Krönika av professor Göran Sjöberg:
Den ofattbara människokroppen!
Jag håller just nu på att fördjupa mig i den medicinska fysiologin (GUYTON AND HALL, Textbook of Medical Physiology, TWELFTH EDITION) och tror faktiskt att jag håller på att bli ”religiös”. För en metallurg som nu ger sig in i, och försöker förstå, denna vetenskap i grunden är det rent ofattbart hur det är möjligt att liv över huvud taget kan existera, för till syvende och sidst är våra kroppar, de facto, självreglerande (homeostatiska) fysiska och kemiska system som verkar på många olika nivåer, från den enklaste vätskebalansen till vår mentala samverkan i sociala system.
De självreglerande mekanismerna är verksamma på alla nivåer. Är vattenhalten för låg i kroppen blir man törstig och återställer vätskebalansen (homeostasen) genom att dricka. Fungerar inte samverkan för individen i den sociala miljön vidtar korrigerande mekanismer i samhället för att återställa ”balansen” – via den ”sociala homeostasen”. I vissa primitiva kulturer lär människor som uteslutits ur den sociala gemenskapen, av någon anledning, helt enkelt lagt sig ned för att dö och också gjort detta genom att med egen vilja stänga av väsentliga, fysiologiska, livsfunktioner. T.ex. bland aboriginerna i Australien lär detta ha förekommit.
Läs mer
I den här krönikan tänkte jag enbart uppehålla mig vid den homeostatiska, fysiologiska nivån, där alla våra 10 000 miljarder celler får sin nödvändiga näring från matsmältningen och andningen, via blodomloppet. I första hand tänker vi då på det rena bränslet, fett och kolhydrater, som tillsammans med det syre vi andas in förbränns i de så kallade mitokondrierna, energifabrikerna, som finns i ett stort antal i alla våra celler. Och när vi talar om blodomloppet så tänker vi i första hand på de stora ådrorna där blodet i artärerna, genom hjärtats muskelarbete, transporterar ut inte bara bränslet och syret utan även alla andra näringsämnen, och här finns en lång rad, från specifika, komplexa proteiner som syntetiseras från våra gener till de enklaste mineraler, som t.ex. magnesium eller kalium, men som alla är nödvändiga för att hålla ”livet igång”. I venerna transporterar sedan blodet tillbaka restprodukterna, ”askan”, som t.ex. koldioxiden, som är en slutprodukt när energin från maten slutligen ”förbränts”, och som vi sedan andas ut. Det intressanta, i det här perspektivet, är ändå inte våra stora ådror utan de allra finaste, som bara är några tusendels millimeter stora, de så kallade kapillärerna där denna fysiologiska växelverkan mellan blod och celler sker. Även om kapillärerna är så ytterst små är deras sammanlagda yta i våra kroppar mer än 500 kvadratmeter och det är via denna stora yta som näringsutbytet med alla våra celler slutligen sker.
Nå – hur ser då fysiken, ”fysiologin”, ut i dessa kapillärer när cellerna förses med näring – och det är faktiskt i denna fysiologi som vi kan förstå orsakerna till våra sjukdomar. När våra celler inte får den nödvändiga näringen så blir de ”sjuka” och dör. Runt kapillärerna finns det man kallar kroppsvätskan, en sjättedel av kroppsvolymen, och som omger alla våra celler. I växelverkan mellan blodet i dessa kapillärer och den omgivande kroppsvätska sker de fysiska och kemiska processerna som livet består av.
Syret, t.ex., som vi får i oss via andningen gör att det arteriella blodet har en högre syrehalt än kroppsvätskan vilket i klartext betyder att syret, genom en process som kallas diffusion, förflyttas från blodet till kroppsvätskan och från vilken sedan de enskilda cellerna tar upp detta syre genom cellväggar. Samma sak gäller för alla andra näringsämnen. Det är själva skillnaden i koncentrationen hos de olika ämnena som driver förflyttningen, diffusionen, över kärl- och cellväggar. Genom förbränningen av näringsämnena i cellerna bildas sedan koldioxid och koncentrationen av koldioxid blir därför hög i cellerna och denna höga koncentration driver sedan förflyttningen, diffusionen, från det inre av cellerna via kroppsvätskan in i kapillärerna för vidare transport via de större venerna i blodomloppet till lungorna där koldioxiden slutligen ventileras ut genom samma diffusionsmekanism.
