Prof Göran Sjöbergs krönika
Bli expert på din egen sjukdom
Hade jag inte ifrågasatt den vård som jag själv, för 14 år sedan, ”utsattes” för, eller kanske bättre uttryckt ”erbjöds”, med tanke på att jag själv då vägrade utsätta mig för den föreslagna vården, så hade jag med största sannolikhet inte kunnat skriva några krönikor här på Annikas blogg. Eftersom en bypassoperation i genomsnitt ”håller” i sju år talar statistiken helt enkelt mot en sådan sannolikhet. De fem mediciner som jag under samma 14 år också vägrat ta är inte heller att leka med ur hälsosynpunkt. Jag blev därför med nödvändighet expert på min egen hjärtsjukdom. När vi långt senare insåg att min hustru också var allvarligt sockersjuk och, av samma självbevarelsedrift som jag själv, då vägrade ta några mediciner så blev vi tvungna att även bli experter på hennes sockersjuka och framför allt hur vi skulle kunna ta tag i själva orsakerna till att vi blivit sjuka och därmed kunna göra någonting åt dem. Eftersom den alldeles övervägande orsaken till båda våra sjukdomar uppenbarligen var kolhydraterna i vår kost, vilket faktiskt inte är speciellt svårt att komma fram till, blev vi båda väldigt strikta LCHF’are över en natt och har med denna livsstil också kunnat hålla våra sjukdomar i schack – ju striktare LCHF ju bättre!
Läs mer och
Ännu finns det, tack och lov, inga lagar som gör att läkare kan tvinga patienter att ta de mediciner de skriver ut och inte heller genomgå de operationer de rekommenderar. Fallet med den brasilianska läkaren som nyligen avslöjades, där hon tydligen tagit livet av runt 300 av sina patienter, är intressant i detta perspektiv, trots att denna anspelning kan tyckas lite väl apart. Även om normala läkare inte medvetet tar livet av sina patienter, så agerar de ändå ofta, på samma sätt som denna brasilianske läkare, som om de vore gudar, eller överstepräster, som därför vet vad som är bäst för patienterna och även för ”sjukvården” och samhället i stort.
Alltför många gamla och bräckliga dör som bekant av den ”slarviga” medicinering de utsätt för, helt enkelt för att ytterst få läkare verkligen bryr sig om konsekvenserna av sina medicinska diagnoser och domar. Ibland är det svårt att undvika misstanken att det hos läkare också finns en medveten tanke om att ”förkorta lidandet” hos en del av sina patienter, även om en sådan attityd från varje läkare strider mot den grundläggande Hipporatiska läkareden som säger att läkare inte får skada sina patienter med medicin eller behandlingar, hur mycket pengar de än kan tjäna på dessa. Det cyniska snikenhetssyndromet är tydligen knappast någonting nytt inom medicinen. Intressant i fallet med den brasilianska läkaren är förstås att den aktuella sjukhusledningen inte hade en ”aning” om vad som pågick på sjukhuset, trots anmälningar om oegentligheter, och med tanke på det som Zarembas fyra artiklar i DN nyligen avslöjade om den svenska sjukvården verkar samma ”okunnighet”, som döljs de bakom ekonomiskt lönsamma realiteter, vara legio även inom svensk sjukvård. Själva sjukvårdandet inom sjukvården är således långt borta och det enda hoppet för våra gamla och bräckliga är därför om vi som anhöriga orkar ta striden mot vårdapparaten. Här är det många av oss som har obehagliga egna erfarenheter.
I grund och botten handlar det hela om motsättningen mellan sjukvård och friskvård. Inom sjukvården vårdar man sjuka medan man inom friskvården vårdar friska vilket man klart och tydligt talade om för mig på sjukhuset när man 2005 inte längre ville se mig fler gånger på återbesök efter att lakoniskt ha konstaterat att jag över huvud taget inte brydde mig om deras mediciner och operationsförslag utan ägnade mig just åt friskvård i egen regi. Medan friskvården alltså intresserar sig för vad som håller människor friska eller snarare vad som inte gör oss sjuka så är sjukvårdens friska luft alla vi sjuka och här finns i princip därför ett väldigt litet intresse för att göra något åt själva orsakerna till att vi har blivit sjuka, eller för den delen hur man på sikt skulle kunna bota sig själv genom att ta bort själva orsakerna till att man blivit sjuk.
Men det ligger förstås i sakens natur att, om man nu blivit allvarligt sjuk, så vill man få reda på varför man har blivit sjuk. Först när man förstått detta samband så har man också möjlighet att ta tag i sin sjukdom och göra något åt själva orsaken. Men sjukvården är som sagt inte speciellt intresserad av orsakerna utan ser som sin främsta uppgift att medicinera patienterna för att om möjligt dämpa sjukdomssymptomen och en medicinering som inte tar bort själva orsaken och här eldar förstås läkemedelsbolagen på. Undantaget, som bekräftar denna regel, är antibiotika som bekämpar just orsaken, dvs. bakterierna, till sjukdomen. Detta undantag svarar också för en stor del av vår ökade livslängd. Infektionssjukdomar, som lunginflammation, tog tidigare många liv i förtid. Symptomatiskt, och egentligen förvånande, är nog också att man inom medicinen tonar ned bakteriernas betydelse som den grundläggande orsaken till de flesta av våra sjukdomar. Intresset från läkemedelsbolagens sida att ta fram ny verksamma antibiotika, när de gamla upphör att fungera, är uppenbarligen också ytterst obetydligt.
Man behöver inte vara något geni för att inse att alla organismer lever i ett samspel mellan att äta eller ätas men det är inte alltid det är frågan om att ätas upp utan det kan vara frågan om ett intrikat samspel där bakterier är ”smartare” än sin värd genom att inte ta död på sin värd och därför kan överleva i kroppen, t.ex. som kroniska infektioner, under lång tid. Här kan jag bara återigen rekommendera kapitel 25 i Alberts et al. (”Molecular Biology of THE CELL”) som just handlar om vårt immunförsvar. Inte heller här behöver man vara något geni för att inse att ju bättre immunförsvaret är ju bättre kan vi försvara oss mot de bakterier som infekterar oss, och då är vi faktiskt tillbaka på strikt LCHF igen.
