I Dagens Medicin. Rössner är ledsen och bitter för att det idag inte finns några tillgängliga läkemedel mot fetma. Viktoperation är enda utvägen.
LCHF existerar inte som tänkbart alternativ för honom.
Rössner anser att operation är enda alternativet vid fetma
14 december, 2012 av 19 kommentarer
Var är jävsdeklarationen? För den där smörjan kan han väl ändå inte tro på själv?
Av vilken anledning ska människor stoppa i sig mediciner eller bygga om magen när det finns en fungerande kost som de åtminstone kunde PRÖVA (ett litet test dör de ju ändå inte av)? Två av mina arbetskamrater har genomgått en sådan operation och de är sjukskrivna för jämnan. Det vanligaste tycks vara att det stoppar till i magmunnen.
En ängslig fråga från en arbetskamrat: Kan du äta igen nu?
Viktopererad: Jo, och nu har jag lärt mig att soppa inte funkar.
Och detta efter ca två veckors sjukskrivning. Kort efter denna incident följde ytterligare sjukskrivning. Men det är ju kul för den viktopererades vikare som får jobb på kuppen.
Usch, trist att du försöker ta snabba poäng. Vi som tror på LCHF tjänar verkligen inte på det utan måste försvara oss ännu mer, och det blir jävligt drygt efter ett tag.
Han säger att det inte finns läkemedel och det är ju sant. Diskussionen verkar inte ens handla om dieter eller kosthållning och har inte ens koppling till det du skriver om.
Skilj på sak och sak och hoppa inte på varenda liten grej och leta efter något att trycka ner på.
Vi LCHF:are verkar så korkade då….
Mika Skrev:
Vi LCHF:are
Snacka för dig själv Mika!
det tragiska är inte i första hand att Rössner säger detta. Det tragiska är om folk tror honom!
Jag tycker definitivt att detta är värt att uppmärksamma. Karln har 40 år av totalt misslyckande bakom sig, han kan inte visa upp en enda patient med bestående viktnedgång utom de som opererats. Dessa har dessutom i mycket stor utsträckning drabbats av allehanda nya hälsoproblem, flera har tom. dött under eller i anslutning till operationen.
Vi räknar numera i tiotusentals som har bestående viktnedgång genom att minska på de energitäta kolhydraterna och ersätta detta med naturligt fett och mera grönsaker. Alla dessa har dessutom blivit av med minst ett, oftast flera hälsoproblem. Denna totalt misslyckade yrkesman står nu och påstår att operation är det enda sättet att långvarigt gå ned i vikt. Han blundar totalt för det som faktiskt fungerar och som dessutom är helt gratis för samhället. Sådant beteende är mycket väl värt att uppmärksammas.
@ 2 Mika:
Viktoperation är inte heller läkemedel, så han syftar uppenbart på viktnedgångsmetoder.
Jag respekterar folks val, och att vi är olika, därmed finner olika sätt att gå ner i vikt. En del har blivit väldigt hjälpta av en viktoperation, gymmande och kalorireduktion, pulverdiet, etc.
Jag har testat Vikväktare och Viktklubb, gjort stora viktminskningar, som alltid resulterat i att jag gått upp allt och lite till. då var Rössner min största guru.
För egen del tänker jag aldrig göra en viktoperation, jag jobbar inom sjukvården, och har sett dem det inte gått så bra för. Även om det säkert bara är en liten del, så avskräcker det mig mer än eventuella biverkningar av LCHF.
Jag har ätit LCHF sedan början av oktober, mår jättebra, slarvar kanske lite med mörk choklad, dricker kanske lit för mycket (fet) mjölk, men är annars väldigt strikt. Har gått ner 6,8 kg, av kanske 35. Är förvånad att jag inte känner mer sötsug, än jag gör.
Vi får se hur det går, jag är, efter alla jojobantningar, väldigt misstroende mot mig själv. Dock har Rössners gurustatus krackelerat, och eventuellt bytts ut mot Eenfelt och Dahlqvist istället.
Jag undrar hur många tusentals diabetiker som Annika direkt eller indirekt hjälpt att bli besvärs- och medicinfria respektive hur många typ 2-iabetiker Rössner lyckats åstadkomma?
Man kan ju undra vem av dem som borde vara professor…
Man får dock inte glömma att Rössner är professor i beteendevetenskap. Hur olika födoämnen påverkar hormoner och signalsubstanser i vår kropp är helt enkelt inte hans grej, och han lyckades inte läsa in sig på det innan han gick i pension heller.
Så för honom är beteendet endast relevant vid bantning och inte födoämnena vilket också återspeglas i den aktuella artikeln: kan folk inte självmant minska på kaloriintaget så får vi hjälpa dem med att minska magsäcken.
Så ska man också vara medveten om att det endast är 30% av de viktopererade som har en långvarig viktnedgång, det är alltså 70%! som INTE lyckas hålla vikten
Vox Humanae Skrev:
Var har du hittat den uppgiften?
De källor jag hittar på internet talar om 85% som får bestående viktnedgång långsiktigt. 15% får mer eller mindre svåra problem och 0,5% dör inom sex månader efter operationen, men att 70% skulle misslyckas hittar jag ingenstans.
