Per Spektiv skaldade mig en lovsång:
Det är en ros utsprungen
en medelpadisk dam,
av fansen ren besjungen
hon får av mig en kram,
en blomma skär och blid
mitt i den kalla vintern
i Rössners mörka tid.
Om hennes kost allena
ljöd med Annikas ord
att född är kosten rena
som frälsa skall vår jord
Av hennes nåd och makt
oss detta under skedde
som oss Lars Wilsson sagt.
Den späda rosen fina
som doftar saklighet,
i mörkret skall den skina
besegra SLV,
Annika männska sann
oss arma männskor frälsa
från ohälsa du kan.
Jag får tacka för den fina sången!
Jättefin text, vackert och fyndigt!
Hurra hurra hurra hurra ❗ – för Annika.
Jättefint. Och sant!
God fortsättning!
🙂
Hurra för vår hjälte Dr Annika Dahlqvist.
Jättefin dikt ! Instämmer till fullo. Gott Nytt År till Annika !
Det stämmer till 100%
Det var en trevlig dikt och den stämmer ju in 🙂
Fortsätt med ditt goda 2015 för oss följare. Tackar på förhand.
Takk Annika for at du finnes og for ditt mot. Flott dikt og som er helt sant.
Godt nytt år!
Tack själv Annika!
Kan vi tillåta oss att skoja lite ….
Melodi: Små grodorna …
Små grodorna, små grodorna är lustiga att se.
Små grodorna, små grodorna som de på SLV.
Ej ögon, ej öron, ej aning hava de.
Ej ögon, ej öron, ej aning hava de.
Kou ack ack, kou ack ack,
Kou ack ack ack ka.
Kou ack ack, kou ack ack,
Kou ack ack ack ka.
Instämmer med den välförtjänta lovsången – och även påföljande lovord.
De små grodorna fick mig att skratta hjärtligt. 😀
Önskar Dr Annika och alla här en god fortsättning och ett riktigt ’fett’ 2015!
Små grodorna är inte så små på SLV, snarare modell statliga stora paddor. 🙁
Inte alla är ens magra, vilket de borde vara med sin fettsnåla kost.
Tänk så mycket lidande och så många läkarbesök som undvikits genom Annikas insatser! Vilken besparing för samhället!
Nu vill en legitimerad läkemedelsförsäljare ha 82.000 kronor per vecka för att arbeta i Östersund plus hotell, mat och hyrbil.
https://www.svt.se/nyheter/regionalt/jamtlandsnytt/stafettlakare-begar-82-000-for-en-vecka
”Sammanlagt la landstingen ut 2,85 miljarder på inhyrd personal 2013.”
Återinför progressiv skatt, fast räknat per timme arbetad tid.
@ Anders S:
Det var ingen dålig ersättning för en vecka!
Med tanke på att 50% av veckans patienter säkerligen skulle bli friska utan läkarbesöket, tror jag.
@ Anders S:
Vadå legitimerad läkemedelsförsäljare? Så nedlåtande skrivet!
Vi jobbar väl på en fri marknad vad gäller lönebildning?
Det är ju den progressiva skatten som ligger bakom bemanningsproblemen. Pga den progressiva straffbeskattningen på flit och förkovran tar man hellre ut sin komp i ledig tid än i pengar. Därför uppstår rejäla bemanningsproblem. Hade vi haft en platt skatt, med max låt säga kring 40%, hade det sett annorlunda ut. Ekvationen är mycket enkel.
Men ok, inför planekonomi så är problemen lösta kortsiktigt, långsiktigt dock en katastrof.
BJA Skrev:
”Svenska läkare hade i genomsnitt endast 864 patientbesök per år 2012. Det ger ett genomsnitt per dag 2012 på 3,8 patienter och för sjukhusläkarna specifikt endast 1,9. År 1975 var genomsnittsiffran för alla läkare 9 patienter per dag och då fanns det i landet 8 511 läkare. 2012 fanns det 32 560.
Som en internationell jämförelse kan nämnas att koreanska läkare, som ligger i topp, träffar 6500 patienter per år och japanska ligger strax bakom. En rad europeiska länder har också en betydligt högre siffra än Sverige med tyska och belgiska läkare i topp med 2500 patienter per år.”
https://www.bragee.se/h%C3%A4pnadsv%C3%A4ckande-om-svensk-v%C3%A5rd-igen
Sänk lönerna för överbetalda grupper så att de hellre arbetar än är lediga!
BJA Skrev:
Tråden här är en hyllning till Annika för att hon just inte uppträder som en del av denna ’kår’ utan har modet att försvara patienterna istället för läkemedelsbolagen. Som jag själv ser det är Annika ett undantag.