Det finns faktiskt bara en enda personlig väg ut ur allvarliga sjukdomar som drabbar eller kan drabba en själv och det är att börja tänka självständigt och bli expert på sin egen sjukdom, för då inser man att det är väldigt mycket klokare att stärka det egna immunförsvaret istället för att förlita sig på de mediciner som bara dämpar sjukdomssymptomen. Det är därför ingen tillfällighet att väldigt många LCHF’are helt har blivit av med, eller bättre kunnat försvara sig mot, många av de sjukdomar vi drabbas av av den enkla anledningen att vårt immunförsvar har blivit så mycket bättre genom att vi tagit bort många av de ämnen i kosten som från början försämrade försvaret. Vi har blivit friskare!
Utan att gå in på några detaljer toppar kolhydraterna de ämnen i kosten som skadar oss. Vad gäller fetterna så verkar det vara två olika typer som påverkar immunförsvaret negativt och det är dels de artificiellt framställda transfetterna och de fleromättade omega-6 fetterna. Omvänt har en kost som är rik på omega-3 fetter och framför allt de väldigt speciella och essentiella fetterna EPA och DHA väldigt positiv inverkan på immunförsvaret och vår hälsa. Förr fick skolbarnen ofta en sked fiskleverolja (trots protester men de fick stå på kö så att ingen kunde smita) för att dessa tre nyttiga fetter ingick i oljan. Man kan förstås fråga sig varför man slutade med detta och istället tvingar i dagens skolbarn transfetter och omega-6 (genom Becel och andra margariner) som bevisligen gör dem sjuka.
Om man över huvud taget är intresserad av den moderna kosten betydelse för vår hälsa så finns det förstås, som alltid, hur mycket läsning som helst att sätta tänderna i. Framför allt finner man då att så gott som alla naturfolk i stort sett saknade våra s.k. vällevnadssjukdomarna (och här finns ett stort antal från sockersjuka till cancer) och sjukdomar som då förstås hänger ihop med vår västerländska livsstil på alla plan och där framför allt kosten har ett avgörande inflytande. Antingen tror man, som hela det medicinska etablissemanget, inte på dessa fakta från verkligheten, och fakta som därför kan ignoreras, eller också så tror man på det som vi LCHF’are ständigt bevisar genom våra egna vetenskapliga exempel att det går att göra någonting åt saken, och befria sig från de flesta av de sjukdomar som drabbar oss.
Om Göran Sjöberg
Hej!
I det första stycket där du demoniserar läkarkåren har du helt fel. I princip alla läkare har sina patienters bästa för ögonen.
Däremot är den medicinska vetenskapen en snårskog. Vi följer de direktiv som gäller. Det anses mycket illa att kvacksalva så att säga. Dessutom hjälper inte tidsbristen till när det gäller möjligheten att reflektera över arbetet.
Jag tror inte ens Stefan Rössner vill sina patienter illa, även om den indirekta konsekvensen av att försöka banta med hallonbåtar blir ett misslyckande.
@ 1 BJA:
Enligt Socialstyrelsen ska varje patient ha rätt att bestämma vilken kost den vill äta, och ska få stöd av vårdteamet i sitt val.
Minns att Socialstyrelsen redan 2008 godkände LCHF såsom varande enligt ”Vetenskap och beprövad erfarenhet”.
Trots detta avråder de flesta läkare och nästan alla dietister från LCHF, och säger till patienterna att det är en farlig kost.
Det är inte att följa direktiven, tvärtom.
BJA Skrev:
Hoppas att du har rätt, men man kan ändå tvivla. Läkarna är väldigt styrda av läkemedelsbehandling. Jag undrar om läkarna själva tycker att det är bra. Det vore intressant att veta vad dom egentligen tycker om pillerbehandling i alla lägen.
Det kan ju också vara så att om man råkar ut för fel inom vården som även verkar öka drastiskt i sverige kan ha ett samband med våra handlingar, jorden förstörs ju rätt så mycket sedan industrialiseringen osv. Så om vi utgår från det vi sår får vi också skörda. Detta kan ju vara svårt för vi alla tror oftast att vi bara gör goda saker. Men i själva verket tänker majoriteten inte längre än familj och vänner.
Hippokrates ed kan vara bra att känna till för oss alla. Vissa delar torde kunna anses vara förlegade.
Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Asklepios, vid Hygieia och Panakeia samt vid alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittne att jag så vitt jag förmår och mitt förstånd räcker skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse.
Den som lärt mig denna konst skall jag akta lika högt som mina föräldrar, dela med honom vad jag äger och vid behov hjälpa honom; hans söner skall jag anse som mina bröder, och om de önskar lära denna konst skall jag undervisa dem däri utan lön eller förbindelse. Föreskrifter, muntliga föredrag och allt vad till undervisningen hör skall jag meddela mina och min lärares söner samt de lärjungar som avgivit skriftlig och edlig förpliktelse enligt läkarbruk, men icke åt någon annan.
Efter förmåga och omdöme skall jag vidtaga dietetiska anordningar till gagn för de sjuka, och vad som kan skada eller göra dem ont skall jag söka avvärja. Jag skall icke ge någon gift, om man ber mig därom, ej heller råda någon till dylikt: ej heller skall jag ge någon kvinna fosterfördrivande medel. I renhet och fromhet vill jag tillbringa mitt liv och utöva min konst. Stensnitt skall jag förvisso icke göra, utan överlåta denna praktik åt dem som därmed befattar sig.
I de hus där jag ingår vill jag ingå till fromma för de lidande och hålla mig fjärran från varje medveten fördärvbringande orättrådighet, särskilt från könsligt umgänge med kvinnor och män, såväl fria som slavar.
