I Kvällsposten. Kim blev stor efter en hjärtinfarkt, och valde att GBP-operera sig. Efter det blev livet ett helvete. Han måste äta varannan timme, även på nätterna, för att inte svimma. Och han måste äta massor av mediciner.
Man kan undra om han seriöst hade givit LCHF en chans före operationsbeslutet?
Vilken mardröm!
”Kim har blivit sjuk av alla komplikationer efter operationen och har ett mindre apotek av tabletter som han måste ta för att klara vardagen, 51 stycken om dagen, räknar han till.
–Det är inte klokt. Jag som aldrig har behövt ta ett enda piller tidigare.
Dessutom har han fått problem med nervtrådarna i kroppen, helt plötsligt kan han tappa känseln.”
Helt otroligt 51 piller/dag
Man får lust att svära långa ramser, stackars människa
För att sprida denna LivsViktiga erfarenhetskunskap vidare – så lade jag in det på Facebook här.
Det att han tappar känsel….. kan vara B12 brist som endast blir tablettbehandlad, när det i hans fall kanske är behov för inj. beh.
Historier som denna bör få bred spridning. Vore bra om alla kunde fundera på hur det kan uppnås och lämna förslag.
.Piltson Skrev:
https://www.expressen.se/kvp/kim-54-om-livet-efter-bantningsoperationen/
Vi behöver lägga in länken på många ställen:
1. https://www.kostdoktorn.se/nytt/
2. https://www.seniorbloggen.se/ (fast inte hos Rössner)
3. Insändare i olika svenska lokaltidningar: https://www.onlineaviser.no/html/svenske_media.html
Det var tips, finns det fler?
Länka gärna hit och rapportera om spridningen
Piltson Skrev:
Alla som är med i Facebook, Twitter m fl ställen kan väl sprida länken?
”Man kan undra om han seriöst hade givit LCHF en chans före operationsbeslutet?”
Antagligen informerades han inte om att LCHF kunde vara ett alternativ. Egentligen är det väl inte underligt att det blir div. komplikationer efter bantningsoperationer när man betänker hur dåligt utgångsläge den stackars kroppen har.
Piltson Skrev:
65+ Skrev:
https://forum.kostdoktorn.se/topic/2673-lchf-och-gastric-by-pass/#entry34375
Det är helt otroligt att detta vansinne med operationer får fortsätta! Det är så tragiskt att läsa sådana här artiklar om folk som förstört sitt liv. Alla får inte så hemska biverkningar som Kim men å andra sidan finns det ju de som dör som följd av operationerna. Jag förstår inte hur man kan tillåta det här och tänk vad det kostar för samhället.
Jag jobbar på en arbetsplats med mestadels kvinnor, vi är väl ca 200 som jobbar där varav fem har gjort GBP-operationer och den sjätte ska opereras om ca två veckor. För alla de opererade har allt gått bra, för en bort opererad galla (hon hade blivit upplyst om att gallbesvär är mycket vanligt efter operationen), dumpningar med efterföljande illamående och matthet, ett antal besök på akuten med övernattning och övervakning fördelat på de fem kan väl inte räknas som några speciella biverkningar som behöver redogöras för.
Jag har pratat med henne som ska snart opereras och hon berättar att hon väljer operationen, inte för att hon egentligen vill opereras utan för att hon inte orkar slåss med sin vikt längre. Hon har hela sitt vuxna liv bantat, kämpat på egen hand, med Vikt Väktarna och gick ner en hel massa med Itrim och deras flytande ”mat”. Nu har nästan alla de kilona kommit tillbaka och hon orkar inte kämpa längre.
Jag frågade om hon har provat LCHF, svaret blev ”-nej, eftersom jag klarar helt enkelt inte av att äta de fettmängder som man måste äta”
Har även frågat om hon fått någon dietisthjälp med maten hon ska äta efter operationen.
Nej, det får man inte, det är bara att äta som vanligt men mindre portioner och oftare. Och man ska tänka på att en del inte ”tål” fett så bra efter operationen medans andra får besvär med socker.
