Insändare i Sundsvalls Tidning av Rune Lanestrand.
Antingen bör vi äta minimalt av dessa giftbesprutade gubbar, eller anstränga oss att få tag i obesprutade. KRAV
Annika Dahlqvist om LCHF, kost och hälsa
Prenumerera på Annikas blogginlägg
Gör som 3 556 andra, prenumerera du med.
Annika Dahlqvist
Jag har varit läkare, specialist i allmänmedicin. Jag bor i Njurunda, Sundsvall. (Tillägg 200617: Våren 2020, när jag hade varit pensionär i flera år, hade det kommit in flera anmälningar mot mig … Läs mer
Kurser och Evenemang
Kurser och Evenemang
2024 öppna datum Vistelse-/Fastedagar på LCHF … Se evenemangen
Senaste kommentarer
- Annika Dahlqvist om Långvarig/ kronisk smärta, behandlingsförslag
- Annika Dahlqvist om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Johan Larsson om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Anders om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Annika Dahlqvist om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Hans Olof Holmberg om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Stefan om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Yrsa om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- Christina Danielsson om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
- AnnaSH om Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
Arkiv
ANNONSER
ANNIKAS SOCIALA KONTON
Länkar
- 1 Introduktion till LCHF
- 2 Kostprogram för LCHF
- 3 Hälsovinster av LCHF
- 4 Vetenskapen bakom LCHF
- Allmänna diskussioner
- Annika Dahlqvists LCHF – Filmen
- Annikas påstådda diabetes
- Artiklar om LCHF och kostfrågan
- Böcker, filmer och Internet-sidor om LCHF
- Evenemangskalender
- Hälsoundersökningar
- Kolesterolets betydelse
- LCHF för tunna plånböcker
- LCHF och miljön
- LCHF-nytt
- Maila mig
- MIna böcker
Annikas blogginlägg
Äldre kvinnor har ökad risk för saltbrist
27 november, 2024 Annika Dahlqvist 13 kommentarer
Långvarig/ kronisk smärta, behandlingsförslag
25 november, 2024 Annika Dahlqvist 18 kommentarer
Att balansera insulindos med mat och rörelse
12 november, 2024 Annika Dahlqvist 3 kommentarer
Tarmcancer ökar bland unga
30 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 2 kommentarer
En underbar kväll med BAO
26 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 8 kommentarer
Äter barn för mycket rött kött?
24 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 11 kommentarer
Djurkött är viktigt för hälsan och bör vara en del av kosten
16 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 2 kommentarer
Om orsaker till insulinresistens
8 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 9 kommentarer
Tidigare blogginlägg
- Gudiol påstår kvacksalveri – han har fel!
- Nya kostrekommendationer: Högst 350 gram rött kött och chark per vecka
- DN: Anna Bratt: Extrem köttdiet – en smått galen trend
- Ny forskning: Lågkolhydratkost är den bästa kosten för diabetiker typ 1
- Diabetesprofessor fick diabetes 2, gick ner 15 kg, och slapp medicinering
- Vad händer i kroppen när vi skippar kolhydraterna?
- Ökad risk för diabetes 2 av chark och rött kött?
- Datatrassel
- Normalt blodsocker är vägen till hälsa och längre liv
- Den farligaste maten
Mina böcker
Copyright © 2024 on Genesis Framework · WordPress · Logga in
Välkommet upplysningsarbete av Rune tycker jag. Om fler hade känt till den stora giftanvändningen vid konventionell odling av jordgubbar och potatis (m flera grödor) så hade helt säkert marknaden för ekologisk dito sett mycket bättre ut. Betänk erfarenheten som en omskriven ICA-handlare gjorde när han satte upp skyltar vid sina konventionellt och eko-odlade bananer (”Besprutade bananer” respektive ”Obesprutade bananer”) och såg hur den ekologiska försäljningen ökade massivt.
Så det är nog i mångt och mycket av okunskap som folk väljer bort eko och inte så mycket av ekonomi som det påstås, även om det senare inte är borträknat som faktor. Fast å andra sidan kan man nog med gott samvete säga att i priset för det konventionella har man inte tagit höjd för någon som helst tanke på framtiden. Vi betalar nog därför inte det ”korrekta” priset för dessa varor. Vi köper på en kredit som framtida generationer får betala.
