Professor Göran Sjöbergs krönika:
En LCHF-saga
I sagor finns ofta hjältar som mot alla odds slagits mot en övermakt och vunnit prinsessans hjärta och hela kungariket. Där min egen LCHF-saga började för fem år sedan var hjälten given då jag läste den otroligt väldokumenterade boken ”Good Calories & Bad Calories” som med sina nästan femhundra referenser övertygade mig själv om att det vår gräsrotsrörelse idag håller på med är ren vetenskap. För övrigt var denna bok (GCBC som den ofta förkortas) också startpunkten för Kostdoktorns ”omvändelse” och det var också på hans blogg jag fick tipset om boken. Eftersom den här boken är både tjock och vetenskaplig upplevs den av många som svårläst, men själv har jag alltid haft en svaghet för ”tjocka, tunga och vetenskapliga böcker”. Jag var därför väldigt sugen på att översätta denna bok till svenska tillsammans med andra som kunde vara intresserade av ett sådant företag men fick reda på att frågan redan hade diskuterats med olika förlag och att den svenska marknaden bedömdes som alltför liten för en så svårläst bok. På grund av ”klagomålen” om att boken var svårläst kom en ”publik” lättvariant. Den är också läsvärd men självklart saknar den tyngden hos GCBC. Lättvarianten är dock översatt till svenska och heter ”Varför blir vi feta? : Och vad ska vi göra åt det”
https://www.bokus.com/bok/9789172412200/varfor-blir-vi-feta-och-vad-vi-ska-gora-at-det
Prinsessan i min egen saga måste jag nog erkänna är, och som många läsare säkert misstänker, Annika.
De som varit engagerade i kostdebatten kring LCHF och läst det jag skrivit vet förstås att min hjälte är den flerfaldigt prisbelönte fysikern och vetenskapsjournalisten Gary Taubes och att hans saga fortsätter. Det som mest tilltalar mig hos Gary Taubes är hans grundläggande strävan efter själva vetenskapen och denna strävan har inspirerat mig själv att också tränga in i filosofin bakom själva vetenskapsteorin. Den som i kostdebatten, utan att här nu nämna några namn, har kallat det som Gary Taubes skrivit för ”skit” har därför i mina ögon för evigt fått rött kort och därmed förpassat sig själv till avbytarbåset hur kaxiga rop det fortfarande kan komma från detta bås.
Läs mer
Kostdoktorn har intervjuat Gary Taubes.
https://www.kostdoktorn.se/varfor-blir-vi-feta-oversatt-intervju-med-gary-taubes
I ytterligare ett inlägg beskriver Kostdoktorn hur Gary Taubes saga fortsätter och att Gary Taubes nu inte längre är ensam i sin kamp mot ”de onda makterna” utan har förenat sig med en läkare, Peter Attia och fått igång en imponerande forskningsverksamhet.
https://www.kostdoktorn.se/varfor-ar-vi-feta-den-dyra-jakten-pa-svaret
Dessa båda personer lever nu i en gemensam saga i vetenskapens namn och som beskrivs i tidningen Wired. Som i alla riktiga sagor, med lyckliga slut, måste det också finnas en ”god fe” och i detta fall i form av en kapitalist som funderade på om han inte också kunde stödja ”de goda krafterna” i samhället och inte bara ”sko sig” själv efter bästa förmåga. (När djävulen blir gammal blir han som bekant religiös men denna fe drog sig tydligen redan tidigt tillbaka för att ägna sig å filantropisk verksamhet.)
https://www.wired.com/2014/08/what-makes-us-fat
Detta inspirerar mig nu till ytterligare några funderingar i den här krönikan.
Redan från början var Gary Taubes (och även Peter Attia) en fighter och ägnade sig bland annat åt boxning och han trodde att han var oövervinnerlig ända till han åkte på en knockout och då lärde sig en läxa för livet. Ytterligare en läxa som han har gemensam med Peter Attia är att man kan lägga på sig oönskade kilon med åren även om man ägnar sig åt intensiv träning och att dessa extrakilon inte kan försvinna trots viljestyrka, utan bara på ett naturligt sätt om andelen kolhydrater i kosten minskas. En sådan läxa är nog också den enda som skulle kunna få ropen från vårt avbytarbås att tystna och i detta sammanhang är nog de kostexperiment man utför på sig själv oändligt mycket mer övertygande än de man kan läsa sig till.
