Trettondagskrönika av prof Göran Sjöberg:
Det mångtusenåriga kriget
Det påstås att alla krig tar slut men när det gäller kriget kring kostens betydelse för vår hälsa kan man undra om det någonsin kommer att göra det eftersom detta krig redan pågått i många tusen år. Den förste riktiga historikern, Herodotos, som levde för 2500 år sedan skildrar hur man, i de inledande sonderingarna till det krig som konung Kambyses i Persien startade mot Etiopien, jämförde de båda folkens hälsa. Här konstaterade etiopierna att medan man i Persien som mest blev 80 år gamla blev de äldsta i Etiopien runt 120 år. Orsaken till detta var enligt etiopierna att de själva uteslutande levde på kokt kött medan perserna framför allt levde på bröd och att det förvånade dem att perserna verkligen kunde bli så gamla som 80 år men misstänkte att detta berodde på att de också drack vin. Perserna gick sedan under, på eget grepp, i sitt fälttåg och som etiopierna förutspått. Perserna överskattade helt enkelt sin hälsa.
Läs mer
I Gamla Testamentet i bibeln, från samma tid, finns flera hänvisningar till hur fett kött var den mest åtråvärda födan. Den mest kända hänvisningen är kanske berättelsen om Kain och Abel när Kain offrade säd medan Abel offrade av det fetaste köttet och att Gud verkligen ”behagades” av Abels fettoffer men däremot ratade Kains kolhydrater. I vredesmod mördade då Kain sin bror. Där ser man hur farligt det kan vara med för mycket kolhydrater! Det är nog också ganska troligt att Kain hade drabbats av ett kraftigt blodsockerfall innan dådet. Intressant i detta sammanhang är kanske att storskaliga krig uppkom först då jordbruket hade etablerats för 5 – 10 000 år sedan.
Alltså, utan kolhydrater inga storskaliga krig. Den minsta eftertanke bevisar därför att stora mängder kolhydrater inte bara leder till personlig ohälsa utan även till annat elände som fattigdom och klassorättvisor i ofattbara proportioner. Lierre Keith är för övrigt inne på samma linje i sin formidabla om än väl dystopiska bok ”Vegomyten” och som jag anser att man måste ha läst på samma sätt som Rachel Carsons bok ”Tyst vår” om man nu vill påstå sig vara miljömedveten, bildad och samtidigt LCHF-are.
I den klassiska boken ”The Fat of the Land” av Wilhjalmur Stefansson, som kan laddas ned gratis från nätet https://owndoc.com/pdf/The-fat-of-the-land.pdf , är själva titeln ett bibelcitat. I inledning går Stefansson också i detalj igenom hur kostfrågan hanteras i bibeln. Boken är för övrig otroligt välskriven och läsvärd för alla som är intresserade av LCHF som vetenskap. Wilhjalmur Stefansson var en amerikansk antropolog som gjorde sig känd genom sina långa vistelser bland eskimåerna i norra Kanada och där han, och till det medicinska etablissemangets ytterliga misstro, tillsammans med eskimåerna uteslutande hade levt på en ren köttdiet. Stefansson är dessutom oerhört beläst så i hans bok finns inget svammel, en guldgruva helt enkelt!
Motsättningar mellan herdefolk och jordbrukare genomsyrar vår kända historia och vi finner t.ex. denna motsättning i stor skala när Djingis Kahns beridna mongoler nästan två tusen år senare, på 1200-talet, erövrade Kina. Mongolerna som uteslutande levde på kött var mycket mer uthålliga än de jordbrukande kineserna och dessutom var de uppfinningsrika i sin krigskonst.
