Professor Görans krönika:
Livet eller den förunderliga homeostasen!
I Wikipedia läser vi: ”Homeostas, av grek. homoios (liknande) och stasis (stopp, stillastående), är ett stabilt och konstant tillstånd gentemot omgivningen i ett biologiskt system. De tre viktigaste homeostatiska mekanismerna är termoreglering, osmoreglering och reglering av blodsockernivåerna.”
Våra kroppar är utan tvekan självreglerande mekanismer av en komplexitetsgrad som är svår att föreställa sig. Idag finns det oerhört detaljerade kunskaper om många av de grundläggande biokemiska processerna som ständigt är verksamma på atomnivå även om vi bara har naggat på ytan i vårt kunskapssökande. Men för så där 150 år sedan visste man väldigt lite om dessa och då var det naturligt att man gärna föreställde sig att det fanns någonting utanför de rent fysiologiska livsprocesserna och som var av en mer andlig natur och som gick under namnet Vitalism och dessa grundläggande idéer går som vanligt tillbaka till de grekiska filosoferna.
Läs mer
Wikipedia förklarar igen: ”Vitalism, är den naturfilosofiska åsikt, som anser, att det finns en grundläggande skillnad mellan det organiska, levande, och det oorganiska. Den organiska verkligheten kan inte fullt förklaras genom bara fysikalisk–kemiska (mekaniska) mekanismer, utan förutsätter särskilda livskrafter, som styr de fysikaliskt kemiska krafterna vid uppbyggandet av de levande organismerna.”
I vår strävan att förstå kroppens alla ”livsprocesser” har det slagit mig att det aldrig kan finnas någon bortre gräns för hur djupt denna strävan att greppa vår verkliga verklighet skulle kunna gå. Men att det bara är genom att experimentellt studera denna verklighet och koppla ihop pusselbitarna i ett logiskt sammanhängande mönster som vi kan få mer kunskap och sedan inbilla oss att vi förstår. Detta gäller nu inte bara kroppens medicinska fysiologi utan även den oändligt mycket enklare metallurgin och materialvetenskapen som nu råkar vara mitt eget speciella forskningsområde. Denna insikt om att vi egentligen aldrig i grunden kommer att ”förstå” stämmer med vad jag för tillfället läser i ”An Essay Concerning Human Understanding” av 1600-talsfilosofen John Locke. För övrigt stämmer denna empiristiska klarsyn med den som Xenofanes stod för redan 2000 år tidigare och som jag också är en varm anhängare av.
Det är nog också därför jag blir så irriterad på alla kaxiga personer som hävdar att de har ”förstått” eller ”vet” oberoende av om det nu råkar vara frågan om en inkompetent kardiolog, en blåljugande kostprofessor eller någon av våra egna beryktade skeptiker. Om de bara inte vore så kaxiga skulle jag förstås ha lättare att stå ut med dem. En kaxig inställning måste förstås definitionsmässigt vara dogmatisk och en inställning som i sig döljer ett ointresse för det stora mönstret och där intresset snarare ligger i att finna de små korn i verkligheten med vilka de kan försvara sina dogmer och här kan knappast någon vetenskaplig ödmjukhet finnas. Denna inställning, ”Vi VET att det fungerar!”, måste förstås också genomsyra den ”evidensbaserade medicinen” för hur skulle man annars kunna försvara att man försöker introducera ett nytt skumt läkemedel.
Om man har försökt tränga in i den medicinska fysiologins grunder, som förstås ligger på en högre systemnivå än den molekylära cellbiologin, slår insikten om homeostasens komplexitet till med överväldigande kraft. Det finns näst intill en oändlig mängd processer som samverkar men ofta i en hierarkisk ordning där vissa homeostatiska processer dominerar över andra med lägre potens. Denna överväldigande kraft anser jag borde mana de mest ”urkaxiga” läkare till en viss ödmjukhet även om en del kardiologer bevisligen som Stålmannen kan stå emot vilka krafter som helst.
Man kan försöka tränga in i vilken homeostatisk process som helst och då inser man väldigt snabbt hur intrikat hopflätade de olika mekanismerna, med vilka kroppen upprätthåller livsviktiga jämvikter, är. Wikipedia nämner som sagt de tre viktigaste homeostatiska mekanismerna och eftersom vi på LCHF-bloggar i första hand intresserar oss för den homeostas som blodsockerregleringen utgör kan vi för ovanlighetens skull istället ta en liten titt på osmoregleringen som en av dessa mekanismer.
