I tidningen Diabetes, organ för Diabetesförbundet, denna vecka en artikel om dietisten Stig Mattssons forskning.
Han har kommit fram till att elitmotionärer ska öka insulindoserna och intaget av kolhydrater i samband med träning och tävling. Och han anser att alla vanliga motionärer också ska göra samma sak.
Hur detta inverkar på diabetikernas långsiktiga hälsa har han inte studerat så vitt jag förstår.
Kolhydrater är väl det sämsta bränslet – och då särskilt för diabetiker – eller ?
”…ibland är vi tröga inför att öppna dörren till ett nytt sätt att tänka.”
No shit.
En bra och pålitlig dietist – gör bara tvärtom så blir det bra,,,
För övrigt kan man ju undra om Diabetesförbundet börjar få dåligt med medlemmar?
Insulinet behöver väl knappast höjas vid någorlunda seriös träning, eller tävling – om det inte bridge eller liknande vi talar om?…
@ neoLITE:
Många som styrketränar äter snabba kolisar i samband med träning. Räcker med 20 gram. Syftet är att öka på insulinhalten och därmed muskeltillväxten.
Här handlar det dock om kolhydratdrivna T1 och de måste tillföra insulin för att kunna utnyttja energin.
När det gäller styrketränande T1 så förekommer det nog att de tar lite extra insulin. Insulin räknas för övrigt som doping,,,
@ Thomas Jansson: ”Här handlar det dock om kolhydratdrivna T1 och de måste tillföra insulin för att kunna utnyttja energin.”
Behöver de verkligen tillföra mera insulin vid fysisk ansträngning? Jag trodde fysisk aktivitet minskade behovet av insulin… det (fysisk aktivitet alltså…) brukar ju rekommenderas för att sänka blodsockret – eller gäller det bara typ promenader och inte mer krävande aktiviteter?
Den här forskningen sponsrades ju av Novo Nordisk som producerar insulin, bl a NovoRapid. Inte så konstigt att de vill att diabetiker ska äta kolhydrater och ta mer insulin.
Läs mer här:
https://www.dagensmedicin.se/vetenskap/diabetes/diabetiker-testas-i-pilotprojekt-i-skidsparen/
https://medsockeriblodetochenviljaavjarn.wordpress.com/2014/02/03/novonordisk-vad-gor-lakemedelsforetagen-for-diabetiker-typ-1/
@ neoLITE:
De vill vara kolhydratdrivna och äter därför 75 g kolhydrater i timmen. Denna mängd måste mellanlagras och det gör de med insulin. Dock behöver de tillföra en mindre mängd insulin när de tävlar då förbrukningen är stor.
Om en T1 jobbar stillasittande på kontor tar hen sitt måltidsinsulin så att blodsockret ligger på exempelvis 7 mol/mol.
Om en T1 istället skall motionera tar hen mindre insulin och blodsockret läggs på exempelvis 12 mmol/mol innan träningen startar.
Rätta mig om jag har fel – jag försöker lära mig detta,,,
Här finns det lite mer att läsa:
https://www.diabeteshandboken.se/inneh%C3%A5ll/9.-motion-och-fysisk-tr%C3%A4ning/bilaga-tr%C3%A4ning,-insulin-och-kolhydrater-13754509
Skulle jag vara idrottsman skulle jag välja kolhydrater om jag sprang korta sträckor som 100 m men fettdrift om det handlade om maraton.
Ett Vasalopp skall absolut ske med fettdrift enligt min uppfattning,,,
Thomas Jansson Skrev:
Absolut! En kolhydratdriven idrottare måste ha energitillförsel var 20 minut, för annars sitter de säkert i väggen. Extra insulin för att bygga muskler är självbedrägeri. Med mycket insulin bygger man fettreserv!
@ Erling:
För första gången håller jag inte med dig:
”Extra insulin för att bygga muskler är självbedrägeri. Med mycket insulin bygger man fettreserv!”
