Krönika av professor Göran Sjöberg:
Lena Anderssons kostfilosofi
Innan jag såg länken här hos Annika så kände jag ärligt talat inte till DN-skribenten Lena Andersson som nu får utrymme på DNs ledarsida men jag måste säga att det var länge sedan jag läst något så ”vasst” argumenterande angrepp på LCHF, och alla andra dieter som hon såg som ”extrema”, genom ett svepande, övergripande lättfilosofiskt perspektiv. Hennes litterära stil, som jag verkligen uppskattar, får mig att tänka Lierre Keith som i sin ”Vegomyten” gör upp med sina tjugo år som vegan. Till skillnad mot Lena Andersson är Lierre Keith dock oerhört påläst och vet därför vad hon talar om och greppar samtidigt över ett mycket större perspektiv men det kanske är lite orättvist att jämföra en krönika i DN med en oerhört genomarbetad bok som redan är en klassiker.
Läs mera
På samma sätt som Keith utgår hon från sin personliga vånda inför sin diet och om jag ska tolka det hon skriver så verkar det som om hon har försökt satsa på någon speciellt extrem variant av LCHF men drabbats av ångest när hon åt vispad grädde på någon järnvägsstation men egentligen var sugen på något sött. Detta har stora likheter med Keith ”nojor” och som Keith verkade dela med de övriga moraliska kämparna inom veganismen. Anderssons tvekande angrepp på LCHF och liknande känns därför ärligt och sådant måste man trots allt uppskatta i kostdebatten.
Intressant blir det när hon talar i termer av revolutionär och icke-revolutionär kost där jag inte annat än kan förstå att hon själv tidigare varit en revolutionär LCHFare men nu kommit till insikt att detta inte fungerar utan att man helst bör äta ölandskroppkakor. Även om detta resonemang charmerar på mig så gör hennes personliga perspektiv att hon helt missar vad det hela handlar om i grund och botten.
Vi har snart en värld, och det går fort idag, där snart halva världens befolkning befinner sig i det metabola syndromet med diabetes, pre-diabetes och hjärtsjukdom. Denna situation har verkligen inte uppkommit för att vi har ätit för mycket fett. Det är snarare ölandskroppkakor, kanelbullar och allt annat med vetemjöl och socker som är så smaskigt och beroendeframkallande som gjort att vi till slut har blivit allergiska mot dem. Européernas otaliga experiment på de flesta ursprungsbefolkningar, framför allt i början på 1900-talet, men också idag i en alltmer accelererande takt, med liknande smaskiga varor visade att det tog ungefär 10 – 20 år innan ursprungsbefolkningarna drabbades av alla våra vällevnadssjukdomar som cancer, diabetes och hjärtsjukdomar. I Anderssons värld verkar det inte finnas något som heter giftigt blodsocker och inte heller någon insulinresistens även om hon nu själv verkar lida av ett beroendeförhållande till kolhydrater och då behöver hon absolut inte känna sig ensam här i världen.
I denna alltmer sjuka värld, där ohemula marknadskrafter utan skrupler manipulerar och spelar på människors begär, drogberoenden och sjukdomar för att maximera sina vinster efter förmåga, kan man som Andersson är inne på, som individ, antingen ha en ”måttlig” eller en ”revolutionär” inställning beroende på vilken del av befolkningen man råkar tillhöra; de som ännu inte blivit metabolt sjuka och de som redan har blivit det.
Det finns därför mycket som pekar på att det är “begåvat” att undvika kolhydraterna så långt det nu är möjligt – dvs. betrakta dem som ett gift för kroppen – och här är några goda skäl – även om det nu en gång för alla inte är lätt att avstå från denna drog.
1. Kolhydrater är det enda näringsämne vi inte behöver.
2. Kroppen tillverkar själv den ringa mängd blodsocker den behöver från fett och protein i lever och njurar.
3. Om vi inte kunde framställa insulin skulle vi dö i akut blodsockerförgiftning efter en normal kolhydratstinn måltid.
4. Insulinet räddar oss alltså från akut död i sockerförgiftning – men har mängder av obehagliga metabola biverkningar – och man kanske skulle kunna kalla insulinet för en giftig kompanjon till kolhydraterna.
5. Utan kolhydrater hamnar vi i det förnäma ketogena tillståndet – och är man mindre begåvad kan man då trösta sig med att hjärnan nu fungerar ungefär 25% bättre än om den går på ren glykos. Man kanske därför skulle kunna säga att befolkningens genomsnittliga intelligenskvot skulle kunna öka ungefär så mycket – om alla övergav kolhydraterna. De som klarar av att ha strikt LCHF som livsstil befinner sig i det ketogena tillståndet. Det är ingen tillfällighet att Sveriges mästare i minne Matias Ribbing tillhör denna lilla grupp av befolkningen.
6. Vad som ytterligare talar för det lämpliga att betrakta kolhydrater som ett gift – är att man kan bli så skadad av dem att man till slut hamnar i det metabola syndromet ungefär som en person som dricker stora mängder sprit under lång tid kan hamna i det alkoholsyndrom som kallas alkoholism. (En intressant jämförelse är att kolhydraten fruktos metaboliseras på ett nästan identiskt sätt i levern som alkohol och ger samma leverskador.)
7. Som många gifter är kolhydrater också beroendeframkallande och vi som hamnat i det metabola syndromet kan intyga att de verkligen fungerar som en drog och som hos de flesta av oss ger upphov till akuta förgiftningssymptom på samma sätt som alkohol hos de som blivit alkoholister.
8. Hos sockersjuka har förgiftningen också gått så långt att hela metabolismen totalt havererat och sedan endast kan hållas igång med konstgjord andning (extra insulin) om man nu fortsätter med sin drog.
9. Höga blodsockerhalter och insulinhalter, dvs. insulinresistens, ökar plackbildning i hjärnan och kan kopplas till försämrad mental kapacitet. Den demens som är så vanligt förekommande hos de som länge haft diabetes är här knappast någon tillfällighet.
10. Höga blodsockerhalter gör att proteinerna i blodet blir ”karamelliserade” och slutar fungera – helt enkelt klibbar ihop. Detta kallas Advanced Glycemic Endproducts (AGE). Kroppens naturliga förmåga att sära på de hopklibbade proteinerna saboteras effektivt av de höga insulinhalterna vid insulinresistens.
11. Allt talar för att de höga blodsockertoppar som den kolhydratrika kost vi mer eller mindre är rekommenderad att äta helt enkelt bryter ned våra kroppar på sikt.
Den här listan kan göras längre!
Varför nu Andersson ska dra in David Thoreau och hans levnadsexperiment i Walden begriper jag inte riktigt. Det var ju främst ett civilisationsexperiment där det nya framväxande samhället ställdes mot något som var tänkt som ett mer eller mindre organiskt och framför allt ekonomiskt förhållningsätt till naturen – lite Gröna Vågen – och där tågen tuffade förbi på andra sidan sjön som en civilisationsfond. Denna frågeställning hörde för övrig till denna del av 1800-talet då modernismen på allvar bröt fram, och inte minst i USA, och då det moderna ofta ställdes mot det ”ursprungliga” och mer hantverksmässiga livet. Hela slutet av 1800-talet präglades för övrig av denna motsättning. Här tycker jag själv att Gérard de Nerval ”Voyage en Orient” från samma tid tar upp denna frågeställning på ett högre plan, även om frågeställningen nu egentligen hör till ämnet. Jean Giono med sin ”Colline” vurmade på 1930-talet också för denna ”återgång till det ursprungliga” och det finns många fler författare som har funderat på detta.
Och om man ställer Andersson journalistiska ”fiskhuvud” till rubrik, ”Stärkelse gör frisk och slank”, mot hennes avslutande ”fisksnärt”, ”Med orsakssambanden kan man aldrig vara nog försiktig”, tar man sig faktiskt för pannan.
Lena Andersson skriver inte ledare i DN.
Hon är krönikör normalt med mycket skarpa tankar.
Dessutom med helt nyutkommen roman analyserande kärleken ”Egenmäktigt förfarande”:
.https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/lena-anderssons-lektion-i-karlek/
Denna krönikertext i DN är svårbegriplig, vad menar hon egentligen och vilket är syftet?
