Professor Görans krönika
Ordet vetenskap är kanske ett av vår tids mest missbrukade ord på grund av den olyckliga missuppfattningen hos de flesta vanliga människor att det i själva begreppet vetenskap ligger en ovedersäglig sanning. Tyvärr kan ingenting vara mer felaktigt!
När jag själv nu hävdar att LCHF är vetenskap så beror det framför allt på att jag inte har hittat någon teori som passar bättre med vår verkliga verklighet. Gör vi oss av med kolhydraterna i kosten så verkar vi alla må bättre. Dessutom är LCHF-hypotesen som alla verkligt vetenskapliga teorier lätt att testa. Skickar man in kolhydrater i sin kost igen så mår man direkt sämre vilket talar för hypotesen.
Det är faktiskt företrädare för religioner som står för ovedersägliga sanningar och som dessutom knappast är lätta att testa och dessa sanningar kallas normalt religiösa dogmer eller möjligen doktriner och är ofta etablerade i konsensus. Vetenskap kan däremot aldrig vara konsensus och konsus aldrig vetenskap! I diskussionen till min förra krönika så hävdade jag också att hela idén med religioner gör att de per definition måste vara doktrinära – det är liksom hela idén med en religion men detta betyder inte att jag inte respekterar människor som äger en religiös tro. I annat fall skulle jag varken respektera Galileo, Newton eller vår egen Linné.
En sann vetenskapsman är däremot den förste att erkänna att den vetenskap han faktiskt förespråkar inte är någon dogmatisk sanning utan bara är en hypotes som rimligen bör ersättas av en bättre när vi har lärt oss mer om vår verkliga verklighet och detta gäller därför också LCHF. Med andra ord vet en sann vetenskapsman att han bara TROR på sina vetenskapliga hypoteser. En sann religiös person tror däremot verkligen att han VET att han har sanningen i sin hand på samma sätt som Svenska Livsmedelsverket VET att mättat fett är farligt och att kolhydraterna samtidigt är ofarliga för vår hälsa och detta Livsmedelsverk är som bekant inte berett att överge denna s.k. sanning och förvandlar sig därmed också till en religiös institution hur gärna de än vill hävda motsatsen. Det spelar då heller ingen roll att vår verklighet pekar åt direkt motsatt håll och att alla seriösa undersökningar visar att denna dogmatiska sanning om det mättade fettets farlighet är rent nonsens.
Börjar man seriöst intressera sig för det som kallas vetenskapsteori så finns det som inom alla andra områden knappast någon bortre gräns för hur mycket som har publicerats och därmed tillgängligt att studera närmare. Vetenskapsjournalisten Gary Taubes ”Good Calories & Bad Calories” (GCBC) anser jag här vara en enastående bra startpunkt för att över huvud taget kunna förstå hur vår officiella kostvetenskap har kunnat överge verkligheten och förvandlas just till de religiösa dogmer den genomsyras av idag. Från Gary Taubes är steget sedan inte långt till vad vetenskapsteoretikern Thomas Kuhn beskriver som paradigmskiften inom vetenskapen.
Ännu djupare går matematikern, fysikern, kunskapsteoretikern och filosofen Karl Popper och med honom hamnar man lätt till slut hos de gamla grekerna och i hans bok ”The World of Parmenides” finns enligt min mening en formidabel guldgruva när det gäller att få grepp om den tid för 2500 år sedan då det man idag kallar vetenskap föddes bland de tidiga grekiska filosoferna som går under beteckningen försokratikerna, dvs. de filosofer som kom före Sokrates. Blir man sugen på denna historia har man förstås gett sig ut på en kunskapsresa där nyfikenheten lätt blir ledstjärnan och hela processen till slut nästan fungerar som en kunskapsdrog. Alla dessa stora tänkare ger också ledtrådar och referenser till andra tänkare som har mer och kanske också djupare kunskap att förmedla. I vår fantastiska internetvärld hittar man också idag oerhört lätt dessa referenser och med några knapptryck och ett kreditkort så får man för en spottstyver mängder av litteratur på väg hem till sin brevlåda. Gary Taubes är den förste att hylla detta enastående faktum i sin GCBC. Och att sedan vänta på alla dessa böcker och till slut se dem dimpa ned en efter en eller i klump från antikvariat över hela världen är hur stimulerande som helst om man nu är kunskapstörstande och nyfiken vill säga.