Vad jag under utövandet av mitt yrke eller under umgänget med människor utom yrket sett eller hört, och som möjligen är av beskaffenhet att ej böra utspridas, skall jag förtiga och anse som om det vore osagt.
Håller jag nu denna min ed och ej bryter däremot, så må det vara mig förunnat att njuta av livet och min konst, alltid och av alla ärad och aktad! Överträder jag den och blir menedare, så må motsatsen bli min lott!
Annika Dahlqvist Skrev:
”Ang. leg läkare Annika Dahlqvists råd rörande ”Kolhydratsnål” kost. För viktnedgång och ”välmående” också illustrerad i ett bakgrundsmaterial om lågkolhydratkost.
Fråga: Är denna behandling i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet ?
Svaret på frågan är ja, …” – slut citat härifrån = yttrande december 2007 av Christian Berne, professor och överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala – på uppdrag från Socialstyrelsen.
”…kolhydratsnål kost idag kan sägas vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet – för viktreduktion vid övervikt och typ 2 diabetes – med motiveringen att ett antal studier har visat effekter i ett kortare perspektiv – och att evidens (= bevis) för farlighet inte framkommit i hittills gjorda systematiska litteraturgenomgångar…” – slut citat härifrån (sida två) = Socialstyrelsens beslut av januari 2008.
Kände VoF-arna ej till detta i december 2009 ❓
Det finns naturfolk som levt på stor andel kolhydrater och varit friska och smala, även idag finns det befolkningar som lever på stor andel kolhydrater och lever väldigt länge. T.ex https://www.guardian.co.uk/travel/blog/2012/nov/06/ikaria-greek-island-food-diet
@ Annika Dahlqvist:
Här har du naturligtvis helt rätt, jag ska naturligtvis erkänna att jag själv använder en relativt strikt LCHF. När jag rekommenderar patienter har jag faktiskt i första hand bett dem läsa på ämnet. Eftersom jag är anestesiolog är tiden för knapp för att gå igenom allt från grunden. Patienterna är ju ofta lika fast i fettskräcken som resten av etablissemanget.
Det jag är övertygad om inte stämmer i krönikan är idén om att läkarna skulle ha någon slags dold agenda. Jag är övertygad om att de kollegor jag argumenterar med vill sina patienter väl. Och jag menar då i första hand de kliniskt verksamma på golvet, sådana jag och patienterna träffar.
@ BJA:
Nej, jag tror inte heller att de kliniskt verksamma läkarna har någon dold agenda. Jag tror helt enkelt att de av olika skäl, framför allt bekvämlighet, valt att tro på de föreskrifter som utfärdats och som de också måste följa för att inte äventyra sin läkarlegitimation. Men vad ska jag tro när min hjärtspecialist säger att han inte över huvud taget är intresserad av vad jag hållit på med i 14 år och att han anser att det är ”på gränsen till kriminellt”?
Jag tror inte att jag inte förstår. Problem uppstår först om han skulle börjar tänka självständigt och då komma fram till att t.ex. kolesterol är ett nyttigt ämne i våra kroppar och att det därför knappast kan betraktas som kroppens fiende nummer ett. Intressant är förstås att han helt enkelt vägrade ta en diskussion med en påläst forskare. Tänk om jag själv skulle vägra ta en diskussion inom mitt eget specialområde med en ”amatör”? De facto skulle jag då erkänna att jag inte vågade lita på vad jag själv predikar som ”sanning”!
Den Gordiska knuten inom sjukvården är enligt min syn hårt åtdragen av läkemedelsbolagen, där deras primära agenda med naturnödvändighet är att maximera vinsten med alla till buds stående medel, och här är, som bekant, god etik knappast något hinder. Enligt min syn på det hela så är därför läkarkåren i detta utstuderade och elakartade schackspel ett uppenbart bondeoffer.
Det blir lätt synd om de läkare som börjar tänka!
Om vi är måna om vår hälsa bör vi kraftfullt protestera mot den enorma användningen av importerat kraftfoder både med och utan GMO.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5490208
”Det blir allt dyrare för de svenska lantbrukarna att hålla fodret till djuren fritt från genmodiferad soja. Både grisproducenter och kycklingproducenter anser att GMO-friheten skadar deras konkurrenskraft jämtemot utländska producenter.
Varje år skeppas det in ett par hundra tusen ton soja från Brasilien till den svenska kött, mjölk och äggproduktionen. I Brasilien odlas sojabönorna med farliga bekämpningsmedel som sedan länge är förbjudna i Sverige – det har Ekot kunnat berätta om i tidigare granskningar.
Men i Brasilien är det också alltmer genmodiferad soja som odlas och det är kostsamt för sojaodlarna att hålla isär den sojan från den GMO-fria. Det är också allt dyrare att få utsäde för den soja som inte är genmodifierad, då bolagen som driver på för GMO-grödor är mycket inflytelserika.”
Frågor om vår mat tas även upp i Ekots lördagsintervju där man intervjuar Göran Holm, styrelseordförande branschorganisationen Livsmedelsföretagen och ställer frågan om livsmedelföretagen tar sitt ansvar för maten?
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/172630?programid=3071
En stor modern livsmedelshall har över 30.000 produkter i sitt sortiment. Jag äter inte mer än ett trettiotal av dessa, det vill säga en promille. Resten, 999 promille, tycker jag borde kunna gå direkt till soptippen. Det är inte mat. Det är kontaminerat industriavfall. Inte konstigt att folk blir sjuka.
@ 7 Per:
Det finns naturfolk som klarar hög andel kolhydrater, och även människor i västvärlden som gör det. Det vi pratar om är vi som blivit insulinresistenta och sjuka. Vi klarar inte hög andel kolhydrater i vår kost. Varför vi har blivit insulinresistenta och sjuka vet vi inte, men vi gissar att det kan vara något i industrimaten som har skadat vår hälsa.
Frågan är om de friska klarar sig bättre på lång sikt om de också är lite försiktiga med kolhydrater. Ett tips att klara av en måttlig kolhydratrestriktion är att äta något mera av naturligt (mättat) fett, inte margariner och omega-6-fetter.
