The Big Fat Surprise: Why Butter, Meat and Cheese Belong to a Healthy Diet, av Nina Teicholtz. Nyligen utkommen.
”In The Big Fat Surprise, investigative journalist Nina Teicholz reveals the unthinkable: that everything we thought we knew about dietary fat is wrong. She documents how the low-fat nutrition advice of the past sixty years has amounted to a vast uncontrolled experiment on the entire population, with disastrous consequences for our health.
For decades, we have been told that the best possible diet involves cutting back on fat, especially saturated fat, and that if we are not getting healthier or thinner it must be because we are not trying hard enough. But what if the low-fat diet is itself the problem? What if the very foods we’ve been denying ourselves—the creamy cheeses, the sizzling steaks—are themselves the key to reversing the epidemics of obesity, diabetes, and heart disease?…”
Läs mera under bokens Amazonlänk .
Man borde köpa in 50 ex och skicka till alla etablissemangsprofessorer, och Hjärt-Lungfondens ledamöter , och…?
Piltson Skrev:
Jag försöker summera Nabhan i några meningar.
Vildväxande vegetabilisk mat innehåller en myriad av kemiska föreningar som direkt påverkar genuppsättningen och kan utlösa mutationer, vara läkande eller cancerogena beroende på dosering och matvanor. Dessa ändringar sprids snabbare ju mindre och ju mera isolerat samhället är. De har inte med Darwins ”naturliga urval” att göra men tycks ha föresvävat Wallace, som ju också funderade på evolution.
Sådana ändringar har lett till en sådan mångfald mellan olika populationer, och även olika individer inom en population, att det är orimligt att tänka sig en gemensam genuppsättning. Som resultat torde varje individ ha en för honom/henne unik uppsättning.
Ett exempel är vildväxande plommon, som innehåller minst 150 sådana kemiska föreningar. Av dem har 67 visat sig vara ”bioaktiva, alltså kunna stimulera metabolismen så att hälsan påverkas på olika sätt” (sid. 59). Men sammansättningen av sådana föreningar i vilda plommon är olika i olika delar av världen.
På grund av dessa effekter har en kollega till Nabhan, Linda Jackson, föreslagt att sådana mikronutrienter ”bokstavligen skapat mänsklig mångfald tack vare sin förekomst i olika traditionella kostvanor under tusentals år.” (s. 58)
”Denna coevolutionära dans mellan våra gener och vår mat började långt före de första jordbrukarna och boskapsskötarna och pågår än idag…” (s. 62)
Tre exempel på praktiska effekter av denna snabbare typ av evolution vore laktosintolerans, bönornas malariaskydd (”Kulinaria” kap. 2) och de förindustriella folkens sämre försvar mot diabetes och alkoholism. Se vidare:
https://www.nytimes.com/2003/05/04/magazine/what-your-genes-want-you-to-eat.html
https://www.mindbodygreen.com/0-13477/how-the-food-you-eat-changes-your-genes.html
Detta skulle också kunna förklara varför ”LCHF” fungerar bättre för vissa personer än för andra inom samma population. Vi hade sett orsaken till sådana skillnader i stört hormonsystem, kanske beroende på föregående bantning med kaloriräkning. Men här finns en annan tänkbar orsak, Den ena utesluter inte den andra, och för övrigt kan ju en hormonstörning ytterst bero på genstörning av denna typ.
Om man kan fastställa sitt egentliga ”arv” kan man snabbt befria sig från metabola störningar genom att ta fasta på det och söka sig till den kost som det förväntar, menar Nabhan. Men för oss i industrisamhället kan vara svårt på grund av så stora sociala och geografiska omvälvningar genom åren.
Det går lättare i ett isolerat traditionellt samhälle. I sista kapitlet kommer Nabhan in på Hawaii, vars invånare fått ordentliga störningar genom McDonald, Burger King, KFC m.fl. Dom har blivit ordentligt feta.
