Krönika av professor Göran Sjöberg:
Hoppets kollaps
Trots att jag själv nuförtiden oftast är på ett alldeles utmärkt ”ketogent” humör har jag, som bekant för läsare av mina krönikor, på senare tid hamnat i alltmer dystopiska tankegångar och hyser därmed ett begränsat hopp om mänsklighetens framtid. Mina frontallober arbetar ändå frenetiskt för att frammana ett sådant hopp och det är ju därför vi har dessa lober och efter att nu ha läst färdigt Jared Diamonds bok ”Collaps” är det uppenbart att mycket står på spel.
Mänskligheten våldför sig idag i en hittills aldrig skådad omfattning på de naturresurser som vår begränsade jord erbjuder oss. Haven, landet, skogarna och jordens innanmäten dammsugs på olika sätt utan tanke på vår gemensamma framtid. Till skillnad mot Derrick Jensens ”Endgame” och Lierre Keith ”Vegomyten” lyfter Diamond, och som kan förväntas från en väletablerad professor i geografi, i sin bok fram historiska exempel på mindre samhällen som lyckades bevara en balans till den omgivande naturen och därför också lyckades överleva under många tusen åren, till skillnad mot alla dem som kollapsat.
Läs mer och
Grundtemat i ”Collaps” är att det i det långa loppet är omöjligt att ta ut mer av naturen än man ger tillbaka – det måste helt enkelt finnas en balans. När de långsiktiga ekonomiska intressena har fått ge vika för de kortsiktiga som idag tillåts ”styra” världens framtid ligger anarkin i sakens själva natur. Ärligt talat är kortsiktigheten själva kärnan i det korrupta ekonomiska system som tillåts härska över i stort sett alla samhällen på jorden. Är det någon läsare här som tvivlar på att livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin är en viktiga delar av detta system?
I grund och botten är det hela frågan om den samhällsmoral som är nödvändig för att ett hållbart samhälle skall kunna existera. När korruption ersatt en sådan samhällsmoral står de flesta människors hopp istället till modiga individer som, utan att i första hand tänka på sina egna intressen, vågar ta striden mot den korruption som på en samhällelig nivå ligger just i att grupper med olika kortsiktiga egenintressen tillåts influera de samhällsinstitutioner som i grund och botten måste vara tänkta att i första hand ta tillvara alla medborgares intressen. I själva ordet samhälle ligger betydelsen att hålla samman. Med Derrick Jensen är det tyvärr så att de av oss som fortfarande ”hoppas” bekvämt lutar oss tillbaka i vår passivitet och istället litar på de modiga individer som låter sitt hopp fara och därmed förlorar sin rädsla och mot alla odds vågar ta striden.
Eftersom världens ekonomi idag har en omfattning och en integration genom ett finmaskigt nät av, för vanliga människor, nästan ofattbara dimensioner är också en kollaps av dagens samhälle idag enligt Daimond (och inte minst enligt Keith och Jensen), till skillnad mot alla tidigare samhälleliga kollapser, oerhört skrämmande.
Vi som nu satsar på LCHF har ofta gjort det för att vi blivit sjuka och sedan blivit bedragna av de samhälleliga sjukvårdsinstitutioner som påstår sig kunna ge oss vår hälsa tillbaka. Detta bedrägeri har förstås fört det goda med sig att vi nu har gett upp vår passiva inställning till den nuvarande sjukvården och istället skaffar oss gedigen egen kunskap och med denna kunskap praktiskt försöker påverka sjukvården i grunden så att den istället skall arbeta med orsakerna till våra sjukdomar. Vi lutar oss inte längre tillbaka utan tar efter förmåga striden mot de etablerade korrupta intressen som från början förstörde vår hälsa – vi är inte bara längre offer.
Till dem som är metabolt sjuka måste rådet vara att låta hoppet om sjukvården fara och att de istället ska ansluta sig till vår kämpande gräsrotsrörelse.
”Grundtemat i ”Collaps” är att det i det långa loppet är omöjligt att ta ut mer av naturen än man ger tillbaka – det måste helt enkelt finnas en balans.”
Sant – och jag hävdar med en dåres envishet att så länge som det finns liv så finns det hopp ❗
En viss korreks fra moder natur vil også spille inn. Den har vist en enestående evne til å tilpasse seg. Kanskje vi (menniskan) er ett blindspor. Bort med oss 🙂
Under efterkrigstiden har underlaget för livet på jorden vidgats genom att växtligheten ökat med omkring 3% per decennium. Den ökande beväxningen innebär även att öknar krymper. Alltså underlaget för fortsatt organiskt liv på jorden växer. Orsaken till detta är sannolikt en kombination av att koldioxidhalten (som är en av de tre viktigaste råvarorna för allt liv, de andra är sol och vatten) stigit med 0,1 promille under perioden och att det blivit 0,5 grader varmare.