För att nu inte sväva ut alltför mycket i denna korta krönika utan hålla mig till själva frågan om vad som kan betecknas som vetenskap så finns som sagt en hel del att lära sig av de tidigaste grekiska filosoferna. Speciellt intressant anser jag den förbisedde filosofen Xenophanes vara och en filosof som Karl Popper lyfter fram på ett övertygande sätt i den bok jag nämnde ovan. När det gäller vår kunskap om verkligheten lär Xenophanes ungefär ha sagt att ”Allt är bara flätad väv av gissningar!”, ”Sanningen kommer vi aldrig att få reda på och om vi mot förmodan skulle uttala den så skulle vi inte veta att vi gjort detta!” men också att vi kan ”Närma oss sanningen genom att skaffa oss mer kunskap!”. Detta gäller förstås också LCHF men som bekant inte för SLV för där VET man. Xenophanes hade också för den tiden en minst sagt liberal syn på religionen och de aktuella gudarna. Detta stämmer utmärkt väl med min egen syn på vad som är vetenskap och religion och vad jag också försökte betona i ingressen till denna krönika. Xenophanes fick ett oförtjänt dåligt rykte, kanske på grund av denna liberala syn på religionen, och ansågs inte vara någon filosof som man kunde ta på allvar kanske främst för att man förstod vad han sa. Filosofer som man däremot inte kunde förstå sig på eftersom de uttryckte sig i dunkla gåtor kunde ju ha rätt trots att man inte förstod deras gåtor. Och det var förstås inte bara vanskligt utan kunde då också vara farligt att börja ifrågasätta en till mer än hälften obegriplig filosofi. (Gäller ju också för postmodernismen idag!) Till denna senare kategorin hörde de filosofier som Heraklitus och Parmenides förespråkade även om dessa filosofer av sin samtid kanske av samma dunkla skäl hyllades på ett helt annat sätt än Xenophanes.
Heraklitus stora bidrag till den vetenskapliga kunskapsteorin är konstaterandet att alla ting i själva verket utgörs av processer och är i ständig förändring, ”Allt rör sig!”, och i detta ger jag honom faktiskt helt rätt. I övrigt var han som sagt en väldigt dunkel och på gränsen till obegriplig filosof. När det gäller Parmenides så anses han vara själva fadern till den vetenskapliga och den obrottsliga (deduktiva) logik som är vetenskapens ständiga ledsagare. Till skillnad mot Heraklitus påstod han till sin samtids bestörtning, genom denna logik, att all förändring teoretiskt är omöjlig för att världen är full och att det därför inte kan finnas några tomrum som kan göra det möjligt för någonting att röra sig över huvud taget. Atomisterna Demokritos och Leukippios vände dock ganska omedelbart upp och ned på detta påstående genom att med samma obrottsliga vetenskapliga logik (de lärde sig snabbt) genom att föreslå den mer rimliga hypotesen att eftersom rörelse bevisligen existerar i vår värld så måste de finnas både atomer och tomrum.
Och som med alla frågeställningar som man intresserar sig för så tycker man sig efter ett tag också börja förstå saker och samband som man inte hade några större begrepp om tidigare. Eller, med andra ord, så tycker man att, när man ser olika och framför allt centrala bitar falla på plats i det kunskapspussel man försöker lägga, att man då kan skönja ett övergripande mönster. Man ser helt plötsligt en helhet som verkar förnuftig och då blir man inte heller längre lika förvirrad av att man inte kan få alla enskilda pusselbitar på plats.
För mig själv är det precis på detta sätt med LCHF. Vi är bara i början av en överväldigande process men som är väldigt väl förankrad i vår verkliga verklighet, inte minst genom Annikas pionjärinsatser, men mönstret är redan tydligt. Vi blir friska när vi kastar ut kolhydraterna ur kosten! Med andra ord har vi nu en utmärkt vetenskaplig hypotes som borde testas med all kraft men detta kommer tyvärr knappast ske så länge de ekonomiska drivkrafterna för den medicinska forskningen (f. a. läkemedelsindustrins dominans) ser ut som de gör idag.
Vi har med andra ord skaffat oss en generell bild av den aktuella frågeställning man studerar men därmed också med nödvändighet också skaffat oss ett filter (kolhydraterna förgiftar oss) genom vilket man sedan kommer att betrakta världen. Filosofen Schopenhauer är en klar förespråkare för det nödvändiga i ett sådant förhållningssätt liksom vetenskapsteoretikern Karl Popper.