Lars M
Jag minns tyvärr inte var jag läste detta men det var en sammanställning någonstans. Jag har tyvärr en förmåga att läsa och komma ihåg en del om ämnet men ofta glömma VAR jag läste det.
De 85% framgång som du skriver om är det som mätts efter 2 år, det är tydligen då man slutar med uppföljningen av operationerna. Efter 5 år är det bara 30% som fortfarande behåller vikten.
Jag begärde själv en gång i tiden en remiss för gastric bypass. Min dåvarande läkare hade jobbat med Rössner på 70-talet och även efter det hållit sig a’ jour inom ämnet. Han sade klart och tydligt till mig att han inte ville skriva en remiss men att han kunde göra det om jag inte gav mig. Han var stark motståndare till dessa operationer del därför att det var så stort misslyckande med viktnedgången och att man dessutom led stor risk att bli mycket sjukare än man varit som överviktig. Hans bedömning var alltså att GBP var en större hälsorisk än fetma.
Vox Humanae:
”Karln har 40 år av totalt misslyckande bakom sig, han kan inte visa upp en enda patient med bestående viktnedgång.”
Jag har inte sett något material som skulle kunna tyda på att detta är fel. Huddingekliniken kungjorde aldrig resultatstatistik. Vi föreslog för länge sedan att någon borde söka upp dess tidigare patienter och systematiskt granska hur det gått för dem..
Men lägg märke till att dess behandlingsmetoder gick tvärs emot Rössners egna tidiga insikter. Han började som internmedicinare och fick då lära sig hur det går till i tarmarna. I boken ”Gå ned i vikt med Stephan Rössner” (ICA Förlag 1993) finns att läsa:
”Kolhydraterna kan endast i obetydlig omfattning lagras maximalt som något knappt kilo glykogen. Merparten förbrukas som energi i cvellernas ämnesomsättning. Överskottet omvandlas till fett och lagras i fettcellerna.”
Denna information läggs till grund för folk som tillämpar helt andra behandlingsmetoder, t.ex. Diana Schwarzbein. Vad var anledningen till att han inte tog fasta på den i praktiken? Nu har han just gett ut en ny bok med precis samma titel, finns den kvar där?
Majoren Skrev:
Det stämmer. Jag minns hur han en gång skrev att den som ville gå ner i vikt borde ha färdigskalade morötter i ett vattenglas i kylskåpet. Då var det enkelt att ta en morot istället, när man blev sugen på choklad.
Säger man så har man ingen susning om hur olika födoämnen påverkar ens kropp och man förstår definitivt inte vad sötsug är. Är man sugen på choklad, och då menar jag riktigt sugen, hjälper sannerligen inte en morot. Då blir det först moroten (som inte hjälper) och sedan en tur till kiosken och därefter dåligt samvete för att man inte har någon ”karaktär”.
På Kostdemokrati finns en lång artikel om GBP som är mycket klargörande av verkan och biverkan:
https://www.kostdemokrati.se/debatt/2012/01/31/oskuret-ar-bast/
Det är medicin-metod som är livsfarlig.
0,5 % död, efter GBP, låter kanske inte så mycket, men för den enskilda individen och dess anhöriga är det en katastrof. Dessutom är det här uppmätt efter ett halvår. Tyvärr tror jag att siffran skulle stiga, om man mätte efter ca två år; en räcka av sjukhusvistelser, lidande och operationer.
Fortfarande respekt för de, kanske 30%, som känner att det passade dem, att det var det bästa och enda som kunde hända.
Jag jobbar på en arbetsplats med ca 140 personer, av dessa har fyra gjort GBP! Och jag kan på nära håll se hur de förhåller sig till mat efter operationen: de fortsätter att äta som de alltid har gjort.
Då undrar man ju hur länge de fortsätter att vara smala
När den senaste tjejen som gjort operationen var och hälsade på härom dagen så berättade hon förvånat att hon inte var sugen på mat. Kan tänka mig det eftersom hennes kropp går väl på fettdrift när den använder hennes fettreserver 🙂
En som opererats tidigare sade då att det är så bra, att suget försvinner. Hon verkade verkligen mena det fast hon är den som alltid är sugen på godis, äter godis och bullar jämt. Samt pasta, ris och potatis i varje matlåda, tacos och pizza på helgerna.
Så nä, jag tror inte på GBP
Rössner:” Fetmakirurgi är i dag enda alternativet till effektiv långtidsbehandling …”
Enda alternativet???
Är det underligt att man tappat tron på dagens s.k. experter?
S. Rössner säger att hängmage är OK om man är över 70:
https://www.expressen.se/kvp/danske-prins-henrik-bar-sin-buk-med-grace/
Men det lustiga är att Henrik, till skillnad från Rössner, har fattat vad han skall skära ned på om han vill bli av med den.
Varför skulle man vilja se ut och må så där? När den franske greven har så mycket gott och nyttigt i sitt franska kök? Och vin behöver man inte avstå från.
Stephan Rössner menar att det vore meningslöst att tvinga prinsen till viktväktarna för att bli av med åtta kilo.
Men lägg från land Stefan Rössner, nog finns det bättre alternativ än viktväktarna 🙂 Ock så säga att det är okej … 😉