Professor Görans krönika:
Att vara ”övertygad” om att man har ”rätt”
Som trogna läsare av mina krönikor vet så är den gamle grekiske filosofen Xenofanes uttalande ”All kunskap är bara en flätad väv av gissningar!” ett av mina favorit uttryck. Med andra ord så tror jag aldrig att man kan bevisa att man har rätt utan bara göra det man påstår mer troligt genom att tala för sin sak men förstås främst genom att föregå med gott exempel. Ibland är man dock väldigt övertygad om att man har ”rätt” och har svårt att förstå att det sedan ska vara så oerhört svårt att övertyga andra om den ”sanning” man funnit.
Många av er känner till att en av mina käpphästar har att göra med min hustrus sockersjuka. Det hela är i grund och botten väldigt enkelt. Hon blir omedelbart sjuk varje gång hon äter socker vilket också inkluderar all mat som innehåller kolhydrater eftersom dessa så gott som omedelbart (inom någon timme) omvandlas till blodsocker (glukos) genom matsmältningssystemet. Sköter hon sig och klarar av att avstå från kolhydraterna så reparerar kroppen sig själv efter ett tag. När vi började med strikt LCHF för snart fyra år sedan försvann t.ex. de nervskador i händer och fötter (perifera neuropati) som hon hade dragits med några år, och som orsakats av hennes sockersjuka, efter ungefär ett halvår. Mörkersyn och mag- och tarmproblem försvann ännu fortare. Men så fort hon fuskar vid något enstaka tillfälle, vilket tyvärr händer någon gång, så gör de gamla skadorna sig direkt påminda. Efter någon månad har dock kroppen åter reparerat sig själv. Mediciner är tabu för att de inte tar bort själva orsaken.
Vi har här att gör med det mest grundläggande inom det vi kan kalla naturvetenskaplig logik – orsak och verkan. Det viktigaste är att entydigt fastställa orsaken till fysiologiskt fenomen vilket en annan av mina favoriter, den berömde franske fysiologen Claude Bernard, ständigt försöka hamra in i huvudet på det medicinska etablissemanget i mitten av 1800-talet. Funderar man det minsta över vad som pågår inom det medicinska etablissemanget idag så inser man att Claude Bernard tyvärr misslyckades i sin mission att bryta det medeltida skolastiska mörker som därför fortfarande härskar med oförminskad styrka. För att uttrycka det i klartext så är man inom medicinen inte intresserad av att hitta orsaker till sjukdomar utan satsar all energi på att istället ta fram mediciner som framför allt ska dämpa symptomen. Anledningen till dessa sakernas tillstånd är naturligtvis att läkemedelsindustrin vill tjäna pengar på medicinerna och detta gör de knappast på friska människor. Detta är faktiskt en ruskig insikt i affärsmässig cynism men helt i överensstämmelse med all logik för i affärsmoralen finns inget utrymme för barmhärtighet eller inneboende godhet.
Nå – tillbaka till min hustru och orsak och verkan. Varje gång hon avstår från kolhydrater blir hon som sagt frisk och varje gång hon äter kolhydrater blir hon sjuk. Som Claude Bernard så visst påpekade så har vi då funnit ett vetenskapligt orsakssammanhang. Det är då ställt ”utom allt tvivel” att hon är sockersjuk och förhållandet mellan orsaken och verkan är ju faktiskt också ovedersägligt elementär. Det vilar därför då ett löjets skimmer över varje tvivel på att hon skulle vara sockersjuk men med Xenofanes är detta ändå förstås bara en flätad väv av gissningar.
Men skulle vi uppsöka en diabetessjuksköterska, vilket bara inte skulle falla oss in och framför allt inte min hustru, för att övertyga en sådan ”expert” om att ska man inte skall äta socker när man är sockersjuk för att man då blir sjuk skulle förstås vara som att tömma vatten på en gås och något besök är därför inte aktuellt.
Tanken ligger då nära till hands att alla diabetessjuksköterskor antingen skulle vara ”idioter” eller möjligen allihop avstod från eventuella lektioner i grundläggande fysiologi vid sin utbildning. Detta resonemang håller förstå inte och då kommer vi till en mer trolig förklaring till sakernas tillstånd i denna yrkesgrupp och ett citat från min tredje favorit, filosofen Bertrand Russel: ”De flesta människor skulle hellre dö än tänka! Och de gör det!”
Till detta har jag en egen filosofisk tilläggsregel som i detta fall främst gäller denna yrkesgrupp men som i stort sett är tillämplig på allra flesta som arbetar inom sjukvårdsapparaten uppifrån och ned.
”Anledningen till att de flesta hellre skulle dö än tänka och gör det är att de faktiskt skulle göra det om de gjorde det!”
