Professor Görans Sjöbergs krönika:
Dålig moral vinner!
En kollega till mig myntade detta uttryck vid ett tillfälle på grund av sin frustration med ledningen i företaget och det slog mig då att han hade rätt. Uttrycket ”Dålig moral vinner!” har säkert också många ”tänkande människor” kommit på under historiens gång. Det ruskiga är att det sällan är de som befinner sig i de ledande ställningarna som avslöjats med en dålig moral som blir ”hängda”, utan snarare de hederliga och omutliga medarbetarna på lägre nivåer som vill andra människors och samhällets bästa, och därför avslöjar korruption och oegentligheter, och som sedan drabbas av vedergällningar för att statuera exempel. Troligtvis handlar all god moral om att man för samhällets bästa ska lägga band på sin egen girighet, vilket knappast är en samhällets ledstjärna idag, och frågan är om det någonsin varit det.
Läs mer och
När det gäller medicinen som ”vetenskap” är det lätt att bli chockad när man börjar gräva i denna forskning och då snabbt blir medveten om det fusk som genomsyrar den. Det verkar helt enkelt finnas en grundläggande ”dålig moral” som går ut på att tjäna pengar på ”vad som helst” inom medicinen. Få verkar här drivas av någon god moral som ärligt bekymrar sig om sina medmänniskornas välbefinnande och hälsa. Den grekiske läkaren Hippokrates påpekade det viktiga med en god läkarmoral redan för 2500 år sedan och det är knappast någon tillfällighet att den ”Hippokratiska Eden” är den etik som föreskrivs läkarstudenter än idag. Men till vilken nytta kan man fråga sig i när läkarna sedan blir infångade som marionetter i ett gigantiskt sjukvårdskomplex som i grunden drivs av läkemedelsbolagens intressen.
Vad som får mig att ta upp ett speciellt tema i mina krönikor är ofta det som senast väckt mina starka känslor och bakgrunden till denna krönika är vad jag just nu läst i John Yudkins bok ”Pure White and Deadly”. Boken publicerades första gången 1972 och väckte omedelbart upprörda känslor inom sockerindustrin eftersom Yudkin var en, sedan många år, mycket respekterad forskare vid Nutrition Department of Queen Elisabeth College, University of London och som i sin bok hade den ärliga ”fräckheten”, i den goda vetenskapliga moralens namn, att explicit peka ut sockret i vår kost som en mycket troligare orsak till våra hälsoproblem än fettet och kolesterolet. Redan 1972 hade, sedan länge (femtiotalet), de tongivande kretsarna inom näringsläran i USA, med Ancel Keys i spetsen, bitit sig fast i fett- och kolesterolhypotesen trots att det vetenskapliga underlaget för denna hypotes egentligen var helt obefintligt. Det var helt enkelt en förutfattad mening som till slut vann över vetenskapen men där vi idag ser de långtgående tragiska konsekvenserna för folkhälsan.
Många forskare inom andra medicinska discipliner än näringsläran var emot denna hypotes som höll på att etableras som officiell dogm. Den flerfaldigt prisbelönte vetenskapsjournalisten Gary Taubes beskriver i sin bok ”Good Calories & Bad Calories”, baserat på hans oerhört grundliga journalistiska forskning kring denna tidsperiod, hur kampen mellan olika forskargrupper resulterade i att den ”dåliga moralen” till slut vann en seger med industrins hjälp, men som dock var rent politisk, och med resultatet att den goda vetenskapliga forskningen därmed hamnade i skymundan. Det är först nu, mer än trettio år senare, mot bakgrunden av en odiskutabel galopperande hälsokatastrof, som nya oppositionella röster mot sockret i vår kost får medial uppmärksamhet. Professor Robert Lustig är här en frontfigur.
