Veckans krönika av prof Göran Sjöberg:
Det enklaste svaret är att man är frisk när man känner sig frisk och sjuk när man känner sig sjuk men som alltid så är väldigt enkla förklaringar som dessa oftast alldeles för enkla även om våra kroppar också är fina ”mätinstrument”. Som bekant kan man ju drabbas av cancer som växer oupptäckt under många år innan man till slut börjar känna sig sjuk och uppsöker vårdapparaten för att då eventuellt bli ”botad”. I den här krönikan ska jag försöka ”bryta” lite i begreppen frisk och sjuk och då inte minst utifrån egna erfarenheter och hur man kan hamna i konflikt med ”sjukvårdsapparaten” när det gäller Borrelia.
I denna ”sjukvårdsapparat” måste man ”VETA” och framför allt ”TRO” på sina egna ”DOKTRINER” vilket är kännetecknande för alla religiösa sällskap till vilka jag därför räknar läkarsällskapet.
Om man känner sig väldigt sjuk och uppsöker vårdcentralen för att få reda på vad det är som kan vara fel med kroppen och de då inte hittar något med sina prover och undersökningar blir man förstås misstrodd, ansedd som en ”gnällspik” och kanske till och med ”föraktad”. Speciellt gäller nog detta kvinnor som har kommit upp i åren och fått kraftig övervikt vilken som bekant, enligt den officiella synen, beror på att man är en ”ynklig varelse utan karaktär” som inte kan kontrollera sitt ”glufsande”. Jag tror också att det finns ett ”föraktfullt” uttryck bland läkare om sådana kvinnor som drabbats av värk i hela kroppen och som, om jag nu inte kommer ihåg det hela fel, klumpas ihop under beteckningen SVBK vilket lär stå för Sveda-, Värk- och Brännkärring.
https://sv.wikipedia.org/wiki/SVBK
Vid ett tillfälle drabbades min fru plötsligt av så allvarlig ledvärk i ett knä så hon knappt kunde gå och ville då få en ordentlig undersökning genomförd och eftersom hon tidigare hade jobbat inom sjukvården kände hon också till detta uttryck så vi öppnade faktiskt diskussionen med den kvinnlige läkare vi mötte med att min fru inte ville bli betraktad som en SVBK och läkaren skrattade då omedelbart väl införstådd med denna beteckning. De hittade sedan egentligen ingenting utan ställde ”diagnosen” åldersrelaterad meniskskada och hon fick lite antiinflammatoriska preparat och värktabletter. Min fru har en väldigt skeptisk inställning till läkarkåren, som jag själv idag också helt och fullt delar, och ”litade” helt enkelt inte på denna diagnos väl medveten om att ungefär hälften av alla diagnoser som läkarna ställer faktiskt är felaktiga. Hennes ”problem” löstes ju inte för att man inte hade kommit fram till den rätta orsaken att hon fått ledvärken.
Hon tog därför inte ut medicinerna utan hon började då, som den nyfikna ”terrier” hon är, använda internet för att komma på en vettigare förklaring och kom fram till att det möjligen kunde vara en Borreliainfektion som hade blivit oupptäckt eftersom vi hade en katt som släpade in fästingar i stor mängd och de är ju dessa insekter som bär på denna Borreliabakterie. (Katten dog för övrigt i Borrelia vilket katter enligt veterinären inte kan göra – ytterligare ett ”religiöst sällskap”.) Borrelia sätter sig också gärna i lederna när den har gått oupptäckt en längre tid. Vi gick tillbaka till vårdcentralen med en begäran om en Borreliatest och si – den var positiv och hon fick då antibiotika (Doxyferm) och blev omedelbart ”frisk”. Efter en tid kom samma symptom tillbaka och hon fick en ny kur och sedan hade hon inga mer besvär.