Jag gillar Lena Andersson och hennes vridande och vändande på våra föreställningar – för det mesta. Men här gör hon ett rejält magplask! Tycker du belyser det bra, ”prof ”: hon rör sig i det ytliga ”dietplanet” och har inte förstått problematiken med ”det söta blodet”. Lite trist tycker jag. Jag hade förväntat mig bättre av henne.
Har tyvärr alltför sent upptäckt metabolismens ABC….nu vet jag mycket mer och har provat men är ibland beroende av kolhydrater tyvärr….nu till den egentliga grejen:
”Utan kolhydrater hamnar vi i det förnäma ketogena tillståndet – och är man mindre begåvad kan man då trösta sig med att hjärnan nu fungerar ungefär 25% bättre än om den går på ren glykos. ”
De gånger jag gått in i Ketos så har jag känt en skillnad och upplevt ett bättre sätt att fungera men trodde att de inte riktigt stämde… för bra liksom…..dock vet jag inte om det blev exakt 25% bättre….
Tack Göran för upplysning!
Hörde förresten igår från en sjuksyster att innan insulinet rekommenderade man diabetiker att äta fett i stället för kolhydrater……kanner du till den gamla medicineringen Annika?
@ 1 Brelle:
Under Lenas namn står mailadressen till ledarreaktionen, så någon sorts ”halvledare” måste det ändå vara som hon skriver.
Historien om diabetes och insulinets upptäckt
av Tord Ajanki
Typ och år (Bok, 1999 )
Språk Språk: Svenska
Sidor Längd: 180 sidor
ISBN ISBN: 91-88930-78-5
https://biblioteket.stockholm.se/titel/479653
En utmärkt sammafattning av professorn. Förnekelsen hos vårt ”etablissemang” elit, journalister, författare, politiker etc liknar de som alkoholisten uppvisar med sin förnekelse. Han/hon tycker att alkoholen är ett livselixir man inte kan leva utan. Att personen har en dödlig sjukdom fattar han inte!
Eller vill inte fatta för då kan han inte supa sig full längre.
Många känner nog till(liksom alkisen) problematiken med sockerkonsumtionen(innerst inne) men förnekar den ivrigt då det dels verkar så besvärtligt och icke etablerat med LCHF. Inte kan det vara farligt med socker, då alla använder socker typ. Förnekelsen över hela fältet.
Så försvarar man sig ofta med att de flesta INTE blir sjuka av kolhydrater(som Andersson), men då skjuter man ju över målet så att säga. Den kost vi rekomenderar är till för att förhindra utvecklandet av ex diabetes och för de sjuka(metabolt syndrom). Diabetes anses av många som något vi inte kan undvika utan att det skulle sitta i generna och så relativiserar man problematiken med diabetes.
Diabetes är en mycket allvarlig sjukdom som kan ställa till med mycket elände om man inte tar den på allvar. Många verkar ta det med lite av en klackspark, att det ”bara” är att ta extra insulin. Vilken skada organen tar bekymrar inte.
natan Skrev:
Jag kan ej annat än instämma i det.
När man diskuterar Lena Anderssons tankar är det bra att komma ihåg att LA är en mycket aktiv medlem i ”Humanisterna”, hon har varit med i styrelsen i föreningen. Jag var själv medlem där ett tag, då jag trodde de var humanister.
Men de är de inte. De är en systerorganisation till VoF. Rikard Berghorn har skrivit en kort historik:
”Rashygien och vetenskap som religion: Humaniströrelsens historia” i Tidningen Kulturen (Den finns att läsa på nätet).
Den kan vara bra att läsa, om man undrar över LAs oförmåga att förstå att LCHF är en reaktion mot de synsätt på kostområdet som lett till ökad fetma, diabetes typ 2, och andra åkommor, som högkolhydratkosten lett till. Det är en väldigt intolerant förening. Ungefär som en ateistisk version av den kristna högern i USA.
Tyckte det var fantastiskt bra skrivet Göran, ända tills jag kom din punktlista.
Nej, kolhydrater är inte ett gift i sig. Det är dosen som gör giftet.
Argumentet att vi skulle dö av sockerförgiftning utan insulin är som att argumentera mot kött eftersom vi skulle dö om vi saknade de enzymer som krävs för att bryta ner köttet.
Insulin i normala doser är inte farligt/giftigt, det är när vi blir metabolt sjuka och får kroniskt höga insulin-nivåer som det blir ohälsosamt. Återigen – det är dosen som gör giftet.
Vi vet faktiskt också, ärligt talat, ganska lite om hur lågkolhydratkost påverkar oss på lång sikt. Men visst, rent logiskt och empriskt anser även jag att det är en betydligt mer ”rätt kost” än t.ex. tallriksmodellen
Vad vi vet dock är att metabolt sjuka ofta blir friska av lågkolhydratkost och det är fantastiskt.
@ Helge: ”De är en systerorganisation till VoF.”
Tack Helge!
Då är det väl detta som ”står skrivet mellan raderna” i Anderssons krönika och som känns som ett unket obehag.
till Göran ett bra ifrågasättande….
Ann Fernholm täcker in kritiken av Lena Anderssons Ledarartikel i DN väldigt bra och visar även på att det inte skadar med lite kunskap bakom, när man kritiserar och kanske tror att man är rikslikare.
@ Patrik:
Du har förstås helt rätt!
Intressant är vad ett ”namn” som ”gift” egentligen innefattar i vår verkliga verklighet.
1600-talsfilosofen John Locke tycker jag vrider och vänder på denna frågeställning på ett väldigt intressant sätt i sin ”An Essay concerning Human Understanding”. Med Locke kan knappast din idé (tankemodell) om vad som inkluderas i begreppet gift vara exakt samma som min idé om gift. Det lömska är att vi i all diskussion tenderar att utgå från att själva ”namnet” är vår verkliga verklighet. Vi kan förstås närma oss en gemensam idé genom att kommunicera tillräckligt (oändligt) länge vilket den geniale engelske matematikern Alan Turing så briljant insåg. Detta förutsätter förstås att vi har en öppen vetenskaplig attityd och inte skolastiskt bestämt oss för att med tolkningsföreträde inkvisatoriskt försvara en dogm – som t.ex. etablissemanget fortfarande gör idag angående det mättade fettets farlighet.
Nu säger jag förstås inte i min krönika att kolhydrater ÄR ett gift.
”Det finns därför mycket som pekar på att det är “begåvat” att undvika kolhydraterna så långt det nu är möjligt – dvs. betrakta dem som ett gift för kroppen – och här är några goda skäl – även om det nu en gång för alla inte är lätt att avstå från denna drog.”
På samma sätt som alkohol inte är metabolt skadligt i måttliga mängder för den som inte är alkoholist så är ju inte heller kolhydrater det för personer som ännu inte hamnat i det metabola syndromet. Att alkohol i måttliga mängder till och med har en positiv inverkan på vår hälsa är mycket väl dokumenterat och knappast kontroversiellt så att till och med min inkompetente, beryktade kardiolog var tvungen att erkänna detta när jag berättade om att jag använder alkohol som min enda hjärtmedicinen och förstås till läkemedelsbolagens fasa. Låt oss säga att de fem hjärtmedicinerna de har försökt tvinga på mig, på lösa boliner, kanske kostar runt 1000 kr per månad så har de bara på mig förlorat 200 000 kr på 14 år för att nu inte tala om den intäkt som hjärtkirurgerna gått miste om.
Men om man säger att alkohol ÄR ett gift så brukar inte folk reagera fast de borde kanske som du göra det.
När det gäller kolhydrater har jag inte läst någon övertygande beskrivning av att de som alkohol skulle kunna ha någon positiv inverkan på vår hälsa annat än som ett rent bränsle.
Någon annan här på tråden kanske har sett något som kan vara intressant att ta del av?
Pofessor Göran Skrev:
Blir rörd och gripen när jag ser professorn rekommendera de Nervals Voyage en Orient för bättre belysning av frågeställningarna av Thoreau i Walden.
Bildning dessutom i fransk tappning är mer sällsynt än sakliga perspektiv på LCHF.
Också bland professorer.
Chapeau!
@ Pofessor Göran:
Men för de som är friska kan lite kolhydrattillskott säkert vara ok. Vi får väl förmoda att vi vid vissa tillfällen kan inmundiga lite bär tex. Inför vintern har vi säkert lagt till med lite kolhydrater den vägen. Men som sagt det kräver ju att man är frisk. Kan inte kroppen ta hand om det söta då måste man ju bli väldigt restriktiv.
