Matfriskbloggen har skrivit Lamentation om diabetesvård. (Lamentation = klagovisa)
Det är diabetesläkarna, diabetessköterskorna och Diabetesförbundet som klagar på den dåliga diabetesvården i vissa delar av landet.
De anser att om diabetikerna får ”individualiserad” vård, gruppundervisning, och täta återbesök så kommer de att bli friskare.
Vad undervisningen i diabeteskost innebär nämner de dock inte. Den kan idag oftare innebära att diabetikerna får lära sig att naturligt mättat fett är farligt och att en majoritet av energin i maten ska bestå av kolhydrater – än att få reda på att det är kolhydraterna som höjer blodsockret, och att naturligt mättat fett inte höjer blodsockret, och inte är farligt för hjärtat = LCHF.
De diabetesbehandlare som vet om att LCHF är den bästa kosten för diabetiker vågar knappt tala om det för patienterna av rädsla för att drabbas av repressalier av ”inkvisitionen”.
Hur var det nu man sa i det militära; ”om kartan och verkligheten inte överensstämmer så är det kartan som gäller”.
Det var ju i och för sig ett skämt men när motsvarande fenomen syns i diabetessjukvården så är det alltså tragiskt nog verklighet.
”Vad undervisningen i diabeteskost innebär nämner de dock inte. Den kan idag oftare innebära att diabetikerna får lära sig att naturligt mättat fett är farligt och att en majoritet av energin i maten ska bestå av kolhydrater – än att få reda på att det är kolhydraterna som höjer blodsockret, och att naturligt mättat fett inte höjer blodsockret, och inte är farligt för hjärtat = LCHF.”
Det är väl det troligaste med tanke på att det är SLV (Svamliga Livsfarliga Verket) som styr och ställer 😉
Det låter lite som när Rössner i all oändlighet har upprepat sin ”ångmaskinsteori” – om något inte fungerar som det ska så ökar man bara på dosen utan att fundera på om man gör rätt saker,,,
Synnerligen stora delar av behandlingen av diabetiker på våra vårdcentraler är totalt undermånlig och direkt livshotande då nyetablerade T2 direkt sätts på insulin vilket ju garanterat gör att naturalförloppet fortsätter.
Samtidigt kan man ju undra hur det står till bland patienterna – många fortsätter på samma väg som gjort dem sjuka och struntar i vad de äter, deras vikt och motion – idag finns det väl knappast någon som inte känner till LCHF?
Vad säger Annika Dahlqvist om detta?
https://www.dn.se/debatt/de-populara-fettdieterna-ar-ett-hot-mot-folkhalsan/
För Diabetes och högt blodtryck är en viktnedgång klart gynnsam oavsett typen av diet i det korta tidsperspektivet. I ett längre perspektiv så vill man förebygga att åderförkalkningen förvärras och då gäller det att få bra balans i de olika kolesterolerna utan mediciner vilket går lättast mha LCHF liknande kost.
Använder man fettsnål diet så krävs statiner för att få ordning på blodfetterna. Det är tragiskt att patienter först ska jämt behöva gå hungriga för att gå ned i vikt och samtidigt behöva ta statiner för att få ordning på HDL/LDL förhållandet då man med LCHF uppnår allt det man önskar utan att behöva gå hungrig.
Liite verkar det i alla fall röra på sig. Jag har efter närmare 5 år lyckats övertala min svärson som är Typ1 att verkligen ge LCHF en chans. Han har varit väldigt fettskrämd trots sin ringa ålder (han är 24 nu) och verkligen inte velat ge upp sin livsstil så att han skulle verka ”annorlunda” är sina jämnåriga. Hans blodsocker har hela tiden gått upp och ned som en jojo och läkarna och dietisterna har bara sagt att han ska ta mer insulin. Nåväl, i påskas la han om kosten och efter 3 dagar kunde han sluta ta måltidsinsulin och blodsockernivåerna började närma sig de normala. Han var på besök hos en yngre dietist på Karlstads Centralsjukhus och hon sa faktiskt åt honom att fortsätta på den inslagna vägen. Han fuskar ju tyvärr, men han är ju ung och han återvänder alltid och det är just nu det viktigaste. Han har börjat märka skillnaden mellan hur han mår när han är strikt och inte. För närvarande lever han efter Monique Forslunds nya bok och det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig.
