Professor Göran Sjöbergs krönika:
När är man frisk och när är man sjuk?
Alla bor vi som bekant i våra egna kroppar och alla dessa kroppar består av ett otroligt och sanslöst komplext, kemiskt-fysikaliskt, och inte minst metabolt, samverkande system mellan de 4000 miljarderna cellerna som dessa våra kroppar består av, och celler som inte verkar skilja sig så mycket, som man kanske skulle vilja tro, från de enklaste encelliga levande organismerna vad gäller de grundläggande livsprinciperna. Får de t.ex. ingen mat blir de flesta sjuka och dör inom några minuter.
Trots att det hela i grunden därför bara är frågan om ”trist (vilket jag själv inte tycker) fysik och kemi” så vill vi så gärna inbilla oss att vi som personer består av en speciell andlig, icke materiell, substans bortom själva fysiken och kemin. Men när vi känner oss sjuka så är det ärligt talat ändå ”bara” något fel på fysiken och kemin i våra kroppar men vi är trots allt som personer, eller snarare vårt nervsystem, ganska bra på att, vid sådana sjukdomstillfällen känna att det är något fel på just denna fysik och kemi. Våra kroppar är helt enkelt våra egna känsliga mätinstrument när det gäller att avgöra om vi är friska eller sjuka och har vi tur lyckas vi också övertyga sjukvården om att vi verkligen är sjuka när vi känner oss sjuka och då bli ordentligt undersökta och inte misstänkliggjorde för att sjukvården sedan inte kan hitta något med de mycket trubbigare, om än så kallade vetenskapliga, mätmetoder som de förfogar över.
Själv känner jag mig oförskämt pigg och frisk utom när jag anstränger mig och drabbas av min kärlkramp. Då känner jag mig istället väldigt sjuk när det kramar till i bröstkorgen. Tyvärr inträffar detta nuförtiden även då och då i vila och därför har jag en sjukdom som kallas instabil kärlkramp. Även när jag blir upprörd så kan jag drabbas av detta. Med andra ord är jag allvarligt hjärtsjuk men känner mig normalt väldigt frisk, kanske 95 % av min vakna tid och då måste jag väl i huvudsak vara frisk?
Som forskare funderar jag förstås om det finns någon vetenskaplig orsak till mitt något försämrade kärlkrampsläge idag. Kärlkramp vid ansträngning har jag haft sedan 1999 så detta är knappast något nytt. Det enda jag kan komma på är att jag drabbades av en allvarlig luftvägsinfektion (mycoplasma) för ett år sedan och som jag först nu verkar bli av med och en infektion vilken jag misstänker kan ha påverkat inflammationstillståndet i mina kärl. Tyvärr verkar inte hjärtläkare acceptera bakterieinfektioner som någon trolig orsak, och inte ens som en riskfaktor vid hjärtsjukdom, även om själva inflammationstillståndet idag är allmänt accepterat. Bakterier verkar bara inte finnas på deras världskarta samtidigt som de förstås vägrar hjärtoperera personer med inflammationer i tänderna och tandköttet.
Däremot så har de inga problem att acceptera att mina tre kranskärl är igensatta för det kunde man direkt konstatera med den kranskärlsröntgen som gjordes redan 1999. Med andra ord tror man mig när jag säger att jag är sjuk men tvivlar på mig när jag säger att jag är frisk trots att jag som sagt är frisk 95 % av min tid. Man anser därför att jag behöver en massa mediciner även om jag mått bra av att låta bli dem i 14 år. Vilken förlust för läkemedelsindustrin bara på en enda trilskande patient! Nu har jag i alla fall, på grund av denna försämring, bestämt mig för att bli ordentligt undersökt igen för att se hur läget är i mina kärl är – kanske måste jag acceptera den kranskärlsoperation som jag tackade nej till för 14 år sedan. Även 5 % sjukdom är jobbig!
Man blir som forskare rätt beklämd när man konfronteras med dem som tror sig VETA inom sjukvården. Hjärtläkaren på vårdcentralen hade till att börja med inte ens tittat på det EKG som en sjuksköterska hade gjort en halvtimma tidigare så man kan ju undra om han trodde på värdet av sina egna undersökningar. Kanske tar man bara EKG för att det är så enkelt att göra det och att det verkar vara proffsigt i ögonen på patienterna och kanske också för att vårdcentralerna får extra betalt av lanstinget för själva undersökningen när de utför den men att det i själva verket inte är så noga. Redan på vårdcentralen var de förstås väldigt pigga på att skriva ut hjärtmediciner men insåg det meningslösa med en sådan avogt kritisk patient som jag själv. Läkaren där blev istället av med mig genom en remiss till hjärtmottagningen på sjukhuset och det var förstås den remissen som jag var ute efter men jag misstänker att han nog satte någon ”giftstämpel” på mig i journalen.
För när jag nu kom till sjukhuset och fick träffa en specialist som i många år arbetat med hjärtsjuka var det faktiskt ett ganska spänt möte (p.g.a. giftstämpeln?) och specialisten var från början väldigt tydlig med att tala om att han tänkte följa regelboken (guidelines som han uttryckte det i vår svengelska värld) till punkt och pricka som han alltid gjorde och han deklarerade också klart att han över huvud taget inte var intresserad av att diskutera vad jag hade hållit på med i 14 år. Det visade sig till att börja med också att han inte hade tagit fram mina gamla journaler ordentligt för det var tydligen ”inte så lätt” (hur svårt kan detta vara på samma sjukhus?) och detta var ju en lite oroande inledning. Att inte ha ordning på sina papper när det handlar om liv och död för en patient är faktiskt lite trist ur ett patientperspektiv. Apropå att inte tro på värdet av de fysiologiska undersökningar man själv beställer så hade inte heller denna specialist på sjukhuset tittat på de provresultat som han hade begärt in i god tid före besöket – i sanning oroväckande! Jag försökte fråga honom om han inte tyckte det var anmärkningsvärt att en patient som 14 år tidigare drabbades av en väldigt allvarlig hjärtinfarkt och som då tackat nej en inbokad bypassoperation och dessutom inte hade tagit några hjärtmediciner över huvud taget under alla dessa år, ändå satt där och såg oförskämt frisk och pigg ut och dessutom på så gott humör.
Men nej! Han var inte det minsta imponerad av detta, snarare tvärtom! Detta rubbade därför inte det minsta hans grundmurade tro på de dogmer som är etablerade inom hjärtmedicinen. Att kosten skulle ha någon betydelse för utvecklingen av hjärtsjukdomen var helt ointressant och hade i hans ögon uppenbarligen bara ett löjes skimmer över sig. Jag hade i själva verket bara haft tur! För mig låter inte ointresse som en speciellt vetenskaplig attityd och egentligen var detta ointresse rent ofattbart i mina forskarögon. Men som han uttryckte det så ”ska vi väl inte bli ovänner för det”. Han lyckades i alla fall göra mig så irriterad, och frågan om detta var meningen, att han fick upp mitt blodtryck till 150/90 som han dessutom mätte under ultraljudsundersökning och var inte heller intresserad av det faktum att mina blodtrycksvärden vid vila stadigt ligger under 110/60 och senast häromkvällen på 103/56. För att uttrycka det milt så fanns det här en total brist på nyfikenhet över huvud taget inför min så kallade patientberättelse. Det är förstås specialisten som själv VET och patienterna är därför mer betraktas som tomflaskor som på ett löpande band ska fyllas med en standardcocktail av mediciner varav blodtrycksmediciner är en av ingredienserna oberoende av om patienten, som i mitt fall, har ett jättelågt blodtryck eller inte. I mina ögon, i sanning skrämmande!
