Att lägga sig eller stå upp i kostdebatten

Professor Görans Sjöbergs krönika:

Att lägga sig är förstås inte samma sak som att böja sig. Detta vet varje välutvecklat grässtrå. Om det inte skulle böja sig när det blåser hårda vindar skulle det knäckas och gå sönder men den grundläggande tendensen hos grässtråt är ändå att stå upp. Detsamma borde gälla för oss människor och man måste böja sig om det är nödvändigt.  Ibland undrar jag ändå om grässtråets grundläggande tendens att vilja stå upp verkligen också gäller för oss människor.

Till skillnad mot grässtrån har vi alla människor vilja och moral i varierande grad. Några av oss, men tyvärr alltför få, står upp och reagerar på ett omoraliskt och korrumperat samhälle där vi andra förblir passiva. I detta sammanhang kommer jag ständigt att tänka på grönsakshandlaren i Tunisien som startade den stora omvälvningen i hela arabvärlden. Bland oss LCHF-are som ser det korrumperade hos de officiella etablissemangen inom medicin- och kostvetenskapen så är det också bara några få som verkligen vågat stå upp och ta striden mot den flagranta bristen på vetenskap som råder inom dessa båda discipliner medan vi andra böjt oss i vinden.

Läs mer

Ledare är per definition personer som klarar hårdare vindar än vi andra utan att böja sig men ändå inte så dumdristigt att de inte böjer sig om det är nödvändigt. Om det är en ledare vi har framför oss visar sig naturligt när det börjar blåsa ordentligt och det är ju också då vi andra verkligen ser karaktären hos den personen, följer efter henne och är villiga att stödja henne om hon står rycken för annars vänder vi henne ryggen. Detta är ledarens signum. Och den som böjer sig vid minsta vindpust kan knappast vara någon ledare som man kan hålla i handen när det börjar blåsa. Det är en sak att vara svag och därför böja sig i vinden men om man är ute efter egen vinning och av opportunistiska skäl lägger sig är det faktiskt frågan om en ren omoral.

Tyvärr ser jag också alltmer sådant inom vår gräsrotsrörelse LCHF. Nu senast var det en kostrådgivare, Johanna Eknes, som också öppet tar avstånd från LCHF tillsammans med sin kollega Anna Hallén. Att LCHF har seglat i motvind redan från början råder det ingen tvekan om men då rörelsen nu växt i styrka kan den inte längre ignoreras av etablissemanget som därför har startat vindmaskinerna men fortfarande på väldigt låg effekt. En svag vindpust från denna vindmaskin visar sig genom att utmåla LCHF som en sekt och lyckas man med detta så slipper man ta diskussionen kring den obefintliga vetenskapen bakom dagen officiella kostråd och det är precis för en sådan svag vindstöt som dessa två kostrådgivare nu kastat in handduken och istället ställer upp helhjärtat bakom de officiella kostråden och dessutom försöker bevisa sin omvändelse genom att attackera de främsta företrädarna för vår gräsrotsrörelse. Jacob Gudiol är en mer välkänd hätsk motståndare till LCHF, men av en helt annan kaliber, men med samma grundläggande attityd – att helt böja sig för kostetablissemanget och med ständiga infama påhopp på den pionjär som kanske betytt mest av alla läkare för den svenska folkhälsan.

Det är väl känt att det går att ”köpa” de flesta människor och ofta med anmärkningsvärt små medel vilket är välkänt inom all underrättelseverksamhet. Detta är också välkänt inom den medicinen där detta idag är kutym och det börjar med fria pizzor till praktiserande läkare, ”utbildningsresor” betalda av läkemedelsföretagen, feta föreläsningsarvoden till ”världsstjärnor” och slutar kanske med bottennappen att få samma stjärnor att mot saftig ersättning genom att sätt sitt namn på en publikation som något läkemedelsbolag tagit fram utan någon medverkan över huvud taget från denna stjärna. Ralf Sundberg ger i ”Forskningsfusket” en initierad inblick i denna omoraliska verksamhet.

Det skulle därför inte förvåna mig om liknande försök skulle göras mot företrädare även inom vår rörelse. Det är enorma ekonomiska intressen inom läkemedels- och livsmedelsindustrin som står på spel och människor är inte omutbara. Värre vore förstås om ledare av rädsla för att över huvud taget stöta sig med etablissemanget redan på förhand skulle vilja lägga munkavle på debatten – tyvärr har jag noterat sådana tendenser. Själva begreppet LCHF är kontroversiellt eftersom kosten, hur vetenskaplig den än är, är den direkt motsatta till vad etablissemanget nu förespråkat i 50 år och fortsätter förespråka. Fegheten inför detta etablissemang tar sig då två uttryck. Dels försöker man opportunistiskt fjärma sig, eller helt ta avstånd (som de båda kostrådgivarna), från själva begreppet LCHF eller så försöker man lägga beslag på det och urvattna det så det blir ofarligt för etablissemanget.

Nå – utan strid har världen inte förändrats!