Detta tål förstås att fundera lite på och även på varför Annika blev ett undantag från denna regel för ganska exakt fem år sedan.
Om Göran Sjöberg
Erfarenhet är konsten att göra kvalificerade gissningar,,,,,
Jag har alltid varit frisk och de få gånger jag åkt på en influensaliknande förkylning så har det (vart 10:e år) berott på överträning, dvs förmodligen har jag haft en infektion i kroppen som brutit ut efer extra överträning. Det accepterar jag och är lite försiktigare nuförtiden (66 år med 55 årig träningserfarenhet av långdistansträning). För två år sedan fick jag prostatacancer (vilket jag naturligtvis inte accepterade eller tolererade delvis pga ganska sunt leverne) så började jag forska och kom fram till (som minst 3 pensionerade läkare som själva drabbats) att huvudorsaken var övermått av kolhydrater. Cancer kräver kolhydrater och sjukdomen triggas igång av för hög insulinnivå vilken i sin tur triggar hormoner som ger sig på cellkärnor i utsatta kroppsdelar, typ prostata, bröst od. Alltså så testade jag LCHF utan några som helst övergångsproblem då jag redan var van via träningen att använda kroppsfettet i hög grad.
Skönt att veta att det börjar röra på sig i ämnet och jag tror att en gigantisk förtroendekris är på gång vilket kommer resultera i många misstag där faktiskt läkarkåren ”har mycket på fötterna” och det kommer att ifrågasättas kanske på ett olyckligt sätt.
Men som man bäddar får man ligga… Har personligen erfarenhet av unga läkare som faktiskt är mycket öppna för nya trender och inser problematiken. Därmed inte sagt att jag har insett någon slags total sanning, men när det gäller födointag och dess verkan har jag personlig egen erfarenhet. Jag har alltid mått bra och varit frisk och nu (efter operationen) mår jag om möjligt, ännu bättre. Inser dock att högre ålder innebär försvagning av hela systemet och därför är jag mycket intresserad (utan orealistiska förväntningar) av vad man kan göra själv för att de sista åren ska vara kvalitativa. Jag tror att det är ganska mycket.
Edward Kapusta fn utan några mediciner, bara bra mat med lite kolhydrater eftersom jag rör mig mycket och tidvis intensivt 10-14 timmar i veckan på terrängcykel, löpning, skidor mm allt efter årstid.
Bra talat Professor Göran!”
”Anledningen till dessa sakernas tillstånd är naturligtvis att läkemedelsindustrin vill tjäna pengar på medicinerna och detta gör de knappast på friska människor. Detta är faktiskt en ruskig insikt i affärsmässig cynism men helt i överensstämmelse med all logik för i affärsmoralen finns inget utrymme för barmhärtighet eller inneboende godhet.
Det är tyvärr så att vi tillåter denna affärsmäsiga cynism att existera. Det är bara en idiotisk tro att det cyniska uttrycket ”tjäna pengar” nödvändigtvis måste tillåtas regera våra liv utan hänsynstagande till andra mänskliga parametrar som solidaritet, medkänsla, samhällsansvar, empati och strävan efter samhörighet.
När jag säger detta innebär det inte att jag är socialist eller kommunist utan bara att jag delar Adam Smiths uppfattning att en bra kapitalism kräver bra lagstiftning som tämjer den.
Kapitalism liksom land ska med lag byggas!!
Mats
https://www.FriskaDiabetiker.se
@ Thomas Thombola Jansson:
Du menar ”Good guessing” eller ’eustochia’?
Eustochia är ”en utvecklad förmåga för snabba och sannolika gissningar, fallenhet för snabb upptäckt av likformighet och motsägelser.” Mycket viktig förmåga som bättras med erfarenheten som du säger, tror jag visst! Jägare utan denna förmåga kan det vara svårt att vara. Likaså duktig journalist.
Men problemen som P.G. och vi brottas med ligger på ett annat plan.
Efter att ha läst Ralf Sundbergs bok Forskningsfusket undrar man t.ex vilket genomslag denna utmärkta bok fick.¨ Google.se ger en mangd träffar. Vid närmare genomgång är alla träffar på bloggar etc., inga alls i större nyhetsmedia. Refererade dom inte ens boken ?
Sökning i dessa (AB, DN, SvD, Expr.) ger noll träffar för var och en. Hm.
Vetenskapen och logiken är det inga fel på. Problemen ligger nu som alltid tidigare i historien i vilka som bestämmer vad som ”tas upp” och vad dessa vill tiga ihjäl.
Den dag Professor Göran får in en av sina välkända krönikor i DN och Ralf Sundbergs bok recenceas där har vi demokrati.
Hej
”All kunskap är bara en flätad väv av gissningar!”