En patient som stör den etablerade bilden måste förstås, som vanligt inom den medicinska världen, bara bli en helt ointressant anekdot för annars skulle ju läkaren själv tvingas att ifrågasätta de etablerade doktrinerna och hamna i samma läge som en präst som börjar ifrågasätta guds existens. Och ve den läkare som ifrågasätter dessa doktriner och försöker tänka självständigt på grund av sina egna kliniska erfarenheter. Då ”Binder han ris åt egen rygg!” som det gamla talesättet lyder. Tankarna smyger sig ändå på mig om det kanske ändå inte finns små tvivel på medicineringens förträfflighet och läkemedelsbolagens oförvitlighet men att sådana tvivel (panikungar) måste ha kvästs redan i sin linda och av pur självbevarelseinstinkt.
Nå – han undersökte som sagt hjärtat med ultraljud på ett professionellt sätt och konstaterade att det verkade vara friskt och fint på alla sätt och vis och detta var ju i och för sig uppmuntrande. Han beordrade också en lungröntgen och en ny kranskärlsröntgen och detta kändes också professionellt. Vi får väl se var detta slutar men då har vi i alla fall ett experimentellt fysikaliskt underlag som jag själv kan ta ställning till och inte bara hamna i en massa medicinsk Mumbo-Jumbo.
Som avslutning konstaterade han att min inställning att ha vägrat medicinering under alla dessa år måste vara på gränsen till ”kriminell”, ett konstaterande som antyder att han verkligen trodde på det han höll på med. Han skrev därför ut 5 olika hjärtmediciner som ”man alltid gör” (guidelines!) och förklarade noggrant fördelarna med medicinerna för mig och även hur obetydliga biverkningar de har. För att inte skapa mer irritation så talade jag om för honom, när han var färdig, att jag hade hört vad han sagt men talade också avslutningsvis om att jag har den inställning som han redan kände till. Han talade också om att de flesta patienterna inte vill ta några mediciner för att de inte vill erkänna att de var sjuka – intressant kommentar med tanke på temat för denna krönika. Det var ingen tvekan om att den här läkaren är en del av vårt dogmatiska medicinska etablissemang och han verkade verkligen tro på sina mediciner som ”mirakel”. Det fanns i mitt fall därför inte den minsta tillstymmelse till risk att han skulle äventyra sin läkarlegitimation när han nu skrev ut alla dessa mediciner även om det var uppenbart för honom att jag knappast skulle hämta ut någon av dem. Det finns ännu ingen lag om tvångsmedicinering för hjärtpatienter men vem vet hur länge detta kan vara om läkemedelsbolagen kanske får fria tyglar i framtiden. Jag är i alla fall innerligt tacksam för att vi inte är där ännu – annars hade jag knappast vågat uppsöka sjukvården.
En av de fem medicinerna han skrev ut var ett så kallat nitropreparat i sprayform som man ska ta vid kärlkrampsanfall (sådan medicin fick jag redan 1999 men som jag hittills aldrig har använt) men min erfarenhet är att 4 cl whisky är oerhört effektivt när jag får ett anfall och till min förvåning så var läkaren och jag för första gången under besöket helt överens när jag frågade om detta stämde med beprövad erfarenhet, även om jag inte ville argumentera om biverkningarna på de nitropreparat vilka, som vad jag har förstått, ökar risken för hjärtinfarkter medan alkoholen (i måttliga mängder) de facto minskar risken med 50 %.
Jag frågade som avslutning om han kunde rekommendera någon ordentlig avhandling kring detta med kranskärlssjukdom där jag själv kunde övertyga mig om det riktiga i hans argument. Han blev då faktiskt ganska ställd och hänvisade till internet (?) men jag fick till slut ett tips på en bok efter en del funderande och ett tips som jag naturligtvis ska titta närmare på. Men här fanns knappast någon entusiasm inför att en patient skulle vilja sätta sig in i ordentligt i sin egen sjukdom. Mitt slutliga intryck var därför också att denna specialist egentligen knappast i grunden knappast var intresserad av sitt eget specialområde annat än möjligen för få bekräftelser av de existerande dogmerna (guidelines!). Jag tror nog också att de flesta specialister är fångade i liknande ”råttfällor” för att alternativet är förstås är att börja tänka självständigt och detta skulle de facto mer eller mindra innebära ett ”självmord”. Och kan man egentligen begära att kliniskt verksamma specialister ska vara vetenskapliga och söka sanningen? Det gör ju bara ett jobb.
Och efter denna intressanta mentala övning på sjukhuset åkte hustru och jag direkt till Systembolaget och köpte två medicinflaskor för någon medicin måste man som allvarligt hjärtsjuk förstås ta för att hålla sig frisk, även i förebyggande syfte, och även om denna hjärtmedicin (ingen medicin är bevisat bättre) inte ingår i högkostnadsskyddet och därför inte heller drabbar övriga skattebetalare utan snarare tvärtom gynnar statskassan så är denna självmedicinering förstås inte bra för balansräkningarna hos läkemedelsbolagen. Och denna hjärtmedicin, i måttliga mängder, är vetenskapligt mycket väldokumenterad – det garanterar jag – och jag har ett par hundra referenser för intresserade!
Om Göran Sjöberg
Tack! En liten Whiskey löser både problem med hjärta och mage. Har inte vågat skippa blodtrycksmedicin, mådde så uselt, låg på 190//90 före medicinering och nu 140/85. Det ska vara bra och mår bra. Losartan 100mg/25. LCHF sen snart 10 år. Född -46
Ursäkta, men skulle det inte vara en idé att sätta rubriker över dessa tankvärda tankar så att det blir lättare att ”tanka” dem?!
Genom att tvingas sätta rubriker tvingas man att se vilka tankar som hör samman, och detta kräver naturligtvis viss tankemöda hos autoren, men sparar så mycket mer hos läsaren (gånger antalet läsare!).
Den som har dessa tankar är 70 plus utan mediciner, aktiv tennis- och golfstävlare, ketogen sedan 2003!
Tack för denna kloka krönika !!
Tänk om alla med liknande problem kunde lära sig att utmana etablissemanget och verkligen lära sig att istället lyssna och följa denna så kloka utmaning och berättelse.
Heder åt Dig som författat och beskrivit detta!
Hoppas många tar det till sig och lär av detta!
NiNi Med vänlig hälsning, till ff.
Jag läste detta med igenkännande (sneda) leenden ..hela vägen. Jag upplever samma sak vid mina (SLE) kontroller två gånger om året. Det är sällan samma specialist och samma fenomen att de inte läst min journal – dock känner alla till mitt pillermotstånd!
Samtidigt förstår jag att läkare inte vågar tänka tanken ut beträffande riktig mat (dvs LCHF) och som i mitt fall, komplementär/alternativ medicin etc. Det mesta de lärt sig skulle rasa, korthuset skulle falla ihop, och de skulle inte kunna fortsätta att arbeta i den konventionella vården. Det är enklare att ’inte se, inte höra och inte tala’ utan man fortsätter i spåren utstakade av läkemedelsjättarna. De har satt hela sjukvårdsapparaten på det där tåget som inte stannar någonstans och där farten bara ökar hela tiden… …
Läkare av idag har en lång utbildning, specialister ännu längre utbildning och min tro är att det kan inträffar ett utmattningssyndrom under resans gång. Jag har själv en lång utbildning och periodvis orkade jag inte ifrågasätta utan lät mig matas med information.
Läkarna har efter sin utbildning ett digert jobb med reglemente och vårdapparat som talar om för dem hur och vad de ska göra. Ungefär som hjärntvätt, tänk inte själv utan gör som du är tillsagd, sjukvård UPA.
Samma ska går igenom i andra områden i samhället, toppstyrning och gör som du är tillsagd annars betraktas du som en illojal medarbetare. Troligen har specialistläkare efter massor av studieår skapat andra privata intressen. Efter alla studieår vill de ”göra sitt jobb” och slippa plugga mer. Viss förståelse för detta är nog rimligt.
