Nu har jag kommit tillbaka från Rhodos. Vi har haft ett underbart väder.
En typisk dag på LCHF-Rhodos: Frukost kl 8. Ann-Sofi har lagat några läckra (LCHF-)frukosträtter åt oss, och vi äter dem i hennes vackra trädgård. Sedan ägnar vi 2-3 timmar åt föreläsning av mig, frågor och diskussioner omkring LCHF. Sedan äter vi något lättmål, lite yoghurt, kokt ägg el dyl, i våra respektive kök, och går sedan ner till stranden där vi badar, solar, eller ligger och läser bok under ett parasoll. Eller vad man annars har lust att göra på ledig tid.
Badet är helt underbart där i Faliraki. Mjuk sand och rent medelhavsvatten.
På eftermiddagen kan vi åka på utflykt, tex till den vita staden Lindos. Ann-Sofis make Costa är licensierad guide, och en mycket intresserad sådan, och han berättar om historik och språkliga sammanhang. Grekiskan är ursprunget till många av våra vanliga ord.
Sen kan vi äta middag på någon sagolik restaurang i staden. Vi får ett urval av olika LCHF-varianter av Meze, och det är utsökt gott. Sen åker vi hem till härliga Villa Panagos och sover över natten.
Det blir också kontakter med andra intressanta deltagare i gruppen. Alla har sin historia att dela om man vill.
Välkommen hem igen.
Det låter som en skön vistelse med sol och bad. LCHF-mat på grekiska är säkert gott, inte minst med tzatziki.
Välkommen hem, nästa år åker jag nog med. Kram
”Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen” fick jag lära mig i skolan i Sundsvall för en herrans massa år sen. Att resa, att skaffa sig nya erfarenheter och kunskaper, nya vänner med samma eller helt olika intressen är oerhört viktigt. Att förmedla kunskaper och erfarenheter till världen, den värld som vill ta emot och som behöver det är också oerhört viktigt. Liksom att ha den förmågan att kunna dela med sig.
Idag har jag lyssnat på en föreläsning om informationssamhället och det överfyllda glaset. All information kan inte komma via internet, man lär sig så mycket mer av direkta mänskliga kontakter. Vi hinner inte se och ta till oss allt som kommer farande i cyber space.
Att då kombinera en härlig resa med kunskaper och inte bara ligga på en strand, måste vara det ultimata! Solarium och stränder finns hemma, men inte resten.
Att lära och äta grekernas mat i Grekland, är att ta till sig närodlat och närproducerat där man är och dessutom att visa att man är en europé, och en världsmedborgare!
Alla människor borde resa mycket mera! Alla människor borde träffa flera människor från andra kulturer! Det är en förutsättning för fred och frihet och minskad intolerans och rasism!
Så, nu var min predikan slut!
Vill bara hålla med om att det var en helt underbar träff, givande både informativt och roande, och inte minst matnyttig och med nya smaksensationer! Tack Annika, Ann-Sofi och Costas.