Men så tog man fasta på en traditionell kost, ”Waianae”, och skapade därav en officiell Hawaii Diet. Den visade sig fungera utomordentligt fastän den kan innehålla upp till 78% kolhydrater.
https://www.dietreviewpost.com/hawaiidiet.html
Inte precis ”LCHF” men det visar det LOKALA genetiska arvets betydelse. Största viktminskningen var 179 pund – ungefär åttio kilo. En gick ned 117 pund och behöll den lägre vikten i åtta år.
”Den bästa hälsoförbättringen jag stött på någonstans var i samhällen där man tog fasta på samspelet gener-kost utan att stirra sig blind på vare sig generna eller kosten.” (Nabhan, s. 209)
Gary Nabhans professur är finansierad av Kellogs, känd för sina frukostflingor. Det betyder såvitt jag förstår att vi kan tacka skräpmatbranschen för spridningen av näringslärans viktigaste nya insikt de senaste åren.
En ny vetenskapsgren håller på att ta form, ”nutrigenomics”. Det handlar om att alla kostanvisningar skall vara individuella, baserade på personens genetiska egenart. En dag kanske livsmedelsverkets ”kostråd” kan framstå som stenåldermässiga helt oavsett vad som står i dem.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2474912/
Men det nog långt dit.
Nabhan summa summarum:
Att hänvisa till generna som något givet, en statisk situation ansvarig för vissa störningar, är en förenkling. eftersom det finns minst 26 gener i 16 kromosomer som samspelar med och låter sig påverkas av miljöfaktorer. Mat och dryck är en miljöfaktor. Det betyder att varje persons genetiska egenart löpande förändras, och istället för ”genetisk störning” bör man istället tala om ”miljöspecifik anpassning”, vilken kan komma till uttryck i positiva eller negativa reaktioner på den kost man äter.
.
Några har kallat detta ”Darwinsk gastronomi”, men Nabhan menar att det är vilseledande, eftersom det är fråga om genetiska förändringar som går mycket snabbare än det s.k. naturliga urvalet. Istället för tiotusentals år kan genetiska förändringar slå rot inom en folkgrupp på några århundraden. Andra källor han hänvisar till:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/2052670
https://www.utm.utoronto.ca/~w3bio152/webpage_fall/lab_files/lab_02_spice.pdf
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/omim
Piltson Skrev:
Nu blev jag förvirrad. Jag har levt med uppfattningen att det naturliga urvalet är just genetiska förändringar och att de gynnsamma förändringarna leder till att individen får en fördel och de ändrade generna därmed får en större chans att överleva och spridas?! Ett darwinistiskt naturligt urval alltså.
@ Lars Henrik:
Man behöver bara läsa inledningen till Nabhans bok, så blir man tillrättavisad. Min sammanfattning
bygger på inledningen, men jag tyckte det var bäst att referera argumentet innan jag drog fram
slutsatsen. Trodde detaljerna kunde förklara det överraskande i inledningen, men det funkade kanske inte så bra som jag hade hoppats. Saxar en bit från inledningen. Redan andra meningen:
”…there are dymamic connections between our culinary predilections, our genes, the diets of our ancistors, and the places that our ancestral cultures called home for extended periods of time. …
…each ethnic cuisine. reflects the evolutionary history of a particular human population as it responded to the availability of edible plants and animals…”
Och sid. 10:
”…some gene-food interactions emerged by culinary processes unrecognized at the time of Darwin, processes that have led to discernible genetic changes in ethnic populations in 1500 years or less.”
Och på sid. 49:
”…many of the changes in genetic frequencies do not proceed as slowly as Darwin or even Wallace had assumed.”
Griersons text i New York Times, som vi först länkade till, tycker jag underbyggde detta rätt bra. Jag har intrycket att denna snabbare evolution nu är vedertagen bland genetiker sedan något årtionde, men den har inte slagit igenom utanför denna exklusiva fackkrets. Det var därför jag försökte vara utförlig, eftersom den reducerar snacket om den önskvärda paleokosten till nonsens.
@ Lars Henrik:
Nej, jag ser nu att Grieson bara backar upp idén med de individualiserade kostråden men säger ingenting om hur snabbt egenskaperna sprids. Och när det handlar om Darwin har vi ju med eftertryck fått lära oss att nyligen förvärvade egenskaper inte ärvs, men blir kvar på mycket lång sikt när de ger en fördel jämfört med andra individer.