Bara för att man har en ’ohygglig’ marknadslön (jag blev faktiskt chockad av siffran 80 000/vecka) betyder detta knappast att man verkar för det ’allmännas bästa’ – snarare tvärtom skulle jag vilja säga.
Om du är både okunnig och ointresserad av vad du håller på med kan man fråga vilka dina drivkrafter egentligen är. Fortfarande funderar jag på dessa krafter hos ’min’ senaste kardiolog som uppenbarligen inte var det minsta intresserad av sin egen profession – han kunde inte ens rekommendera ett standardverk inom sin egen disciplin; man tar sig för pannan!
Hur många läkarstudenter som väljer läkaryrket på grund av ’människokärlek’ kan man fråga sig. Charles Chaplin satte i en av sina stumfilmer fingret på denna ömma punkt i ’läkaryrket’ och en film som jag fortfarande kommer ihåg efter 50 år. Ärligt talat verkar själva idén att läkare skor sig på sina patienter vara lika gammal som läkaryrket. Kom ihåg Hippokrates första bud: ”Först av allt inte skada!” Herodotos berättelse om den persiske kungen, de egyptiska och den Hippokratiske grekiska läkaren är talande i detta sammanhang.
Men som sagt ’ingen regel utan undantag’ och här ser jag Annika som ett sådant.
@ Professor Göran:
Jag finner mig ofta i denna situation; nämligen att jag sitter och måste försvara min yrkeskår. Själv jobbar jag inom slutenvården. Det är helt enkelt så att jag inte känner igen mig i de beskrivningar du och andra gör av mina kollegor. Att det finns klåpare här och där – visst. Att många läkare verkar en smula tröga när det gäller LCHF – visst.
Men ni kör stundtals med i mitt tycke grova och generaliserande påståenden som jag inte kan smälta utan att protestera. Bara för att alla inte tror 100 % på lågkolhydratkostens välsignelse kan ni inte sänka en hel yrkeskår.
Att läkare generellt skulle vara okunniga och ointresserade är dumheter. Däremot är det ett allvarligt problem att forskningen inte är oberoende.
Själva systemet med stress och en ofta totalt omöjlig arbetssituation försvårar allvarligt möjligheten till reflektion och eftertanke. Detta i kombination med hotet om ”anmälan” premierar kokboksmedicin dvs man följer riktlinjerna helt enkelt. Står det i rek att du som hjärtpatient ska ha betablockare, ACE-hämmare, statin och ASA, ja då får det det. Punkt.
Sådant som Anders S kör med ovan med antal besök per läkare är en siffra som man kan räkna fram med enkel räkning på fingrarna, tyvärr är den helt ointressant för de kliniskt verksamma läkarna som kämpar med sina överfulla avdelningar och akutmottagningar.
Och om vi är överbetalda eller inte, jag det har jag förstås inga synpunkter på. Det är en helt annan fråga.
@ BJA:
Och det är en ond cirkel med sjukvården. Den rullar med allt fler och större hjul.
Människorna blir allt sjukare av ohälsosamma kostråd och utbud av skräpmat.
Utredningar, behandlingar och medicinering blir alltmer omfattande, till gagn för olika sorters företag. Det har aldrig funnits så många läkare i Sverige som nu, ändå är läkarbristen skriande.
De läkare jag känner jobbar hårt. Det finns mycket som görs som inte kan räknas in i direkta polikliniska patientbesök.
Vår tillvaro är numera styrd av datorer. Det går inte att skynda på dem.
För 50 år sen skrev läkarna för hand oläsliga journalanteckningar på små kort. Ibland kunde läkarna inte själva läsa anteckningarna.
Medicinrecepten var lika oläsliga.
Numera är verksamheten uppstyrd av datafolk, administratörer och politiker, utan större medicinsk insikt.
BJA Skrev:
Jag håller fullständigt med om detta – och det är detta som är problemet. Det individuella – som varför man valt läkaryrket och de högst diskutabla lönerna – är som du är inne på en helt annan fråga och en fråga som förstås är sekundär men som du nu själv tog upp och ’försvarade’. Och börjar du som läkare att tänka ’självständigt’ och ifrågasätta den rådande ordningen är du tyvärr helt förlorad ur psykosomatisk synpunkt – du måste helt enkelt bita dig fast i de officiella, och i mina ögon stupida, dogmer som faktiskt har etablerats systematiskt av läkemedelsbolagen utan möjlighet till vetenskaplig insyn.
Situationen blir förstås prekär när man, som i fallet med ’min’ kardiolog som specialist möter en väl påläst forskare och intar en rigid, högfärdig dogmatisk attityd även om denna attityd är fullt begriplig ur mänsklig synpunkt. (”Du kan snacka omkull vem du vill – men mig snackar du inte omkull.” Tala om att underkänna sig själv som expert utan att ens inse att man gör det. Självförtroende som ’erkänt duktig’ läkare?)
