I Corren, Fredrik Söderlund, aka Majoren, intervjuas. Han blev friskare med LCHF, utbildade sig till kostrådgivare, och hjälper nu andra att också bli friskare. Han förklarar varför vi kan bli arga och frusterade över de vansinniga kostråd diabetiker och andra sjuka får i vården.
Han säger att SBU-rapporten var som att öppna Pandoras ask.
”… Men mjöl i form av bröd har vi ju ätit sedan urminnes tider . . .
– Bara i knappt 4 000 år och aldrig i kombination med så mycket raffinerat socker som de senaste decennierna. Blodsockerpåslaget har slagit i taket för många av oss. …” – slut citat från artikeln.
I o f s så kan major Fredrik Söderlund ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att han har.
Professor Göran Sjöberg ”tonar” ju också åt hållet att det är kolhydraterna/sockret som är HUVUDORSAKEN till att folkhälsan blir sämre och övervikt-syndromet tilltar = mer och mer mediciner krävs för att hålla folk vid liv.
🙂 Jag får börja med att dementera att jag är utbildad kostrådgivare, jag är mest självlärd genom att läsa och hänga på bloggar, och allt är Annikas fel från första början! 😉
Carina Glenning är en mycket omtyckt journalist på Östgötacorrespondenten som aldrig tvekar att skriva om svåra eller känsliga ämnen, och artikelserien hon dragit igång är grym. Här kan ni själva se på helsidan med samlade vittnesmål om den urusla diabetesvården vi har i dag:
https://www.corren.se/ostergotland/linkoping/starka-lasarreaktioner-efter-correns-artikel-6567764-artikel.aspx
Den samlade kritiken mot gällande kostråd som Carina Glenning nu åstadkommer (mer på måndag) är nog unik bland dagstidningarna.
PS: Jo, Carina är dotter till motorjournalisten Christer Glenning.
@ Majoren:
Ser att jag själv är med bland bidragsgivarna till den artikel som du länkade om i ditt inlägg – bra, det gäller att bearbeta kostskojarna på alla plan och platser!
Ja då har hon att brås på. Christer Glenning var en stor favorit när jag som barn såg på Trafikmagasinet med min far. (Vi såg/ser svensk TV i svenska österbotten i Finland)
Fredrik Söderlund: ”Jag googlade runt efter information och hamnade av en slump på Annika Dahlqvists blogg, lågkolhydratkostens ”mamma”. Fettkost!”
Utnärkt att major Fredrik Söderlund utmanar Livsmedelsverkets fettsnåla och kolhydratstinna kostråd och att dr Annikas outtröttliga arbete fortsätter att sprida sig som ringar på vattnet! Det måste kännas fint!
Skicka artikeln till Folkpartiets högkvarter 🙂
Tack Majoren!
”Kontakt togs med kardiologen på US som sa att så länge patienterna går ner i vikt och förbättrar sina värden så måste detta vara okej.”
Precis! Varför skulle en LCHF som så snabbt ger dramatiska hälsovinster för diabetiker vara hälsovådlig för andra/på sikt?
Hur skulle det låta om ”LCHF” vore ett av läkemedelsindustrin framställt och receptbelagt piller …
Låt din röst fortsätta att höras! Det är sådana som du, dr Annika och Carina Glenning som gör skillnad, som förändrar livet till det bättre för medmänniskor och på sikt världen.
Ha en fett bra vecka!
Corren: Överläkare – ”Glöm tallriksmodellen”
https://www.corren.se/ostergotland/linkoping/overlakare-glom-tallriksmodellen-6561150-artikel.aspx
@ Majoren:
Ja, det är en imponerande samling vittnesbörd. men detta är ju på intet vis en nyhet. Vi har nu sett tusentals sådana de senaste 4-5 åren. Mer behövs inte, i varje fall inte med denna spridda typ av redovisning.
Dessa personer har ju inte längre något problem. Problemet är att nå ut till tusentals som inte är uppstudsiga utan iakttar den ”följsamhet” gentemot läkare, sköterskor och s.k. dietister som sägs vara en patients första och viktigaste dygd. Där behövs det mer uppseendeväckande och ljudliga medel än jag hittills sett. Det handlar ju om att rädda människor som lider och dör.
Den första åtgärden vore att systematisera vittnesbörd så att de kunde bilda ett epidemiologiskt godtagbart argument snarare än tusentals lösa anekdoter.
