Jag förstörde sånär min hälsa med ProViva

12 mars, 2014 av Annika Dahlqvist 21 kommentarer

Lars Bern skriver ett inlägg i sin blogg angående Mia Skärningers sponsrade reklam för ProViva.

Relaterade

Arkiverad under: Bloggar och webbsidor, Blogginlägg, Lars Bern

Comments

1

Javo säger

12 mars, 2014 kl. 20:04

Jag skrev raderna nedan som kommentar i Lars Berns blogg:

”Provivas 10 % socker var nog inte skuld till ditt problem såvida du inte drog i dig hela litern per frukost. Jag trivs bra med ett glas, ca 1,5 dl, Proviva, som jag föredrar framför apelsinjuice, som är rena sockerbomben. Tar en halva Grapefrukt ibland + min frus hemgjorda müsli enligt LCHF-recept.

Köpemüsli ska vi bara inte tala om hur mycket kolhydrat/socker som finns i det skräpet., så jag tror att det var müslin och juicen, som var ditt problem.

Till detta en balja te med ekologisk ”vollmich” eller grädde i och så mitt avsteg från ”den rena läran”, min frus goda hembakade bröd, som jag har mycket svårt att vara utan. Men skivorna är tunna, hälften så tjocka som förr. Smör-/Bregottlagret dubbelt mot förr. Ett rejält Romansalladsblad, ost/korv/skinka/leverpastej, etc… dubbelt mot förr och toppat med par skivor slanggurka.

Kollar man Annika Dahlqvists, m.fl.kokbok ”LCHF för seniorer”, så sätts gränsen för tillåtet innehåll av kolhydrat/socker till <10 (9,9 % är alltså maxgränsen). Och numera så har Proviva lanserat ett par nya produkter med ett kokhydrat-/sockerinnehåll på 5%. Det som just nu står på min frukostmeny är en mix av Blåbär och Röda vinbär, men finns i ytterligare ett par smaker och fler lär vara på gång.

Sen är det ju så att de s.k. kändisarna får betalt för sina "framträdanden" liksom vissa professorer och forskare får som legosoldater i BIG PHARMAS styrkor i striden om våra pengar."
2

sten säger

12 mars, 2014 kl. 20:49

@ Javo:
I Lars fall var det nog just precis kombinationen som orsakade hans ”haveri”, som han i efterskott förmodligen är evigt tacksam för: Man behöver komma ut över kanten en aning för att bli rädd och ta sig samman. Att som jag själv ha lidit av kärlkramp som förstelnar en i upp till 20 minuter är ordentligt över kanten, vid alltför många tillfällen. Alltså ju friskare man är ju mer socker kan man sätta i sig utan synbara problem. Problemet är att de ”osynliga problemen” kommer ifatt snabbare ju större den dagliga sockerkonsumtionen är. Mät t.ex kalcifiering av hjärtat med hjärtscan vartannat år för att se hur man ligger till. Eftersom blodsockerregleringen gradvis försämras med ett högt sockerintag bör man även vara medveten om att känsligheten för socker därigenom ökar exponentiellt med oförandrad sockerkonsumtion. Alltså vid exakt samma (höga) sockerintag ger samma glukostest gradvis sämre resultat, eller kärlplack ökar snabbare år från år, hur man nu vill se det.

Willam Davis har på trackyourplaque.com en mycket intressant pdf om just hur viktigt eftermåltidsblodsockret är för att kunna begränsa eller t.o.m vända placktillväxt, något som fortfarande anses omöjligt i många läger.
3

Lars Bern säger

12 mars, 2014 kl. 22:16

@ sten:
Precis så är det!
4

Javo säger

12 mars, 2014 kl. 22:16

Kollade just min Proviva (Blåbär och röda vinbär + lite druvsaft.). Den innehåller 6,1 g kolhydrat, varav 4 g sockerarter per 100 g Proviva (ca 1 dl). Kollade även en ny müsli (från Finax) vi fått ett gratisprov av med beteckningen ”Sunt o gott – endast naturliga råvaror, inget socker tillsatt”. Den innehåller 57,5 g kolhydrater.