John Yudkin utsattes, trots sina oförvitliga vetenskapliga meriter (eller kanske just på grund av dessa), för en hetskampanj från de ”dåliga moralens vänner” i takt med att fett- och kolesterolhypotesen blev den officiella dogmen runt 1980 och han blev alltmer förtalad. Man kan faktiskt tala om en ren häxjakt där sockerindustrin, tillsammans med en del handgångna engelska akademiker, t.ex. officiellt påstod att det John Yudkin påstod om socker var ren ”Science Fiction” och Yudkin såg sig därför tvungen att genomföra en laglig aktion mot detta uppenbara förtal för att rentvå sitt vetenskapliga renommé. Eftersom förtalet var så uppenbart vann Yudkin denna lagliga strid och man blev tvungen att införa en officiell dementi och ursäkt.
Denna smutsiga verksamhet från sockerindustrin, som pågick bakom kulisserna vid denna tid, skildras ingående i det sista kapitlet i den uppdaterade utgåvan av ”Pure White and Deadly” som kom ut 1986. Vid denna tid hade fett- och kolesterolhypotesen också blivit en alltmer förankrad medicinsk dogm och uppbackad av oerhört starka ekonomiska intressen från både livsmedels- och läkemedelsindustri i symbios, och en symbios som knappast har blivit mindre idag. Den dåliga moralen var redan fast förankrad i dessa delar av samhället. Lierre Keith skildrar i sin bok ”Vegomyten” hur förödande detta ter sig idag. Det verkar faktiskt inte som vi har ett samhälle där ledningen bryr sig om samhällsmedborgarnas hälsa utan bara tassar på tårna för att inte störa mäktiga industriintressen – som ett förarlöst tåg, befolkat av opportunister, och som ingenting verkar kunna stoppa. Trots detta finns det engagerade människor, inte minst i Tyskland, som tar sitt samhällsansvar och aktivt protesterar mot denna omoral.
”Pure White and Deadly” är utan tvekan en klassiker som inte minst påverkade Robert Lustig, och han är som sagt den idag som har plockat upp John Yudkins fana i kampen mot det socker som långsamt dödar oss och det är därför knappast en tillfällighet att Robert Lustig också skrivit förordet till den återutgivning som nu gjorts av Penguin Books 2012.
När jag nu läst färdigt Yudkins bok har jag plockat upp en ny från den bunt som kom för någon vecka sedan och en bunt som jag beställde baserad på valda referenser i ”Vegomyten”. Den nya boken, som jag alltså just har påbörjat, heter ”CORONARY HEART DISEASE – The Dietary Sense and Nonsense – An evaluation by scientists” (publicerad 1993) och är en sammanställning av artiklar som presenterades på en konferens som hölls i Washington DC, november 1991. Redaktören George V. Mann hade då ägnat hela sitt liv åt sambandet mellan näringslära och hjärt- och kärlsjukdomar och var en aktiv forskare redan 1951. På ålderns höst skrädde han inte orden över den korruption som rådde i dessa forskarkretsar, och en miljö som han förstås var väl förtrogen med, och där äkta vetenskap fått stryka på foten i namn av feghet och opportunism. I inledningen konstaterar han att många vetenskapsmän inom biokemin var motståndare till den officiella fett- och kolesterolhypotesen, men att många av dessa tackade nej till att medverka på konferensen med hänvisning till att det skulle äventyra deras möjligheter att få forskningsanslag och erkännande, och ännu värre för att det skulle hota deras akademiska ställning. I sin inledande översiktartikel ”A Short History of the Diet/Heart Hypothesis” avfärdar han anhängarna till denna fett- och kolesterolhypotes som en ”hord” (a ”pack”) som är helt i avsaknad av vetenskaplig ryggrad.
Ett sorgligt faktum är att omoralen idag, 20 år senare, inom de ledande kretsarna av näringslära och medicin, tycks vara ännu mer fastgjuten, och där de religiösa kostdogmerna har ersatt all hederlig vetenskap. Med Lierre Keith tror jag tyvärr att detta kommer att fortsätta tills det förarlösa tåget kör över kanten på den ravin där inga broar finns. Låt oss alla hoppas att hon har fel!