Varefter detta argument skall framföras med helt andra medel än som hittills förekommit i denna kampanj. Man kan tänka sig samordnade, samtidiga gatudemonstrationer i hela landet. Man kan tänka sig samordnad och samtidig belägring av vårdcentraler. Och givetvis framställningar som kan medföra att saken äntligen blir ett regeringsärende.
@ 7 Senior:
I den artikeln rekommenderas Medelhavskost, dvs olivolja och inte smör. Jag kan inte förstå varför man ska vara rädd för smör. Det finns inget som talar för att det ska vara negativt, och det är det fett som vi kan producera i norden, och det fett som vi har ätit av tradition..
@ Piltson:
Detta är ett riktigt bra tänk, Piltson, att systematisera vittnesbörd.
Hur ska det gå till?
Och hur skulle man kunna systematisera vittnesbörden?
Med sedvanliga statistiska metoder går det nog inte, för det finns ju ingen enhetlighet i underliggande parametrar. Men de som anser sig räddade kunde rimligen samlas i länsbaserade föreningar, som sedan kunde komma samman i en riksorganisation.
Då uppstår en samlad röst som hörs. Och auktoriteten bakom denna röst skulle uppfattas som långt mera gedigen än något som Livsmedelsverket och Socialstyrelsen kan framföra hur energiskt de än försöker samarbeta.
Jo det blir som ringar på vattnet med spridningen av denna nya lära om hur man äter rätt. Det går snabbare och snabbare. För övrigt så är det en merit att inte var utbildad kostrådgivare i dagsläget.
@ 8 Piltson:
Jag tror inte att det finns opinionsunderlag för några gatudemonstrationer och belägringar, men jag kan ha fel?
Om saken ska bli ett regeringsärende måste den in i politiken först, och dit har den inte kommit än.
Jag vet inte hur vi ska få frågan upp från internet till regeringsnivå.
@ 11 Piltson:
Man kan ju börja med att gå med i existerande föreningar, som Dios (Diabetesorganisationen i Sverige). Flera av styrelsemedlemmarna i Dios är LCHF-förespråkare.
Människan har aldrig behövt akademiska betyg för att äta!!!
Att vi har en major i ”våra led” tycker jag är ”kanon” 🙂
Jag tror helt enkelt att man måste ”ta strid” för att vinna som t.ex. Annika gjort under så många år. Och att en militär tar strid för det han tror på ligger förstås i sakens natur och när detta också stämmer överens med all den naturvetenskap som jag kan uppbåda så kan jag bara applådera.
Annorlunda uttrycket så kan väl knappast en militär fega sig och ”komma undan” med ett sådant beteende.
Apropå samhällsrörelser och engagemang mot officiella vansinnigheter så ska det enligt mina egna erfarenheter från 70-talet mycket upprörande vansinnigheter till för att folk ska ut och demonstrera. Då var det en stor rörelse bland framför allt ungdomen som såg igenom hyckleriet i världspolitiken.
När det gäller den sjuka hälsovården idag så verkar det framför allt vara vi som nu har blivit äldre och som under många år långsamt skadats av denna vård som nu av egen erfarenhet blir upprörda när vi konstaterar att vi faktiskt blir dramatiskt friskare när vi gör ”uppror” och gör precis tvärtom mot det som auktoriteterna står för.
Då är det nog inte fel att ha samma energi som en yngre ”major”.
@ Annika Dahlqvist:
Bara att jag aldrig hört talas om Dios kan ju vara ett tecken på att jag är illa informerad.
Men det kan också vara ett uttryck för att Dios inte har en särskilt ljudlig och uppmärksammad röst.
@ 17 Piltson:
Vi har skrivit ganska mycket om Dios de senaste åren i denna blogg.
Deras röst kan bli ljudligare ju fler som går med och engagerar sig. En förening är vad medlemmarna gör den till.
Ett sätt att gå med i Dios är att gå med i en av delföreningarna. Själv är jag med i SSDF.
@ Majoren:
Härligt Majoren – Bra jobbat!!!
Du gör skillnad och du behövs!!!