Att jordbrukande befolkningar har mycket sämre hälsa än angränsande herdefolk har ständigt bekräftats av arkeologer som jämfört skelett de har grävt upp och funnit att herdarnas ben saknar alla tecken på benskörhet och ledsjukdomar medan dessa är typiska hos skelett från människor som ingått i ett jordbrukande samhälle. Frånvaro av tandsjukdomar bekräftar också i denna jämförelse för arkeologerna att det är frågan om skelett från människor som uteslutande levt på kött och mjölk. Ett faktum är däremot att ett landområde där man kan odla säd kan försörja en 10 gånger så stor befolkning, om än sjukare och mer kortlivad, än om landområdet istället används till boskapsskötsel. Denna tiofaldiga demografiska fördel som brödet står för förklarar också varför nomadiserande herdefolk på samma sätt som bibelns Abel, trots sin överlägset bästa hälsa, drog det kortaste strået.
Ett ännu större tidsperspektiv på kriget kring kosten och hälsan än dessa några tusen år är människans evolutionära utveckling under ett antal miljoner år. I inledningen till ”The Fat of the Land” går Stefansson på ett pedagogiskt och klarsynt sätt igenom hur människans aplika föregångare för några miljoner år sedan i Afrika, och föregångare som nästan uteslutande var vegetarianer och levde på knoppar, bär, nötter och en och annan skalbagge bland träden i de fuktiga tropiska skogarna, alltmer trängdes tillbaka när de afrikanska grässtäpperna bredde ut sig. Dessa stäpper invaderades nu istället av enorma hjordar av gräsbetande djur och det fanns nu en födonisch där fördelarna var uppenbara för människoapor som kunde springa uthålligt på två ben och samtidigt ha sina två händer lediga för att samtidigt hantera dödliga vapen som stenar och käppar och vapen som de sedan med sin överlägset kreativa förmåga långsamt vidareutvecklade. Människan hade då i sin evolutionära utveckling blivit en jägare och samlare och fått en matsmältningsapparat och en metabolism som blivit idealiskt anpassad till en köttdiet där övrig föda som rötter, bär och nötter endast passade in som tillskott.
När människans kreativitet efter miljontals år nu till slut slår tillbaka mot vår mödosamt tillkämpade evolutionära anpassning till en köttdiet, genom införandet av jordbruket med de ettåriga sädesslagen, har vi också fått våra metabola sjukdomar och som bara utgör en manifestation att 10 000 år endast är en tidsmässig blinkning när det gäller att anpassa oss genetiskt. I detta fall försöker vi också reversera förloppet och återvända till en matsmältningsapparat och metabolism som är anpassade till en vegetarisk kost som våra förfäder levde på för några miljoner år sedan.
Professor Göran skrev:
Motsättningar mellan herdefolk och jordbrukare genomsyrar vår kända historia
I det nära perspektivet, Har vi några data om hälsotillståndet hos våra samer? Motsättningar mellan samer och övriga svenskar finns väl alltjämt?
Kanske vi i sann LCHF-anda ska underlätta samernas renskötsel i st f att mota bort dom, som sker i dag. Jag tänker på gruvor och vattenkraft.
It was a medical delusion for several hundred years that
doctors knew exactly how to prevent and how to cure scurvy
p 162 Ur W Stefanssons bok som Prof G berättat om och som man länka till
och fördrygt 130 sedan menade medicinaretablissemanget att onani ledde till
”ryggmärgens förtvinande, fånighet och idioti”. Och som vanligt, något ansvar
har aldrig krävts ut dem för all skada de satt i unga människor.
Vilket ansvar kommer att krävas ut av det nuvarande kost-hälsa-etablissemanget ?
olle holmqvist Skrev:
Ingenting, man kommer att hålla vackra tal vid pensioneringen och ge dom fina utmärkelser. Allt hänger på vem som har tolkningsföreträde.
olle holmqvist Skrev:
Som redan sagts: Inget!
Det handlar om alldeles för mycket pengar och alldeles för många med höga poster i näringsliv, forskning och politik som då skulle hamna på fel sida. Ingen chans att detta skulle tillåtas.
Jag tror däremot att man kommer att tvingas till reträtt. Fast det kommer att maskeras till ett eget initiativ. En kursändring, inte ett återtåg. En utveckling, inte ett nederlag. Ett bevis för att matindustrin är god och vill oss väl. I efterhand kan man kanske lägga till att man blivit vilseledd av forskningen (som man egentligen själv styrt över), på samma sätt som vi vanliga människor blivit.