Använd Konsumentmakt så gynnas nog både hälsa, djurliv och jordbruksmark.
Jordgubbar ingår väl ej i någon omfattning i artegen LCHF-kost ❓
@ Josef Boberg:
Ja, så är det onekligen men jag tror vi gör bäst i att begränsa skadorna av den rådande kosthållningen så mycket som möjligt tills skeppet har vänt.
Här tipsar Rune Lanestrand om ekologiska jordgubbar:
https://runelanestrand.wordpress.com/2014/06/16/den-forgiftade-jordgubben/
https://www.krav.se/jordgubbslista
Jag misstänker att man blir mer känslig ju äldre man blir, inte bara för mediciner utan även för miljögifter. De flesta av oss har blivit LCHF-are för att vi har blivit metabolt sjuka på olika sätt av vad vi redan blivit utsatta för och är antagligen därför extra känsliga.
Jag själv köper idag därför uteslutande ekologiska grönsaker och frukt om sådana finns men i min butik fanns idag bara ”vanliga” jordgubbar, svenska och utländska och jag valde då de svenska för att jag inbillar mig att de är mindre besprutade. Ändå använda jag mig av ett tips jag fått från en bekant som kommer från Bosnien att lägga grönsaker och frukt några timmar i vatten för att avgifta dom.
Jordgubbarna befinner sig på detta sätt nu hjälpligt avgiftade i kylskåpet – jag vet förstås inte riktigt hur vattenbadet i övrigt påverkar smak och hållbarhet hos jordgubbar – lite vanskligt.
För övrigt funderar jag på varför jag fylldes med sådant vemod när jag såg en kraftigt överviktig familj i kassan vid sidan om och där den unga kvinnan la upp ett stort antal en och en halv liters läskedrycker på bandet. Jag känner mig ofta hjälplös inför vår destruktiva kultur som förvandlar människor till metabola offer för sockerdrogen för att nu inte tala om mina känslor inför den hostande mannen framför mig som köpte fyra paket cigaretter.
Samtidigt läser jag just nu i Derrick Jensens bok om hur knarkmaffian i ett korrupt Peru, med uppbackning av CIA, inte har skytt några medel för att håva in vinsterna från sin droghantering.
Vilken förgiftad värld vi lever i!
Professor Göran Skrev:
Suck!!!
”Ur led är tiden”, ett citat jag kom att tänka på. Jag vet inte vem, som är upphovet.
Erling Skrev:
William Shakespeare, Hamlet.
”Ve mig som är satt att vrida den rätt igen.”
Man ska behålla proppen på gubben vid blötläggning. Jag köpte mina sista besprutade jordgubbar idag. Med en otroligt lömsk föreställning att gifterna sitter på utsidan och löser upp sig i vattnet. Sen visar det sig att jag måste köpa fler giftiga jordgubbar imorgon. Men jag och barnen har bestämt att vi ska exploatera vår trädgård med ett jordgubbsland. Nödvändigt om man vill äta jordgubbar i framtiden. Vem minns inte sin barndoms jordgubbsland? Att dom bara orkade?
@ Georg W:
Gifterna sprids i hela växten, ät C-vitamin som extra försvar.
@ Bengt:
Bra idé med C-vitamin! Jag ska ta en extrados imorgon och kan dessutom trösta mig med att jag fick tag i ekologisk vispgrädde.
Dessutom köpte jag några färskpotatisar till matjesillen men kokar man dom så försvinner väl lite av gifterna.
Imorgon ska det ”syndas”!
@ Georg W:
Vi anlade ett jordgubbsland om ca 4 m2 för några år sedan. Det gav nog 8 – 10 liter eller så under första året och därefter successivt mindre för vart år p g a bristande skötsel. Man ska tydligen rensa lite och dela eller glesa ut mellan plantorna då och då samt gödsla lite för att bibehålla produktiviteten. Landet ska renoveras till höst eller nästa vår.
Jag tycker de är godare än de köpta. Ca 8% kolhydrater. Ok tillsammans med mycket osötad grädde på midsommar! Sillen är nog värre med sitt sockerinnehåll i lagen?
@ Göran:
De senare åren har jag inte kunnat undgå att jämföra kundvagnar när jag handlar och jag funderar ofta på varför jag ser det du också vittnar om. Är det okunskap om sockrets skadeverkningar eller beroende eller bägge? Sorgligt hursomhelst. My Westerdahl har ju berättat om hur svårt ett sockerberoende kan vara att betvinga.