Själv var jag väldigt datorintresserad när jag var yngre och jag fick då vad som kallas ”musarm” och denna blev till slut nästan invalidiserande på högerarmen och min läkare skrev ut lite antiinflammatoriska preparat som skulle minska ned värken men ingenting hjälpte egentligen. Jag byggde om tangentbord tillsammans med min sjukgymnast men jag var fortfarande ”sjuk” i min arm och nacke. När jag var i Kina provade jag till och med på traditionell kinesisk medicin. Även om jag själv och den kinesiske läkaren inte kunde kommunicera språkmässigt så undersökte han min musarm mycket noga genom att bryta, bända och massera den och det blev helt uppenbart för oss båda att min axelled var allvarligt inflammerad. Han genomförde som avslutning en behandling som kallas ”kopping” (sugkoppar sätt på olika ställen) som också tidigare användes inom medicinen även i västvärlden och en sådan behandling kanske inte är en så tokig som det kan låta med tanke på att blodgenomströmningen då tillfälligt förbättras i huden även om man efteråt, med alla blåmärken (sugmärken), ser ut som om man har blivit allvarligt misshandlad och ”blåslagen” – ja det såg faktiskt för hemskt ut. Liksom ungdomens mindre allvarliga sugmärken försvann även dessa så småningom.
Min fru, som utan tvekan är mitt stora stöd här i livet, uppmanade mig efter alla mina försök att också ta ett Borreliaprov vilket jag själv var övertygad om var helt meningslöst eftersom jag ”VISSTE” att jag hade fått musarm vilket som bekant drabbar de flesta som arbetar mycket framför datorer. Till slut gick jag ändå med på detta prov och si – provet var positivt och jag fick också en tvåveckorskur med Doxyferm. Inom ett dygn hade den smärta som under flera år hade stegrats till en nästan outhärdlig nivå minskat till hälften. Vilken oerhörd och omedelbar känsla av befrielse var inte detta!
Men fortfarande hade jag inte blivit av med all värk men det var ingen tvekan om att vi fått reda på själva orsaken till ledinflammationen dvs. de vidriga bakterier som ger upphov till Borrelia och som är spiralformade (spiroketer) och som på grund av denna form har förmågan att borra sig fram genom kroppen. Dessutom har de den otrevliga egenskapen att de kan gå in och söka skydd i ett så kallat sporstadium när de anser att de utsätts för något fientligt som antibiotika. Ytterligare en Doxyfermkur hjälpte heller inte utan värken fanns kvar.
Nå har man själv fått ett problem som man också allvarligt lider av så är detta en utmärkt drivkraft för egen ”forskning”. Lidande är ju knappast något normala människor går och ”njuter av”. Så jag började ”forska” på borrelia och väldigt snabbt kom jag fram till att man från officiellt håll ansåg att man blivit helt botad efter två antibiotikakurer och att det inte fanns någonting som kunde kallas ”kronisk Borrelia”. Samtidigt så har vi det fantastiska internet där man nu kan skaffa sig egen kunskap och där fanns det uppenbarligen en helt annan syn på detta från en grupp amerikanska läkare i nordöstra USA där Borrelia först uppmärksammades och också grasserar i en liten ort som heter Lyme och på engelska heter därför Borrelia ”Lyme disease”. Dessa läkare hävdade mot den ”officiella” synen att Borrelia visst kunde bli kronisk om den gått oupptäckt under lång tid som i mitt eget fall och att den då krävde långvarig antibiotikabehandling.
Eftersom jag bara hade löst ”mitt problem” till hälften och min axelled och nacke fortfarande var ”sjuka” och där jag förstås misstänkte att spiroketer lömskt fortsatte att husera i ett mer eller mindre dolt sporstadium så tyckte jag att denna alternativa uppfattning lät rimlig. Det fanns alltså två uppfattningar – den officiella och den alternativa. För den alternativa talade också det faktum att både syfilis och TBC är sjukdomar som orsakas av just spiroketer (det finns många olika) och att det för båda dessa sjukdomar är väldigt viktigt att man forsätter antibiotikabehandlingar under lång tid. ”Mitt forskarförnuft” talade då sitt tydliga språk. ”Det är dumt att inte genomföra ett experiment som möjligen kan lösa mitt allvarliga problem!”