Den läkare som står med näsan djup ner i läkemedelsbolagens kliniska studier står med röven mot patienten.
Trevlig påsk, allesammans!
Återigen en mycket tankeväckande krönika , så min tanke fladdrar iväg lite. När du Göran som motvikt till läkarnas beroende ställning till läkemedelsindustrin tar upp ett positivt motexempel och det är framtagandet av antibiotika under mellankrigstiden. Det var äntligen ett medel som hjälpte mot tidigare års ibland fatala bakterieinfektioner. Men idag har bakterierna hunnit ifatt genom sin förmåga till resistensutveckling. Men, och här kommer min hypotes in. Penicillinets verkningsmekanism var att slå ut bakteriens skyddande cellvägg. Inträffade detta i en petriskål innebar det döden för bakteriekolonin. Men in vivo är något annat. En förlorad cellvägg var inte slutet för en bakterie som vistades i kroppsvätskor. Den inre och yttre miljön var snarlika med avseende på såväl mineralhalter och tryck. Alltså kunde bakterien finna en fristad i kroppen. Den var inte längre harmfull för värden eftersom giftverkan från en bakterie oftast utgår från substanserna i själva cellväggen. Nu blev dess liv det som sfäroplast eller protoplast , som en cellväggsfri variant CWD. men för att undgå upptäckt av immunsystem klarade de sig bäst som ytterligare dolde sig inuti de röda blodkropparna. Här kunde de bida sin tid tills någon svaghet uppstod hos värden. Exempelvis vävnader med nedsatt syretillförsel och/eller vävnad med försurningstendens. I båda fallen orsakad av en försämrad cirkulation. Tids nog kunde denna latenta infektion utbilda härdar. Min hypotes är att detta skulle kunna förklara den kraftigt ökande incidensen av cancer som skett de allra senaste åren.
Visst räddade de första antibiotika oerhört många människoliv, men baksidan av den medicinvetenskapliga triumfen borde granskas. Det vore kanske bättre att återgå till det antibiotika man nyttjade före penicillinets upptäckt. Då kunde man använda sig av silver som bakteriedödande medel. Men nu finns det silver i mer högpotent form – kolloidalt. Men det kan aldrig bli godkänt av svenska myndigheter som läkemedel eftersom det inte går att patentera.
Men för den sjukes vidkommande spelar detta ingen större roll. Man kan köpa sitt kolloidala silver ändå.
Per Skrev:
Det stämmer bra. Men har man ätit sig sjuk på värsta sortens kolhydrater genom livet så är inte lösningen att äta en hög andel bättre (eller mindre dåliga, om man så vill) kolhydrater, utan det enda som verkar hjälpa är att dra ner på alla kolhydrater drastiskt.
Jotack, sånt känner vi till. När jag blev utskriven från sjukhus nyligen hade jag en hög undansmusslade blodtrycksänkare i plånboken. Dom kom varje morgon och tog EN mätning, på vars grundval man sedan kom med piller – jag tror gränsvärdet var under 140 systoliskt. Här är en svensk version av den text jag skrev i försök att utbilda vårdpersonalen:
” ”Högt” blodtryck är inte en sjukdom. Det är en indikation på ett tillstånd i kroppen. Orsaken till detta tillstånd kan vara obekant, men man fixar inte detta genom att sänka blodtrycket artificiellt. Oljebrist i en bil kan signaleras av en lampa på instrumentbrädan. Man fixar inte detta genom att klistra över lampan. Oljebristen kvarstår. Motsvarande gäller ”högt” blodtryck.
Bilen har ingen automatisk funktion som kan reglera oljetillgången. Där stämmer inte analogin, för kroppen har en sådan funktion för reglering av blodtrycket. Det framgår av att det kan svänga ganska kraftigt beroende på sinnesstämning, yttre omständigheter och okända orsaker. Man bör inte plottra med denna reglerfunktion i onödan, det kan störa eller förstöra den.
Men nu är det onekligen så att blodtryck över en viss nivå kan slita på organen och öka risken för slaganfall och dylikt. Då får man trots allt gripa in. Frågan är bara var gränsen skall sättas. Den kan vara olika för olika personer, för blodtryck är en individuell sak. Att normera blodtryck till ett visst värde för en hel befolkning är som att tilldela alla fullvuxna personer samma skonummer.
Enligt nuvarende norm skall ”högt” blodtryck tydligen börja redan vid 140 systoliskt, och detta skall gälla oavsett personens ålder. Det är brutalt nonsens även av en annan anledning, eftersom ”normalt” blodtryck ökar efterhand som personen åldras. Men inte heller detta tar man hänsyn till.
På båda de sjukhus jag nyligen bevistat bedömer man behovet av konstlad sänkning på grundval av en enda mätning tidigt på morgonen. Det är den tredje typen av brutalt nonsens, eftersom det inte beaktar de naturliga svängningarna. Hos många personer innebär dessa svängningar att trycket är högst på morgonen och sedan automatiskt regleras ned under dagens lopp.”
Sista meningen gäller framför allt om man just haft en obehaglig dröm. Ursula hade samma erfarenhet på ett annat sjukhus för 5 år sedan. Hon tog pillren tills hon svimmade i tvättrummet. Får sjukvårdspersonal provision på de piller de delar ut?
Skrabanek skrev f.ö. att 165 systoliskt vore helt normalt för någon i min ålder.
Vid blodtrycksmätning bör man f.ö. insistera på att den görs med manuell mätare. Vi hade en dag en skillnad på 50 punkter mellan en automatisk och en manuell omedelbart därefter. De automatiska tycks genomgående ge högre värden.
@ ingemar Ljungqvist:
Berätta mer om ”kolloidalt silver”!
Anledningen till att jag ber om detta är att jag under de 2 första månaderna i år hann utsättas för fyra olika antibiotikakurer.
Först en hemma, sedan en annan på sjukhus, sedan en annan på ett annat sjukhus och så en fjärde på samma sjukhus.