Jag tror det är dags för en uppryckning av det personliga engagemanget men det kan kanske inte ske utan en revolution gentemot styrsystemen. Ungefär som LCHF har vuxit fram, via personer som vågar tänka själv och skaffar sig information från andra än de etablerade sanningssägarna. Jag är övertygad om att det finns många läkare som också ifrågasätter och vill arbeta på ett annat sätt. Efter att ha läst den utmärkta artikelserien i DN om tillståndet i sjukvården tror jag det finns lika många som mår dåligt inom vården som söker dess hjälp.
Tack professor Göran!
Du må vara ”en förlust för läkemedelsindustrin” och som ”trilskande patient” en mara för sjukvården, men för oss som följer denna intressanta blogg är du liksom Annika en källa till glädje och nytta, en källa att hämta kraft ur! Det är sådana personer som du och Annika som gör skillnad, ni berikar och förändrar tillvaron för oss andra. Denna blogg är en mycket intressant och lärorik mötesplats.
För ett tiotal år sedan ansåg sjukvården att jag (som då befann mig i en stressad livssituation) behövde blodtryckmedicin för milt förhöjt blodtryck ”i förebyggande syfte”. Utan att närmare kontrollera min redan låga vilopuls föreslog läkaren Atenolol, som jag svarade mycket bra på ur blodtryckssynpunkt (fick halvera dosen direkt), men som gjorde mig seg; efter några veckor låg vilopulsen under fyrtio (på halv dos!) och jag blev slöare och slöare …
Grejen är att jag direkt funderade över varför jag som redan har så låg vilopuls skulle sänka den ytterligare (han förklarade att så skulle ske), men frågade inte eftersom jag var säker på att han visste vad han gjorde – vågade helt enkelt inte ifrågasätta. Nu vet jag bättre
@ Annika:
Jag tror att det ligger mycket i vad du säger och jag har förstås funderat mycket på den nästan chockerande attityd som jag mötte hos den specialisten. Han verkade förstås knappast vara den typ som mår dåligt inom sjukvården – snarare tvärtom.
Då är vi tillbaka på det faktum att han som specialist måste TRO på det han själv påstår är sant och att det kanske var därför han gick in i en stenhård försvarsposition när han mötte en person som jag själv. Om jag nu rätt kommer ihåg vad han sa så var det detta: ”Du kan kanske snacka omkull vem som helst men mig snackar du inte omkull!” Det var nog därför han var så tydlig med att han inte var intresserad av vad jag hade att säga.
Om någon som befinner sig långt från mitt eget specialistområde skulle komma och ”snacka omkull” mig då tror jag att min professionella självsäkerhet verkligen skulle få sig en rejäl knäck. Om jag som specialist inte kan svara på de enklaste frågorna inom mitt eget område inför en hyfsat påläst amatör då är det ju förstås en bättre strategi att inte ge sig in i någon diskussion över huvud taget.
@ Professor Göran:
”Då är vi tillbaka på det faktum att han som specialist måste TRO på det han själv påstårär är sant och att det kanske var därför han gick in i en stenhård försvarsposition när han mötte en person som jag själv. Om jag nu rätt kommer ihåg vad han sa så var det detta: ”Du kan kanske snacka omkull vem som helst men mig snackar du inte omkull!” Det var nog därför han var så tydlig med att han inte var intresserad av vad jag hade att säga”.
Detta tolkar jag som ren besserwisserattityd! Han inte bara tror – han VET!
Utan tvivel är man inte riktigt klok!
Ann Nilsson. Skrev:
Vad innebär 100mg/25?
@ 7 Professor Göran:
Läkare som är dumdryga besservissrar finns det massor av på alla nivåer. Utbildningen och yrkets status gynnar en sådan attityd. Det är patienten som måste se till sitt eget intresse och inte köpa läkarens direktiv rakt av. Patienten har laglig rätt att bestämma att inte utsätta sig för medicinering och åtgärder.
@ 9 Sofia:
Den tabletten består av losartan 100 mg och Hydroklortiazid 25 mg, en gammal vattendrivande substans som anses väldigt positiv i kombination med losartan och liknande substanser.
Gunnar Wessman en tidigare VD för Pharmacia ansåg nog att Mediciner allmänt var bra och värdefulla och hade själv 11 mediciner som han tog varje dag vid dryga 80 års ålder. Han har varit extremt rädd för fett och endast knaprat på kalkon som varande fettlågt. Hans blodtryck rusade ibland trots behandling med 3 blodtryckssänkare (som nog gick lite i kors) och en betablockare och Gunnar ringde ibland för att höra sig för om sitt Blodtrycket.
Vi (Jag och en läkare med kirurgspecialist kompetens) bestämde då att vi stegvis skulle sätta ut de flesta medicinerna men också att Gunnar skulle äta mer riktig mat, med goda feta såser. På morgonen skulle man börja dagen med kokosfett.
Dietomläggningen gick bra. Gunnar gillade det ”nya” käket som hans hustru länge ätit. Vid en kärlstelhetsmätning visade hustrun, som är ett fåtal år yngre än Gunnar på ett kärlstelhetsvärde på 29 år.
Det var ett gott recept tycker jag och vi tog stegvis bort preparat efter preparat (Totalt 19 st – när vi slutade sätta ut medicinerna fanns bara Trombyl kvar – och Blodtrycket landade på 140/75 för det mesta vid agitation kan det stiga. Men Gunnar Wessman hade nu landat i ett helt normalt blodtryck.
När Gunnar skulle på en rutinkontroll hos sin hjärtläkarprofessor på Södersjukhuset följde jag med som extra säkerhet.
När vi kom dit efter en lugn taxiresa mätte sköterskan upp ett BT på 145/75 och så inträdde vi till professorn
som efter en titt i datorn säjer Du har 13 mediciner ser jag – hur går det?
Jag inflikade att det var bara 11 på min lista och Gunnar fyllde i med att jag tar bara Trombyl nu. Professorn blev förfärad: ”Hur är blodtrycket? Du har ju flera blodtrycksänkare” – och han trodde inte på sköterskans mätning strax innan.
Vi kom överens om att mäta med automatik under några dygn – så kunde vi båda visa att vi hade rätt.
Professorn mätte fem ggr och jag kunde ju se på den stora manometern som stannade till vid ung. 140 och 75 vid varje mätning både liggande på britsen och sittande på britsen (ett ansträngande läge).
Nej vi behöver inte mäta nåt mer klarerade professorn – Han har ju faktiskt ett bra blodtryck.
På Gunnars fråga om det var några mediciner som professorn ville skriva ut, ville han absolut att han måste ta ett statinpreparat, Jag protesterade lamt men ville inte ifrågasätta professorn helt och så la han till en betablockare och en trycksänkare uti fall att.
När vi lämnade efter en lång genomgång som förvånade många av oss – tog jag hand om recepten enl. rekommendation från hustrun.
Vi skall tillägga att Gunnar tar vissa örter och hälsokostpreparat som ex. Arginin och ligger fortfarande bra
i sitt blodtryck.
En fin resa hälsar
karl
och tack för din fina betraktelse Göran S.
Hej Professor Göran!
Tack för en fantastiskt bra krönika…. Har ett tips ang. din kärlkramp det finns ett ämne som kan vara fantastiskt bra, organiskt svavel eller MSM som det kallas. Har många bekanta som blivit av med sin kärlkramp tack vare detta ämne, kunnat sluta med medicineringen.
Hej Göran, tack för din krönika, känner du till Dr Bernard Lown? Kolla denna länk https://bernardlown.wordpress.com/2012/04/29/social-responsibility-of-physicians/
Tack för intressanta inlägg!
