Christina Fleetwood från Överviktigas Riksförbund skriver ett bemötande av Dan Anderssons artikel.
Det känns som om hon har åtminstone delvis fel fokus. Hon har inte förstått att LCHF är den bästa lösningen för många överviktiga, utan betecknar den som en av ”tveksamma bantningsmetoder”, och antyder att den ingår i en ”ekonomisk exploatering”. Vad exakt menar hon?
Men jag håller med om att man inte nödvändigtvis blir sjuk av fetma i sig. Det är snarare orsaken till fetma, högkolhydratkost hos insulinresistenta, som också orsakar sjuklighet.
Som skribenten påpekar kan det vara fördelaktigt speciellt för äldre att ha lite hull om man drabbas av vissa sjukdomar och till exempel utsätts för en cancerbehandling med cytostatika.
Övervikt bör i de flesta fall ses som ett symtom och inte som en sjukdom. Det viktiga är att fundera på orsaken till viktökningen och åtgärda den snarare än att ägna sig åt bantning som ofta leder till näringsbrist.
@ Anders S:
Bantning via LCHF lär väl knappasr orsaka näringsbrist! Snarare tvärtom!
Dan Anderssons artikel är i stort sett en sammanfattning av hans och Anna Franssons ESO-rapport där man hanterar övervikten som ett rent räkneexempel. Om du äter si och så många gram för mycket om dagen kommer du att gå upp si och så många kilo på 30 år 🙁
Inte konstigt att de skjuter så fel i rapporten när Stefan Rössner tycks vara den som coachat de båda författarna genom hela rapporten. Och med den synen på problemet blir också förslagen till lösning därefter: … styra över individen till ”hälsosammare val” genom att sätta extra skatt på mat som man tror att man blir fet av. Pengarna man får in ska då kunna användas för ex.vis förebyggande åtgärder som information om vad du ska äta eller att bygga cykelvägar?
Löjligt! Jag har ingående recenserat rapporten här: https://bertillind.wordpress.com/2011/05/03/fettskatt-%E2%80%93-overvikt-som-rakneoperation/
Christina Fleetwood försöker naturligtvis kämpa för fetas rätt i samhället. Tyvärr tycks ingen som har en position inom överviktigas organisationer eller bland dem som ska hjälpa dem ens våga tänka tanken att försöka gå emot Livsfarliga Verkets rekommendationer. Detsamma gäller de som är satta att administrera diabetesvården.
Javo Skrev:
Självklart kan bantning via LCHF orsaka näringsbrist. Urkalkning av skelettet och minskad längdtillväxt för barn och unga är traditionellt åberopade konsekvenser av ketogen kost. Kramper beroende på brist på magnesium och andra mineraler är vanligt. Det är lätt att få för lite c-vitaminer och att få en orimligt hög omega-6/omega-3 kvot. Lågkolhydratkost är utmärkt men man behöver äta tillräckligt och sikta på en anti-inflammatorisk kost. Skaldjur och vildfångad fet fisk från friska hav är viktigt liksom vissa kryddor, örter, kryddgrönt och bär. Ät mat och undvik industriavfall. Hunger och sug som föranleder för stort energiintag orsakas ofta av näringsbrist eller av att inte näringen tas upp på grund av skador från gluten och kasein.
F.d. LO-ekonomen och hans kumpan borde få smaka på, i en Aleris-skrubb, och precis som Leif Mannerström föreslår för riksdagens ledamöter tvingas äta den skräpmat som serveras inom äldrevården:
https://m.expressen.se/gt/mannerstrom-domer-ut-maten-i-aldrevarden/
@ Anders S:
Anders S Skrev:
Vad är orsaken till denna orimligt höga kvot av ketogen kost??
Hej! Finns det ingenstans som man kan STÄMMA denne Dan Andersson och hans gelikar?
Han kränker en väldigt stor grupp människor, det kan inte vara tillåtet.
