Krönika av professor Göran Sjöberg:
LCHF-are – ”Anekdoter” eller en rörelse som borde tas på vetenskapligt allvar?
Läkare har sedan urminnes tider fungerat som orakel som vi uppsökt när vi fått problem med vår hälsa. Läkare har därför alltid varit efterfrågade eftersom människor alltid har blivit sjuka och sedan sökt bot för sina sjukdomar. Religion och läkarvetenskap har hängt samman sedan urminnes tider och där inte minst Jesus visade sin förmåga genom att få lama att gå. När jag var på en julkonsert i vår kyrka nyligen noterade jag just denna scen på altartavlan. Vi vill ju så gärna tro på den person som påstår sig kunna bota oss oberoende av om det nu är en präst eller en läkare och dessa två var från början faktiskt en och samma person – schamanen.
I möten mellan patient och läkare har det alltid legat ett uttalat förtroende från patientens sida för läkarens förmåga att bota eller lindra sjukdomen och läkaren har speciellt i modern tid haft en väldigt hög status. Å andra sidan får man nog säga att det motsatta förhållandet ofta har gällt från de flesta läkares sida, med en misstro mot patientberättelserna och speciellt när det gäller äldre kvinnor som klagar över värk, och i den råa jargong som kan förkomma inom hälsovården så går dessa patienter under beteckningen SVBK (Sveda Värk och Bränn Käringar). Problemet har dock alltid varit den oerhörda komplexiteten i vår fysiologi som de facto gör att läkaren egentligen aldrig känner till orsakssammanhangen bakom ett sjukdomstillstånd annat än i undantagsfall. Ofta vet han inte ens vad det är för sjukdom men är ändå tvungen att ställa en diagnos och det är välkänt att hälften är felaktiga. Det är därför ingen tillfällighet att benbrott är synnerligen populära sjukdomar bland läkare eftersom både orsak och sjukdom här ofta är mer solklara – skidbacken eller en bilolycka t.ex. – men det händer ju att man missar även här, som med min svärmors brutna axel, men hon var ju en äldre kvinna som klagade över värk förstås.
Det kan ju vara värt att påpeka att inte ens med 300 miljoner sockersjuka i världen idag vet läkare vad orsaken till själva sockersjukan är och inte heller till hjärtsjukdom som ju är intimt sammankopplad med sockersjuka via det metabola syndromet. Att man inte ens misstänker att socker kan vara orsaken till sockersjukan och att man dessutom rekommenderar att man ska äta det socker man verkligen blir sjuk av tycker jag själv gör det hela lite suspekt. Det är ju egentligen ett alldeles för sorgligt faktum att man från det medicinska etablissemangets sida nu i över 50 års tid på rent ”religiösa” grunder dogmatiskt har kunnat hävda att det är fett och speciellt det mättade fettet tillsammans med kolesterol i kosten som är orsaken till sockersjuka och hjärtsjukdom och att man därför kan bli frisk om man istället satsar på socker som basföda. I detta socker ingår förstås det socker som de rekommenderade kolhydraterna (60 % av kaloriintaget) omedelbart omvandlas till i vårt matsmältningssystem. Att vi LCHFare blir friska genom att göra tvärtom måste ju därför bara vara ”suspekt” från det medicinska etablissemangets sida.
Nå – glappet mellan patienternas förväntningar och läkarkårens grundläggande brist på kunskap blir idag uppenbar när vi har ett så förnämligt internet där man snabbt kan bli en större expert än läkaren på sin egen sjukdom och sedan börja ställa besvärliga frågor. Även tidigare har läkarkårens kompetens ifrågasatts och en romersk kejsare lär vid något tillfälle också ha halshuggit hela läkarkåren i Rom om jag nu ska tro på filosofen Montaigne. Kunskapen som är så lättillgänglig idag har också tvingat många läkare som tidigare betraktades som gudar, av både sig själva och patienterna, att inta en mer ödmjuk attityd som de flesta som besöker vårdcentralerna idag säkert har noterat. Patientberättelserna blir idag mer underbyggda och svårare att ignorera. Nyutexaminerade läkare är här kanske ett undantag enligt min egen erfarenhet.
”Anekdoter” är för den kliniskt verksamme läkaren nästan synonymt med att en patient tillfrisknar mot alla odds och inte längre behöver någon medicin och frågan är förstås hur han skall förhålla sig till sådana anekdotiska berättelser. I läkarens roll ligger förstås alltid att först ”kartlägga” bakgrunden till att patienten dyker upp, ”anamnes”, och som alltid återfinns i journalen och en berättelse har patienten förstås alltid med sig även om han är medvetslös.
När jag nu under ett par veckor har försökt sätta mig in i detta ämne om anekdoternas betydelse inom medicinen så handlade nästan all litteratur om läkarens etiska förhållningssätt till patientberättelsen där anekdoten kan vara en del; jämför med SVBK ovan. Vad som däremot har slagit mig är att man inte på något sätt utifrån patientberättelserna skulle kunna tänka sig att ifrågasätta de grundläggande doktrinerna, kring sjukdomarnas uppkomst eller behandling, som läkarna är tvingade att leva efter för att nu inte bli av med sin legitimation. Med andra ord kan läkaren bara se på anekdoterna som undantag som bekräftar de doktriner som de bara inte kan ifrågasätta. Mättat fett och kolesterol är t.ex. enligt dessa doktriner själva orsaken till de flesta av våra välfärdssjukdomar hur mycket vetenskapen än visar att dessa doktriner bara är rent nonsens. Läkaren får bara inte tänka självständigt! Det är faktiskt tabu!