I veckan träffade jag en läkare (dock inte sådan besserwisser) som kunde lyssna något till mina argument MOT kolesterolmedicin. Har tidigare tagit först statiner, senare ezetrol men fått mycket biverkningar av båda. Pga mitt nu höga total kolesterolvärde över 9 måste jag ta medicin enligt läkaren. Jag har hållit mig till LCHF nu i flera år.
Med bakgrund av professor Görans inlägg är jag fortfarande mycket tveksam att börja en ny kur med kolesterolmedicin.
Tacksam för synpunkter!
Ursäkta – det blev fel nedslag i början – det var inte 19 de skulle vara 10 – en tangent fel.
Är det alkoholen i sig som är välgörande eller måste det vara whisky? Alla gillar inte den speciella smaken, även om jag lärt mig tycka om den nu på äldre dar.
Göran, med tanke på din ålder och kritiska inställning är det väl troligt att du blivit nollad. Då finns det väl ingen anledning för läkaren att lägga ner dyrbar tid på att läsa journaler. 😉
Alla har rätt att få utskrift av sina journaler och provsvar. Det bör man göra rutinmässigt efter varje kontakt med vården.
0-HLR: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp.
0-Hjärtlungräddning: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp.
Hjärtkryss: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp.
Hjärtnollad: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp
Nollad: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp
Nollhjärtlung: Förhandsbeslut om att inte ge hjärt-lungräddning vid hjärtstopp
0-IVA: Avstå från intensivvård
0-HIA: Avstå från hjärtintensivvård
0-Respirator: Avstå från andningsapparat
0-Cytostatika: Avstå från cellgifter, en läkemedelsbehandling mot cancer
0-MIG: Avstå från att tillkalla mobila intensivvårdsgruppen
0-Pacemaker: Avstå från att operera in hjärtstimulator
0-Invasiv ventilatorbehandling: Avstå assisterad/mekanisk andningsstöd genom tub eller kanyl i luftstrupen
0-Noninvasiv ventilatorbehandling: Avstå assisterad/mekanisk andningsstöd med hjälp av mask
0-Dialys: Avstå från att rena blodet med hjälp av konstgjord njure
0-Operation: Avstå operation
0-Strålbehandling: Avstå behandling med joniserande strålning, används framförallt vid cancer.
0-Blodtransfusion: Avstå tillförsel av blod eller blodbeståndsdelar
0-Andningsoxygen: Avstå syrgas
0-Vasoaktiva läkemedel: Avstå från läkemedel som påverkar blodkärlens funktion och cirkulationen, ex adrenalin
0-Antibiotika: Avstå från en grupp av läkemedel som används mot bakterieinfektion
0-Nutrition: Avstå från att tillföra näring, exempelvis via sond eller dropp
0-Vätska: Avstå från att tillföra vätska via dropp
När min far var inlagd på sjukhus medgav man att han var nollad eftersom han var gammal och hade diabetes-II. Det räckte som orsak. Han hade ingen övervikt. Han rökte inte. Han drack inte, inte ens whisky.
@ Jill:
Tack för denna väldigt fin länk! Jag har sparat den som en favorit.
Jag kände inte till Dr Bernard Lown men det jag nu läste på länken fyller mig på något sätt med hopp om att det finns läkare som, på samma sätt som vår Annika, uppfyller den Hipokratiska eden om att avvakta och se om patienten kanske återhämtar sig utan att utföra några ingrepp för egen vinning och därmed åstadkomma skada.
Dessutom undestryker Dr Bernard Lown att det absolut viktigaste för en hjärtläkare är att lyssna på själva patientberättelsen och min hustru föreslog att jag skulle skriva ut detta och ge till den hjärtspecialist jag mötte, med tanke på att han rekommendera mig att söka kunskap på nätet (Länge leve nätet!), men vi inser båda (hon var med vid besöket) att detta skulle vara som att tömma vatten på en gås.
Tack igen för länken.
Jag tycker att Ni som är intresserade av vården och bryr er skall titta på filmen ”WhocaresinSweden” gjord av filmaren Jan Åkerblom från Artimus med hjälp av psykforskaren David Healy som skrev boken Pharmageddon. Det handlar mycket om SSRI preparat (Serotonin Reuptake Inhibitor) som inte skiljer sig mycket från placebo och ger besvärliga biverkningar när man skall ta sig ur beroendet. sk. Abstinens-problem.
Psykdoktorer behöver inte vare sig mäta kolesterol, blodtryck eller TSH ( vid sköldkörtel problem) utan kan glatt skriva ut dessa översålda preparat till sina patienter – och inte heller vanliga vårdcentraldoktorer har nåt mätvärde att stödja sig på – man bara skriver ut till 800 000 svenskar.
hälsar karl https://www.whocaresinsweden.com/
Vill vi ha det så här?
https://bilderblogg.se/a1/9vard.jpg
@ Kolesterolmedicin:
Jag kan självklart inte säga något annat än vad jag själv skulle göra i din situation. Efter at ha läste Uffe Ravnskovs böcker om kolesterolmyten skulle jag själv aldrig ta några kolestrolsänkande medel om man inte tvångsmedicinerar mig. Läs hans böcker och skaffa dig egen kunskap är mitt bästa råd.
Just nu läser jag också den helt nya boken om ”Sanningen om kolesterolet” av den.franske professorn Philippe Even som omedelbart och rejält har skakat om den franska medicinska världen. Han skräder inte orden om hur korrupt etablissemanget är när det gäller denna fråga och det nonsens som kolesterolbekämpningen med statiner innebär för att minska risken för hjärtattacker. Däremot är den skadliga inverkan på muskler och hjärna väl dokumenterad och de flesta patienter upphör däför av självbevarelsedrift när de efter ett tag börjar märka av dessa negativa effekter. Detta är, i mina men också i ett allt större antal människors ögon den allra största medicinskandalen genom tiderna. Det är frågan om ren cynisk girighet från läkemedelsbolagen sida.Detta är exakt min syn på förskrivningen av statinerna.
En både mänsklig och vetenskaplig skandal helt enkelt!
@ LenaK:
Som jag har förstått det hela så är det alkoholen i sig (och förstås alltid i måttliga mängder) som har denna både förebyggande och i mitt fall omedelbart kärlvidgande effekten som gör att kärlkrampen släpper inom några minuter. Logiken bakom denna, i detta sammanhang dramtiska 50% effekten, har jag dock aldrig riktigt förstått utom möjligen att den har en avslappnade effekt.
Som vanligt finns det hur mycket som helst att läsa om detta. Jag hittade 200 referenser på ett amerikanskt universitet med en avdelning som hade specialerat sig på alkoholens hälsoeffekter på alla plan.
https://www2.potsdam.edu/hansondj/AlcoholAndHealth.html
Ja, det är en ordentlig klämma hela läkarkåren och även sjuksköterskorna befinner sig i. Skulle tro att detta inte är unikt i samhället. Men nu handlar detta om hälsa och livslust hos en stor del av befolkningen och kan sägas vara ”lite” viktigare än många andra yrkeskårers arbete.
Men – ur läkemedelsindustrins perspektiv är detta förvisso en klämma som är mycket intressant Den vet mycket väl hur den ska agera för att måla in och hålla kvar vårdapparaten i det hörn den nu sitter i. Sjukdomar finns alltid och det har ju visat sig att det går finfint att ordna med ”guidelines” som permanentar sjukdomarna (symtombehandling). Den löpande försäljningen är säkrad.
Till detta kommer naturligtvis också fixad forskning (tror någon att sådant inte finns så studera https://www.artimus.se/whocaresinsweden/sv/whocaresinsweden.php ) som sätter värdena för nödvändig behandling på ”bra” nivåer så att ökning av försäljning ligger inom räckhåll.
