Leve det mättade fettet!

Krönika av prof Göran Sjöberg:

Leve det mättade fettet!

I vår stora matvarubutik, Willys, i Trollhättan, finns vid utgången, på samma sätt som hos IKEA, möjligheten att få en varmkorv och en kopp kaffe för en billig penning. Där finns också ett litet bord med några stolar där man kan pusta ut efter den utmattning som drabbar varje sann LCHF-are som letar efter något ätbart i sin butik. EKO-vispgrädden var som oftast slut – ett positivt tecken i tiden förstås – och vi fick därför nöja oss med den vanliga varianten och som vi sedan spetsade det ovanligt goda automatkaffet med.  FAIRTRAID, Krav stoltserade man med – ytterligare ett positivt tecken.

Ibland får vi sällskap vid det lilla bordet av andra som vill pusta ut på samma sätt och denna gång slog sig ett klart överviktigt par ned och diskussionen kom snabbt igång kring mat och hälsa – kvinnan hade just fått reda på att hon var pre-diabetiker.  De drack var sin Cola-Zero och de var därför medvetna om att socker inte är någonting bra men när vi berättade att alla kolhydrater vi äter också direkt omvandlas till socker i vår matsmältning var de helt oförstående. Det slog oss då hur lite vanliga människor egentligen vet om vad som händer i våra kroppar med den mat vi äter och ärligt talat visste vi själva för tio år sedan knappast vad som händer med de kolhydrater vi stoppar i oss.

Ännu värre är det förstås med kunskapen om fettet i maten. Här tycker jag själv att jag har varit ganska påläst men efter att nu ha läst Nina Teicholz fantastiska bok ”THE BIG FAT SURPRISE” måste jag säga att nya pusselbitar har trillat på plats och som gör att jag inser hur chanslösa de flesta människor är i händerna på de kostråd som våra myndigheter propagerar och hur det absolut bästa fettet, det mättade, har kunnat demoniseras under så lång tid. Hennes bok är verkligen en höjdare tycker jag – helt i klass med Gary Taubes ”Good Calories & Bad Calories”.

Boken belyser hur detta vansinne, som nu pågått i över 60 år, har kunnat fortsätta än in i våra dagar trots att all vetenskap värd namnet sedan länge pekat på att det mättade fettet är något av det nyttigaste vi kan äta. Vad etablissemanget med en dåres envishet har bitit sig fast vid är att mängden LDL-kolesterol i blodet minskas om man byter ut de mättade fetterna, som bland annat finns i kött, mot fleromättade fetter som finns i växtoljor av olika slag. Att LDL-kolesterolet kan minskas på detta sätt är ett ovedersägligt faktum men en sänkning på detta sätt förbättrar på inget sätt vår hälsa trots att man med samma dåraktiga envishet hävdar detta. Tvärtom är det vetenskapligt bevisat att dessa växtoljor försämrar vårt immunförsvar och orsakar cancer. Ett dåligt immunförsvar gör inte heller att våra kranskärl blir mindre infekterade – troligtvis tvärtom.

En mångmiljardindustri lever de facto nu på att detta avancerade kvacksalveri kring vårt LDL och HDL kan få fortsätta. Patenten på statinerna, som har använts i attackerna på vårt livsviktiga kolesterol, håller nu på att gå ut men nya dyra ’mediciner’ finns av en tillfällighet tillgängliga för man ska kunna fortsätta dessa attacker och tjäna pengar så det gäller därför att hålla liv i detta mumbo-jumbo kring kolesterolet med alla medel.

En talande berättelse i boken gäller den forskning kring LDL som utfördes för 20 år sedan av en oerhört respekterad näringsforskare, professor Ronald Krauss och som i princip upprepade de försök som atomfysikern John Gofman redan hade utfört 50 år tidigare kring våra blodfetter med hjälp av en så kallad ultracentrifug. Med denna apparat kunde man klart visa att det fanns flera olika storlekar på de LDL-partiklar som finns i blodomloppet. Man kunde också klart visa att det var de små partiklarna, egentligen själva antalet av sådana partiklar, som tydligast kunde associeras med kärlproblem medan de stora LDL-partiklarna i princip var helt ’oskyldiga’. Nu hör det till saken att den mängd kolesterol som kan fraktas runt i dessa enskilda LDL-partiklar, eller snarare behållare, är kraftigt beroende av själva storleken och där de små därför innehåller en obetydlig mängd i förhållande till de stora. Med andra ord visade Krauss att det var nonsens att över huvud taget tala om LDL-kolesterol som ett farligt ämne. Det var i princip själva LDL-behållaren som kunde misstänkas vara farlig tillsammans med de så kallade triglyceriderna i blodet och som man redan på 50-talet hade visat hängde ihop med mängden kolhydrater som fanns i kosten.

Med tanke på Krauss välrenommerade ställning inom kostetablissemanget kunde man kanske tro att hans avslöjande forskning nu skulle innebära en förändring av den officiella synen på kolesterolet men faktum var att hans resultat helt förbigicks med tystnad. Alternativet hade förstås varit för etablissemanget att erkänna att man haft helt fel i femtio år och att behandling med statiner därför egentligen var meningslös om man nu bortser från de ruskiga biverkningarna. Roland Krauss var väl medveten om de krafter som utmanades och intog därför en låg profil och vetenskapen sveptes in i tystnad.

En minst lika intressant berättelse i boken handlar om transfetterna i maten, framför allt i det margarin som består av partiellt härdade vegetabiliska fetter.  Transfetterna är faktiskt min egen ’käpphäst’. Dessa fetter har funnits i överflöd i kakor av alla olika slag och för det kakmonster som jag själv var, till för snart tjugo år sedan, fanns det heller knappast någon tvekan om sambandet mellan den stora kakförbrukning och min traumatiska vistelse på hjärtintensiven 1999. Som bekant förbjuds dessa transfetter nu alltmer och där Danmark var först ute med ett förbud redan 2003. Även i USA är ett förbud på gång och detta kan tyckas bra om man nu inte börjar fundera på vad livsmedelsindustrin nu ska hitta på och faktiskt redan har gjort. Här tycker jag Nina Teicholz bryter ny mark genom att lyfta fram den oerhörda fara som ligger i att man i alla restaurangfritöser nu har bytt ut transfetterna mot vegetabiliska oljor och att dessa är oerhört mycket mer känsliga för nedbrytning vid upphettningen och där mängder av giftiga ämnen produceras.

De enda fetter som har vetenskapen och hälsan på sin sida verkar vara de mättade och därför är det så oerhört trist att inse hur etablissemanget alltmer låser in sig i ett hörn där de som galna hundar skäller om hur farligt detta fett är för vårt kolesterol. 2013 pressade man otroligt nog till och med ned rekommendationerna till 5 – 6 % av kaloriintaget. Kanske är det så att man håller på att begå ett nytt, långsamt och plågsamt, folkmord i USA som påbörjades redan för 50 år sedan med råden om att äta mindre fett och mer kolhydrater.

Själv njuter jag av köttsoppor (med några skivade morötter och lite lök förvisso) gjorda på den oerhört feta buljongen som jag kokar på benen från de nötkreatur som levt friska och glada på det naturliga gräset i älvdalarna runt Östersund. Jag beställde nyss ytterligare 30 kg ben från Norrbete.