Så när deras sockersjuka patienter slutar att äta det socker som gjort dem sjuka och blir friska och därför inte heller behöver ta någon medicin så är de för läkaren, per definition, just anekdoter som han måste le åt som man förstås gör åt alla lustiga berättelser. Han uppmanar därför den sockersjuke att börja äta socker igen så att han blir sjuk igen, men att åter lindra symptomen med medicin. Det är den här doktrinen och liknande som måste predikas från de medicinska predikstolarna av läkare och dietister ute i vårdcentralernas ”församlingar”
Naturligtvis finns det också ett medicinskt ”översteprästerskap” och här finner vi de medicinska professorerna. På samma sätt som i alla kyrkor har dessa ”mullor” det slutliga tolkningsansvaret och när man tittar in i denna värld blir man som naturvetare skrämd. För här finns faktiskt inte någon omtanke om ”församlingsmedlemmarnas” hälsa utan här härskar ”mammon” oinskränkt och en ”mammon” som inget annat vill än att folk ska fortsätta vara sjuka!
Hos detta ”översteprästerskap” är vetenskapen väldigt långt borta och man verkar överhuvud tagit inte vara intresserade av att ta reda på själva orsakerna till varför sjukdomarna uppstår. Anledningen är inte att forskare i princip skulle vara ointresserade av vetenskap utan det faktum att det är läkemedelsbolagen som nästan totalt dominerar den så kallade ”evidensbaserade medicinen” och det odiskutabla faktum att dessa bolag knappast kan vara intresserade av några vetenskapliga orsakssammanhang som i grunden skulle kunna göra patienterna friska så att de inte behöver någon medicin mer.
Och det är förstås inte de friska människorna som gör att läkemedelsbolagens vinstkvarnar mal; tvärtom så älskar dessa bolag alla sjuka människor och ju fler som är sjuka ju bättre är det. I mina ögon måste man vara otroligt naiv för att förneka detta faktum. 300 miljoner diabetiker och nu snart 500 miljoner är faktiskt ”friskt vatten” på dessa kvarnar. Det är därför dessa cyniska mullor också måste skratta åt alla ’löjliga anekdoter” som de anser att vi friska och medicinfria LCHF-are utgör i deras värld. Folk som blir av med den cancer som bevisligen göds av sockret i kosten när de slutar med sockret är ”bara” anekdoter eller folk som slutar med sina statiner och får tillbaka sina muskelfunktioner och minnesfunktioner utgör ”bara” ”fjantiga” patientberättelser. För mullorna gäller det också att tjäna ”mammon” i ett så kallat win-win-koncept och de gör här ett storartat jobb när de sedan tvingar församlingsprästerna att till sina patienter förkunna det nödvändiga i att knapra statiner eller blodtrycksmediciner.
Vi lever uppenbarligen i en sjuk värld, och ju sjukare den blir desto mer pengar tjänar läkemedelsbolagen. Detta påstående är för övrigt rent vetenskapligt eftersom det stämmer med verkligheten och dessutom visar på ett logiskt orsakssammanhang.
Om Göran Sjöberg
”Vi lever uppenbarligen i en sjuk värld och ju sjukare den blir ju mer pengar tjänar läkemedelsbolagen.”
Jo… – Professor Göran – det är ju sådant som ”håller igång” det sedan 1800-talet pågående pyramidiska ekonomiska tänkandet och agerandet – som jag ser det.
Om bot för det har jag tänkt och skrivit HÄR.
”Medicinens historia borde också ha lärt oss att välanpassade kliniker i alla tider haft en övertro på sin egen samtids åsikter om sjukdomarnas natur och orsaker. Detta, som har gällt föregående generationer, gäller naturligtvis också för oss. Vi kan inte veta vilka av våra åsikter som nästa generation kommer att tala om med ett medlidsamt småleende.” – slut citat av docenten Per Dalén.
Skicka in din egen berättelse, kan man göra här:
https://www.anekdoter.se/
https://www.anekdoter.se/skicka_din_anekdot.asp
Dina ständiga jmf med vetenskap och religion är remarkabel…
Inte logiska heller.
Professor Göran
Om 3 människor berättar liknande ”anekdoter” i en domstol så är det ofta tillräckligt trovärdigt för att döma en människa till livstids fängelse…. Är det inte märkligt hur exakt samma företeelse kan bemötas så helt olika trovärdighet beroende på vem som lyssnar?
Ninnan
Du själv är ett utmärkt exempel på religiöst beteende under föregivande av vetenskap.
Trevligt skrivet – håller nog med om det mesta men inte helt då du skriver om de medicinska ”översteprästerskapet” därtill hörande medicinska professorerna – mammon är kanske en drivkraft för många av dessa men systemet med att disputera är lite tveksamt i sig.