Att i detta läge såga av kvisten man sitter på är ju dumt – så mycket förtjänster, både till löner och (önskad) forskning, och fina titlar! Att visa på kostfrågornas potential, som skulle minska sjukdomsutvecklingen och även nagga läkarauktoriteten i kanten, för att inte tala om legget, det vore ju också dumt.
Detta är en klämma, som vi ”patienter”, d.v.s. målgruppen i sammanhanget, endast kommer ur genom att se till att vi är hyfsat pålästa amatörer som Du, Göran skriver. De risker, som medföljer, få vi leva med. 14 år och mer för Dig, Göran, kan vara ett par månader för en annan! Särskilt inom hjärtområdet.
Det är en strid mot väderkvarnar! Men strider gör vi ändå. Är man anfallen, om så av en övermakt, försvarar man sig. Blir vi många, vilket är nödvändigt, kan/måste striden bli framgångsrik! Alla de som nu blir återställda och återfår livslusten genom kostomläggning hoppas vi ska bli stridslystna. Bilden Goliat mot 1000 Davidar får bli min avslutning på denna epistel!
Marshälsningar
Rolf Aronsson
Vad roligt att länken skänkte lite hopp. Det måste ha varit mycket svårt att bli behandlad så kallhjärtat och oprofessionellt som du blev vid ditt läkarbesök. Och tyvärr tror jag nog som du; det är nog inte lönt att ge kardiologen en utskrift av essän 🙂
Dr Lown har gått sin egen väg som kardiolog hela livet (det finns många fler högintressanta essäer i högermarginalen på bloggen i länken #14 ovan för dom som är intresserade) sedan han introducerade DC defibrillatorn. Han är själv över 90 och skriver bland annat så här om de svårigheter han mötte:
’In the early hour of morning, when sleep denudes reason of reasonableness, I was haunted by the likelihood of incarceration for manslaughter. These perturbing ruminations were not helped when a cardiology colleague accused me of indulging in unethical medical practice. He asked, “How would anyone regard a doctor who denied a chest X-ray to a patient coughing up blood because of some cockamamie theories?” I imagined he was accusing me of criminal negligence behind my back.’
Jag berundrar dr Lown oerhört och han är i princip ett praktexempel på inkarnation av ren godhet. Han engagerade sig mycket starkt i antikärnvapenrörelsen och var förmodligen en mycket avgörande person för den vad jag kan förstå.
Men de flesta av oss andra är bara vanliga människor, och det är inte alltid lätt att vara människa, och speciellt inte doktor i dessa dagar. Vill dock med detta inte ursäka den kardiolog du mötte.
Jag vill passa på och tacka Annika för att du har orkat, du är en fantastisk inspirationskälla för mig! Jag såg i någon intervju att det är din livsuppgift att sprida kunskapen om LCHF och du har redan gjort jättemycket.
@ Jill:
Dr Lown är verkligen både en beundransvärd hjärtläkare och dessutom är det han skriver mycket läsvärt och jag har nu läst flera av hans essäer med största intresse. Dessutom utstrålar dessa essäer en stor bildning som jag verkligen uppskattar men som idag verkar vara en sällsynthet.
Det är sådana här länkar, som du skickade, som gör att man snabbt kommer fram till ”pudelns kärna” och denna läsning gör därför att jag just nu känner mig ytterligt tveksam till att gå igenom den kranskälsröntgen jag nu är kallad till för jag vet ju redan svaret sedan 1999 och då kommer jag garanterat att hamna i en övertalningssituation för en bypass igen.
Nu har jag bevisligen klarat mig i 14 år vilket förstås är bättre än vad statistiken säger om jag hade genomgått operationen. Jag skulle egentligen behöva ha en ”second opinion” från någon läkare med Dr Lows integirtet men det är ju knappast troligt att någon sådan läkare skulle gå att hitta i Sverige.
Det sorgliga är ju engentligen att man inte kan lite på sjukvården över huvud taget och en tillit som i mitt fall på 14 år har dalat från nästan 100 % till nära 0 % idag.
Nå livet är fyllt av risker och ingen lever för evigt!
Och som Dr Lown säger så kan man inte slåss mot väderkvarnarna ensam.
@ 26 Professor Göran:
Min intuition säger mig att det inte finns någon läkare i världen som säkert kan säga om du bör genomgå en kranskärlsoperation, eller ballongvidgning, eller ej.
Det är en annan sak om du får en (hotande) hjärtinfarkt, då kanske du själv känner att du vill göra det.
Få människor är helt friska idag – inte jag heller, men jag känner mig friskare för varje år som gått sedan jag började med LCHF 2005,,,,
Jag brukar ofta tänka på Jonas Colting, när han började träna cykel var hans träningsrunda 5 – 6 mil och han tyckte det var långt – numera är hans träningsrunda omkring 25 mil.
Det är bara att konstatera att de flesta av oss är långt ifrån vår maximala kapacitet, många av oss går inte ens 30 minuter om dagen,,,,
Det är oxå intressant att läsa om Annikas egen historia, om en doktor blir frisk & smal av att byta kost så måste det ju rimligtvis betyda att kosten är effektivare än skolmedicinens piller?
Samma med Ralf Sundberg, författaren av ”Forskningsfusket” – han är oxå läkare som ätit sig friskare,,,
Herrarna Karl E. Arfors och Gunnar Wessman, båda med lång erfarenhet inom läkemedel verkar oxå lita mera på kostens betydelse än piller – jag skrattade gott då jag läste Karl´s redogörelse för hur piller efter piller plockats bort för att till slut normalisera blodtrycket,,,,
Å andra sidan tror jag det är mycket svårt att vara läkare idag – sätter de inte in hela arsenalen av tänkbara piller blir det ett h-s liv på vårdtagare och anhöriga om något händer och de riskerar anmälningar och att hängas ut i massmedia,,,,
Hjärtligt tack för Dina lärorika och intressanta lördags-krönikor.
Det är ofta våra egna – eller närståendes – kontakter med Sjukvården som gör att vi blir mer medvetna om vad som händer inom Sjukvården.
I mitt fall handlade det om en pappa som drabbades av ”sjukdom” i unga år och som fick genomgå det ena experimentet efter det andra. Läkemedelslistan blev längre och längre för varje år, men på den tiden fanns inte Internet och vi litade på personalen och de behandlingar som de föreslog.
Med detta i ”bagaget” blev jag en frågvis patient.
Det har inte varit lätt att få svar på frågorna.
Det tog många år innan jag insåg att man t.ex. alltid bör beställa journalkopior.
Det var ingen rolig läsning, men förklarade en del ”oförklarliga” saker.
Inte sällan hade man skrivit ovidkommande kommentarer. Sådant som kan ”färga av sig” på nästa läsare.
Mitt råd – beställ journalkopia vid varje läkarbesök.
Denna begäran gör att ”skribenten” tänker till.
Genom att läsa journalen kan man kanske också upptäcka/rätta till missförstånd.
Sällan har jag träffat på genuint nyfiken och intresserad vårdpersonal och det har väl delvis att göra med det som beskrivs i Maceij Zarembas utmärkta artikelserie i Dagens Nyheter (sista delen idag).
I dagens läge är det nödvändigt att vara en påläst patient eller företrädas av dito närstående.
Tänk vad Sjukvården skulle kunna lära sig av de ”besvärliga patienterna”!
P.S.
Nortin M. Hadler, M.D. – kritisk, amerikansk läkare har skrivit flera böcker.
I boken ”Worried Sick – a prescription for health in an overtreated America – finns bl.a. ett kapitel om hjärtproblem, behandlingar etc. Kapitlet har rubriken – The Heart of the Matter.
