Debattartikel av Helena Jonsson, LRF, i ST: Billig mat kan stå oss dyrt.
Dela detta:
- Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster)
I allt vad jag skriver och i samtal med folk så brukar jag alltid förorda det svenskproducerade. Det betyder per automatik en skeptisk hållning till Eu och dess produktion! Så funkar inte LRF!
En adekvat inställning borde vara att vi ska bort från Eu:s tvång i många sammanhang, men ett sådant resonemang lär Helena Jonsson och LRF inte stödja. Att hon propagerar för svenska produkter är väl en självklarhet ? ! Skulle hon göra motsatsen vore det väl helt horribelt. Men i mångt och mycket gör LRF detta, inte minst genom att gilla storskalighet och passivt motarbeta småskalighet!
PRO (Pensionärernas RiksOrganisation) gör ju en prisundersökning varje år. Nu skulle man ju önska att dom gjorde en kvalitetsundersökning i stället. Priset på en matkasse säger ju inte så mycket om kvalitén.
https://www.pro.se/Leva–bo/PROs-prisundersokningar/Prisundersokningen-2013/
Hallå PRO! – kvalitetsundersökningar vill vi ha!
Kvalitetsundersökningar skulle kunna få mig att bli medlem i PRO 😉
Billig och dålig mat har redan stått oss dyrt. Det har gjort oss både feta och sjuka.
Helena Jonsson påstår att vi lägger 12 % av vår disponibla på mat. Vilket jag inte tvivlar på.
Men jag skulle gärna vilja veta hur den siffran förändrats över tid. Tex hur mycket av den disponibla inkomsten användes på 1930-talet och sedan framåt till idag.
Vet någon var man hittar dessa siffror?
Enligt forskning behöver hjärnan fett för att må bra att förorda lågfettprodukter är att göra våra barn en otjänst som kan ge skador långt upp i åldern. Nej bort med transfetter och godis kolhydrater så mår vi mycket bättre. Dålig mat funnits länge det är dags att vi höjer våra röster än mer för svenskodlat ju fler som handlar svenskt så kan vi se så småningom att det blir lägre priser.
LRF ska vi inte prata om med sin matreklam som kommer från utarmade jordar inte allt naturligtvis
men storskaligheten gör att de mindre jordbruken svinner i en rasande takt. Men det dom vi behöver nu inte imorron
Jag tror inte det är någon större del av befolkningen som köper importerat kött. På mitt Ica är det inte 10% kött som är utlandsproducerat, i köttdisken. Vad burkarna innehåller törs jag inte tänka på. Då och då dyker det upp Irländskt kött som enligt uppgift ska vara året runt-grönbetande. Vad jag vill komma till är att svenskarna köper INTE importerat industriproducerat kött om de kan välja svenskt. Enligt egna observationer.
Det importerade köttet konsumeras av skolbarn, åldringar, sjuka och RESTAURANGBESÖKARE. Faktum är att de har ingen aning om vad de äter och de kan prata om mat, som om de bryr sig. Men de är bara omedvetna och stödjer ett system som är förödande för mänskligheten. Beskatta importerad restaurangmat efter förtjänst. Absolut fel att göra som nuvarande regering. Att subventionera importerad restaurangmat.
Inger Eriksson Skrev:
Sant.
Alla svenskar är MATKONSUMENTER, det är en självklarhet. Som konsument bör vi ställa om fokus från kvantitet per krona, dvs billigt kg-pris till kvalitet per krona, dvs vad köper jag för kvalitet. Det senare ställer större krav på individen att skaffa kunskap om matproduktionen. Det ger dock större tillfredställelse att veta vad man köper och lagar till mat. Vi är ju helt beroende av vår mat och vår hälsa påverkas kraftigt att de val vi gör.
Tex. står valet mellan dansk fläskfile för 80 kr/kg, kött från grisar som ätit GMO-foder och levt ett bedrövligt liv, och svensk fläskfile för 150 kr/kg, kött från grisar som ätit foder fritt från GMO och levt ett förhållandevis bra liv. Svenskt eko-kött är ännu dyrare och ännu högre kvalitet. För 4 pers behövs 6 hg file, det blir 48 kr eller 90 kr. Det motsvara ett par påsar chips tex.
Det är ett anständighets krav att snarast införa en klar märkning att en vara är fri från GMO. Än så länge verkar svensk producerat kött och mjölk vara fritt från GMO, men LRF arbetar tydligen för att förstöra detta. Arlas produkter är jag tveksam till. Finns det kontroll att inte dansk mjölk blandas med svensk och sedan säljs som 100% svensk producerad?