Man bör ha detta i minnet när man läser alla neomalthusianska dystra larmrapporter. Det sagt finns det en lång rad allvarliga miljöproblem att lösa som giftspridning, rovdrift på fisk och avverkning av regnskogar mm. Men just nu går inte livet mot en kollaps av de skäl som Göran tar upp, utvecklingen går snarast åt motsatt håll i viktiga avseenden.
Jag tror att felaktig kost är ett vida större problem för mänskligheten än brist på naturresurser.
Lars Bern Skrev:
Instämmer.
I sammanhanget kan det vara av intresse att notera satsningen i världens till ytan största land:
30 – 40% av allt livsmedel produceras på stora kolonilotter s.k. datjor. Under svåra perioder, krigstider etc har detta visat sig vara räddningen. Fröer, som passar klimatzonerna har räddats åt eftervärden trots oerhört svåra förhållanden. Det interna behovet av livsmedel täcks, utan att man behöver importera. Hur mycket beredskap har vi i Sverige?
Nu har Putin annonserat att odling med GMO ska klassas som terrorism (pga av de möjliga negativa effekterna på miljö och hälsa) och har förbjudits. En av de första oberoende och omfattande forskningstudierna om effekterna förbereds nu av ryska och internationella NGOs.
En jättelik satsning ska göras på ekologiska odlingar runt om i Ryssland. P säger att även om man vill äta GMO i USA så ska ryssarna inte utsättas för detta farliga experiment, och de har hursomhelst hur mycket odlingsbar mark som helst tillgänglig.
I Ryssland används nästan ingen färdigmat alls och nästan inga halvfabrikat. De har dock två stora problem: Vodka och socker!
Det har förekommit diskussioner om att dessa stora satsningar på nya ekologiska jordbruk är en förberedelse för att ta hand om miljontals ryskspråkiga flyktingar som vill fly från den USA-stödda neonazistiskt infiltrerade s.k. regeringen i Kiev. (Ok, bara någon % av befolkningen är neonazister men 5 regeringsposter!).
I slutet av 1800 talet var det stora problemet i städer, som man då inte såg någon lösning på, alla hästar som användes i transporter. Deras avföring blev mer och mer ohanterlig. Genom ett teknikskifte kom transporterna att tas över av bilar, en framtid som ingen kunde förutse.
Koppar upplevdes under en period som ett stort hinder i samhällsutvecklingen, då man såg behov av kopparledningar över hela världen, men även där löstes problemet men ny teknik som inte använder koppar i samma utsträckning.
Massvälten sågs som en kommande katastrof under 60 talet – men även här har människor med ny teknik och utveckling löst problem som man tidigare trodde var oöverstigliga.
Hur fel man en gång i tiden har haft – är det få som talar om. Men svälten har minskat, folk får det bättre och medellivslängden ökar på vår jord.
Jag är optimistisk, den typen av tekniksprång där kreativa och dynamiska lösningar helt förändrar förutsättningarna tror jag även in framtiden ger oss en utveckling vilket gör att tidigare råvaror och användningsområden blir överflödiga eller brukas på annat sätt. Ex.- skiffergas och ny forskning på att återanvända kärnavfall.
Det finns naturligtvis problem men människan har löst många under de senaste 150 åren. Vi har också numera råd att ta miljöhänsyn Inget av det som tas ur jorden förstörs eller förbrukas utan omvandlas till produkter och tjänster som vi tillsammans får det bättre av.
Det jag tycker är problematiskt är alla politiker som genom pålagor, skattehöjningar och förbud vill möta framtiden
Plötsligt en dag, vid 48 års ålder, så tittar man på köttbiten som ligger där på tallriken och man förstår att köttbiten och jag är ju rent fysiskt samma sak. Köttbiten och jag består av samma ämnen. Därför måste ju köttet som föda vara det som bygger upp våra kroppar bäst. Det innehåller ju allt som vi behöver.
