Artikel i The Telegraph.co.uk.
Forskare varnar för hälsoskadliga effekter av att tillaga mat i omega-6-oljor som majsolja och solrosolja. De avger giftiga ämnen som aldehyder. Smör, kokosfett, olivolja och ister är däremot inte skadliga vid upphettning.
Vi får hoppas att näringsexperterna i Sverige uppmärksammar detta och ändrar kostråden från omega-6-fetter till naturliga mättade fetter.
Starkt upphettad mat är aldrig nyttig! Fritering, stekning och särskillt grillning ger hälsovådlig föda.
@ 1 Erling:
Det är troligen sant, men detta handlar om, som vi har sagt länge, att omega-6-oljor är ännu mycket sämre än naturligt mättat fett, när det upphettas.
Javisst och omega-6 fett har en annan obehaglig egenskap: det har lättare att lagras upp i vår fettfäv än ”motgiftet” omega-3. Omega-6-halten i vår fettväv har stigit från att ha varit likartad som hos chimpanserna,1960, 5%, till att 2010 ha ökat till 25% i underhudsfettet – alltså en femfaldig ökning och en imponerande relativ procent av 500. Med den inflammationsdrivande barlasten i botten och de cancerogena aldehyderna som grädden på moset är det ingen rolig coctail!
Bättre då smör, kokosolja eller olivolja i pannan – och värm försiktigt!
Flera av olivkvarnarna i närheten har börjat tappa upp oljan i händiga bag-in box-förpackningar, om 3 och 5 liter. Kan säkert beställas för export till Sverige.
Sannolikt är det de relativt känsliga dubbelbindningarna i fettsyrorna som tar skada av upphettningen. Ju fler dubbelbindningar som finns i ett fett desto större risk. Att omega-6-fettsyror då anses farliga är en produkt av många dubbelbindningar och vanlighet i vegetabiliska oljor. Skulle vi steka i omega-3-oljor skulle det bli ännu sämre, tur att fisk kräver så lite tillagning.
Linfröolja innehåller mycket kortkedjigt omega-3-fett och är så oxidationsbenäget att en oljeindränkt tygtrasa kan självantända.
När man ser grafen i artikeln noterar vi att fullmättat vegetabiliskt fett är allra oskadligast, långt före smör som ju innehåller enkelomättat fett.
Mvh / Erik Edlund
@ Erling:
Siffrorna, att underhudsfett (t.ex) nu är 25% mot ca 5% 1960 är mycket oroande.
Fett som kan oxideras i kroppen behöver ”livvakter” eller antioxidanter som ser till att detta inte sker. Istället tar antioxidanterna smällarna men oxideras då bort, en efter en och bör helst dagligen ersättas. Röker man ökar ”förbrukningen” av livvakter.
Om en viss mängd antioxidanter per dag räckte 1960, t.ex vitamin e, en del karotener och vitamin C, för att se till att ingen nämnvärd oxidation skedde, hur mycket antioxidanter går det då åt för samma person idag med 25% fleromättat fett istf 5%?
Med ett högt omega-6 intag blir även mängder av cellmembran och LDL/HDL- delar gjorda av detta fett vilket, förmodligen fungerar lite bättre i början än mättat fett eftersom det är mer lättflytande, innan det oxideras, Men det kan också betyda att många plötsligt slutar att fungera den dan då man kanske är stressad av sjukdom, hårdträning eller annat och antioxidanterna helt enkelt inte räcker till att klara allt…, på ålderns höst i bästa fall.
Studier på sepsis visar låga antioxidnatnivåer i snitt. Men med 25% fleromättat kan det behövas mycket mer än ”normalt” för att räcka. En bätre uppfattning om omfattningen av oxidationen kan man få genom att mäta aldehyderna, alltså oxidationsprodukterna.
Finns det forskning som kan sprida lite ljus till min fråga? ”Långsiktiga effekter på antioxidantbehov vid större dagligt intag av fleromättade fetter”
Hur viktigt det här är inser man när man ser till vad som orsakar oxidation. Vårt immunsystem kan generera ROs för att döda virus-bakterier, men behöver antioxidanter för ”eftersläckning” s.a.s. Ibland skapas ROS i mitokondria, men tungmetaller som bly, cadmium, kvicksilver, nickel och även järn producerar fria radikaler om de finns i mitokondria med för lite antioxidanter närvarande, alltså då syre oxiderar näring till energi. Samma gäller en mängd andra gifter. Eftersom enormt små mängder är inblandade i ”en enda mitokondria” inser man snabbt att det knappast finns några ”säkra nivåer”, utan säkerheten idag ligger i att man har tillräckligt med egna vakter ”idag” för att hålla fi stången. Tills man en vacker dag kanske vaknar och yrar till i sepsis ungefär som Pasteur på sin dödsbädd: ”Bakterien betyder ingenting, det är miljön som avgör allt”. Med onödigt mycket omega-6 kan det alltså gå onödigt snabbt utför. Samtidigt kan fett bytas ut hela tiden så det bör finnas hopp även efter 70.