Man blir expert på en liten detalj men har ingen aning om helheten – många av de larmrapporter om kostens faror kan nog mycket väl bero på att de som är upphov till rapporterna saknar referenser – de kan sin lilla bit men klarar inte av att sätta in det i sitt sammanhang.
Rekryteringen av doktorander lämnar en del att önska – jag har sett alltför många studenter som inte vill, kan eller vågar ta ett jobb utanför den skyddade värld som högskola & universitet ofta är. Ofta är det rätt så osäkra människor – när de väl börjar undervisa själva har alltför många av dem inte mer fantasi än att köra sin egen ofta starkt föråldrade kurslitteratur i repris – detta medför att undervisningen.är inaktuell redan då den startar.
Jag har jobbat och haft relativt stor insyn i ett hundratal svenska företag och aldrig stött på så många osäkra människor som just på universitetet – det borde inte vara så men varför är det ett faktum?
Det är nog ibland lite si och så även med fackkunskaperna – många studenter jag mött, de kommer från sjukvårdsprogram, teknik, social utbildning mm och är förvånade över hur de hanteras när det gäller inlämnade arbeten – det är inte vad de skriver om utan hur de skriver som granskas – kanske en konsekvens av att vederbörande lärare är bättre på att rätta det svenska språket än inom sitt eget ämnesområde? Jag tycker mig kunna se lite sådana tendenser hos en del av de mera högljudda ”mullorna” även inom kostområdet där t ex en bokrecension om kost slarvas bort helt på hur verket är utfört medan inget sägs om själva innehållet!
”…aldrig stött på så många osäkra människor som just på universitetet”
Sant, de riktigt tvärsäkra finns utanför universitetsvärlden!
Ninnan
De som är troende har en helt annan ”logik” än övriga.
Ninnan Skrev:
Logik och religion har inte så mycket gemensamt – det är tro och inte vetenskap!
Inte heller sambandet mellan etablissemangets kostråd och hälsa uppvisar några större logiska samband – ofta är det helt ologiskt, rent av korkat!
Mycket av det som pågår och omhuldas med stor omsorg på våra högskolor och universitet härstammar från medeltidens katolska kyrka – under min tid på universitetet upplevde jag mig ofta förfyttad till 1500-talet på många olika sätt.
Professor Sjöbergs krönika är en klockren analys av tillståndet – mitt i prick!
Tack Göran!
Din analys stämmer klockrent. Du visar såväl orsak & verkan som ”dosberoendet” vad gäller de olika intressenterna och vilka incitament som styr deras handlande. Det behövs fler inlägg av den här typen, som får blicken att lyfta och ge oss ett perspektiv på galenskaperna…
Fortsätt så! Jag njuter.
Early Bird
PGS skriver:”Han uppmanar därför den sockersjuke att börja äta socker igen så att han blir sjuk igen”,
Precis det råd min granne, som ätit sig till bättre blodsockervärde genom att utesluta läsk/godis, fick av diabetessköterskan på vårdcentralen: ”Så strikt behöver man inte vara … ”
Om det inte vore så sorgligt kunde man skratta.
Denna krönika,är mitt i prick.
Lefty 9 Thomas TJ 10
Håller med. Det var det jag skrev.
Så enormt bra skrivet…och beskrivet!!!
Lyfter på hatten (eller tomteluvan så här i juletid :-))
Göran…du beskriver det sjuka i samhället på ett oerhört friskt sätt.
Tack!
Professor Göran/
Synd att ingen ”påhoppad” läkare kan gå in här och seriöst bemöta Dina krönikor. Det skulle vara intressant läsning.
Mycket bra skrivet Professor Göran. Skickar en
Google översättning till min amerikanska vän som
medicineras mot bröstcanser.
Hon träffar olika doktorer hela tiden. God Jul
Läst igeom Görans inlägg igen.
Enormt bra skrivet!
Kan någon med mer pondus än mig tipsa Janne Josefsson?
Skrämmande (och) roligt, som vanligt 😉
God Jul!
Chapeau monsieur le Professeur ! Mycket bra uttryckt ! I det historiska perspektivet var prästerna och läkarna de enda som kunde läsa och skriva och som därav hade tolkningsföreträde. Politiker har i alla tider tagit religionen till hjälp och förevändning, jfr president Bush och kriget mot Irak. Men distansen har krympt mellan t ex läkaren och patienten i och med internet, där alla kan söka kunskap och ofta är mycket bra pålästa, när de möter doktorn. Det ställer högre krav på ”överheten”, som ibland flyr situationen genom att slänga på luren.
Hur kommer man åt att låsa upp alla dessa låsta positioner? Professor Martin Ingvar har breddat sitt kunnande och ger vetenskapligt stöd för alternativa tolkningar. Det finns många eldsjälar, som på alla sätt förfäktar alternativ till den doktrin, som politikern George McGovern formulerade på 70-talet, och som sedan dess hyllats som Etablerad Sanning världen över.
I dagens prekära ekonomiska och demagogiska situation borde det finnas en öppning, att hos budgetansvariga sjukvårdspolitiker väcka tanken att tjäna vårdmiliarder på en förnyad kostrekommendation. Det finns redan mycket belägg i forskningsresultat till fördel för lågkolhydratalternativ. Det som hindrar är bristande kunskapsbredd och prestige, men politiker är inte nödvändigtvis låsta av 50 år gamla misstag.
