Men jag hoppas innerligt att man ger en alternativ LCHF-kost en chans först innan man börjar med bajstransplantation i stor skala.
Fast i fallet tarminfektion med Clostridium difficile tror jag definitivt på bajstransplantation, helst före antibiotikakurer.
Lite läbbigt är det i alla fall. Men rätt spännande hur beroende vi är av alla mikrober som vi har i och på kroppen. Läste nånstans att man kunde lindra allergier genom att implantera en parasit/mask i tarmarna.
Jag tycker dessa resultat väcker frågor:
* Vilken roll spelar egentligen tarmfloran i uppkomst av diabetes och insulinresistens? Är en dålig tarmflora en direkt eller indirekt orsak eller ’bara’ ett separat symptom på dålig mat? I en av studierna förbättrades ju insulinkänsligheten efter att ha förbättrat tarmfloran.
* Kan man äta sig till en bra tarmflora (efter att ha gjort sig kvitt de dåliga)? Räcker det med de bakteriestammar som syrade grönsaker, fil och probiotika från Apoteket innehåller för att bygga upp rätt tarmekosystem?
Det verkar verkligen som bakterierna bestämmer. 🙂
@ Lars Henrik:
https://breakingmuscle.com/nutrition/how-to-tell-if-your-gut-bugs-are-out-of-whack
Lars Henrik Skrev:
Jag är övertygad om att tarmfloran anpassar sig efter den föda man ger den. Dvs att vill man långsiktigt förändra tarmfloran får man tänka sig att lika långsiktigt lägga om dieten. Det är fråga om en livsstilsförändring. Vid akut störning, t ex efter en magsjuka, med eller utan antibiotikakur, kan det underlätta med levande laktobakterier och/eller surkål, men mixen av mikrober i tarmen är oerhört komplex och de levande bakteiestammar, som finns i vår föda utgör bara en bråkdel av allt, som bör finnas.
Vi är det vi äter, har någon sagt, vet inte riktigt vem.
Sen finns det en stor variation av känslighet, vad gäller matsmältningsorganen, somliga har en mage av plåt, andra tycks ha tarmar som Japanpaper, tunna och genomskinliga och spröda. Som alltid får man utgå från sin egna kropp, när man försöker manipulera systemen.
Erling Skrev:
Det är just detta jag syftar på med min fråga. För att ’normalisera’ vår bakterieflora efter att den slagits ut, t ex av dålig kost, så måste vi ju få tillbaka de saknade bakteriestammarna någonstans ifrån.
I artikeln sägs ju att detta kan vara svårt utan en avföringstransplantation.
Visst är det bra med LCHF, men inte blir alla bra i magen för det. När jag började med LCHF för sju år sen, och ökade mitt intag av grädde, så blev jag allergisk mot mjölkprodukter. Jag har nog aldrig tålt dem helt, men nu går det inte alls.
Jag har hypotyreos, antagligen autoimmun, och svårt att ta upp näringsämnen, eftersom jag måste ta B12 för att inte få ont i benen.
Nu har jag uteslutit ägg också, för att se om mina kliande utslag på privata ställen försvinner. Och visst, det hjälpte.
Probiotika och surkål äter jag varje dag, och har gjort ganska länge.
Tänk om man kunde bli frisk och bli av med allergier med en ofarlig bajstransplantation!
@ 6 Lisabet:
Jag vet inte ens vart man vänder sig om man vill prova en avföringstransplantation. Nån som vet?
Något i LCHF som lättare ger njursten?
Detta med bajstransplantation må låta äckligt i vår moderna värld men det är ett väldigt enkelt och effektivt ingrepp. Det är inte någon gastric baypass som kostar 100 000-tals kronor. I princip kan man göra det själv hemmavid nästan gratis. Allt som behövs är någons bajs som man löser upp i en isoton (0.9 % salt) vattenlösning och sedan för in i hålet ifråga med hjälp av en slang. Lavemangsslangar finns på apoteket, en sportdrycksflaska som passar till slangen och lite glidmedel är allt som behövs. När vi förstört vår tarmflora med antibiotika och dålig mat ser jag inget fel i att pröva detta.