Det är viktigt att skilja på friska och sjuka personer vilket Andersson helt missar. Förmodar att dina restriktioner i första hand gäller metabolt sjuka. Även de som dras med övervikt bör förstås vara uppmärksamma på kolhydraterna.
Vi har ett eget ansvar som många vägrar att ta. Det kräver även en hel del insats av en själv att sätta sig in problematiken, vilket kanske inte passar alla!! Man litar i stället blint på sin läkare och sjukvården.
Nåja, man kan ju ha sina synpunkter på Lena Andersson´s ledare/krönika men hade någon överhuvudtaget trott att kostfrågan skulle behandlas på ledarsidan för säg 9 år sedan?
Så totalt sett tycker jag nog att Lenas inlägg flyttat fram positionerna en hel del.
Samtidigt så belyser den allmännhetens frågor, vi har ett antal kostskojare med dolda agendor som ständigt trumpetar ut de fettsnåla kostråden och ett livsmedelsverk som inte fattat något och glatt sprider sina lögner oavsett vad som forskningen kommer fram till – vi tycks ha en kostdiktatur i vårt land,,,
Här är lösningen!
https://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=1135
Vore det inte bättre att mäta folks D-vitamin brist istället för att underhålla kolesterolmyten?
Själv har jag sänkt mitt långtidssocker med 10% och blodtrycket med uppskattningsvis 7 – 10% med hjälp av D-vitamin som tillskott – ett antal timmars surfning verifierar att mina erfarenheter är rimliga – det är de här siffrorna som dyker upp i artiklar på nätet.
Nu är det dags att kontrollera vad C-vitamin kan göra för hälsan och det är väl lika bra att börja läsa in sig på magnesium oxå,,,,
Själv är jag helt övertygad om att vårt överätande till stor del beror på näringsbrister – skulle uppskatta att matkontot i mitt hushåll har minskat med 25% på grund av D-vitaminerna och inte minst att det numera bara är ekologiska alternativ som köps in – lite dyrare varor men totalt sett billigare och framför allt en bättre hälsa!
@ 3 oldman94:
Ja innan insulinets upptäckt (1920-talet) var lågkolhydrat-högfett den gängse diabeteskosten. På den tiden fanns inget industrifett, margarin, åtminstone inte i allmän användning, och inga industrikemikalier. Så det var ren LCHF som diabetikerna tillråddes att äta. På den kosten blev typ 2-diabetikerna friska, och typ 1-diabetikerna levde mycket längre än på sedvanlig kolhydratbaserad kost.
@ foie gras:
Tack för den vackra komplimangen!
Jag blev så förtjust i Nervals ”Voyage en Orient” att jag faktiskt började översätta den till svenska men detta var några år sedan.
Jag tror också på ”bildning” i den bemärkelsen att den bidrar till ett vidgat samhällsperspektiv på den fråga som man råkar vara intresserad av. Helt enkelt en intellektuell verksamhet där dogmer ifrågasätts!
När det gäller Lena Andersson verkar hon i mina ögon vara ”bildad” – och det är kanske detta bildningsperspektiv jag uppskattar i hennes skrivande – så det är lite förvånande för mig att hon så dogmatiskt nu försvarar den existerande kostordning som gjort halva jordens befolkning sjuk. Men detta kan möjligen förklaras med att hon nu ångrar sin ”revolutionära LCHF-tid”. Hon skulle säkert kunna skriva en intressant bok om sin resa bort från LCHF – hon verkar har förutsättningar – på samma sätt som Lierre Keith och då kan vi jämföra resor som går i diametralt motsatta kostriktningar.
Det är därför i mina ögon som de flesta ”utbildningar”, som per definition saknar just bildningselement, skapar dogmatisk enögdhet som hos t.ex. hos dietistkåren eller för den delen hos läkarkåren men även bland professorer av olika schatteringar.
Bildning är i mina ögon en fråga om vidsyn – förhållande mellan helheten och delarna – som man endast kan skaffa sig genom en ”egen resa” där nyfiket ifrågasättande måste vara grundförutsättningen. Kanske bildning är ett annat ord icke fokuserat, ”onyttigt” filosoferande även om jag själv anser sådant vara nyttigt för annars skulle jag kanske knappast ägnat de senaste åren åt sådant.
Pofessor Göran Skrev:
Jo… – Göran – och Du och Albert Einstein förefaller ju vara åt hållet helt överens – för han lär på sin tid ha sagt: ”Det enda som stör mitt lärande är min utbildning !” Han sa också: ”Education is what remains after one has forgotten what one has learned in school. / Bildning är vad som återstår då man glömt ALLT man har lärt sig i skolan !”
Thomas Jansson Skrev:
C-vitamin är jag väldigt nyfiken på, särskilt C-vitamins ev effekter på cancer. Jag hoppas du rapporterar. Jag har snubblat över ett par anekdoter men det blir för ”magert”. Det kan ju vara tillfälligheter.
@ Pofessor Göran:
Är man inte i själva verket rädda för att tänka övergripande och få till sammanhang, som riskerar att rasera deras egna specialområden? Allting är ju så jäkla specialiserat idag. Om man tar läkare som exempel.
En forskare(läkare) inom sitt specialområde har större status än en allmänläkare. När det i själva verket är tvärtom, allmänläkaren kanske besitter större kunskaper och är nyttigare.
Frågan kanske är mer komplicerad än så, i och med att det även behövs specialister, för att föra forskningen framåt. Men nog anses det väl som mindre ”fint” att jobba på en vanlig vårdcentral?
För att bota och hjälpa folk ute i verkligheten(vårdcentraler) behöver vi kunniga allmänläkare?!
Inbillar mig att de som möter patienten öga mot öga många gånger får större insikter än specialister.
Det som efterfrågas är så specialiserat, att man tappar vidsynen(kanske avsiktligt?) inför de olika delarna.
Bra skrivet. Totalt meningslös krönika/ledare i DN – hur kan man ge sådant utrymme? Finns väl viktigare saker att diskutera.
@ Pofessor Göran:
” … så det är lite förvånande för mig att hon så dogmatiskt nu försvarar den existerande kostordning som gjort halva jordens befolkning sjuk …”
Om det förhåller sig så som Helge (# 8) informerar oss om så är det väl inte så förvånande? När jag läste LA:s två ”kostkrönikor” associerade jag till Reimers raljanta utläggningar. Liknande krönika sågs för en tid sedan i min egen lokaltidning – föga imponerande orerande.
/prenumerant
Helge m fl:
Tycker nog ni drar iväg långt i kritiken av Lena A, och huruvida hon är med i ”Humanisterna” eller inte är ju helt irrelevant, ni förespråkar ”guilt by association” i stället för att diskutera hennes text. Att hon är dåligt påläst om kroppens metabolism och inte skiljer på friska och sjuka i det sammanhanget, det är en sak, men att pådyvla henne dolda agendor och snudd på medlemskap i Vof är ju helt uppåt väggarna. Det hon skriver om att all vetenskap måste tolkas och när det gäller kostforskning pekar den ”entydigt åt rakt motsatta håll” är både fyndigt och tämligen riktigt tycker jag. Läs gärna hennes krönika en gång till!
Jag brukar hävda att vi faktiskt behöver lite säg 20 g kolhydrat /dag med motiveringen att våra nyttiga tarmbakterier, Lactobacillus, Bifidobacterium de mest kända, lever av just av kolhydrater. Inga odlas på t ex blodagar köttbuljong-agar. . I odling används alltid kolhydrat arabinose. ramnose, fructose osv you name it Källa Bergey´s Manual – en vidunderlig bok där beskrivningen av varje bakterieart är pärla från verkligheten Och vi själva: Varför har vi amylaser (minst två tror jag) i saliven om inte för att kroppen sitter och väntar på just – kolhydrater- Varför skulle den skapande evolutionsguden annars försett oss med ett tiotal kolhydrat-spjälkande enzym fortsatt väg nedåt?.
Det vore intressant att se tarmfloran på en noll – kolhydratare. Jag vet att levern tillverkar – gluconeogenes, men kommer det ut till tarmen? bara till blodet tror jag.