Så bra tycker jag. Det är ett bra förhållningssätt enligt min filosofi också. Jag har den tanken att man kan aldrig betrakta något med objektivitet. Utan det är alltid det gemensamma mönstret man uppfattar ( flätar ihop ). Ju fler intryck man varit öppen för ju närmare sanningen kan man vara, men knappast total kunskap. Jag kan ju ha fel i det, men så tycker jag.
Synd att vården har den stela attityden kvar om diabetes behandling, då en bra lösning finns bakom hörnet.
@ stenbj:
Det är ju ingen demokratisk rättighet att bli publicerad i tidningarna och att få sin bok recenserad – däremot är det ju tillåtet att starta en egen tidning, blogg eller forum,,,,
Men våra tidningar är numera en krisbranch – internet tar över mer och mer av tidningar och tv – nästa steg är att publicera böckerna digitalt, billigare och snabbare!
Det är rent sorgligt att läkemedels- och livsmedelsindustrins ”experter” med mördande reklam har lyckats skrämma västvärlden för mättat fett. Förr i tiden visste folk att människokroppen behöver fett, man blir mätt av mättat fett. Forntidens jägare som gått/ lärt av dem som gått i verklighetens universitet slängde det magra köttet till hundarna, det feta åt man själv.
Det som fick mig som grundlurad fettskrämd individ (vet inte hur många kilo fett jag skurit bort från viltkött under de fettskrämda åren) att helhjärtat ”byta sida” till LCHF var just det professor Göran skriver om. När jag blev varse att många diabetiker typ 2 snabbt blir medicinfria och mår så mycket bättre efter övergång till LCHF försvann alla tvivel. Hur troligt är det att den sinnrika konstruktion som vi alla bor i skulle reagera så kraftfullt positivt på diabetiker och samtidigt vara så hälsovådlig för friska 😉
Kunskapen om att människans kropp och hjärna behöver mättat fett måste öka.
@ Thomas Thombola Jansson:
Till Tombola, som gillar att lägga pussel och till Göran, som hyllar tänkarna:
Vi har antagit att insulinets viktigaste roll är att hålla blodsockerhalten i chack. Mekanismen är att öppna kroppens celler för att ta emot glukosen. Hos vissa personer och i vissa lägen vrenskas dessa celler och lyssnar inte på insulinets knackningar på dörren, situationen kallar vi för insulinresistens. Den uppträder i första etappen hos muskelcellerna, varvid fettcellerna får ta emot större del av glukosen och bukfetman växer till.
Om vi i stället tänker på energianvändarna, dvs cellerna i kroppen, och deras behov av energi ställt mot deras förmåga att lagra energi, kan följande hypotes för insulinresistens försvaras:
Insulinresistens är cellernas försvarsmekanism för att undvika att drunkna i glukos. Pressar vi cellerna att ta emot mera via diverse preparat, skadas de och till en del omvandlas muskelceller till att fungera som fettceller, även i hjärtmuskeln. Så gott som alla insulinkänslighetshöjande (är inte svenska språket härligt) preparat har dragits tillbaka för att de orsakar mer hjärt-kärlproblem än de hjälper.
Enda vägen ut ur denna labyrint av symtombehandling är att sluta stressa kroppen med kolhydrater och i stället livnära oss på snälla naturliga fetter.
@ Dacke:
När man blir medveten (då ”fjällen fallit från ögonen” eller hur man nu brukar uttrycka det) om den oerhörda komplexiteten i vår fysiologi och metabolism så blir man mindre och mindre benägen till kategoriska påståenden, absoluta förklaringar och detta helt i Xenofanes anda. Med denna insikt blir man helt enkelt mer ödmjuk i sitt förhållningssätt och blir också mer benägen att i Gary Taubes anda tala i mer vetenskapliga termer, dvs. i hypoteser och i generella, översiktliga förklaringsmodeller istället för att i positivitisk anda, som en del av våra mer kända motståndare, hävda att man VET med hänvisning till någon specifik enskild undersökning.
Just nu läser jag Robert Lustigs ”Fat Chance” som faktiskt ger mig nya perspektiv på dagens hälsokatastrof. Pss. som Gary Taubes GCBC ger boken en översiktlig förklaringsmodell som sprider ljus över frågeställningen – bitarna faller på plats och mönstret blir tydligare. Inte minst samverkan mellan de olika hormonerna förklaras på ett föredömligt sätt. För mig är det lite underligt att våra positivistiska motståndare som VET att etablissemanget har rätt verkar gå i totalspinn när Robert Lustigs namn dyker upp. Eller kanske är det förutsägbart. Det hela påminner som jag tidigare påpekat om den store fysiker och positivisten Ernst Mach som inte såg skogen för bara träd och därför vägrade erkänna att atomer existerade långt in på 1900-talet trots att ”allt” talade för deras existens. Det är etablissemanget som sitter på den inkvisitoriska makten och som alltid har sådan makter sina energiska lakejer.