Nästa steg är att inse att utländska köttprodukter i regel är vidriga som livsmedel. När man ser den svenska produktionen av kött blir man både glad och ledsen. Smyger man in hos svenska bönder och smygfilmar hur deras djur har det, är det inte alltid en sörgårdsidyll i lagårn, snarare kontinentalt, med gifter, antibiotika, gmo-foder, ja allt man tycker illa om. Då börjar man söka i sin lokala miljö efter sjyssta bönder som gärna tänker utanför ramarna. Man hittar hagar där kor går tillsammans med sina kalvar i stora gäng. En del hagar har så vilda kor att det är livsfarligt att gå in till dom. När man hittat det köttet så har man kommit hem.
Jag åt bara kött och fett i några år tills vi på rörelsens inrådan införlivade grönsaker i mathållet. Döm om min besvikelse när jag inte fann några ätbara ekologiska grönsaker i ICA. Jo, ekologisk broccoli. Willys bistår med ekologisk blomkål. Jag kan även finna ekologisk spenat. Men sen tar det slut.?! Resten är giftig skitmat från exploaterade människor och natur. Och alla dessa berg av gifter är det som folk äter vecka ut och vecka in.
Jag har förstått att den ekologiska mat jag äter är samma mat som skapade vikingar och mongoler. Dagens mat och livsstil skapar veklingar och sportfånar. Med mjukt skinn och mjuka muskler. Deras sockermetabolism kan inte anpassa sig efter årstider eller fysiska umbäranden. Deras kroppar blir sjuka i förtid och svagheterna genereras över generationer och går i arv.
Jag tror inte bara att vi har exploaterat sönder HELA den här planeten. Jag tror även att vi har försvagat människosläktet. Så att han/hon inte är rustad för konsekvenserna av vår livsstil. Vi klarar inte kriser, katastrofer eller brister. Det enda som är snyggt är vägnätet och fasaderna. Resten befinner sig i perflorerat katastroftillstånd. Ingen fara, vår gudomliga okunskap skyddar oss, så länge den kan.
Meningen med att vara här för mig är att jag ska överleva den här civilisationen och lära mina kära hur man bygger en frisk och stark kropp. Sen ska jag köpa mig en rejäl datja och bli kulak igen.
@ Georg W:
Tack för en väldigt finstämd betraktelse!
Georg W Skrev:
Dom här kossorna ser ut att ha det bra!
https://lchfevents.se/index.html
@ Sture Karlsson:
Jag önskar att jag skulle kunna ha behållit samma optimistiska tro som du ger uttryck för och som för min del egentligen fick sin första ordentliga knäck 1999 då jag ”såg igenom” det ”svammel” som låg bakom den officiella synen på hjärtsjukdom. Sedan dess har det bara barkat utför och idag har hoppet kollapsat för mig.
Jag håller med Jared Diamond om att historien är full av samhällen som de facto har kollapsat. Hos alla dessa kollapsade samhällen har det funnits ett hopp om att ”det hela kommer att ordna sig” trots att man kontinuerligt har sågat av just den gren man suttit på. Man har på grund av detta ”optimistiska hopp” helt enkelt undvikit att agera för att förhindra nedsågningen. Det är detta jag får ut av Jared Diamond.
@ Georg W:
F-n ska inte du vara på Mp kongress i Gbg, låter som du skulle passa där, bland alla Mp- hippies. Var du inte med och ”festade” på deras EU valvaka badade i fontänen så hade du kommit på förstasidan i (s)expressen? Mupparna beskriver sin politik i liknande Sörgården som ditt orerande samtidigt som de vill straffbeskatta ner hela landet, stänga alla kärnkraftverk (importera el från smutsig kol i stället), bygga vindsnurror som står döstilla mitt i vintern när det är som kallast och jaga industrin ur landet, avskaffa alla åkare, så riktigt sunkiga Eu fordon med förare som kör 18 timmarspass kan trafikera våra vägar, mer extraskatt på drivmedel så folk får ställa bilen(framförallt på landsbygden), bygga järnvägar mitt ute i tjotahejti för hundratals milliarder som ingen vill åka på osv osv i en lång radda för att få hela landet att stanna.
Som någon skrev här tidigare, den mest framkomliga vägen är att anamma ny teknik och via tekniksprång lösa de mest påträngande problemen. Våra Mp muppar som förmodligen får ett avgörande inflytande via nästa rödgrönröra är tvärtemot teknikfientliga och vill i princip lägga ner allting. Samtidigt ska vi jobba mindre och ALLA ska garanteras medborgarlön, enligt deras senaste genidrag för att dränera statskassan!! Det är så ekonomiskt galet att man chippar efter andan. Din kompis (Peter Eriksson MP) stod vid ett ett tillfälle och orerade om att vi inom en inte alltför avlägsen framtid måste förbereda oss på att ta emot 20 millioner ”klimatflyktingar” från Afrika.