Om Göran Sjöberg
”Det var helt enkelt en förutfattad mening som till slut vann över vetenskapen men där vi idag ser de långtgående tragiska konsekvenser för folkhälsan.”
Jo… – Göran – så är det ju – men var vid gott mod – därför att: ”Allt som har en början har ett slut ❗ ” 🙄
Ja låt det förarlösa tåget köra över ravinens kant, men jag hoppas att mänskligheten i stället vinner en seriös forskarkår som tjänar dess sanna hälsointresse, och där forskningen bekostas av skattepengar och inte av industriintressen.
Ja , men politikerna som beslutar om forskningen är ju fortfarande ” köpta ” av div lobbyister och industri .. betvivlar att forskningen blir så ” fri ” ändå …
@ 3 Gustav:
Ja men då måste vi informera politikerna om vilket resultat industristyrd forskning får. Och om möjligt använda vår röstmakt.
@ Annika Dahlqvist:
Ja , röstmakt !! Enda språket politiker förstår …
Det slår mig mer och mer, och det skrämmer mig mer och mer, hur starkt hela mänskligheten är styrda av primitiva flockfunktioner. Hur kan det vara så att intelligenta och välutbildade människor, medvetet bortser från det som är rätt och riktigt, bara för att behålla sin position i flocken? Jag måste tyvärr konstatera, att mänskligheten i allmänhet och forskare och politiker i synnerhet, inte använder mer av sin intelligens än en ensam sill i ett sillstim.
@ Vox Humanae:
Det är troligtt att människan framför allt är en ”optimerande” opportunistisk varelse och där det hos de flesta därför finns en ”räv bakom örat” eller när man med ett engelskt uttryck tänker: ”What’s in it for me?”
Intressant är att när man kämpar för något man tror på och som är moraliskt riktigt för samhället och man därigenom utsätter sig för massa obehag och där ingen i sin vildaste fantas kan se någon personlig vinning, än möjligen tillfredsställelsen av ett gott samvete, så finns det ändå alltid människor som frågar: ”Vad är han eller hon EGENTLIGEN ute efter?”. De har helt enkelt svårt att ta till sig att det kan finnas moralisk ogennytta hos några människor.
Detta har kanske att göra med att bara någon enstaka procent av mänskligheten är villiga att ta strid mot korruption mot alla odds och utan tanke på egen vinning. Å andra sidan har det alltid varit dessa människor som blivit ledare i ordets rätta mening och därmed förändrat världen.
Vad gör ni utanför den här bloggen? Tar ni kontakt med rikspolitiker/lokala politiker, tjänstemän, myndigheter, branscher, butiksägare, butikspersonal, föreningsmänniskor/-företrädare, anställda inom kommun och landsting…m fl?
@ 65+:
Ja, jag frågar mig hur man ska kunna påverka? Finns det några politiker som vill förändra dagens kosthållning, sjukvård mm som vi vill ha det? Inget parti iallafall, varken på riksnivå eller lokalt här! Men en politiker som går ut med att han/hon VILL göra något åt problemen skulle nog vinna mycket!! I alla fall min röst! Man borde naturligtvis göra som du säger 65+, men neh dom flesta gör inget, tar ingen kontakt! Insändare går bra, men att konkret försöka påverka, hur många gör det? Tror nog att dom flesta tycker ungefär som jag, man kan inte påverka något!! Men visst .. om ALLA gjorde som 65+ sa ……
Man får helt enkelt acceptera att mänskligheten står på botten av sin utveckling.
@ Gustav:
Jo, visst kan man påverka utanför denna blogg.
Tänk på – oavsett om man ringer eller skriver – ställ alltid en ”fråga”. En fråga kräver ett svar. Det är döfött att bara prata av sig. När ni skriver och kommenterar här på bloggen, skriv inte t ex Livsfarliga verket, skriv Livsmedelsverket, om det är det som avses. Googlesökare som söker på Livsmedelsverket kanske hamnar här på dr Dahlqvists blogg.