Så bra och så konkret! Precis det handlar om att en kostomläggning kan leda till hälsoförbättringar så är det alltid positivt. Det finns ingan anledning att INTE prova LCHF om inte gänsge kost fungerat. Man KAN bara inte vara så trångsynt och säga att LCHf är farligt och dåligt, när så många blir hjälpta och det finns både subjektiva omdömen om förbättrad hälsa och objektiva bevis med förbättrade värden och minskad medicinering. Glad att höra att du hjälpt så många diabetiker mm. Du ser själv stilig och hälsosam ut majoren! Det är också vara en fördel i ditt arbete att inspirera andra och ger ett trovärdigt intryck.
Lchf ”rörelsen” kanske borde bli lite mer militant. Men då måste det ske med finess. Svensken gillar inte våld och ockupationer. Inte ens om man i mer ”mjuka” former attackerar samhället.
Det feministiska initiativet a la Gudrun Shyman att elda upp tusenlappar mot det manliga förtrycket gav något mätbart resultat. Sån idioti retar bara upp folk, vilket inte minst valet gav besked om!
Vad jag menar är att spektakulära insatser sällan gillas av den stora massan. Det är nog ett mer träget och trälande arbete som ska till. Kanske det som just nu utförs här på bloggen!?
Föreningar och gatudemonstrationer hör till det förgångna.
Informella ”sammanslutningar” som denna blogg är nuet och framtiden!
Om vi tittar i backspegeln så har det hänt otroligt mycket på de knappt 9 år som jag har varit med i LCHF-rörelsen.
Artiklarna i Corren är bara ett exempel på framgångar, Fredrik Nyström aktiviteter en annan, Annika själv så klart och listan kan göras mycket lång,,,
Vi är på helt rätt väg – idag är det knappast någon som inte känner till LCHF – om de då väljer att spilla bort sin hälsa på skräpmat och piller så får de väl skylla sig själva – folk måste börja ta ett eget ansvar även i Sverige och inte bara förlita sig på att myndigheter och andra instutitioner skall sköta allt för oss?
Självklat är det graverande att vi med skattemedel finansierar en sjukvård som sakta men säkert tar livet av oss men det är en politisk fråga som snart kommer att tas på allvar – när pengarna tagit slut finns inget annat alternativ kvar än att hålla folk friska.
Det handlar om upplysning och utbildning – som i majorens fall, några timmars läsning på nätet ger kunskaper som är vida överlägsna de som bjuds inom vården – det är bara att fortsätta på den inslagna vägen,,,,
natan Skrev:
Instämmer.
Thomas Jansson Skrev:
Instämmer.
@ Professor Göran:
Göran, du skriver: ”När det gäller den sjuka hälsovården idag så verkar det framför allt vara vi som nu har blivit äldre och som under många år långsamt skadats av denna vård som nu av egen erfarenhet blir upprörda när vi konstaterar att vi faktiskt blir dramatiskt friskare när vi gör ”uppror” och gör precis tvärtom mot det som auktoriteterna står för.”
Det är dock ett tydligt moment 22 i situationen: Först när man blivit frisk genom att lämna ”evighetsmedicineringssystement” bakom sig kan man medverka i ”upproret”.
Alltså fler berättelser, mer publicitet och medverkan i organisationer behövs.
Att de som är tveksamma frågar sina doktorer om de kan få hjälp med LCHFövergång, eller en remiss till läkare och dietist som kan hjälpa, med just detta kan öppna ögonen för vårdpersonal, som t.o.m. beslutar sig för att ”studera ämnet” efter tillräckligt många förfrågningar…
Att be om remiss för LCHF-behandling bör snart bli lika naturligt som att idag be om det för GBP!
25@ stenbj:
”Att be om remiss för LCHF-behandling bör snart bli lika naturligt som att idag be om det för GBP!”
Håller inte alls med – LCHF och eventuella alternativa behandlingar (inte bara kost) skall alltid prövas innan GBP – först för de totalt hopplösa fallen bör en eventuell operation ske!
@ Annika Dahlqvist:
Att vissa styrelsemedlemmar i en befintlig organisation har en viss uppfattning, medan andra kanske har en annan, är i sig ett tecken för att oganisationen inte kan tala med samfälld röst och inte kan räkna med att uppfattas som auktoritet. Det blir för mycket interna kompromisser innan man kommer fram till något presentabelt.
Effektiva folkrörelser är fokuserade på ETT ämne och ETT syfte, inte ett potpurri på diverse, delvis stridiga idéer. När detta syfte är uppnått kan organisationen läggas ned eller ev. bli kvar och bli auktoritativ i besläktade ärenden. ”Almstriden” i Kungsträdgården är ett bra exempel. När almarna räddats kvarstod ”Alternativ Stad” som en auktoritet i stadsplaneringsfrågor rent allmänt.
