Artikel i Läkartidningen.
Vi behöver få i oss tillräckligt av fosfater, men överskott kan medföra sjukdom, framför allt i hjärta och njurar. Även cancerförekomsten ökar med högre fosfathalt i blodet. Högt blodfosfat är associerat till förtidigt åldrande.
Industrimat är ofta tillsatt med fosfater i okänd mängd. Fosfatmängden behöver inte deklareras.
Det finns högre fosfathalt i animalisk än i vegetabilisk kost. Kan det bero på att djuren äter fosfatgödslat foder, och anrikar fosfatet i kroppen?
.
Eftersom inte alla läser länkar tog jag mig friheten att klippa ut några stycken som jag tycker behöver allmän kännedom. Detta accentuerar ytterligare att vi måste agera mot den multinationella livsmedelsindustrin OCH Livsmedelsverket, som här visar vilkas intressen de representerar – Industrin!
Nya studier visar dock att den fosfatmedierade förkalkningen är en aktiv process vid vilken glatta muskelceller omprogrammeras till »ossifiering« med ökat uttryck av benrelaterade proteiner [29, 30]. Kalcium och fosfat i serum binder till fetuin-A, som normalt hämmar kalcifiering, men vid överskott bildas cytotoxiska kalciproteinpartiklar (calciprotein particles, CPP) med proinflammatoriska effekter [31]. CPP stimulerar till övergång från vaskulära glatta muskelceller till osteoblastlika celler med ökat uttryck av benmarkörer [32]. Man har nyligen visat att man med ett nytt in vitro-test, mätning av mognadstiden för CPP (calcification propensity), kan predicera överlevnad hos njursjuka patienter [33].
Enligt Livsmedelsverkets undersökning »Riksmaten« är intaget av fosfor hos män i Sverige 1 541 mg/dag och hos kvinnor 1 241 mg i genomsnitt. Således har en stor andel av Sveriges befolkning ett intag som ligger över den gräns på 1 400 mg/dag som är associerad med ökad mortalitet i den amerikanska befolkningen [21]. Intaget av fosfor har ökat påtagligt i västvärlden de senaste decennierna genom ökad konsumtion av kött, raffinerad och bearbetad mat och, sist men inte minst, genom industriella tillsatser av fosfat i födan.
En amerikansk studie rapporterade att 44 procent av de bäst säljande produkterna i livsmedelsaffärer (framför allt fryst mat, bröd, bakverk, yoghurt och soppor) har fosforinnehållande tillsatser och att mat med tillsatser är ca 2 dollar billigare per dag än mat utan tillsatsen [62].
Fosforintaget till följd av tillsatser har ökat sedan 1990-talet. Uppgifter från nordamerikanska kartläggningar visar på en ökning från ca 500 till i dag ca 1 000 mg/dag [65]. Det är därför glädjande att ändrade regler inom EU framöver kommer att begränsa användningen av fosforhaltiga tillsatser i framför allt olika marinerade produkter. Man bör dock vara medveten om att fosfat tillsätts i många olika produkter och att det inte går att ge några generella råd om vilka produkter som innehåller tillsatser. Fosforsyra (E 338) tillsätts till vissa läskedrycker (Coca-Cola, Pepsi och Dr Pepper) och fruktjuicer, framför allt för att öka surhetsgraden och minska risken för bakterietillväxt. Även vin (framför allt Shiraz) och öl uppvisar relativt stora koncentrationer av fosfat (4–8 mmol/l).
Livsmedel som innehåller tillsatt fosfat är nudlar, popcorn, korvar, charkvaror, bröd (även glutenfritt), ost och mjukglass (Tabell 1). Då livsmedel med tillsatser innehåller i genomsnitt 67 mg fosfor (per 100 g) mer än motsvarande (ofta ekologisk) obearbetad föda [62] bör detta vara ett incitament till att laga mat från grunden, använda obearbetade råvaror och, då det är möjligt, välja ekologiskt märkta alternativ av den bearbetade/processade maten. En kartläggning av användningen av fosfattillsatser i Sverige behövs – det vi har kunskap om nu är endast gränsvärden och tillsatsernas E-nummer.
Jag missade tydligen att fosfor är ålderdomens källa. Den som ”badar” däri blir gammal i förtid.
Min egen hypotes vid genomläsningen: Fosfortillsatser i superskitmaten orsakar den tidigarelagda puberteten idag hos många ungdomar. Kroppen åldras för tidigt och måste skynda sig att säkra genernas fortlevnad.
En annan hypotes som dök upp var att jag inbillar mig att min lokalt förankrade kosthållning och fanatiska inställning till Industrimat skyddar mig från överdoser av Fosfor. Det skulle i så fall kunna innebära att jag har en väldigt glatt och smidig glidyta på insidan av mina blodkärl, som skulle kunna förklara det låga blodtryck jag lever med.