Politiker, lokalt och på riksplanet:
Jag brukar maila till t ex hela eller delar av riksdagens socialutskott samt skicka ett ex till registraturet i fall att mailet hamnar i riksdagsledamotens papperskorg så blir det i alla fall registrerat. Det är dessutom bra att en ledamot ser att andra fått samma sak. Det finns ju också andra utskott som kan vara aktuella givetvis.
Journalister/tidningar:
Det går också utmärkt att maila till journalister när man är för eller emot något. Samma här, det är bra att skicka samma mail till tidningens ansvariga utgivare. Att skriva insändare är ju också ett sätt att nå ut med ett budskap. Jag ser då och då, när det på denna blogg finns ett inlägg som härrör från en insändare i någon tidning – det blir nästan inga kommentarer i webbtidningen, men en hel del här på bloggen. Det räcker inte. Det är trots allt en begränsad skara som läser bloggar. Nåja, alla läser inte heller insändare på webben.
Tjänstemän/myndigheter:
Man kan både ringa eller skriva. Myndigheter att skyldiga att svara på frågor. Att bara säga vad man tycker kan ju vara ok, men det leder sällan längre än till den tjänstemannens öra.
Upp till kamp!
@ 65+:
Bra råd tackar !!! Ska genast börja ! Har följt ” mattanten” i en kommun nära ..https://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/10194/Resultatet-av-olycksfallet-i-arbetet.aspx
Skrämmande okunskap av denna mattant !!!
Ja, upp till kamp !!! Vi får låna detta uttryck av vänstern !
Vad är ”de religiösa kostdogmerna”? Har religion något med saken att göra, eller skall jag hellre fråga vad religion betyder för dig, professorn?
Det är väl inte första gången du lagt in det ordet i dina krönikor?
Eller är du bara lack på kristna, dvs vad handlar ditt språkbruk om när du använder ”religiösa ….dogmer” som en typ av slagpåsar?
Om själva innehållet i det du skriver, tycker jag är toppen, att det kommer fram och att du är en av dem som vågar stå för sanningen.
@ Gustav:
Branscher, butiksägare, butikspersonal:
Att skriva/ringa till Axfood, Coop och andra branscher, stora som små, är bra. Man kan ställa frågor om deras produkter. Man ska alltid reklamera en vara man inte är nöjd med. Ofta får man kompensation, dom vill inte förlora i goodwill. Det behöver ju inte alltid vara livsmedelsbranschen, det kan ju vara apotek, landsting, textil mm.
Jag pratar ofta med föreståndare och personal och ger en del synpunkter. På gott och ont. Jag ber att dom ska utöka sitt sortiment med någon vara som, jag, tycker är bra. Det lyckas ibland. Jag brukar också säga vilka varor jag inte tycker är bra, t ex 36% grädde. Det lyckas inte.
När det gäller COOP så har dom en medlemspanel man kan vara med i (per mail/Internet). Där kan man säga vad man tycker:
Bli smaktestare hos COOP:
https://www.coop.se/Butiker-varor–erbjudanden/Vara-varor–varumarken1/Smaktestarna/
Medlemspanelen hos COOP:
https://www.coop.se/MedMera-kortet/Coop-Medlemspanel/
Det gäller att fråga efter bra varor. Lämna synpunkter på sortimentet.
Upp till kamp!
