I Greenmedinfo.com: Colesterol lowing statins found to damage peripheral nerves.
Statiner har många tänkbara biverkningar. Se tex i Fass.se.
Själv skulle jag tänka mig för både en och två gånger innan jag började ta statinmedicin.
LCHF är troligen en mycket bättre väg till förbättrad kärlhälsa, och utan alla uppräknade biverkningsrisker.
I sammanhanget kanske någon kan svara på min fråga om läkemedlet Brilique, vad för nytta ska den medicinen göra? Fick både den och Simvastin utskrivet i samband med insättning av stent för hjärt-kärl.
Jag har inte diabetes och har inte höga eller obalanserade blodfetter, vilket nog skulle vara en riskfaktor att bedöma, men jag är inte säker på hur man ska läsa ur Fass.
Jag är en 82 år gammal man, diabetiker/sockersjuk sen 35 år och numera både typ 2a oc 1a, som har följt denna blogg, Kostdoktorn.se samt Kostdemokrati.se nästan dagligen i flera år. Jag har dock inte gjort något eget inlägg tills nu.
I vårt husorgan för lördagen under rubriken föreningslivet inbjuder den lokala Diabetesföreningen till LUCIAFEST med luciatåg och annan underhållning, OCH
GRÖT, SKINKSMÖRGÅS, DRYCK, LUSSEBULLE, PEPPARKAKA!
Kosten är förmodligen ”i överensstämmelse med officiella riktlinjer och förhärskande visdom”
= Socialstyrelsens kostråd för diabetiker, alt. 1.
Jag har amatörmässigt försökt räkna ut vad detta innehåller i g stärkelse/glukos (räknar stärkelsen till 100 % glukos i magen).
120 g risgröt m lättmjölk (30g), 30g rågkuse (16g), 20g lussebulle (12g), 15g (stor) pepparkaka (7g). Dryck räknar jag inte, för man dricker väl inte julmust?! Summa 65 g glukos i magen.
Tänk om nu jag (se överst) skulle stappla iväg på denna fest (dock ej längre medlem).
Jag tar min vanliga insulindos, nämligen 8 enh före måltid + grund, 8 enh långtidsv/dygn.
(Jag äter enl Socialstyrelsens icke framlyfta kostråd, alt 5 ”med oklar säkerhet” (LCHF).
65 kilo tung kan jag med marginal räkna g glukos = mmol/L på blodsockerskalan.
Man skulle då kunna tänka sig att mitt blodsocker under c:a 2 timmars måltid ökar med momentant (vetestärkelse har jättehögt GI) till 2/3 av 65 g = 43 g + grund i blodet 5 g/mmol .
Det blir summa 48 g/mmol – minus då verkan av 8-9 enh insprutat insulin.
Jag befarar att jag då skulle hamna över 18 – 25 g, som enligt Björn Hammarskjöld i något inlägg på Kostdemokrati.se ”inte är förenligt med överlevnad”.. .
@ 1 yvonnel:
Jag är inte bekant med Brilique. Här står det om den i Läkemedlesverkets handlingar:
https://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso—sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Brilique-ticagrelor-/
Den minskar propprisk men ger en viss ökad blödningsrisk.
@ 2 Ake 1930:
Suck! Det enda acceptabla där var skinkan.
Jag tror inte ens att skinkan var acceptabel, det var säkert en där man skurit bort det bästa. Jag brukar leta efter en skinka med mycket vitt men det var säkert inte en sån skinka.
Sån tur att jag alltid vägrat ta statiner när husläkaren och hjärtläkaren vill skriva ut recept på det.
En annan sak:
Får jag stryk av er LCHF-entusiaster om jag säger att jag ätit LCHF i över 2 år och inte gått ner ett enda kilo? (Jag har inte gått upp i vikt heller. Kan det bero på LCHF att viktökningen avstannat?). Jag är nybliven pensionär.