En dedicerad folkrörelse rörande diabetesvård måste börja med EN initiativtagare i ETT län. När denne samlat en konstituerade grupp kommer rörelsen att växa av egen inre drivkraft. Jag föreställer mig att varje län i Sverige innehåller så många redan ”räddade” f.d. diabetiker att ett sådant initiativ kan tas nästan var som helst.
Vi kan jämföra med diverse aktivistgrupper i skolmjölkfrågan. De tycks förekomma på kommunal nivå lite här och där i landet, men ännu har jag inte hört om en nationell samling som ger engagemang på bredare bas. Så länge det inte finns en samlad röst kommer det ständigt att uppstå problem som i Luleå nyligen.
Piltson Skrev:
Ingen har idag en bra länklista som är sorterad på ämne och person – där har vi ett fel,,,
Jag har startat arbetet med en sådan och jobbar lite varje dag med den allt eftersom jag träffar på länkar som har med området att göra – i första hand LCHF men även kringliggande områden.
Självklart kommer den att innehålla länkar till video och artiklar. Sannolikt kommer Piltson själv, om han inte protesterar, att få en egen rubrik som han dock får finna sig i att dela med en viss herr Berglund som ju har skrivit många intressanta artiklar,,,
Min ambition är oxå en ordlista på vilken jag kommit relativt långt – det är inte alls något komplett medicinsk lexikon utan ambitionen är att den skall vara såpass omfattande att man med dess hjälp skall kunna läsa våra bloggar obehindrat samt kunna ta viss del av enklare forskningsrapporter. Mycket korta förklaringar samt när det finns – länkar till fördjupande läsning,,,
Genom att lägga allt på nätet kan det hela kompletteras och uppdateras kontinuerlig. Jag lägger för närvarande ungefär 30 minuter dagligen åt detta lilla hobbyprojekt som i sin version 1.0 torde vara klart för sjösättning kring årskiftet,,,,
Självklart kommer både DIOS & SSDF att finnas med bland länkarna.
—————————————————————–
Observera att SSDF har lagt ut alla sina tidningar ”Leva” på nätet – innehåller en del intressant genom åren!
https://www.ssdf.nu/tidningen/index.php
@ Piltson:
”En dedicerad folkrörelse rörande diabetesvård måste börja med EN initiativtagare i ETT län. När denne samlat en konstituerade grupp kommer rörelsen att växa av egen inre drivkraft. Jag föreställer mig att varje län i Sverige innehåller så många redan ”räddade” f.d. diabetiker att ett sådant initiativ kan tas nästan var som helst.”
Tycker nog att denna folkrörelse pågår här och just nu – fast vi har ingen fast organisation och det behövs inte heller,,,
Vi kan också jämföra med franskkanadensarnas aktion för att stävja regeringens planer att förbjuda mjukost på opastöriserad mjölk. Det blev snabbt en brett uppmärksammad sak just för att syftet hade oantastlig saklig grund och var snävt begränsat (”Kulinaria” sid. 119, 136).
Däremot misslyckades den schweiziska folkrörelsen mot rätten att slakta och äta hundar (”Kulinaria” sid. 69-70). Där var aktivisternas argument mera känslomässigt än sakligt baserat. Regeringen godkände inte förslaget eftersom den hade sakargumentet: ingen lagstiftning i privatfrågor.
Varken skolmjölk eller diabetesvård kan kallas ”privatfrågor”. Både sakargumentet och angelägenhetsgraden ligger tungt på oppositionsrörelsernas sida. Men vi behöver inte EN riksorganisation som luddigt talar om ”LCHF” med diverse spridda argument. Vi behöver TVÅ organistioner, var och en begränsad till sitt snäva syfte och ingenting därutöver innan det syftet är uppnått.
Thomas Jansson Skrev:
Helt oense.
Det har tagit förfärligt lång tid att komma så långt som man har kommit just för att det inte funnits en formell organisation som kan tala med en röst och bli godtagen som remissinstans.
Piltson Skrev:
Nåja – jag är inte alls så övertygad om att en fast organisation skulle ha drivit frågan fortare – kan mycket väl ha tagit längre tid,,,
Men en fast organisation är inget alternativ i verkligheten – vem skulle betala den?