@ Dacke:
Dacke, du skriver:
”Insulinresistens är cellernas försvarsmekanism för att undvika att drunkna i glukos.”
Har kommit fram till ungefär just samma hypotes.
Har du referenser som stöd ?
Om detta är riktigt kan vi börja tala om det verkliga problemet, glukos- eller socker-känslighet.
Xenofon/Xenofanes skrev det nämnda citatet om sanningen, inte om kunskapen.
Här kommer ett försök till översättning av relevant dikt
Gudarna visade inte, från början,
Allt till oss, men genom tiderna,
Genom att söka kan vi lära och få veta saker bättre.
Men som för viss sanning, har ingen människa känt den,
Inte heller kommer han känna den, ingen av gudarna,
Ej heller om alla de saker som jag talar.
Och även om av en slump han skulle yttra
Den slutliga sanningen, skulle han själv inte veta;
För allt är, blott en vävd väv av gissningar.
mvh
Helena Hesselmark
#8 Tack för ett utmärkt sätt att uttrycka cellernas bön om att göra rätt; och inte säga nei til mättad fett 🙂
Her vest hjärnvaskas vi ständig om att mettad fett är farligt. Meieriprodusenten Tine lyssnar till myndigheternas oförstånd; och menar de (Tine) är innovativa och kreativa (det hänger inte ihop, men troen är stark) när de finner fram lätt, lätt eller som de också benämnar idiotiet ”extra, extra” lätt produkter.
Who are they kidding?
Känner för kontakta både meierigiganten och media*: snart på tid för kronik – märkligt att inte kompetenta lchf-bloggara – i Norge (obs.) går lite mer öppent ut – med nettopp kroniker om kostgalskapen – inkl. GBP operationspraktiken. Fegisar? Tar ni hansken – eller väntar ni på (lilla) mig?
*VG med viktvakterna i Norge är inte den enda tidningen …. hm. hur kan de omge sig med organ-stympnings-kirurger som J. Hjelmeseth, GBP-förespråkare (Norges svar på C. Marcus)!!! J.H. är viktminskningsrådgevare i VG. Usj.
God helg, här skinner solen från skyfri himmel, kaldt men vackert (snöfritt). Vi är lovat en vecka till.
@ Helena Hesselmark:
Det är väl ungefär detta jag har tagit till mig av Xenofanes.
Om man som jag själv tror att verkligheten verkligen existerar så är det ju den som är ”sanningen”. Om denna verklighet kan vi då förstås, med Xenofanes, skaffa oss alltmer kunskap (vetenskapliga modeller) på alla plan men vi kommer ju förstås aldrig komma ”ända fram” för då skulle vi per definition vara identiska med denna verklighet vi för tillfället studerar och dessutom detta i varje ögonblick eller med andra ord vara identisk med Gud om vi nu har anlag för Panteism.
Klockrent!
@ stenbj:
Hej, det var ett tag sen sist! Dr Ron Rosendale förde det resonemanget, Här är länken jag fick av Professor Göran:
https://www.meandmydiabetes.com/2010/08/18/avandia-under-fire-with-dr-ron-rosedale/
Identisk med Gud är vi ju eller vi är alla Gudar eftersom vi är skapade till dess avbild.
Sedan så om vi har total kunskap och alla data kända kan vi förutsäga allting vilket innebär att allting är förutbestämt. Utgången är given.
(Lite på sidan om fettdiskussionerna)
@ Dennis:
Intressant att du tar upp detta. Xenofanes är kanske mest berömd för att just ha ifrågsatt idén om att vi människor skulle vara gudarnas avbilder.
Detta återspeglas i tre av de fragment som tillskrivs Xenofanes
https://www.abu.nb.ca/courses/grphil/xenophanes.htm
Fr. 14: But mortals deem that the gods are begotten as they are, and have clothes like theirs, and voice and form.
Fr. 15: Yes, and if oxen and horses or lions had hands, and could paint with their hands, and produce works of art as men do, horses would paint the forms of the gods like horses, and oxen like oxen, and make their bodies in the image of their several kinds.
Fr. 16: The Ethiopians make their gods black and snub-nosed; the Thracians say theirs have blue eyes and red hair.
Det lär nog inte ha varit helt riskfritt att kritisera, häda, den existerande religiösa ordningen på den tiden vilket Sokrates lite senare fick erfara. Även i modernare tider har en och annan ”kättare” eldats upp på bål för att statuera exempel -så även i Sverige som bekant.