Det får jag reda på den dag jag kan gå till doktorn och få en fullständig undersökning av vilka nivåer som essentiella och skadliga ämnen ligger på i min kropp. Jag lär väl hinna dö innan sjukvården fattar hur viktigt det är att känna till sin egen innehållsförteckning.
Hursomhelst vill jag tacka Annika för den här länken, även om det svider lite i LCHF-skinnet. Egentligen kan vi redan det här, men begreppet Fosfor är nytt och klargörande för mig. Det är en av miljoner pusselbitar känns det som.
Ju mer biokemi jag läser, desto större universum av okunskap fyller mig. Bra och informativ kurslitteratur efterlyses. Det är dags att lära sig hur kroppen fungerar!
Ps. Jag är censurerad/avstängd av Kostdoktorn! Chockerande!
Där är ett av LCHFs problem. Alldeles för höga halter av fosfor
och för låga av kalium o magnesium.
Mycket mera grönsaker bör intas.
Ps. Jag blev också censurerad av kostdoktorn.
Jag vet inte om fosfathalterna är ett problem med LCHF-principen som sådan. Det är nog snarare vår implementation av den kosten som inte är vad den borde vara. T ex kanske man kan avvara charkvaror till fördel för rent kött och fisk och äta mer inälvsmat för att också öka näringshalten (inklusive mineraler). Då skulle man till stor del slippa det tillsatta fosfatet. Samtidigt skulle man då närma sig den ursprungliga kost som LCHF syftar till.
Och grönsaker är ju redan helt enligt LCHF och kan ätas i önskad mängd beroende på ens kolhydrattålighet.
Det enda vi behöver tänka på är att inte äta de 44 % av sortimentet i livsmedelsaffären som de fattiga och outbildade äter. Cyniskt va?
Georg W Skrev:
Är du avstängd när du skriver under med Georg W?
Det låter ju inte klokt, du brukar väl uppföra dej som man ska… Jag tycker det är viktigt att få läsa dina åsikter, de behövs i debatten.
Man kanske får överväga om man verkligen ska vara med och sponsra deras sajt.
Jag tar ett nytt alias varje gång jag skriver hos Andreas. Jag har uppskattat den konstnärliga frihet anonymitet ger. Men tydligen har jag passerat någon toleransgräns.
Jag glömde att tacka dig för positiv feedback, Lilja. Jag lever på dina ord minst en vecka nu.
Jag märkte att det var något som inte stämde när jag fick väldigt många gilla-röster och ändå inte blev toppkommentator. Kvaliteten på mina inlägg är väldigt varierande. Skit samma, kostdoktorns kommentarsfält är ändå ointressant. En flod av åsikter, där allting drunknar.
Det är här som diskussionen förs framåt mot framtiden! Tack allihop för Sveriges (Världens) seriösaste meningsutbyte!
Georg W Skrev:
Cyniskt men ganska sant tyvärr.
Georg W Skrev:
Tack själv för alla fina inlägg! Ditt genomsnitt är inte värre än de flestas här. Vi vet ju hur det ligger till: Det som sägs här kan ses som extremt idag men det är LCHF imorgon och på allas läppar om tio år 🙂
Det som förvånar på Kostdoktorns site är allt irriterande tjafs efter snart sagt varenda blogginlägg. Det tar inte lång stund innan man är i luven på varandra för småsaker. Att du, Göran och andra här vittnat om borttagna inlägg är i det ljuset mycket anmärkningsvärt. Det luktar lite åsiktscensur.
Georg W Skrev:
Tänkte just på att vissa forum inte gillar när man använder flera olika alias (med samma e-post eller IP-adress). Kan det vara orsaken?
@ Lars Henrik:
Min ursprungs-email och ursprungsidentitet blev publicerad. Så nu är jag inte hemlig längre, men publicerad.
Antingen har de släppt in mig igen eller så är det min nya email som är stoppad. Kanske pga. för många namn.
Jag måste erkänna att jag nog varit lite svår mot kostdoktorn. Jag är hård i min kamp mot ortorexi och dess perflorerade snygga träningskläder.
Georg W Skrev:
😀
@ Lars Henrik:
Du hade rätt. Min nya hemliga email med alla dess alias funkar inte. Fast det har fungerat länge.
Det är väl meningen att man ska stå för vad man säger, kanske 🙂
Personligen trodde jag Kostdoktorn var osårbar. Men det kanske är svårt att hålla reda på alla och samtidigt styra utvecklingen framåt. Det är ju inte bra om en rörelse som vill förändra, hemfaller åt inre käbbel.
Återstår då frågan: Hur får man alla att tycka samma sak och arbeta för samma mål, utan att bli en sekt? En omöjlighet.