Nu kan det ju vara så att även om man undviker de kända källorna till kolhydrat så får vi ändå i oss ”ofrivilligt” tillräckligt för hålla våra goda medhjälpare i tjocktarmsfloran vid liv.
https://www.livescience.com/39444-gut-bacteria-health.html
Katastrofen var naturligtvis kolhydratexplosionen med åkerbruket ca sen stenålder. Sedan dess har vi karies och osteoporos, det som vi kan mäta på bronsålderskvinnor t ex- Sedan dess har vi skulle jag tro, därtill klassamhället. Det gick att hålla en tjänande underklass arbetsduglig och reproduktionsduglig, och möjligen lite dummare, på spannmål. Överklassen krigarna (se etiketten till Beefeater Gin) åt naturligtvis kött.
Men det senare är en ren spekulation
Det där med hjärnans förbättrade kapacitet i ketos är väldigt intressant. Finns det någon som har möjlighet att ge länk- och/eller litteratur tips?
Är det också någon som vet något om möjligheten att läka ut stress (läs riktig utbrändhet) med LCHF-kost? Har själv tagit steg för steg mot tillfrisknande men tyvärr vill uttröttbarheten inte ge med sig i det tempo jag önskar :(. Jag har letat på nätet men kan inte hitta någon info i detta ämne.
@ 25 olle holmqvist:
Detta gäller förstås för de metabolt sjuka. Om de blir friskare på 20 g kh eller 5 g måste förstås provas i jämförande interventionsstudier. Tills det är gjort får var och en prova sig fram själv till vilken kolhydratmängd den mår bäst på.
@ Fundersam:
Angående utbrändhet: Googla lite på utbrändhet och magnesium. Kanske kan hjälpa? Funderar också på om D-vitamin kan ha inverkan.
Lars Skrev:
Tack för tips Lars 🙂 men det var inte vad jag frågade efter. Har redan testat allt detta Jag gick in i väggen för 8 år sedan och betraktas nog som frisk idag. Har varit mycket aktiv i mitt eget tillfrisknande där inte minst seriös mental träning haft en oerhörd stor betydelse. Självfallet har jag testat magnesium och tror inte jag lider av magnesiumbrist eller brist på D-vitamin som jag redan tar! Har aldrig medicinerat mot stressen.
Jag har bra koll på min stress, men letar efter ett sätt att minska uttröttbarheten. Den kommer tyvärr som en objuden gäst när jag arbetar knappt heltid och är otroligt irriterande. För att ni skall förstå, så handlar det inte om att jag är pressad/stressad utan den kommer vid vad som får ses som en normal arbetsvolym, även när det är väldigt roligt. Och den överraskar mig ofta när den kommer, jag upplever inget självklart orsakssamband.
Intressant är att jag efter knappt 9 månaders LCHF-kost, upplever en stor skillnad. Innan kunde jag arbeta men inte så mycket energi, till hemmet och fritidsintressen. Det är MYCKET bättre nu :).
Jag tillhör den som tror att vi alltid kan läka men det verkar som om centrala nervsystemet är långsammare än övriga kroppen. Vilket bekräftat av sajten ”Stressmottagning” med forskare i framkant.
Min frågar handlar om ketongen kost och stresshantering och ketogen kost och dess påverkan på hjärnan och centrala nervsystem. För kan jag själv hjälpa till ytterligare i mitt tillfrisknande och få tillbaka den ( normala) energi som jag behöver som egen företagare, vill jag göra det. Och kunskap är som alltid en nyckel 🙂
I motsats till vad Lena Andersson vill göra gällande, citat:
”Ju mer mänskligheten lär sig om näringslära desto mindre förstår den vad människan bör och klarar av att äta för att undvika vällevnadssjukdomar och övervikt”
så blir allt fler konsumenter, läkare, professorer tack vare oberoende forskare och litteratur tvärtom allt kunnigare, allt mer medvetna; allt fler förstår vad som är direkt olämpligt att äta. I dessa internettider finns det mer än någonsin möjligheter för landets konsumenter att informera sig, värdera informationen och ta personligt ansvar för sina val, vilket man också glädjande nog gör 🙂
Att kostdebatten är intensiv är positivt, viktigt och fullkomligt naturligt beroende på att den kostintresserade delen av landets konsumenter inte längre okritiskt sväljer Livsmedelsverkets rekommendationer, som genom otydlig information tolkats som påbud som skall följas. Det är först den senaste tiden som vi kan läsa/höra att någon funktionär på SLV (tack vare påtryckningar) säger att rekommendationerna är just rekommendationer. Om detta hade varit tydliggjort skulle vi inte ha den situation som vi har idag inom vård, skola och omsorg.
Och nej, vi skulle aldrig ha varit där vi är idag utan dr Annika!
@ 27 Annika Dahlqvist:
Annika
jag förstår inte hur du menar. Vi föds sterila och skall sedan ”infekteras” med goda tarmbakterier
vilka alla såvitt jag förstår ”går på” kolhydrat. Därför måste vi alla ha – liten men viss mängd
kolhydrat regelbundet, eller ?
#26 @ Fundersam:
Jag vet inte om du känner till boken ”Stoppa Alzheimers nu!” av Bruce Fife men den kan jag varmt rekommendera.
Här beskrivs hur det ketogena tillståndet – förutsätter att kolhydraterna i stort sett ’nollas’ – ofta kan ha dramatiskt positiva effekter på olika mentala tillstånd. Det är framför allt de medellånga fettsyrorna – de så kallade MCT-erna – som drar igång ketonframställningen i kroppen och ketonerna är ett ”superbränsle” med 25 % större effektivitet än glykos.
I boken beskriver man hur ett läkemedelsbolag försökte patentera en sådan MCT – kaprylsyra. Denna syra finns tillsammans med andra MCT-er i kokosnötter så det är därför smartare och framför allt oerhört mycket billigare att satsa på ett dagligt intag av kokosfett istället.
En annan väldigt läsvärd bok i samma anda är ”The Art and Science of Low Carbohydrate Living” av Volek och Phinney.
@ 31 olle holmqvist:
Forskning ska inte gå till så att man kommer på en idé, och sen anser man att den är sann, och så är saken avgjord. Det var felet som Ancel Keys gjorde för 50 år sen.
Om man kommer på en hypotes, tex att vi behöver en viss mängd kolhydrater för våra tarmbakterier, så innebär det att man tror att det är bättre för hälsan att äta en viss mängd av kolhydrater. Då måste man testa den hypotesen, och det gör man med jämförande interventionsstudier. En grupp som får äta 20 g kh och en grupp som får äta 5 g kh. Sen ser man hur det går med deras hälsa och labvärden, på kort och lång sikt. Det ska gälla metabolt sjuka personer i första hand. De friska kan komma senare.
Man kan ha en grupp som äter 50 g kh också, det kan vara intressant.
Men innan man har gjort en eller flera sådana studier kan vi inte säga säkert hur mycket kolhydrater det är bäst att äta, utan var och en måste prova ut den bästa mängden för sig själv.
ok återkommer
man kan såvitt jag förstår leva bakteriefritt, men det bör ge vissa hälsoförluster,
samtidigt kan det ge andra vinster, ska bekanta mig med litt-tipsen.
@ olle holmqvist:
Att rätt tarmbakterier är viktiga för vår hälsa verkar det inte vara någon större tvekan om.
Jag läste någonstans att det är välkänt att barn som föds med kejsarsnitt får sämre immunförsvar än de som föds normalt pga att de senare utsätts för mammans bakterieflora. På många sjukhus smetar man därför direkt in barn som fötts med kejsarsnitt med mammans bakteriflora.
@ Pofessor Göran:
just
och vad ingen (?) poängterar är att såvitt jag kunnat se så går alla
nyttiga tarmbakterier på kolhydrater och ingen på t ex protein.
”The genus Bifidobacterium possesses a unique fructose-6-phosphate phosphoketolase pathway employed to ferment carbohydrates.
Much metabolic research on bifidobacteria has focused on oligosaccharide metabolism as these carbohydrates are available in their otherwise nutrient-limited habitats. Interestingly, infant-associated bifidobacterial phylotypes appear to have evolved the ability to ferment milk oligosaccharides, whereas adult-associated species utilize plant oligosaccharides, consistent with what they encounter in their respective environments ” (wiki)
Lactobacillus
”L. acidophilus använder sockerarten glykogen som näring och producerar mjölksyra i syfte att balansera surhetsgradens i slidan” (Wiki)
”Lactobacillus bulgaricus – bakterien bidrar med smaken i yoghurt, samtidigt som den omvandlar laktos till mjölksyra ” (wiki)
Vad jag kunnat svepa ur Bergey´s Manual är att alla nyttiga tarnbakterier går på kolhydrater.