Det som verkligen imponerar på mig, på ett nästan ofattbart sätt, när det gäller ”livet” på denna kapillära nivå, och livet som bor i alla de enskilda cellerna, är att det finns en självreglerande, homeostatisk, mekanism även på denna nivå. I alla dessa små artärer finns t.ex. små cirkulära muskelceller som kan strypa blodtillförseln och därmed livsprocesserna genom en självreglerande mekanism. Detta vet var och en till som går ut utan handskar när det är kallt väder. För att minska värmeförlusterna (förbränningen av energi) stryps blodtillförseln till fingertopparna och då stoppar man händerna i fickorna.
I det sockersjuka tillståndet är det just denna överföring av näring som inte längre fungerar. Det är väl känt att det är kapillärerna hos den sockersjuka som upphör att fungera och som också drabbar de delar av kroppen som är känsligast när det gäller blodtillförsel som i fingertoppar, i tår och i ögonbottnarna och som resulterar i amputationer och blindhet. (Mikroskopiska förändringar av kapillärerna är den säkraste indikationen på just sockersjuka.) Att socker och kolhydrater i kosten här spelar en stor roll via höga blodsockervärden men framför allt genom höga insulinvärden på grund av att alla sockersjuka (av typ II) samtidigt drabbas av höga insulinvärden. Min sockersjuka hustru fick t.ex. tillbaka sin mörkersyn och även nervskador i fingertopparna reparerades efter ett halvår genom strikt LCHF och detta visar att det även finns en homeostas för patologiska tillstånd.
Detta var riktigt bra och begripligt för en lekman.
Bra krönika.
De sista styckena om diabetes är väldigt hoppfulla. De allra flesta med diabetes eller på gränsen till diabetes kan få stora hälsoförbättringar genom en så enkel åtgärd som att gå över till lchf.
Blir bara så otålig för de drabbades skull. Så informera släkt och vänner med diabetes om lchf, myndigheter och intresseorganisationer gör det inte.
(Som vanligt när man tittar in på Diabetesförbundets hemsida https://www.diabetes.se/ så finns där inte ett spår av lchf, det råd som verkligen skulle göra skillnad för de med diabetes)
@ Jon Jonsson:
Jag tillhör de som anser att diabetes till stor del är reversibel – beror lite på definitionerna,,,,
Detta framgår ju oxå av Görans senaste krönika,,,,
Varför reta upp sig på diabetesföreningen som i varje fall mina ögon framstår som rätt så dålig för att inte säga oseriös – där finns knappast någon önskan att medlemmarna skall friskna till,,,,,,
Bättre är nog att se vad man håller på med i SSDF, https://www.ssdf.nu
där finns en hel del info om livsstil och LCHF och deras tidning finns på nätet,,,,
Som talet från Skansen på nyåret ”Ut med det gamla – in med det nya”,,,,,
@ Jon Jonsson:
Diabetesföreningar och de flesta andra ”patientföreningar” får ofta ekonomiskt stöd av läkemedelsbolag eller statligt stöd via dessas medverkan. Resultatet blir dessvärre ”gallring” av alternativa metoder, då dessa nästan alltid utgör direkt konkurrens bidragsgivare.
Jag skrev t.ex om fördelen av Vitamin D i en patientföring för länge sedan, långt innan jag blev frisk. Dessa kommentarer publicerades aldrig! Prova själva. Med sådan enkla metoder kan man snabbt ta reda på vilka ”patientföreningar” i själva verket är något helt annat och vilka är till för patienterna. Fulltidsanställd administration t.ex pekar på större ekonomiskt stöd.
