Professor Göran Sjöbergs krönika:
Finns verkligheten?
Min första upplevelse av filosofi som 17-årig gymnasist var ingen höjdare. Jag kommer fortfarande ihåg när läraren frågade om vi verkligen kunde vara säkra på att stolen han satt på verkligen existerade. Hos en yngling som då framför allt gillade att sätta sig in i kemins och fysikens mysterier slocknade då omedelbart allt intresse för denna så kallade filosofiska vetenskap och det är nu först 50 år senare som jag, efter att ha ägnat ett par år åt att studera just filosofi (framför allt Popper, David Hume, Schopenhauer och för närvarande Kant), över huvud taget kan förstå varför läraren ställde denna ”stupida” fråga. Samma sak gäller idag med LCHF! Vi som satsar på denna livsstil vet att vi blir friska, smala och glada men nu är det, istället för min lärare, hela det ”stupida” medicinska etablissemanget som inte tror på att denna verklighet existerar. Men nu förstår jag också varför de tror på detta – allt står på spel för dem om de skulle acceptera att verkligheten existerar!
Först en varning – det här kan bli den djupaste krönika jag någonsin skrivit och läsningen är som sagt frivillig!
Läs mer och
Få människor, inklusive de själva, tvivlar på att de har ett huvud och där vi också har en hjärna som till 32 % består av ett av kroppens viktigaste ämnen, nämligen kolesterol, men ett ämne som av etablissemanget av någon fullständigt outgrundlig anledning har utnämnts till människans fiende nummer ett. Av samma outgrundliga anledning har också resten av innehållet av vår hjärna utnämnts till mänsklighetens fiende nummer två, dvs. fettet. Eftersom dessa två demoniserade ämnen är något av det nyttigaste vi kan stoppa i oss så är det helt förståeligt att det var denna del på bytet vi, när vi en gång i tiden var jägare, först av allt åt upp. Alltid ett stort hål i huvudet på de skelett man grävt upp. De av oss som är skeptiska till den typ av lärare som tvivlar på att den stol de sitter på verkligen existerar tillhör förstås i filosofisk mening de så kallade empirikerna (d.v.s. vi som tror på att verkligheten verkligen existerar men som alla förstår så är vi därför en löjlig sorts enkla människor som inte har någon större tankeförmåga över huvud taget) och anser nog att våra anfäder som alltid knackade hål på skallbenet och åt upp innanmätet gjorde detta för att de ansåg att detta innehåll både var smaskigt, nyttigt och näringsrikt. Även om vi som utgör dagens LCHF’are inte bär oss åt på detta sätt så förstår vi ändå det sunda i själva principen. Dessutom är det svårt att få tag på hjärnor idag – de lär istället eldas upp som bränsle – synd på så rara ärtor!
Men hur kan dagens dietister och nutrionister ha blivit så tokiga så att de kan hävda att det vi ska äta är det som vi blir sjuka av (kolhydraterna) och det som vi ska undvika är det som vi blir friska och smala av (fett och kolesterol)? Detta är en väldigt svår filosofisk nöt att knäcka. Tror de verkligen inte att verkligheten existerar? Nej uppenbarligen gör de inte detta! Det var också på grund av denna bristande tro på verklighetens existens som några av deras främsta förespråkare anmälde Annika till Socialstyrelsen. Denna anmälan var förstås ett stort misstag för de fick som bekant ordentligt om öronen av den utredare som förstod sig på vetenskap och Socialstyrelsen var då också tvungen att erkänna att verkligheten existerar (dvs. LCHF’kosten fungerar och blev godkänd) men detta erkände förstås inte Dietistförbundet. Dietisterna tillhör därför den del av mänskligheten som verkligen tror att verkligheten inte existerar. Anledningen att de inte tror på vår verklighet är förstås att det står så i deras läroböcker. I dessa böcker kan man t.ex. läsa att sockersjuka, som bevisligen blir sjuka av att äta socker, ska äta socker (och alla andra kolhydrater) för att detta just står skrivet där. Självklart måste de som blivit sockersjuka, enligt samma text, då ta insulin för annars skulle de dö för detta står också i deras böcker och i det senare fallet anser även jag själv att deras trossatser stämmer med verklighet. Här finns förstås en obrottslig skolastisk, medeltida, dogmatik institutionaliserad.
Filosofen Immanuel Kant, som är en av våra största filosofer genom tiderna, ägnade under senare delen av 1700-talet mycket tid åt att fundera på om kunskap (sann kunskap) över huvud taget är möjlig eftersom David Hume 25 år tidigare, och som hade väckt Kant ur hans skolastiska slummer enligt Kant själv som han uttryckte detta i sin Prolegomena, hade slagit in en bräsch i den högfärdiga religiösa dogmatism, som Kant var uppfostrad i, och som också hade genomsyrat filosofin i mer än 1500 år. Kant ställde sig då två frågor; hur skulle han kunna rädda naturvetenskapen (och matematiken) som vetenskap och hur skulle han kunna tillbakavisa just den dogmatiska skolastiken som låg förborgad i den så kallade rationalismen som är kärnan i den s.k. spekulativa metafysiken. Det var inom denna analytiska del av filosofin som man VISSTE och här producerade man s.k. ANALYTISKA satser enligt Kant! Här fanns också den obrottsliga LOGIKEN! Problemet var förstås den verklighet som istället framställde verkligheten i form av vad Kant kallade SYNTETISKA satser. Denna verklighet pockade på hela tiden men om man gav tusan i denna verklighet så kunde man förstås fortsätta att diskutera påvens skägg i all oändlighet.
Som bekant har samma dogmatiska tänkesätt genomsyrat de senaste 50 årens forskning kring fettet, kolesterolet och sambandet med diabetes och hjärtsjukdom. Eftersom man redan från början bestämt sig att det var fettet och kolesterolet som var orsaken till dessa båda sjukdomar så behövde man inte bekymra sig om verkligheten – den fanns bara inte och det gällde sedan bara att genom forskning bevisa att det som man hade bestämt sig för också var en sanning. Ett slags sökande efter ett gudsbevis i den kost- och hälsoreligion man hade institutionaliserat i början av 60-talet. Enligt Kant så ligger denna dogmatiska del av kunskapen som sagt i de så kallade analytiska påståendena eller i den rationella logiken där vi förstås, a priori, måste ha bestämt oss för de riktiga utgångspunkterna (de odiskutabla sanningarna) för att kunna tillämpa den obrottsliga logiken (de s.k. Aristoteliska syllogismerna). Men var och en begriper ju att det inte spelar någon roll hur obrottslig den logik man än använder är om själva utgångspunkterna för den logik, som man så fint och odiskutabelt diskuterar, inte har något med verkligheten att göra – t.ex. genom antagandet att kolesterol är ett av kroppens farligaste ämnen som en odiskutabel sanning. Trots att många miljarder dollar, under dessa femtio år, nu kastats bort på meningslös forskning kring detta har man av samma enkla skäl förstås ännu inte kunnat hitta några bevis för att de officiella religiösa dogmerna inom medicinen skulle ha något med verkligheten att göra. Tvärtom pekar alla resultat på att dogmerna är falska. Det mättade fettet och kolesterolet är faktiskt inte djävulen själv.