Det är förstås många filosofer, där kanske Parmenides är den både förste och den främste, som genom tiderna har funderat över hur man skulle kunna befria sig från ett subjektivt betraktande av världen och istället kunna vara helt objektiv när man läser av vår verklighet och på detta sätt komma fram till en sann bild av vår verklighet. Alla har dock till slut bitit i gräset och insett att det bara inte går att tolka omvärlden över huvud taget om man inte närmar sig denna verklighet med färdiga (förutfattade) koncept (modeller och teorier) i vilka man sedan kan placera in de flesta av de nya pusselbitar som ständigt dyker upp.
Med andra ord inser man då att eftersom en modell man skapar inte kan vara fullständig så kan den heller inte vara helt sann. Sann är modellen faktiskt endast om den är identisk med verkligheten men då är den ju förstås inte längre någon modell. Matematikern Lewis Carroll formulerade detta på ett elegant sätt i sin barnberättelse ”Alice i Underlandet” då bönderna klagade över lantmätare med kartor i skalan ett till ett; dvs. kartor som täckte hela landskapet när de rullade ut dem.
I slutet av 1800-talet fanns det dock en filosofisk rörelse som ännu idag inte är helt död och som benämndes positivism (många av LCHF’s mer argsinta kritiker anser jag vara anhängare av just denna filosofi) och där man hävdade att man måste ha absoluta experimentella bevis för alla begrepp för att kunna gå vidare. Företrädare för denna filosofi förnekade faktiskt atomernas existens nästan in i absurdum (framför allt fysikern Ernst Mach) trots att all tillgänglig experimentell kunskap som hade byggts upp under 1800-talet gav ett logiskt mönster som förutsatte atomer (en fråga som jag tidigare tagit upp i min krönika om LCHF och termodynamiken).
En av 1900-talets största filosofer, Ludwig Wittgenstein, gjorde tillsammans med Bertrand Russell också en gigantisk ansträngning för att skapa ett logiskt fundament för denna positivistiska filosofi baserad på matematikern Freges logiska aritmetik men kastade till slut in handuken vilket förstås också bevisar att Wittgenstein var en stor filosof eftersom han just kunde kasta ut sin käraste baby. (Tänk om professorerna Rössner, Marcus för inte tala om Mai-Lis Hellénius vore kapabla till en sådan storhet men de är förstås knappast spelare i något A-lag!)
Nå – hur kan man då avgöra vad som är vetenskap när det gäller en specifik fråga som t.ex. orsaken till att vi blivit feta? För det första så måste man förstås vara intresserad av själva frågan. För att igen referera till Karl Popper så måste man börja med själva problemet som man vill lösa för att sedan ta reda på själva orsaken till att man just har fått problemet. Har man inget problem att lösa så är man normalt också väldigt ointresserad av den aktuella frågan. Vad som är speciellt med vår egen tid och det som intresserar oss i denna tråd är förstås att vi har en fetmaepidemi vilket i klartext betyder att väldigt många också har ett problem med övervikten och de sjukdomar som hänger ihop med denna. Men om man inte har det själv så är sannolikheten stor att man har någon nära anhörig som har det och det kan ju också väcka ett seriöst intresse.
Vi har då den officiella kaloriräkningsmodellen som kan tyckas bestickande vilken innebär att vi äter för mycket och/eller inte gör oss av med den energi som vi får i oss vilket är ett s.k. ”tautologiskt” nonsens som jag tidigare diskuterat i en krönika. Detta är därför också en självklarhet som det inte går att argumentera emot men den inte erbjuder någon vetenskaplig förklaring över huvud taget till den nuvarande fetmaepidemin utan som sagt enbart ett konstaterande.
När vi nu genom LCHF istället ger en alternativ förklaring som pekar på hur hormonerna påverkar hur kroppen lagrar undan fett i våra depåer så blir bilden mer komplicerad men trots allt en bild som inte står i motsättning till någon kaloriräkning. För att ytterliga komplicera bilden kan vi konstatera att vårt mest kraftfulla hormon, insulin, är starkt kopplat till vad vi äter (kolhydraterna) och dessutom erkänt är ett fettlagrande hormon. Diabetiker som pumpar in extra insulin i sina kroppar kan därför i princip aldrig gå ned i vikt trots diabetikersjuksköterskornas ständiga uppmaningar till dem att ta sig i kragen och räkna sina kalorier bättre. Insulinet är faktiskt starkare än alla räkneövningar.