Men nu står vi inför frågan om dessa miljöinducerade genetiska förändringar kanske ärvs! Och då hittade jag följande text:
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2373379/
Ja, det var lite jobbig läsning, men nerigenom hittade jag frasen
…heritable epigenetic changes that are induced by diet…
”heritable” torde betyda ärftlig, fast jag trodde det hette ”inheritable”. Men OK, en bit längre ned:
Animal models have also revealed that these diet-induced epigenetic changes are not limited to one generation, but can ripple down to descendants. Females with an increased disposition to metabolic problems during pregnancy can transfer this to their offspring.
Vilket kunde vara en ledtråd rörande denna snabbare evolution.
@ Piltson:
Jag hade missat länken till NYT. Nu när jag läst igenom den artikeln känner jag igen ämnet från andra källor. Detta med genetiskt skräddarsydd diet har jag nog trott var strunt som oportunistiska företagare försökt lura på folk. Kanske måste jag försöka se det med nya ögon nu?
Då undrar jag, i ljuset av dessa rön, hur jag ska se på utbrott av metabol sjukdom och hur lchf lindrar symptom och t o m leder till tillfrisknande för de (flesta) drabbade? Är Lchf den genetiskt lämpliga för oss medan andra kan (eller bör) äta mycket kolhydrater utan att löpa risk att drabbas?
Mycket träffande frågor. Var och en kan försöka tänka fram ytterligare frågor som kan ställas ur detta perspektiv.
Nu lär man redan kunna bestämma en persons genetiska egenart genom en enkel DNA-analys, och då kanske vi så småningom kan komma bort från de generaliseringar som än så länge undantagslöst behärskar diskussionen om nyttig mat, vare sig man tror på SLV eller LCHF-folket eller nån annan.
Men det mest angelägna, menar vi här, är att denna relativisering rörande hälsosam mat omedelbart borde börja återspeglas i undervisning av vårdpersonal. Jag ser inte ett spår av den i Rössners lärobok ”Fetma”, inte heller i det material som SLV sprider i tryck eller på nätet.
Piltson Skrev:
Är det, sett ur en nutrigenomics-synvinkel, en komplikation eller en möjlig förklaring att den metabola epidemin verkar ha utbrutit efter att vi fick lära oss nya fettsnåla och kolhydratrika kostråd på 80-talet?
Man kan ju misstänka att SLV-experters bindningar till industrin, som diskuterades kort i en annan tråd, inte bidrar till en bättring. Snarare synes väl skyttegraven bli djupare?
Lars Henrik Skrev:
Ja, härmed en sammanfattning av den allmänna situation jag tror man kan läsa sig till hos Nabhan.
Det finns inga allmänna kostanvisningar som kan tänkas passa alla människor, eller ens alla människor inom en viss kultur eller visst geografiskt område. Varje person har en viss genetisk predisponering för en viss kosthållning.
Men ju längre tid en viss population eller ett visst område har varit geografiskt/socialt stabilt med obetydlig invandring och få omflyttningar, desto fler personer inom populationen kan antas ha likartad sådan predisponering. En folkgrupps storlek har betydelse för denna gemenskap. Ju färre människor, desto större enhetlighet.
Men avvikare kan alltid förekomma och allmänt giltiga kostanvisningar kommer därför alltid att vara olämpliga för några inom populationen.
Den genetiska predisponeringen kan vara dramatiskt olika inom olika kulturer/folkgrupper. Anvisningar som passar majoriteten inom en viss grupp kan vara ödesdigra för en annan. Ett exempel är ”Waianae”, nämnd härovan. Där ledde växling till ett kostprogram med 78% kolhydrater till metabolt tillfrisknande. I kulturer med traditionell tonvikt på protein/fett (herdefolk, polarstammar, etc) torde detta ha varit katastrofalt.