Och då är vi tillbaka i den djupa filosofin igen. Filosofen David Hume var som sagt en stor förebild för Immanuel Kant eftersom Hume ställde de stora och djupa frågorna kring kunskapsprocessen och som just visar sig i det mest elementära men som de flesta av oss tar till som självklarheter och som jag själv förstås gjorde som 17-årig gymnasieelev. Men det finns faktiskt en grundläggande motsättning mellan vår existerande verklighet och vårt tänkande kring denna som sysselsatte filosoferna, som Sir Francis Bacon, Descartes, Leibnitz, Newton, Berkeley, Spinoza, Locke, Hume och som sagt inte minst Immanuel Kant, från 1500-talet till 1700-talet. Ärligt talat så har denna motsättning, mellan verkligheten och det vi tror oss veta om denna verklighet, också genomsyrat filosofin genom alla tider där, redan för 2500 år sedan, Parmenides, som anses vara vetenskapsteorins fader, var den första som pekade på glappet mellan de enkla vardagliga uppfattningarna om verkligheten och de insikter man kan nå fram till genom att tillföra ett logiskt tänkande (som en viktig del av kunskapsprocessen/vetenskapen) kring denna verklighet. Parmenides var en av de ursprungliga grekiska s.k. naturfilosoferna och blev väldigt inflytelserik för att han bl.a. kunde förklara hur månens olika faser kunde förstås genom att det bara är en enda sida av månen som ständigt belyses av solen samtidigt som månen rör sig på himmelen. De flesta av oss inser också att vi behöver tänka efter för att förstå sammanhangen och vi skapar genom denna eftertanke vad vi idag kallar vetenskapliga modeller av vår verklighet.
Det stora problemet uppstår om vi tror att våra modeller egentligen är själva verkligheten – då har vi blivit dogmatiskt religiösa i vår syn på kunskapsprocessen. Vi har då förvandlat vetenskap till religion. Att inse att en modell faktiskt bara är en hypotes, ett mer eller mindre välgrundat antagande, är själva vetenskapens kärna. Detta gäller förstås även LCHF. LCHF är ett antagande, en hypotes, som vi tror på som just en vetenskaplig hypotes. Med Hume ökar trovärdigheten, eller våra livliga föreställningar om denna, som t.ex. när vi ständig ser att LCHF fungerar i verkligheten. Vi ser hela tiden en orsak och verkan. Äter vi socker blir vi sjuka och slutar vi äta socker så blir vi friska. När detta fungerar varje gång då vi utför experimentet (den verkliga verkligheten) så har vi ett orsakssammanhang – orsak och verkan – eller en s.k. kausalitet. Vi tenderar då att tro på att vår modell (LCHF) stämmer med verkligheten. Hume kallade denna del av kunskapsprocessen ”sedvänja” och han brottades väldigt mycket med denna del i sin ”Om förståndet” kring denna fråga (själva kärnfrågan) och det var framför allt denna kärnfråga som väckte Kant ur ”hans dogmatiska slummer”.
Min egen favorit bland alla filosofer är förstås den ”den enkle” (och därför en filosof som har förringats eftersom de ”riktiga” filosoferna förväntas var obegripligt djupa) empiriske filosofen Xenophanes som hävdade att ”All kunskap är bara en flätad väv av gissningar!” men som också hävdade (fritt citerat) att vi alltid ”Kan skaffa oss mer kunskap kring verkligheten men att vi trots denna strävan aldrig kommer att komma fram till sanningen om verkligheten och om vi mot förmodan skulle göra det så skulle vi ändå inte kunna förstå det”. Och detta gäller förstås, enligt min mening, också den verklighet som vi LCHF’are utgör.
Om Göran Sjöberg
”Food for thought: Gave We Been Giving the Wrong Dietary Advice?”
Om verkligheten inte stämmer överens med våra önskemål, så går det bra att yxa till den. Det var vad man gjorde i The Seven Countries Study. Man buntade ihop kex, kakor bakverk och godsaker under rubriken ”mättat fett”. På följande länk med rubriken ovan slår forskare en förödande spik i den avlidne Keys kista!
https://www.scirp.org/journal/fns/
Detta måste spridas!
Professor Görans kröniska betraktelse av verklighet kontra vetenskap är utomordentlig skärpt. För egen del kommer man ofta i kontakt med de vetenskapare = de som skapar vetande; Annika du är en av dem genom att pröva och testa de rådande teorierna = världsbilderna= modellerna.
Det vimlar av hypotes och teoribyggen i den vetenskapliga världen. En del är bättre en del är sämre och en del är rentav skadliga , speciellt om man vill vara frisk. Men alla borde ifrågasättas och testas, men här kommer den akademiska trögheten in. Dagens consensus är svår att rubba.
Dagsaktuell – och har så varit för mig själv och många andra är mikrobteorin med dess tillägg pleomorfism.
Att bakterier överhuvud kunde orsaka sjukdom och död slogs fast av Koch och Pasteur, runt förra sekelskiftet . Några årtionden tidigare hade Semmelweiss hånats när han föreslog samma sak och också kunde bevisa att hans smittämnesteori räddade både kvinnor och bäbisar från att dö i barnsäng. Men samtida med Koch och Pasteur fanns det de forskare som ville gå längre. En av dem var den svenske KI-professorn Ernst Almquist (1852-1946) som genom minutiösa arbeten där han odlade tuberkelbakterien i olika substrat och då och då kontrollerade hur den växte med mikroskopet som vetenskapligt verktyg (mer finns på http://www.2000tv.se i nr 2-2007) Han slog fast att mikrober anpassar sig till den miljö de befinner sig i och byter utseende. Detta föreslog han också Koch – som avböjde vidare samarbete: det är svårt nog att övertyga etablissemanget att mikrober existerar.