Vem i hela världen kan man lita på? (Mikael Wiehe & Björn Afzelius)
kommer att tänka på sången Mikael Wiehe & Björn Afzelius sjöng på 80-talet, har alltid gillat låten man det är först nu när jag blivit lite äldre som jag börjar förstå djupet i det hela,
det är sorgligt och gör riktigt ont i hjärtat när jag ser vad dagens läkarkår består av, en mängd ryggradslösa dumskallar, korrupta och förtappade själar utan samvete, personlig integritet och yrkesstolthet och total avsaknad av patientlojalitet, men med enormt välutvecklad verbal argumentationsteknik som de använder för att mota och finta bort sjuka, gamla och patienter i desperat behov av kvalificerad läkarhjälp,
den medicinska kunskapsnivån verkar däremot vara obefintlig, eller om jag säger såhär, det känns som om man skulle kunna ta en godhjärtad, läs o skriv-kunnig individ från gatan och denne skulle nog göra ett bättre jobb med lite fast handledning av ett par kunniga och rutinerade läkare som rådgivare än vad många av dagens frifräsare klarar av att åstadkomma, där varken villjan eller kunskapen räcker till,
äldre vill man inte alls behandla längre, påstår att det inte är värt, resurserna behövs på annat håll för de som är i produktivt ålder och till gagn för samhället, redan på akuten blir man som anhörig informerad av en fjortis till läkare som lite halvspralligt vräker ur sig ”ja, tillstöter det komplikationer så kommer vi inte att göra något”, reagerar man inte å det bestämdaste på dylika uttalande så blir ens anhöriga nollade i journalen och sedan blir det bara glada leenden och hjärtligt bemötande från inblandade läkare hela vägen till bårhuset,
ska man våga lämmna en anhörig i sjukhusets våld krävs det i dag att du skaffar ett par rejäla livvakter som står och vaktar dina kära o nära dygnet runt, och för att vara på den säkra sidan bör man backa upp dessa med en hel stab av externa specialistkonsulter inom medicinens olika grenar,
sedan gäller det att djupgranska varje enskild åtgärd som företas och medicin som delas ut,
har man betalt 85% i marginalskatt under sitt yrkesverksamma tid så anser jag att det är rent kriminellt att fövägra våra äldre adekvat och god vård in till sista andetaget, först säger man att våra höga skatter går till den goda sjukvården och när man sedan blir i behov av denna så blir det tyvärr, du är för gammal och platsar inte längre i vår finfina vårdaparat, jädrans skojare och bluffmakare!
nu är det ju faktiskt så att det finns en och annan riktigt bra doktor på de flesta sjukhusen, konstigt vore det annars, men dessa är i minoritet och ofta åsidosatta på olika sätt och vis, idag har sjukvården utarbetat ett förfinat finmaskigt negativt filter där de dummaste och okunnigaste hamnar högst upp i hierarkin, råkar man då till sist snubbla över en riktig doktor i sjukvårdens katakomber så har han/hon kanske inte så mycket o säga till om och med största säkerhet mycket mindre i lön än sina själlösa yrkesbröder o systrar,
hur ska man då komma till rätta med detta oerhörda förfall inom sjukvården ?
man skulle ju kunna mjukstarta lite enkelt med att börja satsa på kompetens och då medicinsk kompetens, inte social kompetens som man enl en artikel i Läkartidningen satte i första hand vid rekrytering av läkare,
sedan gäller det bara att fokusera på sanning och ingeting annat än sanning i alla lägen,
slår man mot förmodan in på denna väg kan det vara bra att komma ihåg prof Tore Scherstén och hans syn på var sanningens källa befinner sig:
”sanningens källa ligger alltid uppströms”
så när vi nu vet riktningen till var sanningen ligger så är det bara att börja traska mot strömmen och inte flyta med som en död fisk,
hur svårt kan det vara?
– förmodligen mycket svårare än de flesta klarar av, titta bara hur det gick för Annika Dahlqvist, inte många som skulle klarat av detta elände som Annika gick utstå när hon hela tiden var rätt ute och bara värna om sina patienters bästa
,
@ Lilly Torva:
När det gäller min inställning till religion, som då och då dyker upp i mina krönikor, så är den kluven. Den positiva delen i min inställning delar jag med sociologen Emil Dürkheim som i mina ögon på ett enastående sätt lyckats förklara, i alla fall för mig, religionens grundläggande väsen i sin klassiska bok som en sammanhållande moralisk kraft i varje primitivt samhälle:
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Elementary_Forms_of_the_Religious_Life
Till denna positiva delen hör att jag i all religion ser att det skapas en lokal gemenskap och sammanhållning i varje religiöst samfund. Jag kan t.ex. se detta hos den Missionskyrka som finns i den lilla ort där jag bor. Vår underbara granne Rut (92 år), som brukar få en blomma av mig då och då, är med i detta samfund och hon kan bara inte begripa att jag inte är ”troende”.