Har någon en lista på patientföreningar ?
https://diabetes.ifokus.se/discussions/4d713acbb9cb46222105265e-svenska-diabetesforbundet-visar-flagg
Tack Göran för ditt arbete med att utbilda oss. En bra förklarande text och hoppfull läsning för många av oss. Appropå diabetes kan jag återge en historia från min tid med diabetes 2. Jag fick faktiskt vänta hela 3 år på att få till en ögonbottenfotografering på Kungälvs sjukhus. Under denna tid åt jag strikt LCHF och mådde/mår prima. Personen som genomförde ögonbottenfotograferingen frågade mig om jag verkligen hade diabetes 2? Javisst, svarade jag men under denna tid som jag väntat på att få en ögonbottenfotografering så har jag ätit strikt LCHF-kost. Jag har faktiskt kunnat ta bort båda mina glasögon, läsglasögon och ett par för närsynthet, svarade jag. Dessutom har min diabetes försvunnit. Sköterskan/läkaren, vet inte vad hon hade för titel, hade aldrig sett en diabetiker med 0 brustna blodkärl i ögat. Kapillärer Göran? Jag ser fortfarande bra två år senare och behöver inte glasögon. Ena ögat ser jag bra på långt håll och andra ögat ser jag bra på kort håll. Den intressanta frågan blir då om LCHF-kosten har en läkande funktion? På mig verkar den ha det i alla fall.
Efter genomförd ögonbottenfotografering gick jag ner till diabetesavdelningen för att visa läkaren min nya bok ”Frisk av mat, LCHF från början”. Jag blev faktiskt utkastad när jag nämnde ordet LCHF och läkaren förklarade att LCHF var farligt för diabetespatienter. ”Den feta kosten är livsfarlig” menade läkaren. Jag försökte förklara att LCHF var godkänd av Socialstyrelsen redan 2008 som godkänd kosthållning för diabetiker. På Kungälvs sjukhus diabetesavdelning var det statiner och insulin som gällde!
Jag skrev ett brev till en kompis i mars i år – som höll på att bli helt blind – om värdet i att fundera lite över att minska intaget av kolhydrater/socker. Brevet finns numera på nätet här.
En människas kropp i kött består av ca 13 miljarder kroppsceller, ca 130 miljarder hjärnceller, ca 44 organ – och ett ”oändligt” antal ständigt pågående bioelektriska kemiska processer + ett medvetande.
Det vore ju MYCKET märkligt ifall det i ”all oändlighet” skulle gå att tanka den fantastiska ”maskinen” med fel soppa (ca 60 % kolhydrater/socker) – utan att den superintelligenta instinkts-styrda kroppen med sjukdomar skulle påtala för ägaren att det går ej att tanka en bensinare med diesel = Livsmedelsverkets rekommenderade normalkost – för då går det åt h-e.
Inget konstigt alls egentligen.
Mitt i alla dessa intressanta inlägg och krönikor runt fetma så vore det fantastiskt att verkligen få veta vad det är som gör att vissa människor kan stoppa i sig både potatis och anda kolhydrater och fett och aldrig gå upp i vikt och dessutom må bra av det medan andra bara genom att ”titta” på samma saker verkar bli feta. finns det människor med en ”smalgen” eller är de bara inte intresserade av mat på fel sätt samt äter kanske aldrig mer än precis lagom ???? Kan vi få en artikel om det?
@ 8 Intressant fråga. Det är inte säkert att de mår så bra på sikt,känt flera som till synes kunnat äta vad som helst och även stora mängder. Blev ganska så gamla ,men fick stomipåse i tidig ålder.
Hur kul det nu kan vara. Den äldste blev en bit över 90 år och tillbringade sina sista 20 år i en rullstol med sin påse och oförmögen att gå själv.
Kontentan är att allt är inte vad det synes vara.
Helena Eriksson Skrev:
Helena – ca 10 % av befolkningen är predestinerade för att bli alkoholister = ca 90 % av befolkningen kan dricka MYCKET alkohol – men blir ändå aldrig alkoholister.