Själv lägger jag nästan enbart ekologiska dyra varor i vagn och korg. Hur betraktas jag utifrån dessa i kassakön? Det funderar jag också på.
Professor Göran Skrev:
Nu blev jag besviken…, trodde du var en av få som fortfarande stod upp för strikt LCHF…
För egen del blir det grillad entrecote, kryddsmör och sallad med rödvin… Trist, kanske, men koscher i sammanhanget.
@ Josef Boberg:
”Artegen LCHF-kost” vad är det?
Visa mig ett enda exempel på något folkslag ( d v s medlemmar av vår art) någonstans i världen som inte har ätit ätliga bär där sådana fanns till hands, Josef. Jag kan hjälpa dig på traven med att utesluta inuiterna ur detta resonemang. De åt med stor glädje de få hjortron, tranbär och kråkbär som fanns till hands.
Per Wikholm Skrev:
Bara inlandseskimåerna. Kusteskimåerna hade inte tillgång till sådant, och det är de som allt snack om ”inuiter” handlar om.
@ Lars Henrik:
I tonåren var jag själv jordgubbsodlare och hade ett ganska stort land. Samtidigt som jag plockade sålde jag jordgubbarna vid vägkanten och sålde då alltid snabbare än jag hann plocka. Ibland gick kunderna efter mig i landet för att snabba på plockandet av deras kartong. Det var bra ”business” och jag lyckades finansiera en moped genom detta.
Det var förstås mycket jobb med att skyffla ogräs och plantera nya plantor förutom själva plockandet men bra med D-vitamin fick jag.
Lars Henrik Skrev:
Snarast offer för massiv reklam. Fast okunskap och totalt ointresse för matlagning och hälsa är nog stor del av problemet. Som drivkraft sitter nog ett väl etablerat sockerberoende i hjärnan – kanske redan präglat under fosterstadiet.
Per Wikholm Skrev:
Per – artegen LCHF-kost menar jag är detsamma som det dr Annika Dahlqvist står upp för – och det utesluter ju ej helt föda som är blodsockerhöjande – ifall det intas i ringa omfattning.
Lars M Skrev:
Jodå!
Jag gör vad jag kan och det är väldigt sällan jag ”trillar ur det ketogena tillståndet”. Ketonstickorna är oftast mörkröda (stark ketos) och sällan skära (svag ketos). Jag ska kolla ikväll och troligen kommer jag ”trilla ur” och i så fall brukar det ta ett tag att komma tillbaka på ”den smala stigen”.
Det är midsommar och ”synden” är härlig!
Jag vet – för oj vad jag har syndat tidigare.
@ Piltson:
Instämmer helt Piltson!!! Det är kustlandssinuiterna som är de intressanta. Tyvärr har denna närmast helanimaliska kultur bara drygt 1000 år på nacken och kan knappast användas som definition av ”artegen kost”. Och även om den är närmast helanimalisk så har den ingenting med LCHF att göra. Det är en högproteinkost med över 40 % kalorier från protein som effektivt garanterar att du aldrig går in i ketos. Kolhydratintaget bland kustlandinuiterna är dessutom gravt underskattat då deras huvudföda är marina däggdjur med betydligt högre halt av glykogen än vad du finner i landlevande däggdjur.
@ Piltson:
Jag tror att dessa eskimåer var väl medvetna om faran med en alltför stor andel protein i sin kost.
Jag kommer ihåg en episod som jag läste i en av Vilhjalmur Stefansson böcker och som beskriver hur de, när de vid ett tillfälle hade slagit läger och hade fri tillgång till renkött som är relativt magert, alla blev sjuka. De blev då räddade av en eskimå som hade sältran på sin släde så att de kunde återställa balansen mellan protein och fett och bli friska igen.
I detta sammanhang är det också intressant med det pemmecan (torkat kött och fett) som tydligen användes som ett optimalt färdproviant i pälshandeln i Kanada och där förhållandet mellan protein och fett var 20 – 80. Jag tror också att det var denna proportion mellan protein och fett som användes i de vetenskapliga experiment det medicinska etablissemanget utförde, i sin misstro mot möjligheterna att leva på en uteslutande köttdiet, på Stefansson och hans kollega Dr. Andersson i slutet av tjugotalet.