För tillfället har jag liksom Göran fått Derrick Jensen på hjärnan. Det känns som man är tvungen att acceptera våld för att frånta den ekonomiska eliten makten. Kan ni föreställa er oss, slåss mot polis och militär? Ännu en omöjlighet.
@ Georg W:
Multipla alias används ibland för trollande och manipulation på forum. Det är nog det man vill förhindra tror jag.
Jag är ganska övertygad om att vi måste förlita oss på att våra egna vittnesbörd, eller anekdotiska bevis om man så vill, samt den vetenskap vi framför till slut ska tvinga vård och senare även industri till ändring. Det är nog A och O att dessa parter får stå för ’ondskan’ och inte vi. Annars kommer våra egna metoder att snart överskugga de frågor vi kämpar för.
Sätt ljuset på deras fel och visa på rätt lösning.
Det är en lång väg men kanske den bästa?
Åter till ämnet för tråden: Ökat fosfatinnehåll i vår mat beror troligtvis på att livsmedelsindustrin i allt högre grad tillsätter polyfosfater av olika slag för att öka produktvikten. Poly- och orthofosfater binder nämligen stora mängder vatten utan att påverka smaken. Det enda man märker är att det blir översvämning i stekpannan… För några år sedan var det mest fiskfiléer som utsattes för fosfatbehandling i form av injektioner med fosfatlösning, särskilt om de skulle frysas efter att fisken fileats. Fosfattillsatsen gör då att fiskköttet inte förlorar så mycket vatten vid tining (anledningen till vattenförlusten är att många av de frysta cellerna i fiskköttet sprängs vid tining pga. variationer i osmotiskt tryck, särskilt om tiningen går för fort). Om man nu sprutar in rejält med fosfatlösning, så ökar vikten så mycket (>30 %) pga. vattenbindning att det lönar sig att skicka hel, fryst fisk ända till Kina från t.ex. Norge för att fileas och sedan återsändas som färdigpackade och fosfatpumpade frysta filéer. Fosfaterna brukar dessutom blandas med ”fiskjuice” gjord på fiskrens, något som av fiskindustrin anses positivt och miljövänligt, då det förstärker fisksmaken och renset tas tillvara.
Idag har man gått ifrån injektion med vanliga grova nålar, eftersom nålsticken kan ses i skinnet på färsk fisk samt i helt färskt kött. Istället används högtrycksutrustning med väldigt tunna injektionsnålar eller dysor, varvid den insprutade fosfatvätskan fördelas jämnt i hela fisk- eller köttstycket och inga hål efter några nålar kan ses. Behandlingen kan dessutom göras på färskt kött utan krav på frysning, eftersom det inte blir några stora hål som läcker köttsaft. Den helautomatiska utrustningen finns att köpa för en lång rad produkter såsom helt lamm, kyckling, nöt- och griskött för att nämna några.
Googlar man på ord som ”fish injector equipment”, ”high pressure injector + meat” osv. kommer det upp massor med träffar, t.ex. som denna: https://www.youtube.com/watch?v=eC6qJWe5Ul4
Så nästa gång du undrar varför 30% av köttet eller fisken ”försvann” i din gryta eller panna vid tillagningen, så vet du nu svaret… Du köpte vatten!
Peter Jensen, Fil.Dr i Biokemi och hobbykock, Göteborg.
@ Peter Jensen:
Tack för denna intressanta redogörelse Peter!
Det är alltså så att även ”industriproducerat” kött (jag menar inte charkvaror) innehåller tillsatta fosfater?
@ 16 Peter Jensen:
Vilken mat kan man köpa som inte innehåller insprutad fosfatvätska?
Vad jag förstår så kan all mat, färsk som frusen, innehålla fosfater och andra tvivelaktiga tillsatser som syftar till bl.a. ökad hållbarhet (månader/år) och större vinstmarginaler. Även svindyr Parmaskinka a 400 kr/kg kan innehålla tillsatt socker + salt för att bättra på en halvdan smak och binda vatten… Skall man slippa kemisk röksmak på sitt bacon från tillsatt rökarom, måste man numera salta och röka det själv (för recept googla ”home cured bacon”).
För några år sedan gick det att i bättre charkdiskar köpa älgkorv i Norge (är ofta i vårt grannland) där innehållsförteckningen löd: ”Innehold: Elgkjøtt, fett, krydder”. Och mer skall ju inte korv behöva innehålla… Dyrt,men extremt gott. Nu är detta ett minne blott, då kryddorna fått sällskap av allehanda tillsatser. Det går fortfarande att få tag på äkta vara i Norge (på sina håll håller man fortfarande på traditionerna), men då får man resa hem till bonden själv och handla, förutsatt att han/hon driver gårdsbutik.