Jag väger 150 kg och där står jag och går varken upp eller ned i vikt. Innan jag testade LCHF-metoden hade jag testat alla dieter som finns tror jag. Kroppen har dock vägrat hittills att ge med sig.
För ett antal år sen fick jag diagnosen diabetes typ 2, men mitt långtidsvärde har legat bra hela tiden sen dess. Jag har kostordinering och undviker socker i alla dess former. Övrigt äter jag enligt Doktor Dahlqvists rekommendationer.
Nu undrar jag om det finns fler som misslyckats med LCHF? Finns det ett mörkertal av såna som inte går ner i vikt av LCHF? Jag har aldrig sett någon redovisning av misslyckande. Döljs det något om detta tro?
(Funderar på att besöka Dr Dahlqvist i Sundsvall då jag är där. Jag har ett litet fritidsställe inom Sundsvalls kommun).
@ 6 Berra:
Även om du inte går ner i vikt kan du bli friskare. Om du äter strikt LCHF får du ett bra blodsocker och långtidssocker, och det är den bästa indikatorn för långsiktig hälsa för diabeteiker.
Vad gäller problem med viktnedgången så hänger det ihop, åtminstone delvis, med matmängden.
Du är välkommen att besöka mig på Hälsocentralen Centrum i Sundsvall.
Hej, flera av mina manliga patienter har klagat över impotens av statiner. Jag har misstänkt länge att det beror just på skada av statinerna på de fina nervtrådarna som styr just det här med erektionen.
@ Berra:
En väldigt klok idé att konsultera Annika tycker jag.
Jag har träffat flera som som är väldigt starka LCHF-anhängare men som har stannat på en rejäl övervikt men som de gärna vill bli av med så du är knappast unik vad jag kan förstå.
Du skulle förstås kunna prova att leva på ”talibansk” LCHF-kost någon månad för att komma in i ett ordentligt ketogent fettförbränningstillstånd – det brukar ta ett par veckor att nå dit. Man kan köpa ketonmätnings stickor som man kan kissa på och se hur läget är – ju mörkare sticka ju bättre. På Kostdoktorn var det en livlig diskussion kring detta för någon månad sedan.
Det kan fungera (utan garantier som alltid) och därför värt att prova. Men det betyder förstås inga grönsaker överhuvud taget och inte ens av de ”tillåtna” överjordsgrönsakerna. Dessutom måste man se till att äta så mycket fett (smör) som möjligt till steken eller fisken – ju mer fett ju bättre för att minska ned på proteinintaget. Jag och min fru (allvarligt sockersjuk) har länge levt på detta sätt och det intressanta är att det känns helt rätt att lägga till en smörbit till varje bit fisk eller kött man stoppar i munnen – det smakar bara bra.
Men som sagt den här varianten av LCHF bör man knappast satsa på om man inte verkligen behöver enligt min mening.
Men det är väldigt lätt att halka ur det ketogena tillståndet igen. En enda rejäl salladsportion och det är kört för min egen del och jag lägger då på ett par kilo direkt och som det sedan tar ett par veckor att bli av med. Under senaste två veckorna har jag nu medvetet lagt till lite grönsaker av typ broccoli och spenat och ligger nu stadigt två kilo högre än tidigare men i mitt fall är detta nog bara bra. Ketonvärden har också sjunkit något. Det verkar nästan som man kan detaljstyra sin vikt bara med några gram kolhydrater hit eller dit om man som jag verkar vara känslig.
@ Berra:
Inte är du ensam om att viktnedgången inte blir till belåtenhet. Margaretas LCHF-kaffe och mätning av ketoner är ju väl värt att pröva. Mycket finns skrivet på hennes blogg. Läs och begrunda.
https://www.sunsoft.se/?p=949
@ Berra:
Kostdoktorn har ju många goda råd när det gäller kost och hälsa, även viktminskningsproblem.
https://www.kostdoktorn.se/lagre-vikt-med-mindre-mjolkprodukter-och-notter/
Kanske kan du hitta några goda råd där.
