I Sundsvalls Tidning idag. De upplevde att de var tvungna att operera magen. Sedan har de haft många komplikationer.
Alla som opererar sig säger att de har testat alla andra metoder först. Men hur stor andel har seriöst provat LCHF? Jag tror att många har avskräckts från LCHF av nutritionisternas skrämselpropaganda om att naturligt mättat fett är farligt för hälsan. För det får många människor plikta med hälsan och kanske livet.
Ja, jag hade två vänner, båda två avled ca 10 år efter sin gbp operation. Så finns det någon långsiktigt och hållbar forskning på vad som händer med kroppen efter en sådan kraftfull amputering som gbp innebär? Tarmen räknas ju som vår andra hjärna, magen vet ju ofta vad som är rätt innan hjärnan tänker tanken.
@ Jessica Seger:
Usch. kan det verkligen vara så dåligt med GBP?
Men särtecken för mycket av nyheter från teknologisidan nuförtiden är just korta uppföljningstider.
Fast socialstyrelsen border ha ett register över samtliga utförda GBP-operationer i Sverige.
Kanske fruktansvärd statistik framkommer om man går så långt tillbaks som 10 år?
Någon som vet om sådant register finns, eller finns det bara på sjukhusnivå eller i form av anekdoter, som tydligen både det bästa och sämsta ofta existerar som inte bara i totalitära stater.
Att Monsanto lyckades få genmodifierade grödor att kosttestas på djur i bara 4-6 månader innan födan i USA godkändes för både djur och människor borde vara – eller kommer säkerligen att bli – den största matsäkerhetsskandalen någonsin. Så om man aktivt följer upp och samlar in statistik på GBP-operationer endast något år kan det synas vedervärdigt. Men aldrig lika dåligt som när det gäller mat till alla. Ursäkten att GMO i Sverige endast är godkänt för djur innebär att beslutsfattarna har sovit, blivit förda bakom ljuset och iaf var/är helt olämpliga för sina jobb:
Det är ett välkänt faktum att toppen av kostkedjan alltid drabbas värst av gifter.
Eller är Bt-toxin ett undantag från denna regel?
En reversering av detta vedervärdiga hälsoförstörande beslut att godkänna GMO som djurföda i Sverige bör komma snarast från nuvarande beslutsfattare. Sedan i EU.
Jeg tror at når kroppen får nok fett, tenker den at det ikke er nødvendig å lagre. Jeg mener, det er jo logisk!
@ tore venberg:
En detaljgranskning av studien du refererar till visar att stapelfödan var ris.
Klart man kan kalla det för fullkorn, men dom flesta ser fullkorn som spannmål alltså typiskt vete och havre, inte ris vad jag vet. Alltså ett onödigt spin om man inte bara vill visa att en viss risbaserad diet kan vara bra. Dessutom en speciall rissort, plus massor med lök som innehåller inulin vlket betyder en uppreglering av reaktionerna i våra slutsteg så att en hed del nyttiga fetter baserade på Acetat, Butyrat och propionate bildas.
Visst går det utan LCHF om man väljer kolhydrater som är så komplexa att de inte höjer blodsockret är min synpunkt!
Kubanerna i studien tog, som jag ser det ett ordentligt steg tillbaks till mer naturliga produkter. Till något jämförbart med vad Weston Price fann innan den vite mannen kom med vitt mjöl etc. Inte dåligt ! Men avsaknaden av fett i dietan kan långsiktigt vara skadligt eftersom gallflödet huvudsakligen regleras av fett i födointaget. Här kan det alltså bli fråga inte bara om stenbildningar från lågfettkosten utan långsiktigare sett leverskador, från en nästan fettfri diet. Studien var mindre än ett år.
LCHF är nog det bättre alternativet, som jag ser det. Kan bli mycket svårt att åtefå hälsan utan fettet som spolar ur levern t.ex. Min egen (då 6-åriga, angiogramdiagnosticerade) kärlsjukdom försvann med mindre än två månaders strikt LCHF.