Hans uttalande visar bara han är feg, snacka om att vara en viljelös parasit, när penningpåsen verkar vara hans enda intresse! Den där Rössner är han professor i skitprat eller?
Hajjar de inte att vi genomskådar dem, med deras prat om att de är intresserade av människors hälsa? Vore det fallet, skulle de ju backa upp LCHF. Jag är less på skitpratarna! När nu D.A, sårar människor på det vis han gör, i skrift, offentligt, visar omvärlden att han inte har en aning om vad han pratar om. Han visar upp sin inkompetens, dansar naken om man så vill. Han visar så klart och tydligt att det är någon annans åsikter han för fram, från sin position. Han håller väl med, men vissas babbel är som mundiarre´. Undrar vilken herr penningpung som betalar?
Det värsta är, i sådana här situationer, att när man hoppar på en del av befolkningen i vårt samhälle på detta sätt och påstår saker om dem, så är det alltför många som tror honom!
För de har blivit nedtrampade och förlöjligade förr, många ggr. Nu blir de återigen förlöjligade, förödmjukade, av en ur det sk etablissemanget, de tror därför på hans gemena skitprat! Precis som när man kommer till diabetessköterskan första ggn och får veta att om man inte tar insulinet och tabletterna och äter mindre fett så dör man fortare! Ha en bra dag, alla ni som tänker, talar och gör sundt.
Ännu en som är okunnig om LCHF, men det är kanske inte så konstigt. De tror säkert att LCHF kommer att rycka undan grunden för Överviktigas Riksförbund. Men det tror inte jag. De kan ju genom att rekommendera LCHF hjälpa många medlemmar till ett bättre liv. Och nya medlemmar lär tillkomma så länge inte SLV m fl börjar förorda LCHF. Dessutom finns övervikt som är läkemedelsrelaterad och där har de ju också sin betydelse.
Jag har ju levt både som riktigt smal, 53 kg som 20-åring, och det dubbla vid 35. Jag har, behöver och skyddar min integritet, men i vissa fall har jag känt av diskrimineringen mot feta, både i vården och i det sociala. Även om det inte fastnar och påverkar min självbild särskilt mycket, är det ju uppenbarligen andras bild av mig ibland. Fet är jag ju, obestridligen ,men ganska klyftig, verbal och dessutom var jag förr en j*vel på dansgolvet 😉
Jag läser ju om Annikas bok från 2008, och ser att Margareta Lundström skrev förordet. Det noterade jag inte då, men hennes blogg ”Vägen till 65” för oss som har svårt att gå ner i vikt har sedan förra sommaren betytt enormt mycket. Jag visste ju att min metabolism inte fungerade som andras, men det är oerhört skönt att få det bekräftat av en större grupp. Dessutom byter vi tips och ser hur olika det är även mellan oss. Jag tål rödvin, det boostar min förbränning, medan en näve bär gör tvärstopp, för andra är det alkoholen som stoppar. Mycket intressant.
Fortfarande möter jag kommentarer på bloggar, t ex hos Kostdoktorn, där det ofta hamnar i diskussioner om kalorier in och ut. Men jag vet ju vad jag vet och bryr mig inte. Jag vill nå andra som fungerar som jag, och lyckas jag gå ner 20 kg ska jag definitivt på något sätt bli kostrådgivare. Därför har jag börjat min utbildning redan nu, läser om och fördjupar mig.