Tänk ifall det är så att t ex 70 % av befolkningen är predestinerade för att bli feta av Livsmedelsverkets = Livsfarliga Verkets rekommenderade intag av ca 60 % kolhydrater/socker ?
Det kan ju i så fall ses som styrkt av att i USA är ca 70 % av befolkning så överviktiga att dom mer eller mindre LIDER av det.
@ 7 Josef. Det konstiga är vi människor skall konstra till enkla saker i stället för att göra det lätt för oss.
@ 10 Josef Ja jag har svårt att tänka mig de njuter av det.
@ Mats Lindgren:
Intressant med dina ögon. I yngre år hade mitt högra öga alltid en helt otrolig synskärpa och bättre än mitt vänstra öga. De senaste fem åren har tyvärr synskärpan på det högra ögat blivit sämre än det vänstra. Min prediabetes har väl varit i full rullning gissar jag.
Efter två månader med LCHF så märkte jag att mitt högra öga fått tillbaka synskärpan från ungdomens dagar och är nu knivskarp.
Jag ska på ögonbottenundersökning 19:e september så det ska bli intressant att få ett utlåtande. Det blir då efter 4 månader med LCHF. Det blir nog så att jag får sparken från vårdcentralens diabetessköterska efter mitt första återbesök.
@ Mats Lindgren:
Glömde också nämna att min förmåga att höra högfrekventa ljud också kommit tillbaka så nu hör jag pipiga ljud som jag inte kunnat höra de sista 5 åren.
@ 8 Helena Eriksson:
Jag tror att det hänger mycket ihop med graden av insulinresistens. Men de med bibehållen insulinkänslighet kan bli insulinresistenta och sjuka med åren. Bästa sättet att undvika att bli sjuk är att äta ”åt LCHF-hållet”, där en viktig faktor är att inte vara rädd för naturligt mättat fett.
Jag får väl oxå fylla i och ännu en gång berätta om synförbättringar:
1) Första förbättringen skedde cirka ett halvår efter LCHF-starten, det handlade då om 0,5 dioptrider på bägge ögonen, dessutom återkom hörseln nästan helt på höger öra. Detta inträffade 2005
2) För något år sedan började jag med svaga glas för att kunna läsa texten på TV. Efter drygt 5 månaders tillskott av D-vitamin använder jag dem inte längre. Massor med andra positiva saker hände oxå.
Använder idag samma terminal glasögon som 2005.
Att ge en nydebuterad T2 insulin direkt som Mats skriver ovan anser jag vara en mer eller mindre långsam avrättning då vederbörande direkt styrs in på naturalförloppet med en hög sannolikhet för en för tidig död,,,,,
Att inte nämna LCHF som behandling betraktar jag som både inkompetent & tjänstefel!
En intressant artikel då den pekar på att det vore bra att mäta insulinet – inte för att skicka folk till en vansinnig operation utan att upptäcka begynnande diabetes mycket tidigare,,,,
Naturligtvis skall de ordineras LCHF och kanske något mer 🙂 innan blodsockret löper amok – något som sannolikt skulle minska deras vikt snabbt utan fetmaoperation,,,,
https://www.dn.se/livsstil/halsa/kritik-mot-urvalsmetod-for-fetmaoperation/
@ tombola:
Intressant också med dina ögon och öron. Skönt att veta att jag inte sitter och inbillar mig.
Jag tror att alla som får högt blodtryck och bedöms behöva medicineras borde få sin insulinnivå kollad.
Jag kanske har missförstått något men min förståelse är att högt Insulin driver upp blodtrycket och då är det bäst att åtgärda det egentliga bekymret som är kolhydrater i kosten mha LCHF liknande diet. Gör man det så sjunker insulinnivån och därmed blodtrycket samt fortsatta bekymmer.
Högt blodtryck utan förhöjt Insulin handlar om helt andra orsaker än metabolt syndrom så då kan man behandla dem istället. Stress …..
Jag har väl inte missförstått hur saker och ting fungerar?
Lite religion blev det ändå… fast jag inser att du inte är kreationist.