Osmos är ett fenomen som har att göra med att koncentrationsskillnader försöker jämna ut sig i kemiska lösningar och denna osmos är speciellt viktig i våra njurar. Om denna mekanism inte skulle fungera så skulle vi kissa ungefär 200 liter per dygn och vi behöver då inte så mycket fantasi för att förstå hur kortlivade vi skulle bli. Genom mängder av finurliga fysiologiska processer (där bl. a. blodtryck, nervimpulser och hormoner, som Resin, Angiotensin II och Aldosteron för att nämna några, är viktiga) med denna osmos som den hierarkiskt viktigaste homeostatiska processen återtar njurarna det mesta av den vätska och de salter som de först utsöndrade och om detta inte skedde skulle livsprocesserna snabbt avstanna. Den cirka en och en halv liter vätska vi till slut kissar ut har en ytterst noggrant bestämd sammansättning för att hela vätskebalansen i kroppen skall kunna optimeras.
Nu kan som bekant processer snedvridas i kroppen och det är då man kan börja tala om sjukdom. När hjärtat på olika sätt har försvagats (och inte ”orkar” längre) påverkas homeostasen i denna osmotiska process och vätska kan börja ansamlas i kroppen, dvs. vätskebalansen fungerar inte längre som den ska och det bildas så kallade ödem som kan vara direkt livshotande i t.ex. lungorna, och då finns det ett antal kemiska medel, så kallade urindrivande läkemedel, som kan användas för att minska ner denna s.k. intercellulära vätskeansamling. För att nämna det kanske ”enklaste” läkemedlet så råkar det vara en sockermolekyl som kallas mannitol och som avslutning kan det därför kanske vara intressant att berätta hur denna molekyl verkar osmotiskt.
Läkemedlet mannitol ges intravenöst och väldigt snabbt reagerar njurarna homeostatiskt på detta främmande ämne som kommit in i blodomloppet och det är därför ett ämne som de utsöndrar tillsammans de 200 litrarna vätska. I den del av njurarna, urinledarna, där mer än 99 % av denna vätska sedan återtas tillsammans med de flesta av de salter som utsöndras är sockermolekylen mannitol helt enkelt för stor för att kunna återtas genom de ytliga cellerna (epitelcellerna) i urinledarna. Detta betyder att koncentrationen av detta ämne ökar dramatiskt i urinledarna och där ändras just den osmotiska balansen som gör att mer vätska hålls kvar och som man sedan kissar ut. Kroppen förlorar helt enkelt överskottet av vätska. Man kan säga att den starka sockerlösningen som det är frågan om ”suger till sig vätska” för att osmotiskt jämna ut koncentrationen. Denna osmotiska process som drivs av sockermolekylen gör också att den ”suger ut” vätskan ur epitelcellerna i urinledarnas cellväggar och får dessa att skrynklas ihop så att hela cellväggen börjar läcka i skarvarna mellan cellerna vilket ökar den urindrivande effekten. Inom parantes kan nämnas att ”skrynkeleffekt” från mannitol också används för att få kunna bryta igenom den så kallade blod-hjärnbarriären så att psykofarmaka kan komma in och påverka nervcellerna i hjärnan och dessutom att knarkhandlare ofta spär ut sina droger med mannitol för att öka på förtjänsterna.
Tack för ditt oförtröttliga studium av kroppen och dess mysterier. Jag har koncentrerat mig på det faktum att en kvarvarande fettansamling (övervikt) i kroppen verkar vara inflammationsdrivande, trots strikt lchf och allehand andra välgörande tillskott. Nu hoppas jag att fas 2 (minus 20 kg) ska få mig att tippa över åt rätt håll. Vid midsommar hoppas jag att mitt då 18 månader långa superstrikta lchfexperiment ska betala sig. Då borde fas 3 bli enklare. Annars har jag så många hälsovinster. Även om jag blir sjukpensionär borde jag väl vara nöjd (nej, det kommer jag inte attvara, jag har mitt envetna förhållningssätt till livet, att altt går att övervinna).
Min lugna mage och oerhört trivsamma kokosfettshud/hår är värt mycket. Min man säger att jag är blank i hullet som en säl 😉 Jag kräver inga hudkrämer eller hårprodukter, tvättar mig bara med en ekologisk tvål och kan t o m reda ut mitt hår med fingrarana, jag som hade en risbuske tidigare på huvudet. Ett tag tänkte jag raka av det. De torra naglarna är ett minne blott, saker som gör att min kropp är mycket trivsammare att umgås med. Jag satsar på att bli världens mjukaste mormor/farmor 😉
Allt detta går ju naturligtvis att förklara på cellnivå, det är ju där allting sker, och alla dess intrikata styrsystem, som tydligen påverkas enormt av födoämnena.
@ Ann Kristin:
” … Min lugna mage och oerhört trivsamma kokosfettshud/hår är värt mycket …”
Använder du kokosfett som lotion/hårinpackning?
Kokosfettkaffe?
Varma gratulationer till dr Annika! Njuuut!!!
@ 1940:
Jag har kokosfett inuti( i alla mina kaffekoppar,älskar nymalt kaffe) och utanpå, vid behov. Lite i torra hårtoppar, lite i ansiktet och andra ställen. Jag fullkomligt älskar kokosfett. Jag vill vältra mig i kokosfett 😉 Men eftersom det är långbortifrånmat får man äta och vara nöjd. En koksfetts- och kaffeblockad skulle förmörka min tillvaro, liksom roiboostebrist. Det är mina tre exotiska, utomeuropeiska lyxvaror.