Min absolut svåraste stund var när jag fick min karotisdissektion, en liten blodpropp i vänster tinning, i maj förra året. Det var inte dramatiskt alls, men då fick jag ta ett nappatag med sjukvården: ”du saknar sjukdomsinsikt p g a din stroke, men kom i håg att inom närmsta månaden kan du dö” och ” du måste äta btmedicin och statiner resten av livet”. Att jag bara tillfälligt hade förhöjda värden p g a traumat i min skalle och själ verkar läkare inte bry sig om. Redan efter två månader skulle antideppresiva sättas in, trots att jag hävdade att jag inte var deprimerad, utan hanterade en normal chock- och sorgefas. När man i 20 år har fått acceptera att kroppen svek, känns det riktigt surt att hjärnan också sviker, samt att man blir behandlad som ett white trashfetto av sjukvården. Jag var smart nog att inte säga att jag åt lchf, och stack från sjukhuset efter ett dygn. Glukosdropp och sjukhusmat, plast i sängen och polyesterskjorta hade troligen dödat mig snabbare än min stroke. Sedan blev jag bara sjukare av mediciner och en besvärlig episod av karusellsjuka 8svår yrsel, som tar månader att bli av med). Då misstänktes hjärnstamsstroke och det tog två månader att få en skiktröntgen. Puh, tur att man har humor och humör.
Under det här året har jag dels tränat upp min trötta och skadade hjärna med att läsa och skriva på bloggar, dels fått ny kunskap om läkemedel, något jag har hållit mig borta ifrån hela livet. Nu fick jag fatta det svåra beslutet att gå emot läkarna, och förlita mig på dr Dahlqvist och andra. tack och lov att jag vågade! Jag fick alla biverkningar av endast små doser. Ni här, speciellt, samt Margareta Lundström har verkligen varit ett ljus i en ganska mörk tid. Jag har lärt mig enormt mycket.
Jag vet att det finns många överviktiga, sjuka som hyfsat friska, som lider av enbart den börda som vikten innebär. De är längst ner på skalan, coh alla orkar inte hålla fast i en positiv självbild. Jag vill hjälpa dem.
Lennart N. Skrev:
För lite eller obefintligt med långkedjigt omega-3. För mycket omega-6 från spannmålsuppfödda djur (svin/kyckling), rapsolja eller bregott-margarin. Kortkedjigt omega-3 räknar jag inte med i kvoten.
Som sagt enkelt att åtgärda. Ät mer vildfångad fet fisk från friska hav! Sill till frukost varje morgon istället för bacon.
De som är fettskrämda äter nästan inget fett alls och därmed inte heller så mycket omega-6. SLV:s råd att äta mer omega-6-rika vegetabiliska oljor/fett är självklart helstolligt.
Apropå artikeln – ”Överviktiga är värdiga som samhällsmedborgare” – så visst är dom det.
Men det kan ju vara så enkelt att ifall överviktiga minskar på intaget av kolhydrater/socker så blir övervikten mindre helt automatiskt. Men det är ju ingenting att ta till för dom som trivs med sin övervikt.
Hon hade i alla fall en poäng med träningskläder finns inte att få tag i.Skulle vi utrycka oss som Dan Andersson om invandrare som han uttrycker sig om överviktiga skulle vi bli åtalade för rasism.
@ 10 Josef Boberg:
Jag tror inte att någon trivs med sin övervikt. Däremot är många helt hjärntvättade i kalorihypotesen och tror att man blir fet av fett. Alltså återstår kolhydrater att äta och så blir det som det blir.
Anders S Skrev:
Kattmoster Skrev:
Nja… – Kattmoster – jag tror snarare att dom överviktiga är ”fast” i sötsuget – men dom vet ej om det = dom kan därmed ej göra något åt det, tyvärr tyvärr… 😥
Jag har ”trimmat bort” mitt oändliga sötsug med pyttesmå mängder honung – när jag själv kom på att jag var fast i den drogen.
@ 14 Josef Boberg:
”Nja… – Kattmoster – jag tror snarare att dom överviktiga är ”fast” i sötsuget – men dom vet ej om det = dom kan därmed ej göra något åt det, tyvärr tyvärr…”
Det tror jag också men det ena utesluter inte det andra. Fettsnålt och kolhydratrikt är en utmärkt väg in i kolhydratberoendet.
Men jag tror definitivt att vi har att göra med en sockerberoende nation som inte vill släppa sin drog. Det skulle förklara mycket.