”För att minska värmeförlusterna (förbränningen av energi) stryps blodtillförseln”
Jag brukar föreslå att man byter ”för att” till en omskrivning med ”eftersom”. Då slipper man fundera på vem som satt målet.
@ Anders S:
Religion kan ta sig många uttryck och religion behöver inte ha någonting med en tro på att det finns en ”skapare” att göra. I så fall skulle buddismen underkännas som religion. Min favorit i dessa frågor är som alltid sociologen Emil Dürkheim.
Men när man som jag nu har drabbats av insikten om livsprocessernas oerhörda komplexitet och därför alltmer inser hur otroligt lite jag förstår av själva växelspelet mellan alla de olika processer i vår metabolism på olika nivåer så inträder en känsla som jag tror kan liknas vid den som sant religiösa personer upplever inför vår verklighet. Helt enkelt en ödmjukhet av att känna sin egen obetydlighet inför en ofattbar komplexitet (därav rubriken på min krönika) men ändå inte för ett ögonblick tvivla på möjligheterna till en ökad kunskap och därmed möjlighet att få bättre förklaringsmodeller om vår verklighet. Här känner jag mig starkt befryndad med den grekiske filosofen Xenophanes.
” I vissa primitiva kulturer lär människor som uteslutits ur den sociala gemenskapen, av någon anledning, helt enkelt lagt sig ned för att dö och också gjort detta genom att med egen vilja stänga av väsentliga, fysiologiska, livsfunktioner. T.ex. bland aboriginerna i Australien lär detta ha förekommit.”
Jag är mycket försiktig med att gradera olika kulturer. När de första européerna nådde det inre av Östafrika, nuvarande Tanzania, kallades de ”mzungu” som härledes av ordet ”kizungu-zungu” som betyder tokig. Detta eftersom de bara jäktade vidare och inte stannade kvar och njöt av den erbjudna gästfriheten. I dag kan man på gatorna på Zanzibar köpa T-shirts med just texten ”Mzungu”. Detta är alltså en förolämpning, men det inser ju inte de rödbrända turisterna som glatt promenerar omkring med detta epitet på bröstet.
Européer som under senare hälften av 1800-talet genomkorsade Östafrika, t.ex. Stanley, skriver att människor från flera stammar i östra Kongo lade sig ner och dog när de fraktats över floden Lualaba, en biflod till Kongofloden. De hade begripit att de aldrig skulle kunna ta sig tillbaka till sin stam och valde då att hellre dö. Väl att märka gjorde de inte detta omedelbart de tillfångatagits av slavjägarna utan först när de ankommit till helt okända trakter. Det var inte bara fråga om social utstötthet utan också om särskiljande från den kultur de tillhörde.
Helena Hesselmark
samhällsgeograf och teolog
@ Pingo:
Jag har tillbringat många timmar hos doktor Mercola och gång på gång konstaterar han ”it’s all about insulin” – det gäller att hålla nere insulinnivån så gott det går,,,,
Om man som nydebuterad diabetiker får insulin omgående samt får blodtryckspiller som höjer blodsockret ligger man risigt till,,,,
Tack för en i vanlig ordning intressant krönika! /…/ I det sockersjuka tillståndet är det just denna överföring av näring som inte längre fungerar /…/
Och när den sockersjuke lägger om kosten till LCHF reagerar kroppen positivt! Det kan väl inte vara så svårt att fatta för det medicinska etablissemanget enär det finns hundratals bevis 😉 Det fattar ju en amatör!
För mig är det fullständigt ofattbart att det medicinska etablissemanget inte åtminstone reagerar med nyfikenhet, intresse och ödmjukhet inför denna sinnrika konstruktion som kroppen är.
@ Helena Hesselmark: ” Det var inte bara fråga om social utstötthet utan också om särskiljande från den kultur de tillhörde.”
Förenklat så klart, men utan näring klarar sig rötterna inte. Plantan dör …
@ Mats Lindgren:
Tack för uppmuntran, en väldigt intressant berättelse och om ”konfrontationen” med hälsovården.