@ Ann Kristin:
Tack! Då ska jag prova komplettera utanpå vid behov.
Är det okej med Biofoods ekologiska luktfria?
@ Ann Kristin:
Att du verkar vara på gott humör är inte att ta miste på 🙂
Min egen hustru (60 +) återfick den kropp, både till storlek och form, som hon hade som ung flicka (- 12 kg) efter ett par år på strikt LCHF men framför allt har hon nu fått en massa energi förutom att hon som du själv oftast är på väldigt gott humör.
Jag tycker din inställning är helt rätt. Allt talar för att strikt LCHF på sikt reparerar mycket (homeostatiskt återställer borde man säga förstås) i våra, med åren allt sjukare, kroppar men när det tog 60 år att köra den i botten så är det troligt att det också kan ta några år att reparera den.
Krönikan handlar ju om att vi faktiskt inte vet vad som händer i vår kroppar på en övergripande långsiktig nivå på grund av komplexiteten annat än att vi har konstaterat att de flesta av oss mår bättre av att vi skippar kolhydraterna om vi nu hamnat i det metabola syndromet.
Alla vill helst ha absoluta kategorisk svar på sina hälsofrågor men om vi som LCHF-förespråkare skulle falla i den fällan så skulle vi förvandlas till den dogmatiskt, religiösa sekt som våra motståndare så gärna vill se oss som medan de själva, som Hellenius, inte har några problem att dogmatisk och kategoriskt fördöma LCHF.
Annika själv kommer nog aldrig hamna där utan hävdar alltid balanserat att vi reagerar på olika sätt och att vi måste lyssna till våra egna homeostatiska reaktioner när vi ändrar den ”yttre miljön” för våra kroppar helt i linje med innehållet i min krönika. 1800-talsfysiologen Claude Bernard talade just om kroppens fysiologiska reaktioner (homeostasen) på förändringar i den yttre miljön utan att han speciellt ägnade sig åt vår kost.
@ 1940:
Jag köper Markattas ekologiska, jag skulle tro att alla ekologiska kokosoljor fungerar precis lika bra. Det förunderliga är att det smälter in i huden bättre än någon kräm jag har provat.
@ Professor Göran:
Som engelsmännen säger: the proof of the pudding is in the eating, dvs man måste testa för att veta. Du och din frus berättelser, om att våga välja hälsa och neka läkemedel är avgörande för min egen del, tillsammans med andras, liknande berättelser.
Mitt skäl till att finnas och kommentera på bloggar är att ge andra modet att våga, rätta till rena fel och berätta min ”anekdot”. Gräsrötter går inte att stoppa. På sikt kan vi få långa, friska liv, istället för långa och sjuka liv. Många blir 85-90 år gamla, men friska är de inte.
Tack för en som vanligt intressant krönika:” … Men för så där 150 år sedan visste man väldigt lite om dessa och då var det naturligt att man gärna föreställde sig att det fanns någonting utanför de rent fysiologiska livsprocesserna och som var av en mer andlig natur och som gick under namnet Vitalism och dessa grundläggande idéer går som vanligt tillbaka till de grekiska filosoferna …”
Dock förstod vissa (Banting) att om man fortsätter att agera/äta på samma sätt som man alltid gjort så får man samma resultat … och det är mycket mer än vad vårt inhemska kostetablissemangs företrädare har fattat 😉 Skillnaden är väl att han inte hade någon prestige att förlora och därför kunde tänka i andra banor.
Vår kropp är i sanning en sinnrik konstruktion – många ggr svarar den positivt på små förändringar. Så varför inte lyssna på kroppen, acceptera att kroppen är bossen i stället för att motarbeta den enligt Svenska Livsfarliga Verkets rekommendationer …
Tänkte bara lägga till en kommentar till begreppet ”HOMEOSTAS”. Dvs. ”balans”.
Det är mycket i vår värld som vill få oss ur balans och omforma oss. Ibland till det bättre, som med professor Görans fru, som blev av med 12 kg, men även till det sämre. Den processen benämns inom SYSTEMTEORIN för ”MORFOGENES” (= skapande av ny for.
Människan har både homesostatiska och morfogenetiska system i kroppen. Hela människans liv kan i princip ses som ett morfogenetiskt system eftersom vi förändras under hela livet
De homeostatiska systemen ser till att vi söker mat då vi är hungriga och vätska då vi är töstiga och somnar då vi behöver sömn. Och inte minst reagerar för att hålla oss upprätta om vi hamnar i en situation då vi riskeraratt falla omkull.
Ja de var kanske lite utanför ämnet, men den som är intresserad kan googla på Systemteori och Cybernetik (självreglering) och läsa mer. Ett termostatreglerat värmesystem i ett hus är ett typiskt exempel på ett homeostatiskt system.