Så kom man att stanna för en förenklad modell – som långt ifrån kan förklara andra fenomen.
När Almquist 1925 då 73 år gammal i bokform sammanfattade sitt arbete, innehöll förord och epilog betraktelser .- precis som professor Göran – över hur vetenskapsbygget går till och hur det borde gå till. Trots att få idag vet om Almquists pionjärgärning så måste vi vara tacksam för hans insatser. Under åren 1883 – 1891 var han förste stadsläkare i Göteborg och den främste förespråkaren för ett hygieniskt VA-system. Han är förmodligen den enskilde som arbetat hårdast för att utrota tyfus, kolera, difteri och andra dåtidens massmördare. Han förändrade den miljö som mikroberna lever i så att de inte kan utveckla patogena faser.
Något äldre dvs 75 år var en annan göteborgare, när han gav ut en bok ”Mod, blod och envishet” där han beskriver hur det är att gå emot veteskaplig consencus. Göteborgaren är Erik Enby som förlorade sin läkarlegitimation strax före sin sjuttioårsdag, då han använt sig av teorin om mikrobernas föränderliga livscykel och detta när han behandlade de cancerpatienter som kom till hans mottagning. Han hade under trettio år suttit och iakttagit i mikroskopet hur mikroberna alltid återfanns vid kroniska sjukdomar och gällde det cancer var blodet fullt av de mikrober som kan hänföras till svamparnas rike. Hans videoupptagningar finns tillgängliga för intresserade. En del var det – men de flesta av forskarna vägrade att ens titta i mikroskopet. De var rädda att få sitt rykte nedsmutsat, som Hans Wigzell uttryckte det när han besökte Enby och fascinerades av att se mikrober i okularet som delade sig i en ALS-patients blod.
Nu har Erik Enby entydigt visat att i en bröstcancer så utgörs själva tumören till mycket stor del av sporsäckssvamp, där sporbildning pågår. Erik skapar vetande för de som vill se – men han utmanar samtidigt den gängse världsbilden hos onkologer – där den felande genen i den förändrade cancercellen är cancerns hela teoretiska bakgrund.
I USA startade 2008 ett nytt jätteprojekt Human Biome Project där man ska utröna hur de dryga 1-2 kg bakterier vi har på och i oss samverkar eller åstadkommer sjukdom. Men för att det projektet ska röna framgång måste man också ta fasta på mikrobernas mångformiga natur och inte en gång för alla slå fast att en bakterie är en bakterie. Det är lika dumt som att säga att en kalori är en kalori oavsett individ och metabol aktivitet.
Samma år 2008 hade Lundaprofessorn Jure Piskur på visat att just sporsäckssvampen Candida glabrata återfinns i stor mängd hos cancerpatienter och att den har förmåga att anpassa sina gener till miljön, samtidigt som svampen stal sockret från sin värd. Detta rapporterades i PNAS 2009.
Men detta fynd liksom Enbys iakttagelser passar inte in i det vetenskapliga paradigmet så därför röner det inte samma uppskattning.
Men när Annika Dahlqvist slår fast att en cancerpatient som med LCHF-diet och kolloidalt silver som hjälpmedel blir av med sin cancer – då är det inte så konstigt. Svampen blir berövad sin favoritföda sockret och hämmas i sin växt av silvrets medföljande syreatomer . Då är logiken klar.
För egen del slår jag fast att cancer är svamp, men i sann vetenskaplig anda är jag beredd att ompröva det om nya fakta dyker upp. För referenser och mina basfakta se http://www.2000tv.se
Jag utmanar samtidigt de som förfäktar något annat. Läs igenom referenserna först; attackera mig sedan. Det är ovetenskapligt att skjuta budbäraren
Ingemar Ljungqvist Dr sc (OIUCM)
@ ingemar Ljungqvist:
Tack ! intressant läsning ! Detta är väl beprövad erfarenhet och alltså vetenskap ?
Ingemar!
Även Simoncini har ju visat, att cancern är en svamp i boken ”Cancer is a Fungus”.
Ingvar
Läsvärt:
Al Sears
I’m Proud Of My High Cholesterol
https://www.alsearsmd.com/i-am-proud-of-my-high-cholesterol/
Ett lästips till Göran Sjöberg angående verkligheten är Henry T Laurencys böcker.
Är det verkligen så att sporsäckssvamp inte syns i de flesta av världens vetenskapliga mikroskoputrustningar?? Då cancerns offentliga orsak, genförändring, fastlades (när?) blev den också utlyst till verklighet. (På samma sätt som skett inom nutrition det sista halvseklet – fettförbud och sockerkärleken = förbestämd verklighet)
Hur i all sin dar kan denna justering av, vad verkligheten ska anses vara, överhuvudtaget existera? Kort svar: Vi är ett rov för våra egna tankesnurror! Bländade av matematikens och/eller logikens fascinerande virtuella världar drivs vi bort från (den materiella) verkligheten. Steget över till själens och andens värld utan koppling till materiell verklighet ligger plötsligt snubblande nära!
Jag skulle vilja få ett liv på Jorden om, säg, 500 – 1000 år. För att se om man då lyckats komma ur intelligensens praktfulla grepp om mänskligheten. För att se vilken population som lyckats ta sig vidare denna 1000-årsperiod genom all ohälsa som nu ligger framför. Mänskligheten är ju sannerligen ingen homogen klump – kanske lyckas någon grupp att integrera intelligensen med den materiella verkligheten utanför hjärnan. Jag kan inte tro annat än att dessa verkligheter hör samman!
Slut på tankesnurren!
Marshälsningar
Rolf Aronsson
3 Gustaf Du frågar om VoBe. Det finns inte juridiskt definierat vad vare sig beprövad erfarenhet eller vetenskap är.
Socialstyrelsen använde alltså sig av eget godtycke = trollformel, när de tog leggen av Enby. Min definition är vetenskap= skapa vetande,dvs en process , där mycket är tillåtet i jakten på lagbundenheter i naturen. I mitt fall har jag följt mikroberna under en tjugoårstid , från såväl upptagningar i mörkfält, Naessens Somatoscope, Interfernskontrast och faskontrast. Du får avgöra om det är tillräcklig erfarenhet.
4 Ingvar. Det är Simoncinis arbeten som inspirerat oss att vara tydligare. I nr 4/12 av 2000-Talets Vetenskap hade vi såväl intervju som analys av Simoncinis arbete. Simoncini tar inte längre emot journalister, men gjorde undantag för vår Italienkorrespondent Anna Böhlmark.