Boken Rethinking AGING – growing old and living well in an overtreated society (2011) är också en läsvärd bok.
”DRG har korrumperat oss”
https://www.dn.se/kultur-noje/pa-vilken-prislista-star-din-njursvikt
@ Professor Göran: Tack för en fantastisk artikel och för ditt arbete för upplysning. Vi har flera läkare som nu gör att framtiden känns ljusare för alla sjuka. Internet är en revolution och jag undrar hur länge statsapparaten låter internet vara fritt.
Efter att nu ha varit på en ordentlig söndagspromenad och klättrat upp och ned för bergsidan på Hunneberg i en så kallad klev och nu bara mår fint så har jag också beslutat att inte mer utsätta mig för en förödmjukande och inkompetent specialistvård och istället fortsätta som tidigare med den kost- och lagom motionslinje på samma sätt som under de senast 14 åren och som sagt med en och annan whisky. Och sjukhusjournalen har jag förstås också begärt att få.
Zarembas artikel som P länkade till blåste bort det sista spåret av tidigare tveksamhet.
Vad skönt att höra att du mår så bra! Och det går ju alltid att hålla ögonen öppna efter vettiga kardiologer i landet, fråga bekanta och bekantas bekanta etc. Sen tycker jag att man, förutom att man ska begära ut sin journal, kan begära att få byta doktor på den mottagning man går med hänvisning till att man blev mycket illa bemött. Kollegan kan vara mycket vettigare.
Prof. Göran – tack från mig också.
Jeg var inne på lommelegen.no en dag. Så på kombinert stent, bypass – operasjoner med ballongutvidelse når det gjelder det første. Veldig bra skrevet og illustrert – regner med at noe tilsvarende finnes på .se
Bla. var der et bilde (tegnet illustrasjon) som viste hvor tett det kan bli for blodet å komme gjennom. Om det ikke rett ut skremte meg, så fikk jeg et bilde av alvorligheten.
Du kjenner best på hva som er riktig for deg! Dock, varfor inte undersøke – (der kom svensken – he,he) … selv om det kan ge lite högre blodtryck med det samme. Du står jo helt fritt til å ta imot ell. ikke ta imot tilbud i etterkant – det hører til pasientrettighetene våre.
Som jeg forstår så er hverken ”by-pass” – eller stenter risikofrie i det lange löp – utskifting – pådytting av medisiner o.s.b.
Tack så mycket – du ger oss så goda ”vibbar” när det kommer til nuvarande och senare (evnt.) styrka som vi kan få bruk for før ell. senere – godt forberedt.
Hvorfor er det bare leger som får og har så mye informasjon om sykdom som vi kan få = pidestall-virksomhet – helt unaturlig – få dem ned derifra = jamlikhet = helt mulig – yes! Og forebyggende!
Er det noen som våger si: ”Men då risikerer du diagnosen: Hypokonder” – ha, ha ha, många sätt att härska – JA – he, he.
Om kranskärlsröntgen/koronarangiografi.
Låg frekvens av komplikationer hävdar man när
1 på 1000 dör av undersökningen i hjärtinfarkt och
upp till 1 på 200 får stroke.
Sammantagna komplikationsrisken är 2-4 %
står det i artikel i Läkartidningen från 2008:
https://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10568
Professor Göran Skrev:
Jag blev egentligen inte särskilt upprörd av Zarembas artikel – sjukvården bara sväller och det verkar inte spela någon roll hur mycket den byggs ut.
Tvärtom tycker jag synd om de som jobbar i systemet, att vara läkare är nog förknippat med en del status men något drömyrke verkar det inte vara – jag tror de får slita rätt så hårt under rätt så pressade förhållanden,,,,
Går man in på ett sjukhus idag kan man relativt lätt identifiera 3 yrkesgrupper, lätt springande brukar vara läkare, förhöjd gånghastighet exekveras av de flesta sjuksyrrorna medan den normala till lätt släpande takten som regel tillhör undersköterskor och städpersonal,,,,
I mångt och mycket är det här ett ledningsproblem – inget tyder på att en politiskt styrd sjukvård kommer att klara av detta så det gäller att hålla sig frisk,,,,
Nu verkar kostens betydelse komma upp på den politiska dagordningen – lite motarbetad så klart på samma sätt som miljöpartiets ideér var när de startade – men det kommer så klart,,,,
Men varför kalla ett parti för Sjukvårdsparti? Är det inte ett Friskparti vi egentligen behöver?
@ 36 Tombola:
Det är helt OK med ett ”Friskparti” som förespråkar LCHF för bättre hälsa. Men vem ska medverka i det partiet?
Jag känner mig inte redo att aktivera mig i ett politiskt parti. Jag har redan varit utsatt för mer än tillräckligt av bråk sedan förut.
@ Anders S:
Tack for länk – kanske best låta naturen gå sin gång – och tar en ”prof. Göran” 🙂
@ Anders S:
Jag insåg också riskerna bara med själva kranskärlsröntgenundersökningen. Sedan är en bypassoperation inte att leka med på något sätt. Dessutom varar operationen i genomsnitt bara i ungefär 7 år innan den måste göras om och den nya operationen har inte alls så goda odds som den första. Dessutom visar statistiken att överlevnaden inte skiljer sig så mycket mellan de som genomgått bypass och de som avstått från operationen. Om jag hade accepterat bypassen 1999 säger statistiken att jag knappast hade suttit här och skrivit på min dator.
Och det är många som tjänar stora pengar på dessa operationer pss. som med gastric bypass.
Sjukvården är hur sjuk som helst idag.
Annika Dahlqvist Skrev:
Jag tycker det var fel att kalla ett parti för ”Sjukvårdspartiet” när dess egentliga syfte är att hålla folk friska – det var inte bildandet av ett nytt parti jag avsåg!
Valet av namn på Miljöpartiet är helt ok – det skulle ju inte vara särskilt tilldragande om det skulle heta ”Gift & Skräppartiet”,,,,
Spontant skulle jag hellre rösta på ett parti som heter Friskpartiet än Sjukvårdspartiet även om deras agendor vore helt lika!
Jag hade inga tankar på att du skulle starta ett nytt parti – du gör betydligt mera nytta som läkare och opinionsbildare på din blogg än i dammiga möteslokaler där tiden stått stilla i 30 – 40 år,,,,
LCHF i politiken kommer – vi har inte råd med den enorma mängd sjukdomar som skräpmaten ger upphov till – och det händer saker även man kan tycka att det går långsamt,,,,,
Själv tycker jag nog att inlägg 12 ovan i denna tråd är bland det roligaste jag läst på din blogg – en fd läkemedelsdirektör som kurerar sig på feta såser och kokosfett istället för en bunt kontraproduktiva piller av ytterst tveksam effektivitet – om man har varit tveksam till kostens inverkan tidigare så borde väl vem som helst bli övertygad om att kost & livstil är betydligt effektivare än piller efter att ha läst detta inlägg?
Fast jag är inte förvånad – jag har gjort exakt likadant själv,,,,
Min tandhygenist som sedan ett antal år är en LCHF-anhängare ser bara yngre, smalare och friskare för varje år som går – det är ingen överdrift att hon föryngras med minst 2 år för varje år som jag gått hos henne – i år berättade hon att hon varit på fortbildning och där hade man talat om det vita brödets skadlighet för tandhälsan – det var första gången hon hört detta sägas offentligt av kursledarna – inte undra på att bagerierna permitterar eller läggs ned,,,,
Professor Göran Skrev:
All insatser borde deklareras med hederlig statistik – hur effektiv är egentligen behandlingen i förhållande till dess nackdelar – tror nog att huvuddelen av de piller som vi stoppar i oss är rätt så verkningslösa eller ger för lite i förhållande till deras biverkningar och detsamma gäller nog en hel del operationer,,,,,
I rättvisans namn bör vi inte glömma att det
trots allt finns en helt fantastisk sjukvård
med oerhört kunnig och duktig personal
som kan uträtta underverk när allting fungerar. Det är tack och lov inte allting som gått snett
ännu.