Jag – tror – obs tror – därför att noll-kolhydrat inte är optimalt. Frågan blir då vad är rätt dos ?
Jag försökte grovt räkna fr vad som behövdes för att ersätta de som går med feces per dygn och därav behov och kom – åter väldigt grovt – fram till ca 20 g. Som Annika säger måste det naturlirvis
prövas med intervention.
Vet någon on lever-glykogen kan transporteras till tarmen ?
@ olle holmqvist:
Att ett övermått av kolhydrater får det att jäsa i tarmarna är välbekant för alla med IBS. Om det finns någon nollnivå, som dessutom aldrig kan uppnås, där bakterier inte kan förökas i tarmarna kan ju diskuteras men svaret kräver förstås seriös forskning. Jag tvivlar dock på att någon sådan kommer att genomföras så länge forskningsfinansieringen ser ut som den gör idag.
Jag tror att Lars Bern som sitter i Cancerfondens styrelse försökte få en satsning på forskning för kosten betydelse för cancer men blev mer eller mindre ”hånad”. Om jag nu kommer ihåg rätt så var svaret att ”Vi kan ju inte göra oss till åtlöje!” Så tystar man effektivt opposition mot rådande dogmer.
Apropå tillgängligt socker i tarmarna så måste triglyceriderna i det fett vi äter spjälkas till fria fettsyror innan de kan passera tarmväggen. Då frigörs en glycerolmolkyl för varje triglyceridmolekyl. Två sådana glycerolmolekyler kan sedan förenas (jag är osäker på om det finns några enzymer i tarmarna som kan fixa det) till en glukosmolekyl.
Men jag har svårt att tro att bakterierna i mina tarmar, trots allt, inte frodas hyfsat trots att jag normalt ligger i den övre ketosskalan. Allt känns helt enkelt jättebra och ju mer mättat fett vi kan få in i vår kosten ju bättre känns det – och speciellt för min hustru – så vi ”nollar” så gott vi kan.
”A growth medium or culture medium is a liquid or gel designed to support the growth of microorganisms or cells—consist of providing trace elements and vitamins required by the microbe and especially a defined carbon source and nitrogen source. Glucose or – glycerol !! – are often used as carbon sources, and ammonium salts or nitrates as inorganic nitrogen sources.” (wiki)
Bingo!
Kanske har vi lösningen här! Glycerol från triglycerider duger. Återstår att besvara varför vi från munhålam och nedåt har ett pärlband av enzymer för stärkelse och disackarider om de inte vore naturliga ?
Mkt intressant att veta, men jag ska inte be dig undersöka, är hur ett fecesprov från dig som försöker nolla, visar på förekomst av laktobaciller o andra nyttobakterier. Gissningsvis normalflora.
Egentligen tycker jag det är viktigt för LCHF-argumenteringen: Den som nollar har trots det en nornalflora. Käka bara mycket fett.
Hur är det nu med den ”lille” som PG tar varje dag?
Den innehåller väl kolhydrater 🙂
@ 39 1940:
Ren alkohol innehåller ej kolhydrater. Alkohol är en egen energiform. Alkohol sänker blodsockret, genom att minska glukoneogenesen. Det kan vara en av flera möjliga orsaker till att man har sett en viss minskning av hjärtinfarkter hos personer som dricker en begränsad mängd alkohol regelbundet.
@ Annika Dahlqvist:
Men nu har ju Lustig o andra lärt oss att alkohol och fruktos metaboliseras nästan identiskt,
höjer inte fruktos blod-glukos ?
(f ö och rent parentetiskt, alkohol kan formellt-nomenklaturellt anses vara en kolhydrat,. bagatell,
kan vara bra att veta om det blir tjafs)
@ Annika Dahlqvist:
Det där var verkligen mest på skoj 🙂 kanske dumt – radera gärna …
@ Pofessor Göran:
”Vi kan ju inte göra oss till åtlöje!” Så tystar man effektivt opposition mot rådande dogmer.”
Rätt eller fel, men ”förlöjligande” är det ”förtecken” som jag tycker att Lena Andersson två ”kostkrönikor” har!
Kostdebatten liksom Annikas LCHF blogg är livsviktig!
@ 1940:
Det här med alkohol är ett ”känsligt” ämne – vilket man också lätt läser in i dina två rader – eftersom alkoholism är en så allvarlig sjukdom och alltid så socialt tragisk vilket de flesta av oss också har stött på i vår närmaste omgivning.
Ungefär en av tio lär ha tydliga genetiska anlag för att bli alkoholister och från min studietid då det ”festades” ganska friskt bland teknologerna på KTH så var det ungefär också var tionde av mina studiekamrater som inte kunde ”hantera” alkoholen.
Själv hade jag inga problem att sedan avstå från alkohol och var i stor sett nykterist i nästan 25 år och införde just alkohol som medicin efter min hjärtinfarkt. När jag doktorerade på Chalmers så hade jag nya studiekamrater och vi var ute varje lördag på ”krogen” och de var då ganska irriterade på mig för att medan de ”drog i sig” ett antal starköl drack jag ett par lättöl. Jag har för övrigt gjort en gentest på mig själv och jag tillhör tydligen den lyckliga delen av befolkningen som inte har några anlag för alkoholism.
Att man i många religioner har alkoholförbud är därför begripligt.
Olika drogberoenden har likheter med varandra och det är därför jag brukar jämföra alkoholism med sockerberoende och här finns det starka kopplingar mellan dessa droger som Bitten Jonson noterat. Om man kan bota en alkoholist från sitt sockerberoende kan man tydligen också ”bota” svåra alkoholberoenden.
Det finns som sagt många vetenskapliga undersökningar som visar att ett måttligt regelbundet alkoholintag leder till ett längre liv men jag har inte sett någon bättre fysiologisk förklaring än den som Annika nämner. Stress bidrar som bekant till olika sjukdomar och möjligen kan ”avslappningseffekten” vara viktig.
Vad som är speciellt intressant är att det vid akut kärlkramp, som jag då och då drabbas av, så fungerar ”den lille” som akut medicin inom tio minuter genom att ådrorna vidgar sig. Nitroglycerin är annars vad som standardmässigt skrivs ut men det har jag aldrig använt.
En medicinare berättade att för få glatta fina kärl via alkohol måste man verkligen ta i dvs i så måtto att riskerna övervägde fördelarna. Så sa Dr Lundell på Karibienkryssen att blodkärl hos brödätare ser ut som de misshandlats med sandpapper. Har ngn synpunkt ? finns bilder nånstans ?
@ Pofessor Göran:
Tack för påminnelse om kokosfett, har oerhört svårt att fördra smaken men det kan ju kanske ändå vara värt att testa några månader. Jo, de böckerna ligger i pipen. Har nog sett alla youtube klippen som finns med samtliga tre herrar och man lär sig massor.
Tyvärr verkar det vara likadant med stressforskning som med kostforskning. Det finns väldigt lite om hur man får bort stress på lång sikt (alltså på den kroppsliga nivån). Alla verkar springa på samma boll och det finns en uppsjö av böcker för de akuta skedena, med t ex mental träning, KBT osv. Men att många lever med en påfrestande uttröttbarhet eller att koppla ihop med kosten verkar ingen (eller i varje fall inge många) ha tänkt på. Jag har inte lyckats hitta vare sig artiklar, böcker eller annan dokumentation kring detta.
SofiaDet gläder mig att min info kunde förtydliga bilden av möjliga anledningar till Lena Anderssons magplask i kostdebaten. Jag kunde tagit hennes inlägg på allvar om det vore hennes första i kostdebatten. Men det första jag kom i kontakt med var detta från 2011:
https://www.dn.se/ledare/kolumner/nar-starkelsen-blir-synd/
Den inleds så här:
°Kolumnen – Lena Andersson.
Frågan om vad man inte ska äta framkallar människans religiösa och sekteristiska tendenser.
I de flesta religioner är maten central. Vad man stoppar in i sin kropp är reglerat eller omgärdat av ritualer och vördnad. På senare tid har maten gått från att vara en del i religionen till att bli religionen. Just nu finns goda möjligheter att studera urmekanismerna i en religiös läras begynnelse.