I sin vetenskapsjournalistiska gärning har Gary Taubes också gått sina ronder och åkte i början av denna karriär även på en knockout mot den världsberömde fysikern Carlo Rubbia som, om jag nu förstått detta rätt, främst berodde på att Carlo Rubbia hade en ”hästsko gömd i handsken”. Efter den knockouten fick Gary Taube slicka tassarna som man brukar säga men kom igen när han fick ett uppdrag av den prestigefyllda tidningen ”Science” genom att undersöka saltets roll för blodtrycket. Detta blev ett genombrott som äntligen gjorde att Gary Taubes kunde kliva högst upp på prispallen vilket också gjorde det möjligt för honom att ge sig i kast med sitt livs största projekt – att förstå varför vi har en fetmaepidemi i världen av gigantiska mått. Han blev av ”Times” här finansierad med $700,000 för att under fem (!) år helt kunna ägna sig åt denna fråga och han gjorde ett grundligt jobb som resulterade i bl. a. GCBC.
Att det är pengarna som talar förstår de flesta av oss men tanken svindlar ändå när jag ibland tänker på de enorma ekonomiska krafterna som vår gräsrotsrörelse utmanar inom läke- och livsmedelsindustrin. Det enda vi kan komma med är att som David i sin kamp mot Goliat ta vetenskapen till hjälp och det är också vad Gray Taubes och Peter Attia har lyckats med genom sin forskningsorganisation NuSi som Attia leder.
Men som sagt pengarna talar och den goda fen i sagan, John Arnold Foundation, försåg NuSI först med ett startbidrag på 4.7 millioner dollar och sedan ytterligare 35.5 millioner. Den storleken på pengar behövs utan tvekan för att kunna finansiera seriös forskning och som kan bil tagen på allvar av etablissemanget av den enkla anledningen att man då kan följa spelets regler som de har definierats av läkemedelsbolagen (och inte av några direkt vetenskapliga) och regler som i princip har uteslutit alla alternativa forskningsprojekt.
Men nu är tre sådana alternativa projekt på gång, finansierade via NuSi, och intressant är att även skeptiska forskare inte tackar nej till rejäla forskningsmedel även om det skulle kunna visa sig att de tänkt fel i grunden. De första resultaten kan vi vänta oss i slutet av året.
Nå – i vetenskapens namn kan det då också komma att visa sig att det är LCHF som har fel i grunden fast mina egna experiment på mig själv och min fru talar om att LCHF verkar stämma med verkligheten och jag tror därför att LCHF är vetenskap.
Men som Josef Boberg burkar säga här på Annikas blogg så kan man ha fel fast man själv inte tror det.
Jag läste härom dagen artikeln i Wired och blev imponerad av de framgångar som NUSI hittills har fått. De har ju inte en lång historia bakom sig. Att de redan lyckats samla in så mycket pengar att de kunnat dra igång dessa studier är en tydlig framgång och visar ju på att stödet för deras arbete är stort.
Medan jag vid några tillfällen har efterfrågat sådana forskningsinitiativ har jag också tagit till mig åsikten från andra att det kan ligga en fara i att ge sig in i samma lek som den etablerade jävs- och fuskrika kostforskningen bjudit in till.
Förhoppningsvis visar sig dessa farhågor bli enbart farhågor. För att få till en förändring med civiliserade metoder måste man kanske släppa hörnflaggan och komma ut på den spelplan som finns.
Göran – Du är ”rätt på det” – och Du gör mig glad med att Din dystopi i det här blogginlägget är ”puts väck”.
Jag delar professor Görans beundran för Taubes GCBC och har flera gånger slagits av den dåligt underbyggda kritiken av boken. Gång på gång, gränsande till tjatigt, skriver han ”OM min/vår teori stämmer så….”. Ändå kritiseras han för dåligt underbyggd dogmatism. Vart tog nyfikenheten hos kritikerna vägen? Även jag började min lågkolhydratresa med denna bok. Rekommenderas alla som orkar ta sig igenom den, den ger en fantastisk insyn i en del av de kvarstående bristerna inom forskarvärlden, såsom kollegialitet, toppstyrning och manipulation.
I vissa fall får man nog lov att hålla god min i elakt spel och slå dem i det. Jag är också helt övertygad om att LCHF är rätt väg att gå. Men det är tyvärr fortfarande alldeles för enkelt att bortförklara alla våra anekdotiska bevis. Liksom att det bara gäller de som redan är metabolt skadade.
Det intressanta är för min del hur kroppen hanterar det vi äter oavsett innehåll. Det ska bli intressant att få klarhet i. Att tro är att inte veta…
@ Mats Lindberg:
Ja, men finns några tecken på att den påverkat folkopinnionen i USA?