Berra skrev:
Att väga mycket är vanligtvis inte en sjukdom men kan vara ett symtom på sjukdom. Viktigast är att du äter anti-inflammatoriskt, inte vad du väger. Det är sällan hälsosamt med drastiska viktförändringar. Max ett kg per månad upp/ned är rimligt om det inte föreligger speciella omständigheter. Överdriven bantning kan leda till näringsbrist och ofta åter snabb viktuppgång när bantningen avslutats.
Har du provat att undvika gluten (spannmål), vetestärkelse, kasein (mejeri), sötningsmedel och smakförstärkare? Ät vildfångad fet fisk från friska hav, t.ex makrill och sill, helst lite varje dag, gärna rökt fisk.
Lästips:
https://www.lakartidningen.se/includes/07printArticle.php?articleId=14831
Jag har just snappat upp nånstans att betablockerare kan hindra viktnedgången. Har inte sett till den diskussionen här fast jag följt den här sidan ganska mycket senaste året. Har någon?
När man träffar en läkare idag påminner mig om samma påstridighet som besök av en dammsugsföräljare.
Jag menar att det gått för långt och blivit uppenbart för många att pengarna tar/tagit kontrollen över Vården.
@ 13 Clara:
Jag har också sett uppgiften att betablockarekan motverka viktnedgång, men jag ser inte uppgifter i Fass.
Några klipp från FASS:
”Simvastatin kan liksom andra HMG-CoA-reduktashämmare, ibland orsaka myopati, som kännetecknas av muskelvärk, ömhet eller svaghet förenad med kreatinkinasvärden (S-CK) över 10 gånger den övre gränsen för normalvärdet (ULN).”
”Vissa uppgifter tyder på att statiner som klass höjer blodglukos. Detta kan hos vissa patienter, med hög risk att drabbas av diabetes, orsaka hyperglykemi som kräver diabetesbehandling.
Denna risk uppvägs emellertid av statiners minskning av vaskulär risk, och är därför inte ett skäl för att avbryta statinbehandlingen. Patienter i riskzonen (med fasteglukos 5,6-6,9 mmol/l; BMI>30 kg/m2; förhöjda glycerider, hypertension) ska övervakas kliniskt och biokemiskt enligt gällande föreskrifter.”
”Alla patienter som påbörjar behandling med simvastatin, eller vid doshöjning av simvastatin, bör upplysas om risken för myopati och uppmanas att snarast rapportera oförklarlig muskel-värk, ömhet eller svaghet.”
Detta var mest iögonfallande för mig som lekman, men det är totalt sett en Mycket lång lista med varningar och hänsyn. Det som upprör mig mest är inställningen att det inte gör något om diabetessjuka får ett högre blodsocker, bara blodfetterna går ner något. Ett ständigt förhöjt blodsocker vet vi leder till det s.k. normalförloppet, med t.ex. ödem, nervskador, skador på inre organ, inflammation, slutlig bilndhet och amputation. Men tydligen är det bättre med ett långt lidande och pengar i BFs plånbok än med ett normalare friskt liv som slutar snabbt i en hjärtinfarkt. Detta kan man för övrigt ifrågasätta starkt, i den amerikanska studien av hjärtinfarktpatienter så hade ju ALLA ett lägre blodfettsvärde än normalt.
Allt detta kommer från det förlovade landet USA. Därifrån kommer också den senaste vårdskandalen med de privata äldrevårdsinrättningarna. De är en direkt fortsättning av att hålla folk vid liv länge men så sjuka så de inte kan sköta sitt eget liv. Här bryr man sig inte ens längre om att maskera sin önskan om att tjäna pengar på andras lidande, det handlar om vanvård rakt upp och ner.