Jag tänker nu på Kuba, kan möjligen där kokosfett ersätta animaliskt fett?
@ 5 Kenneth Johansson:
I tropikerna är det vettigt att folket äter mera av det nyttiga kokosfettet.
Tror inte ett smack på att alla som opererar sig har testat alla andra metoder först. Problemet är
att inget får vara jobbigt, man vill fortsätta sitt onyttiga leverne precis som förut. Man kan tro sig
lägga om kost när byter Cola mot nått light blask. Eller väljer mörkt nyckelhålsmärkt bröd i stället
för vitt skivat. Där går nog gränsen dvs man gör inget alls. Har man ex sett biggestlosers på Tv? Nä hemska tanke bli svettig och hålla på. Vården gör tjänstefel när man inte ställer skarpa krav på livsstilsändring av största kaliber på sina patienter som steg 1. Ser man även till alla skattebetalare så gäller samma sak. Att man sen har mage att säga att man inget ångrar trots att man säger sig få åka ut och på nya operationer, har magsmärtor etc bevisar bara en sjuk Quick fix värld där man tror framgång kommer via knapptryckningar.
Sen en annan sak Annika, när tänker du syna reklamen i TV rutan om ”bra mat från Lantmännen”. Dom levererar ju produkter som är en av anledningarna till den stora ohälsan bland folket dvs spannmål. Eller törs ingen röra denna heliga organisation? Då borde du Annika vara den som tar steget…
@ 7 Nisse:
Det är ändå många som gör saker nu, jämfört med för 10 år sen.
Själv kan jag inte göra så mycket eftersom jag har varit utsatt för mediadrev och blivit som en röd flagga för alla som tror på etablissemangets alla uppfattningar.
Därför får jag mera verka som en ”underdog” här på min blogg.
Annika Dahlqvist Skrev:
Annika Dahlqvist Skrev:
Kloka insikter som vanligt!
När man som du tidigt gjorde, genom egna erfarenheter av både praktisk och teoretisk natur, kommit att helt plötsligt se igenom de vansinnigheter som etablissemanget förespråkar på många olika områden inom medicinen är det svårt att inte ta ’bladet från munnen’ och ärligt tala om vad man kommit till insikt om. Även om det personliga priset då blir högt, speciellt för en läkare, kan man trösta sig med att man på ett ytterst socialt och moraliskt hedervärt sätt som pionjär har förändrat världen för alltid när man utan tanke på sin egen vinning vågade utmana etablissemanget och säga som det var och fortfarande är.
Efter pionjärer följer andra mer anpassningsbara, eller kanske man ska säga mindre ’konfrontatoriska’, ledare som upplevs som mindre hotfulla för etablissemanget och som kan föra ut frågan på ett med anpassat sätt till en bredare allmänhet.
Jag har länge insett att det måste ligga till på detta sätt även inom LCHF-rörelsen och att det i ett historiskt perspektiv egentligen inte är något förvånansvärt.
Denna företeelse, att mer anpassningsbara, men samtidigt mer effektiva organisatörer, dyker upp efter att pionjärerna gjort sitt, utgör själva innehållet i min julkrönika även om detta kanske inte är uppenbart för så många läsare. Någon har dock noterat att vår rörelse kanske redan har fått sin Paulus. Framtiden kommer att visa om själva kärnan i det ’kristna budskapet’ – kärleken och medkänslan med de svaga och sjuka, kommer att överleva – etablissemanget är inte för inte ett etablissemang och sådana har aldrig gillat revolutioner av något slag det vara månde.
@ Hatar sekter:
Och vad är det som pekar på att inte LCHF fungerar? Tillsammans med träning är det ett klockrent sätt att må bra. Har själv varit ut och kört ett 3-mila skidpass idag med LCHF frukost som bränsle. Snittplus 150 max 167. 1800 kalorier i förbrukning. Sen att det är jobbigt för många att inse verkligheten är ju bara såå tragiskt.