Idag har vi förstås inga gudar utom den fria ”Marknadsguden” som per definition bejakar människans girighet (Mammon https://sv.wikipedia.org/wiki/Mammon ) och som drivkraft måste man kanske fråga sig hur empatiskt detta nu kan anses vara ur samhällssynpunkt. Forskningen inom det medicinska området med läkemedelsbolagen i spetsen och inte minst livsmedelsindustrin, som en symbiotisk komponent, är säkert den största katastrofen för vår gemensamma hälsa idag och speciellt för de fattigare delarna av jordens befolkning, .
Robert Lustig är, i sin Fat Chance som jag just nu läser, ganska upprörd över dessa sakernas tillstånd inom livsmedelsindustrin.
Från gudar till verklighet,,,,,
Är någon som har kunskap om kromets inverkan på insulinresistensen?
Finns mängder med info på nätet – någon som provat?
https://www.chiro.org/nutrition/FULL/Chromium_For_Insulin_Function.shtml
Lättläst,,,,
https://www.chiro.org/nutrition/FULL/Insulin_Amplifier.html
@ Thomas Thombola Jansson:
Själv tror jag, pss. som Buddisterna, inte på någon gud eller någon ”skapare” av vår verkliga verklighet och en verklighet som jag förstår att du är väl förankrad i via snökedjor på din traktor och annat. Själv är jag nu lite sugen på att starta en av mina motorsågar och fälla några träd för att bättra på vedförrådet inför nästa vinter. -10 grader får mig förstås att tveka.
Din länk är intressant och med Robert Lustig hamnar man lätt i den katastrof som processandet av våra livsmedel, framför allt för att öka hållbarheten på butikshyllorna, resulterar i. Alla dessa spårämnen som som är viktiga för den biologiska aktiviteten tas då bort och däribland krom om jag förstått saken rätt.
Vi kommer hela tiden tillbaka till det faktum att vi måste äta så naturlig (obehandlad) mat som möjligt och det gäller att först rädda sig själv om man nu vill bidra till att ”rädda världen”. Men, som sagt, väderkvarnarna är väldigt stora och står dessutom tätt.
Jag tror att det fenomen som Göran tar upp är ganska allmänt i samhället i dag. Förr var attityden mycket mera tillåtande mot att olika människor satte sin egen prägel på sin yrkesutövning. I dag har vi en stor, repressiv stat och oerhört långtgående krav på att alla ska behandlas exakt lika över hela landet. Då gör man bäst i följa de direktiv som ges ovanifrån och inte komma med några egna idéer. Det är nämligen i dag mycket riskabelt att råka i överhetens onåd och gör man som man blivit tillsagd kan ingen säga att man gjort fel.
@ stenbj: En viktig men ofta negligerad länk i härvan kan utgöras av S.W. Cushman’s arbeten. En forskare som tidigt klurade ut hur just insulinreceptor, Glut4 trpt-prot och hexokinas utgör ett interlokerat komplex (trol medierat via G-prot) och membrannära. Vid högt glukos-tryck i blodbanan, kommer antalet rekryterbara komplex (enl ovan) vara starkt begränsat vid cellytan och ”insulinresistensen” – ett annat ord för hyperinsulinemia – börjar härja fritt i andra delar av kroppen. Med förutsägbart slutresultat. Ibland kan ett strikt mekanistiskt synsätt vara synnerligen befriande. Men bara ibland! MVH
@ Nyckelpigan:
Otroligt fascinerande ämne! Det berör själva kärnan av vår fetma- och diabetesepidemi men man blir lätt överväldigad av den komplexitet som är involverarad när man går på djupet.
Som jag ofta nämnt försöker jag peka på denna komplexitet för att vi inte ska förföras av en alltför enkel förklaringsmodell eller åtmindstone inse att modellen (insulin öppnar för att cellerna ska släppa in blodsockret till mitokondrierna) just är en förenkling. När jag sökte på nätet fann jag av en tillfällighet den länk som Dacke #15 nu igen refererar till och här finns också en ”fantastisk” illustration på denna ganska utmattande komplexitet som gör sig gällande i cellernas inre kommunikation och ”inre fysiologi” via insulinreceptorer och glukosportar på cellmembranytan. Jag har med denna bild i mina egna föreläsningar för att just markera den förenkling jag själv gör i föreläsningen. Men trots allt är det den ”enkla förklaringen” som man orkar ta till sig och den är faktiskt heller inte felaktig.
När det gäller t.ex. förståelsen av G-proteinerna signalsystem, som ligger bakom årets nobelpris i kemi, så blir man igen utmattad inför den komplexitet som bara här döljer sig. Om man nu vill fördjupa sig så kan man konsultera Alberts et al. där speciellt kapitel 15 (Mechansims of Cell Communication) kan ta musten ur vilken ”kaxig” person som helst skulle jag misstänka. Man förstår då att man egentligen bara håller på att skrapa på ytan av hela livets komplexitet.