Och det finns redan organisationer men de gör fel saker – det är vi på väg att ändra på!
Piltson Skrev:
Organisationer är en styggelse allmänt sett – därför att de ”tar förr eller senare över” och cementerar ett ifrån början levande budskap på den nivån det var när organisationen kom till.
Varianter av artegen LCHF-kost finns det som princip lika många av som det finns sådana som äter så. Normalkosten har gällt i 50 år eller mer – och nio år för att bryta det mönstret för ca två miljoner människor – tycker jag är en kort tid för en så komplicerad förändring för så mååånga människor.
Dessutom blir förändringen BESTÅENDE utan organisation. Jag betvivlar att det är särskilt många som betydande har minskat på kolhydratgiftet – och sen återgår till normalkostens innehåll av ca 60 %.
I o f s så kan jag ha fel i detta – men det kan jag ej föreställa mig att jag har. Vad tror Du ❓
@ 31 Piltson:
Sverige är det land i världen som har kommit längst i LCHF-hänseende.
Norge har en förening med lokalavdelningar: Kostreform för bedre helse.
Har de kommit längre än vi pga det?
Josef Boberg Skrev:
Det är riktigt. Hyresgäströrelsen och Konsum är exempel. Just därför skall syftet vara snävt och rörelsen naturligen läggas ned när syftet är nått.
@ Annika Dahlqvist:
Det vet jag inte. Men rent allmänt bör man ha ögonen på hur byråkrater och maktmänniskor tänker.
Just i Sverige är det väldigt vanligt att den som kraftigt säger ifrån i något samhällsärende strax tillfrågas vem han/hon representerar. Den som då säger att hon/han representerar sig själv och sin erfarenhet i ärendet blir helst förd åt sidan.
För att bli respekterad i Sverige bör man kunna tala i namn av ett kollektiv. Inte så kul, men så är det.
Det har att göra med att svensken i allmänhet känner sig ängslig inför individualister. Och jag ser det som en orsak till varför just Annika Dahlqvist har blivit så hätskt förföljd. Samhällsfrågan görs strax till en personfråga. Så går det inte till i andra länder jag känner till.
I praktiken betyder det att den som den som talar för en organiserad grupp snabbare får respekt och kanske resultat än den som saknar sådan förankring.
Thomas Jansson Skrev:
Betala?!
Gud vilket snack. När vi samlades kring almarna i Kungsträdgården för drygt fyrtio år sedan tack vare en på förhand riggad telefonkedja var det väl ingen som funderade på att få betalt!
https://sv.wikipedia.org/wiki/Almstriden
En lösligt organiserad folkrörelse för ett snävt ändamål har varken inkomster eller utgifter. Sådant uppstår just när någon ”tar över” – alltså när det anställs personer som får lön och strax får egna karriärintressen vid sidan av rörelsens. Just därför är en effektiv folkrörelse begränsad till både syfte och tid.
Almarna står kvar, det kostade ingenting.
Här hade jag också skrivit ett svar på 34 ovan, men det försvann, skall jag upprepa det:
Här ett bildsvep från Almstriden.
https://www.alternativstad.nu/Dokument/almstriden.html
Sista bilden visar den estrad där jag ordnade underhållning varje dag i några veckor. Musikanter kom och spelade, dom fick inga pengar. Diverse föredragshållare kom och pratade, snack om betalning var det aldrig. En som inte kom var Hjalmar Mehr, borgarråd som hade hittat på alltihop men inte var beredd att samtala med folket.
I det ögonblick man drar fram ”betalning” blir begreppet utomparlamentarisk demokrati en död tanke. Men jag tycker faktiskt att flera tusen diabetikers öde kan vara lika angeläget som ett dussin almars öde. Är det kanske fel?
@ Piltson: #37
Intressant jämförelse!
Även om jag är emot att blanda in politik i LCHF så måste man trots allt konstatera att vår idag ganska omfattande gräsrotsrörelse, de facto, på samma sätt som Almrörelsen eller Vietnamrörelsen, innebär en utmaning av den ”existerande ordningen”. Och ska man vara ärlig så är det inte obetydliga ekonomiska intressena vi samtidigt utmanar. Lierre Keith har i sin Vegomyten satt fingret på just detta.