@ 10 Nisse:
Vi har den sk ”bakteriejesus” som har inriktat sig på att spy galla över LCHF. H*n brukar hota oss med livstids halshuggning för att vi förespråkar ”insulinhypotesen”, under olika nick och påhittade mailadresser. Jag brukar konsekvent radera henom när jag hittar dess alster.
GBP är ju inget annat än LCHF under den första tiden fast det mättade fettet kommer från den egna kroppen tills personen ifråga har gått ned i vikt – sedan kommer komplikationerna som ett brev på posten,,,,
Ge de överviktiga metformin, lär dem äta LCHF och se till att de styrkertränar så är de snart smala,,,,
Fråga till:
Annika D eller Thomas Jansson (eller båda)
Angående Metformin; har förstått att det är första preparat vid diabetes men kan det även användas mot övervikt utan att man har diagnosen diabetes?
@ EvaLi:
Övervikt och diabetes har ju samma orsak och mycket riktigt så är minst 80 % av alla typ 2 överviktiga.
Man mäter fel saker tycker jag, blodsocker när man egentligen borde kontrollera insulinnivåerna. Om man gjorde det istället skulle folk kunna diagnostiseras betydligt tidigare. Idag kan man ju träffa på många överviktiga som inte klassas som diabetiker men som i själva verket går omkring med skyhöga insulinnivåer och därför ständigt misslyckas med att minska sin vikt – skulle man istället mäta insulinet skulle de klassas som diabetiker,,,,
Jag har pratat med flera läkare om metformin till överviktiga men de flesta verkar inte förstå kopplingen mellan ”normalt” blodsocker, höga insulinnivåer och övervikt. Frågan har dock varit uppe i några facktidningar avsedda för läkare men någon diskussion har såvitt jag vet inte förekommit.
I USA är det dock relativt vanligt att metformin ges till överviktiga, exempelvis till deltagarna i Biggest Loser,,,,
Söker du på ”weight loss metformin” hittar du flera timmars läsning,,,,,
https://www.redbookmag.com/health-wellness/advice/metformin-glucophage-weight-loss
En herre som jag gillar är Jason Fung – finns många timmars video med honom på nätet,,,,
https://www.youtube.com/watch?v=FcLoaVNQ3rc&app=desktop
@17 Thomas J
Låter relevant det du skriver, tack för info!
Ska läsa på och kolla Jason Fung.
Vad jag har förstått så sliter ”metformin” på njurarna.
@ Dennis:
Övervikt och diabetes sliter på hela människan,,,,
Rätt skött så går det att ”bota” både övervikt och diabetes med LCHF men har det gått för långt så kan ett tillskott av metformin fungera – som förhoppningsvis kan tas bort då vikten har gått ned – det finns såvitt jag vet inget effektivare sätt att bli av med typ 2 än att skippa kolisarna och minska i vikt!
Thomas Jansson Skrev:
Detta tror både hustru och jag på!
Det verkar vara ganska klart att diabetes typ 2 egentligen är identisk med insulinresistens, dvs. med skyhöga insulinvärden i kroppen om nu bukspottkörteln orkar producera mer insulin; ett insulin som ställer till en massa elände i kroppen där själva rondören egentligen är det minsta hälsoproblemet skulle jag tro fast det som nästan verkar bekymra folk mest.
Även om man skippar kolhydraterna så verkar man ändå inte ’bli av med’ sin diabetes. I hustrus fall innebär den ’minsta synd’ återfall. Detta visar sig i Annikas föreslagna test om att mäta blodsockret efter sådana ’synder’ och se hur fort det sjunker och ha detta som ett mått på hur allvarligt läget är.
Viktökningar eller minskningar är sekundära företeelser men också mätbara parametrar på hur allvarligt ’syndandet’ kan ha varit.