Annika är igen i mina ögon ett undantag för att hon just vågat utmanat systemet och också fått känna på ’piskan’ i systemet och det är förstås därför hon nu får dessa hyllingsdikter av människor som på grund av henne återfått sin hälsa – en verkligt stor läkargärning i mina ögon.
Det är, som du också verkar vara inne på, frågan om ett ”systemfel” som i mina ögon, som naturvetenskaplig forskare, är av ’ohyggliga mått’. I detta system finns ingen vetenskap i grunden hur mycket man än hävdar detta utan endast snöd vinning och där läkaren ingår som en del och därför utgör en välbetald gisslan och som Anders S är inne på de facto är en legitimerad läkemedelsförsäljare även om han själv skulle vilja se sig på ett helt annat sätt. En sådan självinsikt har förstås ett lika ohyggligt högt pris på det personliga planet och psykosocialt är därför ’huvudet i sanden’ en rimligt förträngningsmekanism på samma sätt som en präst knappast kan argumentera mot den religiösa dogmen om existensen av ”Gud Fader, Sonen och Den Helige Anden”
Detta hindrar inte att jag själv har haft goda relationer till ett flertal läkare även om jag tyvärr konstaterat att de är oerhört okunniga och även om det mest elementära när det gäller förhållandet mellan kost och hälsa. Hur skulle man annars, utan att blunda, kunna ställa upp på att det är OK att föreskriva socker till sockersjuka?
BJA Skrev:
Jo… – BJA – eetablissemangets evidensbaserade vetenskap och den s k fria forskningen är ju ej så mycket att ”hänga i julgranen”, tyvärr tyvärr… 😥
@ Professor Göran:
Dina synpunkter i stort håller jag ju med om. Du driver dock tesen till sin spets och det är väl så att du får till debatt på det sättet?
Gott så! Provokation är debattens moder.
Först vill jag bara korrigera dig lite; det lär ha visat sig (hörsägen) att man gjort en enkät bland yrkesaktiva präster, och precis som jag misstänkt är det en inte obetydlig andel som inte längre tror på Gud.
Din kardiolog måste rimligen ha en jobbig sits. Du kan inte förvänta dig att han ska diskutera forskningens frontlinjer med lite olika utsvävningar kring LCHF och annat du säkert matar honom med. Han har säkert ångest flera dagar innan besöket, och är bekymrad efteråt.
Du har ju själv säkert läst igenom den mesta vetenskapen i ämnet forskare som du är och du vet att det varken går att säga bu eller bä när det gäller det mättade fettet, bortsett från att det är säkert att äta förstås.
På en punkt har du ju helt rätt, och det är kostbehandlingen av DM 2. Det är obegripligt……..
Annika Dahlqvist = en ros av ädlaste sort. I ett sjukvårdssystem som är vitt utanpå men svart inuti.
En metabolt och biokemiskt omedveten/okunnig läkare eller en metabolt och biokemiskt omedveten/okunnig sjukvårdsinrättning. Som endast är vitklädda nasare av läkemedelsföretagens produkter, vilket gjort ägande av läkemedelsproduktion till en omoralisk och kolsvart vinstmaskin.
De inom sjukårdssystemet som försvarar dagens system är antingen okunniga och inkompetenta eller självförhärligande självbedragare.
Annars är de lydiga följeslagare av bl.a. Annikas LCHF-direktiv och medvetande om att vi ÄR vad vi ÄTER! Annika är en svensk ros som klarar lite kollegial kyla 🙂
BJA Skrev:
Han var bara inte intresserad av ’vad jag hade hållit på med’ under 15 år. Han hade inte ens kunnat hitta min journal på samma sjukhus. Med tanke på att han inte ens kunde referera till ett bra standardverk inom sin egen disciplin så är det ’föga troligt’ att han hade något intresse för ’forskningens frontlinjer’. LCHF var för honom bara något ’löjligt’ och som sagt totalt ointressant. För mig är LCHF vetenskap så långt jag nu själv förstår idén med vetenskap.
Enligt min uppfattning så bekymrade han sig knappast för om det fanns någon ’Gud’ eller inte inom sitt eget område. Däremot uppträdde han som en ’Gud’ när han pekade med hela handen och påpekade att han ’följde guidlines’, som du noterade, när han skrev ut en ny omgång hjärtmediciner. ’Ödmjukhet’ inför sin läkargärning verkade inte vara hans specialitet. Han gick uppenbarligen fram här i livet som ’specialist’ med ’stora självsäkra steg’ – här fanns inga tvivel på den egna förträffligheten.
