För flera år sen cyklade jag eller min man Göran omkull, och den andra var så tätt inpå att den också körde omkull. Jag minns att jag tänkte då att man ska inte cykla så nära varann att den andre dras med i fallet om en ramlar.
Men åren går och saker faller i glömska.
Idag var det en sagolikt vacker försommarkväll, så Göran och jag tog en lång cykeltur. När vi kom hem och skulle svänga in på garageinfarten fick Göran en felsläng på framhjulet och föll i backen. Jag som var precis bakom hann inte väja utan ramlade jag också, och skrapade sönder mitt knä. Även armbågen blev skrapad.
Men huden läker snart, och man får vara glad om man inte blir värre skadad av ett fall från cykel.
Hoppas att du snart är frisk igen.’
Krya på dig!
Du hade väl hjälm hoppas jag? Jag använder alltid hjälm eftersom det viktigaste jag har finns under skallbenet.
Jag rekommenderar tandemcykel – nära varandra på ett säkert sätt.
Blev Göran skadad?
Helena Hesselmark Skrev:
Det gör jag med.
@ 2 Malin Rehnstedt:
Jag använder alltid hjälm när jag cyklar, fast det har hänt någon gång att jag har glömt det.
@ 3 Helena Hesselmark:
Jag kan ändå tänka mig att man kan köra ikull med en tandemcykel också. Och då hamnar säkert båda i fallet.
Göran blev inte skadad, men hans cykel blev det. Min är oskadd.
Krya på er! Tur att skadorna inte blev ”värre”! Skrapsår läker som sagt men värre är det med skador i huvudet då man slår i backen så det är förståndigt att använda cykelhjälmar även om man ser alltför många som inte gör det.
Det du berättar drabbade också mig och min fru för några år sedan. Jag hade då sedan länge bestämt mig för att cykla till jobbet varje dag (2 x 12 km) sommar som vinter för att få regelbunden motion efter min infarkt. ( – 8 grader var min gräns för när jag tog bilen) Det blev ett några tusen mil och efter de första tusen kommar jag ihåg att jag bjöd på tårta på jobbet och tog en bit själv som var den första efter infarkten då jag slutade med allt godisätande.
Min fru brukade också hänga på min cykeltur till jobbet. Vi har alltid använt cykelhjälm och på vintern har vi också dubbade vinterdäck på cyklarna och har därför känt oss säkra men det hjälpte inte vid ett tillfälle då var de glashalt ute och vi cyklade för nära varandra. Cyklarna hakade i varandra och min fru föll handlöst baklänges och slog i bakhuvud så att hjälmen sprack i två delar. Det var en ”billig hjälm” som man brukar säga vid sådana tillfällen.
Motion kan vara riskabelt 😉
Vilken otur ni hade. Skrapsåren fick mig att tänka på en annons från biobesök i barndomen: ’En olycka händer så lätt ..sätt på Salvekvick’ ..det gjorde du väl? Du har förstås gott läkkött som äter rätt och riktigt. Krya på dig! 🙂
De flesta cykelolyckor med cykel är singelolyckor och en risk är den stora fall höjden.
Men det finns bekväma och säkra alternativ,,,,,
https://www.nicebikes.se/terratrike.htm
citat: Men huden läker snart
Vet ni hur lycklig lottade LCHF´are är? Huden läker snart eftersom vår blodsocker är låg och vi har ett immunförsvar som kan rikta sig helt och hållet till den ´akuta´ situation isa bekämpa en ständig underliggande inflammation i kroppen OCH behöva läka huden också.
Det är vad jag har märkt under tiden med LCHF.
Krya på dig och din man
Usch, vad tråkigt slut på en cykeltur. Hoppas ni läker ihop snabbt!
au, vondt å falle på sykkel! Men tenk da på så heldig du er som har noen å sykle sammen med, tett inntill :-))
Professor Göran Skrev:
Jag cyklar också till jobbet varje dag. Har gjort det sedan hösten 2010, sommar som vinter. Och vintrarna har bjudit på -25 grader ibland. Då får man klä sig rätt. Och gärna lite salva på kinderna. Detta är en klyscha, men: Det finns inga dåliga väder, det finns bara dåliga kläder 🙂
Det är inte bara vid fall från cykeln man lever farligt 🙁
själv höll jag på att slå ihjäl mig när jag skulle putsa fönster, och inte hade jag någon hjälm heller.
https://bertillind.wordpress.com/2012/10/30/fy-f-n-vad-ont-det-gjorde/
Sluta nu inte att cykla bara för en olycka, men som du skriver, försök hålla avståndet.
@ Hajeem:
Och dessutom är alla vita blodkroppar utrustade med c-vitaminmolekyler och beredda till angrepp. Har man mycket glukos tävlar sockermolekylerna med c-vitaminet att fästa vid de vita blodkropparna och förstöra dom.
Att hålla avstånd till sina medtrafikanter är en överlevnadsfråga ibland. Två MC-åkande ungdomar, som jag avlägset är bekant med, åkte i formation, en lite före den andre, men med överlapp. Den förste väjde för något och den andra hann inte undan utan de hakade i varandra. En fick 4 brutna revben, men överlevde. Den andre frontalkrockade med en mötande bil, frid över hans minne!
@ Bertil Lind:
Ingen arbetsplats är dock så olycksdrabbad som hemmet: Skärsår och brännskador i köket, mattor att snubbla på och en massa blessyrer, när hempularen ska fixa sina projekt. Jag blev som tur var stoppad, när jag vässade gräsklipparbladen med vinkelslipen och glömt skyddsglasögonen. Ett huvudskyddsombud på semester hjälpte mig.
Till Annika med familj: det finns skydd för knän, armbågar och handleder, som långfärdsskridskoåkarna använder. Krya på Er och håll Er på benen.
Och jag antar att ni hade hjälm på huvudet båda två?!
@ 18 Kikki Sandström Inspiratör o Coach:
Ja vi hade båda hjälm på hvudet, men inga knäskydd och armbågsskydd. Det kanske man borde ha i vår ålder? Göran slog höften, så man kanske borde ha höftskydd också.
@ 19 Annika ..haha Det kan bli såhär tokigt om man är riktgit ordentligt försiktig:
Efter att ha följt ett råd från vägverket i vintras, som rekommenderade att man borde ha med sig spade, filtar eller sovsäck, extra kläder (också halsduk, huvudbonad och handskar) och mat och dryck för 24 timmar, ficklampa och extra batterier, kommenterade någon ”Jag kände mig jättedum på bussen till jobbet i morse.” 😀