Tack för ännu en bra krönika. De blir bara mer intressanta med en historisk kontext.
”de fuktiga tropiska skogarna, alltmer trängdes tillbaka när de afrikanska grässtäpperna bredde ut sig. Dessa stäpper invaderades nu istället av enorma hjordar av gräsbetande djur och det fanns nu en födonisch där fördelarna var uppenbara för människoapor som kunde springa uthålligt på två ben och samtidigt ha sina två händer lediga för att samtidigt hantera dödliga vapen” skriver Prof G.
Just det! Evolutionen är en positiv process. Man tar för sig när en möjlighet visar sig. Arten förändras evolutionärt. Den art som hamnar i trångmål pga ändrad omgivning, skogarna försvinner,
och därmed har ”valet” förändra dig, anpassa dig – eller dö ut. Den djur-eller växtarten dör alltid ut.
När en djurart ”återvänder” till något som liknar något tidigare så sker det alltid genom ny evolutionär innovation, inte genom att ”backa” till det som en gång varit. T ex när vi däggdjur blev valar i havet. Vi återskapade inte gälar, utan utvecklade våra lungor för riktigt långvariga dyk.
Björm Kurtén, en av mina husgudar skriver så här om savannen:
”Man har kunnat visa att savannmiljön, förmår underhålla en större levande massa än någon annan miljö på land – ofantligt mycket större än t x regnskogen med sin ymniga vegetation. Sålunda uppbär Tano-Nimri skogen i Ghana mindre än 100 kg biomassa per kvadratklometer medan motsvarande värde för Serengettisavannen är 4500 kg. För Ruindi-Rutshuru slätten i Albert National Park (nuv Parc National de Virunga) har man beräknat mer än 23 000 kg”.(Däggdjurens tidsålder, 1971 p 147)
Eftersom vissa får skriva som experter i ämnet så får vi alltså läsa sådant som att
”animaliskt fett var en bristvara på savannen”. Och tror man det så kan man kanske också
tro att vi är dåligt anpassade till mättat, animaliskt fett. Det tvärtom.
https://mobil.dn.se/nyheter/vetenskap/socker-okar-risk-for-hjartsjukdomar/?brs=d
”I Gamla Testamentet i bibeln, från samma tid, finns flera hänvisningar till hur fett kött var den mest åtråvärda födan. Den mest kända hänvisningen är kanske berättelsen om Kain och Abel när Kain offrade säd medan Abel offrade av det fetaste köttet och att Gud verkligen ”behagades” av Abels fettoffer men däremot ratade Kains kolhydrater. I vredesmod mördade då Kain sin bror.”
Jag har ju inte läst bibeln men jag lyssnade på senaste radiprogrammet ”Människor och tro” https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/304413?programid=416 , rubriken för detta avsnitt var ”det heliga köttet”. Av de medverkande fick man intrycket att bibeln mest förespråkade en vegetarisk kost.
@ Lilja:
Detta är en intressant kontrovers som enligt Stefansson, och han verkar ha studerat och också diskuterat denna fråga ordentligt med religionsforskare, har att göra med att man inte fick äta det kött som hörde samman med offren på altaret.
Sedan var det lite ”fram och tillbaka” kring tiden för Noaks ark om jag nu minns rätt från mina egna ”bibelstudier” för något år sedan.
Nyligen läste jag också i Herodotos Historia att i Sparta så hade kungarna/prästerna företräde till köttet från offerdjuren. Här finns därför också ett klassperspektiv. Det här var nog en känslig fråga som var noggrant reglerad med tanke på att kött trots allt var något exklusivt i jordbrukarsamhällena.
Men som sagt Stefansson inledning kring hur bibeln ser på kött är väldigt läsvärd så det är bara att ladda ned länken och läsa på sin datorskärm.
Min själ varder mättad såsom av märg och fett
Ps. 63:6
@ Erling: #1
Om man ska tro vår Linné så var samernas hälsa god på 1700-talet då han gjorde sin berömda resa där.