Rätt använt är insulin muskelbyggande – det känner varenda kroppsbyggare till.
Det finns oxå de som anser att vi som har förhöjda nivåer av insulin i kroppen (typ 2) har lättare att svara på styrketräning – finns en hel del om detta på en del engelskspråkiga diabetesforum – jag är övertygad om att det är så!
Självklart så har vi med förhöjda insulinnivåer oxå svårare att gå ned i vikt men högintensiv styrketräning slår två flugor på en gång – kraftigt sänkta blodsockernivåer ger lägre insulin medan den tillräckligt höga insulinnivån oxå bygger muskler,,,
Här är en bra artikel om detta men det torde finnas tusentals likadana:
https://www.simplyshredded.com/insulin-insight-the-all-important-hormone-insulin-can-be-your-best-friend-or-worst-nightmare.html
Det är inte så att man är antingen ”fettdriven” ELLER ”kolhydratdriven” – alla är både och. Det vet ni säkert men många som inte grunnat så mycket på saken kan få fel uppfattning av den vanliga förenklingen. Vid långvarig fysisk aktivitet en bit under maxnivå (typ Vasaloppet för de flesta) är nog de flesta primärt fettdrivna. Man kan konstatera att väldigt få långdistansare väljer att helt avstå från att toppa upp med kolhydrater under tävling – dom är säkert varken korkade eller oerfarna. Sannolikheten för att det är maximalt effektivt att ha tillgång till båda substraten verkar synnerligen hög.
(Jag har inte mottagit ekonomisk ersättning från Lantmännen eller Dansico) :-p
@ neoLITE:
Som vanligt kan man hämta bra info från Jonas Bergqvist:
https://www.jonasbergqvist.se/sidor/balansera-dina-hormoner/
Det är insulinnivån som bestämmer om vi går på fett- eller sockerdrift. När det gäller de Vasaloppsåkande Typ 1 så ser de ju till att säkerställa sockerdriften genom en hög insulinnivå.
Rent teoretiskt kanske en topptränad typ 1 genom att manipulera med sitt insulin rentav skulle kunna få prestandamässiga fördelar gentemot en helt frisk genom att se till att hela tiden enbart gå på raketbränslet socker?
Omvänt är det inget som hindrar att en helt frisk använder insulin och massor med kolhydrater men det klassas som doping och tävling är uteslutet – typ 1 måste ha läkarintyg på att de använder insulin,,,
@ Thomas Jansson: ”…inget som hindrar att en helt frisk använder insulin och massor med kolhydrater men det klassas som doping och tävling är uteslutet – typ 1 måste ha läkarintyg på att de använder insulin,,,”
Menar du att det skulle vara potentiellt prestationshöjande att ”stäng av” fettförbränningen med insulin?
För att klargöra min ståndpunkt (hahaha…) så menar jag att det sannolikt är en fördel att kunna nyttja både fett och kolhydrater för att prestera bra.
@ neoLITE:
Om vi bortser från hälsoeffekter, etik och annat och bara gör ett gör ett tankeexperiment,,,,,,
Stäng av insulinproduktionen hos en person och mata honom med kolhydrater och rejält med insulin under ett vasalopp, tillför helst båda delarna kontinuerligt. Då skulle vi troligen få en effektiv skidåkare som åker snabbare än en fettdriven åkare.
Det är bara ett tankeexperiment men är tekniskt och medicinskt möjligt och avsikten är att förstå hur Stig Mattson tänker – jag misstänker att de anser detta vara idealet att efterlikna för de T1 han sysslar med att trimma,,,
Att denne skidåkare skulle behöva göra omfattande omställningar direkt han kom i mål råder det ingen tvekan om och han skulle ju oxå få använda helt andra parametrar om han skulle fjällvandra,,,,
Jag ska se om jag hittar Stigs OH-bilder som förklarar hur han tänker,,,,
@ Thomas Jansson:
Jag tänker så det knakar men lyckas inte förstå varför det skulle vara en fördel att avstå från fettförbränningen…
@ neoLITE:
Varken du eller jag är nog särskilt intresserade av att åka vasaloppet så fort som möjligt, ingen av oss är heller typ 1 diabetiker.