Ännu har ingen folkgrupp någonstans i världen hunnit bli genetiskt predisponerad för fettfattiga industriprodukter med diverse kemiska tillsatser av den typ som idag livnär miljontals människor i västerlandet och har blivit allt vanligare i förindustriella kulturer.
Där kan vi ha en del av bakgrunden till den metabola katastrof som varit på väg i några decennier. Hotet är värst hos vissa förindustriella folkgrupper, vars motståndskraft är sämst på grund av tidigare total frihet från metabola problem. Exempel är diabetes i Indien och sydvästra USA.
Personer som drabbats av metabola störningar på grund av matvanor som inte stämmer med den genetiska predisponeringen tillfrisknar mycket snabbt efter växling till en kost som stämmer med denna. Förutom Waianae finns dokumenterade exempel från indianstammar i sydvästra USA och hos Australiens ursprungsbefolkning.
Dert finns nu en metod att fastställa en enskild persons genetiska predisponering. Den kan idag tyckas en aning primitiv men kan väntas bli alltmer förfinad efterhand som erfarenhet vinns. Den bör därför läggas till grund för den del av friskvårdspolitiken som handlar om kosten.
Detta var Piltsons tolkning av vad Gary Namhan och några av hans källor har att meddela. I ett senare bidrag skall vi försöka resonera oss fram till de praktiska konsekvenserna av detta. Inbjuder till motsägelser.
Avsikten med nutrigenomics, skriver Gratzer,
”…is to specify diets for individuals, based on their genotypes … that will maximize the prospects of a long and disease-free life.” (Terrors of the Table, p. 246)
Nabhan ger ett hypotetiskt exempel på sid. 188 men återger inte en enda verklighetsbaserad sådan föreskrift. När man kommit så långt att det ger pålitliga individuella kostföreskrifter, kommer epidemiologiska undersökningar i detta syfte att vara onödiga. Om deras pålitlighet se Ralf Sundberg! Det känns därför angeläget att man kommer igång med detta även i Sverige.
Förekommer det överhuvud taget något sådant arbete i landet?
Övriga tänkbara effekter skall vi försöka ta upp lite senare här. Jag är mottaglig för invändningar som kan belysa den syn som lagts fram i dessa kommentarer.
Piltson Skrev:
Förlåt, jag borde ha skrivit ”Annu har ingen PERSON någonstans i världen…”
Piltson Skrev:
På sid 159 i ”Kulinaria” nämns Kosrae, som är ett speciellt tragiskt sådant exempel.
@ Piltson:
Jag tycker detta är intressanta funderingar kring individuell och även befolkningsgruppers anpassning till kost.
Weston Price noterade detta redan på 30-talet. Idag har detta med genetiken dykt upp och här måste jag inse mina bristande kunskaper. Speciellt epigenitiken är nu ett hett område för att försöka förklara anpassning eller frånvaron av en sådan.
Själv är jag här skeptiker av den enkla anledningen att det genetiska problemområdet är så oerhört komplext. Ärligt talat har vi ungefär 25 000 genetiska parametrar som vi måste ta hänsyn till i denna ekvation och ett faktum är att vi endast svagt förstår hur ca en femtedel av dessa över huvud taget fungerar och växelverkar och än mindre varför och hur de uttrycks.
Det medicinska etablissemanget vill gärna påskina att man vet hur det hela fungerar, och lyckas förvånande nog och få de flesta att tro på detta. De kan därför komma med den ena kategoriska förklaringen efter den andra till våra sjukdomar och hur de ska behandlas för att kunna motivera att medicinerna man kränger fungerar som väl kontrollerade målstyrda robotar medan man i själva verket mer blir utsatt för en bombmatta från en B52.
Psykofarmaka är ett typexempel.
@ Piltson:
Tänk om sjukvården kunde ta på sig det ansvaret om att med ett enkelt blodprov kunde se den genetiska predisponeringen och ge hälsoråd den vägen. Att personal gjordes medvetna om att i förebyggande syfte lyfta fram att olika befolkningsgrupper dvs vi är predsiponerade för olika kosthållning som du resonerar kring. Men ger mig attan på att då blir man väl kallad för rasist. Allt för att samhället företagen ska slippa ta ansvar.