Sagt och gjort. Min svenske läkare var väldigt samarbetsvillig och vi kontaktade ”experter” på Sahlgrenska Sjukhuset men där blev det ”kalla handen” för där VISSTE man vad som gäller angående Borrelia. De ville inte ta emot mig för jag var definitionsmässigt ”frisk” från Borrelian enligt deras DOKTRINER. I Sverige var det därför inte lönt att jobba vidare på den linjen med tanke på att en läkare som skulle ”bryta” mot dessa officiella behandlingsnormerna definitivt skulle riskera sin läkarlegitimation. Nå, är man forskare så är man! Vid nästa USA-resa uppsökte jag den mest framstående läkaren i denna alternativgrupp och han skrev då ut en sexmånaders antibiotika kur och av en mer långsamt verkande standartyp och en kur som kunde upprepas.
Med detta amerikanska recept i handen hade min svenske läkare sedan inga problem att omvandla detta till ett svenskt recept utan att riskera sin legitimation. Nå efter ett års antibiotikakur så har jag idag inga problem över huvud taget med min ”musarm” eller nacke. Jag är faktiskt inte längre ”sjuk” för att jag helt enkelt har tagit bort själva orsaken till min sjukdom och ett antal år har nu också gått så det går uppenbarligen att bli av även med den ”kroniska Borrelia” som inte officiellt existerar.
Utan tvekan har vi ”vidriga” fästingar som är infekterade med Borrelia i vår trädgård och av förståeliga skäl så är jag idag väldigt observant på om jag fått några nya bett. För två år sedan fick jag ett också väldigt otrevlig infekterat bett och uppsökte omedelbart vårdcentralen för att få en ny Doxyfermkur men si den ”gubben gick inte”! Där fanns en nyutexaminerad läkare som var väldigt säker på sin sak. Ringen runt bettet var inte så stor som det var föreskrivet i instruktionsboken och antibiotika skulle inte skrivas ut i onödan. Jag försökte antyda att jag var ”ganska påläst” och att fästingarna i vår trädgård bevisligen var infekterade och att det inte alltid blir ringar kring betten men insåg ganska snabbt att med en läkare som VISSTE ALLT som var värt att veta runt Borrelia var det inte lönt att ens diskutera vidare. Han hade sin karriär att tänka på och var faktiskt så säker på sin sak som man antagligen bara kan vara om man är lika ung som nyutexaminerad.
Jag uppsökte istället min gamle läkare som hade varit med på ”min tidigare Borreliaresa” och fick min Doxyfermkur så allt är idag fortfarande lugnt, fint och friskt.
Om Göran Sjöberg
Mycket intressant krönika! Det känns väldigt skönt att vi blir fler och fler som börjar ifrågasätta etablissemanget.
Själv var jag hos min diabetessköterska idag och hon mätte bland annat HBA1C, nu var det nere på 27 mmol/mol vilket ju som typ 2 diabetiker är löjligt låga siffror. Hon var mäkta imponerad med tanke på att jag inte längre tar något insulin eller andra läkemedel. Allt tack vare LCHF. När jag gick sa hon att hon skulle smälta allt detta och att det var synd att dom inte kunde ta in mig som konsult för att föreläsa för deras andra diabetespatienter.
Det finns uppenbarligen vissa personer inom vården som börjar ana att allt inte kanske stämmer med dom doktriner som dom är fullproppade med.
Tack igen för en intressant krönika.
Spiroketer avslöjar att läkarna inte kan se vissa kroniska bakterieinfektioner i vanliga blodprov,
endast antikroppar kan dom se men finns det någon mer spiroket som orsakar sjukdom så ser dom inte det.
Det kan finnas helt okända smittor, det finns vetenskapsfolk som tror att flera folksjukdomar är infektionssjukdomar.
sverigesradio.se/sida/avsnitt/101911?programid=412
”Men kanske finns det mikroorgansmer på platser där vetenskapen idag säger att det är bakteriefritt. Det tror i alla fall professor Stephan Schuster verksam på Penn state Univeristy och på Nan Jang teknologiska universitet i Singapore. Han tror att det inne i vävnad kan finns livsformer som man inte tidigare har hittat.