Men för den som är typ 1 och vill komma i mål så fort som möjligt så kan det vara ett bra alternativ som ligger på gränsen till doping,,,
Jag kan inte så mycket om typ 1 mer än att det är betydligt svårare att prestera fysiskt än för oss andra – det gäller hela tiden att justera blodsocker med insulin och kolhydrater – i stort sett varenda typ 1 har alltid druvsocker med sig och de måste planera sin motion noga i förväg och även ha järnkoll på bs under och efteråt.
Personligen så är jag mycket tveksam till Stig Matssons metoder och i all synnerhet om det skall tillämpas på vanliga motionärer, men den mannen vet vad han håller på med och är målet att komma i mål så snabbt som möjligt funkar det – vill man som typ 1 leva ett mera normalt liv så tror jag inte man skall sträva efter att följa Stigs råd fast man kan ju använda sig av ”train-low/race-high”,,,
Vore jag själv idrottsman skulle jag absolut använda mig av kolhydrater i någon form – det är inget gift!
Här är i alla fall lite läsning som man oavsett driftsätt kan lära sig mycket av – förstår man dessa OH-bilder så kan man rätt så mycket om kroppens funktion men ha i åtanke att det är snabbhet som är syftet – inget av det som Stig tar upp är svårt då det är helt logiskt men Stig har lite siffror med som i alla fall jag har letat efter ett tag,,,
https://www.orebroll.se/Files-sv/USO/Kliniker_enheter/Medicin/Dokument/Diabetes/121115-KostTr%C3%A4ningMattsson.pdf
@ Thomas Jansson:
Jag är möjligen alltför indoktrinerad av Jeff Volek som bl.a. säger så här angående sportdrycken Superstarch i en intervju:
”Dave: When I first learned about this product, I was surprised more athletes weren’t using it.
Dr. Volek: Well there’s no doubt this starch gets absorbed very slowly and because of that it has distinct metabolic and hormonal effects.
Dave: So could you see it becoming more popular long term?
Dr. Volek: It’s clearly a better choice than sugar, which is pretty much 99% of the other sports drinks out there. Whether it’s glucose, fructose, sucrose, maltodextrin, it’s all fast-acting carbs. I don’t see a lot of benefit to spiking glucose and insulin levels, even if you’re an athlete who can tolerate it to some extent compared to a person who has insulin resistance.”
https://www.truehealthunlimited.com/blog/q-a-with-jeff-volek-phd-rd-the-nations-leading-low-carb-expert-scientific-researcher
Återigen – Jeff Volek pratar om friska atleter och Stig Matsson om typ 1 som åker Vasalopp, det är två helt skilda områden. Båda har nämligen rätt trots att de rekommenderar helt skilda metoder.
Man måste vara såpass analytisk att man ser på utgångsläget och vad vill jag uppnå.
Att komma först i mål i Vasaloppet är ingen som helst garanti för ett långt och hälsosamt livet.
Att få Jonas Colting att bli världsmästare i triathlon är inte samma sak som att få en typ 1 att vinna vasaloppet,,,,
Det saknas ofta logiskt tänkande, vi måste bli bättre på det. Om jag äter mig sjuk på kakor så kan jag knappast beskylla SLV kostråd för det – de rekommenderar nämligen inte kakor som huvudsaklig kost,,,,
,,,när det gäller Stig Matsson så tror jag att han har rätt om det gäller att få typ 1 i mål så snabbt som möjligt i vasaloppet. men min uppfattning tills vidare är att det finns hälsosammare sätt att leva på,,,,
@ Thomas Jansson: ”Om jag äter mig sjuk på kakor så kan jag knappast beskylla SLV kostråd för det – de rekommenderar nämligen inte kakor som huvudsaklig kost,,,,”
Är ditt konto hackat?… 😛
Skämt åsido – vi är överens!