Sedan kan väl tilläggas att igår blev det klart med finansiering för att ta Simoncini på föredragsturne i Sverige, med bla besök hos Enby i Götebiorg. Förutsatt Simoncini har tid. Gissningsvis blir det våren 2014.
Finns intresse för cancer och sambandet med mikrober så finns flera artiklar från 2007 upplagda för fri läsning på http://www.2000tv.se
Stort tack för ert intresse!
Ingemar Ljungqvist
#0
”….så är det helt förståeligt att det var denna del på bytet vi, när vi en gång i tiden var jägare, först av allt åt upp. Alltid ett stort hål i huvudet på de skelett man grävt upp.”
Var kan man läsa om detta beteende?
Var på vår jord hände detta och när?
Var har dessa kranier med hål återfunnits?
Handlar det om kranier från människor?
med nyfikna och en aning skeptiska hälsningar
Helena Hesselmark
samhällsgeograf och teolog
Räkna med mig i Göteborg 2014!
Ingvar
De ämnen som kan tas upp till diskussion i denna krönika är förstås alla som har med vår fysiologi att göra och där ämensomsättningens förhållande till vår interna homeostas förstås är av central betydelse.
En central del av denna fysiologi är hur vi som mulitcellulära organismer växelverkar med externa patogener (mikrober av olika typer) och en växelverkan som har kännetecknat hela vår evolution från de enklaste mikroorganismerna som uppkom för någon eller några miljarder år sedan och där tidsperioden för utvecklingen av primaterna endast är en blinkning i detta perspektiv. Cancer som den moderna människan drabbas av, men inte de s.k. naturfolken, är förstås endast en del i denna växelverkan.
Den ständiga kampen för att överleva tar sig de mest komplexa och ibland rent av bisarra uttryck inte minst i ett socialt perspektiv. Första gången jag kom i kontakt med denna grundläggande tankegång var, för snart 10 år sedan, i en ganska apart, men mycket intressant, bok med ett väldigt vitt perspektiv ”Sexual Paradox – Complementarity, Reproductive Conflict & Human Emergence” skriven av ett omaka par Christine Fielder och Chris King.
Insikter i den oerhörda komplexiteten hos kroppens försvar mot angrepp från externa patogener får man en ganska god naturvetenskaplig översikt av i det sista kapitlet (Chapter 25) i en av mina favoritböcker; ”Molecular Biology of THE CELL” av Alberts et al. Även om detta standardverk kan anses tungläst med sina sanslöst faktaspäckade 1600 sidor så anser jag att en seriös läsning av detta verk, från pärm till pärm, är ett absolut måste om man vill få en grundläggande och samtidigt översiktlig förståelse av vad fysiologi i grunden handlar om och där det vi normalt kallar hälsa och sjukdom förstås ”bara” är olika fysiologiska tillstånd i våra kroppar (i Claude Bernards klassiska anda). Om medicinare skulle kunna ta till sig den ödmjukhet som genomsyrar detta verk inför livets komplexitet så har jag svårt att tro att de skulle kunna hålla fast vid sina dogmatiska attityder.
Tyvärr tror jag att det är få kliniskt verksamma medicinare som har denna bok på sina nattygsbord.
@ K Friman:
Man måste bestämma sig!
Antingen tror man på andar och själar (andliga substanser – Kants stora miss enigt Schopenhauer) eller så tror man att verkligheten existerar – antingen religion eller vetenskap! Man kan inte äta kakan och ha den kvar!
Detta är filosofins ”nedkokade dialektiska innehåll” genom årtusendena!
Jag rekommenderar alla att prenumerera på 2000-Talets Vetenskap, en mycket informativ och självständig tidning. http://www.2000tv.se/
I nr 1 / 2013 finns 2 artiklar som visar att cancer tumör är svamp. Helt nytt vetande.
Svar till 13 Rolf. Fråga 1. Visst syns sporsäckssvamparna i vanliga mikroskop också med rätt infärgning. Det är vanskligare i blodet. Då behövs mörkfält eller interferenskontrast (Nomarski). Därför betraktade man länge cancer som en mikrobsjukdom fram till ca 1930. I tumören säger vi finns centralt svamp omgiven av cancerceller av humant ursprung som är genpåverkade. Deras betydelse diskuteras i vår tidskrift. Men denna dualism var för komplicerad för den framväxande industrin runt cancer – och svårpatenterad. Man förenklade och kallade allt för cancerceller. Och frågade inte mykologerna om råd.
Sedan förstår jag inte din tankesnurra. . Kom igen med konkreta påståenden eller frågor så möts vi igen.
Till 11 Göran. Det var just Louis Pasteur som på sin dödsbädd gav Bernard (och Bechamp rätt när han förmodligen sa : ”Miljön betyder allt . mikroberna intet” (på franska). Detta citat avslutar den video som Enby, Chouhan och delvis undertecknad producerade för världskongressen i gynekologi Montreal 1994. jag tror den finns att se på http://www.enby.se Annars får falkögat ange rätt webadress på youtube .
Till 13 Rolf. Jag håller med dig , men är lite för blygsam för att påstå detsamma.
Till vår bloggvärd Annika. Hoppas du har Gnistan priset kvar: En komplett uppsättning av alla nummer av 2000-Talets Vetenskap. I de slutsålda numren från 1996 – 1997 finns mycket om vår tids pionjärer.
PS. Har sedan sist ringt Italien DS
Ingemar Ljungqvist
Professor Göran
”Man måste bestämma sig!
Antingen tror man på andar och själar … eller så tror man att verkligheten existerar – antingen religion eller vetenskap! Man kan inte äta kakan och ha den kvar!
Det finns ”mycket” mellan himmel och jord … Handlar det endast om anttingen – eller?
Kan det måhända handla om både – och?
Pessimisten och optimisten lever i samma verklighet – vilken är sann?
Tack för ännu en mycket intressant krönika!
https://ehdin.com/uploads/files/5.pdf
Ointresset för hur kroppen fungerar som funktion av kosten är inget nytt,,,,,
Alla bör läsa forskningsfusket av Ralf Sundberg för att förstå hur uppdelningen mellan läkare och livsmedels- och läkemedelsindustrins egna politruker, de mer eller mindre livsfarliga dietisterna kom till,,,,
Tombola Skrev:
Håller helt med om att Ralf Sundbergs bok borde läsas av ALLA!