Varför? Han använder uteslutningsmetoden, man har försökt göra rymdfarkoster helt sterila så att de inte ska släpa med sig jordiska livsformer ut i rymden, men det har man inte lyckats med, säger Schuster, och han tror att den nya tekniken kan komma att hitta okända livsformer i våra kroppar. Det skulle i så fall vara ett paradigmskifte, eftersom man har trott att det finns områden i kroppen där det bara finns mänsklig vävnad.
Ett hisnande perspektiv, säger Sven Pettersson, då måste läroböckerna skrivas om.”
Om borrelian kan överleva en riktig antibiotika behandling är omtvistat det kan även vara immunförsvaret som har hängt upp sig.
upplevd sjukdom kopplas till proteiner enligt forskningen
”Upplevd ohälsa kopplas till cytokiner
Trots att det inte finns någon påvisbar sjukdom upplever en del människor att de har dålig hälsa. En ny doktorsavhandling visar att det ofta finns högre koncentration av cytokiner i blodet hos dem.”
https://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2010/7/Upplevd-ohalsa-kopplas-till-cytokiner/
DET ÄR PROTEINERNA SOM GÖR ATT VI MÅR DÅLIGT AV EN INFEKTION.
http://www.vardforbundet.se/Vardfokus/Webbnyheter/2010/7/Upplevd-ohalsa-kopplas-till-cytokiner/
Eller så bildar borrelian biofilm, då fungerar inte penicillin.
https://www.youtube.com/watch?v=AmvgOfIN_8c
Biofilm som läkarna inte pratar om
https://www.youtube.com/watch?v=lpI4WCM_9pM&feature=relmfu
Läs alt finns beskrivet i vetenskaplig litteratur, alt kommer inte att visa sig stämma men vi är defensivt på väg in i ett paradigmskifte.
Citat: ”… väl medveten om att ungefär hälften av alla diagnoser som läkarna ställer faktiskt är felaktiga.”
Detta är förstås ett helt rimligt påpekande, men vilka undersökningar finns om det? (Alltså: referenser.)
Name it…
Försöker enträget förklara för vårdcentralen att trots sonens känslighet för katter på blodprov så känner han inte av de vi har hemma och han har ett spirometritest på över 100 %.
Men de ger sig inte!
Så omvänt gör de en frisk unge till en unge som undrar om han är sjuk…fast det endast är björkpollen på våren som han får tydlig allergi av.
Tankeväckande! Så bra!
@ Rickard Berghorn:
Jag har idag ingen direkt referens till detta utan detta är något vi (och framför allt min fru) läste om för många år sedan och då var det frågan om vad obducenter konstaterat som den verkliga dödsorsaken hos avlidna och som jämfördes med den sjukdom som personen av läkaren påstods lida av.
Som alltid går det förstås att borra även detta men som du påpekar så finns det väl knappast någon större anledning att betvivla en stor omfattningen av feldiagnoser generellt även om 50 % kan tyckas vara en alarmerande siffra och som läkarkåren knappast är benägna att ”skryta med”.
Då kan man ju utgå från att ca hälften av ”kunderna” är felbehandlade.
Lika hög träffsäkerhet som att spela på roulette eller singla slant.
Nee undvik besök hos HC.
Egenvård är än så länge laglig.
Och är man inte sjuk, kan man bli. Vissa vårdcentraler delar omedvetet med sig av bakterierna. Att sårbehandling är en hälsorisk kanske alla inte inser, men av proffsen måste man kräva professionalitet, allt annat är tjänstefel!
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5313688
I vårdsektorn finns nog inte begreppet frisk längre. Det har bytts ut mot odiagnostiserad i väntan på ett nytt och spännande läkemedel som behöver patienter.
Fästingbett är verkligen lömska. Dottern fick borrelia konstaterat förrförra sommaren, fick antibiotika och blev bra. Men nu har hon nackvärk som inte vill ge med sig – har inte kopplat ihop de två sakerna förut.
