Stig Bengmark har skrivit en debattartikel i Aftonbladet.
Han förkastar gluten, och mjölkprodukter.
Vilket vetenskapligt underlag finns det för att avråda från mjölkprodukter, på befolkningsbasis?
Att vissa människor av någon anledning mår bättre utan mjölkprotein är säkert sant – men som kostråd till allmänheten? Och ska vi avstå från smör? Var ska vi då få vårt behov av naturligt mättat fett?
Vi hittar också en insändare han skrev i september. Jag minns inte om vi uppmärksammade den då?
Han anser tydligen att epidemiologiska observationsstudier är seriös forskning.
Det är nog endast de som verkligen har besvär med mjölkprodukter som bör avstå. De som vill kan ju testa tre veckor utan mjölkprodukter och se om de mår bättre av det och därefter bestämma sig. För min del så mår jag utmärkt av mjölkprodukter och skulle ha otroligt svårt att finna ett bra alternativ till smör.
Bengmark ”glömde bort” sockret!
”Glutenfria” industrilivsmedel idag är vanligen fullladdade med socker istället!
I socker finns 50% glukos som för friska är enbart energi, plus 50% fruktos
som är närmast ett gift eftersom det snabbt kan orsaka fettlever följt av metabolt syndrom som gör att t.o.m glukosen och alla blodsockerhöjande kolhydrater då blir giftiga eftersom vi då inte kan undvika förhöjt blodsocker. Resultatet mjukstartar med förhöjt blodtryck vilket indikerar kärlsjukdom. Sedan allvarligare kärlsjukdom eller eller diabetes-2 följt av kärlsjukdom.
Att Bengmark kan ”glömma” att varna för att ”glutenfritt” idag oftast är överladdat med socker kan knappast vara naivt. Han är ju pensionerad professor. Varför gör han då det ?
Sockerladdat är så långt ifrån ett vettigt alternativ till gluten man kan komma, tycker iaf jag !
stenbj Skrev:
Absolut, och än en gång väjer man från att undersöka vad en riktigt låg andel kolhydrater möjligen skulle ge för svar.
@ Erling:
Skrev liknande på AB för över en timme sedan.
Det publicerades inte!
Det äger sin riktighet att vissa männinskor inte klarar SÖTMJÖLK (proteinet)!!! Förädlade mjölkprodukter t.ex. youghurt, smör m.m. där proteinet denaturerats funkar bra.
Gluten däremot är inte välgörande för någon och bör undvikas.
@ 5 Kjell J:
Jag har haft uppfattningen att det är sockret, laktosen, i mjölken som smakar sött. Inte proteinet?
Laktoshaltiga matvaror behöver insulinresistenta människor öht inte befatta sig med, åtminstone inte de som har mer än 3% (som i vispgrädde).
Jag tycker det är utmärkt att Stig Bengmark lyfter fram problemen med ffa. gluten samt även kaseinet för den delen för de är ett jätteproblem för oss alla. Har just läst Dr Perlmutters ”BrainGrain” och fått upp ögonen på just glutaniners och gliadiners påverkan på det neurologiska och mentala planet. Det är verkligen skrämmande läsning och borde läsas av alla.Det är just glutenkänsligheten som är så förrädisk,den syns inte i vanliga prover,ger inga symptom på tarmsystemet-men skadar hjärnan på en mängd sätt.Det märks inte förrän det är för sent.Hjärnan har inga smärtsensorer som varnar för pågående (låggradig) inflammation som ger en ökning av fria radikaler som….osv. Boken är en guldgruva för alla som vill tränga in i Lchf bakomliggande vetenskap.Smör och grädde är nog oproblematiska,dessutom finns det kokosfett.
Läs Grain Brain väl?
@ Ingvar Bejvel:
Rätt. Grain Brain ägnar mycket stort utrymme till in- ellersnarare åverkan av högt blodsocker på hjärnan. Socker och vete ser ut att vara de allra värsta bovarna.
Modernt dvärgvete höjer blodsockret betydligt snabbare och högre än det traditionella, förutom att det innehåller en mängd nya glutenproteiner som inte fanns förr. Nya kombinationer helt enkelt.
Även om jag tror att smör är bra så borde vi ta reda på kroppsfettet från slaktdjuren i mycket större utsträckning än vi gör idag.