Vad som är speciellt med LCHF är att det här är frågan om att grundläggande naturvetenskap förnekas av den officiella medicinska ”vetenskapen” och som enligt min uppfattning därför i logikens namn också förvandlar sig själv till en religiös tro medan det i de två 70-talsrörelserna var mer övergripande frågor som materialiserades; i almfrågan bevarandet av en ”mänsklig” miljö i stadsbilden medan det i Vietnamfrågan var frågan om den sjuka världspolitiken som ”tände” ungdomen.
LCHF berör människor på ett helt annat och konkret sätt än de två andra frågorna och jag har som Tombola lite svårt att se att folk skulle kunna organisera sig den kring den här typen av frågor – dvs. gå ”man ur huse”. Men man ska aldrig säga aldrig för folk blir med rätta otroligt upprörda när de inser att de rent ut sagt har blivit lurade när det gäller sin egen hälsa av dem som de trodde de kunde lita på.
Vi har som Annika påpekat kommit väldigt långt i Sverige utan någon klassisk ”organiserad” folkrörelse och som Tombola är inne på så kanske detta är ett tecken i vår moderna internettid.
Om framtiden kan vi tyvärr bara sia vilket inte ska hindra oss från att kämpa på efter förmåga som Majoren gör och som du gör utan att blanda in pengar. Även om jag själv inte tar betalt för mina föredrag (utom rena reseutlägg) så har jag inga problem med att andra som måste leva på denna verksamhet gör det.
@ 36 Piltson:
Jag tror inte att Thomas avsåg ersättning till aktiva, men en organisation kostar alltid pengar. Lokaler, resekostnader, informationsmaterial etc. Särskilt om man har en rikstäckande organisation blir det stora resekostnader.
@ Professor Göran:
Jag kan tänka mig att statinskandalen skulle kunna få människor att gå i taket, om de begrep det oerhörda lurendrejeriet. Neurosedynskandalen är kanske inte helt jämförbar, men orsakade mycket väsen i media, liksom hormoslyr, asbest osv. Hälsa berör, och att ha blivit förd bakom ljuset är något som väcker vrede. Med sociala medier och den hastighet med vilken en fråga kan spridas, så håller jag det inte för otroligt.
En god cirkel kan starta var som helst och sprida sina ringar på vattnet:
En första LCHF cirkel startade i Njurunda, en annan i Karlstad nu en tredje i Linköping, häromdagen en fjärde via föräldrauppror i Luleå, tidigare ett antal via föräldrauppror på andra orter samtidigt med hundratals på internetbloggar … förhoppningsvis sammanfaller alla slutligen till en enda stor god cirkel …
Visst finns det ett pågående folkuppror …
@ Ann Kristin:
Ibland blir man nästan ”förtvivlad” när man inser vilket ”stinkande byk” som hela den medicinska ”vetenskapen” utgör. Statinerna och svamlet om kolesterolet utgör förstås den största varbölden i modern tid och man kan ju hoppas att ”gemene man” skall inse detta men som Tombola så visst påpekar så finns det inga tecken på detta idag. Tvärtom knaprar folk på och vill inte höra på några motargument.
Det kanske är så att om detta skulle inträffa så försvinner nästan all tilltro till sjukvården.
På något sätt lurar det här en Sjuhövdad Hydra och det hjälper därför inte att hugga av ett huvud för ett nytt växer omedelbart ut och att det är först när kolhydraterna försvinner ur kosten som den till slut kommer att somna in med större delen av vår sjukvårdsapparat när denna heller inte längre behövs.
Bäva månde läkare, sjuksköterskor, dietister men framför hela den den sjuka läkemedelsindustrin som ständigt våldför sig på vetenskapen.
@ Ann Kristin:
Jag tror du har rätt på varje punkt. Men dessvärre är bloggande inget effektivt instrument när det gäller att vinna proselyter. De som läser i dem verkar uteslutande vara folk som redan är övertygade och har baskunskaperna.
Det är därför jag är så besviken på de konventionella medierna, dagspress och TV, och kan inte förstå varför journalister som ålagts att bevaka dessa frågor inte bryr sig om att läsa på innan de börjar prata med folk. Det ställs aldrig logiska följdfrågor när folk som Hellenius, Marcus och Rössner intervjuas. Den som har baskunskap torde finna det lätt att demontera dessa auktoriteter.
Jag försöker rekonstruera mitt svar på 34 ovan och återkommer till det i morgon efter lunch.
@ Piltson:
Jag tror du har rätt!