@ Per Wikholm:
Är det inte risk för att man får i sig någons svamp eller elaka bakterier? Bör inte donatorns tarmhälsa analyseras först?
Har du något bra tips om hur man blir av med svamp i tarmarna? Ska man svälta ut den ketogent eller ska man äta resistent stärkelse men absolut inga kolhydrater?
@ Georg W:
Tja, jo allt här i livet är förknippat med risker men väljer man en donator vars mage och tarm man vet funkar som en klocka torde riskerna vara små. Annars får man väl åka till Södersjukhuset eller vad det var i artikeln och ta en dos av den uppodlade avföringen från den norske jenten som använts i årtionden utan komplikationer.
@ Per Wikholm:
En vanlig fettspruta från Biltema fungerar perfekt!
Potatismjöl.
@ Dennis:
doktorn.com säger så här:
”Urin innehåller normalt ämnen som motverkar kristallisering, däribland magnesium, citrat och pyrofosfat. Personer som har brist på något av dessa ämnen har därför lättare att utveckla njursten. Otillräckligt vätskeintag är en annan bidragande faktor liksom överdriven konsumtion av vissa livsmedel såsom animaliskt protein, salt och raffinerat socker.”
Svar på ovanstående konversation: Nej Nej Nej! 🙂
Egen surmjölk verkar ok. Det gjorde mina föräldrar när jag var liten.
Däremot tog jag ett djupt andetag i komposthinken idag. Så nu är mina lungor fyllda med bakterier om de kan färdas genom luften. Förhoppningsvis hittar de dit de ska. Min gissning är att ketogen kost håller svampen i schack. Lite potatismjöl då och då skadar nog inte heller under förutsättning att man kan stå emot det sockersug som då uppstår. Potatismjöl OCH bulle är en katastrof.
Frågan är om jag ska tolka det som, att en svamp tar över min hjärna när den får mat i form av RS?
@ Dennis:
https://www.1177.se/Ostergotland/ är lite mer utförligare:
”Urinen innehåller olika salter. Om koncentrationen av någon av salterna blir för hög kan saltet fällas ut till kristaller och stenar bildas. Att koncentrationen av salter blir för hög beror antingen på att mer salt utsöndras i urinen eller på att urinen blir alltför koncentrerad. Det kan hända om man inte dricker tillräckligt mycket eller om man förlorar stora mängder vätska, exempelvis vid diarrésjukdom.
Den vanligaste typen av njursten orsakas av att urinen innehåller för mycket kalcium. Oftast är orsaken att man är uttorkad.
Njurstenarna kan ibland också bildas för att det utsöndras mer kalcium i urinen. I sällsynta fall beror detta på att bisköldkörtlarna bildar för mycket av ett hormon som reglerar mängden kalcium och fosfat i blod och urin. Det leder till att man får för mycket kalcium i blodet och urinen.
Urinen kan innehålla för mycket även av andra ämnen än kalcium. Det gäller bland annat urinsyra, oxalat och cystin som alla kan bilda stenar.
Njursten bildas också lättare om urinens surhetsgrad är förändrad. Förändringen kan antingen bero på en medfödd skada eller orsakas av en infektion.”
Kanske kan vara en idé att minska på hårdosten och öka magneciumcitrat-dosen. Jag tror jag räddas av min stora kaffekonsumtion.
jon Skrev:
Mekanismen är att parasiterna, för att kunna leva i tarmarna, måste kunna lindra eller stänga av effekterna av kroppens immunsystem för sin egen överlevnad. Med det följer att överreaktioner hos sagda system dämpas.
Annika Dahlqvist Skrev:
Jag vet att många har vänt sig till Infektionskliniken i Malmö som gjort många transplantationer på både IBD och IBS patienter med, vad jag förstår det som, väldigt goda resultat.