T.ex. samerna tog reda på all renfeta och kunde förvara och äta den året runt. (se sid 17 och 18)
https://samer.se/3539
Från nötdjur tar man med fördel reda på talgen, smälter ner och silar den och den håller sig minst 6 månader i kylen. Perfekt att steka mat i.
https://www.gronagardar.se/vart-kott/tillvalsprodukter/talg/
@ stenbj:
Intressant det där. Stötte igår på en hemsida på en besökare som sade sig lida av så svår ångest att han hon hen 🙂 inte kunde fungera på sitt jobb. Personen sade sig vara i behov av ångestdämpande piller och akut hjälp av psykvården vid vissa tillfällen.
Utan att tänka på ”Grain Brain” så var mitt råd till personen att dra ned på socker(kolhydrater) och framförallt vitt mjöl och raffinerat socker. Föreslog även magnesium som kosttillskott då det säges vara bra mot ångest. Magnesium är också ofarligt i normala doser. Problemet är väl snarare att det är svårt att absorbera för kroppen och cellerna.
Jag håller just på att läsa en bok, ” HOW TO LIVE LONGER AND FEEL BETTER”, av den dubbla nobelpristagaren Linus Pauling och som förespråkar stora doser av vitamintillskott, och framför allt då C-vitamin, för att behålla vår hälsa med vår ”normala” kost.
Till min stora förvåning och förtjusning citerar han utförligt Vilhjalmur Stefansson och hans erfarenheter från en expedition bland eskimåerna i början av 1900-talet. De levde enbart på kött och nästan helt utan kolhydrater och vid god hälsa utan några vitamintillskott. Tre av de 17 medlemmarna i expeditionen kunde dock inte låta bli maten i ett förråd från en tidigare expedition och dessa fick skörbjugg men ingen annan i expeditionen.
Jag vill gärna se detta som ytterligare en bekräftelse på min hypotes om att kolhydrater skall betraktas som ett ”gift”. För dessa tre expeditionsmedlemmar visade sig förgiftningen snabbt medan de flesta av oss idag verkar bli förgiftade i ett tjugoårsperspektiv.
För ett par år sedan försökte jag få tag i Stefanssons bok ”The Fat of the Land” men den kostade då en förmögenhet som en antikvarisk raritet.
Nu har min hustru hittat den gratis som PDF på nätet!
https://owndoc.com/pdf/The-fat-of-the-land.pdf
Länge leve nätet och min hustru!
Bengmark skriver artiklar ihop med ”köttfri måndag”.
https://www.aftonbladet.se/debatt/article14737719.ab
För att få i sig C-vitamin gäller det att äta hela djuret.
När Dr Weston Price besökte Canadas inlandsindianer, som huvudsakligen levde på älgkött,
fick han se att dom vid slakten genast plockade ut binjurarna och åt dom råa.
När han sedan analyserade dem upptäckte han att de var väldigt rika på C-vitamin.
Samernas torkade kött och fisk behöll sitt C-vitamininnehåll genom att det inte värmebehandlats.
Dessutom åt dom inälvor som har hög halt av C-vitamin, särskilt hjärna och benmärg.
Läst i boken ”Rädda vår mat” av biologen Lars Wilsson
https://www.adlibris.com/se/bok/radda-var-mat—den-goda-naturliga-9789172411708
@ Professor Göran:
Jag har läst att den här mannen nedan fick lära sig av nuv. Canadas indianer att koka barren av Thuja, då försvann varje tendens till skörjugg. Skriver Stefansson om det ?
Jacques Cartier
(b. 1491 – d. 1557) French explorer and mariner, discoverer of the St. Lawrence River, was born in Saint-Malo. Selected by King Francis I of France to lead an expedition to discover the Northwest Passage to China, he departed from St.-Malo with two ships in April 1534. VIEW MAP OF THIS VOYAGE. He sighted Newfoundland after 20 days, and sailing through the Strait of Belle Isle, between Newfoundland and Labrador, he proceeded southward along the western coast of Newfoundland and rounded the entire Gulf of St. Lawrence. On this voyage he saw Prince Edward Island and the New Brunswick mainland, sailed into Chaleur Bay (Baie des Chaleurs), which he named, landed on the Gaspé Peninsula, and crossed the St. Lawrence River estuary. Much of the French claim to Canada is based on Cartier’s explorations.
Again sailing on orders from King Francis in 1535, VIEW MAP OF THIS VOYAGE. Cartier crossed Belle Isle for the second time and then sailed up the St. Lawrence River, which he named on this occasion, as far as the indigenous village of Stadacona, where modern Québec stands. He later proceeded up the river to the indigenous village of Hochelaga and climbed the hill behind the village to observe the Ottawa River and Lachine Rapids. Cartier called the hill Mont Réal (Mount Royal), from which the name of the city of Montréal is derived. After spending the winter in Stadacona, Cartier sailed for France on a course south of Newfoundland, and for the first time passed through what is now called Cabot Strait.