Av någon anledning som jag inte riktigt har förstått har Vilhjalmur Stefansson retat gallfeber på det medicinska kostetablissemanget under mer än hundra år nu och verkar göra det fortfarande.
Det är egentligen verkligen underligt – när man gör tvärtom mot de officiella kostråden så blir man frisk och dessutom smal och så har det nu varit ”hur länge som helst” – väldokumenterat av Gary Taubes!
Själv ser jag för övrigt till att ha ordentligt med smör till min i vanliga fall mycket strikta LCHF-kost.
Jag har som sagt, för ovanlighetens skull, nu syndat idag med fem potatisar och ett antal jordgubbar och det förvånar mig därför att jag inte har trillat ur det ketogena tillståndet men det kanske tar lite längre tid än fyra timmar och jag har fortfarande jordgubbar kvar i kylen.
Vi får se i morgon igen.
Professor Göran,
Jag säger som brukligt i LCHF-kretsar: Läs Vilhjarmur Stefansson… fast med tillägget men med kritiska ögon. Låt oss börja med att konstatera att Vilhjarmur Stefansson var en lögnare av guds nåde. Han hävdade att han träffat på blonda och blåögda eskimåer med tydliga skandinaviska drag. Denna grova lögn att om de vikingar som kolonialiserat Grönland och bevisligen dog ut på 1500-talet, i bästa Disney-anda skulle ha slagit ihop sig med inuiterna, gift in sig och sedan levt lyckliga i alla sina dagar är grundligt motbevisad, senast med DNA-teknik. Lögnen ar ett knep från Stefansson för att få forskningsanslag och för att marknadsföra sina idéer/böcker/föreläsningar om det Vänliga Arktis” (The Friendly Arctic – boktitel) som det nya, förlovade landet för äventyrliga nybyggare efter att Västern hade erövrats.
Men låt oss för några sekunder glömma att Stefansson var en bevisad lögnare. Jag har nu återigen läst Stefanssons ”bibel” The Fat of the Land/Not by Bread Alone i 1958 års upplaga (finns på nätet). Här går det inte direkt att beslå Stefansson med uppenbara lögner men låt mig förklara hans vilseledande upplägg. Låt oss börja med pemmikan. Om det hade varit så att inuiter främst levde på pemmikan så hade de sannolikt fått namnet pemmikaner. Så är dock inte fallet. De fick namnet eskimåer som betyder ”de som äter rått kött” av närbelägna indianstammar och detta var inuiternas huvudföda. Inlandsinuiterna åt i storleksordningen 1,5 kilo kött per dag av ren/älg medan kustinuiterna åt motsvarande mängd kött från havsdäggdjur. Det är därför de flesta vetenskapliga uppskattningar av inuiternas makronutrientintag hamnar en bra bit över 40 E% protein och därför aldrig blir ketogen.
Pemmikan var förvisso livsviktigt men enbart som nödproviant och färdkost. Det är extremt arbetskraftsintensivt och tidsödande och därmed dyrt att framställa pemmikan. Det är inte en matvara man slösar med eller äter slentrianmässigt om inte svälten står för dörren. Låt oss nu läsa Stefansson igen. Genom sitt upplägg på denna bok där cirka halva boken handlar om pemmikan ger han totalt felaktigt intrycket att pemmikan är huvudfödan för inuiterna. Den pemmikan som Stefansson skriver om är inte de arktiska inuiternas utan indianernas på den varma prärien. Här hävdar Stefansson att det normala är att pemmikanen innehåller 80 E% fett.
Det recept på pemmikan som Stefansson skriver om i boken – lika delar vikt av torkat, magert kött och smält fett ger dock inte en produkt med 80% fett. När jag räknar på det med USDA´s databas för kött från gräsbetad bison så hamnar jag på ca 73 % fett. När Kanadensiska armén efter åratal av tjat från Stefansson, i slutet på andra världskriget testar pemmikan som nödproviant hamnar de på 70 E % fett enligt originalreceptet, inte mer. Så den pemmikan som Stefansson ägnar halva sin bok åt är bara svagt ketogen och ingen, förutom möjligen några västerländska polarforskare har levt på enbart pemmikan.