Vi har alltså två förklaringar (varav den ena förstås inte är någon förklaring) som egentligen inte står i motsättning till varandra men där den mer komplicerade hormonhypotesen uppenbarligen upplevs som ett allvarligt hot av förespråkarna för den officiella enkla kaloriräkningsmodellen. Men hur ska jag då själv kunna ta ställning till vilken av dessa två modeller som är den mest vetenskapliga? Det är här som förnuftet kommer in. Det är faktiskt den modell som förklarar verkligheten bäst som är den mest förnuftiga och därmed troligen den mest vetenskapliga men vilken förklarar då verkligheten bäst när det gäller vår fetmaepidemi?
All, och detta säger all, verksamhet under de senaste hundra åren som gått ut på att komma till rätta med fetma genom kaloriräkning och svältkurer har i det långa loppet totalt misslyckats medan det mesta som rapporterats av oss som upphört med all kaloriräkning och istället tagit bort kolhydraterna ur kosten och alltså utfört experiment på oss själva med LCHF talar för att denna hypotes verkligen fungerar i praktiken. Och som alltid är verkligheten den bästa proberstenen för en vetenskaplig hypotes. Detta talar också för att hormonhypotesen är den mer vetenskapliga förklaringen av de två. Vad det gäller kaloriräkningshypotesen ”en kalori är en kalori” är den förstås ovedersägligt sann men eftersom ett sådant påstående som sagt inte förklarar någonting över huvud taget så kan den förstås heller inte ha något med vetenskap att göra.
Det här resonemanget kan tyckas vara som att slå in öppna dörrar men mot religiösa dogmer och positivism hjälper som bekant knappast någon vetenskaplig logik.
Om Göran Sjöberg
Bra krönika men lång 🙂
”Medicinens historia borde också ha lärt oss att välanpassade kliniker i alla tider haft en övertro på sin egen samtids åsikter om sjukdomarnas natur och orsaker. Detta, som har gällt föregående generationer, gäller naturligtvis också för oss. Vi kan inte veta vilka av våra åsikter som nästa generation kommer att tala om med ett medlidsamt småleende.” – slut citat av docenten Per Dalén.
Citat: ”En sann vetenskapsman är däremot den förste att erkänna att den vetenskap han faktiskt förespråkar inte är någon dogmatisk sanning utan bara är en hypotes som rimligen bör ersättas av en bättre när vi har lärt oss mer om vår verkliga verklighet och detta gäller därför också LCHF. Med andra ord vet en sann vetenskapsman att han bara TROR på sina vetenskapliga hypoteser.”
Jag håller helt med dig. Därför förstår jag inte heller hur man överallt framhåller evolutionsteorin som ett fastslaget faktum, när det i verkligheten bara är en teori, som aldrig någonsin har bevisats – och troligen inte heller kommer att bli det, enligt den vetenskapliga metoden, som har beskrivits på följande sätt: Observera vad som sker; utforma på grundval av dessa observationer en teori om vad som kan vara sant; pröva teorin genom ytterligare observationer och genom experiment; kontrollera om förutsägelser grundade på teorin slår in.
Att se evolutionen som ett faktum är lika mycket en fråga om tro, som att tro att det finns en skapare av allt i universum. Faktisk kräver det nog mer tro att tro på en blind slump än att tro på en skapande intelligens.
Steffen Skrev:
Jo… – Steffen – det kan ses som åt hållet bekräftat på videon ”THUNDERBOLTS OF THE GODS” (ca 64 min).
@ Steffen:
nja, evolutionsteorin är just en teori – dvs väl underbyggd med fakta och stödjande bevis, det jag tror du syftar på är en hypotes. Visst finns det starka belägg för evolutionen, tänk bara på uppkomst av antibiotikaresistens hos bakterier. De modeller som finns för hur evolutionen fungerar stämmer i de allra flesta fall också extremt väl med den verklighet vi kan se och mäta. Sedan finns det förstås alltid detaljer i bygget som vi ännu inte fullt ut kan förklara, men för varje år som går så blir de färre och färre.
Sedan vill jag också berömma krönikan, bra skrivet Göran! Där jag tror att problemen uppstår för Livsmedelsverket och dess kostrekommendationer är egentligen de samma som inom klimatproblematiken. Bevisen må ha brister, men man hamnar i en situation där man i syfte att rädda liv uppfattar sig ha en skyldighet att agera ändå. På samma sätt som att vi borde agera mot klimathotet trots att det med matematisk precision ännu inte är deduktivt bevisat, när konsekvenserna av att inte agera kan bli ödesdigra.