Jag känner igen reaktionerna från läkare av egen erfarenhet inom hjärtmedicinen men gör man tvärtom mot de ”dogmer” som genomsyrar dagens hälsovård och dogmer som läkaren glatt (?) ställer upp bakom och om man då som patient dessutom blir frisk så är låsningen – patient/läkare – förutsägbar. Alternativet är förstås att läkaren istället intar en mer vetenskaplig attityd och då överger sin egen dogmatiska tro och anammar patientens ”anekdot” men det ska mycket till för att detta ska inträffa.
I mitt fall fungerade ögonvården alldeles utmärkt. Redan första året blev jag ögonbottenfotograferad och året därpå var det en ögonläkare som tog sig an min syn. Då hon inte kunde se några förändringar alls på mina ögonbottnar förklarade jag att jag ätit enligt LCHF sedan min diabetes diagnosticerades. Hon verkade mycket intresserad av allt jag berättade och bad om länkar till LCHF-sidor.
I år var det en annan ögonläkare som kollade mig och efter avslutat undersökning sa hon att jag fortfarande var fri från skador och att jag fr.o.m. nu inte skulle komma på fler undersökningar om inte jag eller min diabetesläkare tyckte att min syn försämrats. – Dock inget om att kosten hade något med det goda resultatet att göra. 🙂
Tombola#
När levern bryter mycket fruktos, rubbar det ämnesomsättnlngen på ett vis som gör att cellerna bildar för mycket urinsyra. När nivåerna, av urinsyra blir för höga i blodet, hämmar det blodkärlens förmåga att slappna av. Det ger ett högre tryck menar Robert Lustig (och fler forskare med honom).
Från sid 204 i ett sötare blod.
@ Helge:
Högt insulin sägs oxå motverka att mg kommer in i cellen, enligt Mercola och flera,,,,,
Jag hade tänkt att sätta mig in i blodtrycket men det var betydligt mera komplext än vad jag hade väntat mig – dock har jag för egen del övertygat mig om att man kan göra mycket själv för att förhindra högt blodtryck och att många av de piller som finns försvårar lösandet av orsaken till högt blodtryck,,,,,
@ tombola: #27
Jag tror att du har helt rätt!
Blodtrycket är oerhört intressant och som vi tidigare också haft intressanta diskussioner kring här på Annikas blog men det var när jag läste om de självreglerande mekanismerna i boken om medicinsk fysiologi som jag refererar till i min krönika som jag insåg komplexiteten och som faktiskt triggade den här krönikan.
Och jag gillar verkligen den här boken för att den, förutom att vara föredömligt pedagogisk (här överglänser den klart min hittillsvarande största favorit ” Molecular Biology of THE CELL”), äger en ödmjuk och en seriös vetenskaplig ton och där man också öppet erkänner att man inte vet, alltså ingen kaxighet över huvud taget, vad som egentligen reglerar blodtrycket i, och blodflödet genom, kapillärerna, där blodtrycket för övrigt bara är en bråkdel (vi talar här kanske om en tiondel) av det tryck som vi mäter upp vid vanliga blodtrycksundersökningar. Jag lär mig oerhört mycket av denna text..
Det intressanta sker som sagt just på kapillär nivå där kroppen har en oerhörd självreglerande förmåga att på lokal nivå, organ för organ, öka eller minska blodflödet för att tillgodose just de lokala behoven i t.ex. en muskel som plötsligt behöver arbeta mer och därmed får ett större behov av näringsämnen. Vad som slår en är hur lite vi förstår av själva de fysiologiska mekanismerna bakom denna blodtrycksreglering även om det finns flera starka hypoteser där syrebristhypotesen är en stark kandidat.
När man därför träffar på en kaxig, dogmatisk specialist som ”vet” så försvinner i alla fall all min egen respekt för denne läkare som den också gjorde för den kardiolog som jag senast träffade. Denna absurda attityd (”Du kan snacka omkull vem som helst men mig snackar du inte omkull!”) gjorde att han i mina ögon helt inkompetensförklarade sig själv även om han själv knappast begrep detta. Hans ego som ”hjärtspecialist” var nog för stort.