Nu till dödsstöten för Stefanssons falsarier. Receptet för pemmikan som han ägnar halva boken om är inte inuiternas recept på pemmikan. Det är indianernas recept från det betydligt varmare och bördigare prärien med stora hjordar av bison, från regioner där indianerna odlade majs redan innan européerna ankom. I bara en mening berättar Stefansson om inuiternas pemmikan. Den bestod av 2/3-delar magert renkött och bara en tredjedel fett. Denna pemmikan var inte ketogen, inte ens i närheten. Så även om man skulle lyckas hitta en enskild inuit som under långa färder levt enbart på renpemmikan så befann sig vederbörande aldrig i ketos. Godnatt Vilhjalmur Stefansson och vila i frid.
@ Per Wikholm:
Netsilik hade 32% protein och bara 2% kolhydrat, inhämtar jag från Anne McElroy. Resten får antas vara fett. Kolhydraterna var mest alger ur havet.
Det är lustigt hur en professor kan vara slav under sina vidskepelser. Hon konstaterar att trots den höga fettandelen hade de ”lågt blodkolesterol” och ändå inga hjärtproblem. Förklaring: det var mer fleromättat i sälköttet än i vanlig amerikansk kost.
@ Per Wikholm:
Du har helt rätt i att man ska läsa kritiskt. När det gäller Vilhjalmur Stefansson så hade han vad jag nu förstår en del ”mänskliga svagheter” och fler än jag tidigare var medveten om. Man lär sig mycket när man Googlar runt ett tag.
Men i mina ögon gäller det att för den sakens skull inte tappa bort helhetsbilden. De böcker jag läst av honom har bidragit till den helhetsbild jag idag har av etablissemanget och i jämförelse med den jag hade för 15 år sedan är den nuvarande ingen söndagsskolebild.
Vi har ett kostetablissemang, i symbios med livsmedels- och läkemedelsindustrin, som systematiskt har förstört och fortsätter förstöra vår hälsa, inte i första hand konspiratoriskt utan framför allt av ren girighet. Vad gäller GMO verkar det dock finnas klart konspiratoriska drag liksom kring detta med statiner och psykofarmaka.
Det är i detta perspektiv man måste se den pågående diskussion enligt min uppfattning.
Just nu verkar diskussionen kretsa kring ketos eller inte ketos och det är väl känt att det finns hälsofördelar att befinna sig i detta tillstånd av ketos men som du påpekar så är tillståndet inte så lätt att uppnå och sedan har vi våra mänskliga svagheter för kolhydraterna som gör att det är väldigt lätt att falla ur vilket Jeff Volek och Stephen Phinney på ett fördömligt sätt utreder i sin bok ”The art and science of low carbohydrate living”.
(Min egen ”midsommarorgie” på kolhydrater igår fick mig konstigt nog inte helt ur ketosen även om den blev mycket svagare. Intressant nog har jag också gått upp TRE kilo sedan igår på dessa fem potatisar och därmed nått den vikt jag eftersträvar! Fantastiskt!)
Nu är jag som många vet allvarligt hjärtsjuk och min fru allvarligt sockersjuk och det är förstås därför vi måste leva så strikt som möjligt enligt LCHF och mäter tillståndet med ketonstickor. Varken hon eller jag själv skulle vara så pigga och friska och troligtvis hade vi heller inte varit i livet om vi inte skulle leva på detta sätt. Som jag brukar säga så finns det knappast något bättre sätt att övertyga sig själv om något än att utföra långvariga experiment på sig själv och med lyckade resultat. Dessutom har jag inte läst någonstans att det skulle vara farligt för hälsan att befinna sig ständigt i ketos.
Att folk lätt blir begivna på drogen kolhydrater är väl känt och detta gäller även eskimåerna. Weston Price har belyste detta förhållande redan på trettiotalet och alla kolonisatörer visste att droger av olika slag; mjöl, socker och andra starkare som te, cigaretter och alkohol var utmärkta sätt att ”tämja” ”ännu inte civiliserade” ursprungsbefolkningar.
Som jag brukar säga apropå mängden kolhydrater: ”Ät inte mer än du tål!”
Yes!
Volek/Phinney har helt rätt!
Inte ett spår av ketoner nu!