Vi tittar in på bloggforumet för en ny församling:
– Jag har varit en sökare i hela mitt liv. Prövat allt men inte nått fram till något som känts bra. Förrän nu. Från att ha trott mig vara nyttig när jag tvingade i mig müsli med lättfil på morgnarna består min frukost nu av 34-procentig crème fraiche och några skivor brie. Håller med den som skrev att det bästa med vår lära är att energilagarna upphävs. Att aldrig mer behöva räkna kalorier.”
Sedan kommer en citat samling, vars syfte är att understödja hennes tes. Men för oss som läst citaten i sitt sammanhang, så är det tydligt att det är en avsiktlig förvrängning, av den diskussion som förs med anledning av de skador högkolhydratkosten orsakat. Det går inte att hitta något engagemang för de som blivit sjuka därav hos LA, och beteckna kampen för bättre hälsa genom ändringar i kosten som religion är knappaste vettigt.
Bo Blomberg
Vi är ense vad jag förstår, om att LA har fel i kostfrågan , och det är bra. Eftersom jag bara läst hennes artiklar i kostfrågan och inte hennes skönlitterära alster så har jag ingen uppfattning om dem. En av mina faorit författare är Knut Hamsum. En stor författare, och nobelpristagare vars åsikter jag inte delar i väldigt många avseenden.
Så man får försöka vara nyanserad, och mitt syfte var att försöka bidra till förståelsen till varför LA hamnat så snett, och jag är helt nöjd med att Sofia hade glädje av inlägget, och eftersom jag själv varit med i ”Humanisterna” så betraktar jag det inte som en evig förtappelse, utan trampa fel gör väl vi alla ibland.
Men jag tror det kan vara bra att känna till lite om de olika aktörerna på den spelplan som kostdebatten är.
Här är några länkar om Humanisterna en mycket liten spelare i debatten, och jag skulle inte skriva en rad om dem, om det inte vore så(enligt min mening) att de segler under falskt flagg :
https://www.newsmill.se/artikel/2010/10/26/humanisternas-m-te-i-stockholm-urartade-till-rasistfestival
https://www.newsmill.se/artikel/2012/04/30/religi-sa-och-humanister-b-r-g-ra-gemensam-sak-0
https://schedvin.wordpress.com/2012/11/22/angaende-humanisterna/
Svar på LAs artikel ”när-stärkelsen-blir-synd”finns sedan länge här:
https://www.kostdoktorn.se/nar-starkelse-blir-synd/comment-page-1#comments
Så som svar hade ovanstående länk räckt, men Ann Fernholm var vänlig nog att svara på det gamla uttjatade pladdret:
https://ettsotareblod.se/nej-lena-andersson-fa-blir-friska-och-slanka-av-starkelse/
@ Fundersam:
Jag har blivit helt klart mycket piggare och uthålligare med ekologisk, ketogen kost, d-vitamin, magnesium, omega3, c-vitamin, kokosolja och yoga. Min stroke skulle inte gå att läka ut helt, enligt en av mina åtta läkare (det är full rulle på min vårdcentral) men jag har på sex månader lyckats. Det såg mörkt ut ett tag, men jag satsar på att vara tillbaks i vårt företag igen efter midsommar. Min artros håller på att läka också, tack vare dr Dahlqvist, Kostdoktorn, Ann Fernholm, alla pålästa och kunniga här och annorstädes, som gått vägen före mig.
Jag vet ju inte exakt vad som händer i min kropp, eller vilken faktor eller alla sammantagna, som gör mig piggare och rörligare, men den mentala biten är inte oviktig. När jag bestämde mig för att jag och min hälsa var viktigast började den verkliga vändningen, för då slutade jag att sätta alla andra, inklusive att prestera, före mig själv.
Det är svårt att beskriva, men jag har alltid varit duktig, högpresterande, och samtidigt sjuklig, klen och tokdisciplinerad. Kolhydraterna dränerade mig, och viljan drev mig framåt. till slut brister en fog.
Lchf ger mig ro i kroppen, och mitt fokus på mig ger mig ro i själen, och sammantaget känner jag att jag håller på att bli den jag var ämnad att vara, nämligen frisk, lugn och full av arbetslust.
#47 @ Helge:
Tack för länkarna!
När jag skrev min krönika hade jag bara läst de senaste två krönikorna av LA och utan att ”googla” vidare på hennes namn och tolkade vad hon skrev i dessa mer eller mindre bokstavligt och då som att hon själv hade varit en extrem LCHFare men blivit omvänd till den rätta ”konsensusläran” och ångrat sina excesser. Jag inser nu att detta att blanda fiktion och verklighet möjligen kan ha varit ett litterärt grepp vilket ofta förekommer i den ”litterära” världen idag. (Joyce Carol Oates är väl ett typexempel.) Möjligen kan sådant tillåtas i en krönika, för att göra den mer ”levande”, men det är kanske inte att rekommendera om man vill höja trovärdigheten på det man skriver.
Din länk till hennes DN kolumn från 2011 får mig nu faktiskt att tappa hakan och jag ser inte längre någon begåvad krönikör utan mer en rabiat frikyrkopredikant som har sett djävulen materialiserad i LCHF nu slår med näven i predikstolen för att hamra in det ”onda” i sitt religiösa budskap och mana till ett krig för den sanna officiella ”tron” (lite Jihad över det hela) som förkunnar att kolhydraterna är den sanna vägen till himmelriket som nu i hennes senaste krönika.
Jag har faktiskt blivit lite förvirrad när det gäller LA nu.
Om hon nu har varit en extrem LCHFare som jag utgick ifrån i min krönika, och som sådan då äter vispad grädde på järnvägsstationer (någon borde veta?) så smakar hennes krönika från 2011 istället lite av den Helige Augustinus Bekännelser i sin emfas mot djävulens LCHF-frestelser och på samma sätt som Lierre Keith beskriver sin veganperiod då det gällde att ständigt vara på helspänn och kämpa mot begären efter riktig naturlig mat men som substitut droga sig med läskiga sötsaker för att döva hungern.
Jag har kommenterat på DNs sida direkt. Ännu intet svar från Nigel Perkins (trevligt namn men vem är det?).
#49 @ Professor Göran
Det enda säkra med Lena Andersson i kostdebatten är att hon är emot LCHF, men varför är osäkert. Hennes olika angreppsvinklar mot LCHF ger ett förvirrat intryck. Att hon är dåligt påläst
i kostdebatten är klart. En motståndare mot LCHF kan det vara intressant och givande att diskutera med.
Så ej med Lena Andersson. För hon som Karl E. Arfors skriver:”att det inte skadar med lite kunskap bakom, när man kritiserar och kanske tror att man är rikslikare.”
Det är faktiskt en stor enighet att sakligt sett bidrar inte LA med någonting. En del gillar hennes sätt att skriva. Men hennes olika angreppsätt mot LCHF får en att fundera över hennes syfte med inläggen. I mycket påminner hennes inlägg om en genomsnitts voffares inlägg som vet att han är emot LCHF men inte så noga varför( De borde fråga livsmedesindustrri lobbyisten Susanne Bryngelson eller läkemedelsindustri lobbyisten Dan Larhammar).
@ Helge: ” … jag tror det kan vara bra att känna till lite om de olika aktörerna på den spelplan som kostdebatten är …”
Tack Helge!
Först när jag tagit del av länkarna erinrar jag mig Lena Anderssons debattinlägg från 2011 så trillar polletten ner. Nu förstår jag bättre min egen känsla av olust, känslan av att det låg en hund begraven i ”Stärkelse gör frisk och slank” och ”Med maten som vapen …”.
Som jag ser det har alla tre ”kostkrönikor” förtecken: förlöjligande och skuldbeläggning, välkända härskartekniker. Det är tydligt att LCHF oroar kostetablissemanget och dess förlängda arm. Lena Andersson är långt ifrån sakkunnig i kostfrågan. Bra att hon inte står oemotsagd.
Vilken mat vi stoppar i oss är ju de facto viktigt. Att debatten ibland kommer att handla om detaljer, vilket förekommer mer eller mindre i alla branscher (sport/idrott, heminredning, jakt, fiske, mode, motor, kultur, journalistik etc.) ligger i människans natur, i den obändiga söklusten. Som bekant är det ofta ”detaljerna som gör det”, detaljerna och frågorna som leder vidare till nya upptäckter …
sofia Skrev:
Instämmer.