Han var bara inte intresserad av att höra någon patientberättelse som den att jag ständigt har ett blodtryck i vila på 110/60 trots att jag t.o.m. hade skrivit ett brev före besöket och berättat i detalj om detta. Tvärtom jobbade han stenhårt för att försöka reta upp mig samtidigt som han mätte blodtrycket och lyckades då få upp trycket till 140/80 och hade sedan inga problem att skriva ut blodtryckssänkande medicin enligt ”guidelines”.
Nog är blodtrycket en gåta alltid. Hur kommer det sig att blodtrycket
* direkt efter motion stående kan vara runt 100/65 och puls 110-120
* sittande 10 minuter senare 120/65 med puls 80
* 5 timmar senare 150/80 och puls 60 vid sittande vila/läsning
Man tycker att blodtrycket borde öka när det är bra fart på ”pumpen”?
Äter Losartan 50 mg för ”stela blodkärl” (73 år), men inte verkar de väl särskilt stela vid puls 110 och tryck 98-108/62-65.
Mina bästa värden mäter jag alltid efter motion där pulsen ligger högt. Själv är jag nöjd med att återhämtningen från puls 115 är nere på 75 efter 20 minuter. Det om något visar väl att systemet fungerar och konditionen är hyfsad?
@ 29 sofia:
För att jämföra måste man mäta blodtrycket i samma kroppsläge. Sittande är numera standard.
Varför det blir olika kan man bara spekulera om. En spekuation är att i samband med kroppsarbete behövs mera syre perifert och då blir flödesmotståndet mindre och det centrala blodtrycket kan sjunka?
@ Annika Dahlqvist:”En spekuation är att i samband med kroppsarbete behövs mera syre perifert och då blir flödesmotståndet mindre och det centrala blodtrycket kan sjunka?”
Tack, det där lät logiskt i mina öron.
Nu kommer jag ihåg att jag vid något tillfälle har läst att när de perifera blodkärlen drar sig samman (ev. i samband med stress) så ökar blodtrycket …
Tack för en intressant krönika. Jag försöker själv, på en lägre nivå än så länge, förstå kroppens alla mysterier.
I förra veckan besökte jag vårdcentralen för min artros. Läkaren var trevlig, gav mig en hel timme och gick grundligt igenom problematiken. Han frågade om diabetes i släkten förstås, undrade över mina lite höga blodsockervärden (lågt fastevärde) för 15 år sedan. Jag sa att jag ligger lågt med kolhydrater (säger inte lchf, många läkare får ångest då) och har blodsockervärden mellan 4-6 (mäter själv hemma) och har per definition inte diabetes.
Till min stora förvåning ville han glukosbelasta mig ändå. Jag är inte sugen på att utsätta mig för det, eftersom jag kommer att må rejält dåligt då. Dessutom har jag ju låga värden ???
”Du kan vara diabetiker ändå”, blev svaret. Kanske det, men även om jag skulle komma över diabetesgräns (typ runt 11) så behöver jag ju varken medicin eller rådgivning. Jag mår bara bättre och bättre på alla plan, tack vare fakirlchf. Minus tio kilo, dessutom.
@ Ann Kristin:
Visst kan du vara diabetiker även med ett lågt blodsocker som ditt – hur hög är din insulinhalt – vore det inte bättre att man mätte den?
@ Tombola:
Jo, det sa jag också, men det ville han inte. Först måste jag glukosbelastas, men jag sa att jag inte ville förgifta mig med socker, nu när jag är helt sanerad. Nu tror jag inte att mitt insulin ligger högt, eftersom min strikta diet har fått mig att tappa 10 kg senaste halvåret. men visst vore det bra med hemmamätare av insulin?
Ann Kristin & Tombola
Intressanta synpunkter!
Annika gjorde en sådan glukostest för något år sedan vilket gav stora rubriker i Expressen om att hon blivit sockersjuk. Men när man avgiftat kroppen och den under lång tid varit befriad från giftet har den naturligt nog ”sänkt garden” då den inte längre väntar sig några förnyade angrepp.