Det hemska är att det numera bara undantagsvis
fungerar trots helt enorma insatser av resurser
som inte utnyttjas på rätt sätt.
Vi har aldrig haft så många läkare som nu.
Några nyckelord:
Politiker
Byråkrati
Styrhetsvansinne (!)
Girighet
Leka affär
Läkemedelsindustri
Livsmedelsindustri
Legitimerade läkemedelsförsäljare
Manipulationer
Karriärsjuka
Högfärd
Avundsjuka
Missunnsamhet
Brist på engagemang
Okunskap
Rigiditet
Felslut från statistik
Kausalitet – orsak-verkan
Prevention
Ortomolekylär medicin
Biokemisk individualitet
Det finns fler…
Intressant krönika. Det ger mig råg i ryggen inför mina kontakter med sjukvården. Jag har på eget bevåg satt ut statiner, pga svåra biverkningar redan efter några månader. Efter tio månader har jag satt ut blodtryckssänkaren, och mitt tryck ligger lägre nu än med medicin. Har också ätit strikt lchf i några månader. Jag läste Dr Dahlqvists bok redan 2008 och kände igen mig. En överväldigande sjukdomskänsla redan vid 52, inga fel enligt tester, men jag kände att jag kommer att dö om jag inte gör något. Sedan 4,5 år äter jag lchf, till en början moderat (åt Medelhavskost innan) och det tog emot med mycket fett. Jag har alltid ätit smör och ren, oprocessad mat i mån det går, men fettet är man ju ihjälskrämd för.
Nu ska jag snart träffa sjukvården igen, dels för att jag vill ha en dygnsmätning på trycket, men också för att jag vill göra en anmälan gällande dessa mediciners biverkningar. De två läkare jag har träffat innan ville inte skriva under på detta. trots att jag i nuläget bara orkar gå 20 m pga muskelkramp ich muskelsvaghet. Samtliga sju läkare har allvarligt påtalat galenskapen i att inte äta statiner och annat jox.
Jag har inte köpt andras åsikter rakt av, jag är alltid kritisk, men jag känner ju min kropp och vet t ex direkt om trycket stiger. Mina värden har för övrigt bara varit lätt förhöjda, och hjärtat är i supertrim.
Jag förstår att många blir rädda vid hjärt-kärlhändelser (jag fick själv en stroke) men jag blev sjuk av medicinerna, snarare än av stora problem efter min stroke. Jag har t ex gått runt med en känsla av att inte få upp syre till hjärnan, med dimsyn och dimmig teflonhjärna som följd. Redan efter två dagar rusade blodet till hjärnan. Jag orkar mer, tänker bättre och hoppas att muskelproblemne ger sig. Jag äter D-vitamin, magnesium och kelp, och ska nog sätta ut Trombylen så småningom, eftersom jag har känslig mage och får ganska ont av den.
En stor orsak till att man underutnyttjar de enorma resurser man förfogar över är att flertalet byråkrater och politiker inte förstår skillnad mellan självkostnad och marginalkostnad. Prissättningsmodeller bygger vanligtvis på självkostnad och det leder utan undantag till underutnyttjande och suboptimering. Ett vanligt exempel är att man har tomma avdelningar och utrustning stående eftersom de ”kostar” att använda. I verkligheten kostar de naturligtvis ingenting extra att använda eftersom kostnader är fasta. Istället sliter överbeläggning på de resurser man använder och orsakar en massa extrakostnader och vårdproblem.
Att leka affär i budgetstyrda organisationer leder dessutom alltid till suboptimeringar eftersom chefer snabbt lär sig att manipulera systemet. De budgeterar till exempel avsiktligt fel för att kunna visa ett fiktivt överskott eller för att få mer resurser att disponera över. När det fiktiva resultatet ger karriärmöjligheter blir det ännu värre.
Gång på gång läser man om samma sak – folk som på eget initiativ slutar med medicin och verkar fungera alldeles utmärkt ändå.
Tittar man runt omkring sig kan man se många märkligheter, blodtrycksmediciner till 85 åringar som egentligen inte har särskilt högt tryck – flera jag känner blir så yra att de förr eller senare kommer att trilla med risk för benbrott och dess komplikationer för att inte tala om hur sänkt deras livskvalité blir,,,,
För att inte tala om statiner och rådet att äta Beccel istället för riktig mat – var och varannan människa runt mig tror på detta dravel – ofta lågutbildade och äldre personer med stor respekt för läkaren. Det är ingen rolig syn – ofta är matbordet fullt av pillerburkar – 8 – 12 piller verkar vara vanligt och självklart har de blivit pådyvlade insulin som de tar mellan de kaksmulor, vitt bröd, sockerdricka och allt annat som garanterat håller dem sjuka,,,,
Och SSRI-piller till alla som bara knystar om lite besvärligheter, kvinnor verkar vara särskilt utsatta för att bli utsatta för detta övergrepp – när de egentligen skulle behöva riktig mat – tittar man i deras kylskåp finns inte en riktig matbit – bara lättprodukter och som en direkt biverkning av sina lyckopiller går de upp 10 – 20 kg extra till den redan för höga vikten och de blir ännu mera deprimerade,,,,
Som lekman kan man inte göra mycket åt eländet mer än att försöka få folk att läsa på själva och därigenom börja ifrågasätta deras övertro på piller & läkare – ofta är det lönslöst, de människor som är mottagliga för annan information än den de får av läkaren ändrar ofta sin kost & livsstil på egen hand,,,,
Jag kan bara gissa – minst 80% av alla piller som folk äter är helt onödiga, vilken som helst kan lätt konstatera att många piller är kontraproduktiva då de tas tillsammans och många omöjliggör att den egentliga orsaken till problemen kan åtgärdas,,,,
Men vi ska inte skylla allt på läkaren – många av de här människorna verkar ha sina piller som ”hobby” och verkar inte ha något emot att bli yra i skallen, impotenta, överviktiga, deprimerade men valet är deras i alla fall till en viss del.
Fast med vilken rätt skall detta vansinne pågå. Det drabbar ju inte bara de som äter smörjan utan oss alla då de pissar ut resterna i vattnet – pillren orsakar på lite sikt ett stort problem för oss alla.
Om man jämför rökning med piller tror jag faktiskt att rökning är relativt harmlöst i förhållande alla piller som vi mer eller mindre blir utsatta för oavsett om vi vill eller inte,,,,
@ Tombola: ” …ofta lågutbildade och äldre personer med stor respekt för läkaren. …”
Jag känner mer än en fettskramd högutbildad individ som äter Becel och liknande smörja och som av någon obegriplig anledning inte vågar byta ut potatis, pasta, ris och bröd mot grönsaker med motiveringen att det nog säkrast att äta ”lite av varje”.
Undrar just om rädslan inte är en mycket hög tröskel att komma över? Det är ju klart att rädslan är en av de starkaste krafter (kanske den starkaste) som sedan urminnes tider haft en viktig funktion för människans överlevnad och det är väl denna kunskap som pillertrillarindustrin listigt nog utnyttjar; att inte följa en allvarlig skrämselpropagerande läkarens rekommendationer kan ju faktiskt vara förenat med livsfara – bäst att gardera sig.
gt Skrev:
Att lång utbildning (inbillning??) inte nödvändigtvis innebär vare sig kunskaper eller logiskt tänkande ser vi ju många exempel på när kost, övervikt & sjukdomar diskuteras – tänker då särskilt på en profoss vars specialité vid bantning verkar vara hallonbåtar och sockerstinna pulverdieter,,,,
Men hälsan är starkt förknippad med utbildning i stort – och de äldre vågar nog ofta inte säga emot vare sig präst eller läkare men detta håller så klart på att ändra sig,,,,
@ Tombola:
Hela sjukvården och det mesta inom medicinen handlar i mina ögon bara om tro även om man hela tiden hävdar att man har stöd hos vetenskapen.
