Lars Bern har skrivit ett nytt intressant blogginlägg.
Dela detta:
- Klicka för att dela på Twitter (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Mer
- Klicka för utskrift (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Tumblr (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela till Pinterest (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Pocket (Öppnas i ett nytt fönster)
Politiker är nog som vanligast omedvetet okunniga om det globala pyramidekonomiska systemet som sådant – som ju i sin tur övergripande styr vad som får komma fram i den medicinska forskningen – kan jag tänka mig.
@ Josef Boberg:
Tyvärr tror jag en del toppolitiker är medvetna. På både vänster och högersidan är de ganska så medvetna om den globala agendan vilken tecknar sig mer och mer tydligt om man följer den på flera fronter! Men visst en hel del är kanske till stora delen bekvämt omedvetna. Det är enklast och bekvämast att sitta still i båten.
Intressant inlägg och det är bara att hålla med och inte minst om det nödvändiga att läsa Ralf Sundbergs ”Forskningsfusket”.
Frågan är förstås om det går att hejda det forskningsfusk som sker bakom läkemedelsbolagens stängda dörrar. Om företagen alltid skulle vara tvingade att ge öppen tillgång till resultaten i form av alla rådata så skulle mycket vara vunnet. Detta måste vara i form av en tvingande lag men jag tror att man måste vara naiv om man tror att det kommer att finnas någon politiker som skulle kunna genomdriva en sådan lag. Däremot så finns det ett upprop på nätet någonstans som kräver just detta och sådant är förstås positivt.
Att detta forskningsfusk pågått länge och uppenbarligen blir alltmer sofistikerat är svårt att tvivla på.Min ”barnatro” på medicin som en naturvetenskap fick sin första allvarliga knäck redan 1999 och nu finns inte mycket kvar av denna tro. Att foskningsfusket pågått länge gör inte saken bättre.
Jag läser just nu en bok som handlar om sådant fusk och rättegångarna kring en av de första kolesterolsänkande ”medicinerna” MER/29 på 60-talet och är skriven av en jurist Ralph Adam Fine.
Boken heter ”THE GREAT DRUG DECEPTION” och utgör en mycket lärorik läsning kring hur läkemedel godkänns och fakta döljs.
Makten och lagarna kommer längre och längre bort och nationer mer och mer ett minne blott.
Den akademiska friheten tillkom som skydd mot en statlig inblandning i den fria forskningen. Hotet nu mot den fria forskningen är att företag köper professorer av Adamis och Ahlboms typ.
Högskolorna borde ha en nämnd att kontollera statsanställda forskares inblandning i olika projekt, och ha befogenhet, att säga upp sådana som inte följer de regler som oberoende forskare skall följa. Alltså skall inte statsanställda skriva på compliance-avtal med företag.
@ Helge:
Den oförvitlige och oantastlige statstjänstemannen är väl också ett minne blott? Nu finns väl inte ens ett tjänstemannaansvar i juridisk mening kvar? Det är många som efterlyser ett tydligare ansvar för statliga tjänstemän.
natan Skrev:
Jag tror att du har helt rätt.
Folk i allmänhet är väl medvetna om att pilletrillarindustrins vinstintressen går före människors väl och ve, men mot denna medvetenhet väger Rädslan för att bli ännu sjukare och dö mycket tyngre. De flesta vågar inte trotsa de pillerförskrivande läkarna, en bekant som äter 11 olika mediciner är klart medicinförgiftad. Allt fler människor knaprar ”lyckopiller” …
Och ofta får jag bevis på hur ”mättatfettskräcken” fortfarande biter sig fast bland i övrigt förnuftiga människor. Man tar till sig viss information som att ”det gäller att äta rätt sorts fett” – och dit hör definitivt inte mättat fett 😉 Suck …