Inför detta är det lätt att bli ”religiös” 🙂
Professor Göran Skrev:
För min del är jag inte så intresserad av religion, får jag frågan om jag är ”troende” är svaret ”beror på” – det finns ju lite olika definitioner på gud,,,,
Jag håller på att vaska fram lite info om sådant som anses sänka blodsocker, där hittade jag rätt snabbt krom som ett troligen ganska potent medel som enligt vissa till viss del kan ersättas med zink.
Det har funnits läkare som ansett kromets funktion så viktig att han ansett att sockersjuka skulle kallas för krombrist istället – han hade säkert delvis rätt,,,,
Kanel och vinäger anses oxå hjälpa till att hålla blodsockret lågt, i varje fall vinäger verkar fungera så att maten lämnar magsäcken i långsammare takt. Forskning i USA påstår att effekten kan vara i nivå med en dos Metformin – ganska hög således men effekten är säkert starkt beroende på olika personers status.
Brist på spårämnen kan nog vara en av orsakerna till att sockersjukan härjar vilt – vi är nu minst 4 generationen som levt på sockerfylld turbomat och där många spårämnen saknas – dels har de försvunnit i framställningen i den mån de överhuvudtaget har funnits – en gris uppfylld på dåligt spannmål är ingen riktig gris,,,,
Även den stress vi utsätts för i dagens samhälle påverkar oss säkert mycket negativt, de små mängder spårämnen som vi eventuellt har i våra kroppar förbrukas troligen för snabbt av just stress?
Men även genetiska förutsättningar spelar in, en nordbo ska nog historiskt sett ha lätt för att bli överviktig – en viktig överlevnadsfaktor för tusentals år sedan,,,,
Finns mycket läsvärt här, större delen av det som finns på siten går enkelt att följa i form av korta sammandrag, ursprunget finns oxå för den som besitter ”doktorskompetens”,,,,
https://diabetesportalen.se/
@ Tombola:
Min hustru påpekade nyss för mig att kromtillskott anses kunna minska ”sockersug” men hon hade dock inte märkt något för egen del när hon tidigare provat på.
Enlig Robert Lustig så förfelar de flesta kosttillskott också sin verkan när de ges isolerat i efterhand och inte är direkt kopplade till naturliga livsmedel där de förekommer.
En hel del av det minskade ”sötsuget” kan nog förklaras med placeboeffekten som ju kan vara förvånansvärd stor i många fall,,,,
Lustig har säkert rätt när han hävdar att den äkta varan inte kan ersättas med tillskott.
Men det är inte lätt att hitta riktig mat, en tomat uppfödd på sandbädd och med prioriterade egenskaper som tung, röd, hållbar och snabbväxande har nog inte mycket gemensamt med en ”riktig” tomat,,,,
Och allt spannmålsuppfött kött vi äter, ”second order carbohydrates”, kött där spannmålens negativa inverkan kommer till oss via köttet – inte undra på att var och varannan människa har problem med inflammerade leder?
@ Professor Göran: Bra där! Erinrar mig vagt hurusom just Alberts skapade en slags molande, trött syrebrist bak pannbenet – ända tills den dag ngn (klok) antydde att amerikanska författare får betalt per ord (1$).
Då föll korthuset samman och jag lade framgent allt krut på att titta på bilderna i stället. Och eftersom en bild säger mer än 1.000 ord, började jag lagra all information i mentala bilder, animera dem i högerhjärnans mediespelare och vb spela upp dem – och sonika bara berätta vad jag ser! Walk in the park.
Sen kan man naturligtvis (efter hug och kynne) grotta ner sig i allsköns plockepinn och slutligen stå där med en fast skruv i vått trä och en slö mejsel!
Antidoten är som vanligt LPT-testet (Lyft På Täcket) – titta på patienten. Och då gäller Hippokrates. Börja med att utröna var patienten lever (högt, lågt, varmt, fuktigt?) sedan hur patienten lever (kroppsarbete, mat, sömn osv.) sedan kan kan man närma sig patienten. När detta väl är avklarat brukar resten bjuda sig självmant.
Betr. ”kaxighet”, brukar den först ge sig tillkänna när osäkerhet och vertikala strukturer vinner mental terräng och inflytande (typ: ”det här vet jag, minsann, för det har jag alltid tyckt – för det sa alltid min gamle lärare!”).
Här kan det vara på sin plats med ett litet citat: ”Jag förklarar aldrig sånt som jag inte själv begriper” – Stanley Kubrick.