Livsmedelsverkets problem är bara att man 1. inte har förmåga att ompröva sin position när bevisläget ändras, och 2. vara ärliga och uppriktiga med att bevisläget faktiskt är och har varit svagt (i motsats till när det ex. gäller fysikens lagar och evolutionsteorin). För när det gäller frågan om kosten så är det faktiskt i slutändan individens rättighet att själv, autonomt, fatta sina egna beslut. Enligt min mening så har Livsmedelsverket vilselett (hur gott än syftet varit) om hur bevisningen sett ut, och därmed har man brutit mot denna mest grundläggande av alla etiska principer, om individens självbestämmande när det gäller den egna hälsan.
Sedan så tror jag iof att vi inte ska tillskriva Livsmedelsverket någon större förmåga att agera med den integritet och självständighet som tarvas. Det skall mycket till innan Livsmedelsverket skulle ha modet att frångå, mer än när det gäller detaljer, de rekommendationer som kommer från FDA och AHA. Grupptrycket, helt enkelt.
I takt med att medicinen förändras i evidensbaserad riktning (om än långsamt), så kanske vi kan hoppas på en förändring med tiden även inom Livsmedelsverket.
@ Josef Boberg:
Sant. Det finns också forskning som visat att ju större expert man uppfattar sig vara, desto sämre blir man på att bedöma det egna förmågan. Man blir mer tvärsäker, helt enkelt.
Zzzzzzz… Less is more.Still.
@ Steffen: Den gamla vanliga missuppfattningen. Av någon anledning så är det bara religiösa personer som lider av den dessbättre. Mutationer är slumpmässiga. Selektionen är inte slumpmässig. Sålunda är det helt fel att beskriva evolutionen som ”blind slump”. Låt oss ta två mutationer hos två exemplar av rovfåglar som exempel. Den ena mutationen gör att djuret ser bättre, den andra att djuret ser sämre. Tror du verkligen att det är helt slumpmässigt vilken av dem som klarar sig bäst? En totalt obegriplig inställning i så fall. Än mer obegripligt är den religiösa inställningen att djur trollas fram ur tomma luften.
@ Josef Boberg:
Finns den med svensk översättning, känns som jag missade mycket för att den var på engelska
lisa Skrev:
Inte såvitt jag känner till – men Du kan ju söka HÄR.
Professor Göran:
”…försokratikerna, dvs. de filosofer som kom före Sokrates.”
Dessa var inte tongivande och knappast typiska för sin tid. Det forngrekiska samhället var länge orakelstyrt. Oraklen var maktelitens sätt att hålla styr på folket. Det var ”en selektiv ohederlighet – bedrägeri utfört av eliter på de godtrogna massorna”, skrev Fernandez-Ermesto (”Truth – a guide for the perplex”, s. 53). Alltså den roll som Livsmedelsverket och dess huvudmän i WHO spelar idag.
Ett orakels budskap kan upplevas som ”sanning” fullt jämförbar med den sanning som ett nutida vetenskapligt synsätt når fram till. Därvid är vi tillbaka vid den tidigare diskussionen, som aldrig blev avslutad.
På engelska är det ren poesi:
”For all is but a woven web of guesses”
Bra Göran, verkligt få av de professorer som är fettskrämda vet vad vetenskap och forskning innebär, det är mera tyckande än verklig kunskap som de håller på med,,,
Liknelsen med religion är slående – verkligt intressant läsning!
Intressant. Ett krav till på en vetenskaplig hypotes är väl att man utifrån den ska kunna utforma experiment eller beskriva observationer som möjligen kan falsifiera hypotesen. Därimot kan man aldrig bevisa att en hypotes är sann, bara att den är sannolik, därför att den – hittills – inte blivit falsifierad. Detta talar till ex för evolutionsteorin och för lchf, men emot etablerade kostråd och emot teorin att CO2 driver en farlig klimatförändring.
Ni som nu tror på evolutionsteorin, gå in på http://www.mathematicsofevolution.com. Har ni då ett öppet sinne så måste ni erkänna att det är en omöjlighet att allt har kommit till av sig själv. Det måste finnas en intelligens för att forma något som DNA. Repent!