Jag vet också att många av deras patienter fått transplantation med en ”havreblandning” istället för avföring, även detta ska tydligen ha gett bra resultat. Däremot förstår jag inte riktigt varför, havre är väl pre- men inte probiotika?
https://www.dagensmedicin.se/vetenskap/bajs-fran-donator-ska-motverka-ibs/
I detta sammanhang vill vi gärna rekommendera Mary Roach´s nya bok ”Gulp”. Finns
här:
https://www.amazon.co.uk/Gulp-Adventures-Alimentary-Mary-Roach/dp/1780743912/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1416132970&sr=1-1
I bok efter bok har hon resonerat igenom kroppsfunktioner i perspektiv som inte
erbjudits på annat håll. Alla hennes böcker borde vara föreskriven läsning för alla läkare.
Men ”Gulp” tar ett ännu mer handfast grepp än de tidigare,
piltson Skrev:
Berätta lite mer om Mary Roach´s idéer!
Jag tycker själv att hälsotillståndet i våra tarmväggar och kopplingen till bakterier och hur olika ämnen kan passera väggen är ett oerhört intressant område – inte minst efter att ha läst Natasha Campell McBrides bok GAPS.
@ Professor Göran:
Kolla läsarkommentarerna under Gulp hos Amazon! Hon lyckas skriva om ganska
läskiga funktioner så att folk lockas skratta.
piltson Skrev:
Eller kanske också alla patienter? Om någon vet ett intresserat förlag kan
jag tänka mig att översätta den. Svårt att föreställa sig en lustigare uppgift.
Alla hennes böcker finns på tyska, ser jag här.
https://www.amazon.de/Schluck-Entdeckungsreise-durch-unseren-Verdauungstrakt/dp/3421046409/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1416145262&sr=1-1&keywords=Mary+Roach
Och polska:
https://www.amazon.fr/Gastrofaza-Mary-Roach/dp/8324025235/ref=sr_1_10?s=books&ie=UTF8&qid=1416145408&sr=1-10
Professor Göran Skrev:
https://www.ted.com/talks/mary_roach_10_things_you_didn_t_know_about_orgasm?language=en
Här har du några av hennes idéer. Det handlar visserligen om en tidigare bok, men henne personlighet kommer till yttryck. Vid 12 minuter får man se en sekvens som visar hur de gör i Danmark för att det skall bli extra många smågrisar.
Och här är hon om det just aktuella ämnet. Ovan rubricerade tema kommer
på tal efter 24 minuter.
https://www.youtube.com/watch?v=qjVDJjhMVwY
@ piltson:
Tack – det var en kul presentation.
Det var lite av ’Kulinaria’ över det hela.
@ Professor Göran:
Problemet med Mary Roach är att hon suddar till gränsen mellan seriös vetenskaplig rapportering och underhållning. Hon är så effektiv i sina framställningar att några inte är beredda att ta henne på allvar och rubricerar henne som ”comedian”, eller ibland ”intellectual comedian”.
Det är faktiskt orättvist. Här är hon i en halvtimme i fri dressyr. Hennes talang att vränga till en intressant upplysning till en komisk poäng medför att många människor inte vet hus de skall reagera.
https://www.youtube.com/watch?v=dE5RoxwJ_o4
piltson Skrev:
Detta påminner mig om min ’största framgång’ som talare på den mest prestigefyllda och seriösa konferensen för de superlegeringar som används i flygmotorer och som är min forskningsspecialité. Då fick jag de trehundra åhörarna att skratta vid flera tillfällen under föredraget vilket är ganska ovanligt vid den här typen av konferenser och fick sedan ta emot många gratulationer och ryggdunkar efteråt.
Orföranden för konferensen kom dock fram och frågade. ”Have you ever considered becoming a stand up comedian?” Jag svarade honom med en fråga. ”Was that a compliment?” varpå han svarade undvikande ”All contributions are welcome.” Mitt bidrag var förstås mer av industritekniskt än rent vetenskapligt vilket annars dominerade konferensen och då kunde detta nog trots allt anses som respektabelt.
Något liknande har jag dock inte lyckats med på något mina föredrag om LCHF men å andra sidan har jag nog inte ens försökt skoja till det så mycket och kanske för att jag betraktar LCHF som för allvarligt för att ’skämta om’. I fredags fick jag också reda på att en av diabetikerna i Diabetikerförbundet inte alls hade tyckt att det varit roligt när jag bjöd på mig själv och berättade jag jämställde mitt godissug med alkoholism och hon hade därför lämnat min föreläsning i halvtid.