Nu får vi se hur lång tid det tar att komma tillbaka – kvarvarande jordgubbar kommer knappast snabba på förloppet.
@ Piltson,
Vet inte vem Netsilik eller Anne McElroy var och om denna uppskattning skulle vara sann så ligger den precis på gränsen för när väldigt mild ketos skulle kunna inträffa. Alla andra uppskattningar av kustinuiternas kost ligger dock på betydligt högre proteinhalt, ofta över 40 E %. Problemet är också att många av de uppskattningar som gjordes i början av 1900-talet saknade kunskap om det höga glykogeninehållet hos havslevande däggdjur som radikalt skiljer sig från landlevande däggdjur.
Narvalen som regelbundet dyker 800 meter eller djupare har stora glykogenreserver för att kunna klara av dessa långa dykningar under syrebrist. Paradoxen är att ju mer fett kustlandsinuiterna åt, ju mer kolhydrater fick de i sig. Rå muktuk tillhörde kustlandsinuiternas basföda. Det är narvalsspäck och hud. Den innehåller 15-30 g kolhydrater per 100 gram. Denna studie publicerad 1928 visar att inuiterna på Baffin Island (grannö till Grönland) inte befann sig i ketos och att det krävdes 3 dagars fasta för att få dem i ketos. Den hänvisar också bakåt till en näringsberäkning från 1908 av kustinuiternas makronutrientsammansättning (där KH i form av glykogen sannolikt är underskattat):
43,9 E % protein
47,6 E % fett
8,5 E % kolhydrater
https://www.jbc.org/content/80/2/461
Stefansson är en skojare och skrävlare som stora delar LCHF-rörelsen har svalt med hull och hår. Det finns 0 % vetenskapligt stöd för att inuiterna åt en ketogen kost liknande LCHF.
@ Per Wikholm:
Varför denna ilska mot Stefansson (skojare och skrävlare)?
Jag har aldrig sagt att LCHF är en nödvändigtvis ketogen kost. Det är bara den allra striktaste LCHF-en som genererar ketos. LCHF definieras väl någonstans under 20E% kolhydrater, medan för ketos krävs < 5 E%?
Var och en måste själv prova sig fram till hur kh- och protein-snålt den behöver äta för att uppnå bästa möjliga hälsa.
@ Professor Göran:
”Ät inte mer än du tål” ! av kolhydrater är en ypperlig devis. Även om jag själv knappast går upp ett gram även på festande av kolhydrater så mår man bättre vid mindre intag. Framförallt så inverkar för mycket på koncentrationen och välmåendet (vid större intag) och här finns en tydlig gräns! Tar man för mycket så mår man snabbt illa och i det ingår även kvalitén på kolhydraterna. Kan man hålla sig inom den rätta gränsen så ger de onekligen lite extra ”boost” om man ex. tränar. Kolhydrater från Ex nötter är bättre än rent socker men det är kanske en självklarhet.
Annika,
En människa som påstår att han träffat blonda och blåögda inuiter är en skojare och skrävlare! Jag skulle hellre köpa en begagnad bil av Ancel Keys än av Vilhjalmur Stefansson. Men det är inte det väsentliga i sammanhanget. Ketogen kost har räddat många liv under historien för framförallt epileptiker och diabetiker men sannolikt även för obesa. Det finns begynnande vetenskap som antyder att ketogen kost kan vara effektiv vid cancer och demenssjukdomar.
Men att därifrån dra slutsatsen att ketogen kost är människans naturliga kost är helt enkelt inte sant. Denna diskussion började med att Josef Boberg slog fast att det inte är ”arteget” att äta jordgubbar. Det är med denna form av extremism som LCHF gräver sin egen grav om det får stå oemotsagt och just därför att jag anser att LCHF förtjänar ett bättre öde än att hamna i extremistfållan så reagerar jag. Vissa behöver faktiskt för sin hälsas skull avstå från jordgubbar även nu i midsommar men det innebär inte att (obesprutade) jordgubbar är något dödligt gift för normalbefolkningen. Tvärtom är de sannolikt nyttiga för flertalet.