I år har jag bara fått sju fästingbett, men det tar väldigt lång tid för dem att läka, och de är röda och irriterande länge. Förra sommaren fick jag ca 35 bett. Värken jag har kanske har sin förklaring. Man borde nog kolla. Men jag drar mig för att gå till vårdcentralen.
Kan bara konstatera att blir man sjuk och skall orka bråka med sjukvården så måste man vara frisk.
Skulle kunna berätta en hel kväll om hur jag har bråkat med sjukvården för min sambos räkning(drabbad av bröstcancer) samt för min svärfars räkning, som fick valsa runt mellan vårdcentral och sjukhus i flera månader innan vi själva kom på vilken sjukdom han drabbats av.
Arrogans hos läkare, rena lögner, bortappade remisser, remisser till fel avdelningar(gick inte heller att ändra på i efterhand), utskälld för att man ringer och frågar om saker, felmedicinering m.m,m.m.
Tack för en intressant krönika! Att läkare inte har svaret på allt får man förstå, kroppen är komplicerad, men ungdomligt övermod är bara tröttande. De övermodiga är så långt från de goda läkare som, när svaret inte är enkelt, förvandlas till detektiver.
Annika, så bra att du lägger Professor Görans krönikor som särskilda blogginlägg!! Han har ju haft en förmåga att ”gömma” dem, så de har varit svåra att hitta. De är värda ett betydligt bättre öde än att ligga undanskymda någonstans.
@ Lasse P:
Ställ krav på värdig vård för dina anhöriga!
När du får höra att du ”Lasse P kräver särbehandling av din sambo” skall du svara att ”om värdig beandling innebär särbehandling så kräver jag det !!”
Lycka till!
@ gt:
När min sambo kontaktade sin distriktsläkare för första gången, för kontroll av en knöl i bröstet, skickade han en remiss till Rtg för att hon skulle genomgå en mammografi, när hon tre veckor senare kontakta Rtg för att höra sig för när hon skulle få tid, fick hon till svar att det inte fanns någon remiss för henne varvid hon kontaktade distriktsläkaren igen, som sa att ”Jag ringer Rtg nu så får du nog komma på en gång”
Han ringde Rtg medans min sambo väntade som sedan fick till svar att dom ”kunde inte idag, men jag faxar in remissen så får du nog komma imorgon.”
Det tog 2½ månad!!! innan hon fick komma.
Det värsta av allt var nog när min sambo fick reda på, efter att båda brösten oprererats bort (man upptäckte cancer i båda brösten vid mammografin) och vid en uppföljande helkroppsrtg upptäckte att den spiral som skulle tas bort vid ett ingrepp för 26! år sedan, fortfarande finns kvar men hon fick aldrig besked om att det ingreppet misslyckats och att den läkare hon nu har på onkologen trodde att spiralen kan ha bidragit till hennes bröstcancer.
Detta är bara början på en snart fyra år lång följetång för min sambo och svärfar som båda, med olika sjukdomar, fått valsa runt i sjukvården, i total avsaknad av samordning och intresse, mellan olika vårdinstanser, men som tack vare att jag varit frisk och orkat ”bråka” mig till (för deras räkning) undersökningar, forfarande är i livet.
Lasse P. Skulle vara intressant veta om din sambo bär på rotfyllningar.
@ Dennis:
Nej.
@ Lasse P:
Bedrövligt!
Jag tycker dock att när man som sjuk eller anhörig utsätts för skuldbeläggning med ett så urbota dumt argument som att ”du kräver särbehandling” så ska man hävda att ”om värdig behandling innebär särbehandling så kräver jag det”. I mitt fall gick det bra, jag fick som jag ville och det var inte i egen sak utan det gällde en mycket gammal anhörig som skulle forslas hem till ensamheten ett par dagar efter en höftledsoperation.
Man själv kan ju i bästa fall känna om man är frisk eller sjuk, men hur märker man det på andra? Varför förstod jag inte att min gamla förälder hade diabetes?