Man har lyckats att programmera stora delar av läkarkåren till att känna sig tvingade att skiva ut statiner. De har tubbats till att ignorera anmälda biverkningar. Om tex. en 60åring går på normalkontroll och man finner att blodtrycket är något högt (det är helt normalt med högre blodtryck när man är lite äldre), personen är i övrigt helt frisk men övertalas att äta statiner i ”förebyggande syfte”. 3 månader senare kommer samma person tillbaka. Hen känner sig svag och darrig och har svårt att komma ihåg saker. Det normala vore att se vad som har ändrats, komma fram till att den enda förändringen är statinerna och sätta ut medicinen. I stället reagerar läkaren med: ”ja där ser du, blodfetterna har redan börjat plugga igen dina blodkärl, nu måste vi höja dosen och dessutom skriva ut blodtryckssänkande, vattendrivande och kanske en blodförtunnande”:
Så går det till när man gör om en äldre, helt frisk människa till en sjukling som kräver stora mängder medicin och med tiden en dyr och kvalificerad vanvård på någon privat, amerikanskägd vårdinrättning.
Nej, låt mig hellre äta gott, bli mätt och må bra. Jag tar gärna risken (som inte finns) att dö snabbt i hjärtinfarkt. Hellre det än att plågas hemma i många år och sedan plågas mera på en vårdinrättning i många år, och dessutom BETALA FÖR MIN EGEN PLÅGA.
Så bra att blev lite diskussion, jag behöver det. Försöker ju det, att fånga upp öht vad andra skriver och jag letar efter de ”godbitar” som kan gälla mig också. För ca 13 år sedan fick jag lungemboli och i samband med det Waran, det var väldigt noga med totalmängden av den medicinen med mätningar flera ggr./v. med Brillique är det bara 1 tablett 2 ggr/dag så kanske den här är förenad med mindre risk. Undrar ändå, eftersom det ofta framkommer så mycket i efterhand.
Jag har ätit efter LCHF i ca 6 år nu men på sista tiden har jag inte orkat stå emot surdegsbröd och vad gäller mjölkprodukter så är jag svag för grädde i kaffet, äter ofta ost och ibland yoghurt naturell. Smör går det åt en hel del och ibland en extra liten klick bara för att fira att det är tillåtet, att jag numera slipper stå ut med lättmargariner. Har även på sista tiden ätit lite rötter typ morot, selleri, lök till mina mer eller mindre eviga soppkok, har av någon anledning slutat vara intresserad av de mer avancerade matrecepten, kanske har det varit lite för mycket av ”istället för”-mat, inklusive LCHF-bakning, som jag tycker är rena katastrofen för det mesta, iaf när jag gör.
Senaste ca 3-4 mån har jag inte velat äta ägg, knappt ha dem i matlagning, hjälper inte att jag vet hur nyttiga och bra ur näringssynpunkt dom är. Har funderingar på om det är en psykologisk reaktion, att det kan bli för mycket av att man alltid måste tänka på vad man stoppar i mun.
När jag började på allvar med LCHF gick jag ner ca 2 kg och det verkade ju lovande men sedan gick jag upp sakta men säkert och jag lät mig tro att det handlade om något kroppens inställning/reaktion till den nya regimen, men totalt har jag ökat 22 kg med LCHF- MEN har också fått problem med sköldkörteln och får Levaxin för det – även där finns det en massa frågetecken.
Det finns ju flera föreningar och många frågetecken som har många kanske-svar men det verkar vara något som inte tas på allvar från läkarsidan eller högre upp – vem som bestämmer.
Varför finns det, som det verkar, bara i Sverige, motstånd emot torkad naturell grissköldkörtelhormon? Behöver alltså inte vara något med LCHF som orsakar min viktuppgång, men var söker man hjälp att förstå och ev, göra något effektivt för att komma tillrätta med problemet tröttsam övervikt.
Går jag till VC så finns det oftast bara ST-läkare där och en och annan stafettläkare, man kan ev. få remiss till specialist vilket nog är bra, men sedan finns det knappt någon kvar som tar emot specialistsvaret och följer upp mina ev. problem.
@ yvonnel:
Jag tycker att en berättelse som din egentligen är mer intressant än alla som talar om sina framgångar.