Idag är nog inte hälsotillståndet bättre än hos några andra svenskar.
Dock kan man fortfarande njuta av samiska traditioner vid speciella tillfällen i norra Sverige och som vi gjorde senast i Nattavara där vi frossade vid ett så kallat renkok i september. (Mästerkocken Vögeli berömde i en av sina böcker denna tradition.) Här är det som framgår av namnet frågan om obegränsade mängder med fett renkött och med ordentligt med smör till, märgben och där man också dricker den feta buljongen som måltidsdryck.
Den yppersta delikatessen är det fett som sitter nära ryggslutet och speciellt på de äldre rentjurarna och som jag vid ett speciellt tillfälle fått njuta av. Steffansson beskriver i detalj, i boken jag länkade till, denna fettansamling hos renarna och dess speciella omhändertagande.
Fiskarnas tidsålders mästare Jesus bjuder på bröd, fisk och vin. Bibeln ger människan frihet och uppmanar hen att exploatera Naturen. Resultatet 2000 år senare är en planet som är uppodlad/skövlad och hav utan fisk. Alkohol har väl aldrig orsakat något negativt för mänskligheten enligt morgonteve.
Tack Göran för en mycket bra krönika/spaning. Personligen tror inte jag att våra egna vikingar var några brödätare. Om jag förstått det rätt så var det trälarna som åt bröd och gröt medan grabbarna själva växte upp på fet fisk, feta grisar och feta får. Sedan kan jag föreställa mig att de fick en hel del kolhydrater via mjödet. Som ju också utvecklats i en modern kultur av hängivelse. Kanske var det insulinpåslaget från mjödet som gjorde att vikingarna som grupp var större än andra folk. Som jag förstår så utvecklades jordbruket ordentligt, först på 1300-talet i Sverige. Sedan dess har vi fightats på lika villkor som våra grannar, som det verkar.
Kuslig tanke som verkar stämma. LCHF- ätarna vinner alla slag men förlorar kriget till slut. Nu slåss vi mot alla Kains barn i en desperat kamp för jordens överlevnad. Vinner Kain och Monsanto så är det kört för oss alla i evinnerlighet. Vi som är motkraften behöver flera generationer med den takten och intensiteten vi har nu. Vi har heller inte de enorma resurser, som motparten har. Men kanske står vi ändå som en grund för dem som en dag ska förändra systemet. Några förbereder, några bygger en väg. Sedan är det bara för massorna att promenera vägen fram.
Apropå Etiopien. Läser just nu Johan Persson&Martin Schibbyes bok 438 DAGAR.
Mycket läsvärd! Citat från sid.77 ”I Ogaden lever vi på fett och kött, det är
därför vi kan gå så långt utan att vila.”
@ Georg W:
Mjölkmat fanns också på vikingarnas bord. Arkeologen och författaren Mats G. Larsson berättar i boken ”Vinland det goda – Nordbornas färder till Vinland under vikingatiden” hur vikingarna, när de anlänt till Nordamerika, bjöd indianerna på ”mjölkmat”, vilket inte deras magar tålde. Därpå utbröt en strid och flera ”skrälingar” föll.
Idag vet vi att indianerna är laktosintoleranta, precis som en majoritet av världens befolkning.
@ Lars:
Det verkar som vi har en bättre tålighet mot laktos på våra breddgrader. Jämförelsevis bättre än på sydliga. Kan det förklaras med att vi använt ”mjölkmat” under något tiotusental år kanske. Man kanske var tvungna att dricka av fet ”mjölk” på våra breddgrader för att överleva, när jaktlyckan slog slint.
Bär och ”mjölk” som komplement, inte minst på vintern. I kylan är uppe i nord var säkert det feta fettet viktigare om man skulle överleva än i söder. Get(hållning) kanske var vanligt? Man både slaktade dem och fick mjölk ur dem.
Ännu et vittnesbörd om ohälsa pga raffinerade kolhydrater:
https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/fel-kost-kan-ge-depression/
Lite luddiga resultat, epidemiologisk studie och allt detta, men ändå. LCHF är bäst!
