Svenskarna äter rekordmycket kött. Det är framför allt kycklingen som har ökat mest.
Det är ju tveksam trevligt, eftersom de flesta kommer från enorma kycklingfabriker i Europa, där djuren inte har det så bra.
Fram för närproducerade lyckliga kycklingar och höns, som har fått picka inne eller ute, vilket de behagar.
De måste kosta lite mer, men det är det värt.
Detta var ju inte riktigt sant, att det skulle vara Köttfria måndagar i Stockholm!
…I Stockholm har de ju köttfria måndagar, det tror jag inte hade funkat här. Det hade blivit ramaskri, säger köksmästare Håkan Boström.”…
I ett land så gastronomiskt utarmat som Sverige – en utarmning skapad genom monopol för butiker tillhöriga gigantiska distributionskedjor – är kvalitet på maten ingen medborgerlig rättighet.
Fågel som kött säljs utan detaljer om uppfödning och levnadsvillkor.
Inte heller säljs ägg med värpdatum (obs) angivet på förpackningen trots att pinfärska ägg är en delikatess. Var finns alternativen till distributionskedjornas monopol?
Inom EU växer lokala nätverk byggda på direktkontakt mellan småskaliga uppfödare-producenter och kunderna där man handlar och betalar på nätet och sen kanske varannan vecka hämtar beställningarna i lokal som inte alls behöver vara butik och där man samtidigt blir personligt bekant med producenterna-uppfödarna. Jag är med i ett sånt nätverk och köper mitt kött från garanterat gräsätande djur, omsorgsfullt uppfödd fågel smör ost garanterat ekologiskt producerade grönsaker och ägg. Jag bor inte i Sverige.
Det mest skrämmande är att den ökade köttkonsumtionen till nära 100 % består av kaftfodergödda djur, framförallt kyckling och gris men även importerat nötkött.
På 1930-talet åt varje svensk ca 21,5 kg huvudsakligen gräsbetat nötkött, inte så mycket mindre än idag. Det läggs ned mycket möda på att skylla klimatförändringarna på korna men vi hade dubbelt så många nötkreatur i Sverige på 30-talet som vi har idag. Det finns en stark tendens hos mainstreammedia att överdriva köttkonsumtionen i sin propagande för köttfria måndagar. År 1960, innan skräckan för mättat fett och kolesterol slagit igenom fick vi i oss lika många kalorier från animalisk föda som idag men en större andel kom från mjölk och ägg snarare än kött.
@ Per Wikholm:
Du kanske missade att man på 1930-talet också tog mycket av sitt kött från skogen genom mer eller mindre olovlig jakt. Fiskade gjorde man också i sjöarna i närheten.
Att fågelkött efterfrågas mera kan bero på rädslan för rött kött. Dessutom är det nog en prisfråga. En kyckling tar bara några månader att föda upp till slaktvikt, medan en ko behöver år, oavsett kraftfoder och hormoner.
Pingo Skrev:
Och den svenska ekonomin var i olag. Ytters få svenskar hade pengar till något sorts överflöd, utan de, som hade möjligheter, levde av egen produktion och de flesta svalt. I dag har vi råd att slänga nästan hälften av produktionen, större delen redan innan varorna når konsumenterna.
@ Erling:
Alla former av jakt och fiske förekom. Min pappa började gå med bössan i skogen då han var 7 år och han satte snaror och andra fällor som han vittjade dagligen. Det blev många harar i snarorna och abborrar genom att meta. Han blev en mycket skicklig jägare som ordnade mat på bordet. Då jag var barn så åt jag vilt kött och fisk. Då jag började skolan så serverades det mat i barnbespisningen men den smakade verkligen illa för det var nötkött som jag inte var van med.
Vid ett tillfälle blev mamma less och sa ifrån till pappa att inte får bära hem mer sjöfåglar för det blev för stora mängder och hon blev utled på att plocka dem 🙂
Vi har även en invandring som spär på kycklingkonsumtionen. Sedan början av milleniet har ca 500.000 – 700.000 människor från främst Nordafrika/Mellanöstern invandrat, liksom många östasiater, som i hög grad använder kyckling/ris som stapelvara.