@ piltson:
Varför skulle den påverka opinionen? Den är som som så mycket annat enkelt ignorerad av etablissemanget. Man måste skilja på ”sanning” (ett närmast filosofiskt begrepp) och ”allmän kännedom” (ett mycket manipulerbart begrepp) 🙂
Mats Lindberg Skrev:
En utmärkt fråga!
Mediavärlden är ytlig till sitt väsen och de flesta människor låter sig förföras i denna värld och den yta som presenteras är de facto ”opinionen”.
Det sorgliga är att inte ens de delar av samhället som har en akademisk utbildning inom det aktuella medicinska området, och som borde kunna ta till sig vetenskapliga fakta, är mottagliga för sådana när dessa fakta går emot vad de fått sig itutat på högskolorna av vårt berömda ”etablissemang”. .
Tydligen får man i läkarutbildningen idag inte ens lära sig hur kroppen fungerar fysiologiskt – den kursdelen har av någon anlednings slopats.
När inte ens läkarna har en susning om hur kroppen reglerar blodtryck, blodsockernivåer och annat har vi ur vetenskaplig synpunkt en medicinsk öken framför oss.
Josef Broberg hoppas att jag blivit befriad från mina dystopier men det behövs inte mycket för att dystopierna ska slå till med full kraft. Och ärligt talat – om man skulle rita ett stapeldiagram med två staplar som jämför de delar av etablissemanget som försvarar rådande mörker med de delar av etablissemanget som genomskådat detta mörker skulle den senare stapel inte ens synas i diagrammet.
Om vi däremot talar om LCHF som gräsrotsrörelse så skulle vi definitivt synas i jämförelsen och detta är hoppfullt.
Jag såg nyss på Kostdoktorn att det tydligen är stora mediarubriker i USA där ”Low Carb” lyfts fram och detta ger också lite mer hopp om framtiden.
Mats Lindberg Skrev:
För att der är orsaken till att människor skriver böcker.
Jag tycker det är lite roligt, hur USA både ger exemplet på en civilisations undergång och nästan alla de NYA tankar som visar en väg för det mänskliga kollektiva medvetandet att gå in i framtiden. Så har det varit sedan jag blev hippie och demonstrerade mot USA’s kulturkrig i Sydostasien.
Nu var det Gary Taubes och Atkins som öppnade ögonen på en massa smarta människor i Sverige. Så vi blev lika smarta som vår egen Lars Wilsson, där han stod i TV i början av 2000-talet och försökte förklara vad som egentligen var det nyttiga på julbordet.
Enligt mina observationer så får en människa insikt i sanningen om LCHF och hen skrattar gott åt galenskaperna men tanken är väckt och börjar sakta mala vid matlagning och måltider. Blodsockerfallen börjar få en ny innebörd, krämpor får en förklaring och sakta men säkert växer det metabola medvetandet, oundvikligt. Slutet på denna mentala utveckling måste, för den moderna människan, resultera i att hen börjar producera, eller ta ansvar, för produktionen av sin egen mat.
Jag tror att det jäser bland människor och det kollektiva medvetandet växer idag med raketfart och jag tror att det innebär att vi går mot en ljusare framtid. Vi ska bara få stopp på Midgårdsormen=kapitalismen. Och Gary Tor med sin hammare krossar det ena trollet efter den andra. I det perspektivet är denna blogg oerhört liten men lika oerhört betydelsefull.
Himla tur att vi har Religion. Åtminstone för oss som har det. Det verkar som vår gemensamma förkristna religion-saga handlar om den tid vi lever i nu. Därför är de som förkastar religiösa tankar utan reflektion, inte speciellt smarta. Även om de är politiskt vetenskapligt korrekta. Världen är faktiskt större än vad vi både tror och vet.
@ Georg W:
Intressanta reflektioner tycker jag!
Georg W Skrev:
Jo… – Georg – och om hur det rent praktiskt kan gå till på min blogg här.
Till Professor Göran och andra LCHF-förespråkare:
Vi ses kanske på bokmässan i Göteborg! Den 26/9 efter lunch har den s.k. allmänheten tillfälle att besöka mässan och utställarna. Agneta finns vid förlaget Recitos monter.
Det gäller boken Insulin – den felande länken – http://www.masrabassan.com/blog/
@ Erling:
Jag brukar, men inte alltid, besöka bokmässan. Vi har inte bestämt oss ännu men gör vi det så dyker vi nog upp vid montern.
Professor Göran Skrev:
Montern heter A02:70, Agneta har ett framträdande bokat där kl 15:15 på fredagen.
@ Erling:
Tidigare har vi alltid satsat på lördagarna.
Då är vi redan i Fredriksstad, på andra sidan gränsen.