När vi läste kapitlet om diabetes2 i läroboken ”Fetma” för knappt fyra år sedan fick vi ett tydligt intryck av att författarna (Peter Nilsson och Stig Attvall) inser att riktlinjerna för diabetesvården stämmer illla med de verkliga behoven, men att de inte vågat skriva detta rakt ut. Därför skrev vi detta på Newsmill:
https://www.newsmill.se/artikel/2009/10/16/diabetes-dietist-far-blunda-direktiven
Men det finns vårdpersonal som har samma insikt och diskret handlar därefter i strid mot den officiella läran. När vi ville följa upp detta med förslaget att sådan personal borde komma samman och kollektivt anmäla sin olydnad för Socialstyrelsen, så fick vi beskedet att detta inte var ett tryckbart inlägg.
Tydligen för att det uppmanade till regelbrott, vad som förr kallades uppvigling. Men det skulle kunna ses som ett moraliskt krav på den som vet att han/hon förväntas agera till förfång för sina patienter.
Min väninna och hennes man, båda typ 2 diabetiker, skulle äta bakelser till efterrätt i går, samtidigt som hon suckade över att hon inte trodde att hon skulle bli särskilt gammal. Hon är 59, maken är 46. Jag berättar försiktigt om mina egna upplevelser, men det landar inte. Det kan jag inte ändra på – hon väljer. Vi måste leda hästen till vattnet, men sedan är det upp till varje vuxen människa.
Jag har fått gå en vecka på dagvården på XX sjukhuset då mina värden inte längre klarade sig på enbart mycket strikt kolhydratbegränsning. Jag fick medicin och nu är det väldigt bra.
Två dagar var med dietist. Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha, oj förlåt, jag fick ett skrattanfall.
Exempel
Man behöver ju inte ta den största kanelbullen
Atkins dog av kraftig övervikt
Talliksmodellen…..
Kolhydrater är kroppens bästa bränsle
Tyvärr tyckte jag inte det var läge att sitta och protestera, det var flera andra där, och bevisligen fungerade jag ju inte som jag borde. Det visste hon också. Första dagen bjöd på en genomgång av hela mig (alla) bl a hur vi åt. Hos henne berättade jag och fick konstaterat att det ju var lchf, så hon visste vad det var och kunde säga det utan att jag gjort det. Efter konstaterandet sade hon att du gör naturligtvis som du vill, det är inte något som vi tycker om och kommer heller inte att ge vidare råd om. Jag tror hon var rädd för mig under föreläsningarna.
Jag får inte länken att koppla men om det är den artikel jag tror bloggen handlar om så tänkte jag när jag fick syn på den ”wow, nu kanske det händer något”. När jag läst den tänkte jag ”jaha, det är bara samma ’mer pengar till vår verksamhet’-grej”.
Det tjänar ingenting till hur mycket man än satsar på diabetesbehandlingen (mer än att det möjligen kan lindra i en svår situation) om man inte ger RÄTT råd, En nötallergiker ska inte äta nötter, en alkoholist ska inte dricka vin och en sockersjuk ska inte äta socker.
Jag deltog för några år sedan i en diabetesgrupp och talade givetvis om hur jag brukar äta (LCHFmen inte så strikt). Efteråt har jag hört på omvägar att diabetessköterskorna tyckte det var intressant att jag deltog och lämnade mina synpunkter.
Fördelen med gruppundervisning är ju också att många synpunkter kan komma fram. Ett mera riktigt namn på det är väl studiecirkel där alla deltagare kommer till tals.