I de här grupperna förmodar jag att de även i hög grad köper billigaste råvarorna, då de inte tillhör socialgrupp 1 eller 2 och inte är så konsumentinriktade och ofta inte medvetna om eller i första hand månar om kvalitéen.
@ Konsument i Sverige:
Om jag inte minns fel, så finns det en familj ute i någon förort som infört den ovanan ;). Vi andra LCHF:are i stockholmare äter kött när lusten faller på…
Vi skulle inte drömma om att köpa vanlig fabrikskyckling, sedan får den vara hur billig som helst. Däremot köper vi gärna Bosarpskyckling. Den kan verkligen rekommenderas om man vill kunna äta kyckling med gott samvete.
https://www.bosarpkyckling.se/
Bl.a. lågpriskedjan Netto säljer kyckling för 20 kr vid vissa tillfällen. Då kan man verkligen börja att fundera kring kvalitén.
@ foie gras:
Jag tror, som du är inne på, att den ”enda vägen” är att stödja lokala producenter som levererar mat som man inte blir sjuk av. Men hur går detta praktiskt till i en värld av ”agro-business”? Och kommer då agro-business sitta still i båten när vår gräsrotsrörelse växer?
Problemet som jag ser det ligger på två plan. Först måste man själv skaffa sig medveten kunskap om att den moderna industrimaten (och inte minst den genmanipulerade maten) verkligen är ett hälsoproblem (t.ex. genom att själva ha blivit allvarligt drabbade som de flesta av oss LCHF-are blivit) och sedan måste man engagera sig på olika sätt för att stödja den lokala produktionen. I det hela finns det dessutom en social och ekonomisk dimension som man knappast heller kan blunda för om man vill vara vetenskaplig och se verkligheten som den faktiskt är.
Frankrike är ju intressant inte minst för att man har en tradition av stridbara bönder – det är kanske det som är orsaken till den ”franska paradoxen” – fet mat tillsammans med den bästa (?) hjärthälsan i Europa.
Om en månad ska jag hålla ett föredrag i Stockholm som tar upp denna fråga.
”LCHF – hopp eller ett hot för världens framtid?”
@ Pingo:
Det är Jordbruksverkets officiella statistik som är utgångspunkten för resonemanget men det är säkert så att det fanns en hel del tjuvskytte, tjuvfiske och säkert en och annan höna, ko och gris som aldrig deklarerades till Jordbruksverk och Skatteverk. Poängen är likväl att animalisk föda varit ett viktigt inslag i svensk kost under mycket lång tid.
Tack för tipset Kattmoster! Kyckling har jag slutat köpa för länge sen men det kanske ska bli igen med Bosarps då! Annars köper vi bara kött där vi vet att det är gräsbetat, det blir lite dyrare ju men det tar man igen på att det aldrig blir läsk och godis längre!
Annars har vi Bondens marknad här på Söder under sommarhalvåret och då får man tag i bra mat, finns också några butiker som levererar från ”närområdet” och kravodlat. På sommaren fiskar jag mycket sik själv och det är näst strömming, det bästa jag vet. Sen i höstas finns också Fiskarens marknad i Stockholm, f n på Stureplan i ett provisoriskt ”tält”, där kan man köpa ”närfiskat”.
@ Per Wikholm:
Det stämmer nog vad den officiella statistiken visar men på 1930-talet var det en mer betydande självhushållning dels från egna tamdjur men också från jakt och fiske. Det gör kanske att statistiken undervärderar köttkonsumtionen från den tiden.
En svenskproducerad gödkyckling uppföds idag på 30-32 dagar. Den är då avlad att växa fort på minimalt med kraftfoder. Egentligen hinner inte skelettet med där. Det är mjukt. Djuren rör sig väldigt lite.
Det finns många krögare som fuskar med köttet!
https://www.svt.se/nyheter/sverige/livsmedelsverket-kottfusk-pa-manga-restauranger
”Det är inte säkert att den oxfilé eller entrecôte du beställer på restaurangen verkligen är en oxfilé eller entrecôte. Det visar en ny undersökning som Livsmedelsverket gjort tillsammans med 28 svenska kommuner. ”