Saliga är de kolhydratsresistenta skulle man kanske kunna säga så här inför den annalkande julen.
@ Professor Göran:
De gånger jag ”syndar” märker jag av det på ett onormalt spring efteråt för att kasta vatten, varje gram glykogen binder ju flera gram vatten så om jag äter lite bröd och andra kolhydrater så ökar jag på några kg som jag senare pinkar ut. Nu fuskar jag inte så ofta men det händer, speciellt om jag åker bort. Hemma finns det som regel inget att fuska med,,,,,
Samma sak inträffar då jag tränar, tömmer jag glykogenlagren så får jag ofta gå upp mitt i natten och kasta vatten, det här förbryllade mig en hel del i början men fick sin förklaring för en tid sedan. Jag gjorde t o m beräkningar på uppskattad glykogen förbrukning för en viss aktivitet och hur mycket vatten som frigjordes. Det stämde mycket bra även om indata och ”utdata” bara var ganska grovt uppskattade,,,,,
Det bästa vore om Landstinget inrättade ett kunskaps centrum för metabola sjukdomar, där Annika och andra duktiga medarbetare kan undervisa och råda personalen ute på vårdcentralerna. Det är inte så svårt att få folk att förstå principen med LCHF.
@ Rolf Löfgren:
Men det förutsätter en sak nämligen att man öppnar ögonen och vågar förändra sitt tänkande.
@ Rolf Löfgren:
Ur hälsosynpunkt anser jag att vi lever i en absurd värld.
Om vi nu tror att vi lever i i en social värld som organiseras för att människor ska må bra tycker man att det ur forskningssynpunkt vore en ganska lätt sak att ta reda på hur olika faktorer leder fram till det metabola syndromet, med insulinresistens, övervikt och i slutänden diabetes.
Med tanke på att snart halva jordens befolkning hamnat i metabola syndromet så är det absurda i mina ögon att det bara inte finns något intresse för en sådan seriös forskning från officiellt håll.
Har man en böjelse för konspirationsteorier är det lätt att föreställa sig att läkemedelsbolagen, som står för den överväldigande delen av den medicinska forskningen, istället sitter och gnuggar händer i spänd förväntan inför framtida vinster. Att de knappast skulle gråta om halva jordens befolkning blev allvarligt sjuk i diabetes är det nog ingen som tvivlar på .
@ Professor Göran:
Angalifu dog efter behandling för åldersrelaterade besvär. Fick han statiner?
https://www.dn.se/nyheter/varlden/en-av-de-allra-sista-vita-noshorningarna-dod/
@ 16 Dennis:
Vi ska inte skriva ut Metformin till personer med njursvikt, men jag vet inte av att friska njurar blir sjuka av Metformin? Finns det forskning som visat det?
@ Anders S:
Det var väl en väl ’skruvad’ fundering 🙂
Tråden startade med GBP och snacket att man ”provat allt” vilket jag än en gång tvivlar
på. Om en normalvikt är 70 kilo om man efter lång tid väger 150 kilo så har man väl blundat
för det mesta som heter sund livsstil eller hur? Hur många gånger har man försökt
släcka ”bilens servicelampa” under den tiden? Eller?
@ Nisse:
Jag tror som du, och att man i vart fall inte provat LCHF. Tjejen i artikeln ur Norra Skåne för några veckor sedan, och som även deltog i ett par TV-program, har troligen inte testat LCHF även om hon ”provat allt”.