Lennart N. Skrev:
Frysta sillfiléer är inte dyrt. Jag köper, 300 g för 15-16 kr, som är bra, har angiven fångstplats och lufttätt förpackade så att de inte härsknar. Går snabbt och enkelt att laga till i ugnen. Klipp bara bort ryggfenan och skölj. Lägg dem i en form och lägg på en klick smör. Variera kryddning t.ex. kryddgrönt, gullök, vitlök, curry eller senap.
Snabbinläggningssill är färdig att använda. Den är inte så billig men enkel att använda för att göra en egen inläggning utan socker.
Tråkigt nog innehåller många kapslar annan olja som utfylldnad. Räkna på delmängder och total.
Kattmoster Skrev:
Det tror jag också, att fetträdslan ställer till med rejäla blockeringar i förståelse av möjliga lösningar. Det ses både i Anderssons analys och Fleetwoods genmäle, Skylla på LCHF och den naturliga mat som är förknippad med den samma?!
Jag tycker det är självklart att överviktiga får ta sin del av ansvaret för sin situation, blockeringar till trots finns alternativa lösningar en knapptryckning bort och massor med information här ute på nätet. Har man inte råd att köpa böcker finns det gratis på biblioteken. Enkel och bra litteratur finns t ex av en Eenfeldt och en Fernholm :).
Att skylla en fetmaepidemi på personlig genetik har jag aldrig förstått mig på, skulle våra gener plötsligt göra en kullerbytta, på 70-talet och vi blir överviktiga på 30-40 år? Det faller på sin egen orimlighet!
En ögonblicksbild från förra veckans semester på ett danskt hotell med främst svenskar, många 50 + kanske närmare 60 +: De som var överviktiga tog rejält av det vita brödet, sparsamt med pålägg och givetvis dracks den nyttiga juicen. Den som var ordentlig fet stod dessutom och stekte av pannkakorna som hotellet erbjöd. Fanns det då möjlighet att komponera en lågkolhydrat frukost – det var inga problem! Vill nog påstå att det ofta finns val i vår välfärdstat och vi får hjälpas åt att medvetandegöra valet!
Fundersam Skrev:
Japp… – Fundersam – genom att t ex själv äta artegen LCHF-frukost – och gärna tala om för andra hur den kan se ut.
Den oundvikliga konsekvensen av att Wi själva äter artegen LCHF-kost – blir ju att Wi ser ut som hälsan själv. Det ger intryck hos andra – som jag ser det. Särskilt om man som jag är drygt 72 år LivsErfaren – och ej har ont någonstans och äter noll av mediciner.
@ 17 Fundersam:
”Att skylla en fetmaepidemi på personlig genetik har jag aldrig förstått mig på, skulle våra gener plötsligt göra en kullerbytta, på 70-talet och vi blir överviktiga på 30-40 år? Det faller på sin egen orimlighet! ”
Nej, generna har inte gjort någon kullerbytta. Det är de som gjort att vi som lever i dag faktiskt finns till. Vi är ättlingar till genetiska överlevare. Det som däremot gjort en kullerbytta är kosten. Kosten har förändrats så att den inte alls passar våra gener längre.
@ Kattmoster:
Troligtvis kan man ha genetiska anlag som gör att man lättare drar på sig olika åkommor typ fetma, diabetes, hjärt- / kärlproblem m.m. när man blir äldre men det betyder ju inte att man drabbas per automatik. Här kan man antagligen med rätt kosthållning styra bort eller senarelägga dessa problem men det är nog viktigt att man blir medveten om detta redan i relativt unga år?
Det kan vara bra att redan tidigt hålla koll på sina äldre släktingar och deras åkommor. Har t.ex. pappa, morfar och kanske också en morbror drabbats av prostatacancer bär man troligtvis själv på anlag att utveckla denna sjukdom? Innan man drabbas själv är det viktigt att man samlar på sig så mycket information om vad man ev. kan göra för att slippa detta elände. Även här tycks ju kosten spela en stor roll även om några garantier att komma undan naturligtvis inte finns.