Tre veckor innan operationen ska hon endast äta flytande föda, eller ja, inte vilken flytande föda som helst utan smoothies från Naturdiet. Tydligen får hon endast äta ett visst antal kalorier varje dag för att gå ner i vikt innan operationen och det kaloriantalet får absolut inte överskridas för hon måste gå ner ett visst antal kilon före operation annars blir den inte av. Jag vet dock inte hur många kilon det gäller.
Hon är så eländig och hungrig och trött pga svälten. Dessutom mår hon riktigt illa av Naturdieten eftersom hon levt på sådana under ca ett år under tiden hon var medlem i Itrim.
Jag är gammal nog för att nästan vara mamma till alla de här kvinnorna som har opererats och jag kan inget annat än att oroas hur det här påverkar deras kommande hälsa.
Min personliga åsikt är att man borde förbjuda de här operationerna.
@ GretaG:
Man kan också fundera över hur det ska gå när dessa kvinnor/män ska bo på ett äldreboende, där lär de inte få äta ofta!
?
Är magsäcken kapad så är den. Det går väl inte att återställa?
Jag håller med dig Greta och jag gråter när jag tänker på hur dessa stackars människor blir behandlade.
Piltson Skrev:
Här finns vikthistorien om Kim. Hos Kostdemokrati.
https://www.kostdemokrati.se/health/2013/08/10/kim-54-om-livet-efter-viktoperationen-ett-helvete/
I beslutskriterierna för fetmaoperation nämner Erik Näslund själv att man utan framgång skall ha ”försökt alla andra metoder att gå ner i vikt.”
Men i den bok där detta står (”Fetma”, ed. S. Rössner/A.K. Lindroos) nämns inte den metod som enligt 150 års historisk erfarenhet är mest effektiv, nämligen restriktion av stärkelserik kost. Den tycks inte ha godkänts som en av ”alla andra metoder”.
Varför inte?
Det är en av de frågor som jag gärna skulle se nån journalist ställa till Näslund.
Det skulle vara intressant att veta vad han åt före och efter sin infarkt också. Och varför kunde han inte träna?
”Fram till 2007 levde Kim Nielsen i danska Ballerup utanför Köpenhamn just det liv han ville leva. Han hade många vänner, ett jobb han älskade och han löptränade minst en mil om dagen. Men en plötslig hjärtattack förändrade allt.
– Jag kunde inte motionera mer på grund av min sjukdom och blev snabbt väldigt stor, säger han.
Viktökningen gick fortare och fortare och på kort tid ökade Kim från 85 till 148 kilo och till slut valde han att genomgå en gastric bypass-operation.”
Det finns många frågor kring Kim. Var han en beroendepersonlighet, eftersom han löptränade minst en mil om dagen? Och gick det över till matberoende när han då inte kunde träna hårt? Led han av adhd mm liknande problematik? Jag har jobbat med ett flertal människor som har avverkat alla beroenden under 15 års tid, både arbete, träning, narkotika, alkohol och mat och bytt skepnad ett antal gånger.
Jag antar att gbp i första hand hjälper överätare och matmissbrukare, för jag kan inte förstå hur det skulle hjälpa mig, som äter lite/måttligt? Hur mycket räknar man med att folk ska få i sig? På TV4 berättade en gbpkvinna att hon åt 1000 kalorier per dag och tränade hårt. Det låter som galenskap, särskilt om man inte äter seriöst näringstätt.
Ann Kristin Skrev:
Naturligtvis. Det kallas anamnes. Men det tycks aldrig ha varit ett begrepp för såna som Rössner och Lindroos.
Vi läste nio böcker om övervikt av Rössner, det nämns inte i någon av dem och vår slutsats blev att den konventionella fetmabehandlingen aldrig uppmärksammar HUR folk blivit så feta!
Man utgår från att varje person med en viss vikt, som anses för hög, har precis samma problem som varje annan person med samma vikt. Men enligt Diana Schwarzbein och, tror jag, Walter Willet, kan förhistorien ha stor betydelse för behandlingsmöjligheten.
Har man t.ex. en förhistoria med s.k. jojobantning är möjligheten sämre än annars, eftersom hormonsystemet kan ha tappat sugen.
@ Piltson:
Detta är ju oerhört intressant, och gäller ju för alla läkare jag har träffat (undviker dietister tills vidare). Ingen bryr sig om hur jag har levt, utan man tar för givet att jag är en chipsätande soffpotatis.