I min okunnighet, för knappt 10 år sedan, så förstod jag inte det. Idag skulle det ha varit solklart, med den kunskap jag fått genom denna blogg och andra bloggar. Fundera på det ni som har gamla föräldrar, vad ni kan se som tecken på diabetes. Tänk på att diabetes är detsamma som sockersjuka!
– trötthet fysiskt och psykiskt
– törstig
– kissnödig ofta
– avmagring
– nagelsvamp
– kroppslukt av aceton
– dimsyn
– ojämn blodcirkulation, kalla ben o fötter
samt diabetes i släkten.
Säkert finns det flera symptom.
Professor Göran:
Har en vän som blivit insektsbiten och nu har ett liknande problem men det har ej gått så långt ännu.
Du skrev: ” sex månaders antibiotikakur av en mer långsamtverkande standartyp”.
Var det Doxyferm du fick även under dessa sex månader.? (x 2)
Annars tycker jag att ditt fall, egentligen motsatsen , alltså ”din resning” mot den förhärskande dogman är ganska unik. Samtidigt fortsätter tusentals andra lida dagligen av dessa kritter, eller egentligen lida av omedgörliga doktorer; tusentals lidande bara i Sverige .
Istället för att bli botade blir patienter alltså närmast hånade av de som blivit tilldelade rätten och kunskapen att lösa problemen, men vägrar p.g.a ”doktriner”, som du säger, och ordinerar verkningslöst smärtlindrande istället for att ga till roten av problemet. .
Först trodde jag att det var ren okunskap men nu inser jag att detta är typiskt for nutida vård, eller behandling, som det nu kallas: Förr kunde läkare ofta ”bota” (cure) men detta har gradvis ersatts med behandling, eller vård. Läkare behandlar och sköterskor vårdar. Stent sätts in och sedan fortsätter samma process tills en ny behovs tills det ar dags for bypass.
Nästan alla vara ”ålderssjukdomar” är nu klassade som ”kroniska”= livslånga.
Dock har vi äldre LCHF-are lärt oss att en hel del faktiskt är onödiga och att man kan bli kvitt både sjukdomar och mediciner på annat sätt än genom taditionella läkare, vars behandlingar alltför ofta är osäkra resor med gradvis sänkta mål. . Och det går alltså (fortfarande) att bota mycket, och du visade nyss att även ”kronisk borrelia” = ” frisk med/fran borrelia” också kan botas, med läkare!
Det ar klart att helt botade patienter inte ger några inkomster, och din ”upptäckt” att bota med 6 månders antibiotika är knappast ”rocket science”,speciellt om man arbetar med detta dagligen! Man frågar sig igen hur krasst det kan vara. Inte från enskilda läkare utan från de som ställer upp definitioner och doktriner och sedan lämnar dem därhän, att blint följas av en foglig läkarkår.
Samma med diabetes. Kräftgång sedan 30-talet med 1000-tals onödiga amputationer, lidande och för tidig död. Doktorerna på Sahlgrenska bestämde knappast själva definitionen på botad borrelia.
Vilka styr egentligen ?
Läste just denna artikel i Svd och tycker att den ger en mer nyanserad bild av förhållandet vikt – hälsa.
https://www.svd.se/nyheter/inrikes/feta-ar-friskare-an-sjukt-smala_7598806.svd
@ stenbj:
Tack för ett intressant inlägg!
Kroppen för en ständig kamp mot otaliga främmande mikroorganismer och det är ju därför vi har vårt sofistikerade immunförsvar. Borreliabakteriestammarna (det finns massor av olika varianter) är bara är en typ om än ganska lömsk bakterie för att den kan gå i i ett sporstadium förutom att den på grund av sin spiralform kan borra sig fram i kroppen. Efter att ha ”surrat runt” på nätet ett tag så ”poppade” den alternativa synen på Borrelia upp i följande organisation. Denna syn stämde som sagt med den ”logik” jag själv kommit fram till.
https://www.ilads.org/about_ILADS/officers_directors.html#page=page-1
Dr Daniel Cameron var då ordförande och det var honom jag fick kontakt och ett sammanträffande med. Hur som helst blev jag frisk och jag är ”övertygad om” att det var den långvariga antibiotikakuren som gjorde själva jobbet. Om jag mot all förmodan nu skulle ta en diskussion med någon representant för den offciella ”officiella” ståndpunkten (experterna var som sagt inte intresserade av någon ”diskussion” så det är ju knappast aktuellt) så skulle man naturligtvis hävda att det hela knappast hade något med Borrelia att göra.