De rättrogna dietisterna förstår nog inte att de är läkemedels- och livsmedelsindustrins förlängda arm.
@ Optimist:
Religion, i alla de oändligt varierande former den tagit sig genom tiderna, har haft som det grundläggande temat att skapa en gemensam samhällelig struktur, dvs. en social sammanhållning. De gemensamma riter som alltid har varit förknippade med alla sådana företag kan som bekant ta sig de mest bisarra former, men formerna som den religösa heligheten uttrycker sig i är, i sig, fullständigt betydelselösa, men själva formerna är trots denna betydelselöshet oerhört viktiga att försvara till punkt och pricka för just sammanhållningens skull inom den aktuella gruppen. Detta kan ses som förnuftigt. Tänk bara på vårt julfirande.
Här kan jag bara innerligt rekommendera Emil Dürkheims klassiker ”The Elementary Forms of Religious Life” (1912),
https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%89mile_Durkheim
Det är när man börjar tänka självständigt, kritiskt, naturvetenskapligt och därmed ifrågasättande som man bekant också lätt hamnar i konflikt med just de samhälleliga auktoriteterna och där var knappast Sokrates den förste filsofen. Det går bara inte att försvara andligt samhälleligt hokus-pokus mot naturvetenskapen oberoende av om det är en bisarr religös rit, post-modernism eller om det är en religös dogm som att mättat fett är ”satan själv”.
@ Professor Göran:
Det jag menar med att ”det finns mycket mellan himmel och jord” är att man kanske ändå inte kan utesluta en andlig icke religiös dimension? .
Verkligheten finns!
Kostetablissemanget som bl.a. inte tar till sig att ett stort antal diabetiker blir medicinfria efter övergång till LCHF- konceptet utan BLINT följer pillertrillarindustrin och dess förlängda arms rekommendationer lever i Overkligheten.
På tal om religion: Väldigt underhållande inlägg den 23 mars på https://kostrådgivarna.se/
”Om ändå LCHF vore en religion…..”
Ett gott skratt utlovas bland allt det allvarliga men samtidigt så enormt viktiga och intressanta innehållet i denna tråd!
@ LenaK:
Tack för länk!
Otroligt begåvat!
Och varför inte?
Om man med gemensamma och återkommande aktiviteter, som t.ex. Åbokryssningar eller camping i Säffle, skapar en sammanhållning kring våra hälsobringande levnadsregler och dessutom har predikningar (olika föreläsare) som förkunnar den ”rätta läran” så är det förstås inte fel att denna ”rätta lära” vilar på en verklighet som existerar – dvs. ett vetenskapligt fundament. Då tror jag faktiskt själv på denna ”religion”! Den officiella kostreligionen som predikas av olika överstepräster tror jag däremot inte på för att den just förnekar verklighetens existens och alla band med vetenskapen, som jag förstår den, har därför klippts av.
Problemet är, som alltid, när levnadsregler förvandlats till dogmatiska satser, vilket förstås alltid sker i en religion – ja faktiskt är själva definitionen. Då är det bäddat för religionsstrider. Tyvärr har samtidigt själva vetenskapen och den därmed sammanhängande ödmjuka, öppna inställningen till levnadsreglerna som temporära hypoteser, kastats ut som barnet med badvattnet. Det vore synd om detta hände LCHF.
Men att bevara vetenskapens ödmjuka kärna är faktiskt lättare sagt än gjort.
@ Helena Hesselmark:
Ditt inlägg får mig att tänka på mina två katter; framstående sork- och musjägare. Intressant att iaktta dem när de äter upp sina byten. De börjar med det godaste – huvudet med den feta hjärnan.
Göran skriver uppenbarligen om människoskallar inte om katter som äter möss.
Helena Hesselmark Skrev:
Vi får hoppas att Professor Göran förtydligar sig, men nog trodde jag att han skrev om djurskallar som människor ätit?
”Eftersom dessa två demoniserade ämnen är något av det nyttigaste vi kan stoppa i oss så är det helt förståeligt att det var denna del på ”BYTET” (uth. av meg) bytet, när vi en gång i tiden var jägare, först av allt åt upp. Alltid ett stort hål i huvudet på de skelett man grävt upp” – sitat prof. Göran – slut.
Ha,ha,ha – jeg gikk også i grøften – og googlade febrilsk efter ”hol i skallen” – kom över lobotomilänker som är en idiotförklarad praksis – men sjukhusen fikk jo et lugnare miljø ….. fysjamei – prof. Göran; du måste inte leda oss in på väger som det där – vi har nog att tänka på.
p.s. Synes jeg har lest om djurskallar (refl. i efterkant) och hol i huvuden – och vi hör ju till de animala arter – inte?. … med instinkter på plats – dengång……
Med sikte på Professor Görans rubrik för denna krönika ”Finns verkligheten” (och hotet om djupaste krönikan hittills) vill jag lämna följande tankar: Verkligheten för 2 miljarder år sedan eller tidigare – den utan tänkande varelser – kan vi kalla nr 1. Så tillkom ytterligare en verklighet, framväxt under ett antal miljoner år, nämligen hjärnan med sin verklighetsmodell. Jag kan väl våga säga att den (virtuella) världen i hjärnan var nära värld nr 1 och numera t. o. m. räknar sig som parallell med nämnda verklighet – den utan intelligens.
Är det inte en präktig läxa för Hjärnan (intelligensen) att få ihop nämnda bilder? Den ambitionen ser den ju ut att ha. Och bilderna hör ihop och de påverkar varandra! Kosmos innehåller alltså numera en virtuell värld som finns i människans hjärnkonstruktion, en värld som alltså kan tyckas ha tillkommit och inte funnits tidigare. Denna värld är förstås högst verklig – men – den ingår som en del verklighet nr 1.
Sedan det där med religion som skymtar fram ibland. Detta begrepp ingår i hjärnans sätt att hantera bl. a. allt det där som P Göran nämner. Om det inte finns en konstruktion (typ den hjärna som numera finns på jorden) som kan fånga upp ifall det finns en andlig verklighet också (nr 3…) då har vi ingen chans att kommunicera om det är ett faktum eller inte. Det kan vara så att vår ”Hjärnvärld” inte är så parallell med verklighet nr 1 ovan som vill tro! Hjärnkapaciteten är ofattbar, men kan den rymma hela verkligheten nr1 ens om många hjärnor skulle kopplas samman?