Min hypotes just nu är att vi blivit metabolt sjuka genom att överäta processad skräpmat, däribland kakor som ofta innehåller det sämsta tänkbara men som är riktigt goda om man är lagd åt det hållet,,,,
Att först äta sig sjuk på sånt och sedan klassifisera en kålrot som ett gift är ingen bra reklam för oss,,,
Det metabola syndromet anser jag har pågått länge, kanske så länge som vi har drivit jordbruk men den stora ökningen inträffade nog i mitten på 1800-talet då hela det västerländska samhället började drogas med billig olja.
Första gången som det metabola syndromet beskrivs i litteraturen är i mitten av 1920-talet – det vi ser nu är ett resultat av många års förfall och kulmen är inte nådd ännu,,,,,
Tittar vi på katter som fått skräpmat så tar det 3 generationer på råttor innan de är återställda och gäller samma sak för oss människor så tar det rimligen 50 år istället för 3 år,,,
Om jag kan ska jag gå på någon av Stigs föreläsningar, genom att studera typ 1 så lär man sig mycket om kroppens funktioner när det gäller insulin,,,,,
Och de OH bilder som finns i länken ovan kommer att ge lite ledtrådar hur man kan behålla sin insulinkänslighet så länge som möjligt efter träning – genom att göra tvärtom vad Stig säger men syftet för de flesta av oss är ju inte att vinna Vasaloppet utan att hålla blodsockret på låga nivåer,,,
Så här svarar Jonas Colting i en diskussion, inte med mig;
”Jag är ingen dogmatisk person som har ngt behov av att ”vara” något eller kalla min filosofi för ett namn. Men visst är jag åt LCHF-hållet men jag är inte svart-vit i mitt förhållningssätt. Jag är kolhydratsnjutare och det betyder att jag njuter av det som är godast. Och under tävling så funkar kolhydrater mycket bra. Men jag äter inte mycket kolhydrater i min vardagsmat och det är ju ändå 98% av livet gissningsvis. Så du och folk får kalla mig för vad ni vill!”
Själv ska jag om några dagar köra 10 mil cykel på en asfalterad nedlagd järnväg, jag äter som vanligt men visst kommer det att ligga ett paket druvsocker i fickorna, finns inga faror med att köra på rent socker den sista sträckan om det behövs.
på socker tiden gick jag ofta in i ”väggen” efter några mil beroende på fart, numera blir jag trött i benen om jag är otränad och på kortare turer under 5 mil finns ingen anledning till reserv energi i form av druvsocker – på LCHF upplever jag inte heller samma träningsvärk,,,
@ Thomas Jansson:
Så sant!
Farorna med överkonsumtion av kakor, typ Delicato, kan inte överdrivas. Rent beroendeframkallande!
Men när det är ”kört” är det ”kört” som man brukar säga och sedan är livet ett enda långt lidande utan kakor. 🙂
Återigen min enda idol inom sport, Colting;
”Jag äter upp mina depåer till ”normala” nivåer vilket inte är så svårt. Så ingen kolhydratsladdning i traditionell bemärkelse! Sedan tillför jag kolh under tävlingen ja.”
Nu är det ju en enorm skillnad på världsmästare och oss vardagsmotionärer, själv ser jag bara kolhydrater som reservbränsle när orken tar slut och jag ”tävlar” bara med mig själv,,,,
Thomas Jansson Skrev:
Detta har jag också märkt. Vad kan det bero på? Någon underliggande inflammation som med LCHF försvunnit?
@ Lars Henrik:
Så kan det absolut vara. William Davies påpekar i boken om ”Brödberoende” att överdrivet kolhydratintag – inte minst av (vete)gluten – kan ge inflammatoriska effekter i bl.a lederna.