Jag försökte få reportern som bundsförvant genom att skicka honom länkar till några anekdoter som visar LCHFs kraftfulla inverkan på stor övervikt. Jag vädjade till hans samvete genom att säga att vi kunde hindra att en ung människa stympades för all framtid. Jag fick till svar att den första artikeln skulle följas upp men jag misstänker att det inte blir förrän efter operationen.
https://www.nsk.se/article/20141125/HASSLEHOLM/141129566/-/livet-ljusnar-for-moa
@ Annika Dahlqvist:
Jag har läst hundratals sidor om metformin och inte hittat något om att det skulle orsaka njursvikt i sig som biverkan – jag kan givetvis ha missat detta och jag är tekniker – inte läkare,,,,
Man bör dock vara noga med att inte äta Metformin vid vätskebrist – det dör ju trots allt några om året då de äter Metformin men de har inte följt instruktionerna – detta borde ju läkarna upplysa om men det missar de ofta,,,,
Peter Gotzsche anser att det är den enda vettiga diabetesmedicinen och troligen hamnar den i den grupp på 5% av alla mediciner som han egentligen anser vara berättigade!
Självklart är det bäst om man slipper piller överhuvudtaget men nyttan måste ju alltid vägas mot nackdelarna och då tror jag att Metforminet kan vara berättigat – både vid diabetes och övervikt och i all synnerhet om alternativet är GBP!
Ungefär 80% av alla typ 2 diabetiker kan göras symptomfria ”typ 0” så chansen att slippa medicin för typ 2 är ganska stor!
Att bli överviktig betyder att man har svårigheter och hantera verkligheten och behöver söka en flykt från vardagens realiteter. Får det utvecklas, fastnar man till slut i flykten från verkligheten och då går inte verkligheten att hantera längre. Sådant kan andra tjäna pengar på. Dessa människor, som inte ser sanningen om sig själva, behöver hjälp för att kunna fortsätta fly från verkligheten. Därför har marknaden svarat upp med ett hundratal varianter på ”Qick fix”. Som dessa människor kan köpa medan de fortsätter att gömma sig i godispåsen.
Vad de överviktiga behöver är en exakt pedagogisk beskrivning baserad på biokemiska metabola grundkunskaper. Insulinmetabolismen till exempel. De behöver också veta att motion = aptit.
Jag möter många feta som inte tror ett smack på LCHF. De tillhör ofta våra motståndare som inte missar en chans att få informera om att man blir dum i huvudet utan kolhydrater och att blodådrorna blir igenslammade.
Att problem med verklighetsuppfattningen uppstår beror på att det finns forskningsresultat som säger tvärt emot varandra och båda förmodas ha rätt. Det är Riksdagens och LCHF-rörelsens fel!
Eftersom vi inte lyckas få dem att inse vad som är rätt OCH fel.
@ Georg W:
Man får nog inte bortse från att många är ”sockerknarkare” och hellre väljer kolhydrater än hälsa!
Jag har inte trott på detta förr men efter att ha sett en del märkligheter på nära håll så är jag benägen att hålla med de som hävdar att det finns ett sockerberoende!
Som i så många andra fall där missbruk är involverat är stödet från omgivningen mycket viktigt. Det är förövrigt samma omgivning som har bidragit missbruket till att börja med… Dock med reservation för att det självklart finns många undantag. Vanligt är att missbruket döljs effektivt av missbrukaren – been there done that.
Att sätta en broschyr i händerna på en missbrukare med instruktioner om en mer hälsosam livsstil och ett lycka till – det här klarar du bara du vill, är inget annat är patetiskt. Att det oftast handlar om en regim med färre kalorier = svält samt mer motion gör inte saken bättre. Här har det konstaterats i fler studier att lågkolhydratkost är mest framgångsrik för viktminskning. För att verkligen ge ”behandlingen” en vettig chans skulle man behöva behandla även omgivningen.
Jo ja, visst du dietar men vi kan väl gå och fika som vanligt. Eller, jaha vad ska vi bjuda dig på då? Och fikabord fyllda med kakor och godis färdigt att bara äta.
Så jo, jag tror att de som väljer att operera sig nog faktiskt har testat det mesta men fått så lite stöd i detta att de helt enkelt inte orkat (undantag finns alltid). Det är inte lätt att kämpa mot sina egna vanor och samtidigt behöva ta sig an en hel fikakultur. Det vet jag av egen erfarenhet. Nu är jag sedan tidigare en trist typ att partaja med eftersom jag inte gillar varken vin eller öl och inte är särdeles road av starkvaror i mängd heller. Så att bli apart även i övriga mat/dryckvärlden var inte så omstörtande. Dessutom har jag alltid gillat att träna så ingen kunde påstå att jag var lat.