Dacke och Professor Göran.
Politikerna sitter i tjänstemännens knän och tjänstemännen i politikernas knän.
Jag har i landstingsfullmäktige i Dalarna påpekat att landstinget måste följa Patientsäkerhetslagen, vilket tjänstemännen tydligen vägrar genom att rekommendera patienter med sockersjuka och övervikt att fortsätta följa Livsmedelsverkets av SBU underkända kostråd.
Genom att följa Socialstyrelsens beslut av 2008-01-16 om en lågkolhydratkost skulle PSL 6 kapitlet 1 § följas med åtföljande kostnadsminskning om 10 % av landstingets totala sjukvårdskostnad.
Läs här https://kostkunskap.blogg.se/2012/november/landstingen-kan-spara-miljarder.html
Dessutom är det visserligen anekdoter som patienterna berättar. Men den kloke läkaren publicerar anekdoten som en fallbeskrivning i Läkartidningen och anekdoten och läkaren får då helt plötsligt betydligt högre status.
Tack för alla uppmuntrande kommentarer till den här krönikan. Det skapar energi för framtida krönikor.
Som Thomas Tombola Jansson skriver så har jag ocskå funderat över det allmänna tillståndet på kvaliten på den forskning som bedrivs på doktorandnivå och jag håller i stort sett med om sakerna nuvarande ”erbarmeliga tillstånd”. Nu är ju doktorandarbeten förstås en del av en forskarutbildning och inriktningen på arbetena styrs normal helt och hållet av den ”kontext” som institutionen arbetar inom och där handledaren förstås har huvudansvaret för det aktuella arbetet. Tyvärr talar pengarna – läs foskningsanslagen – här.
Oftast blir det då bara ”mer av samma sak” och som vi ständigt noterar i publicerade arbeten (även inom metallurgin). Den integritet som krävs för att gå egna vägar och framför allt ifrågasätta de rådande paradigmerna är det få forskare eller forkarstuderande som äger. När de rådande paradigmerna har förvandlats till doktriner av olika anledningar ska det väldigt mycket till för att våga utmana dessa. T.ex. John Yudkin som pekade på sockrets katastrofala hälsoeffekter och därmed utmanade de rådande doktrinen om fettets farlighet för fyrtio år sedan fick betala ett oerhört högt pris. Att tänka självständigt är det därför få som orkar med. Men det är förstås här som vetenskapen ligger.
Som någon nobelpristagare, som jag nu glömt namnet på, uttryckte det så finns det två typer av forskare. ”De som forskar på det som de får betalt för och de som får betalt för det det forskar på.” Det är förstås de senare som får nya nobelpris och förra året kemipris är ett talande bevis för den senare typen av forskning där forskaren Dan Schechtman tidgare hade blivit hånad för att han utmanat rådande doktriner om materiens kristallografiska symmetri. Även året kemipristagare Robert J Lefkowitz kämpade under många år i motvind för att kartlägga hur kommunikationen (externt-internt) fungerar i cellväggarna via de så kallade G-proteinerna. Otroligt fascinerande! Om man har några anlag för ödmjukhet inför livets komplexitet så är det nog här, när man försöker tränga in i denna fundamentala kommunikation, den kan slå ut i blom.
Ett bra inlägg! Jag gillar verkligen slutklämmen!
Anekdoten är värd ett bättre rykte
Googla ovanstående rubrik så kommer Du förhoppningsvis att finna ovanstående artikel på SBU:s hemsida (SBU= en statlig myndighet).
Texten är skriven av redaktör Ragnar Levi och är från 2010.
Jag citerar några rader på slutet.
”..Allmänläkaren och forskaren Trisha Greenhalgh har i sin bok Narrative-based medicine påpekat att enskilda patienters egna berättelser dessutom kan ge viktig kunskap, inte bara för den medicinska diagnostiken, utan också för att förstå sorg, lidande och hopp. Genom att själva berätta och lyssna på andra kan vi skapa mening och sammanhang även i det som är svårt att ta till sig. Detta är ett viktigt komplement till evidens i vården.
Anekdoten är inte evidensens fattiga kusin. Den är ett jämbördigt syskon – fast med helt andra egenskaper..” Slut citat
Biverkningar – få granskar medaljens baksida
På SBU:s hemsida (=SBU = Statens beredning för medicinsk utvärdering)
återfinns en artikel från 2010 med ovanstående rubrik (Forskning & Praxis).
Här citeras några rader:
”..Innan nya behandlingar införs som rutin, bör vården söka bevis för att de verkligen gör mer nytta än skada. Men det är ofta svårare att finna evidens för skadeverkningar och bieffekter än att hitta vetenskapligt stöd för de önskade effekterna.
Biverkningar är en av de vanligaste orsakerna till att vuxna behöver vårdas på sjukhus.
Men många gånger hanteras bieffekterna styvmoderligt av kliniska forskare. Nyttan av en behandling tilldrar sig större intresse än den skada som kan uppstå.