Professor Göran Skrev:
Här nuddar Göran vid ett fenomen som, för mig, definierar folkmentalitet. På sina håll drar man knappast en sådan gräns. I Tyskland är den mycket skarp, förre utrikesministern Genscher hade talang för lustiga historier, men han sade klart ifrån att han kunde inte skämta om allvarliga saker. Det gör Tyskland till att trist land att bo i – deras lustigheter är sällan lustiga, eftersom de så sällan berör verkligheten sådan den föreligger.
I England och vissa kretsar av USA drar man inte en sådan gräns alls, vilket jag ser som ett slags mognad. Och så givetvis Danmark, vi minns Piet Hein i en ”gruk”:
Den som kun ser spög som spög
og allvor kun allvorlig,
han har fattet begge dele dårlig.
Med förbehåll för stavningen. Sverige tenderar mer mot Tyskland än mot England, men vi har ett undantag hos finlandssvenskarna, som har annan mentalitet.
piltson Skrev:
För att illustrera detta, ni minns väl Tom Lehrer?
https://www.youtube.com/watch?v=JPrAuF2f_oI
Han gjorde stor succé i Danmark men ansågs osmaklig i Tyskland, eftersom han tog fasta på verkligheten och spetsade till den. I Sverige anses det inte heller lämpligt att göra så.
piltson Skrev:
Jag läste någonstans, men nu glömt i vilket sammanhang, att i helvetet kommer tyskarna stå för underhållningen. Kanske lite väl elakt förstås. Engelsmännen skulle för övrigt stå för köksavdelningen och italienarna ansvara för polis och militär.
piltson Skrev:
Apropå Tyskland och att skämta om allvarliga saker hade jag en fantastisk arbetskamrat, otroligt frejdig och kreativ, som berättade att när han jobbade i Tyskland hade kommit in på en stimmig öltillställning med något hundratal tyskar och för att annonsera sin ankomst frejdigt hade ropat ”Arbeit macht frei! Han sa att det omedelbart hade blivit så tyst att man kunnat höra en knappnål falla till golvet.
Detta hindrade förstås in min arbetskamrat från att obekymrat ’stövla in’ som om ingenting hade hänt.
Tyskarna är i mina ögon, det folk, som på många sätt faktiskt gjort upp med den ”skämmiga” delen av sitt förflutna.
Jag tycker det hedrar Tyskland. Där skäms man oftast om man blir påmind.
Frejdig eller inte, så förstår jag tystnaden på öltillställningen. Man blev väl stum av den plötsliga påminnelsen.
Tyvärr har jag ibland sett plumpa ( okunniga?) tilltag blandsvenskar, inte minst i Tyskland.
Margareta Skrev:
Jag tror du har rätt i detta, även om det nog tog sin modiga tid innan tyska historiker vågade närma sig ämnet.
I många andra länder vilar sedan krigen (sic!) en syn på Tyskland som inte längre riktigt motsvarar verkligheten. Inte minst i Sverige tror jag. Kanske beror det på att vinnarna skriver historien men det beror nog också på hur världen orienterades mot det anglosaxiska efter 1945.
I Sverige fanns det nog extra skäl till detta p g a eftergiftspolitiken man ansåg sig tvingade att föra mot Tyskland under andra världskriget.
Professor Göran Skrev:
Göran, eftersom du ber om det meddelar jag följande recept.
Mot slutet av livet erbjuder sig en person att efter döden ställa sig kropp till förfogande för medicinska ändamål. Han slutar då att äta något annat än honung. Efter en tid består hans kroppsutsöndringar enbart av honung. Sedan dör han. Han marineras då i honung och läggs i en förseglad kista i hundra år. När den öppnas har innehållet omvandlats till ett slags konfekt som används vid behandling av benbrott.
Metoden sägs ha använts i Arabien på medeltiden. Det har varit så vanlig att det finns ett speciellt verb för den; att ”mellifiera”. Honung heter ju. på latin ”mel”.
Detta är Mary Roach i full utblåsning. Receptet är från hennes första bok, som handlar om hantering av kadaver. Den gav mig helt nya perspektiv på hur det kan vara att vara död.