Att den som missbrukar har svårt att hantera verkligheten (om det inte handlar om en oförstående och nedlåtande omgivning)… nej det håller jag inte med om. Möjligen svårt att hantera sina känslor eftersom drogen är så effektiv den stund den varar. Det är ett beteende som blir itutat i tidiga år. Är du ledsen – här ta lite choklad så känns det bättre. Ta en toddy – det mår du gott av.. Du måste väl kunna unna dig något gott någon gång! Eller klassikern: Men det som är så gott!
Det som är svårt är att leva i en omgivning full av människor som inte drabbas på samma sätt av samma födointag. Jag har för egen del inga problem att bara dricka en coctail på en fest eftersom jag inte triggas av alkohol. Tyvärr ser jag ett antal som inte har någon mättnad för alkohol. Det är för mig alltid lika trist att se men jag förstår vad som händer med dem. För mig gäller samma sak med socker och stärkelse. Jag får aldrig nog, hur illamående jag än blir till slut av skräpet.
Att som fet, bli betraktad som någon som inte orkar med verkligheten tror jag inte hjälper. Inte heller pekpinnar om hur man borde äta eller inte äta. Det som jag tror att de flesta skulle bli hjälpta av är att lägga av sig skuldberget för sin ”dåliga” karaktär och att få lära sig hur olika födoämnen hanteras i kroppen rent metabolt men även hormonellt med signalsubstanser och belöningssystem. Då förstår man i alla fall vad som händer i kroppen och knoppen. Då behöver man komma till ro med att man är född med en uppsättning receptorer som reagerar på vissa sätt på vissa substanser och därmed ha större möjlighet att förstå att undvika det som gör livet jobbigt för en missbrukare. Att som majoriteten gör idag och jämställer alla kalorier så att du kan äta vad som helst inom ett visst maxantal ger den beroende ingen lättnad i suget.
Visst det finns säker de som inte fixar det på annat sätt än med operation, men jag är övertygad om att de flesta skulle klara en omläggning till LCHF med ett bra stöd från omgivningen. Det skulle vara intressant att jämföra kostnaden för stat och individ vid en operation typ GBP och vad en intervention med behandlingshem LCHF-style i 3-6 månader skulle kosta. Jag har aldrig hittat någon sådan men kanske någon annan här har?
@ HelenaB:
Väldigt klok ’analys’ tycker jag – stämmer helt med min världsbild!
Om man har hamnat i det metabola syndromet är det som jag ser det klokt om man betraktar kolhydraterna som ett beroendeframkallande ’gift’ på samma sätt som en alkoholist måste betrakta alkohol om han ska kunna komma ur sin typ av drogberoende.
@ HelenaB:
Jag ber om ursäkt för min anklagelse mot de överviktiga. Nu behöver de inte ta det personligt, för enligt min erfarenhet så flyr nästan ALLA från verkligheten utom jag och några till på den här bloggen. Som av någon anledning kan tillgodogöra sig nya tankegångar och kunskaper och inte sitter fast i att myndigheterna skyddar oss och det finns inget att vara rädd för. Det är därför jag är en socialt avvikande person. Jag är livrädd, myndigheterna veta icke vad de göra. Det syns tydligt i deras förhållande till GBP. Bara verklighetsflykt!
Att till exempel, i sitt medvetande acceptera att vi under vårt liv fyllt våra kroppar med miljögifter, varje dag. Är något som man måste anstränga sig för att uppleva. Medvetandet gör allt för att slippa erkänna: att även jag har blivit förgiftad. Jag jobbar just nu stenhårt på det. Snart har jag slutat ljuga för mig själv om hur giftfri jag är. Kanske kan jag då hantera problemet, med lite större medvetenhet.