Du nämner stent och bypass och den senare tackade jag nej till 1999 och den operationen har ännu inte genomförts men den kanske blir nödvändig så småningom – vem vet. Jag är mer än medveten om att min ”motor” bara fungerar till hälften speciellt när jag börjar anstränga mig fysiskt.
Min uppfattning är att man måste använda sitt eget förnuft för att lösa de speciella hälsoproblem man råkar drabbas av. Man måste därför läsa på och nätet är formidabelt för denna ”påläsning”. Och har man något allvarligt hälsoproblem så har man också en naturligt drivkraft för att anstränga sig. Jag har blivit väldigt övertygad om att det bästa man kan göra är att stärka sitt immunförsvar och framför allt att ta bort det ”gift” som kolhydraterna utgör för våra organismer verkar vara en höjdare.
Sedan ska man förstås också lyssna på vad läkarna säger för de har ju bara fel i hälften av fallen men ganska snabbt blir du förstås själv den som kan mest om din sjukdom. Den allmänpraktiserande läkaren har ju heller inte ”en chans” att gå på djupet i alla de sjukdomar som dyker upp. Det är kanske därför de köper sin ”kokbok” tvärs av – det är ju det enklaste förhållningssättet. Det tråkiga är nog att de oftast inte ens är intresserade av något annat än försvaret av själva ”konsensus” hur ovetenskapligt detta ändå är.
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/10/fibro-restless-legs-migran-neurologiska-bortfall-andningsuppehall-osv-men-det-var-kronisk-borrelia-med-co-infections/
@ Benny:
Grattis till att du slutligen kom fram till orsaken och nu får behandling med antibiotika.
Det sanslösa är att man måste stå för kostnaderna själv och att man dessutom blir hånad av självgoda läkare. För mig är det som forskare obegripligt hur många läkare, och nu med Mats Reimer som banerförare, kan ha en så tvärsäker, ja rent religiös, iställning till att borrelia inte kan ”bita sig fast” och bli just kronisk och svårbehandlad om den länge fått gå obehandlad.
För mig illustrerar därför personer som Mats Reimer den institutionaliserade vetenskapliga och inkompetenta inställning som jag anser genomsyrar den medicinsk forskning – en inställning som inte är intresserad av orsakssammanhangen utan snarare av att dämpa själva sjukdomssymptom.
Det är därför knappast förvånande att Mats Reimer också anser att LCHF är nonsens
@ Professor Göran:
Varken Reimer eller Rössner syns mig seriösa; båda svamlar 😉
@ Professor Göran:
Ja men det vet vi ju numera att Mats Reimers är en VOF:are och den sorten har vi träffat på förut I samband med LCHF och stackars Annika.
Så, alla ni som läser här, och förstås, om ni också verkligen tror på möjligheten att många diagnoser av s.k. modernare slag, faktiskt kan ha sitt ursprung I borrelia, snälla skriv gärna på Dagens Medicin eller Borreliabloggen -eller det senaste påhittet från MatsR att gå hårt ut I media via Aftonbladet.
Han behöver allt mothugg som går och dessutom kan man kanske påpeka att det finns en hel del alternativa metoder som nog kan, om inte bota så iaf hålla efter, hålla i schack, en del av spiroketerna. Jag håller på med kolloidalt silver sedan ca 2 månader och MSM för att hjälpa kroppen att bli lite mer motståndskraftig.
Ännu har jag inte märkt så stor skillnad men med borrelia I säkert minst 20 år har ju inte gått spålöst förbi, får kanske lov att ta lite tid.