I en framtid kommer detta bli oundgängligt om vi inte ska hamna i en hälsokatastrof med giganstiska proportioner. Den fetma och hälsokatastrof som tornar upp sig borde leda till extraordinära insatser från både politiker och sjukvården.
Problemet är väl främst att man inte ser horisonten för all skog om man ska spexa till det. Eller man kanske inte vill se, utan göra bussiness av det, där staten håller kapitalet under armarna. Men det kommer inte att hålla i ett längre perspektiv.
Det sätt som vi förfäktar här dvs att ställa om till fettdrift som bör passa de allra flesta. Inte minst vi här uppe i norden som är genetiskt designade för animaliskt fett. Men det passar säkerligen inte ex. Afrikaner som har en annan metabolism och helt andra kostvanor.
natan Skrev:
Precis något sådant har föresvävat oss, fråga är om dagens analysmetod ger tillräcklig nyansering. Men om ej måste man ju arbeta med detta, erfarenhet behövs!
Vad vi här fått lära oss om kemiska föreningars sätt att direkt påverka generna leder till funderingar rörande alla s.k. E-tillsatser. Hur påverkas ev. generna av dem? Det har vi inte hört något om.
Och eftersom man nu kan analysera individers genetiska predisponering verkar det säreget att inte ta hänsyn till det vid val av folk för epidemiologiska undersökningar. Det talas allmänt om provgrupper och kontrollgrupper, men personerna i dessa kan tydligen ha vitt skilda genotypes utan att detta beaktas. Hur mycket kan man då lita på resultaten?
Piltson Skrev:
En eventuell genetisk anpassning till sådana tillsatser och andra främmande ämnen (vid sidan av dessas direkta påverkan) i kosten borde mana till försiktighet kan man tycka.
En anpassning bort från det naturliga och mot något fabricerat bådar inte gott. Blir vi då helt i händerna på fabrikanterna både för överlevnad och hälsa?
Försiktighetsprincipen får inte bli ett offer för problematisering enligt min mening.
För Livsmedelsverket kan denna relativisering däremot vara en liten uppmuntran. Eftersom landets folk inte kan antas ha en gemensam genetisk predisponering, så är det ju tänkbart att det finns en och annan för vilka deras kostråd kan passa mycket väl!
Men särskilt många är de nog inte. Totalt sett är detta ett argument som ytterligare stöder tolv forskares begäran för några år sedan att SLV borde lägga ned denna del av sin verksamhet.
@ Piltson:
Det är naturligtvis ingen ”quick fix” med ett blodprov, så enkelt är inte nutrition och medicin, men om inriktningen kunde bli mer a av förebyggande hälsoarbetet – där Lchf borde inta en central roll – så vore mycket vunnet. Tror vi måste beträda den vägen.
natan Skrev:
Jag tror att det kan stämma. Sverige var ju intill nyligen ett ganska homogent och statiskt samhälle. Och inte heller särskilt stort. En fullständig genetisk kartläggning vore intressant och säkert inte omöjlig att åtstadkomma. För det kunde SNF kanske ge ett litet anslag?!
Värre är det med stora, etniskt skiftande och dynamiska populationer som t.ex. USA. Där är det så stora variationer och omflyttningar att tanken på genetiskt baserade allmängiltiga kostanvisningar känns overklig.
@ Piltson:
Tyvärr kan du nog inte räkna med att det anses politiskt korrekt, då det närmast ses som ett skällsord att referera till en homogen befolkning! Så ett sådant anslag får du nog se dig i månen efter 🙂
Jag håller annars ned dig i din fundering. Citerar Ralf Sundberg i hans bok om Forskningsfusket:
”Det finns dock urbefolkningar som lever på nästan 100% kolhydrater utan fetma och diabetes vilket talar för att olika populationer är generellt heterogena när det gäller anlag för hyperinsulinism”.
natan Skrev:
Vad är det för dumt? Vill man låtsas att alla människor är identiska? Och isåfall varför?