Strikt ketogen kost för dem som verkligen behöver det är jag beredd att försvara in i döden. Trams om att strikt ketogen kost är människans ursprungliga ”artegna” föda kommer jag däremot att med samma kraft förfäkta in i döden. Strikt LCHF/ketogen kost räddar liv men för den som inte har koll på hur en sådan kost ska komponeras för att bli näringsmässigt fullvärdig är det en risk. FB-sajten ”Skaldemans LCHF” där det hetsas att trycka ned kolhydratsintaget så nära noll som möjligt och där kunskap sköljs över i en flodvåg av okunskap, firar i dagarna sitt första fall som slutat i ett besök på akutmottagningen. LCHF förtjänar bättre än så!
Professor Göran Skrev:
Sant – och de negativa hälsoeffekterna är skrämmande – minst sagt.
@ Per Wikholm:
Då återkommer vi till frågan om det är möjligt att ”uppfostra” LCHF-arna till att hålla sig till ett speciellt språkbruk. Jag tror inte att det är möjligt. Och att påstå att LCHF ”gräver sin egen grav” är överdrivet. LCHF måste överleva, och segra, eftersom den kosten är sanningen om boten mot metabol ohälsa.
Vi kan bara fortsätta att berätta om vår insikt om LCHF-kost mot ohälsa.
@ Per Wikholm:
https://www.amazon.co.uk/Medical-Anthropology-Ecological-Perspective-McElroy/dp/0813343844/ref=sr_1_1?s=books&ie=UTF8&qid=1403352972&sr=1-1
(sid. 27 i min tidigare upplaga. Som källa anges H.H. Draper: The Aboriginal Eskimo Diet, Am. Anthropologist 70, 1977.)
https://www.thecanadianencyclopedia.ca/en/article/netsilik-inuit/
Det är f.ö. påfallande att McElroy, specialist på eskimåernas mat, bara nämner Stefansson i förbigående på ett ställe och inte tar med honom i vare sig källförteckningen eller personregistret.
Men var det berömda experimentet på Bellevue hospital också en bluff?
Hon menar att man kanske inte skall skriva ”inuiter”, eftersom ”inuit” redan är en pluralform. En inuk, flera inuit. Så jag håller mig till den klassiska etiketten, som alla begriper.
Eftersom Stefanssons trovärdighet här hänger på om han myntat begreppet blonda eskimåer, så vill jag säga att han inte är den förste att använda det. Han ville dessutom inte använda det uttrycket utan kallade dem Koppareskimåer. Pressen som alltid hänger på sensationer var nog de mer skyldiga till att uttrycket blonda eskimåer spreds.
https://en.wikipedia.org/wiki/Blond_Eskimos
Egentligen tycker jag att det här har blivit en pseudodebatt och jag förstår inte riktigt agressiviteten mot oss som mår förbaskat bra av att minimera kolhydraterna och även lyckas hyfsat bra med denna hälsoresa. Ingen kommer väl på idén att håna en epileptiker som lever ketogent och jag tycker att samma sak borde gälla för oss som är sockersjuka, hjärtsjuka eller har andra metabola sjukdomar. Det är svårt nog att avstå från allt godis utan att behöva bli ifrågasatt.
Det är väl heller knappast någon som skulle komma på idén att avstå från det godis som kolhydraterna utgör om han eller hon inte har varit tvungen.
Man måste inte leva strikt om man inte behöver och som Annika alltid säger får man prova sig fram till vad man mår bra och kanske också blir snäll av 🙂
Till Per Wikholm : Kul när någon rör om lite i LCHF grytan. Sånt behövs alltid i alla sammanhang. Jag håller med om att det är lätt att det blir för fundamentalistiskt och svårt för de inte riktigt insatta att förstå. Vi andra kan sortera ut och väga informationen.
Att rabbla tex. ”artegen kost” i all oändlighet snarare stjälper än hjälper, enligt mitt förmenande. Väldigt lätt att det blir för dogmatiskt, man rabblar trossatser.
Per Wikholm Skrev:
Det var de de s.k. ”Blond Eskimo”, bättre kända som Copper Inuit. Men Stefansson var inte den ende som rapporterat om dem. Han hade flera föregångare, hans bidrag var spekulation om hur de kunde se ut som de gjorde. Det kan ha varit fullt seriösa funderingar. Läs här om ”Blond Eskimo”:
https://en.wikipedia.org/wiki/Blond_Eskimos
@ 2 Josef Boberg:
Eftersom Per Wikholm tagit upp saken kan jag kommentera att bär och även frukt helt säkert ingick i människans ursprungliga föda, den artegna födan, i mån av tillgång.