Fibromyalgi är en av diagnoserna som jag fått, andra har med KBT att göra och konstiga mediciner som gör att man totalt tappar focus I tillvaron och för den delen även fått anafylaktisk chock av 2 ggr samma vecka, inte konstigt om hjärtat också stannar upp ett tag då.
Vi som bloggar där omkring borrelia har ju upptäckt att MR också har en massa olika pseudos så verkligen, vi som inte tror honom har mycket att göra.
Anledningen att jag använder KS=kolloidalt silver är först och främst att det är en penningmässigt möjlig metod för mig som är folkpensionär med begränsade möjligheter och absolut inte har råd att åka till annat land för behandling, det tar ju tid och förutom själva behandlingen som kanske kostar ca 100.000 så är det ju uppehälle under den tiden (som ju kan bli ganska lång) -kanske minst den summan en gång till.
Allt jag önskar I detta är att jag ska bli så bra att jag kan vara med på lite mer I livet än att bara sitta hemma och ha ont, att istället få lite lust att gå ut -nu till sol och bad -sånt som jag faktiskt inte har ork till alls numera.
Men naturligtvis – det ska ju inte glömmas – jag är inte ensam- I världen kanske vi är 10 miljoner, eller ännu fler med fel diagnos eller ingen diagnos alls- bara djävligt sjuka i kroppen – jag har ju mitt närmast mig, men vi måste ju tänka på resten av våra medmänniskor också.
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/15/mats-remier-skaller-varre-an-han-biter/
Det är helt uppenbart att kriget som Mats och hans gelikar i VoF driver mot borreliasjuka inte har sin grund i omtanke och vetenskap utan anledningarna ligger långt därifrån. Denna förening utger sig för att agera i ”Vetenskapens och folkbildningens” tjänst, men är partiska och osakliga i en rad frågor. De är föraktfulla mot alla som inte delar deras världssyn, de argumenterar inte för förståelse – de argumenterar för att ha rätt oavsett vilken skada de gör.
@ Professor Göran:
Tack Göran! Ja det är ett mycket knepigt beteende av Mats Reimer och visar att han egentligen inte borde vara läkare, eller han med folk att göra över huvudtaget.
Att som Mats fördömma behandling som uppenbart tusentals blir hjälpta av är sjukt.
Jag hoppas verkligen att du får bli bättre, det är en kamp och jag har också en bit kvar.
Men ger mig aldrig, för ett friskt tillstånd är min dröm.
En annan dröm är att andra ska få hjälp i tid och behandling tills man är frisk, vård i Sverige för dom som drabbas är ett måste.
https://borreliablogg.wordpress.com/2013/07/19/vi-inbjuder-till-en-serios-dialog-med-lakare-och-forskare/
”Vi önskar att debatten kring borrelia var inriktad på att driva utvecklingen framåt. Nu smutskastas och idiotförklaras det åt båda håll vilket inte är vad vi önskar. Att seriöst och med ett öppet sinne försöka förstå varann även om man har olika åsikter och erfarenheter i borreliafrågan borde inte vara så svårt.
Vi är inga “motståndare” utan endast sjuka människor som önskar förståelse och att det blir bättre för oss och andra framtida drabbade.”
Hej, vilken typ av antibiotika skrev den amerikanska läkaren ut?
År 2002 drabbades jag också av ”musarm” med svåra smärtor främst i höger axel. Istället för att gå till läkare gjorde jag ett experiment – jag flyttade över musen till vänster hand. Det tog inte lång stund innan jag hade vant mig. Efter en månad hade jag kunnat börja spela handboll, och jag har inte haft några problem sedan dess.
En oväntad ”spinoffeffekt” var att jag samtidigt ökade min arbetseffektivitet. Som översättare gör man mycket anteckningar, särskilt i den inledande termsökningsfasen. Nu behövde jag varken släppa mus eller penna när jag gjorde anteckningar.
Metoden kanske inte fungerar för alla, men den borde väl vara värd att pröva innan man sätter in medicinering m.m. Med ökad datoranvändning överallt kan man förvänta ett ökat antal musarmar. Jag kontaktade olika ergonomiska organisationer och universitetsinstitutioner. INGEN var intresserad.