DNA-analys används för att spåra folkvandringar i förhistorisk tid. Skulle det vara ”politiskt felaktigt” att fastställa en persons genetiska arv för att hjälpa honom/henne välja ut mat som hon/han skulle må bra av?
Vem tänker så? Och på vilka grunder?
Även om tillämpad nutrigenomics ännu inte har kommit så långt att den i detalj kan ange vad en viss person bör äta med hänsyn till sitt metabola arv, så ger den ett perspektiv att beakta. Mycket av vad som skrivits om hälsosam mat känns där ovidkommande, och en del blir nonsens.
Snacket om hur man i Himalaja blir så gammal av att knapra aprikoser, hur eskimåerna mår så bra av smaska valrosspäck, och maasaierna fått så enastående hjärtfunktioner av att dricka jäst koblod… ja, det förblir intressant, men i vad mån finns där en läxa för oss?
Det är ju bara en illustration av den bredd som mänsklig ämnesomsättning totalt kan tillåta under rätt förutsättningar. Vi är ”allätare”, javisst men det betyder inte vi alla nödvändigtvis skulle må så bra av det som en liten undergrupp mår allra bäst av.
Till och med den förkättrade ”franska paradoxen” drabbas av tvivel. Antag att vi sänder en laddning 45-procentig Camembert till folket på nån ö i Melanesien, där man äter nästan bara brödfrukt och tarorötter – hur kommer det att gå för dem?
Sådana iakttagelser reduceras till kulturkuriosa. Kan det lära oss i industriländerna något om folkhälsa?
Jo, kanske att när en avsides nyhet införs ett begränsat samhälle med väl ingrodda matvanor, så kan det hända något otrevligt. Det gäller för den drabbade befolkningen att se upp. Nabhan berättar om hur USA-regeringen i sin välvilja sänder torrmjölk till indianbyar.
Man lärde sig snabbt att man mådde dåligt av den. Men den tas tacksamt emot, eftersom den används till att dra linjerna på basebollplanen. Kanske folk på socialkontor och i ulandshjälp borde veta lite om nutrigenomics. Jag gjorde en sökning hos WHO och hittade:
“Gene-nutrient interactions in growth and development and in disease prevention are fundamental to health, therefore regional Centers on Genetics, Nutrition and Fitness for Health should be established worldwide.”
Tänka sig. En dag skall Livsmedelsverket ta lärdom. Då slipper vi höra om generella kostråd.
Om en genetisk anpassning till en ny kost under loppet av några hundra år eller kortare tid är möjlig, är det då också så att man samtidigt anpassar sig BORT från den tidigare kosten? I sådant fall blir målet (en genetiskt perfekt kost) ett rörligt mål som med tiden blir svår att träffa genom enbart en historisk tillbakablick.
I vårt fall, som mer eller mindre drabbade av metabola åkommor sedan 70- eller 80-talet, är det kanske den mycket snabba ändringen av kost sedan dess som är problemet. Generna kan bara till liten del hänga med i förändringstakten. Därför är den tidigare kosten nära och generna är fortfarande till största delen anpassade för denna. Men hur ser det ut efter ytterligare 50 år av tallriksmodell, kosttillsatser och GMO?
För att det ska kunna bli en genetisk förändring till förmån för tallriksmodell eller ännu värre skräpmat, krävs att de individer, som t ex genom mutation, fått sådana fördelar av kosthållet, att de skaffat fler barn än övriga individer.
a. hur troligt är det att en mutation till förmån för en viss kosttyp ska uppkomma?
b. hur troligt är det att dessa muterade individer ägnar sig åt just denna förmånliga kosttyp?
c. hur troligt är det att fördelarna skulle ge upphov till mera avkomma med samma egenskaper, än hos de omuterade individerna?
Allt är förstås möjligt, men en exponering på mindre än 100 år har nog mycket mycket små chanser att ge någon utdelning. Det största problemet på vägen är nog att vi är så robusta att exponeringen för en viss kosttyp inte ger första generationen några fördelar/nackdelar förrän nästa generation redan skaffat sig avkomma, dvs utslagningen inte fungerar.