@ Helge:
Bra inlägg av dig. Hon verkar inte förstå grejen med Lchf, men har av politiskt korrekthet insett att hon måste vara emot. Det är ungefär som med det multikulturella samhället. Man måste vara positiv och har man invändningar är man per definition rasist!
Lchf är dock mer accepterat, medan du ses som paria om du skulle uttrycka dig skepiskt om det multikultuella exprimentet.
natan Skrev:
Jo… – Natan – så så kan det ju ses som.
Helge #47
Jag hade inte läst LAs krönika från 2011 och jag håller med om att den är rejält dålig, ett riktigt bomskott som förlöjligar människor som (i regel) svårt sjuka har hittat en väg ut mot ett friskare liv. Det var illa, och jag vill absolut inte försvara den krönikan.
Det är ju inte svårt att hitta ”knäppskallar” inom LCHF bloggvärlden men det är det inte nån annanstans heller… och det är ett fritt land, man får ha knäppa åsikter och tycka vad man vill. Frågan är hur dom som tycker annorlunda hanterar sådant och hur dom gör sig hörda och där är ju krönikan från 2011 ett riktigt bottennapp! Jag tycker ju LA kunde vara mer påläst som sagt, det finns ju förklaringar och teorier som i flera fall också är tämligen väl undersökta och understödda av experiment och erfarenhet, men det verkar hon inte ha velat sätta sig in i – liksom många andra som rackar ner på LCHF utan annan grund än gammal vana och auktoritetstro.
Så har jag inte uppfattat LAs andra skriverier, som jag som sagt funnit fyndiga och med nya friska vinklar på svåra frågor – ögonöppnare helt enkelt. Jag får väl säga som du: ett klavertramp kanske och inte skäl för evig förtappelse.
Sen var det beklämmande att läsa dina länkar om Humanisterna. Jag ska väl inte göra samma fel som LA och döma hela rörelsen utifrån några få ruskiga nedslag, men nog luktar det ”skit”! Fundamentalister är lika avskyvärda varän dom dyker upp!
”Tråden” du länkade till är ju erbarmlig, det påminner om hur det ibland tuggas och tjafsas hos Kostdoktorn. Där har ju Annikas och Ann Fernholms bloggar ett mycket bättre samtalsklimat. Låt oss hoppas att det fortsätter!
Det slog mig när jag läste hennes krönika från 2011 att den ger intrycket av att vara en mängd autentiska blogginlägg men utan referenser.
När jag nu läser denna krönika från 2011 igen så inser jag att hon just är en skönlitterär författare och att hon med det moderna litterära greppet jag nämnde faktiskt bara ”diktar” ihop citat som stämmer med den idé hon har om LCHF. Skönlitteratur behöver förvisso inte hålla sig till verkligheten även om den vill ge intryck av att göra det.
Det lömska med det hela är att när man läser en krönika på ledarplats på DN så tror man att det finns ovedersägliga fakta där som man som krönikör, med all rätt, kan filosofera kring på ett intressant sätt. Men i sina krönikor följer hon sin förutfattade idé om LCHF och gör allt hon kan för att försöka förlöjliga oss. Till skillnad mot Lierre Keith verkar hon själv aldrig ha varit i närheten av någon extremkost och är det så försvinner också all den charm jag först fann i hennes sätt att skriva.
Hela hennes krönikor förvandlas då till fiktion och då kan de ju knappast vara krönikor längre utan det känns mer, som du Helge är inne på, som infama självförhärligande angrepp (där man religiöst vet att man ’har rätt’) i klar VoF-klass och där man verkligen inte har en susning om vad vetenskap egentligen är även om man så gärna vill tro det.
Hon seglar helt enkelt under falsk flagg när hon utger sig för att vara krönikör men det är OK om man vet att det hela är hopdiktat. Om man hävdar att man skrivit skönlitteratur så kan man inte heller åtalas för förtal vilket utnyttjas flitigt inom skönlitteratur med biografisk karaktär.
@ Pofessor Göran: ” Det lömska med det hela är att när man läser en krönika på ledarplats på DN så tror man att det finns ovedersägliga fakta där som man som krönikör, med all rätt, kan filosofera kring på ett intressant sätt.”
Jag kommer att tänka på de välbekanta ”72 studierna” som SLV hänvisade till och som vid närmare granskning inte höll måttet. När man läser på SLVs hemsida får man för sig att det finns hundratals studier som stöd för de mättatfettsnåla och kolhydratstinna kostråden. Man får också för sig att de allmänna kostråden riktar sig till hela befolkningen (inte endast till friska personer) då SLV osynliggör att det har skett en förändring så att det är SoS som ansvarar för sjuka/överviktiga. Att så är fallet visar sig tydligast inom vården, där man hänvisar till Livsmedelsverkets kostråd.
Kan man synliggöra faran för mättat fett så kan man synliggöra att det har skett en förändring när det gäller kostråden till sjuka/överviktiga. Om man vill. Det skulle kunna tydliggöras redan på STARTSIDAN.Vad gör man, jo man gömmer denna info inne i en text som det tar många ”klickar” att komma fram till (om det nu inte har skett en förändring på sistone).
Handlar det inte både LA:s och SLV:s agerande om samma unfair play som inom läkemedelsforskningen?
Nog har det hänt en del sedan 2011? Men jag tror att vi kan jämföra detta med nikotinet, på den tiden när ingen trodde att det var farligt att röka och man rökte inomhus, i bilen, överallt. Då visste man inte bättre. Sedan kom det en period, mellan 1975 och 1995, innan det blev allmän sanning. Nu tvivlar ingen på att rökning orsakar cancer, men att vissa klarar sig ändå. Och en andel fortsätter röka, men vi har även fått elcigg ;)!
Här kommer en kommentar från 2011: ”Vissa människor behöver ledning, klara förbud och strikta lagar. Det spelar ingen roll om det handlar om mat eller om livet i stort – vissa kommer aldrig klara att ta besluten själv. Problemet är när de glömmer att de är en minoritet och tror att alla är som de, och därför försöker tvinga på alla andra lagarna, reglerna eller frälsningen. Jag äter vad jag vill, jag mår bra, är inte sockerberoende och inga blodsockersvaj. Men jag är stark nog att själv ta ansvar för mitt ätande, utan regler!”
Jo, så skrev och tänkte många, för bara två år sedan. Nu har redan massor förändrats. Inte Lena Andersson, men tyngden i enmiljonersklubben, de metabolt störda, börjar synas ordentligt. För att inte tala om den stora mängd överviktiga (men friska) som faktiskt lyckas hålla vikten. Eller alla med IBS osv…
Inte minst knäar vården under de metabolt störda, och tillsammans med att pengarna inte finns, befinner vi oss vid den kritiska punkten. Men de professionella tyckarna kommer glatt att byta åsikt och låtsas som att det regnar…
Visst behöver vi tyckare i olika frågor, såväl politiker som journalister, sakkunniga och andra, men när man inte är ens hyfsat insatt blir det konstigt. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det jag läste i Annikas bok och blogg skulle väcka en sådan hatrörelse! Det handlr ju bara om att skippa socker, potatis, pasta och bröd, samt äta ren mat. Jag häpnar fortfarande över hur galenskapen spred sig, både hur folk fattade budskapet (sitta i Narvik och äta vispgrädde? LA har problem…) och hur hatarna tog sig utrymme.
Eftersom jag har undervisat i kommunikation borde jag inte alls vara förvånad över människans omåttliga förmåga till selektiv perception. Inte heller borde jag förvånas över att intelligenta, bildade människor trillar i diket.
Nu ska jag luta mig tillbaks och invänta när tidvattnet vänder…
Det finns ju många som sitter inne med sanningen
om mat.
Veganer, vegetarianer, frukterianer, lufterianer,
livsmedelsverkare, paleo, lchf, GI, mm. mm.
Men det faller platt till marken när 90% av befolkningen
inte vill/kan avstå från godis/bullar/kakor mm. mm.