P,S, Ett boktips – The Risks of Prescription Drugs (red. Donald W. Light)
@ Bokmal:
Narrative Based Medicin betår av ett tjugotal artiklar som spegalr patientberättelser av olika slag ur läkaretiska perspektiv och här finns förstås många intressanta och gripande berättelser men ifrågasättandet av den evidensbaserade medicinens ”vetenskaplighet” berörs knappast.
En sak är förstås enskilda ”anekdoter” och en annan det massiva antal som vi LCHFare utgör. ”Massanekdoter” berörs knappast i ett generellt vetenskapligt ifrågasättande eller filosofiskt perspektiv utan snarare enbart individuellt etiskt och moraliskt.
Jag håller just på att läsa Brödberoende av en kliniskt verksam läkare med tusental ankdoter från sin praktik och som väldigt övertygande och väl dokumenterat/refererat pekar på vetets katastrofala inverkan på vår hälsa.
Men det hjälps inte.
Vi står inför en skog av gigantiska väderkvarnar som försvarar de dogmer medicinen är genomsyrad av. Och det är nog främst på grund av detta som jag själv betraktar medicinen av idag på samma sätt som Claude Bernard som fortfarande infångad i den medeltida aristoteliska, skolastiska och religösa dogmatiken. Här finns överhuvud taget ingen vetenskaplig nyfikenhet utan här gäller endast att med ”forskning” bevisa att existerande dogmer gäller i klass med alla de gudsbevis som genomsyrat vår historia.
Professor Göran Skrev:
Jo… – Professor Göran – och det styrks ju i sig av programmet – Kaliber 14 maj 2006: ”Reportaget belönat med en Guldspade 2006 ! – Beställningsjobb och köpt tystnad – är den fria forskningen hotad ?”
@ Josef Boberg:
Tack för länkarna!
Jag har lyssnat på de två P1-programmen från 2006 med stort intresse och behållning och kan bara hålla med. Universitetsforskningen är inte fri idag och betecknande är en kommentar i programmet som påpekar att ALL forskning inom medicinen är externfinansierad (läs läkemedelsbolagens totala dominans). För mig är den medicinska forskningen därför väldigt speciell eftersom, som jag nämner i min krönika, läkemedelsbolagen inte är intresserade av att finna orsakerna till de sjukdomar som drabbar en stor del av mänskligheten och bota dem utan enbart att sälja mediciner till alla sjuka människor. Här verkar etiken och inte minst moralen helt saknas – en sådan skam för vårt mänskliga samhälle!
Jag har funderat mycket över detta etikproblem inom mitt eget flygmotormaterialområde som, så kallad, adjungerad professor på Chalmers (25 % av min tid) vilket i klartext betyder att den forskning som jag själv styr över via mina doktorandprojekt måste skapa en kunskap som är ”relevant” för det företag där jag är anställd. Någonting annat är otänkbart! Natruligtvis har jag också varit tvungenatt skaffa extern finansiering till dessa projekt; en viktig del av en professur och som också är ett huvudtema i reportagen.
Industrin vill ofta ha ”snabba” svar på sina industriella frågor och här är högskoleforskning ofte lite diskutabel, dels med tanke på att man vill publicera alla resultat vilket kanske industrin knappast är intresserad av, och dessutom att man på högskolorna vill jobba med frågeställningar av mer grundläggande och långsiktig, generisk natur – så kallad fri forskning.
I grund och botten ser jag ingen direkt motsättning mellan industri och högskkola (som delar av samma samhälle) så länge man inte hamnar i en etisk konflikt som när det gäller medicin och sjukvård. Inom det senare området råder därför i mina ögon ett ”skräckens välde” för att läkemedelsbolagen som styr forskningsresurserna, av affärsmässiga skäl, per definition, vill att så många människor som möjligt skall vara ”lagom sjuka” under så lång tid som möjligt och helst hela livet (statiner eller psykofarmaka till barn t.ex.). Som verksam inom superlegeringsmetallurgin för flygmotorer är jag därför väldigt glad att inte se några sådana direkta eetiska konflikter inom forskningsområdet annat än att man vid vissa tillfällen vill normera försöksresultaten vid publicering för att inte avslöja affärsmässigt känsliga parametrar. Detta är också ganska vanligt även om jag har själv lyckats undvika detta in min egen forskning. Vi har heller verkligen ingenting emot att klargöra orsaken till våra grundläggande industriella metallurgiska problem men att finna dessa orsakerna till människors hälsoproblem är faktiskt det sista som läkemedelsbolagen skulle vilja offentliggöra eftersom detta, de facto, skulle innebära en affärsmässig katastrof.
Vetenskaplig logik igen!
Professor Göran Skrev:
Jo… – verkligen – men läkemedelsbolagens affärsmässiga katastrof behöver ej alls bli katastrof – ifall de övergav det sedan 1800-talet pågående pyramidiska ekonomiska tänkandet och agerandet – som jag ser det.
GOD JUL ❗
Professor Göran
Du har det väl lite förspänt inom ditt område, där finns ju ett naturligt krav på kvalitet. Du skulle mycket väl kunna bygga en flygmotor baserad på bly med förhoppningen om att få sälja en väldig mängd flygmotorer, de skulle ju smälta så snart man startar dem. I verkligheten skulle du kanske få sälja en enda motor och sedan aldrig något mera över huvud taget.