Så ett glas 1,5-2 dl Proviva, originalversionen med 10 % kolhydrater i eller de nya varianterna med halvering av kolhydraterna, är som att spotta i havet. Även om jag är latinstudent (1961) på den gamla halvklassiska grenen, så får den av mig beräknade ”pocenten” (6,1 resp. 10 %) kolhydrat godkänt enligt LCHF-konceptet (ref. ”LCHF för seniorer”, så jag förstår inte riktigt upprördheten över att Proviva (Danone med mejeriet i Lunnarp utanför Tomelilla i Skåne) skulle tillhöra sockermaffian.

Nyttigheten med den bakteriekultur (bra för magen), som Proviva innehåller överväger med råge det här blygsamma kolhydratinnehållet, tycker jag. Skippa köpemüslin och gör egen enligt LCHF-receptet, som jag inte vet var min fru hämtade det. Troligen i ”LCHF för seniorer”
5

Lars säger

13 mars, 2014 kl. 09:42

Min minnesbild av matvanorna när jag började få problem med blodsockerfall är att det inte spelade så stor roll hur litet socker- och kolhydratinnehållet i varje livsmedel var om kolhydraterna plus proteiner ändå var den helt dominerande andelen av energiinnehållet.

Först när energifördelningen var någonstans kring 60, 30, 10 (fett, proteiner, kolisar) i måltiden som helhet kunde jag slippa fallen.

Så kanske kan ett litet glas proviva tålas av mig om jag i samma måltid trycker i mig en ansenlig del fett och nästan inga andra kolisar alls? Fast kolisarnas GI har ju betydelse också. Om det inte vore socker utan långsammare grejer fungera det garanterat bättre. Det är väl just den invändningen jag kan ha mot produkter som Proviva. D v s att trots det ringa kolhydratinnehållet är det mesta i form av socker = högt GI.

De som inte drabbats av dessa problem kan ju som, sagts många gånger tidigare här hos Annika, klara av en större kolhydratbelastning utan direkta bekymmer. Stressen på kroppens blodsockerreglering med de risker för framtida problem som det för med sig slipper man dock inte ifrån antar jag…

Ds. Nu när min viktnedgång sedan några månader planat ut på en ”idealvikt” verkar jag ha väldigt svårt att komma i ketos. Det gäller även efter måltider, ja till och med en dag, helt utan kolhydrater. Är det proteinerna som spökar? Ds.
6

Annika Dahlqvist säger

13 mars, 2014 kl. 10:18

@ 5 Lars:
När man har kommit ner till idealvikt tycker jag inte att ketos är något självändamål. Jag tycker att man kan fortsätta äta LCHF utan att mäta ketosgraden.
7

Thomas Jansson säger

13 mars, 2014 kl. 10:53

6 @ Annika Dahlqvist:

Äter vi mindre än cirka 125 gram kolhydrater (hjärnans förbrukning) måste vi väl vara i mer eller ketos?

Har jag missat något?
8

Javo säger

13 mars, 2014 kl. 11:15

@ Lars:
Kanske är jag för liberal ”LCHF-kostare”, som inte räknar även födoämnenes GI också. Men till mitt försvar kan jag säga att nuförtiden är det alltför mycket av än det ena än det andra, som man ska hålla reda på i valfrihetens Sverige.

En massa olika kortkoder, lösenord på internet, BankID, E-legitimation, elpriser, försäkringspremier, förmånserbjudanden i butiker, bonus o rabatter på resor, ja gu´ vet allt!

Jag sa till mina studenter i marknadsföring, då det gällde marknadssegmentering och konsumentbeteende att kan ni hålla reda på 3 faktorer, så räcker det långt, för i de allra flesta fall så förklarar det 70-80% av variationen i en variabel. t.ex. konsumentbeteende och attityden till ett objekt. Dvs. ungefär den gamla kända 80-20 %-regeln, som t.ex att 20 % av kunderna står för 80 % av omsättningen/lönsamheten i ett företag och för 20 % av produkterna är det samma sak.