Läkaren tror att han vet trots att han knappast är påläst. Han har nog inget alternativ till denna attityd i dagens medicinerande och mekaniserade sjukvård för vård i traditionell mening är det knappast frågan om annat än i ord.
Patienterna går till sjukvårdscentralen för att de också tror att läkaren vet och kan hjälpa dem med deras besvär och hamnar sedan lätt i en paniksituation när något testvärde hamnat utanför ramarna som t.ex. ett för högt kolesterolvärde. Som du säger så håller patienterna sedan krampaktigt i alla sina pillerburkar som om dessa vore deras sista livlinor. Jag kommer fortfarande ihåg de kassar med medicinburkar som vi lämnade tillbaka till apoteket när min far gick bort för många år sedan. Hela det gigantiska väderkvarnssystem som vår sjukvård idag utgör har ju knappast blivit bättre sedan dess och är vi närmare eftertanke alltför grymt omänskligt som Zaremba så initierat pekar på.
DN:
”de mest lönsamma patienterna var de med lägst födelsevikt, som inte levde så länge”
”sjukvårdsmonopol med divisionschefen”
”Om man hamnade på Chans kunde man få två extra sjukvårdsplatser tack vare att två patienter dött. Om man överskred budgeten gick man till ruta Fängelse”
https://mobil.dn.se/c.jsp;jsessionid=C88F9ABE1C36E6A488918DF1A03C497C.rocco4?cid=25480521&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fm%2fmobile%2farticle%3fid%3d894690__Article&rssid=25487531
Hur mycket oro tål en människa?
https://mobil.dn.se/c.jsp?cid=25480521&item=http%3a%2f%2fwww.dn.se%2fm%2fmobile%2farticle%3fid%3d894424__Article
@ Professor Göran:
Det tar ju som bekant 7 dagar att bota en förkylning på egen hand men bara 1 vecka med hjälp av doktorn,,,
Ann Fernholm tycker vi ska göra vården till en valfråga men jag tycker det är mera logiskt att starta med kosten vilket snabbt skulle få ned belastningen på vården,,,,
Men som det ser ut idag gäller det att hålla sig frisk på egen hand,,,,
@ 51 Tombola:
Jag tycker också att det är viktigast för oss att göra kosten till en valfråga. Det är bara genom att förändra kostrekommendationerna och öka medvetenheten om kostens betydelse som man kan minska belastningen på vårdapparaten.
52 @ Annika Dahlqvist:
Tyvärr är det väl så att politikerna så gott som helt och hållet har tappat styrförmågan, i realiteten styrs ju landet numera av ett relativt litet parti och resten har fullt upp med att klänga sig fast vid köttgrytorna så länge de kan,,,
Så den gamla partipolitiken kan vi nog hoppa över, den har stått stilla i minst 40 år och inget tyder på ett snabbt uppvaknande bland ”etablissemangets” partier!
Det stora problemet med sjukvården idag är knappast bristande resurser ifråga om pengar utan är till stor del ett ledningsproblem.
Men det allra största problemet är ju att folk känner sig sjuka i tid och otid – ska vi gissa att minst 50% av alla som besöker en vårdcentral idag inte skulle behöva gå dit om de skulle äta riktig mat istället för den smörja som de stoppar i sig,,,,
Mest synd är det om barnen, tidigt stämplas de med allehanda bokstavskombinationer varav de flesta sannolikt beror på undermånlig kost – alla är fixerade vid piller och ingen ifrågasätter kosten.
Många unga idag lever på återuppvärmd spagetti och mamma scans gummiliknande ”köttbullar” nedsköljt med coca cola – inte undra på att de inte orkar sitta stilla på en sån kost – sen blir det en hjärnskrynklare och de sätts på piller redan innan de gått ur mellanstadiet – jag ser ofta det här och man får ju lust att ge föräldrarna ett kok stryk men det är ju inte tillåtet och det kanske inte hjälper heller?
Men det är en märklig tid vi lever i – folk i allmänhet är betydligt mera noga med vilken olja de har i bilen än vilken mat de ger sina barn,,,,
Vad gör vi åt detta?
@ 53 Tombola:
Vi gör ju så gott vi kan, sprider budskapet via Internet, böcker och personliga kontakter.
Vad mer kan vi göra?
54 @ Annika Dahlqvist:
Ja – du har rätt, som vanligt,,,,
Det måste få ta sin tid – att nu diabetesföreningarna håller kurser i LCHF är viktigt – varje botad person kommer att tala om detta för massor av andra personer i sin omgivning,,,,
Annika Dahlqvist Skrev:
Man kan inte göra mer än sitt bästa!
Man kan inte engagera sig mer än du gjort och gör. Faktum är att fler och fler kommer i kontakt med den ständigt ökande skaran som provar på och inser fördelarna med LCHF. Jag hoppas innerligt att du njuter av allt fantastiskt arbete du gjort och gör, de tusentals människor som blivit friskare tack vare ditt engagemang. Hoppas att du börjar kunna koppla av när du ser att det finns efterträdare som på olika sätt drar sitt strå till stacken …
Intresset för LCHF ökar ..hela tiden. Jag hörde talas om LCHF när budskapet var nytt men var inte intresserad vid den tiden. Däremot hade jag gärna skrivit på petitioner för LCHF redan då , eftersom jag vurmar för ’personligt ansvar’ – vilket även innebär rätten att få välja den kost man mår bra av!
Även jag, som är novis betr LCHF, har börjat sprida budskapet ’till världens alla hörn’ ..baby steps. 🙂
Kemikalierfri riktig mat och dryck (..även ’green&clean’ kroppsvård, kläder, rengöringsmedel och annat i hushållet) har jag propagerat för i många år. Att vi blir fler och fler som ifrågasätter skräpmat, onödig medicinering etc är en spännande och mycket glädjande utveckling (även om det går alldeles för långsamt i mitt tycke!). Jag sällar mig till dem som hyllar dig Annika för ditt mod och din styrka! De som försökte gick bet på att få tyst på dig ’då’ – och nu ÄR det försent!
Om etablissemanget skulle ändra sig av sig självt så de klart inse att vi närmare sig avgrunden och framför allt förstå orsaken till detta – dvs. kolhydraterna i vår kost.
Inte mycket talar för detta med tanke på att man ständigt hånar alla oss tusentals som blivit friska med LCHF som ”anekdoter” och som man alltid gjort inom medicinen när patienterna inte följt de etablerade dogmerna men ändå blivit friska. Då är det huvudet i sanden som gäller.
Därför tror jag bara att det genom ett tryck från en gräsrotsrörelse, inte minst genom internet, som de kan få upp huvudet ur sanden.
DN har släppt den artikel fri som man tidigare tog betalt för: ”Hur mycket bonus ger ett benbrott?”
https://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/hur-mycket-bonus-ger-ett-benbrott
”Får man in en misshandlad kvinna skall man först fråga om hon har margarin eller smör på mackorna, äter nog med frukt, motionerar 30 minuter varje dag samt om alkoholintaget överstiger 168 gram per vecka. Svaren skall (med personnummer) levereras till landstinget. Nej, läkarna är inte tvungna. Men vid utebliven rapport bestraffas mottagningen ekonomiskt.”
Länkar till alla artiklarna:
https://www.dn.se/Stories/stories-kultur/den-olonsamma-patienten