Orsaken (i min värld) till att sockersjukan breder ut sig pandemiskt är att vi alla vadar i landet som flyter av honung och mjölk – och det är inte mjölken som är problemet – det är kolasåsen!
MVH
Förr var det vanligt att man pratade om LIX – läsbarhetsindex och det fanns oxå pgm som kunde testa av en texts läsbarhet – desto högre värde desto mera ”pang på”.
En genomsnittslig text från USA brukar få rätt så låga värden på LIX – gör jag en översättning från engelska till svenska slutar det som regel med cirka 20% mindre ord i den svenska översättningen utan någon någon som helst ansträngning, mindre än cirka 60% av den ursprungliga texten kräver som regel bilder och då tar det tid för producenten men sparar massor med tid för läsarna.
Svenska texter är betydligt bättre även om det brister i struktur och logik även i de fall som författaren gnidit sin bak i skolbänkarna under alltför många år – under min tid som lärare på universitetet kände jag mig manad att berömma min närmaste chefs tjocka doktorsavhandling, han blev så klart mycket glad över berömmet ända tills han fick reda på att vi hade använd hans avhandlings rygg istället för en hammare då jag hade spikat upp några tavlor på det dammiga tjänsterummet,,,,
Lyssnade nyss på en videoinspelad föreläsning om artros där föreläsaren inledde med ”att nu börjar forskningen komma ikapp det sunda förnuftet” – jag tror att han har rätt, det finns hopp,,,,
@ Nyckelpigan:
Kul kommentarer!
Mellan raderna läser jag att du var ”tvungen” att läsa Alberts i din läkarutbildning och sedan tenta av innehållet?? Att haka upp minnet på bilder är ju då en suverän metod som stämmer ju ganska bra med vad vår svenska minnesmästare Mattias Ribbing förespråkar. Tyvärr sitter ju sådan kunskap sedan bara på ytan och det är först när denna kunskap kan vävas ihop med sammanhängade och övergripande koncept som den i mina ögon blir ”användbar” kunskap.
När jag nu själv under ett par år nu har försökt tränga in i den molekylära cellbiologin har jag gjort det för att jag tycker detta är så oerhört spännande – jag behöver inte tenta och har ingen tidspress. Jag träffade för ett tag sedan en tysk läkarstudent och passade då på att fråga om hur hon såg på den moelkylära cellbiologin. ”Den är ju så svår!” sa hon och det sa förstås det mesta så jag frågade inget mer. Som jag brukar säga så tror jag att om jag hade börjat om min forskarkarriär så undrar jag om jag inte då hade satsat på den molekylära cellbiologin istället för metallurgin.
Jag har nu kommit till kapitel 24 av de 25 kapitlen boken består av i sin femte upplaga och detta näst sista kapitel handlar om patogener. Och det är kanske här den skruven sitter. Vi utsätts ständigt för attacker utifrån och som vi oftast fösvarar oss väldigt framgångsrikt mot. Sänker vi vårt immunförsvar med kolhydrater och olämpliga fetter så verkar det vara ett rimligt antagande att vi blir mer sårbara på både kort och lång sikt som förkylningar, tandinfektioner och infekterade ådror. Det verkar trots allt som om man idag börjar närma sig detta grundläggande synsätt om man nu läser mellan raderna i Alberts även om det rådande, grundläggande paradigmet är svårbrutet.
@ Professor Göran:
Betr. Bilden. Bilden är ett ”snap-shot” och måste (för att bli begriplig) framkallas och fixeras i den sk. ”verkligheten” – dvs. utrymmet mellan ”forskningen” och ”patienten”.
Ingen av de två äger ”Sanningen” – men om var och en av dem beskriver ”Sanningen” utifrån sin unika horisont, kommer den att växa sig stark mellan dem, om – nota bene! – man undviker att fastna i detaljerna och äger förmågan att lyssna. Naturen har utrustat oss med två öron och en mun. Vilket innebär att vi ska lyssna dubbelt så mycket som vi pratar.
Betr. Religion. Djävulen finns i detaljerna! Moln kan anta fantastiska formationer – som skymmer ljuset. Detaljer är förrädiska. I praktiken som kvicksand.
Betr. Sockersjuka. Ponera; en person äter skräp och sjuknar hastigt med kaskadlika kräkningar, olustkänsla, roterande yrsel, dimsyn, kraftlöshet och kraftiga krampsmärtor i buken samt illaluktande, vattentunna defekationer. Koncentrerad urin.
Fråga; Vilken är den troliga patogenesen till pat.s tillstånd?
1. En trolig genetisk predisposition ledande till ökad vulnerabilitet i cellmembranens plasticitet och konsekutivt (due to zinc finger deficit) tilltagande immunsupprimering och energibrist ffa i distala ileus proximala part.
