Dagens Medicin: Forskare kartlägger diabetikers krokiga fingrar.
Diabetiker typ 1 som får råd om fettsnål och kolhydratrik kost har ett generellt förhöjt blodsocker, och många blodsockertoppar och -dalar. Dibetiker typ 1 har mera inflammationssjukdomar än friska personer. Kan det finnas ett samband mellan deras höga blodsockernivåer och inflammationer? Det är känt att högt blodsocker och högt blodinsulin är inflammationsframkallande.
Vi har fått många rapporter från diabetiker typ 1 som har fått mindre problem med inflammationssjukdomar sedan de övergick till LCHF.
Det vore ett bra forskningstema för diabetesforskare.
Immundämpare minskade cellers förmåga att lagra fett
Kan det vara att immundämpare ökar insulinresistensen – även i fettcellerna?
Intressanta länkar!
Om man tar alla existerande fakta kring diabetes (och här finns förstås en ocean av rapporter och undersökningar) och det som hänger samman med det metabola syndromet så framträder en övergripande bild. Kolhydrater verkar vara ett ”gift” för kroppen och med de mest ödestigra konsekvenser för hälsan och speciellt hos hos oss som till slut drabbats av ”överkänslighet” efter mångårig ”förgiftning” och idag verkar det som att kanske 30% av världens befolkning har drabbats av detta.
Många känner t.ex. igen detta med stela fingra och värkande leder som diskuteras i länkarna. Min fru kunde t.ex. tidigare inte räta ut fingrarna och hade därför stora besvär med motoriken i händerna – idag med strikt LCHFär detta i stort sett enbart ett obehagligt minne. (Förutom att hon har fått tillbaka sitt mörkerseende och blivit av med sin perifera neuropati.) För min egen del så var jag för några år sedan tvungen att lyfta in benen i bilen med hjälp av händerna när jag klev iin. Jag var också tvungen att efter en halv timmes bilresa stanna på någon rastplats för att gå ut och ”skaka på benen” för att de värkte och domnade bort.. Efter nu tre år på strikt LCHF är detta bara obehagliga minnen. I dessa våra ”personliga anekdoter” ligger i alla fall för mig en obrottslig logik att om man blir sjuk av något så är det rimligt att man också blir frisk om man tar bort det ämne som man blivit sjuk av. Jag tror heller knappast på att jag och min fru är ensamma om att konstera dessa positiva ”avgiftningsresultat” efter våra seriösa kostexperiemnt på oss själva.
Man måste faktiskt vara både blind, döv och ointresserad av den logik som jag anser hör ihop med det jag själv vill kalla vetenskap om man inte kan ta in dessa uppenbara fakta utan istället bara ser en marknad för mediciner hos sjuka människor och mediciner som i bästa fall bara kan lindra själva sjukdomssymptomen.
Jag tror inte på att slåss med väderkvarnar men det verkar faktiskt krylla av dom idag.
Nå – istället satsar jag egoistiskt på att jag och min fru ska ”överleva” med hjälp av LCHF men det verkar som en hel del i omgivningen också har nappat på den här idén 🙂
Man får hoppas att någon vågar beforska detta. Från Hjärt-Lungfonden blir det måhända inga pengar eftersom de tror att pengar till forskning rörande sambandet kost/hälsa kan skada deras anseende.
Jag gillar dina inlägg Annika! Känns som om du alltid har rätt.
Intressant att allt mer faller på plats. Jag blev dupuytrensopererat 1987 i höger hand, kranskärlsopererat 1997, lade om kosten 2008 efter div. annat hälsotrubbel och nu har jag fått Dupuytrens även på vänstra handen sedan ca 3 år – går tydligen inte att stoppa tyvärr. Men det är det enda problemet jag har kvar så det är inte läge att klaga.
Söka sjukdom genom allmän undersökning är lukrativt.
https://articles.mercola.com/sites/articles/archive/2012/11/25/excessive-screening-tests.aspx?e_cid=20121125_SNL_US_Art_1
Bra skrivet, Professor Göran!
@ Kattmoster:
Tack för uppmuntran!
Just nu håller jag på att arbeta med en krönika som kommer handla om just detta.
”LCHF’are som anekdoter”
Men det dröjer nog ett tag innan den blir klar.