Beginning his third voyage in 1541, Cartier again sailed up the St. Lawrence, this time as far as Lachine Rapids. His purpose was to establish a colony in Canada, but the mission was not successful. He returned to France the following year. He settled in St.-Malo and wrote an account of his expeditions that was published in 1545. Source of the Cartier Maps – The Canadian Museum of Civilization Corporation.
https://linnaeus.nrm.se/flora/barr/cupressa/thuja/thujocc.html
@ olle holmqvist:
Jag känner igen det här med barren men jag kommer inte ihåg var jag läst det. Kan det ha varit i Weston Price?
Jag har ännu inte kommit så långt i ”Fat of the Land” men är faktiskt helt förbluffad över den klarsyn som Stefansson presenterar redan i det inledande kapitlet (han refererar här till Weston Price bl. a.) och i en bok från 1946.
Klarsynen är fullständigt ”sanslös” och jag anser därför att läsning av Stefanssons bok (i den uppdaterade från 1955 som jag länkar till) är ett absolut ”måste” för den som är seriös i sitt förhållande till de mer ”intellektuella” aspekterna på LCHF.
Annars räcker det förstås mer än väl, om man nu har ett mer pragmatiskt förhållande till LCHF, att ta till sig strikt LCHF som livsstil och notera de ofta formidabla vinsterna för sin hälsa.
Jag återkommer när jag kommit lite längre och troligen med en krönika.
Professor Göran Skrev:
Instämmer.
direkt träff!
https://www.conifers.org/cu/Thuja_occidentalis.php
Ethnobotany
Most species of Thuja are commonly known as arborvitae, Latin for ”tree of life.” In 1536, the French captain Jacques Cartier was on his second voyage of discovery to Canada. He sailed up the St. Lawrence River with a crew of 110 seamen and a pair of Huron boys he had picked up on his first voyage two years earlier. After months at sea without fresh fruit or vegetables, the crew was suffering from scurvy, a potentially fatal vitamin C deficiency. On his way upriver, he left the two natives in their home village, expecting neither to survive the serious scurvy attack, which had beset them during the Atlantic crossing. Later Cartier returned to the village and found the two boys fully recovered. He appealed to the natives to show him how the cure was achieved, and was shown how to chop and boil the foliage of Thuja occidentalis to extract the medicine that would cure the crew. He named the plant ”tree of life” and brought samples home, making it the first North American tree to be introduced to Europe (Klingaman 2002; Wikipedia, 2009.01.23).
Historia värd att berätta ! (OT: kaptenen var från Bretagne som nyss blivit del av Frankrike, vars konung tyckte att det gällde att visa världen att Bretagnare var lika goda fransmän som andra)
Henry David Thoreau, in ”The Allagash and East Branch,” writes extensively about how native Americans in Maine used this species. These uses included cordage (the bark), mattresses (the boughs), and roofing (shingles), along with many lesser uses.
Thuja occidentalis is widely utilized in ornamental silviculture and has more than 120 named cultivars (Chambers 1993).
https://en.wikipedia.org/wiki/File:Thuja_occidentalis.jpg
Jag har anfört det här som ”det första tillskottet”, annars gillar jag inte tillskott.
Jag började just läsa Stefanssons bok på skärmen. Den har varit en kunskapslucka, en annan är Yudkin, ännu oöppnad. Fast jag träffat Y. på et möte, en liten ,mkt vänlig och blygsam gammal man.
Bra diskussion.
I Norrland, där inte Thujan växer, har man bl.a. tuggat C-vitaminrika granskott och grankåda mot skörbjugg.
Även fjällkvannen är rik på C-vitamin.
https://www.arvidsjaurnaturochkultur.se/index.php?option=com_content&task=view&id=73&Itemid=103 (skrolla gran)
Kul om granen ! Man lär sig nytt! Jag har nu två observationer som jag inte får att gå ihop.
Dels de franska NordAmerika seglarna som blev svårt sjuka i skörbjugg, dels Stefansson
& Andersen som, om jag fattat saken rätt, under ett år bara åt kött inga tillskott, liksom eskimåerna i norr, och sedan var fullt friska. Vad åt besättningsmännen? Carbs? Inget kött el fisk? Behöver man inga vitaminkällor om man lever på bara kött? Stefansson själv säger att kött innehåller tillräckligt med C.
Man kan ju spekulera om att C på ngt vis ”stör” uppkomst av skörbjugg och att de sjöfarande hade klarat sig om de fått kött? Ngn som vet mer?
https://linnaeus.nrm.se/flora/di/apia/angel/angearc.html