Tyvärr börjar man även i nästan all mat numera återfinna något av följande: jästextrakt (smakförstärkare), natriumglutamat (smakförstärkare), färg, arom, potatisfiber (binder vatten 12 x vikten) maltodextrin, dextros, socker och oftast lite E451 (dvs fosfater). Fosfater låter inte så gott (jag tänker genast på tvättmedel och algblomning…), så man brukar benämna det ”stabilisator” istället. Men det är för att behålla mer vatten i produkten och därmed öka ”profiten” (vattenmolekylerna ”stabiliseras” i köttet/fisken).
Sker det inte en ändring på detta område blir vi snart tvungna att börja fiska och jaga själva, kärna eget smör på GMO-fri grädde och odla egna grönsaker om vi skall behålla hälsan… Om tid finnes.
Peter Jensen, Fil.Dr i Biokemi och hobbykock, Göteborg.
Jag har vid några tillfällen frågat i såväl ICA som Coop butiker efter rökt skinka och rökt sidfläsk som inte innehåller socker. I ICA butiken fanns inget, men COOP hade samiskt rökt skinka från Jokkmokk o dito sidfläsk. Detta köper jag nu ifall jag inte råkar på nån kötthandlare i saluhall som har ren och riktig mat!
@ 19 Peter Jensen:
Så allt rent kött och fisk i butiken kan vara fosfatbemängda?
Men ägg då? Vi kanske får övergå till att enbart livnära oss på ekologiska ägg, smör och grönsaker?
…..men KRAV-mat då? Är det detta vi måste se till att få tag på?
Rent generellt bör man passa sig för matvaror där producenten kan få vikten att öka på ett enkelt sätt (t.ex. vattentillsats) och utan att det syns. Särskilt som man måste tillsätta allehanda ämnen för att vattnet skall stanna kvar i produkten som i fallet med fosfaterna.
Som egen företagare lär man sig fort begrepp som ”kan de vara så jävliga?” och att svaret är Ja. Stora företag kan utan vidare strunta i att betala det lilla företagets räkningar i tid, eftersom det sällan blir några konsekvenser. Kan man dra ner på produktkvaliteten utan att det blir problem, så gör man det också och särskilt om ”alla andra” också trixar. Jag rekommenderar att, om ni inte redan gjort det, läser SvD-journalisten Mats-Erik Nilssons böcker ”Äkta vara”, ”Den hemlige kocken” mfl. + hans krönikor. Man får då en ganska skrämmande inblick i hur illa det är ställt med livsmedelsindustrins manipulationer av oss konsumenter och hur myndigheterna spelar med.
Till Annika D: Ja det finns en risk att det finns fosfater både här och där. Eftersom de sofistikerade injektionsmaskinerna går att köpa på marknaden (se min länk ovan), så kan man inte utesluta att de inte används. Och fosfatbehandlingen märks ju inte! Det hjälper heller inte att hoppa på handlaren i butiken, eftersom han/hon är beroende av grossisten/producenten och sällan har full insyn.
Till Margareta: KRAV är utmärkt, bara reglerna följs…
Till sist ett par norska solskenshistorier som piggar upp lite: I Norge går det nu att köpa rökt bacon UTAN tillsatt ”rökarom” och extra vatten! Vanlig riktig bacon alltså… Sensation! Det är det privatägda företaget Grilstad från Trondheim som insett hur äckligt bacon med syntetisk röksmak smakar och nu bestämt sig för att ta marknadsandelar med äkta bacon. Skall bli spännande att se om bondeägda konkurrenten Gilde vågar börja sälja riktig bacon de också?
Historia nr 2 handlar om att en vanlig konsument, fru Holm, blev förbannad när den dominerande frukt- och grönsaksdistributören BAMA slutat sälja vanlig purjolök (”purre” på norska) i lösvikt. De hade istället skurit bort den smakrika gröna blasten och förpackat den vita purjodelen i ett grönt (!) plasttråg med ännu mera plast om, samt höjt kilopriset 5 ggr. Fru Holm ringde då sin dotter som la ut saken på Facebook. Snart hade dottern fått 12000 likes och historien var på god väg att bli viral (dvs. få virusliknande spridning)… Koncernledningen i BAMA fick panik, kallade till krismöte och efter några dagar var purjolöken återställd till sitt normala lösvikts-jag…
Länk till tidningsartikel om purjon: https://e24.no/livsstil/familien-holm-startet-facebook-opproer-mot-avkuttet-purre-i-plast/22952749
Sensmoral: Rätt använd kan konsumentmakt välta berg. Fråga t.ex. din politiker om han/hon/hen tycker fosfatdränkt söndagsstek låter gott. Snart är det val…!
Peter Jensen, Fil.Dr i Biokemi och hobbykock, Göteborg.