@ Gunnar Åström:
Men om nu evolutionen är orealistisk, varför fungerar den då? Både på labbet, i experiment, och ute i verkligheten, där nya antibiotikaresistenta bakterier dyker upp i jämn och snabb takt?
@ Gunnar Åström:
Jag väljer, liksom du, att referera till andras resonemang:
DNA could have evolved gradually from a simpler replicator; RNA is a likely candidate, since it can catalyze its own duplication (Jeffares et al. 1998; Leipe et al. 1999; Poole et al. 1998). The RNA itself could have had simpler precursors, such as peptide nucleic acids (Böhler et al. 1995). A deoxyribozyme can both catalyze its own replication and function to cleave RNA — all without any protein enzymes (Levy and Ellington 2003).
Böhler, C., P. E. Nielsen, and L. E. Orgel. 1995. Template switching between PNA and RNA oligonucleotides. Nature 376: 578-581. See also: Piccirilli, J. A., 1995. RNA seeks its maker. Nature 376: 548-549.
Jeffares, D. C., A. M. Poole and D. Penny. 1998. Relics from the RNA world. Journal of Molecular Evolution 46: 18-36.
Leipe, D. D., L. Aravind, and E. V. Koonin. 1999. Did DNA replication evolve twice independently? Nucleic Acids Research 27: 3389-3401.
Levy, Matthew and Andrew D. Ellington. 2003. Exponential growth by cross-catalytic cleavage of deoxyribozymogens. Proceedings of the National Academy of Science USA 100(11): 6416-6421.
Poole, A. M., D. C. Jeffares, and D. Penny. 1998. The path from the RNA world. Journal of Molecular Evolution 46: 1-17.
Apropå evolutionen så har jag gjort världen väldigt ”enkel” för mig själv!
För mig bör en vetenskaplig förklaring vara enkel, logisk (dvs. övertygande passa in i ett övergripande mönster) och dessutom stämma hyfsat med vår verkliga verklighet och helst också vara lätt att testa. Om vi nu därför ställer två alternativa ”vetenskapliga” förklaringar till livets uppkomst vid sidan av varandra så tycker jag man ska satsa på den som här bäst stämmer in även om man aldrig kan bevisa att den andra inte skulle gälla.
Vi har alltså två alternativa förklaringar
– Gud skapade världen.
och
– Livet uppkom av en slump och evolution
Själv tycker jag den senare förklaringen stämmer bättre in på hur en vetenskaplig förklaring bör vara. Den är också lätt att testa med biologiska experiment vilket Anon påpekar medan den första mer ”kreationistiska” förklaring är väldigt svårtestad i mina ögon.
Pss med LCHF
– Du blir fet och sjuk för att en kalori är en kalori
och LCHF-alternativet
– Du blir fet och sjuk för att du äter kolhydrater
Här tycker jag igen att LCHF-alternativet stämmer bäst med verkligheten, äger ett övertygande logiskt förklaringsmönster och dessutom är en förklaringsmodell som dessutom i jämförelse är väldigt lätt lätt att testa vilket de flesta som kör enligt LCHF också märker när de börjar ”fuska” igen med kolhydraterna.
.
Jag tror på evolutionen. Men inte på att slumpen har styrt den. Tack för den länken, Gunnar. Jag har länge velat se sannolikhetsberäkningar av den typen. De visar tydligt att slumpen aldrig någonsin kan skapa komplicerade organismer.
Å andra sidan tror jag inte på Gud heller.
@ Molle:
Jag kan här bara varmt rekommendera var och en att seriöst studera i alla fall det mest elementära inom den molekylära cellbiologin för att därmed få en överblick. Själv har jag funnit att följande formidabla standardverk har gett mig en sådan överblick.
”Molecular Biology of THE CELL” av Alberts et al.
https://www.bokus.com/cgi-bin/product_search.cgi?search_word=Molecular+Biology+Of+The+Cell&gclid=CPv-kMmx4rMCFTJ2cAodiWAAdQ
För mig är dessa 1600 pedagogiska sidor en ”oändlig” källa till grundläggande sund (fysik, kemi och inte minst termodynamik) kunskap (inget svammel så lång jag har kunnat förstå det jag läst) rörande alla de grundläggande fysiologiska mekanismer som ”livet” de facto består av. Själv kan jag på samma sätt som författarna inte heller låta bli att förundras över den oerhörda komplexiteten i dessa livets enklaste bestånddelar och hur lite vi fortfarande känner till om proteinernas verkan. (Man känner i grova drag till hur ungefär 10 % av vår 25 000 gener kodar till mer eller mindre specifika proteiner.) Här finns för mig också en grundläggande ”vetenskaplig” ödmjukhet.
