En myt som omhuldas av etablissemanget är att hjärnan behöver kolhydrater, och därför är inte lågkolhydratkost bra.
I bloggen Träna styrka, av den demoniske Jacob Gudiol, har han tagit upp om extrem lågkolhydratkost – fasta.
Han berättar om en man som fastade 382 dagar. Han tog endast tillskott av vitaminer och mineraler, i övrigt levde han på sitt lagrade fett.
Han gick ner i vikt i snitt 3 hg per dag, från 207 till 81 kg, sammanlagt 126 kg. Så vitt jag förstår gick det bra för honom.
Hur är detta möjligt om hjärnan behöver tillförda kolhydrater?
Svaret är att hjärnan behöver ett normalt blodsocker, och det får den även utan tillförda kolhydrater, genom glukoneogenes. Då tillverkar kroppen själv det blodsocker den behöver utifrån protein och fett. I fallet med långvarig fasta kan ju kroppen inte äta upp alla sina muskler, utan glukoneogenesen måste ske huvudsakligen på fett.
Demoniske Gudiol – jag gillar den här killen, finns massor med kunskap förklarad på hans sida! 🙂
Men det gör det här oxå!
Mannen levde på 300 gram fett dagligen vilket borde betyda ungefär 2700 kcal per dygn i snitt – ska vi gissa att verkningsgraden då man går på kroppsfett är lite lägre – det kanske motsvarar cirka 2500 kcal?
Jag ser inget konstigt i detta – om jag inte äter så går kroppen över på ”batteridriften” efter en knapp timme med svaga hungerskänslor,,,,
Frågan bör kanske vara vad som är optimalt för en människa. Att vara i ketos eller inte?
Mattias Ribbing – Svensk mästare i minne – gör sina bsta resultat på strikt LCHF.
https://www.kostdoktorn.se/?s=mattias+Ribbing
Jag är helt övertygad numera att ketos är ett idealt grundtillstånd ur alla avseenden -utom, än så länge, de sociala.
Mycket tyder på att även hjärnan mår bäst på ketoner, Bruce Fife hävdar att mild ketos kan ge en del skydd mot neurodegenerativa sjukdomar såsom Alzheimer och Parkinson m fl.
Tombola Skrev:
Fettväv innehåller tydligen ”bara” 7000 kcal/kg vilket ändrar lite på siffrorna ovan – en låg förbrukning per dygn men med kroppen inställd på svält och att gossebarnet i fråga knappast var särskilt fysiskt aktiv med sin övervikt verkar ekvationen med mina begränsade kunskaper gå ihop bra,,,,,
Hans hjärna fungerade säkert utmärkt då han bantade – hjärnan kräver ju bara cirka 500 kcal/dygn och det finns det ju plats för även om om glykoneogenesen i sig kostar lite extra,,,
Den enda ”nackdel” jag upplevt med att vara i ketos är att man får ett ”överskott” av energi i början av ketosen men att detta normaliseras efter någon vecka.
För oss som är insulinresistenta börjar jag bli mer och mer övertygad om att det är mycket bra att vara i ketos så ofta som möjligt så för t2 passar nog periodisk fasta utmärkt,,,,
Bra att det tydligen gick bra för honom. Jag har hört att en så snabb viktminskning kan vara direkt farlig eftersom det innebär en stor påfrestning för kroppen.
@ 7 Kattmoster:
Säkerligen hade det varit skonsammare för kroppen om han hade sträckt ut viktminskningen över flera år.
Men då är förstås risken att det inte hade fungerat. Särskilt om han inte var LCHF-medveten.