Fortsättningen på dessa tankar finns i form av, att det skulle existera en tendens i varat att utveckla varelser som vet om sig själva och med sin inneboende kraft ”önskar” att styra ”den första verkligheten”. Då kan man direkt undra vad denna ”evolution” har för drivkraft och slutmål. Överlevnad för vad?
Detta kanske kan bli något för Professor Göran i någon kommande krönika!
Marshälsningar 2013
Rolf Aronsson
Professor Göran skrev:
”den enkle” (och därför en filosof som har förringats eftersom de ”riktiga” filosoferna förväntas var obegripligt djupa) empiriske filosofen Xenophanes som hävdade att ”All kunskap är bara en flätad väv av gissningar!” men som också hävdade (fritt citerat) att vi alltid ”Kan skaffa oss mer kunskap kring verkligheten men att vi trots denna strävan aldrig kommer att komma fram till sanningen om verkligheten och om vi mot förmodan skulle göra det så skulle vi ändå inte kunna förstå det”. Och detta gäller förstås, enligt min mening, också den verklighet som vi LCHF’are utgör.
—
Jag är övertygad om att verkligheten finns. Det är den grundläggande hypotesen. Jag är också övertygad om att vi, var och en, kan se glimtar, eller olika aspekter av den verkligheten. Men som Xenophanes antyder kommer vi aldrig att förstå att vad vi ser är en bit av den.
Hur vi tolkar våra intryck från omgivningen är helt beroende av våra tidigare erfarenheter. Varje individ har en unik samling sådana – t o m enäggstvillingar tolkar verkligheten med olika erfarenheter som bas. Din stol skulle t ex vara en helt obegriplig pryl för någon, som aldrig behövt sitta eller någonsin sett någon annan sitta. Vi ser alltså var och en en bit av verkligheten och tolkar det vi ser utifrån den unika erfarenhetsbas vi besitter. Det vi inte förstår, där erfarenhetsbasen inte räcker till, försöker vi extrapolera. Ett bra exempel är alla religioners bekymmer för livet efter detta. Där finns allt från 0 till föreställningen om himmel och helvete.
Samma gäller förstås det intellektuella utbytet mellan individer. Tolkningen av ett budskap är avhängigt av den gemensamma delen av erfarenheterna. Allt, i budskapet, som hamnar utanför den gemensamma erfarenhetsbasen kommer att misstolkas. Ytterligheten i en sådan brist på kommunikation är när man t ex ser en text på ett främmande språk, skriven med ett teckenspråk, läs alfabet, som är helt okänt.
I människan finns en drift att utforska, att försöka ta ställning till det okända, för att vidga den egna erfarenhetsbasen. Det finns också en drift att i ett socialt sammanhang sprida sina erfarenhater till det gemensammas bästa. Vi har skolor och universitet, för att föra vidare våra erfarenheter, för att underlätta utvecklingen av nästa generations erfarenhetsbas. Där finns dock ett dilemma. Det vi lär ut är alltid en tolkning av verkligheten. Den kan vara nära och i lyckliga fall mycket nära sanningen, men vi vet inte.
Det som förs ut är alltid tolkat av de, som skaffat sig eller fått tolkningsföreträde. Dessa har fått en priviligierad ställning i samhället, och försvarar sin position och sina teser, en alldeles naturlig mänsklig reaktion.
I ett lyckligt sammanhang strävar de priviligierade att nyfiket ta in och värdera andras hypoteser, åsikter och erfarenheter, för att vidga den erfarenhetsbas man har att vidarebefordra. I olyckliga sammanhang sitter man bekvämt och är så bunden till sin position att all opposition ses som hot. Prestige och girighet gör att kommunikationen upphör och ersätts av personangrepp, eller negligens.
Vi, som t ex anser att LCHF är mänsklighetens räddningsplanka undan det metabola syndromets ohälsa, har alltså att undanröja perstige och girighet för att komma till tals med de med tolkningsföreträde, så att en kommunikation kan upprättas och våra och deras erfarenheter kan utvärderas till det gemensammas bästa. Prestige och girighet, i den mån den förekommer, är alltid ett hinder i kommunikationen oavsett i vilket läger de uppträder.
Att dietisterna säger att sjuka ska ha mat de blir än mer sjuka av, men sedan ta medicin som motverkar detta påminner mig om en insändare i ett gammalt MAD:
Kära MAD. Jag har alla MAD-tidningar, alla årgångar utom nummer 6 från 1967. Jag har letat precis överallt, men jag kan inte hitta den. Överallt utom i nedersta lådan i skrivbordet. Ska titta efter nu. -JO min själ, där var den. Mvh Göran
MAD svarar. Kära Göran. Vi är snabba här på redaktionen. Vi skickar flux tidningen samt en retrurkuvert. Mvh MAD-redaktionen.
”en hjärna som till 32 % består av ett av kroppens viktigaste ämnen, nämligen kolesterol” och resten animaliskt fett… Då lär du inte vara nyckelhålsmärkt?!
Tack för alla stimulerande kommentarer. (bl.a. fin länk til Ancel Keys kista!). Jag trodde egentligen inte att ämnet skulle var så engagerande.
Jag måste erkänna att jag till skillnad mot när jag 17 år så har jag inte upplevt någonting som lika stimulerande som det jag upplevt unde de senaste åren då jag satt tänderna i kunskapsfilosofin (epistemologin) eller som Kant (om jag nu förstår honom rätt) kallar metafysiken. (Det var egentligen först när man ordnande upp Aristoteles skrifter några hundra år efter hans död som man först ställde upp hans verk om naturen (fysiken) och bortom (meta) dessa volymer ställde dem som inte hade att göra med fysik och kallade dessa för metafysiken.) Betydelsen av ordet metafysik har glidit med tiden och idag förknippas det snarare med övernaturliga fenomen som vissa har valt att tro på.
Själv tror jag att inte man kommer igenom frågeställningen om hurvida man kan bevisa att kunskap är möjlig. Det var faktiskt filosofens Berkeleys stordåd att övertygande visa att man inte kan bevisa att verkligheten existerar men naturligtvis även misslyckas i sin mission att bevisa att Gud existerar.
Vi kan som sagt antingen välja det ena eller det andra och själv har jag valt att tro på verkligheten även om jag inte kan bevisa att den existerar – detta var förstås min gymnasielärares obegripliga grundtanke. Som jag brukar säga så hjälper mig denna hypotes (om verklighetens existens) när jag bl.a. kör bil i tät stadstrafik. Jag vet faktiskt inte (kan helt enkelt inte bevisa!) om antagandet om motsatsen (fatalismen) skulle innebära en katastrof även om jag faktiskt tror det.