Jag skrev som avslutning ett brev till avdelningen där jag noterade det meningslösa i fortsatta kontakter men skickade för säkerhets skull med en väldokumenterad vetenskaplig översiktsartikel om alternativa behandlingsmetoder inom hans disciplin men som jag är ganska övertygad om att han inte läste (man vill ju som forskare av självrespekt inte bli avfärdad hur arrogant som helst) – i alla fall hörde jag ingenting mer kreativt från honom.
Den instabila kärlkrampen som var anledningen till att jag åter uppsökte ’vården’ efter tio år löste jag sedan själv efter en ’löjligt liten’ egen forskningsinsats då jag upptäckte att 1 500 IU alfatokoferol (E-vitamin) framgångsrikt hade använts för att behandla minst 50 000 patienter med dessa symptom. Eftersom detta är en behandling utan biverkningar bestämde jag mig för att testa på mig själv för ett år sedan. Nu vill gärna Big Pharma sätta stopp för sådant ’kvacksalveri’.
Sedan ett år har jag ingen instabil angina.
”Typisk anekdot!”
@ Professor Göran:
Det vore intressant att få en överblick som kunde visa hur pass vanliga sådana attityder
är inom läkarkåren. Det kunde göras som ett seminariearbete i sociologi eller t.o.m.
folkloristik. Vi antydde nåt sådant i sista kapitlet, men ingen tog det på allvar.
@ 24 piltson:
Enligt min erfarenhet är sådan ”besserwisser”-attityd väldigt vanlig inom läkarkåren – och det har nog alltid varit så. Man får en känsla av att sådana typer dras till läkaryrket. Men det är kanske samma sak inom andra yrken?
Annika Dahlqvist Skrev:
Intressant inblick som stämmer med min ’intuitiva’ känsla!
Nu har jag inte haft så mycket kontakter med sjukvården men min begränsade erfarenhet säger att det verkar vara ungefär hälften-hälften mellan besserwissers och de som har en mer ödmjuk inställning till sin kliniska verksamhet. (Min första kardiolog på samma sjukhus och avdelning och som jag träffade under fem år hade jag ett utmärkt förhållande till trots att jag inte tog några av de mediciner han skrev ut.) Det är nog troligt att det, som du verkar vara inne på, också finns ett ’klassmässigt’ förhållningssätt där läkarstudenterna av tradition kommit från en ’överklassmiljö’ och att detta knappast har gynnat en generell empatisk inställning inom läkarkåren och detta stämmer med den stumfilm av Charlie Chaplin som jag såg för så många år sedan.
Professor Göran Skrev:
Detta är även min upplevelse och det finns ju en del komik och drift med detta som tema förutom Chaplin.
Jag undrar om inte just denna ’elitism’ har gjort det extra lätt för läkemedelsindustrin att få sådan katastrofal makt över hälsovård och berörda myndigheter i Sverige och övriga västvärlden: Vi som vet bäst – Lita på oss!
Tanken går åter till president Eisenhowers skarpa varning för det militärindustriella komplexet från 1961. Byt ut ordet militärindustriell mot medicinindustriell och varningen hade varit lika relevant och på sin plats då 1961 eller något senare.
Idag handlar det tyvärr inte bara om en ”risk” för ”katastrofal tillväxt av missplacerad makt” utan ett tragiskt faktum! För övrigt precis som i fallet med det militärindustriella komplexet.
Den ”alerta och kunniga befolkning” som skulle vara garant för att detta inte skulle kunna ske fördes bakom ljuset först i USA sedan även i Sverige. Presidenten fick ju själv lida och dö av hjärtinfarkter just pga denna missplacerade makt som bestämde att fett och kolesterol var farligt och skulle bekämpas. Inte ens hans kunnighet räckte för att se igenom bedrägeriet!
Här är det refererade stycket ur Eisenhowers berömda tal:
Jag tog mig friheten att göra en översättning till svenska med medicinindustriellt tema istället. Ha överseende med det högtravande språket. Det är ju Eisenhower som hållit i pennan 🙂
Forskningsfusket av Ralf Sundberg rekomenderas om man inte redan läst den!
Vänligen bortse från min urspårning ovan. Haspen var inte på 🙁 Se istället på detta föredrag av en annan mycket modig kvinna, Dr. Stephanie Seneff, där hon pratar om hur ett annat industriellt komplex riskerar våra barns hälsa. Observera att man riskerar att bli lite upprörd (då passar det bra att julen är över):
https://ecochildsplay.com/2014/12/28/mit-researcher-stephanie-seneff-at-todays-rate-by-2025-one-in-two-children-will-be-autistic/