Din berättelse får en att inse att kroppen är en oerhört komplex ”apparat” och att vi alla är olika. Sköldkörteln verkar också ha en central roll som jag dock inte riktigt har förstått annat än att hormonet den utsöndrar påverkar ämnesomsättningen och att detta system verkar kunnna haverera och störa de positiva effekterna av LCHF.
I grund och botten verkar LCHF dock fungera för de flesta och framför allt genom att man blir med en massa sjukdomssymptom. Även för dig?
Viktfrågan är av en helt annan art. Själv tror jag att en viktuppgång är ett sätt för kroppen att försvara sig mot den ”förgiftning” som kolhydraterna och de medföljande höga blodsockervärden innebär. Och om jag själv skulle råka ut för en ny hjärtinfarkt så säger statistiken för överlevnad att det nog vore bra om jag kunde lägga på mig några kilo för säkerhets skull. Men det kanske är så att kroppen idag bedömer risken som liten (trots mina igensatta ådror) och inte bryr sig om att gardera sig.
I min värld så är det faktum att man idag från barnsben (och även i moderlivet) utsätts för ständiga blodsockerchocker genom alla kolhydrater i kosten och inte minst de från de snabba det som gör att vi drabbas av de flesta välfärdssjukdomarna på grund av att vårt immunförsvar har försvagats. Herregud när jag tänker tillbaka på alla vidriga flunsor jag haft genom åren och hur jag nu på strikt LCHF under några år nu inte haft en enda en. Ibland känner jag lite förkylningssymptom men de går oftast över väldigt snabbt..
Men ärligt talat så vet läkarna väldigt lite även om vi så gärna vill tro att de måste veta men det som de vet beror inte på att de tänkt själva utan bara vad som officiellt står i deras instruktionsböcker och möjligen i Läkartidningen.I deras värld är det därför fortfarande det mättade fettet och kolesterolet som är farligt och också att anledning till att du är överviktig. I deras ögon beror därför övervikten på att du inte kan ta dig samman och minska dina portioner. Att det skulle vara kolhydraterna som driver din hunger finns inte ens på deras karta.
@ Professor Göran:
Tack Professor Göran!
Uppmuntrande att höra att någon mer tänker lite annorlunda och inte bara dömer efter utseendet. Jag kan nog göra ett försök till med strängare LCHF, det har ju några andra försökt och lyckats med.
Det enda jag säkert kan säga att LCHF varit till det bättre för är att jag inte längre har varken trög mage eller ffa. IBS som förut verkligen var en plåga, vad gäller förkylningar så har jag nog blivit starkare, har klarat mig utan influensasprutor de senare ca 10 åren även om jag numer pga ålder får dem gratis.
Slentrianmässigt verkar det ibland som när dagens läkare skriver ut betablockerare, jag har fått det av olika sorter och vid koll i Fass upptäckt vad det handlar om och då sorterat ut dem, likadant gäller med antidepressiva, man antas vara deprimerad om man har ont någonstans, det har jag, numera har jag fått diagnos fibromyalgi på specialistklinik för det och kanske är det deprimerande att ha ont men inte på det sättet. Senaste sådan medicin på recept ordinerades : mot värk och för sömnen.
Det tog mig 1-2 mån innan jag undrade över reaktioner jag tyckte mig ha och letade fram på Fass vad som gällde det preparartet, en annan sort antidepressiva fick jag allergisk chock utav och hamnade akut på sjukhus 2 ggr. på samma vecka. Jag blir ledsen över att dagens läkare inte har någon känsla för patienten, inte tycks tänka på att vi är olika.
Även om jag tidigare har haft lungemboli och nu hjärtinfarkt så har jag aldrig förrän nu i somras haft ens ½-högt blodtryck, snarare så lågt att jag inte kunde typ ”knyta skorna” utan att nästan falla över.
Jag är helt övertygad om att vi behöver extra vitaminer och tar D3 + olika B och magnesium.
OJDÅ, får inte missa TV3 dokumentären om barnmisshandel.
Marcus är med där, av någon konstig anledning.