Min hustru skulle heller aldrig utsätta sig för en glukostest eller för övrigt utsätta sig för den horribla och inkompetenta dogmatik som råder inom sjukvården när det gäller sockersjuka. Det räcker mer än väl för oss att hon dramatiskt har tillfrisknat på strikt LCHF och blir sjuk varje gång hon ”syndar” det minsta. Om man vill kan man kanske se vår inställning som en självreglerande (homeostatisk) fysiologisk process som är uppbackad av en vetenskapligt logisk förklaringsmodell (som en del av självregleringen) och där alla pusselbitar ligger stadigt på sina platser.
Man kan undra varför läkaren vägrade att mäta insulinnivån. Ekonomi eller att detta inte stämmer med gängse ”guidelines”?
@ Professor Göran:
Vi hann inte med alla mina frågor, eftersom nästa patient redan hade väntat 40 minuter 😉 Kanske dr Annika vill svara på varför insulintester inte görs så ofta (som det verkar ialla fall).
@ Ann Kristin:
@ Professor Göran:
Man kan inte göra insulintester på vårdcentralerna, ännu i varje fall. Men jag tror det kommer att bli standard om ett antal år när utvecklingen går framåt – det var först runt 1970 som blodsockermätare blev hanterbara men fick bara köpas av läkare och andra – allt enligt DR. BERNSTEIN’S DIABETES SOLUTION och han hör ju som bekant hemma i USA. Hans fru var dock läkare och en mätare hamnade i hans ägo – det var så som även han ”återupptäckte” LCHF när han systematiskt undersökte vad som orsakade blodsockerhöjningar och han läste senare själv till läkare i mogen ålder,,,,
Bernstein är en klippa på T1 men det finns mycket att lära av hans böcker – saker & ting är rätt så generella och gäller för både T1 och T2.
Jag skull inte själv vara rädd för att genomgå ett glykostest – det motsvarar väl i princip av ett skrovmål på McDonalds och jag – det händer några gånger om året att jag intar ett sådant – mera rättrogen än så är jag inte,,,
Men jag känner av sockret i Colan direkt direkt, det sätter sig i underarmarna – fler än jag har gjort samma iaktagelse så jag tror inte det bara är inbillning,,,,
@ Tombola:
Själv har jag ett lågt faste-insulin, trots att jag har en långsam glukossänkning i glukostoleranstestet:
https://annikadahlqvist.com/2011/06/21/mina-lab-varden/
Så det är inte lätt att ställa diagnos på oss LCHF-are.
Men jag tycker att vi ska tacka nej till glukostoelranstest. Det finns ingen anledning att utsätta sig för en sådan sockerchock. Läkarna får nöja sig med låga glukosvärden, och ev lågt insulinvärde.
@ Annika Dahlqvist:
Jag har ju märkt att jag efter övergången till LCHF för drygt 8 år sedan känner av socker betydligt kraftigare än under skräpmatstiden så jag är nog benägen att hålla med dig att vi LCHF:are inte fungerar på samma sätt som de ”onormala”,,,,
(det är vi som äter riktig mat som är normala – inte de som käkar skräpmat!!!)
Fast någon gång ska jag nog pröva att göra ett glykostest – det överlever jag nog och det skulle vara intressant att se resultatet – får nog skaffa mig en mätare snart,,,
Är oxå lite nyfiken på hur blodsockret reagerar på olika sorters fasta och naturligtvis hur det påverkas av högintensitetsträning – det är svårt att hitta bra siffror som är lätt applicerbara så lite ”hobbyforskare” måste man nog bli för att få reda på saker och ting – och, all forskning görs ju på sockerkost och den stämmer inte på oss,,,,
Och hur ser fasteblodsockret ut med och utan 2 glas vin på kvällen,,,,
Drömmen vore så klart en integrerande insulinmätare som vore inkopplad trådlöst dygnet runt men det kommer nog snart i varje mobil om det fortsätter som hitills,,,,