Problemet inom medicin och hälsa är att de som betalar den största potten (svenska landsting och staten, amerikanska försäkringsbolag) inte är medvetna om mat-och läkemdelsindustrins agenda att hålla oss lagom sjuka så att de kan mjölka pengar så länge som möjligt.
Vi borde alltså inrikta oss på att upplysa våra politiker om de faktiska förhållandena. Det hjälper inte att försöka övertyga tjänstemän, forskare och gymägare, de är med i cirkusen som genererar pengar från ”lagom” sjuka människor. Politiker är de som avskyr att betala pengar i onödan, det är de som kan ta beslut om forskning som i längden sparar pengar genom att faktisk bota människor i stället för att hålla dem sjuka. Men detta kan som sagt bara ske om de blir medvetna om de faktiska förhållandena.
@ Vox Humanae:
Ja – man skulle ju inte ens kunna lyfta från startbanan med en motor gjord av bly med tanke på vikten och den skulle ju som du påpekar också smälta så fort man startade den. Den första flygmotorn (1903) var faktiskt klokt nog gjord av den lätta metallen aluminium.
När de gäller politiker så är de ”infångade” i ett världsomfattande pardigmatiskt system när det gäller vår kost och igen är det industriintressen som sätter ”agendan” och inte minst i ”föregångslandet” USA.
Politiker är i mina ögon därför ”fegisar” av ren självbevarelsedrift om man nu vill uttrycka det snällt men i klarspråk snarare opportunister av varierande valörer.
Mitt ”enda” hopp just nu är därför att LCHF ska svepa fram som en ”präriebrand” av den enkla anledningen att mänskligheten på något sätt nu nått ”vägs ände” vad gäller ”välfärdssjukdomar”. Människor som gör precis tvärtom mot vad myndigheterna förespråkar blir friska och eftersom det nu är så tätt mellan oss sjuka människor så är chansen väldigt stor att ”LCHF-smittan” eller ”präriebranden”, i mina ögon, skall sprida sig överhängande trots våra myndigheters och andra motståndares brandsläckningsförsök.
Lite trevlig läsning under julen,,,,
https://diabeteshandboken.se/
Sisådär 300 g kolisar om dagen,,,,
Men mycket är läsvärt och många länkar är det,,,,
Professor Göran Skrev:
Innan datorerna gjorde medicinen till en vilsen samhällsvetenskap kalllades vår tids ”anekdoter” fallbeskrivningar. De ansågs vara en viktig informationskälla för diagnos, erfarenhetsutveckling och sjukdomsbehandling. Jag kan inte se att det statistiska rådbråkandet av fallbeskrivningar har medfört någon stor informationsfördel. Däremot har det öppnat för massmedicinering på statistiska indikationer, som inte kan utsäga något om den enskilda patient som drabbas av medcinen. Det är grovt oetiskt.
@ Thomas Thombola Jansson:
Ja!
Väderkvarnarna är stora och många!
När man läser sådant kan man som LCHFare förstås lätt bli upprörd och det hör nog inte ihop med en fridefull jul.
Jag tror att jag håller mig till Jonas Coltings ”Den nakna hälsan” istället och som jag just nu börjat på efter att precis ha avslutat ”Brödberoende ” av William Davis. Dessa båda böcker stärker mig i min TRO på LCHF.
Impact assessment studies vid ICRAF,
Jordbruk behöver inte vara monokulturer med GMO-soja från Monsanto.
När jag var barn mötte man alltid kor och får i skogarna runt torpet i västvärmland. Korna kom dagligen ner till oss vid sjön för att dricka. Mot kvällen gick de hem några kilometer till gården för att mjölkas.
Vi-skogen har satsat på trädplantering i Afrika under flera decennier.
SR:s Klotet har besökt Jacton Otieno som har 2 fruar, 10 barn, 4 kor och 4 höns på 6.000 kvm odling med träd! Det kallas agroforestry.
Det internationella forskningscentret för agroforestry, ICRAF, i Nairobi, står bakom en hel del forskning på området och tar fram riktlinjer och policys i frågan. Frank Place på ICRAF, jobbar med att utvärdera de studier som görs om agroforestry.
– Om man med agroforestry menar jordbruksmark där minst en tiondel av arealen består av träd, ja då praktiseras systemet vid hälften av världens alla jordbruk, visar en studie som ICRAF gjort, berättar Frank Place.
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=5385738
@ Professor Göran:
Jag tror inte på längre på LCHF – jag vet!
Länge har jag funderat på varför LCHF fungerar så bra men tills för några veckor sedan var det kanske mera tro än vetskap – det saknades en pusselbit.