I eftermiddags råkade jag lyssna på ett P1-program, jag tror det var ”Plånboken” och det handlade om fetma som enligt programtråden berodde på att vi har en naturlig ”instinkt” att få mesta valuta för pengarna, dvs. så stora portioner som möjligt, och där den röda tråden var de enormt stora läskedrycksmuggarna på 1.5 liter som finns i USA. (Intressant att vår fetma även engagerar i ett program som Plånboken.)
Här hade man släpat in Marcus som bekräftade alla fördomar som reportern orkade hosta upp kring ”överätning” som orsak till vår fetma. Själva idén om att fetma skulle ha någonting att göra med VAD vi äter, och speciellt då inte kolhydrater, fanns bara inte på kartan; varken hos reportern eller hos Marcus. Här gällde kalori som kalori som vanligt.
Vilket enormt glapp mellan detta ”babbel” och vetenskapen och verkligheten men detta kan ju inte fortgå i all evinnerlighet!
Intressant tid vi lever i!
@ 43 Piltson:
Du bor inte i Sverige och har inte så mycket koll på hur svenskarna tänker?
Jag har de senaste veckorna träffat många människor som nu har uppfattat att SBU har givit LCHF rätt.
36@ Piltson:
Om nu Piltson tror att det fortfarande är år 1972 och ingenting har hänt så tror jag nog att en viss besvikelse kan uppstå,,,
Dessutom var ju almarna en lokal angelägenhet i Stockholm, klart att det gick att samla ihop en stor grupp människor där och då.
Telefonkedjan har idag bytts ut mot bloggar, de fysiska demonstrationerna har ersatts av mail och debattartiklar – sakta men säkert avancerar rörelsen framåt,,,
Självklart har bloggarna många nykomlingar – folk kommer och går och vi kan vara helt säkra på att även massmedia läser våra bloggar – men visst skulle man önska att media vore lite mera pålästa!
När det gäller den norska föreningen https://www.kostreform.no/ uppges att den har 1200 medlemmar, har använt en knapp timma ikväll för att gå igenom deras hemsida och är inte alltför imponerad – mitt intryck är att vi har kommit mycket längre hos oss även om vi inte är organiserade – men vem skulle vilja betala för ett sådant medlemskap när allt redan finns gratis på nätet?
Visserligen finns ingen förening som kan vara remissorgan men det finns andra, effektiva metoder att få inflytande på än att bilda föreningar,,,
Men det är väl inget som hindrar Piltson att starta en sådan förening?
Annika Dahlqvist Skrev:
I den mån en folkrörelse av den typ jag skisserat behöver professionella tjänster måste dessa tillhandahållas av deltagarna själva. Såvitt jag minns var det aldrig ens tal om att be om bidrag, och medlemsavgifter förekom inte. En ”förening” var det inte.
En rörelse av denna typ har problem, men de har inte mycket med pengar att göra. Den som måste resa nånstans får betala biljetten som varje annan resenär.
Hos Alternativ Stad var problemet den överdrivna tron på demokrati. Man hade ingen styrelse och inget kommittéväsen. Allt beslutades på ”stormöten”, där var och en av de närvarande hade en röst. När besluten skulle sättas i verket fanns det inga verkställande organ. Eftersom besluten kunde ha fattats av den just den gången närvarande minoriteten kunde det bli dåligt med iscensättningen.
Hur det går till där idag vet jag inte, men lokalen den gången var ett rivningshus i Klara.
Den största spridningen av ”heta” frågor är på Twitter och Facebook, på både ont och gott. Dessa medier bevakas av gammelmedia, så visst får det genomslag. Hashtaggar # sprider ett ämne med blixtens hastighet.
Efter Julian Assange och våldtäktsanklagelserna startade Johanna Koljonen #prataomdet, som ledde till en stor mediauppmärksamhet. Läs mer här:https://sv.wikipedia.org/wiki/Prataomdet
Jag tror att det kommer att bli en liknande utveckling kring maten, eftersom det är de runt 35-40, med småbarn, yrken i mediavärlden, och boende på Söder som i stor majoritet är de som startar detta. Alla nya trender i form av mat har uppkommit i storstäderna, på restauranger och deras välbeställda kunder, som burit det vidare, i form av ”gammaldags” mat, där inälvsmat har blivit stort (Djuret och Svinet i Sthlm), surdegsbakande, matfestivaler i Sthlms innerstad, med överlag ekologiskt, närodlat och gärna rena råvaror och hemproducerat.