@ Erling:
Ja, detta var ungefär min första reaktion också. Fast enligt författaren, Nabhan, av den bok som ovan diskuteras handlar detta om genetiska förändringar som är snabbare än det naturliga urvalet (kanske inte så snabba som de tidsrymder jag nämnde ovan dock). Nya rön inom genetiken som jag inte tidigare känt till.
Se bl a inlägg 105 av Piltson.
Men det mest anmärkningsvärda i det nutrigenomiska perspektivet att det vetenskapliga paradnumret i LCHF-rörelsens arsenal nu måste ifrågasättas.
Nämligen Viljamur Stefanssons berömda experiment på Bellevue Hospital 1928. Han hade bott några år hos eskimåer i Arktis och kommit tillbaka med berättelser om hur bra han hade mått på att äta bara fisk och sälkött.
Det ville man inte tro på, så det ordnades ett övervakat experiment. Historien är väl känd och skall inte återberättas här. Finns i många versioner på nätet, till exempel:
https://drbass.com/stefansson1.html
https://www.biblelife.org/stefansson2.htm
https://www.thenutritiondebate.com/2012/07/the-nutrition-debate-61-stefansson-and_29.html
Det var en kost på 79% fett, 19% protein och kanske 2% kolhydrater (enligt Taubes GCBC, p. 324.) i flera veckor. Det visade sig att Stefansson och hans kollega Karsten Andersson aldrig drabbades av skörbjugg, bibehöll oklanderliga blodvärden och sade sig må enastående bra.
Men om en nutrigenomiker nu hör av sig, så kan han säga så här:
Viljamur Stefansson var amerikan av isländsk härkomst. Detta arv var viktigt för honom och återspeglas i hans envishet att stava namnet med två s, vilket man i USA fann lite säreget. Hur många generationer tillbaka arvet låg får vi inte veta, men det är sannolikt att hans genotyp hade utbildats på Island, där traditionell kost sedan århundraden bygger på fet fisk – kanske inte så förfärligt olik den som hade erbjudits hos eskimåerna och nu serverades på Bellevue.
Och Karsten Andersen? Ja, han var från Danmark. där man sedan generationer hade ätit mycket fisk. Han kanske inte heller var något lämpligt testobjekt. Nej, för ett sådant experiment att tro på behöver vi en typisk amerikan.
Men hur kan då en sådan vara beskaffad? Det får bli nästa inslag i denna kommentarserie, som aldrig tycks ta slut.
En typisk amerikan är invandrare från Europa eller slavättling från Afrika. Europeerna kom till Amerika av flera skäl: Fel tro, Fattiga och utsvultna, Flydde från krigstjänstgöring, Fel åsikter politiskt… Slavarna genomgick en kraftig urvalsprocess under transporten över havet, endast de starkaste överlevde.
Erling Skrev:
För grovt uttryckt. USA skapades av folk från alla hörn av Europa, vart och ett med sin kosttradition. En grek kan till exempel inte ha samma genotyp som en haggisfrälst skotte, som aldrig hört talas om olivolja. Etcetera. Ett tjugotal olika typer från Europa verkar vara ett rimligt antagande.
I Amerika fick nybyggarna kontakt med ursprungsbefolkning i lokala stammar, som hade dålig kontakt med varandra. De importerade slavar från Afrika, också tillhörande olika grupper, som hade haft dålig kontakt med varandra. När slavhandeln upphört tog man in asiater, som hjälpte till att bygga järnvägar i Kalifornien. Där har det länge sipprat in folk från Latinamrika.
En genotypisk amerikan finns alltså inte. Men denna enorma variation kan användas som utgångspunkt for forskning som vore lätt att utföra och kunde ge långt mer intressant kostrelevant information än epidemiologi. Det skall vi återkomma till nästa vecka.
Erling Skrev:
Såvitt jag hittills inhämtat har man än så länge dimmiga idéer om hur snabbt en miljöspecifik genanpassning sprids inom en folkgrupp. Ändringen kan ärvas, det är tydligt, men hur snabbt går det genom generationerna?