Thomas Jansson Skrev:
Tack Thomas, Kul att en lundaforskare börjar greppa problemen med lågfetthypotesen. Vinden vänder så smått.
#12 @ Nils G:
Intressant!
Att människan skulle vara genetiskt anpassad till klimatet – den så kallade klimatläran – har ett par hundra år gamla och tyvärr rent rasistiska rötter. Däremot äter människor av alla sorter automatiskt mindre mat när det är varmt.
Att man skulle vara mer intresserad av fetare mat ju längre norrut man kommer pga. ett större kaloribehov som hänger ihop med det kallare klimatet gör Stefansson upp med på ett väldigt övertygande sätt i sin bok. Snarare verkar det enligt honom vara som om mycket fett i maten blir populärare ju varmare klimatet är.
Detta hindrade förstås inte att köttkosten de levde på bland eskimåerna hade 80 % av kalorierna från fett. De övriga 20 % kom då från protein. 80 – 20 verkar vara optimalt och som man automatiskt uppnår om man låter kroppen själv bestämma. Att man blir sjuk om man får i sig för mycket protein genom att äta för mycket magert kött och för lite fett visade man i sjukhusexperimenten som genomfördes på Stefansson och hans kollega Andersson 1928. Äter man istället för mycket fett mår man illa vilket också visades i experimentet vilket också stämmer med egen erfarenhet.
@ natan:
Precis! Den stora majoriteten av skandinaverna härstammar främst från jordbrukarbefolkningen i sydösteuropa och mindre Asien. Dessa vandrade in söderifrån och verkar ha drivit iväg (eller ännu värre) de som redan fanns här, antagligen främst samiska och finska stammar.
Nykomlingarna hade ju de gener som behövdes för att bryta ned laktos. De hade bedrivit jordbruk och boskapsskötsel i flera tusen år innan de kom hit.
Just det faktum att laktostoleranta i så extremt hög grad har ”anrikats” just i södra Skandinavien är mycket intressant tycker jag.
Evolutionens hjul rullar på.
Vi anpassar oss mer och mer mot att tåla
och må bra av enkla kolhydrater.
Fördelen med det är att vi i framtiden slipper
döda djur.
@ Lena:
Så snabbt ändras inte evolutionens lagar! Ditt påstående låter mer som politisk korrekthet och önskedrömmar. Inte så lite Greenpiece-varning på den. Som de forskare som skulle undersöka klimatförändringarna på Antarktis och frös fast i isen. De fick räddas med helikopter.
@ Lena:
Ser det verkligen ut så i dina ögon? Välfärdssjukdomarna & övervikten breder ut sig bland
befolkningar världen över. Och vi är på väg åt rätt håll? Din stora utmaning är kanske då att
övertyga alla rovdjur till att bli politiskt korrekta veganer?
@ Lars:
Med anledning av dessa funderingar finns en ny och intressant bok av Jean Manko: ”Ancestral Journeys, The Peopling of Europe from the First Venturers to the Vikings”
https://www.ancestraljourneys.org
Hon visar övertygande att människorna i det första jordbruket i Europa för 10 000 år sedan levde parallellt med de jägare och samlare vid iskanten när inlandsisen då drog sig tillbaka; olika nischer helt enkelt. Detta första rudimentära jordbruk slogs ut, främst av klimatskäl om jag nu kommer ihåg rätt och ersattes sedan av herdar som bara använde sina boskap för köttproduktion. Denna våg ersattes sedan med herdar som använde både kött och mjölk vilket gjorde att befolkningen 10-faldigades. Slutligen kom det ”moderna” jordbruket på grund av tekniska innovationer som plogar, dragdjur och kärror och marginaliserade då de tidigare kulturerna.
En annan bok som verkar vara intressant i detta perspektiv och som jag precis har börjat på är skriven av Daniele Lieberman (Professor i biologi vid Harvard) ”THE STORY OF THE HUMAN BODY” och handlar om hur människan på olika sätt adopterar sig till omgivningen i utvecklingen från apa till Homo Sapiens.