Den andra och negativa delen i min kluvna inställning till alla religioner är att alla dessa per definition måste bygga på grundläggande dogmer som bara inte kan ifrågasättas utav de som utövar den aktuella religionen och fortfarande vill vara medlemmar. Religioner måste med nödvändighet därför också vara auktoritära i sitt försvar för dessa dogmer. I mina ögon har dessa dogmer därför ingenting med vetenskap att göra och jag har faktiskt ägnat mycket tid de senaste åren åt att studera grundläggande filosofi för att just förstå skillnaden mellan tron på dogmer, som till sin natur är just religiös, och vetenskap som jag kommit fram till i grunden måste vara ödmjuk och öppen och där även dess mest grundläggande hypoteser måste kunna revideras.
När de trossatser som kostetablissemanget nu hävdar är vetenskap uppenbarligen inte stämmer med verkligheten så har dessa förvandlats till just religiösa dogmer som alltså inte kan ifrågasätttas och där ”Gudsförnekare” förföljs och utesluts ur den aktuella gemenskapen och det är det omoraliska i dessa ”religiösa” förföljelser som min krönika handlar om denna gång.
Om man nu inte är någon debattör, inte vill/kan/vågar ställa politiker mot väggen så kan man i det lilla med sina val (och pengar) visa vad man vill ha – Be mataffären ta hem det ekologiska/feta/vad man nu vill ha och KÖP DET. Beställ gräsbetesköttet så fler bönder vågar ge sig in i den produktionen. Beställ GMO-fria fröer till trädgården på nätet om det inte säljs på plantskolan. Money rules! Handlarna tar hem det vi betalar för. Just nu är jag kakaolös för Kung Markattas goda kakao var slut och jag vägrar köpa Icas egen… Väntar hellre med att baka eller bakar något annat.
Jag förstår exakt vad professor Göran menar, tror jag. Det är inget förringande mot religiösa människor som oftast är väldigt starka medmänniskor och en stark ryggrad i samhället. Tro kan försätta berg. Och andra sidan finns den fundamentalistiska bokstavstolkande religionens sida, som bara har en dogmatisk inriktning och dömer allt och alla utan grund. Den tro som inte har med kärlek att göra och kärlek är lika med sanning. Därför kan jag förstå liknelsen med dogmatisk fundamentalistisk tro även inom vetenskapen.
@65+
det är väl och bra att kuta till alle dessa människor med sitt budskap. Men jag tror först läkarna får läsa på… Och alla av rasen kan inte va köpta. Och när man tänker på vilka uhorvliga mängder människor, som har sitt levebröd, direkt från socker (karbissar), så förstår man ju varför det vägras mot att erkänna fakta. Så jag tror vi, i ”vår lilla sekt” får hålla samman. För att vända upp och ner på allt i hopa, på kort sikt, tror jeg är omöjligt.
MariaF Skrev:
1. Man behöver ju inte vara någon slipad debattör för att ställa frågor till politiker. Det räcker med att fråga vad dom tycker, istf att själv säga vad man tycker. Det klarar alla.
2. Att vara en aktiv konsument i mataffären är bra. Man betalar ju och affären vill ha kunder.
3. Beställa kött från små kooperativa bönder är gott och lönsamt för svensk produktion.
4. Det finns många chokladfabriker/hälsokostaraffärer där man kan köpa bra kakao.
Professor Göran skriver om John Yudkins bok ”Pure White and Deadly”. Jag läste den för ett antal år sedan. Då fanns den på svenska på biomedicinska biblioteket eller om man hade råd antikvariskt på Amazon.com för 5000-6000 svenska kronor. Därför är det väldigt glädjande att den nu finns i pocket på engelska.