@ Erling: Vilken är källan till omega-6 i vår fettväv?
Mvh / Erik Edlund
Erling Skrev:
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Skrev:
Jag tycker också att detta är oerhört intressant.
Detta får mig att tänka på föredraget av professor Unger som vände upp och ned på min syn på diabetes och blodsockerreglering. I detta föredrag, som man enligt min mening bara inte kan se för många gånger, talar han om ”fettförgiftning” som saboterar mitokondrierna i de insulinproducerande betacellerna vilka då de blivit skadade inte längre förmår producera de insulinspikar som är nödvändiga för att alfacellerna ska stänga av sin glukagonproduktion viket innebär att levern fortsätter att producera glukos trots att det redan finns gott om glukos i blodet efter en normal måltid och vilket resulterar i att blodsockernivåerna blir okontrollerade.
https://www.youtube.com/watch?v=VjQkqFSdDOc
Även Krafts mätningar av blodsockernivåer och insulinnivåer passar in i denna alternativa syn på det metabola syndromet.
Kan det vara ”så enkelt” att det är just omega-6 som saboterar våra friska celler och mitokondrierna. Normalt talar vi generellt om att immunförsvaret slås ut och att inflammationsnivåerna stiger om vi äter växtoljor som solrosolja men nu känns det som vi anar en specifik och grundläggande fysiologisk förklaringsmodell bakom den galopperande ökningen av våra välfärdssjukdomar.
Fettsammansättningen i våra olika kroppsceller borde vara ganska väl undersökt genom åren och då även rapporterats i den vetenskapliga litteraturen kan man tycka. Erlings kommentar tyder på att detta har gjorts och frågan är nu bara var man kan läsa mer om detta intressanta ämne. Vikten av antioxidanter, fria radikaler och lättoxiderade fleromättade fettsyror har förvisso diskuterats ingående i många, många år och ur detta enorma forskningsmaterial borde rimligen någon ha sammanställt just det som Erling ny lyft fram.
En parentes i detta sammanhang kan kanske vara att jag för ett tag sedan läste några verkligt intelligenta kommentar hos Malcolm Kendrick kring transfetter som bevisligen är fetter som är mer stabila ur oxidationssynpunkt och kanske det därför bara är ett sidoskott från industrins sida när man tar bort dessa alltmer för att man vill få bort intresset från den verkliga boven i livsmedelsdramat – omega 6.
Möjligen OT men jag upplever det som en försiktig pudel och det skall bli intressant att se hur de som betraktar livsmedelsverkets rekommendationer som lag kommer att agera.
https://www.naturligmatiskolan.se/2015/11/livsmedelsverket-ni-lyssnar-alldeles-for-mycket-pa-vara-rad.html
@ Erling:
Jag gjorde fel i frågan tidigare och omformulerar den:
Vilken är din källa till uppgiften att omega-6 utgör 25% i underhudsfettet?
Mvh / Erik Edlund
Erik Edlund / MatFrisk Blogg Skrev:
Min närmaste källa är manuskriptet till en bok, som ligger i tryck just nu. Boken heter Låg Insulin Regim vid metabolt syndrom binjureutmattning och hjärntrötthet, skriven av Agneta Schnittger. På sid 100 står att en ”Dr Stephan Guyenet, Nutrition and Health Sience, 21, 2011 har beskrivit hur den ökade andelen omega-6-fettsyror i dieten har påverkat typen av fett i våra fettlager och även i våra cellmembran.”
Vi är det vi äter, tycker jag mig ha sett i någon tråd hos Annika.
Jag trodde att fish and chips var ute, sedan länge, men saxat ur artikeln ovan:
“a typical meal of fish and chips”, fried in vegetable oil, contained as much as 100 to 200 times more toxic aldehydes than the safe daily limit set by the World Health Organisation.
Jag antar dock att man slutat med att servera maten i gamla tidningar?
Kanske länken var lite otydlig, men här kommer man fram:
https://wholehealthsource.blogspot.fr/2011/08/seed-oils-and-body-fatness-problematic.html
Jag läste lite mer på Dr Guyenets blog och hamnade i den förtjättrade diskussionen om kolesterol och hjärtinfarkter. kanske det kan intressera någon?
https://wholehealthsource.blogspot.fr/search/label/cholesterol
Är inte Guyenet den som brukar ”bråka” med Taubes?
Bäst att ta det försiktigt med fröknäcke då. Solrosfrön mm i ugn i en timme…
Johan Skrev:
Jodå!
Jag har själv ingen större respekt för Guyenet som i mina ögon mest verkar vara en ”stöddig typ” med en ganska färsk doktorsgrad. Det är lite Gudiol över honom och båda omhuldar till skillnad mot Taubes etablissemangets grundläggande kalorihypotes som själva förklaringen till fetmaepidemin: ”Du saknar karaktär; äter för mycket och rör dig för lite!”