Och då det gäller hus och bostadsrättspriser, så är det också 3 faktorer, sa min mäklare då vi skulle sälja vårt hus i G:a stan i Simrishamn. Nämligen L-L-L = Läget, Läget, Läget. Vårt var ett L-L-L hus, liksom den bostad vi har idag i Limhamn med 150 m till vatten och småbåtshamnen

Så för mig räcker det med att kolhydratinnehållet uppfyller de krav på <10% och de övriga kostråd, som står att läsa i Annika D´s receptbok "LCHF för seniorer" med tillägget att jag om jag kommer ihåg/vet om det undviker rent socker. Att räkna GI har jag helt skippat, det gav mig bara huvudvärk. DE godkända blodsockervärden som uppmättes för 3 veckor sedan var helt OK och så även mina kolesterolvärden inkl APO-kvoten, efter att tidigare ha varit sämre.

Den god müslin jag skrivit om ovan finns på sid. 69 i den boken och den kan varmt rekommenderas med tillägg för att komplettera med lite hackade nötter i den.
9

Annika Dahlqvist säger

13 mars, 2014 kl. 12:06

@ 7 Thomas Jansson:
Äter man lite kolhydrater bör man vara i mer eller mindre ketos. Det jag menar är att man inte behöver hålla på och mäta ketosen med blodprov, om man har en bra vikt och hälsa.
10

Thomas Jansson säger

13 mars, 2014 kl. 12:15

9 @ Annika Dahlqvist:

Bra – jag blev beskylld för att ha ”livsfarliga” ketonnivåer i blodet under ett prov för något år sedan – jag blev inte alls förvånad och det visade sig ju oxå att sköterskan i mitt fall inte hade en aning om skillnaden mellan ketoner orsakade av LCHF och ketoacidosis, illa att vi ”vårdtagare” ska behöva utbilda sjukvårdspersonalen tycker jag,,,

Jag var inne på att skaffa en mätare för ketos men jag kan ju inte göra mer än att undvika kolhydrater & motionera så gott det går – har jag inte tagit tempen på minst 30 år så klarar man sig nog utan en ketonmätare oxå – mätaren som sådan gör ju inget bättre om man redan ligger på cirka 20 – 30 gram kolhydrater/dag,,,

https://www.jonasbergqvist.se/sidor/fettforbranning-och-ketos/
11

Lars säger

13 mars, 2014 kl. 12:44

@ Javo:
Japp, jag tror som du att det fungerar bra med en liberalare LCHF för de allra flesta. Min sambo t ex kör t o m ännu mer liberalt och har inga besvär med sockerfall om hon håller sig på den nivån. Jag är helt klart mycket känsligare för det och får hålla mig till en mycket mindre mängd kolisar och helst då av den långsammare sorten.
12

Lars säger

13 mars, 2014 kl. 12:52

@ Thomas Jansson:
När jag går in i (mätbar) ketos så får jag en speciell känsla i kroppen. Jag har ofta tagit ett brov då och kan konstatera värden från säg 0,2 – 1,5. Jag har aldrig mätt upp högre värden än så.

För mig verkar bara ketosen inträffa under viktnedgång eller vid kost med mycket hög E% fett och ganska lite proteiner (typ ett halvt till ett paket bacon och väldigt mycket smör). Kanske går min glukoneogenes på högvarv vid större mängder protein?
13

Professor Göran säger

13 mars, 2014 kl. 13:39

Lars – jag tror att du har helt rätt!

Vi själva ”tror” på att befinna sig i kraftig ketos för att jag och framför allt min fru mår bra när vi är där. Detta innebär förstås en väldigt strikt LCHF. När vi fuskar det minsta, med lite för mycket grönsaker t.ex., faller vi direkt ur ketosen men nu befinner vi oss, med fårkött, vildfångad lax och med mycket smör som tillbehör, garanterat där mätt med ketosticks (2 kr st) som blir kraftigt lila. Jag har också en kentonmätare för blod (där stickorna kostar 20 kr/st) och båda metoderna ger ungefär samma resultat.