De är petiga med vad deras barn äter, så förskola/skola kan hamna i fokus. Dessutom, steget från den gamla husmanskosten, de rena råvarorna och ekologiskt/närodlat är inte långt till lchf. Om dessa yngre medelålders får lite högt blodsocker ska ni se att det händer grejor!
För övrigt stretar jag själv med blodsockret. Gryningsfenomenet slår till direkt utan kvällsalkohol. I morse var det 6,9. Jag ligger aldrig över 7, och det sjunker under dagen, men hur ska jag tänka? Nu ska jag ta ett pulshöjande pass på löpbandet, och sedan kolla.
Bukspottkörteln utsöndrar ju blodsockerhöjande glukagon, som visar sig i leverns tillverkning av glukos, trots strikt lchf. Om man blockerar glukagonet med alkohol, hur bra är det med högre glukagon, som inte får komma till användning? Cirkulerar det förhöjt glukagon i kroppen?
Nu kom det OT, men jag hinner inte byta spår, om någon vill svara, kan ju det göras i ett lämpligare inlägg.
Thomas Jansson Skrev:
Det stämmer naturligtvis, och det är därför man behöver en lösligt federal struktur. Det är absurt att det förekommer föräldragrupper rörande skolmjölk på diverse håll i landet men inget organ för informationsutbyte och gemensamma ställningstaganden i denna fråga.
@ Ann Kristin:
Den första halvan av din kommentar fann jag förfärligt intressant. Jag anar inte vad en ”hashtagg” är men skall forska i saken.
49@ Piltson:
Det faller sig naturligt att man i sådana här sammanhang börjar lokalt och när man upptäcker att frågan är större än så så börjar man organisrea sig på ett eller annat sätt – en löst och mycket informell ”organisation” kan ju vara erfarenhetsutbyte och förmedling av kunskap via en blogg som denna,,,
Finns en kvinna här som jobbar för bättre mat i skolan, Camilla Sparring, som driver Matupproret:
https://www.camillasmatuppror.se
Uppenbarligen skulle en bra länklista kunna underlätta – jag lägger hennes adress under rubriken ”Namninsamlingar” i länklistan,,,
Tiderna förändras, omgivningen och vi med den och dagens betydelse av ”hashtagg” är inte alls densamma som avsågs i Humlegården 1968,,,,
Och visst är det fler än redan övertygade som läser bloggarna, här vankas det mera artiklar,,
https://www.kostdoktorn.se/efterlysning-har-du-forbattrat-din-halsa-gatt-ned-mycket-i-vikt-med-lchf
@ 47 Piltson:
Det är möjligt att du har rätt, men jag tänker inte starta någon förening. Det får någon annan göra.
Och jag tycker att det kan få vara nog om detta i min blogg – för tillfället.
Blir det upprop till en förening vill jag gärna länka till det, men att bara sitta och ropa ut i rymden efter förening känns inte meningsfullt.
Annika Dahlqvist Skrev:
Har väl inte heller föreslagits?!
Synes vara ett gräl, eller har jag i vanlig ordning missförstått?
Förening har varit uppe ett antal gånger under årens lopp – det är knappast någon realistisk ide i dagsläget och inte framöver heller. Däremot så visar diskussionen som har varit i denna tråd att det finns ett behov av en sammanställning av vad som redan finns, det är ju mycket lätt att publicera sig på nätet men betydligt svårare att få folk att hitta dit.
För min egen del var det inte så länge sedan jag upptäckte att mycket av det jag saknade fanns på http://www.kostdemoktati.se vilket i sin tur ledde mig till både Björn Hammarskölds läsvärda sidor samt Ralf Sundbergs blogg – det finns alltså väldigt mycket gjort vilka inte alla känner till.
Dios är vad jag förstått en utbrytargrupp som är en riktig diabetes förening, om unga människor kommer att ansluta sig där återstår att se – för min egen del tror jag att de yngre idag är betydligt mindre intresserade av formella föreningar än tidigirare generationer.
Många äldre har nog valt förening mer av sociala skäl, det brukar vara en ansenlig administration och rätt så lite sakfrågor i de föreningar jag förr varit med i. Tror nog att många föreningar tappar medlemmar, det mesta finns att få på nätet gratis eller som webbaserade kurser till mycket låga kostnader,,,,,