@ Professor Göran:
Tack för dessa tips. De finns nu på min inköpslista!
Jag har just börjat läsa ”Vegomyten” av Lierre Keith, som blivit liggande till förmån för annan läsning. Eftersom den omtalats flera gånger här så förväntar jag mig stort nöje.
@ Lars:
För den som är nyfiken finns ingen borte gräns för kunskap och ”visdomens djup”, det är bara att ”söka”, men man måste som Helige Augustinus inse att man då måste välja bort det ytliga i tillvaron.
”Vegomyten” skakade om mig rejält! Oerhört beläst och med en personlig berättelse som både är gripande och tragisk står Lierre Keith för en mörkersyn som slår ”Tyst vår” med hästlängder. Tyvärr känner jag mig benägen att hålla med henne.
Mitt hopp står möjligen till Allan Savory.
@ Professor Göran:
Människor längre söder ut är vanligtvis mer mörkhyade i vi i norr. En naturlig hypotes är att det är en anpassning till ett mer eller mindre soligt klimat men det är säkert bara rasism.
Professor Göran Skrev:
Jaså? Vad grundar du det på? Det vore ju väldigt konstig i så fall då vad man vet ingen ursprungsbefolkning någonstans någonsin har ätit en energifördelning som den. Inte ens inuiter/eskimåer.
YAT Skrev:
Var har du fått detta ifrån – källor?
@ YAT:
Det är nog väldigt troligt att våra föregångare här uppe låg på den energifördelningen. Man åt mycket kött och fisk (i mån av tillgång) och spädde på med kolhydrater inför vintern. Liknande björnens kost innan han går i ide. Han måste mumsa ganska bra med bär och frukt om han ska klara idet.
Med härkomst från jägar-, fiskar- och renskötarbefolkningen i Lappland så kan jag berätta att vi åt mycket fett. Någonting som heter ”Piskanen” var det bästa, det fetaste på renens ryggslut, tjocka lager dallrande mumsigt fett. Blodkorv med massor av rentalg och därtill smör. Vi drack den feta buljongen till. Kokt renkött var ganska magert så fettet var nödvändigt.
Märgben som min morfar klöv ceremoniellt med en yxa på en träkubbe, och lade ihop igen, som tack till renen att den gav oss allt detta goda att äta.
Laxfiskar av olika slag med massor av (kallt) smör till, några mandelpotatisar slank också lätt ner.
Vi drack fet mjölk och åt ost, tom ost i kaffe.
@ Savoi Alit Sjöberg:
Bor själv i lappland och känner väl till det gamla sättet att inmundiga den feta goda maten, men här där jag bor säger vi ”siskan” eller bara kort o gott ”fetsiska” om det feta ryggslutet, både på ren och älg.. så piskanen var nytt för mej.
@ Savoi Alit Sjöberg:
Fanken låter gott och näringsrikt 🙂
Professor Göran Skrev:
Från alla studier på olika ursprungsbefolkningar jag kunnat hitta. Har inte sett någon annan heller som kan hitta någon studie som visar på dessa siffror. Kan du?
Inuiter eller eskimåer, som ofta brukar tas som exempel och som Wilhjalmur Stefansson, som du hänvisade till, vistades ibland, låg på helt andra siffror med betydligt högre proteinintag och lägre fettintag. En uppskattning gjord 1953 av kosten som inuiterna åt 1855 blev 7 E % kolhydrater, 46 E % fett, 47 E % protein.
https://journals.cambridge.org/download.php?file=%2FPNS%2FPNS12_01%2FS…
En undersökning som Höygaard genomförde i det av västerlänningar relativt opåverkade Angmagssalikområdet 1936-1937 kom fram till fördelningen 43 % protein, 55 % fett och 2 % kolhydrater efter en viss justering, men skillnaden var marginell.