Man blir förskräckt när man hör såna som er, inte minst när professorn betecknar ditt inlägg som en ”finstämd” betraktelse” :). Man kan få skrämselhicka med mindre av infantilitet. Wake up Your living in a dream, kom ner på jorden !!
Dessutom vet jag på förhand vad du kommer att föreslå!! Att Annika ska censurera mitt inlägg som du gjorde en annan gång. För så här får man inte skriva, Eller ?? Man kan om inte annat trampa en o annan miljömupp på tårna. Din vän den flygande politikern mp-muppen från Norrland (pitepaltpiteå) – som ville införa flygförbud från Sundsvall och nedåt – kanske kommer dig till undsättning. Stackars Annika då hade det inte blivit någon resa till Rhodos – inte från Sundsvall i allafall 🙂
Vi måste vara försiktiga med spriten så här på lördagskvällen 🙂
När larmklockorna ringer allt oftare. När ett någorlunda tränat öga ser förändringarna i naturen mot något onaturligt och skadligt. När man inte har sett ett enda bi hittills i år. När man inte kommer ihåg när man sist såg en nyckelpiga. När inga träd i produktionsskogen (mer än 90% av skogen utanför fjällvärlden) tillåts bli mer än tonåringar) och det enda som planteras är gran. När rödlistorna blir längre och längre.
Kommer ni ihåg bilturer på landsbygden under 70- och 80-talet? Minns ni alla flygfän som krossades mot vindrutan? Man fick ofta använda en speciell hård svamp för att tvätta bort dem. Nuförtiden åker jag bil på vischan varje dag utan sådana bekymmer. Kan det bero på min bils lägre luftmotstånd jämfört med 70-talets? Det tror jag inte! Det finns helt enkelt inte lika många flygfän längre!
När larmklockorna ringer i ett öra och det jag läser och ser målar upp en dyster bild av nutid och framtid. Hur ska jag då betrakta orden från de ”generella positivisterna” som jag hör i mitt andra? Att vi lugnt kan sitta stilla i båten, leva vårt bekväma liv, nöjesshoppa i shoppingcentret och helt enkelt rätta in oss i ledet som lydiga medborgare. Våra auktoriteter, ledare, uppfinnare, forskningen, och driftiga personer kommer att lösa problemen klockan fem i tolv till allmänt jubel. Om det ens är ett problem från första början lägger en annan röst till! Handlar det om att legitimera passivitet?
Hur ska jag betrakta denna generella positivism? Det känns som en religion och med religionens mekanismer är det säkert också en lisa för själen. Man kan luta sig tillbaka, det ordnar sig nämligen. Vi behöver inte ens göra något själva. Vi kan fortsätta vara bekväma. Men, det jag läser och det jag ser ger inget bränsle åt denna tro. Hur resonerar jag med en religion? Hur argumenterar jag mot generella svepande argument?
Missförstå mig nu inte! Vi kan fixa även denna ”kris”. Men bara genom att se den och själva göra något åt saken, bara genom egen förändring.
Jag är övertygad om att om vår matproduktion skulle styras om mot ekologiska naturliga födoämnen, i linje med det vi är överens om är vår artegna föda, så skulle väldigt många av larmklockorna tystna. För det är till stor del dagens jordbruk som är orsaken till oljudet jag hör. Och se! Detta är något som vi med egen kraft, egna hjärnor och egna plånböcker just är i färd med. Det är inte några uppfinnare, politiker, nationalekonomer eller produktutvecklare i privat näringsliv som löser problemet fem i tolv med ytterligare medborgerlig passivitet som följd. Det är vår gräsrotsrörelse! Vi lutar oss inte tillbaka och hoppas. Vi vet att det är konsumenternas efterfrågan som styr vad som produceras och nu är det brist på ekologiska varor. Detta skulle inte vara fallet om inte vi, vanligt folk, bröt oss ut ur ledet och agerade istället för att hoppas på att någon annan ska göra något någongång.
Alldeles nyss tog jag språnget förbi ekologiskt, hoppade över kravmärkt och siktade ända mot 100% gräsbetat kött. Jag och min sambo gjorde det därmed något mer lönsamt att producera sådan utomordentlig kost. Konsumentmakt kallas det och den utövar jag ofta och gladeligen nuförtiden!