Naturligtvis gäller energi in och ut – de som förkastar kaloriberäkningen gör felet att de inte inser att modellen för energin in och ut är synnerligen bristfällig – skulle man göra en korrekt och allmängiltig energiberäkning skulle det dock förmodligen krävas insatser av kalibern nobelpristagare och det räcker nog inte med en disciplin,,,,,
Nu behöver inte vi som äter LCHF räkna kalorier av den enkla anledningen att vi äter en kost som kroppen är avsedd för och dess reglersystem fungerar,,,,
Ett annat feltänk som vissa LCHF-förespråkare hävdar är att man inte behöver motionera om man äter LCHF – detta är helt fel då i stort sett hela kroppen är uppbyggt på att vid rör på oss – mage tarm, leder, psyke, hjärta,,,,
Vad som fick mig att gå från tro till vetskap var när jag efter ett par års frånvaro från kostintresset började surfa på sajter i USA – där pratar man numera leptin, blodsocker och insulin. Både blodsocker och insulin är underordnat leptinet men allt hänger ihop på ett fantastiskt och mycket komplicerat sätt – äntligen har jag fått en enkel modell som räcker till för att förklara varför LCHF fungerar så bra,,,,
Förmodligen kommer vi att få en revolution på många sätt i och med att leptinets funktion tas med i kostmodellen – genom att vi tar med dess funktion kommer vi att få en oantastlig förklaring till varför olika typer av kost fungerar på olika sätt – nästa år slipper vi pajkastandet i debattprogrammen men ännu viktigare är nog att vi kommer att få se en helt ny typ av mediciner för både överviktiga och diabetiker.
År 2013 blir verkligen spännande – det kommer att bli ett riktigt lyft på många olika sätt – från tro till vetskap!
@ Thomas Thombola Jansson:
Intressanta synpunkter!
Precis som du påpekar så är vår metabola ”cellmaskineri” oerhört komplext med, som jag brukar säga en stryrning med 25 000 olika rattar; dvs. alla våra gener som via ett otroligt intrikat internt kopieringssystem kodar, kopierar och producerar våra proteiner som de facto är det vi kallar liv. Dessutom är systemet självreglerande.
Alla älskar vi enkla förklaringar – varför göra dem mer komplicerade än nödvändigt?
Men livet har inga enkla förklaringar som samtidigt inte är FÖR enkla . (Ockhams razor visavi Einsteins kommentar kring vetenskap.)
Jag håller nu på att avsluta min läsning av ”Molecular Biology of THE CELL” av Alberts et al. och detta standardverk kan jag inte nog rekommendera till alla som seriöst vill gå till botten med hur vi i grunden fungerar biokemiskt. (Räkna med ett par års intressant läsning!) Kapitel 15 som kanske är det sanslöst mest intressanta kapitlet handlar om ”Mechanisms of Cell Communication”. Man blir nästan totalt utmattad inför komplexiteten. Och det är i denna kommunikation som jag själv upplever nyckeln till förståelsen av alla våra metabola mekanismer. När man inser detta har man också svårt att förstå den kaxighet som vissa av våra motståndare uppvisar. Som jag nämde tidigare så är det nog ingen tillfällighet att ”Även årets kemipristagare Robert J Lefkowitz kämpade under många år i motvind för att kartlägga hur kommunikationen (externt-internt) fungerar i cellväggarna via de så kallade G-proteinerna.”
Att erövra vetenskaplig kunskap är för mig är som att lägga pussel. Det viktiga är här att se hur ett logiskt mönster långsamt växer fram och som övertygande stämmer med verkligheten. Det var också genom att peka på denna både viktiga och nödvändiga del av vetenskapen som Parmenides har kommit att ”definieras” som ”vetenskapens fader”.
Det som därför förvandlade den i och för sig vetenskapliga hypotesen att fett är farligt till den religiöst, kontravetenskapliga och doktrinära TRO som den nu har varit i mer än femtio år, är inte att hypotesen i sig är är felaktig utan att man skolastiskt (och därmed även posititvistiskt) nästan från början vägrade ta in uppenbara vetenskapliga fakta (Goffmans lipidundersökninngar i början av femtiotalet t.ex.) som logiskt bygger upp ett alltmer mer övertygande mönster – dvs. vetenskap. Det ovetenskapliga i denna dogmatiska TRO har också varit att den just skolastiskt har försvarats och att ”hur mycket forskningsmedel som helst” i denna anda sedan har plöjts ned för att försöka bevisa att TRON är sann.
Min misstanke är att verkligheten (som alltid har rätt) till slut kommer att slå tillbaka med brutal kraft när det totala löjet breder ut sig runt de frontfigurer som professorerna Rössner, Marcus och Erlanson-Albertsson som av olika skäl försvarar TRON in i absurdum. LCHF är en del av denna verklighet.
Rössner och Marcus kan lämnas därhän helt men jag rekommenderar att läsa CEA publikationer – de innehåller nog inte sanningen men ger faktiskt lite synpunkter,,,,
Här hittade jag en intressant plats som är väl värd ett besök
https://carbscience.wordpress.com/
Molecular Biology of THE CELL har jag tänk läsa igenom men tror jag börjar bli nöjd med den kunskap jag lyckas hämta hittills – hade jag varit minst 30 år yngre hade jag nog omskolat mig till att bli en mycket besvärlig läkare,,,,
För att hålla sig smal och frisk behövs inte mer än vad som får plats på en A4,,,
Ett par böcker om leptin skall dock läsas igenom – sedan blir det nästa passion att förkovra sig i . elfordon,,,,
@ Thomas Thombola Jansson:
Men det gäller nog då att TRO på det som står på A4n.