Jag har läst dina invändningar mot Rössners inlägg på Seniorbloggen (?) och det var synnerligen upplysande.
Nu pågår en debatt hos kostdoktorn efter att Anna Hallén har släppt sin nya LCHFbok (!!!) (Jo, jag tycker fortfarande att hon inte fattade den debatten och kritiken, utan har gått i försvar) som riktar sig till matmissbrukare och de som har svårt att gå ner i vikt. Tyvärr har även LCHF:are svårt att acceptera att alla inte fungerar lika. Alla kan inte äta obegränsat, alla känner inte mättnad, alla går inte ner på lchf. Det krävs hårt arbete, kunskaper och finkalibrering. Nu vet jag t ex att en dl bär per dag stoppar min viktminskning.
Kunskapen växer hos fotfolket varje dag, vi som har vår egen kropp som forskningsobjekt. Om vi dessutom fick rejäla, pålitliga forskare som fick möjlighet att verkligen utvärdera LCHF och inte bara alla dessa med svajiga orsakssamband, ja då kommer det att hända saker.
Ann Kristin Skrev:
Tänk, det var min misstanke, men jag hade inget att stödja den på.
Och då bör vi komma ihåg att jojobantning ofta är effekten av försök med kaloriräkning. Alltså: den som inte varaktigt lyckats gå ned i vikt med diverse kaloriräkningsprojekt har sämre förutsättningar än andra att göra det med KH-restriktion. Kan det förklara varför vissa inte lyckas så bra med ”LCHF”?
OBS att Lutz förklarade att han ALDRIG misslyckats med nån överviktig som kommit till honom före puberteten. Kanske för att de inte haft tid att misslyckas flera gånger med kaloriräkning.
Jag har inte bantat, om man med det menar att tvinga sig till svält i kortare perioder. Däremot uteslöt jag allt onödigt och landade då på 1500 kalorier per dag, vilket jag höll fast vid under många år, även när jag började med lchf. Jag behövde inte mer, var inte hungrig, men gick heller inte ner, annat än med överdriven motion. Numera har jag ökat på fettandelen och är restriktiv med protein, och nu går jag ner, sakta.
Jag tror att alla som verkligen klarar att följa en strikt lchf också kommer att gå ner, möjligen med tillägg av periodisk fasta och annat som finns att tillgå. För min del är det kokosfett och smör, samt rätt proportioner. Med tanke på det skröpliga käril som människan oftast är, misstänker jag att många fuskar. Den enda grupp som verkar ha riktigt svårt är medelåders kvinnor, fast de brukar å andra sidan ha förvärvat disciplin och är fett less på sin övervikt.
Svaret är nog komplicerade samband mellan metabolism och diverse hormoner, livsvillkor för övrigt (stress, sömn, osv) samt själens outgrundliga hemligheter. Jag ser för övrigt fram emot din bok. När kommer den?
Piltson Skrev:
Jo… – Piltson – alla vuxna jag känner – som har hållit på med kaloriräkning för att gå ned i vikt – har över lite tid sett ALLTID misslyckats. Det har blivit jojobantning = dom har alla blivit viktigare och viktigare istället.
@ Ann Kristin:
Håller just på att tryckas tror jag, men den handlar om dessa saker enbart som samhällsfenomen och folkdiktning. .Jag är inte verksam i rådgivningsbranschen.
Josef Boberg Skrev:
Ja, det finns inte något dokumenterat fall av bestående framgång med kaloriräkning, men det är ändå enda metoden som har officiellt erkännande. Men för andra metoder kräver man vetenskapliga belägg i form av ”studier” med statistiskt material, så omfattande att man kan jonglera siffrorna enligt önskemål.
S. Rössner i DN 24/1 2004: ”En omfattande vetenskaplig litteratur talar för att det är det totala energiintaget, och inte kostens sammansättning, som har betydelse om man vill gå ned i vikt.”
Men ingen utom Rössner vet var denna litteratur finns, och han vill inte tala om.
S. Rössner i boken ”Hälsa till alla”: ”…vi rör oss i ett träskland av kommersiella intressen, dålig vetenskap, korttidsstudier och avsaknad av vidare kontroll.”
En av de få punkter där vi faktiskt var helt eniga med Rössner.