Så svaret är NEJ! Problemen löser sig inte av sig själva, av någon annan eller via någon auktoritets försorg. Det gäller både problemen med livsmedelsindustrin (där ju det konventionella jordbruket sorterar) och vården. Vi som konsumenter av mat, andra produkter och sjuk- och hälsovård måste efterfråga och kräva rätt produkter och tjänster och helt enkelt sluta köpa skiten som förstör naturen såväl som kroppen och själen. Då inträder förändring och normalisering. Inte annars.
Om jag trots alla dessa ord inte lyckats tydliggöra vad jag menar vill jag avsluta med: Gud hjälper den som hjälper sig själv!
Tack Göran för en tänkvärd krönika och tack Georg för din fina kommentar.
@ Professor Göran:
Menar du mig så dricker jag inte en droppe alkohaltigt. Men det kunde man ge sig sjutton på att det skulle insinueras!?
@ Lars Henrik:
Tack för din kommentar den innehåller en hel del tänkvärt !
Lars Henrik Skrev:
Det är ungefär så Jared Diamond resonerar – man måste se problem för att kunna göra något åt dem. Det är när man inte ser dem som samhällen tuffar på mot kollapser. Diamond är väldigt konkret i sina historiska och samtida exempel på sådana beteenden – ”Collaps” är därför, enligt min mening, en mycket läsvärd bok för att den ger perspektiv på vår egen civilisation. Jag vill själv så gärna ”tro” att Diamond har rätt i sin ”begränsade optimism” även om han knappast är LCHF-are.
Derick Jensen å andra sidan anser i sin ”Endgame” att det hela ändå är ”helt kört” och att ju snabbare vår civilisation kraschar ju mindre blir kraschen. ”Endgame” en läsvärd bok om man nu är intresserad av alternativa synsätt. Samma sak gäller för ”Vegomyten” där Lierre Keith också anser att kraschen bara är frågan om tid. Keith inser dock att det enda hållbara samhället med friska människor måste bygga på LCHF även om detta innebär ett betydligt mer begränsat samhälle.
Professor Göran Skrev:
Precis! Och häri ligger både hopp och förtvivlan för mig. För att se problemen krävs förmodligen något tränade ögon och ett intresse, i detta fall både för hälsan och för naturen. Hoppet står till att tillräckligt många är intresserade av detta. Min förtvivlan kommer av att jag tycker mig mest se ointresse. Stadens onaturliga larm tycks ljuvare än skogens svala vind. Och hälsan, ja det är ju bara att äta mindre och springa mer eller avvakta tills någon uppfinner ett saliggörande piller eller så tar vi hand om det när vi blir äldre.
Jag får ställa mitt hopp till att trenden mot mer ekologiska produkter även bär med sig ett djupare intresse och kommer av en oro för sakernas tillstånd.
@ natan
Tack!
Lars Henrik Skrev:
Detta får mig att tänka på följande dikt av Dan Andersson
Hemlängtan
Jag är trött, jag är led på fabriken,
jag vill hem till jordhöljt bo,
till min koja vid Blodstensmyren,
i de gröna gömmenas ro.
Jag vill leva på bröd och vatten,
om jag endast strax får byta
allt gasljus och larm mot natten
där timmarna tysta flyta.
Jag vill hem till dalen vid Pajso,
till det gräsiga kärret vid So,
där skogarna murgrönsmörka
stå i ring kring mossig mo,
där starrgräs i ånga växer
vid källor som aldrig sina
och där växter växa i jorden
sina rötter silkesfina.
Jag vill hem till dalen vid Kango
där ljungen står brinnande röd
som ett trots i flammande lågor
framför höstens hotande död —
där fjärilar, färggrant glada
på mjöliga vingar sväva
och tunga, sjungande humlor
i den svällande myllan gräva.
Jag vill hem till det fattiga folket
som svettas i somrarnas glöd,
som vakar i bittra nätter
i envig mot köld och nöd. —
Jag vill dit där molnen gå tunga
under skyn där stjärnor skina,
och där obygdsforsarna sjunga
i takt med visorna mina.
Tack professor Göran, för (ännu en) läsvärd krönika och även för tänkvärda kommentarer – även Georgs och Lars-Henriks.