@ natan:
Bröd borde räknas bort då det inte tillhör mängden är riktig föda överhuvudtaget,,,,
@ natan:
Intressant! En av effekterna när jag drog ned på kolhydraterna var att nästäppan och de frekventa småförkylningarna försvann. Jag tolkade det som en normalisering av slemhinnorna, att de ev varit mer eller mindre konstant irriterade innan.
Kanske är ”låggradiga” inflammationer i många vävnader en följd av hög kolhydratbelastning? I så fall blir det nog lätt en värre reaktion än annars av kraftig muskelansträngning.
Läste för ett tag sedan på något forum att förklaringen på frånvaro av eller minskad träningsverk skulle kunna vara mindre glykogenförråd. Man kan alltså inte belasta muskeln lika hårt och får därför inte lika mycket träningsvärk. Nu låg det kanske inte någon gedigen kunskap bakom den teorin…
@ Thomas Jansson #25: ”…själv ser jag bara kolhydrater som reservbränsle när orken tar slut och jag ”tävlar” bara med mig själv,,,,”
Vad är ”orken” – det är väl inte fettdepåerna, även om du blivit smal om magen på senare tid?… Är det glykogenet som tryter så är du ju ”blandmissbrukare” under fysisk aktivitet – bränner både fett och glukos… Inte ”fettdriven” inte ”sockerdiven” – utan både och! Precis som alla andra…
@ Thomas Jansson:
Men merparten av folk använder det och inte minst i form av ”nyttigt” fullkorn. Det finns ju gluten i snart sagt allt. Då hjälper inte hur mycket man än tränar och ”håller sig i form”. Om folk drastiskt droge ner på brödintaget skulle de som konsekvens slippa blodsockertoppar efter någon timma och den eviga hungern inte minst. Davies beskriver personer som ängnar sig åt Triaton och ändå är feta !! Inte varnar väl SLV för risken att bli fet av bröd 🙂 ?
@ neoLITE:
Det är inte glykogenlagren som tar slut utan att jag har för dålig kondition – förr när jag var i bättre form cyklade jag till och från jobbet och tog ofta en extra sväng på kvällarna, det blev som regel 15 – 20 mil om dagen flera gånger i veckan. Nätterna ägnades åt annat än sömn, sov gjorde jag på frukost- och lunchrast. Detta klarar jag inte idag – ännu,,,,
Hjälper druvsockret när ”konditionen” tryter?
@ neoLITE:
Vet inte – det var 10 år sedan jag gick in i väggen senast under en cykeltur,,,
På den tiden testade jag att ha en Camel Back på ryggen full med svag saft, idiot idéer men det var före LCHF-tiden, d v s under min tid som levande död,,,
Men jag misstänker ju att mitt överdrivna pinkande efter träning beror på frisättning av vätska som varit bundet i glykogen. Det tar tid att fylla på glykogenet enbart med glykoneogenesen – det är min teori just nu,,,
Stig Matson tar upp detta om jag inte minns fel? Alla sockerdrivna idrottsmän är ju snabba med att återställa glykogen depåerna – inte jag,,,
@ Thomas Jansson:
Om det är tio år sedan du gick in i väggen på en cykeltur så verkar det ju lite ”ängsligt” att packa ner druvsocker i fickorna…
mvh
Retstickan
@ neoLITE:
Nu är det oxå lika länge sedan jag trampade mer än 8 – 9 mil på en gång,,,
Nu råkar jag ha druvsockret liggande – det var ursprunligen avsett för en glykosbelastning som inte blev av. Det skulle ju inte falla mig in att köpa det bara för en simpel tur på 10 mil – så feg är jag inte,,,,
Jag åker dessutom en racer med rakt styre byggd för komfort – det blir inte många varv på tramporna på 10 mil med den utrustningen,,,
https://www.klaralvsbanan.se
Jag startar i Hagfors och far söderut. Lämnar banan i Forshaga och åker några mil västerut så att jag kommer hem, ska bli riktigt kul att börja cykla landsväg igen på lite allvar,,,,