Alla varor som på något sätt är beblandad med GMO ska klart märkas om detta, det innebär att mjölk- och kött- produkter där GMO-foder och GMO-tillskott använts ska GMO-märkas.
Konsument-Forum är Sveriges enda konsument-förening som är helt fri från inblandning från lobby-grupper. Ordförande Bengt Ingerstam har bloggen: https://bengtingerstam.wordpress.com/
Det kostar 200 kr/år att vara medlem och det är en billig investering i ökad konsument makt och ökad konsument kunnande. Det finns mycket klokskap att finna här.
https://bengtingerstam.wordpress.com/2013/03/21/de-forsta-1000-nya-medlemmarn-far-en-present/
@ Rolf Löfgren:
Nej Rolf det finns ingen kontroll på Arla. Men de svenska bönderna har fredat sitt eget märke, den röda Arlakon. Arlaprodukter som är märkt med kon innehåller BARA svensk råvara. Däremot har den svenska delen av företaget Arla, gått med på att Arla får blanda in dansk grädde i de produkter som INTE har Arlakon på förpackningen, bregott och ost går fetbort. Det ska bara vara en marginell del dansk grädde men ingen kontroll och inofficiella källor säger att Arla nu fått avkastning på sitt mjölköverskott. Kolla in på ICA hur många ARLA-produkter det finns som inte har Arlakon på paketet. Alla de produkterna ska man utgå ifrån att det är, det vi svenskar kallar, GMO-utfodrad mjölkproduktion.
Ica köpte tidigare sin mjölk från GMO-djur i Tyskland. Men om jag förstått saken rätt så använder de bara svensk mjölk numera till sitt eget märke. Listigt Ica.
I övrigt så kan jag bara konstatera att marknaden för djurfoder nu exploderat och man kan köpa allehanda importerade kraftfoderblandningar. De flesta av dem innehåller soja och majs. Hur många tror att det INTE är genmodifierad soja och majs det handlar om? Räck upp en hand? Nej ingen. Kunde väl tro det.
Jag skulle gärna köpa svenskt kött rakt över. MEN…. det är ju så att många biffar kommer från nötkreatur (”slutmjölkade” kor från mjölkbönder) som är utfodrade med industriellt kraftfoder med animaliska ingredienser och antibiotika och som inte andats frisk luft nån gång under hela sitt liv, mer än den korta färden till och från slakteriets lastbil.
Därför väljer jag hellre nötkött från t.ex. Argentina, eller Chile där djuren går ute och käkar gräs. Min barndoms och ungdoms somrar tillbringade jag ett par mil från Vetlanda 5 km från landsvägen på siste gården innan skogen helt tog vid. Där gick alla djur ute och togs hem för mjölkning på kvällen och sen ut igen. Ungdjuren gick dygnet runt ute i skogen.
Vintertid utfodrades de med hö från ängar, den vildvuxna trädgården och vägrenar med allsköns blommor och växter i. Det blev kött som hette duga det. Med den konkurrens, som finns idag från utlandet och de strikta bestämmelser i övrigt som finns kring svensk köttproduktion, så är det svårt, för att inte säga ekonomiskt omöjligt, för många svenska bönder att driva sin verksamhet så.
När jag sist besökte min nästkusin, som drev verksamheten på min morfars föräldragård, så var han sjuk och det var tomt i ”lagårn”. Efter stormen Gudrun så förlorade han 60 % av sin skog. Han hamnade i en djup depression, klarade inte djurhållningen, blev även fysiskt sjuk och dog förra året. Där försvann ett tidigare lönsamt (om man inte hade för stora krav, skog och sjö gav ju även levebröd i form av jakt, fiske, svamp och bär) skogsbondehemman av Åsa-Nissemodell och blev sommarbostad till en stadsbo.
Griskött köper jag helst från en god vän som har ett hägn ute på Österlen, med en vildsvinsgalt som roar sig med ett antal suggor av typ Duroc och PigHam. Två veckor före slakt så får slaktgrisarna äta äpplen och päron (fallfrukt) från fruktodlingar, vilket rensar magen och ger fin smak åt köttet.
Men lönsamt för honom blir det pga. att han säljer huvuddelen av köttet privat och direkt till köttbutiker och restauranger/gästgivargårdar. När jag inte har tillgång till hans gris- eller hjortkött, (han har även ett hjorthägn), så får det oftast bli nötkött från Sydamerika eller Australien och fläskfilén svensk/dansk, även om jag vet att den kommer från en stackars gris som aldrig sett dagsljus.
Så är den bistra sanningen kring köttproduktionen i vårt land, och säkert än värre över sundet och på annat håll. Sen är det bara att blunda för hur de flesta hönsen har det!