Jag håller fortfarande på att kvickna till efter den fjärde.
Effekten av dessa kurer var att jag förlorade 9 kilo kroppsvikt på sex veckor. Eftersom det inte fanns något onödigt att ta av är armarna nu skelettartade och byxorna glider ned även på innersta hålet. Nån som har förslag om detta?
Svar till 17 Piltsson.
Det finns på vår hemsida http://www.2000tv.se mängder med användarberättelser om hur kolloidalt silver hjälpt många. Så jag behöver inte berätta. Det gör de f.d patienterna själva.
Däremot kan jag berätta att vi lagt upp dessa användarberättelser sedan producenten av kolloidalt silver Anders Sultan ålagts vitesföreläggande för han hade dem på sin hemsida.
Alltså försöker svenska myndigheter stoppa den som blivit bra genom egna initiativ att föra ut sin hälsobringande information. Förvisso kan den enskilde , likt Annika, starta en egen blogg eller hemsida, men det är det inte alla som har råd och kunskap att utföra.
Läs igenom Piltsson och finner du berättelserna värdefulla -sprid informationen.
Ingemar Ljungqvist, Dr sc (OUICM)
@ Piltson: # 15
Lycka till med din fight med och mot sjukvårdsapparaten!
Vad gäller blodtrycket så resonerar jag nu på samma sätt som du gör. Tidigare trodde jag att kroppen enbart var förnuftig i sin homeostas, dvs. oberoende av hur högt blodtryck som ställdes in så var detta ett sätt för kroppen att ”klara biffen” men jag har nu blivit övertygad om, pss. som du, att ett väldigt högt blodtryck i sig (Severe hypertension > 180/110 ?) är livsfarligt och att man med medicinering också dramatiskt kan minska risken för död, stroke, hjärthaverier, hjärtattacker, njurhaverier, blödningar i ögonbottnar och sjukhusvistellser på grund av högt blodtryck vilket jag knappast trodde tidigare. Tombola och jag hade för ett tag sedan en diskussion här på bloggenoch han hade då inte kunnat hitta någon dirket logik kring det farliga i högt blodtryck och jag ser själv heller inte riktigt logiken.
Anledningen till att jag, trots denna bristande logik, har modifierat min syn på blodtrycket och blivit övertygad om dess farlighet i sig, och därmed medicinska behandlingsbarhet, är att jag börjat läsa en intressant bok av Dr. Gilbert Welch, ”OVERDIAGNOSED, MAKING PEOPLE SICK IN THE PURSUIT OF HEALTH” där han i en tabell redan på på sid. 6 visar just på en dramatisk skillnad redan efter ett och ett halvt år mellan en obehandlad kontrollgrupp (70 patienter) och en behandlad (70 patienter). I den obehandla gruppen inträffade under denna korta tidsperiod 27 fall av de ovan nämnda akuta sjukdomshändelserna. I den behandlade gruppen inträffade endast 2 fall. Vad som ökar trovärdigheten hos Welch är förstås att hans bok handlar om riskerna med just överdiagnoser och därmed överbehandling.
Var en ganska ”kul” grej i norska tabloidblaskan Verden Gang (VG) i går…. Om norska läkare som inte själv följer sin egna rekomendationer.. För att dom inte vågar, inte tror på det, det är onödigt/skadligt…mm mm. Det var också en av dom (en riktig kändisdoktor som hela tiden uttalar sig i TV om ALLT!!!!!! med en j..la säkerhet) som var i mot, och sa att : ”Jag följer ALLA rekomendationer, och tar dom piller ”dom” (vem faen det nu är) säger att jag ska ta”… Undrar om ”dom” sa: ”Hoppa från toppen av Holmenkollbakken, utan skidor, och från baksidan”, han gjort det också… F..n vad skraj man blir….. Och det blir ju så att man vågar inte lita på nån!
Jag har inte haft så mycket kontakt med läkare förrän efter min stroke i maj förra året. Trots att jag inte hade högt blodtryck eller högt kolesterol, råddes jag att ta Enalapril och Simvastatin. Med stor tvekan tog jag medicinerna, och blev ganska snart muskelsvg och fick svår värk. Dessutom steg mitt blodtryck till 220/130, trots medicin som skulle avhjälpa högt blodtryck. När jag slutade med statiner sjönk blodtrycket till normala värden. I januari blev jag sjuk av Enalapril, med ödem i halsen och ansiktet, dimsyn och återigen, muskelsvaghet och värk. Jag slutade med dem också.
Detta har jag skrivit om här förut, och sökt stöd hos dr Dahlqvist och er andra. Mitt blodtryck går lite upp och ner, men oftast är det under 140/90, senast 120/75. Ingen läkare har försökt tvinga mig att ta medicin, men de har uppmanat mig tydligt.
Om jag inte hade slutat på eget bevåg hade jag fortsatt att äta medicin i onödan. Biverkningarna är inte försumbara, vissa har tydligen blivit närmast handikappade, särskilt av statiner.
En annan positiv effekt av att sluta med Enalapril är att jag äntligen fick syre till hjärnan. Jag har känt mig dimmig i huvudet, vilket läkarna har sagt beror på min blodpropp, men uppenbarligen var det medicinen som har fördröjt mitt tillfrisknande.
Min läkare på strokerehab vill inte anmäla mina biverkningar till Läkemedelsverket, oklart varför, men hon säger att jag får gå via vårdcentralen, alt göra det själv. Jag skulle vilja ha någon form av ersättning för det extra besvär och lidande jag har drabbats av. Jag har inte kunnat arbeta på tio månader, och kommer kanske aldrig tillbaka helt (säger läkarna, jag tror annorlunda). Jag är nyss fyllda 57 och verkligen inte slut. Problemet är att jag bara klarar att gå tio meter i taget, vilket inte verkar bli bättre.