Det är då förstås lätt att bli ”religiös” om man vill uttrycka det på detta sätt. Och på samma sätt som Linné kan man då också om man vill hitta Guds finger både här och där.
@ Anon:
Att bakterier blir resistenta beror inte på någon ökad information, tvärtom så minskar den. Har inget att göra med ”goda” mutationer. Bakterien anpassar sig genom att använda sig av gener från genpoolen. Mutationer är dessutom alltid (så gott som) negativa.
@ Erik Edlund / MatFrisk Blogg:
Det är mycket ”could have” i ditt svar. En tesked DNA innehåller så mycket information att det skulle krävas 9000000000000 cd-skivor för att skriva ner den. Dessutom kan infon läsas fram och baklänges mm. Slumpen kan inte skapa information. Det måste till en intelligens. Tänk på att de smartaste vetenskapsmännen har inte ens lyckats skapa rätt byggstenar för liv. I naturen finns bara ”vänsterhänta” aminosyror, i labben får man bara fram lika många vänster- som högerhänta. Och detta är ändå bara icke liv!
@ Gunnar Åström:
Helt korrekt, negativa mutationer sorteras bort, vilket oftast sker. Halvdåliga mutationer kan dock bli kvar om populationerna är små eftersom selektionstrycket då blir svagt. Men när det gäller antibiotikaresistens så är selektionstrycket oftast starkt för att behålla sådana mutationer eftersom bakterier som inte är resistenta effektivt sorteras bort.
Hur förklarar du utifrån din tes om befintlig genpol att man kan se resistens hos (ett fåtal) bakterieceller som odlats upp från en enda icke-resistent cell (bakteriekoloni) och stryks ut på en agrarplatta med antibiotika? (Detta är just en metod som används för att bestämma mutationshastigheten hos bakterier, som kallas fluktuationstest.)
@ Anon:
https://www.mathematicsofevolution.com/ Läs den här länken. Speciellt om ”genetic debri” och ”genetic entropy”. Säger allt så mycket bättre än vad jag kan.
@ Gunnar Åström:
Vi behöver inte utgå från att ”liv” måste komma från jorden. Universum har beräknats vara 13kommanånting miljarder år. En stor del av den tiden har förhållanden någonstans varit sådana att primitiva byggstenar skulle kunna byggas. Vi vet att mängder med ”rymdskrot” ramlar ner på Jorden var dag, faktum är att vår planet i sin helhet består av sådant.
Vi må för närvarande stå högst någonsin i människans kunskap men det finns ingen anledning att det årliga tillskottet planar ut framöver. Backa 10-100-1000 år för att få en uppfattning om framtidens ökande kapacitet att förklara diverse idag obegripliga fenomen. Om nu inte människan utrotar sig själv, vilket är fullt möjligt, kanske till och med troligt.
Varifrån skulle den ”intelligens” komma som du sätter din tillit till?
Intressant resonemang!
Min gissning är dock att ni till slut hamnar i Parmenides paradox. (Termodynakikens försts huvudsats!)
-Det som är är
-Det som inte är är inte
(Och med dessa premisser den syllogistiska slutsatsen)
-All rörelse är omöjlig
(Och entropi är förstås inte heller att leka med 🙂 )
@ Gunnar Åström:
hittar ingenting i dessa stycken som förklarar varför fluktuationsexperimentet skulle fungera utan evolution … du får nog förtydliga. Däremot återfinns vissa konstigheter.
En missuppfattning (bland fler) tycks vara att bra mutationer måste åtföljas av fler skadliga mutationer, om jag förstått texten rätt? Vitsen med evolutionsteorin är dock att dessa inte inträffar samtidigt. ”Individer” med dåliga mutationer klarar sig inte, antigen för att de överhuvudtaget inte är förenliga med liv eller för att de inte kan föröka sig med samma effektivitet som andra, och då försvinner de tillslut.
@ Prof Göran:
Djupsinnigt! 🙂
Forksning på universitet är bra men vi – är – forskning.
Vi blir ett bra statistiskt underlag när vi går ner i vikt pch blir friska. Måste bara dokumenteras.