Det är personer som är kolhydratkänsliga, som har metabola syndromet, som så långt rimligt är, bör undvika bär och frukt.
De som är friska kan äta en större mängd av dessa, men viss restriktivitet är ändå rekommendabel, eftersom de innehåller en hög andel av skadlig fruktos.
@ Savoi:
Förlåt, jag såg inte att du redan noterat detta.
Savoi Skrev:
Jo… – Savoi – och blir Wi därtill snällare – så är det väl en lovvärd bonus – som jag ser det.
Annika Dahlqvist Skrev:
Jo… – Annika – och jag håller mig i mitt kosthåll till Din syn på artegen LCHF-kost. Extremvarianter av detta kan ju tas till för dom som är t ex besvärande överviktiga osv.
@ Savoi:
Jag har också svårt att förstå tonläget i denna interna LCHF-debatt. Det är lite olyckligt.
@Pitson #32
Tack för länkarna om netsilik-inuiterna. Har dock svårt att se att deras meny bestående av sådant som säl, ren, myskoxe, isbjörn, lax och öring skulle landa i annat än en icke-ketogen högproteinkost.
Du ställer frågan om experimentet vid Bellevue också var en bluff. Nej, det var det inte. Det var ett grundligt designat vetenskapligt experiment och det ska Stefansson ha all heder av. Dock handlade det inte alls om inuiternas ursprungliga kost eller ”artegen kost”. Det handlade om det gick att överleva på en helanimalisk kost. I Bellevue-experimentet ingick inget kött från val, säl, valross eller ens ren. Även ägg (som inuiter äter säsongsmässigt) uteslöts trots Stefanssons protester ur kosten.
Precis som idag var nutritionsvetenskapen då färgad av vegetariska uppfattningar och anledningen till att ägg utesluts vid Bellevue-experimentet var helt enkelt att vissa (ovo-)vegetarianer äter ägg. Detta vetenskapliga experiment gick snabbt över till ett experiment med ketogen kost på ca 80 E % fett trots att det inte hade någonting alls att göra med inuiternas kosthållning. Detta experiment som bevisade att ingen näringsbrist uppstod vid en 100 % animalisk kost banade vägen för acceptansen för ketogena dieter till gagn för epileptiker, diabetiker och obesa.
Av detta skäl förtjänar Stefansson faktiskt att bli insläppt i himmelriket av Sankte Per då han därigenom räddat betydligt fler liv än än de dödsfall han orsakade i Karluk-katastrofen. Lögnen om de blonda inuiterna tror jag också att Sankte Per hade överseende med i den slutliga bedömningen. Oavsett om det har funnits enstaka andra som påstår sig ha träffat på blonda inuiter (precis som det idag finns många som påstår sig ha sett UFO:n och till och med blivit kidnappade och sexuellt utnyttjade av utomjordlingar) så går det inte att komma ifrån faktum att det är Stefansson som försökte sensationalisera denna fråga.
Lite roligt är det ju när Per W skriver om Sankte Per… (inte illa menat Per!)
Ett litet leende kanske inte förlänger livet, men förgyller det…
Märklig midsommar för min del. Liberal LCHF, en snaps, en flaska ekorött, några cigaretter och de besprutade jordgubbarna som jag inte kunde låta bli. En timme efter smörgårdsbordet, där jag åt ungefär fyra ggr mer än normalt, så börjar jag frysa. Sedan ligger jag i sex timmar och skakar med andningssvårigheter. Dessutom mår jag väldigt illa.
Tills det plötsligt släpper och allt blir normalt igen. Vad hände?
Jag läser idag i DN att det var ett falsklarm om gifter i jordgubbar. Kanske drabbades jag återigen av en nocebo-effekt. Efter de diskussioner vi hade här på tråden (innan någon började prata en massa sk-t.) Jag har en känsla av att det var sköldkörteln som ballade ur. Jag vore tacksam om någon kunde ge ett tips till teori om vad som hände?
@ Georg W: Är det så att du åt lite mer liberal LCHF än vanligt? I så fall kan jag tänka mig att det i kombination med fyra gånger så mycket mat som vanligt och en flaska rödvin på topp gett en tillfällig överbelastning i de organ som har att hantera intaget…