Det är synd om människorna. för de är så lätta att lura. Särskilt dietisterna är lätta att lura för de tror visst att den sk. vetenskapen är sann och ärlig och utan uppsåt! De har inte förmågan eller viljan eller kunskapen att blicka ut över sin utbildnings snäva gränser. Där lurar nämligen livsmedelsindustrin och läkemedelsbolagen som vargar vid fårstängslet, och gudnåde den som sticker ut nosen. Att det handlar om ekonomi har visst aldrig föresvävat dem och inte heller en del läkare som ryser av fasa när man som LCHF.are vill behålla sitt höga kolesterolvärde, vilket har hänt mig vid ett par tillfällen. Är det verkligen så att vi lever i en värld där människorna till varje pris vill bli lurade? Jag vill inte tro det. Jag tror hellre på att det är svårt att vända en lastångare i en insjö. LCHF kommer att komma! Vi lever i ett paradigmskifte där den ”gamla idén” om hur vi skall äta, urholkas allt mer av LCHF som så sakteliga av egen kraft kommer att bli allt mer övertygande.
@ 24 Gäst:
Det tror jag också men nog behövs det ett förtydligande och referenser angående detta ”alltid”.
Kattmoster Skrev:
Utifrån detta så var det ju inte så tokigt med katten och råttan!
Jag förstår inte denna fixering vid ordet ”alltid” i min krönika – då missar man ju själva poängen.
Vänd på resonemanget.
Varför skulle naturliga människoapor inte alltid börja med det godaste och nyttigaste. Det måste rimligen höra till undantagen att man inte åt upp hjärnan först – slogs om godbitarna helt enkelt. Om någon nu tvivlar på denna självklarhet så skulle jag vilja ha referenser till detta mindre troliga scenario dvs.att man inte åt upp hjärnan vilket förefaller mig själv både orimligt och ologiskt.
Det är nog ingen tillfällighet attt Gud behagades av Abels fettoffer och misshagades av Kains kolhydratoffer. Denna berättelse ser jag själv som en insiktsfull, religiös och symptomatisk metafor för hur man tidigt såg på värdet av olika födoämnen.
Doktor Hagdahls kokbok har en del fina recept på hjärna för intresserade. Vad sägs om följande ?
Kalfhjerna med brynt smör
Kalfhjerna med tomatpuré
Stekt kalfhjerna
Kalfhjerna i formar
Fårhjärna och oxhjärna kan tillredas på samma sätt men oxhjärna är enligt Hagdahl fetare.
Synd att det inte går att få tag i hjärnor idag.
En kort oppsummering av menneskenes matvaner:
https://www.roli.no/historie.htm
Litt morsomt om än bestialsk utdrag: ……… ”Mennesket har en egen evne til å drepe og utrydde alt som irriterer eller står i veien. Neandertalerne fant stadig vekk på å spise Homo sapiens til middag når de fikk sjansen. Dette var sikkert god nok grunn til at forfedrene våre fant på å utrydde hele gjengen”
Litt mer: ”Eskimoenes matvaner viser matvanene som forfedrene våre hadde. Vanlig oppfatning er at de spiste kjøttet og lot resten av dyret ligge igjen. Det motsatte var faktisk tilfelle. Hjerne (HJERNE), øyne, tunge, nyrer, lever, beinmarg og fettvev var det de satte mest pris på. I tider med overflod kunne de finne på å la kjøttet ligge igjen*. Kostholdet var nok slett ikke fettfattig på den tiden. I mange lærebøker blir det påstått at steinaldermenneskene spiste magert kjøtt og veldig lite fett. Dette stemmer nok ikke. Fettvevet var det de likte aller best. Vikingene likte også å fråtse i fett. Når de arrangerte fest, var det flesk som var hovedretten.
Rovdyr har samme sansen for fettvev. Neste gang katten din fanger en mus, skal du legge merke til at den spiser hodet først”.
Syntes dette var en rask, morsom, troverdig og lettlest gjennomgang. Vel bekomme …. kilde også til gode kommentarer enten – når og om man behöver det – Jeg moret meg 🙂
* det rene köttet gick oftast till hundarna.
”Varför skulle naturliga människoapor inte alltid börja med det godaste och nyttigaste. Det måste rimligen höra till undantagen att man inte åt upp hjärnan först – slogs om godbitarna helt enkelt. Om någon nu tvivlar på denna självklarhet så skulle jag vilja ha referenser till detta mindre troliga scenario dvs.att man inte åt upp hjärnan vilket förefaller mig själv både orimligt och ologiskt.”
Nu är du, Göran inne på cirkelbevis.
Du begär att vi skall bevisa att du har fel.
Jag begärt att få veta var du fått dessa uppgifter ifrån. Och nu handlar det om människoapor.- gorillor, schimpanser, orangutang och människa.
Om du kan bekräfta var du funnit informationen vore vi mycket tacksamma att få ta del av den.
Jag finner nämligen detta påstående myckeet intressant, speciellt vad beträffar det sista ordet – människa.
@ ingrid jacobsson:
:” Är det verkligen så att vi lever i en värld där människorna till varje pris vill bli lurade? Jag vill inte tro det.”
Inte jag heller, men den komplexa verkligheten är den att
• de allra flesta av oss sedan lång tid tillbaka är invaggade i TRON på att det som sägs i ”vetenskapens namn” är sant, eller åtminstone så nära sanningen man kan komma
• de allra flesta av oss har ett samvete och vill inte lura andra vare sig i stort eller smått och därför har vi svårt att inse att det faktiskt finns personer som tvärtom hänsynslöst och utan dåligt samvete lurar andra, till och med klarar av att ”leva på” att lura andra
• enär de allra flesta av oss tror gott om andra, har fullt upp i vardagslivet och därför inte möjlighet att mer ingående granska alla experter och all mördande reklam är den onda cirkeln i gång.
• Någon/något måste man ju tro på … eller?
Vetenskap på svt 2 ikväll.
Om fasta……eller nästan 🙂
@ ragnhild:
For ordens skyld:
https://www.nrk.no/vitenskap-og-teknologi/1.8014195
Ta også for deg anbefalinger til videre läsning/forskning – se henvisninger til höger. Utveklingen går sin gång när det kommer til forskning – och derav intressant information/speculation? …. gillar det!
Og så är det ju många som ”tror” at det verkliga människa är ett resultat af Guds skaparvärk … år – ca.?