@ HelenaB:
Det du skriver om behandlingshem är en mycket bra tanke tycker jag. Vet inte vem som skulle kunna ordna detta. Annika Dahlqvists syster brukar ha kurser på våren uppe i Norrland (kommer inte ihåg just nu vad det heter). Detta men längre tid vore otroligt bra där man kan få ordentligt stöd. Kanske det finns något annat – någon som vet?
@ HelenaB:
Ang behandling i st för GBP – kanske något för Kostfonden att göra en studie??
@ 31 HelenaB:
Min syster, Lena Olovsson, har en kursgård LCHF Nolaskogs där hon arrangerar kurser, långhelger torsdag till söndag, dit jag kommer och pratar i flera timmar.
Om man ska ha ett LCHF-behandlingshem måste man har bistånd av samhället. Det går inte att finansiera annars. Och det intresset finns inte hos samhällets befattningshavare. Om de undrar frågar de en kostchef eller kostprofessor, och då vet vi ju vilket svar de får.
Tack för alla svar till min kommentar!
Tyvärr hann jag inte svara eftersom andra uppgifter väntade 🙂
Annika: Visst vore det toppen om behandlingshem likt din systers och Bitten Jonssons kunde få bistånd. Nu när SBU slog fast att lågkolhydratkost faktisk är mer effektiv. Men tyvärr krävs det tydligen ytterligare att några offrar livet efter stympande operationer. Kanske krävs även att det gamla gardet som bergfast försvarar sina bastioner saligen insomnar. Sen kanske landstingen vågar satsa. Jag håller mina tummar för det.
EvaL: Det kan finnas andra som ligger före i prioriteringen. Jag litar på att det råd de har tillsatt har koll på vilken ordning. Men jag skulle hemskt gärna se en sådan studie.
Georg W: Inga problem jag förstår hur du tänker. Tyvärr är det många som inte tänker lika långt som till att alla har problem med verkligheten :-). De ser en fet kropp och tror då att personen är korkad/lat/omättlig mm allt detta p g a att den kroppen/sinnet reagerar annorlunda mot den egna. Inte sällan kombineras detta med en känsla av överlägsenhet i den egna karaktären. Obs! Inte riktat till dig. Som nykter sockermissbrukare kan jag glädja dig med att jag numera nog faktiskt kan hantera verkligheten och känslor tämligen väl. Det är ”bara” att göra vad som krävs för att lyckas och för min del gäller det att se till att genom kosten ge min kropp och hjärna bästa chansen att jobba ostört.
Professor Göran: För min egen del har jag konstaterat att jag har, det som jag definierar som beroende, av socker. Som uppvuxen med ett medberoende till en alkoholiserad pappa och syster till en bror som dog för tidigt av sitt alkoholberoende ser jag så tydliga likheter i beteendet. För mig får övriga professorer och tyckare ha vilka åsikter de vill om vad som kategoriserar som beroende eller ej. Det är en akademisk diskussion och för mig är min verklighet det som gäller. Det ser ut som en anka, det går som en anka, det låter som en anka…. – då hanterar jag det som en anka.
Jag hoppas att det kommer en dag snart där barnen i skolan får mat som ger deras unga kroppar och knoppar rätt förutsättningar att jobba ostört med att ta in den kunskap de behöver. Och att hemkunskapen faktiskt lär ut vilken effekt olika födoämnen har i kroppen, inte slår ihop frukt och grönt som om detta var helt samma sak! Vilket lyft vi skulle kunna få. Jag ser på mina numera vuxna barn som har anammat min grundsyn på kost, vilka vinster de har kunnat göra i sin förmåga att hantera föreläsningar och nya arbetsuppgifter. Inga svårigheter att hålla fokus, inga uppblåsta gasiga magar eller konstant behov av mellis. Så det går att påverka stort med relativt små förändringar.