Mycket i samhället behöver ändras på för att våra barnbarns barns framtid ska bli mer än bara uthärdlig. Ändå är jag optimist, trots de många nedslående rapporterna i olika Newsletters och bloggar (mitt glas är halvfullt ..minst!), speciellt eftersom fler och fler ’gräsrötter’ tycks vakna allteftersom. Nu skaffar sig många egen kunskap både när det gäller hälsa, kost och miljö osv., istället för att förlita sig på myndigheter av olika slag. Att gammal kunskap kommer idagen är mer än välkommet i mina ögon.
Dan Anderssons underbara dikt fick mig att leta fram ’Skånes Stämma i Dikten’ från 50-talet, en gåva av mamma 1970. Samtidigt for två andra böcker ur hyllan – Rolf Edbergs Årsbarn med Plejaderna och Harry Martinssons Doriderna.
I en rad ur dikten Ekonomisk Översikt i Doriderna kallas människan ’..ett opålitligt och farligt släkte..’ – så Jørn kan nog ha rätt i sin kommentar (2). Människan är nog den enda varelsen på planeten som egentligen inte hör hemma här.
Mayne Sundewall Hopkins Skrev:
Jo… – Mayne – och därför gäller det ju för mänskligheten on mass att anpassa oss till jorden Terras vilkor = naturens ovillkorliga lag = bli vänner med planeten – och ej minst vara vänner med oss själva framförallt – som jag ser det.
Den första dagen i varje månad brukar jag gå in på http://www.commonground.ca, en kanadensisk tidskrift. Där brukar alltid finnas några intressanta artiklar. Det gjorde det även idag.
Det finns bl.a. Alan Cassels artikel — ”Stories from Australia and Britain reveals the dangers of telling the truth about statins” – och mycket annat.
@ Bokmal:
Intressant!
Det ska jag titta närmare på!
Dr. Malcolm Kendrick, som var inblandad med bakgrundsmaterial till de berömda TV-programmen om statiner i vetenskapsprogrammet Catalyst, har nu också ”benat” i den ”konspiration” som pågått bakom kulisserna i bl.a. Australien och som gjorde att TV-bolaget nu ”dragit tillbaka” programmen.
Det är utan tvekan en Kafkavärld man får inblick i.
https://drmalcolmkendrick.org/2014/05/20/catalyst-crushed/
I min kommentar nr 21 nämnde jag kanadensaren Alan Cassels.
Det finns många föredrag av honom på U-tube. Här är ett.
https://www.youtube.com/watch?v=TRldUla3O2c&feature=youtu.be
Den finns även en länk på hans hemsida http://www.alancassels.com.
@ 20 Josef – som skrev — ”Jo… – Mayne – och därför gäller det ju för mänskligheten on mass att anpassa oss till jorden Terras vilkor = naturens ovillkorliga lag = bli vänner med planeten – och ej minst vara vänner med oss själva framförallt – som jag ser det. —
Javisst Josef – och med andra ..dvs varandra 🙂
Tack Lars Henrik och Göran för tänkvärda inlägg!
Själv tror jag att vi måste lära oss att känna att vi bara är en del i allt levande. Känna en ödmjukhet för naturen och förstå att det är så litet vi egentligen omfattar med vårt förstånd. I kortsiktighetens vinstintressen och jagandet efter pengar, försvinner den ödmjukheten. Såg just ett program om hur bina och humlorna börjar försvinna, om hur de flyttas runt och används i monokulturer, stressas och kastas som förbrukningsmaterial och smittar de vilda. Tänk att sitta under ett blommande äppelträd och lyssna på surrande bin. Att höra den brummande humlan i en klöverblomma och se den lyfta trots sin stora kropp och sina små vingar. Vi behöver ju inte så mycket egentligen. Men vi har blivit så många. En värld utan blommor vore inte så roligt att lämna efter sig. Såg en dokumentärfilm om en stam som levde i Afrikas regnskog. ”De dansande andarnas skog ” hette den. De skulle tvingas flytta p.g.a. skogsbolagen. En av de äldre männen sa: ”Jag är för gammal att lära mig leva på pengar. ”Ja hur bekämpa girighet ?
Britta Andersson Skrev:
Jo… – Britta – så är det.
@ Britta Andersson:
Det är den känslan som Lierre Keith och Derrick Jensen försöker förmedla.
Det är väl känt att ett nära förhållande till naturen kan ha en läkande verkan på ”trasiga själar” och troligen också en förmåga att hindra våra själar från att ”gå sönder”.
Själva bor vi på landet och har återställt en våtmark i vår stora trädgård och nu kryllar det av fåglar av olika slag. Nyss berättade min hustru att vi nu har fått in två andfamiljer med 15 ungar.