Min allvarligt sockersjuka hustru hade i morse ett blodsockervärde på 5.3 vilket antyder att ordentlig ketos kan vara lika bra som mediciner och troligen bättre med tanke på frånvaron av biverkningar.
14

natan säger

13 mars, 2014 kl. 13:46

@ Thomas Jansson: Tack för länken till Bergqvist. Den var upplysande. Jag har läst hans bok tidigare men har tydligen förträngt av avsnittet om Ketoniseringen 🙂 Speciellt på morgonen kan man känna den där acetonsmaken ibland.
15

Thomas Jansson säger

13 mars, 2014 kl. 16:45

12 @ Lars:

Hur en störd glykoneogenes och ketogenes fungerar har jag ingen aning om.

Detta måste vi givetvis ta reda på – skulle gissa att Jonas Bergqvist har kopplingen klart för sig men saker och ting kompliceras ju av att ha en fettlever som inte reagerar på insulin – den ”normala” förklaringsmodellen behöver inte nödvändigtvis gälla för oss,,,

För kunde jag till och från känna av acetonsmaken i andedräkten men det var ett bra tag sedan.

Jag har testat med ketosstickor för ett år sedan och de visade ketoner men de är ju mycket osäkra och gör varken till eller ifrån,,,
16

Javo säger

13 mars, 2014 kl. 20:35

@ Lars:
Ja, det där med långsamma kolhydrater, det har min hjärna plats för utan att det blir huvudvärk av det. Så det brukar jag tänka på.

Men idag trillade jag dit när jag kom hem från ett träningspass hos min underbara sjukgymnast. Jag är ende man ihop med 15 damer i varierande ålder (23- 56 år och jag 72) och storlek. Min fru hade två bad- och gympakompisar (Sibbarps kallbadhus o Friskis o Svettis) på lunch. Hon hade bakat kakor och det doftade så himla gott av det nybakade, så jag knep två stycken och fäste i gommen och lät dem sakta smälta. Rent socker+vitt mjöl. Mitt samvete vred sig som en hel ål.

Även jag tror på att en stund i het bastu och sen dopp i havet året om är bra för hälsan. Fast i år hade vi isvak bara under några få dagar.
17

Lars säger

13 mars, 2014 kl. 22:08

@ Thomas Jansson:
Möjligen beror det på nikotinet för min del? Enligt Agneta S. har ju tobak en stark påverkan på metabolismen.

Att sluta med det har ju visat sig lättare sagt än gjort dock…
18

Thomas Jansson säger

13 mars, 2014 kl. 22:34

Ibland undrar jag om vi överäter protein – Arne Tammer på sin tid åt kött en dag i veckan. Han ansåg att man inte behövde så mycket protein.

Varifrån kommer siffran 0,8 gram per kg kroppsvikt- den kanske är lika påhittad som att vi ska äta 70E% kolhydrater?

Rökning påverkar säkert hela kroppen men andelen ketoner?

Det blir att söka vidare,,,,
19

Lars säger

13 mars, 2014 kl. 23:18

Proteiner driver ju glukoneogenesen och jag tolkar Agneta som att när man håller sig under15E% protein så får glukoneogenesen svårt att komma igång. Sid 108, översta stycket. I vart fall produceras väl mindre eget glukos vilket borde underlätta ketos?

Har för mig att hon även nämner siffran 0,6 gr protein per kilo kroppsvikt.
20

Thomas Jansson säger

14 mars, 2014 kl. 09:09

Agneta anger 1 – 2 gram per kg muskel, oftast förenklas det till 0,8 gram/kg kroppsvikt. Erling brukar ange just 0,8 så det bör stämma med Agnetas uppfattning då det troligen är hon som ligger bakom Erling kunskaper 🙂

Men frågan är om det skulle vara fördelaktigt att minska mängden protein – i alla fall under en ”reparationsperiod”. Har funderat på detta i något år. Enklast vore att under en vecka bara äta kokta ägg och smör – mycket lätt att kontrollera och är helt ok för en vecka eller två.
21

Jerry säger

8 april, 2016 kl. 20:28

Proviva marknadsför sin produkt som en hälsodryck. Den är lika hälsosam som Coca Cola. Ingen probiotika som det påstås. Sockret motverkar sitt syfte. Lider man av dålig bakterieflora så göder man dessa bakterier. En liter Proviva kostar runt tjugo spänn. Lägg pengarna på ett kålhuvud och laga surkål. Garanterat bättre än sockerblask.