Jag har en bekant som har en teori om att vi även som människor – i Guds ögon blev att räkna med långt senare … nei, jag har ingen länker till det, men blir lite nyfiken … ska se om jag vågar ”forska” lite på det – hos de invigda … våga – för egentligen är jag inte intresserad i att involvera mig.
Fick jag sagt det prof. Göran; Nog en spännande kronik – tack.
@ 36 Helena Hesselmark
Ang om vi under människans levnad (t.ex. före jordbrukets början för ca 10.000 år sedan) ätit hjärnan på våra byten. Jag har nyligen läst Lasse Bergs bok ”Gryning över Kalahari; om hur människan blev människa”. Boken handlar om människan från apstadiet och fram till jordbrukets införande. Jag läser nu fortsättningen, Lasse Bergs: ”Skymningssång i Kalahari; Hur människan bytte tillvaro”. Denna bok handlar om människan från ca 10.000 år sedan och fram till idag. Lasse Berg har tidvis levt bland naturfolk på olika ställen i världen och samtalat med väldigt många arkeologer, paleontologer m.m. världen över.
Böckerna är otroligt spännande och lärorika – bland det bästa jag läst!!!
JA – enligt Lasse Berg verkar det som vi gärna åt Hjärnan, inälvor och benmärg för att få i oss fett vilket sannolikt gjort att vi kunnat överleva vid t.ex. tider av klimatförändringar. När vi var mera på apstadiet, när vi fortfarande levde i träden, åt vi sannolikt en mer växtbaserad kost. Dagens olika typer av apor lever av olika saker – vissa äter kött andra äter växter.
Den vikigaste tillväxtperioden för oss människor för att bli de vi är idag var när vi började äta fet mat ffa fisk. När vi började odla kunde forskare se att vi blev kortare och fick mindre hjärnvolym. Det ser således inte ut som om jordbruket har fört människan framåt rent fysiskt, detta sett ur olika perspektiv… Men jag rekommenderar er att läsa, OTROLIGT BRA!
Man vet också att människan från tid till annan och på olika ställen även varit kannibaler. Ffa åt man då hjärnan men man vet inte varför, om det var pga vissa riter eller för överlevnad. På Nya Guinea vet man säkert att man så sent som på mitten av 1900-talet i viss mån ägnade sig åt kannibalism i samband med stamkrig. Har för mig att scimpanser även kan vara kannibaler.
@ 12 Professor Göran
Angående ”Man måste bestämma sig…” Jag håller med om mycket du skriver – intressant! Jag har inte läst filosofi och jag har inte bestämt mig… Att tro på ”verkligheten” OCH ”andar och själar” är inga svårigheter för mig. Att människor lutar sig mot ”ovetenskaplig vetenskap” går att förstå orsaken till. De har helt enkelt för mycket att förlora – det är nog vad de tror i alla fall. Jmfr amalgamet – det tog sin lilla tid innan förbud – ”men sedan pratade man inte mer om det” och tandläkarna m.fl rättade in sig i ledet, fick ha kvar sina jobb och sedan var det glömt… Vi får hoppas att ”farligt med fett” snart också är glömt…
EvaLi Skrev:
Det har du rätt i. Man låtsas inte längre om amalgamet. Har hört att man kallar amalgamet för tändernas dynamit. Min egen erfarenhet är att amalgamet sitter kvar när del av tanden lossnar.
@ EvaLi:
Jag håller med att det Lasse Berg skriver äger ett stort djup.
Vad gäller människor benägenhet att TRO på det övernaturliga (den spekulativa metafysiken enlig Kant) så är denna ovedersägelig vilket Kant också lakoniskt konstaterar i förordet till sin Prolegomena.
Jag är benägen att hålla med dig på den här punkten också. Tidigare hävdade jag själv (utan djupare filosofiska insikter) att människan helt enkelt har behov av metafysik och i detta begrepp inkluderade jag då musik, konst, poesi, irationella och extatiska känslor av olika slag (t.ex. den extatiska hänryckningen som kallas Liikatuksia inom Lestadianismen) och som finns i varierande grad inom all religiös tro.
Den gemensamma rationella nämnaren är nog här att all sådan metafysik skapar gemenskap med andra människor och inom grupper på olika sätt som enligt Lasse Berg också nästan är definitionen av mänsklighet – dvs. en grupptillhörighet.
Väldigt underhållande! Både krönikören och kommentarerna…själv har jag funderat över bland det första jag fick lära mig i fysik, nämligen att energi inte kan förstöras, bara omvandlas. Detta har jag funderat på i 44 år, och jag är inte klar än. När det gäller ”verklighet” är det väl som med ”sanning”, nämligen att den är synnerligen subjektiv och beroende av mina egna skröpliga perceptionsverktyg. Efter en stroke har jag blivit varse hur sinnena kan spela mig spratt, enbart för att hjärnan har en annan funktion i dag. För att inte tala om minnets bräcklighet…men tänka kan man ändå, fast man inte minns vad man har tänkt så lång stund 😉
”..hjärna som till 32 % består av … kolesterol” kan väl inte stämma. Visst är hjärnan kolesterolrik, men vi har bara ca 25g kolesterol i kroppen, och ca 25% av det finns i hjärnan, och hjärnan väger 1 – 1,5 kg.
Resultat: 0,5 %.
@ Molle:
Detta var slarvigt av mig.
Jag kommer faktiskt inte ihåg var jag läste detta och jag har faktiskt heller inte funderat så mycket över själva uppgiften. Men som du påpekar visar en närmare eftertanke förstås att uppgiften inte kan stämma. I alla cellmembran lär dock kolesterolnivåerna ligga runt 30 % men membranen utgör förstås väldigt liten del av cellvolymen.
Hjärnan består som de flesta vävnaderna i kroppen till största delen av vatten – kanske 80 %? – och då är det ju bara 20% kvar. Det kanske är mer troligt att det är i denna kvarvarande torrsubstansen som andelen kolesterolhalterna kan nå liknande storleksordningar.
Mer plats på sjukhuset? Låter som det lika gärna kunde varit i Sverige. Fast här kallas det att bli nollad:
https://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article16501571.ab;jsessionid=8E8BFEF7B194D76DD654CDC4555C8D16
Jag tackar för intressant krönika med påföljande inlägg – och inte minst flera bra länkar. Skrattade gott åt Terese Rs filosoferande betr LCHF som religion. 😉
”Educating the mind without educating the heart is no education at all.” ~Aristotle