Kunde man kanske undersöka det genom att jämföra genuppsättningen inom en ”utbrytargrupp” men den hos den population den kom ifrån? T.ex. den franska minoriteten i Louisiana hamnade där när britterna tog över Quebec. Där har de i ett par hundra år utvecklat lokala kostmönster (t.ex. kräftor kan erhållas på enklaste landvägskrog, det får man inte i Quebec).
Om man nu jämför deras allmänna genotyp med den i Quebec, får man kanske en idé om hur snabbrt spridningen kan gå. Eller tänker jag fel här?
Piltson Skrev:
Dessa framställningar avbryts, eftersom individualiserade kostanvisningar så uppenbart inte intresserar nån annan än Piltson
Även Karl Arfors skriver om epigenetik:
”I motsats vad man förr trott, går det att påverka våra gener och DNA genom vad vi äter, hur vi tänker och vad vi känner”
https://karlarfors.se/epigenitik-vander-upp-och-ner-pa-tidigare-sanningar/
@ Lars Henrik:
Nutrigenomics får väl ses som en liten gren av epigenetik. Här är intresset framför allt i vad mån det skall gå att individualisera kostanvisningar på grundval av genotypen. En dag kommer kanske de generellt formulerade kostråden, och framför allt hänvisningarna till epidemiologi som deras grundval, att se primitiva ut. Vi skall ägna uppmärksamhet åt detta, men i ett annat medium..
@ Lars Henrik:
Jag kör ev. fortsatta kommentarer om genetiken hos Arfors, eftersom han har en rubrik om just detta. Tack för hänvisningen.
@ Piltson:
Ok, då ska jag kika in hos Karl mer frekvent. Hans blogg förtjänar fler besök än jag antar att den får.
natan Skrev:
Denna konstiga kommentar fick jag aldrig förklarad. Den stör min verklighetssyn. Vad menas, och varför?
Kul att få lite fler besökare eftersom jag tänker presentera tänkvärt material som kan vara grund för en vidare diskussion. Nu på mådag 7 juli tänker jag lägga ut information om Fettlever som många läkare i Sverige inte vet mycket om – många tror att fettlever bara är relaterat till alkoholmissbruk – när det ofta är missbruk av snabba kolhydrater och socker.
Där kommer också den gamla anmärkningen till SLV i Dagens Medicin att repeteras Den Publicerades 2009-04-08 som Debattinlägg mot SLVs kostråd – Det var 5 år sedan – minnsann
”Livsmedelsverket bör omedelbart sluta med kostråd till allmänheten.”
/karl
@ Lars Henrik:
Arfors hänvisar till denna text i SvD, publicerad dagen efter hans kommentar ovan:
https://www.svd.se/kultur/understrecket/arv-och-miljo-inte-langre-atskiljbara_3716092.svd
Den känns förfärligt relevant i sammanhanget, fastän vi förvillas av ämnesrubriceringarna.
Lars Henrik Skrev:
Det stämmer kanske. Den är så upplagd att kommentarer inte aviseras. Eftersom folk knappast ser in på äldre rubriker varje dag, torde uppmärksamheten för ämnena sjunka undan efter hand.
Samma sak gäller Ann Fernholms blogg. Det kan vara ett sätt att spärra ut ovidkommande kommentarer. Vissa kommentarer blir nog inte lästa av andra än bloggvärden.
@ Piltson:
Den artikeln var intressant! Men märkligt att,stoppa den under rubriken kultur, precis som du skriver. SVD verkar å andra sidan inte ha någon Vetenskapsrubrik likt DN.
Speciellt intressant att recensenten tar upp ett par dokumenterade exempel på epigenetisk påverkan av kost. Det är ju sådant vi troligen är mest intresserade av här.
Boken är ju populärvetenskapliga skriven så jag tror mig kunna ta mig igenom den. Jag har lagt den på min inköpslista hos Adlibris:
https://www.adlibris.com/se/bok/the-epigenetics-revolution-how-modern-biology-is-rewriting-our-understanding-of-genetics-disease-and-inheritance-9780231161176?titleId=15cece0c-2868-4558-967e-c17ff1b2705e