Se överst på sid 7:
https://www.nfhm.org/artikler/eskimo.pdf
Det finns senare undersökningar på inuiter/eskimåer också, men ingen av dessa visar på siffror som matchar dina heller.
https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/961471
Långt ifrån dina 80 – 20 siffror alltså.
Du svarar mina frågor med motfrågor vilket tyder på brist på argument och verkar nöja dig med det. Hur vore det om du själv skulle ange dina källor för vad du grundar ditt påstående på?
@ Savoi Alit Sjöberg:
Jeg må langsomt ha blitt påvirket …. det du forteller der gjør meg (u)hyggelig sulten, selv om jeg er mett. Hvorfor la vi bort slik ell. liknende kost. Du beskriver det som delikatesse. Som en danske sa: Flesesvoren er avlet bort på grisen – er det sant, har man avlet bort fettet på eks. griser?
p.s. om griseprat:
”Å argumentere med griser er fåfengt. Du ender bare opp i dritten (the dirt), der hvor grisen elsker å være, mens/medan du blir alt mer tilgriset”. Watch out, eller rull deg rundt i sølen 🙂
YAT
I min krönika refererar jag till ”The Fat of the Land” och jag tror att vi kan vara överens om att Stefansson levde bland inuiterna under lång tid och innan de hade fördärvats av våra västerländska matvanor. Han var dessutom forskare och var speciellt intresserad av deras matvanor. Han har skrivit flera böcker om detta.
De levde på under sina expeditioner uteslutande kött (inkluderar fiskkött) och de konstaterade då att det då var väldigt viktigt att få i sig tillräckligt med fett – om inte blev de sjuka. Den gränsen låg runt 80 energiprocent och resten var energi från proteinet. Här var det välbefinnandet som optimerade detta förhållande.
På samma sätt som du så ansåg etablissemanget att detta måste ha varit omöjligt och Stefansson och hans kollega genomgick därför ett ettårigt kostexperiment 1928 under rigorös medicinsk kontroll i New York och där de enbart fick leva på kött och där fettmängden reglerades på samma sätt som bland inviterna genom deras eget välbefinnande. Vid utvärderingen konstaterade man då (sid 82) att det dagliga kaloriintaget för var och en var ungefär lika och från fett var det 2100 och från protein 550 vad nu detta kan bli i procent.
Intressant är också det Stefansson utförligt beskriver om den optimala födan bland indianer och pälsjägare i Kanada och det var pemmikan som var torkat kött som blandats med fett och där förhållandet också var 80/20 om man inte hade fuskat med tillverkningen. Detta var som sagt den optimala födan.
”The Fat of the Land” är verkligen en läsvärd bok och om du inte har läst den så tycker jag att du bör göra det. Den ger lite perspektiv på kostdebatten minst sagt.
Jo, jag anade att du använde den som källa. Problemet uppstår dock när du i din kommentar #17 inte anger att det är på Stefanssons böcker och de uppgifter som publiceras där du har som grund för dina påståenden, utan uttalar dig som om det vore allmängiltig och vedertagen vetenskap. Det är det alltså inte. Vad är det förresten som avgör om det är den ”optimala födan”. Optimalt för vad förresten? Optimalt med näringsämnen? Optimalt för maximal prestation? Knappast! Möjligtvis är det närmare optimalt om man ska ha något att leva på när man är på resande fot under lång tid och måste ta med sig minimalt viktmässigt med mat och ändå få tillräckligt med energi. Men det är inte det du säger.
Sedan ser jag inte heller någonstans att Stefansson, eller Dr Lieb för den delen, kallar det för den optimala födan, ”något som man automatiskt uppnår om låter kroppen själv bestämma” eller att man skulle bli sjuk direkt över 20E% protein. Eller vart står det? Däremot så står det följande:
Dessutom tycker jag inte det är omöjligt att leva på 80-20. Det har jag aldrig sagt. Det som är omöjligt är att dra de slutsatser du gör, vilket är det jag ifrågasätter.