Det är en sak att TRO och en annan sak att dogmatiskt bita sig fast vi en åsikt, t.ex. att fett är farligt eller att insulin inte har något med fettinlagring att göra.
Allvarligt talat TROR jag själv bara på LCHF som en bra hypotes (rent Popperiansk skulle jag vilja påstå) och denna TRO stärks dels av det personliga faktum att TRON fungerar fantastiskt bra för mig själv och min fru, dels av att den verkar fungera för de flesta andra som också seriöst provat på LCHF som livsstil men inte minst för att det verkar finnas en rimlig logisk förklaringsmodell som också bildar ett mönster i hur kolhydraterna fungerar metabolt – insulin upp och ned och fettinlagring via insulinet dvs. en hormoniellt styrd inlagring av fett – LCHF-hypotesen.
Detta förnekar ju inte på något sätt leptinets roll vad gäller mättnad men då är vi tillbaka till överätningshypotesen och denna hypotes är för mig inte mycket mer värd än den som den katolska kyrkan, och framför allt Jesuiterna, presterade i sitt försvar av den Ptolemaiska kosmologin i sitt angrepp på Galileos heliocentrism trots att de erkände att han INSTRUMENTALISTISKT HADE RÄTT. Jag ser fortfarande fram mot den positivistiske ”kalorihypotesförsvare” som med hjälp av leptinets roll skulle kunna BEVISA (positivistiskt) hur det kommer sig att vi blir feta genom att i genomsnitt ÖVERÄTA med ungefär TRE gram per dag under trettio års tid. Detta skulle definitivt få mig att TVIVLA på LCHF-hypotesen.
Om du inte har läst Gary Taubes GCBC så kan jag rekommendera detta för den har i alla fall för mig (trots våra motståndares påståenden om ”Skitsnack”) gett ett brett hypotetiskt förklaringsmönster (vetenskapligt) som jag upplever som oändligt mycket mer klargörande för den pågående världsepidemi av fetma än den gängse kalorihypotesen (äta för mycket, röra sig för lite) där det för mig verkar som om ”leptinhypotesen” utgör den sista barrikaden i det infekterade försvaret av den ”rådande kaloridoktrinen” som jag för övrigt ser som en ren nonsensförklaring men förstås helt i överenstämmelse med termodynamikens första och andra huvudsats och satser som ingen verkar ha kunnat vederlägga i något sammanhang varken praktiskt eller teoretiskt och detta oberoende av Maxwells demon som fortfarande härjar mer eller mindre fritt.
Och vill man äta sig fet snabbt så går detta förstås att göra vilket också stämmer både med termodynamiken och överätningshypotesen. Sumobrottarna har ständigt ”bevisat” detta men då bör man som dessa brottare förstås följa våra kostråd med 60 % kolhydrater.
Ingen har har hittills heller lyckats äta sig fet på fet mat (som revbensspjäll) utan tillskott av kolhydrater såvitt jag känner till.
Thomas Thombola Jansson Skrev:
Säger man verkligen det? Jag har fått uppfattningen att man säger att man inte behöver motionera för att gå ner i vikt när man äter LCHF och det är ju korrekt. Men att motion är bra på många andra sätt uppfattar jag som vedertaget bland LCHF:are.
När det gäller riktigt överviktiga är det ju också så att viktnedgången måste komma först, sedan orkar man motionera. Den som är riktigt fet får kanske nöja sig med att vifta med tårna i början.
@ Professor Göran:
Man botar folk med TRO – placebo kallas det för och dess verkan kan vara mycket stor!
Tro ersätts av vetskap när något fungerar på i stort sett alla människor – och det gör LCHF!
@ Kattmoster:
Du har rätt – jag uttryckte mig nog lite förhastat där – även solen har som bekant fläckar och jag är långt ifrån felfri – men jag ändrar mig gärna!
Underbar läsning Annika. Tyvärr är det så synd att bara såna som jag (fanatikerna) som kan ta till sig hela innehållet. Folk är så fruktansvärt hjärntvättade att man bara vill ställa sig upp o skrika rakt ut.. Det värsta är hur alla, absolut alla slår dövörat till såfort man nämner ordet diabetes.. jag hinner inte ens börja prata om kosten föränns samtalet runt bordet har ändrats.. Är folk så fruktansvärda rädda för diabetes eller vad beror det på? Varför vill INGEN lära sig nåt nytt eller åtminstone fantisera kring nya spännande ideer och tankar? Ibland känner man sig nästan paranoid schizofren.. Ingen vill lyssna och alla ignorerar en.. Jag har ingen utbildning i nivå med flera av personerna som brukar kommentera här, men det betyder väl inte att mina upplevelser/anekdoten ska vara mindre trovärdiga? Tur att internet finns, det har nog räddat många LCHF:are från psykiska sammanbrott. 🙂
@ Daniel Högberg:
Jag har samma erfarenhet men vetenskapen ligger i verkligheten och du tillhör definitivt den. Ju mer man läser på om LCHF ju bättre klarar man sig från psykiska sammanbrott är min egen erfarenhet.
OT Jag råkade klicka på dit namn och såg dina bilder som är helt i min smak. Foto är min egen favorithobby och inte minst ”street photography”.