@ Peter:
Jag sitter bara inne med ”sanningen” om mig själv. Jag upplever inte att t ex veganer tvingar mig till något, inte heller tvingar jag någon till något. Inte ens mina diabetssjuka bekanta, som jag har velat upplysa om att de kan slippa mediciner och må bättre. Varje människa har ett fritt val, men får också ta konsekvenserna.
Följaktligen får 90 % av befolkningen äta bullar för mig. Däremot kan jag berätta (om de vill höra) att den sortens sug bara botas med lchf. Än så länge.
Ann Kristin Skrev:
Instämmer.
@ Josef Boberg:
Ja bullar och kakor, men ett par potatisar till den stekta sillen ?
hur avstår man ?
#59 @ Ann Kristin:
Jag tycker du har väldigt kloka synpunkter och inte minst höjer nivån i kostdoktorns kommentarsfält.
@ Pofessor Göran:
Tack! Vi får se hur länge jag tycker att det är meningsfullt. När jag började kommentera var det ett led i min rehabilitering. Det är också bra att ha bemött alla olika åsikter som finns. Sedan började jag fundera på om jag så småningom skulle kunna jobba med detta. Vi får se om lchf gör mig helt arbetsför ;)! Jag föredrar dock detta forum, som är oftast mera påläst och där jag lär mig mest. Jag brukar ägna tre dagar åt litteratur och datorn och fyra dagar åt skog och natur. Jonas Bergqvist är fortfarande min huvudlitteratur, med utflykter i mina äldre böcker.
olle holmqvist Skrev:
Olle – börja med artegen LCHF-frukost – så tror jag på goda grunder = egna gjorda erfarenheter – att det löser sig av sig självt med potatisen.
Ann-Kristin at 11.20:
” Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det jag läste i Annikas bok och blogg skulle väcka en sådan hatrörelse! Det handlr ju bara om att skippa socker, potatis, pasta och bröd, samt äta ren mat. Jag häpnar fortfarande över hur galenskapen spred sig, både hur folk fattade budskapet (sitta i Narvik och äta vispgrädde? LA har problem…) och hur hatarna tog sig utrymme.”
Jag håller med dig – det är i det närmaste obegripligt! Samma reaktioner – utan ”hatet” dock har jag fått från många av mina vänner när jag berättar om att jag försöker äta LCHF, det blir mycket häftigt avståndstagande i stället för den intresserade nyfikenhet som jag hade väntat mig. Men det var i början, numera håller jag tand för tunga. Maten är tydligen något oerhört centralt och grundläggande för den egna personligheten. Mer än vad jag nånsin trodde!
Mattias Rath har kommit fram till att C-vitamin är mycket viktigt för hjärthälsan. Se:
https://www.kostdemokrati.se/forum/viewtopic.php?t=55&p=109#p109
https://www.kostdemokrati.se/forum/viewtopic.php?f=14&t=56
https://www.kostdemokrati.se/forum/viewtopic.php?t=58&p=114#p114
Han har skrivit boken ”Varför djur inte får hjärtattacker”.
Att de officiella kostråden är ”fanatism” med skolastiskt tolkningsföreträde är jag idag mycket övertygad om med tanke på alla miljoner människor som hamnat i det metabola syndromet efter att noggrant ha följt råden om en kolhydratrik kost där det naturliga mättade fettet har var bannlyst.
Med stort intresse håller jag nu på att ta mig igenom John Lockes ”An Essay concerning Human Understanding”.
Boken skrevs i slutet av 1600-talet, det århundrade då man få allvar med hjälp av empiriska studier började bryta sig loss från de religiösa, ideal som hade varit rådande under mer än tusen år. Galileo och Newton skakade under detta århundrade i grunden om den rådande dogmatiska synen på universum.
Som titeln, ”An Essay concerning Human Understanding”, antyder var Locke intresserad av hur mänsklig förståelse var möjlig och inte förvånande ägnade han mycket tankeenergi i boken åt hur vi skapar en inre idévärld som vi sedan använder för att orientera oss i tillvaron – filosoferna Hume, Kant och Schopenhauer är här starka efterföljare.
Locke insåg klart att vi skapar idéer kring komplexa företeelser som vi sedan anser vara sanna för annars skulle vi helt enkelt inte kunna ha dessa idéer och att vi sedan förväxlar våra egna ”sanna” idéer med det NAMN vi använder när vi kommunicerar med omvärlden kring dessa och Locke anser att detta är grunden till alla missförstånd mellan människor.
Vad gäller Lena Andersson och LCHF så finner jag det väldigt anmärkningsvärt att hon inte ens använder sig av det allmänt vedertaget namnet LCHF när hon så emfatiskt angriper denna verkliga empiriska verklighet. Kan det vara så att hon av någon okänd anledning har ett väldigt starkt emotionellt förhållande till vår livsstil och därför, som förekommer hos vissa religiösa, inte vill nämna det som man har den starkaste emotionella dragningen till vid just dess namn.
I hennes 2011 krönika ”När stärkelsen blir synd” så tycker jag att det är uppenbart att det i Lena Anderssons officiellt religiösa värld är namnet LCHF som är själva tabubegreppet. Man nämner helt enkelt inte Djävulen vid namn för att inte onödigtvis locka fram honom.
Starka idéer som lockar till ”synd”. Kvinnor brändes en gång i tiden på bål (samma tid som Locke var verksam i) för att ha haft ihop det med djävulen.
Hur var det nu med hennes ölandskroppkakor?
Jag har för mig att jag i min ungdom när jag själv gjorde sådana också åt dem med skirat smör som ett naturligt tillbehör och att de definitivt innehöll en hel del stekt fläsk som gömdes inuti. Det är kanske därför LA är så förtjust i ölandskroppkakor. LA nämner förstås bara sylten om jag nu inte minns fel och kanske förnekar hon här att hon just njutit av djävulens frestelser men nöjd och mätt blev hon tydligen om inte allt hon skriver är fiktion.
Blir faktiskt ganska förvånad över att ni möter sådant motstånd bland vänner & bekanta. Det är ytterst få av alla jag känner som på allvar tror att LCHF är något skadligt. Några ivriga motståndare finns ju som t.ex tror att tjejens cancer ska bli värre av kosten (de fattar inte att det är precis tvärtom). Det lilla fåtalet talar jag inte om kost med, de får helt enkelt skylla sig själva och en dag när ljuset går upp för dem, känna sig dumma.
Däremot verkar många ha väldigt svårt att ge upp skräpet. Livet är tydligen inte värt att leva utan pasta, bullar, chips, läsk och godis.. Suck. De allra flesta vet att det är rena giftet, men tar tydligen hellre sjukdom och fetma än att avstå. Sockeralkolister kort och gott.
Caspar #70
Nja, det är inte heller många bland mina vänner som längre tror att det är skadligt, det har jag nog övertygat dom om att det inte är. Däremot får jag höra att jag är ”extrem” och blir ibland rätt ”hätskt” påhoppad för att jag t ex avstår från bröd och bara tar ost o smör. Jag är ju inte ”extrem” utan snarare ”liberal LCHF”, tar en pära till sillen och äter åtminstone en knäckebrödsmacka om dan (med mycket smör, ost, skinka, sallad och tomat på), så jag undviker inte ens stärkelse och ”säd”. Det är väl snarare det du skriver sist – att dom själva inte kan avstår från skräpet som gör dom upprörda, att jag kan blir tydligen en (tyst) anklagelse från mig mot dom och det reagerar dom på. Det är i alla fall min amatörpsykologiska förklaring. Flera av dom skulle definitivt må bra av att satsa på LCHF, men hellre försöker dom med 5:2 och liknande. ”Sockerberoendet” är starkt! Och antagligen tror dom inte att dom blir sjuka av det, även om hälsotillståndet förefaller rätt skralt hos några…
#69 @ Pofessor Göran:
Nu blev det lite knivigt …
Om LA som du tidigare skrivit ”faktiskt bara ”diktar” ihop citat som stämmer med den idé hon har om LCHF.” men samtidigt inte vågar ta dessa fyra bokstäver i sin mun – där i och för sig F i någon annans ”värld” skulle kunna stå för en viss herre med horn (vilket kan kännas skrämmande för en from individ) – tror jag att att det bästa är att hålla sig strikt till sakfrågan utan spekulationer om bakomliggande orsaker till de tre krönikorna … det passar ju dessutom bra för nu är väl nästan allt sagt – åtminstone för den här gången 🙂
Ser fram mot kommande krönika