Jag tycker förresten du kan sluta använda ordet ”etablissemanget”. Det är bara ett ord som används för att skapa en gemensam fiende av alla som tycker och tror annorlunda än vad du/ni gör. Det är ändå omöjligt att veta alla du/ni avser. Lika tokigt som att kalla alla LCHF:are för sektmedlemmar.
Sedan gör du nu återigen ett konstigt antydande. Det är inte fetthalten som avgör om de blir sjuka, för du blir inte sjuk av för lite fett. Det som händer är att om proteinhalten i kosten blir för hög så drabbas människan av proteinförgiftning, det som på engelska ibland kallas ”rabbit starvation”. Det sker oavsett om det är fett eller kolhydrater du kompletterar proteinet med. Sedan finns det inget stöd för att gränsen skulle gå vid 20 E%, som jag visade ovan, och att vi skulle bli sjuka om vi åt bara något mer. Däremot kan vi västerlänningar förmodligen inte klara av samma mängd protein som inuiterna. Man har nämligen sett anpassningar i storlek på lever och njurar hos dessa för att bättre klara av en kost med stort proteininnehåll Så visst stöd för ”klimatläran” finns det, även om det inte handlar om själva klimatet utan vilken föda man hade tillgång till och var tvugna att anpassa sig efter. Men även dagens västerlänningar klarar av ett betydligt större proteinintag än 20 E%. Upp till 35 E% klarar vi nog av utan att bli sjuka. Förmodligen även mer. Så här skriver t ex Cordain om sin diet;
https://thepaleodiet.com/the-paleo-diet-premise/
Professor Göran Skrev:
Med det jag känner till om ekologi (jag har tagit ett par kurser) så är jag absolut benägen att hålla med henne. Jag tycker det börjar bli tydligt att människans satsning på spannmål för att försörja världen var en tragisk felsatsning. Det kommer tecken på det från alla möjliga håll. T ex Lierre från bl a ett ekologiskt perspektiv och lågkolhydratrörelserna från ett medicinskt.
Kanske kan Alan m fl få genomslag? Hoppas det! Det är nog en god pedagogik att visa på framgångsrika alternativ. Annars får man strax kämpa i uppförsbacke mot färdigdefinierade etiketter som konspirationsteoretiker, alarmist och trädkramare.
Jag hade önskat att min tid räckt till mer läsning. Dock tar jobbet fortfarande allt för mycket tid och med sjukdom i familjen blir man en smula splittrad. Ytligheten har jag dock lyckats hålla stången, med ökad effektivitet i takt med stigande ålder. Vår stund på jorden är inte lång nog för sådant.
ps. Jag har inte läst ut Vegomyten än.
@ Lars: #37
Lycka till med ”kunskapsprocessen”!
Den största faran i denna kunskpasprocess är, enligt min mening, att man, som de flesta av motståndarna till LCHF, inom etablissemanget och utanför, tycks göra är att tro sig veta att man har rätt och därmed utsätter sig för en självförvållad ”lobotomering” som med nödvändighet måste begränsa det vetenskapliga perspektivet. När jag nu har läst hur Linus Pauling förgäves försökte få det medicinska etablissemanget att anamma ett vetenskapligt förhållningssätt till vitaminer framgår denna medvetna ”självlobotomering” hos detta etablissemang med all önskvärd tydlighet. Det är trista fakta som Pauling redogör för om den organiserade mänsklighetens tillkortakommanden och historien är tyvärr full av dem. Den stora franske fysiologen Claude Bernard kämpade redan på 1800-talet mot den ovetenskapliga, religiösa dogmatismen inom medicinen men också han gjorde det förgäves.
Ja – det finns som sagt ingen ”bortre gräns” i kunskapsprocessen!
Det viktigaste, som jag ser det, är att inte tappa perspektivet utan få ihop en helhetsbild, en ”världsåskådning” där det viktigaste bitarna på ett övertygande sätt faller på plats.”
Just nu läser hustru och jag en nyutkommen bok, ”THE STORY OF THE HUMAN BODY” av Daniele Lieberman som är professor i evolutionsbiologi, och den boken är verkligen en pärla när det gäller att sätta dessa pusselbitar på plats.