En nyöversättning på svenska vore en fin present för ”rörelsen”.
En sak som jag erinrar mig från boken (eller från någon annan text av Yudkin) är att han skriver att hans forskarkollegor i England inte hade svårt att intellektuellt ta till sig hans teorier om socker som orsak till det västerländska sjukdomspanoramat. Men känslomässigt gick det inte. Det ligger nog mycket i det. Vi är så sockerberoende att vi inte kan föreställa oss ett liv utan socker.
Apropås industrins inflytande på medicinen som Professor Göran också tar upp, så läste jag nyligen en intervju med Livsmedelsverkets avgående generaldirektör Inger Andersson i branschtidningen Mjölkspegeln.
Utöver alla floskler om balanserad kost, om dieter som kommer och går och att livsmedelsverkets råd fungerar långsiktigt och ligger på vetenskaplig grund, så ansåg hon att det inte kunde bli någon bra dag utan Vaniljoghurt 0,5 % till frukost, sic!
På frågan om vilka goda råd hon ville ge sin efterträdare så svarade hon: ”Det är viktigt att ha ett gott samarbete med livsmedelsföretagare, detaljhandel och myndigheter, man kan inte lösa saker själv – det är viktigt att ha ett samarbete för att vi skall ha säkra livsmedel. Och inte bli lurade och känna matglädje.”
Men lurade har vi blivit av denna samarbetsvilja. Vi som trodde att Livsmedelsverket stod på konsumentens sida och inte på producenten. Kan man lita på någon som äter 0,5 % vaniljyoghurt.
Ntaurligtvis finns det ett flockbeteende, och egennytta också, hos människor. Men så finns de här som säger att kejsaren är naken. Jag ser dr Dahlqvist som en av dem, och vill se mig själv som en sådan, fast i mycket mindre sammanhang. Ofta har jag fått lite sura efterslängar och ibland rentav hån i olika sammanhang, både privat och på arbetsplatsen. Jag är inte en konfrontatorisk människa, mera en som sätter klävarna i marken och stretar på, och väldigt ofta har jag brutit mark. Efter kommer andra, och jag har inget behov av att då ”vad-var-det-jag-sa” trycka upp i deras näsa, utan det räcker att något som var fel blev rätt.
Lchf är en rörelse som är sipprande till sin struktur, en riktig gräsrotsrörelse, lika svår att stoppa som rösträttskampen och demokratirörelsen. Människan har en inneboende känsla för rätt och fel, så optimistisk är jag, och jag hyser inga tvivel om att de vita gifterna kommer att försvinna ur vår kost.
Efter att ha varit på kosläpp hos vår speciella bonde och matmor i lördags, och med ett blodtryck på 110/60, är jag så ”zen” i hjärta och kropp att jag vill ta hela världen i famn. En massiv våg av lugna lågkolhydratkostare kan ju inte förlora slaget om människans hälsa? Det blir ju inte ens ett krig, utan snarare biff- och beamättnad 😉
Margareta Lundström Skrev:
Inte när det gäller kostråd i alla fall.
Vad gäller spannmål vet vi att dagens vete inte är detsamma som det som din mor eller mormor bakade med för trettio år sedan. Proteinhalten är väsentligt lägre och stärkelseinnehållet är högre, varför nivåerna av det fettbildande hormonet insulin blir högre av det bröd som bakas idag. Men även glutenproteinerna har förändrats av den omfattande växtförädlingen, något som lett till att glutenintolerans blivit dubbelt så vanligt i befolkningen. Glutenintolerans är sannolikt bara toppen på isberget. Mycket tyder på att dagens gluten har negativa hälsoeffekter på långt fler människor genom att vara inflammationsdrivande.