Min propp berodde troligen på alltför stor lust till arbete, och en omedveten stress. Jag har alltid ätit bra och undvikit färdigmat, numera strikt lchf. Jag har varit restriktiv med antibiotika och andra mediciner, eftersom kroppen oftast klarar det själv, men har tagit medicin när det har varit absolut nödvändigt. Jag har på sin höjd ätit tio antibiotikakurer i mitt liv.
Det är ett stort steg att gå emot sina läkares behandling, men jag känner min kropp och eftersom värdena ligger bra tänker jag fprtsätta så här. Om mitt tryck steg till farliga nivåer skulle jag överväga medicin. Statiner tänker jag aldrig ta.
@ Ann Kristin:
Intressant berättelse!
Man måste som sagt tänka själv som du gör.
Genom att skaffa sig kunskap kan man ta vettigare beslut.
Vad gäller att rekommendera kosttillskott så kan man inte som privatperson (men kanske som läkare) straffas om man rekommenderar sådana som är ofarliga men har en potentiell postitiv effekt på hälsan och framför allt när det gäller våra kärl.
Själv har jag kommit fram till följande (som jag nu själv följer), inte minst efter att ha läst ”the Great Cholestero Myth” av Jonny Bowden och Stephen Sinatra.
Per dag
D-ribose ungefär 2 x 7 g
Q10 300 mg
C-vitamin (Askorbinsyra) 3 x 3 g
L-Carnitine 2 g
Magnesium 2 x 0.5 g
Omega 3 4 g
EPA 700 mg
DHA 500 mg
Gurkmeja 2 x 1 msk
Kokosolja 2 x 1 msk
Röd palmolja 2 x 1 msk
Nu ska man veta att alla dessa kosttillskott är ofarliga och naturliga och med potentiellt positiva effekter på personer med kärlproblem och effekter som är vetenskapligt dokumenterade.
Nu ska jag ut och köra motorsåg och hugga ved för vintern 🙂
@ Professor Göran:
Den enda logik jag hitills funnit är sprängda ledningar , hur högt tryckt skulle kunna orsaka proppar kan jag som akademisk bonnsmed inte räkna ut och jag har inte kunnat hitta någon förklaring på nätet heller,,,,
Men intresset för blodtrycket har legat nere ett tag då jag hållef på att läsa in mig på högintensitetsträning och dess påverkan på blodsocker och tryck –
en metod som verkar göra underverk och som ökar på konditionen på ett häpnadsväckande sätt på otroligt kort tid , mycket effektivt,,,,
@ Tombola:
Jag har alltid ägnat mig åt ”måttlig” motion – typ 5 km jogging 3 gånger i veckan och detta var väl min räddning 1999. Däremot har jag nästan varit maniskt ointresserad av all elitidrott. Med tanke på min allvarliga kärlkramp så innebär nog min vedhuggning i dagsläget en form av extremidrott för mig i alla fall. Jag är också övertygad om att det är nyttigt för mina kärl när det tar emot som mest.
Nu har jag av en ren tillfällighet (genom min nyfikna hustru) sträckläst en bok som handlar just om extrema löparprestationer – Ultralöpning. Boken heter ”BORN TO RUN” av Christopher McDougall och är verkligt omskakande på alla sätt och vis. Mentalt frigörande helt enkelt. Kan varmt rekommenderas.
Hustru har också skaffa ”Fivefingers” som hon nu skuttar runt i och hon har också beställt ett par åt mig. Ska bli kul!
@ Professor Göran:
Jag har lite svårt med motivationen för att springa, orientering går däremot bättre fast jag cyklar hellre och då gärna på något bekvämt hembygge i form av en liggcykel,,,,
https://www.jatek.se/empty_16.html (längs ned på sidan)
Nu kommer el-cykeln på allvar att slå igenom vilket ger det bästa av två världar och en betydligt större aktionsradie,,,,
@ Professor Göran:
Det låter för mina öron fullständigt bisarrt att din läkare säger att han är helt ointresserad, inte minst när du dyker upp påläst. Inte ens i min vildaste fantasi och under mina sämsta stunder (sådana finns) skulle jag säga så till en patient. Även om intresset skulle vara begränsat. Faktum är att det är ju av en lekman man kan få dom intressantaste infallen.
Jag brukar ibland ta viss hjälp av min fars tänk i vissa kliniska situationer och det har verkligen hjälpt mig. Han är inte läkare-han är pensionerad sjökapten.
@ BJA:
Bisarrt är faktiskt ett ”understatment”!
Ännu mer anmärkningsvärt är att jag skrivit två brev till hjärtmottagningen och bett om en kopia av min journal men ännu har jag inte sett någon kopia. Detta ökar ju knappast förtroendet.
I det första brevet tackade jag nej till fortsatta undersökningar.
Jag skickade också, som bilaga till brev nummer två, en vetenskaplig översiktsartikel som handlade om de kosttillskott jag använt mig av om och som hjärtläkaren öppet hade ”fnyst åt” vid mitt enda besök på sjukhuset. Jag väntade mig förstås knappast att han skulle ta upp någon diskussion så här efteråt men som naturvetenskaplig forskare så vill jag förstås inte bli förlöjligad av en person som inte ens verkar behärska det mest elementära inom sitt eget specialistområde.
Sjukhusbesöket var i mina ögon absurt. Min hustru som var med blev också chockerad av denna ”stenstodattityd”.
Jag har t.ex. på strikt LCHF-kost stadigt ett ett blodtryck i vila på 110/60 vilket jag skriftligt hade meddelat i förväg. Under besöket, så mätte han blodtrycket samtidigt som han utförde en ultraljudsundersökning av hjärtat och påpekade då att han förstod att jag var irriterad på honom. Han lyckades då (medvetet? – hustru påpekade också att det kanske inte var så lämpligt med hans uttalanden under själv blodtrycksmätningen) få upp mitt blodtryck till 150/80 och hade sedan inga problem att skriva ut blodtryckssänkande medicin.
Jag har dessutom ”perfekta” kolesterolvärden men detta hindrade honom inte heller att skriva ut statiner.
Som han sa så följer han bara ”guidelines” till punkt och pricka.