2. En eventuellt hereditär mikroangiopati (nedärvd maternellt), ledande till neural damage, igenkloggade mitokondriereceptorer och dysfunktionell ATP produktion, härav de frekventa, involontära ventrikelevakueringarna.
Du kan välja helt fritt. Jag kommer inte på något vis att försöka påverka Dig. Du har nu 30 sekunder på Dig att välja ETT av ex ovan som Ditt slutgiltiga svar. Nedräkningen börjar . . . nu!
”Rätt” svar / ”ett” svar (ad modum Nyckelpigan): Hen åt skräp!?
Vill man undvika högt blodsocker bör man undvika att höja blodsockret.
Betr. Energi. Varför äter björnen inga bär om våren? Det finns inga bär om våren.
MVH
@ Nyckelpigan:
Betr. bilden så råkar jag av en tillfällighet just nu studera Schopenhauers doktorsarbete On the Fourfold Root of the Principle of Sufficient Reason där han i sitt appendix On Vison från 1854 utvecklar hur man kan bli ”lurad” av vad man ser.
Illusionen ligger här i att förståndet är omedelbart men irrationellt medan misstaget ligger i den felaktiga men rationella slutsatsen.
Använder du ordet bild metaforiskt så är bilden förstås ”bara” frågan om ett mer eller mindre utarbetat koncept utan vilket förståndet förstås blir hjälplöst när vi stapplar omkring här i livet.
T.ex. försöker jag nu skapa mig ”bilder” kring hur övergångsmetallernas elektronorbitaler fylls med stigande atomnummer vilket kan förklara varför vissa superlegeringar har så förnämliga högtemperaturegenskaper i flygmotorer. Men detta är förstås lite OT:
”Anledningen till att de flesta hellre skulle dö än tänka och gör det är att de faktiskt skulle göra det om de gjorde det!”
”Detta tål förstås att fundera lite på och även på varför Annika blev ett undantag från denna regel för ganska exakt fem år sedan”.
Göran, anledningen är också att ”man biter inte den hand som föder en” Tack och lov gör ändå en del människor just detta och för därmed utvecklingen framåt.
Vi har läst mycket, skrivet eller citerat, av och från Dr Ron Rosendale, sedan vi kom över länken. Han verkar vara en klippa vad gäller LCHF och för logiskt fram sina fynd och åsikter. Är han känd sedan tidigare inom den svenska LCHF-rörelsen?
Här är lite om insulin, som vi vaskat fram:
Insulin är ett av de tidigaste hormonerna i utvecklingskedjan. Redan hos så primitiva varelser som maskar förekommer det. Hormoner är cellernas i en organism signalsubstanser. De signalerar tillstånd, mätvärden och order om åtgärder, för att nämna något. Insulinet är ett viktigt hormon, som styr och ställer med cellernas energiupptag och lagring av överskottsenergi. Det påverkar fettcellernas frisättning av energi genom att bromsa frisättningen vid höga nivåer, ibland orsakade av insulinresistens och höga sockervärden. På så sätt hindras kroppen att komma åt sina energireserver och bränna fett. I normala fall styr det leverns produktion av glukos. Höga halter insulin gör att kärlväggarna växer till, med högre blodtryck som följd. Höga halter gör också att bröstcancer, tjocktarmscancer och prostatacancer växer till – alla tre typerna hamnar under epitetet vällevnadssjukdomar, beror på insulinresistens och intag av kolhydrater. Synd att Annika inte hade tillgång till de här argumenten, när hon blev häcklad för sina uttalanden om cancer, hon hade rätt, åtminstone för dessa tre typer!
Höga insulinnivåer stressar alla kroppens vävnader och medför snabbare förslitning och död.
De stackars idrottsmännen, som av sina tränare tubbas att ladda med kolhydrater, får som resultat mera fett i sina fettceller, en energireserv, som är instängd, så länge man fortsätter att tillföra kolhydrater och trigga insulinet. De enda, som kan ha nytta av sådan uppladdning är i explosiva grenar, som sprinterlopp, höjd- och längdhopp osv, men överdriver de, får de extra och onödig ballast att dra på.
För att leva gott och länge:
Håll nere kolhydratintaget till ett minimum,
Finns minsta tendens till insulinresistens, sluta helt.
Har Ni svårt att komma i ketos, dra ner lite på proteinerna också och ersätt med fett. Får levern tillgång till proteintillförsel, gör den om proteinerna till glukos, som triggar insulinet, som stänger fettdepåerna. Endast, när levern inte kan göra glukos av sitt lagrade glukogen, eller av tillgängliga aminosyror, tar den ut från fettcellerna och tillverkar ketonkroppar.