Men som han också konstaterade så kommer jag förstås inte ta ut någon av de fem mediciner han skrev ut.
@ Professor Göran:
Det må da være fortvilet i din situasjon, ikke å ha en lege å samtale med, en kontakt som i seg selv utgjør en trygghet…
eks. Uffe Ravnskov ….
andre ….. oi, jeg etterlyser visst – får navigera mig i seng heller …. menade godt 🙂
Professor Göran Skrev:
Vilket sammanträffande! Jag håller också på att sträckläsa just den boken. Jag hade inga större förväntningar, utan köpte den i samband med ett annat bokinköp, mest för att den kostade så lite. Jag fick dock snabbt revidera mina förutfattade meningar om boken och läser den med stort intresse.
Även jag har funderat på ”Fivefingers” så var beredda på att jag kommer att ”intervjua” er under kryssningen!
@ Professor Göran:
Jag tycker nog att läkare som agerar på detta sätt bör kunna identifieras till förmån för läsarna. Efterhand uppstår en svartlista.
Jag kom på en möjlig förklaring till vissa läkares oflexibla och trista hållning.
En läkare kommer förr eller senare att göra misstag som allvarligt skadar eller dödar en patient. Det går i princip inte att undvika om man utövar yrket under flera decennier. För läkaren är denna insikt naturligtvis mycket svår att bära, och är man en sådan person som koncentrerar sig mer på sina misslyckanden än på sina framgångar kan det nog lätt bli så att man löser dilemmat genom att i varje situation luta sig mot ”direktiven uppifrån”. Då har man nämligen inte ”gjort fel”, kan inte kritiseras, och kan känna att man själv inte bär ansvaret för den uppstådda skadan.
Som patient gäller det alltså att leta upp nyfikna läkare som vågar ta lite risker i syfte att nå nya framgångar. med sina patienter. Ibland kommer det att gå illa, men totalt sett åstadkommer en sådan läkare mer nytta.
Görans läkare skriver ut en massa mediciner och svär sig därmed fri från ansvar. Sedan är det ju helt upp till Göran om han väljer att ta medicinerna eller inte.
ingemar Ljungqvist Skrev:
Ja, det var ett intressant föredrag om något som jag aldrig tidigare hört talas om. Men när denne Sutter mot slutet av 4:e avsnittet säger att AIDS skulle vara en ”planterad sjukdom” som man sänt för att ”bli av med den svarta rasen” så blir jag faktiskt lite chockad.
Vilket bevismaterial kan här åberopas?
@ BJA:
Till Göran Sjöberg. Vilken underbar framställning, TACK! Skönt att att få veta att vi är fler som söker finna sanningen bakom våra sjukdomar. Det finns alldeles för få läkare som är intresserade av sina patienter, sådan är även min uppfattning och erfarenhet.
Trist att vi blir så visset behandlade. Om en ”vanlig läkare” har patientens bästa i fokus så borde väl deras intresse vara den bästa behandlingen, dvs ex ändrad kost hos oss med diabetes.
Icke! Vi får själva bli experter. Fast vi jobbar oftast i motvind ändå. Lycka är bla en läkare som inser att den egna kunskapen de har, inte är allena saliggörande.
Heja, för alla som kämpar på!
Som jag har förstått det, så är högt blodtryck kroppens svar på dålig syresättning i cellerna. Med dålig syresättningen följer, att de primitivt fungerande cellernas livsunderhåll prioriteras, d v s de prokryotiska, glukoskrävande cancercellerna får förtur.
Ingemar, baksidan av penicillinets effekter är en plausibel förklaring till cancerns uppkomst och ökning, promoverad av vårt höga kolhydratintag.
@36 Ingvar Bejvel
Låter otäckt men inte osannolikt. Ännu viktigare med lågkolhydratkost med tanke på det du skriver…
EvaLi
Just poängen!
Visst tittar skolmedicinen på ”naturlig” medicin oxå:
https://diabetesportalen.se/arkiv-foer-nyheter/kanel-foerbaettrar-sockeromsaettningen/
Kanelen sägs kunna ha en verkan i klass med läkemedel, om detta gäller för LCHF är inte helt säkert men eftersom kanelen ökar på insulinkänsligheten så borde det fungera även om man inte äter kolhydrater – rimligtvis borde påfrestningarna på bukspottkörteln minska?
Detta till skillnad mot vinäger och liknande som ju sänker GI-värdet genom att sänker hastigheten från mage till tarm – något som ju inte är aktuellt för en LCHF:are.
Vill man gå utanför skolmedicinen får man nog göra det på egen hand, jag tror nog att många läkare med sin långa utbildning är rätt så frusterade över att sitta och skriva ut tveksamma, symptomdämpande piller istället för att åtgärda de verkliga orsakerna,,,,
Sedan för man ju inte glömma bort att många människor är otroligt lata av sig och ogärna tar åt sig råd för att ändra sin livsstil – det vimlar av folk som hellre stoppar i sig 8 – 12 piller än att byta livsstil – sedan kan man ju undra varför läkarna pådyvlar folk statiner & Becel till varje pris men det är ju en annan fråga,,,
Och visst blir man lite fundersam över hur blodtrycket tas på våra Vårdcentraler, ska vi gissa att minst 80 – 90% av alla som äter blodtrycksmedicin gör det helt i onödan?
Men vi ska nog inte anklaga läkarna för mycket – de sitter fast i systemet och måste följa ”kokboken” – och vill man få råd hur man ska äta är det nog bättre att konsultera en vetrinär,,,,
@ ingemar Ljungqvist:
En annan sak som överraskade mig i den där videosekvensen om silver var när Sutter omtalade att det kan regenerera förlorade kroppsdelar.!
Det verkar sensationellt. Redan i samrealskolan fick vi lära oss att människor, till skillnad från kräftor, inte kan regenerera förlorade kroppsdelar. Bortsett från levern, vill jag minnas, men det blir inget prydligt jobb och den får inte tillbaka sin ursprungliga kontur. Men Suttner visade bilder som skulle illustrera hur en fingerspets regenereras, komplett med nagel.
Så detta gör mig verkligt nyfiken. Vad kan regenereras? En tillmosad näsa? Kunde ha stort värde för kosmetisk kirurgi. Ett avskuret öra? Penis? Eller vad, och framför allt hur. Och var finns och hur utnyttjas det minne som klargör hur den förlorade kroppsdelen skall se ut?!
Var kan man läsa om detta? Till dess jag får veta det tror jag jag bör avstå från ”kolloidakt silver”. Det är nog en av de ”bluffmetoder” som Stephan Rössner så envist skriver om.
@ Piltson:
Salter av de flesta tungmetaller som koppar,silver och kvicksilver är kända för sin giftighet. Metallerna befinner sig är då i sina oxiderade former och många av salterna är också vattenlösliga och det är då de blir farliga. För externt bruk som bakteriedödande ämnen kan de kanske ha sitt berättigande men när de kommer in i vår metabolism är det nog högst diskutabelt. (Om jag inte kommer ihåg fel använde man silvernitrat som är väldigt vattenlösligt mot vårtor.)
Själv skulle jag inte vilja ta risken att stoppa in några tungmetaller i i munnen utan väldigt övertygande bevis om ofarligheten.
@ Professor Göran:
Jo, silvernitrtat, också kallat lapis, etsade man bort vårtor med. Har själv använt det i min sena barndom. Mycket frätande på vävnaden och i för stora doser blev det svårläkta sår. Jag skulle nog avråda mot tungmetaller på huden också. Huden är inte vattentät och en del molekyler slinker säkert igenom.
Guld ansågs vara bra mot åldrande, men någon historisk person, en drottning, som jag glömt namnet på, avled av följderna efter en guldhaltig diet. Någon, som är bättre på historia, kan kanske hjälpa till med detaljerna.
https://www.2000tv.se/Professor Göran Skrev:
Återigen lite om det omtalade blodtrycket,,,,
https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2013/03/09/blood-pressure-drugs.aspx?np=true
@ Tombola:
Tack för den utmärkta länken!
Där läste jag bl.a.:
”Are you on a high grain, low fat regimen? If so, I have bad news for you. This nutritional regimen is a prescription for many to develop hypertension.”
Och det var ju intressant. Jag kunde för länge sedan genom upprepade experiment på mig själv fastställa att franskbröd o.dyl. höjer blodtrycket. Men det tog ingen på allvar i omgivningen.
Och så väntar jag på besked om ”kolloidalt silver”!
@ Dacke:
Mercola nämner ofta magnesiumets roll för blodtrycket – högt insulin skall enligt honom och många andra hindra att det kommer in i cellerna – vårt ledningssystem blir som torkade gummislangar – utan elasticitet,,,,
Finns mycket intressant hos Mercola – fast jag undrar om hans teorier om att man skall vara ”jordad” för att slippa inflamationer stämmer?
Men han har ”rätt” inställning till kost, högintensiv intetvallträning och periodisk fasta – han hoppar själv över frukosten,,,,
@ Tombola:
Tack för länken!
Jag tycker Mercola är klockren. Allt verkar stämma med min världsbild!
Det här med ”jordningen” genom att gå barfota i fuktigt gräs kan förstås diskuteras. Men efter att nu ha läst ”Born to run” (rekommenderas som sagt varmt) så är jag dock övertygad om att det är väldigt nyttigt att så mycket som möjligt gå eller springa utan skor. Nu tror jag förstås inte att detta beror så mycket på att elektroner kan rör sig upp eller ned genom fotsulan utan snarare på att fötternas alla ben, leder och muskler mår fint av att röra på sig i förhållande till varandra.
Kompromissen, som min listiga hustru nu fixat, är väldigt tunna skor som även tillåter tårna att röra sig fritt – s.k. Fivefingers och dessa provade jag nu för första gången för ett par timmar sedan. Imorgon blir det en första 5 km provtur i skogen. Hustru har redan ett par och skuttar redan som en ung gasell där jag klompar på i mina gamla joggingsskor men detta ska det som sagt bli ändring på.
@ Professor Göran:
Det har ju gjorts ett examensarbete på Chalmers – jordgolv vilket inte är lika hårt som cement samt gärna lite ojämt – det är ju knappast naturligt med helt platta golv,,,,,
Men jordning?
Jordningen och kollodialt silver är jag tveksam till – det finns en hel del intressant i t ex 2000-talets vetenskap men oxå lite märkligheter – men man kan ju ändra sig,,,,
@ Tombola:
Jag har kontakt med en kinesolog. Han förordar både jordning och kolloidalt silver såsom varande något väldigt positivt för oss människor rent generellt. Jag kan garantera att det inte finns några kommersiella syften bakom hans rekommendationer.
Att springa barfota ute de senaste sex månaderna har väl inte varit så positiv upplevelse men ett bra sätt att jorda sig på är att sitta med ryggen mot en vägg inomhus och låta kroppen ha tre beröringspunkter mot golvet, lämpligen två fotsulor och en bak. En riktigt skön ställning!
På tal om udda behandlingsmetoder, vad tror ni om magnetarmband? Jag känner tillförlitliga personer som säger sig bli hjälpta och slipper värk med hjälp av magnetarmband/halsband. Vem vet, det kanske inte är konstigare än LCHF! För tio år sedan skrattade de flesta åt tanken att bli smal genom att äta fett!
@ LenaK:
Magnetarmband, homeopati, healing fungerar för många – placeboeffekten kan vara betydande,,,,
För LCHF finns det däremot ganska bra vetenskaplig förklaring till varför det fungerar och det går ju oxå att mäta förbättringarna som erhålls – något som kanske ännu inte är möjligt med magnetarmbanden,,,
https://www.chiro.org/nutrition/FULL/Insulin_Amplifier.html
Fanns en läkare i USA på 50-talet som ansåg att T2 berodde på krombrist – helt rätt hade han kanske inte men krom anses vara vara bra för att öka insulinkänsligheten,,,,