Kostdoktorn har gjort ett experiment. Han kollade blodsockret och blodketonerna efter intag av sötningsmedelssötad läsk. Blodsockret låg stabilt, men ketonerna sjönk.
Detta kan vara en förklaring till att sötningsmedel hämmar viktnedgången.
Annika Dahlqvist om LCHF, kost och hälsa
Kostdoktorn har gjort ett experiment. Han kollade blodsockret och blodketonerna efter intag av sötningsmedelssötad läsk. Blodsockret låg stabilt, men ketonerna sjönk.
Detta kan vara en förklaring till att sötningsmedel hämmar viktnedgången.
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Jag har varit läkare, specialist i allmänmedicin. Jag bor i Njurunda, Sundsvall. (Tillägg 200617: Våren 2020, när jag hade varit pensionär i flera år, hade det kommit in flera anmälningar mot mig … Läs mer
2024, 2025 öppna datum Vistelse-/Fastedagar på LCHF … Se evenemangen
17 december, 2024 Annika Dahlqvist 13 kommentarer
11 december, 2024 Annika Dahlqvist 5 kommentarer
3 december, 2024 Annika Dahlqvist 11 kommentarer
27 november, 2024 Annika Dahlqvist 13 kommentarer
25 november, 2024 Annika Dahlqvist 19 kommentarer
12 november, 2024 Annika Dahlqvist 3 kommentarer
30 oktober, 2024 Annika Dahlqvist 2 kommentarer
Copyright © 2024 on Genesis Framework · WordPress · Logga in
Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.
Känner till folk som gått ner många kilo bara på att ta bort 2 liter läsk per kväll. Förutom stärkelse och socker är nog dessa lightläsk ytterligare en broms för viktminskning verkar det som.
Dricker vatten ja, säkrast så.
Jaha, så får läskindustrin ytterligare ”en spik i kistan”, det är inte ens bra med sötningsmedel som dem har kämpat emot så länge och nu när dem börjar ge med sig på allvar så kommer det fram ännu mer emot läskedryckerna. Som sagt, (många ggr.) livet utan läsk är väldigt lätt så länge det finns rent vatten.
Mycket, mycket bra att veta. Tack!
2 liter läsk per kväll??? Kan man verkligen dricka så mkt på en kväll??? Borde inte sjukvården reagea starkt på sådana uppgifter och införa avgiftning eller något liknande???
Skulle vara intressant att jämföra och se hur en diabetiker och dennes insulin-och ketonkurvor reagerar på samma typ av experiment.
@ Lasse P:
Hmmm.. tycker också det är ett intressant frågeställning. Om jag ahr förstått det rätt så är ketoner för en diabetiker en varningsklocka för att insulinet är för lågt, risk för ketoacidos, men för den friska bara ett sunt tecken på att fettförbränningen funkar? Så om lightläsken sänker ketoner, är det då bra eller dåligt för diabetikern? Finns det exempelvis risk för att man maskerar problemet om man håller ketonerna nere på konstgjord väg?
tror jag inte! ett(1 st!) enkelt experiment med en okalibrerad ketonmätare är så långt från ett riktigt vetenskapligt bevis som man kan komma.
@ Annika:
Tänkte lite åt det hållet, testet är gjort på en frisk människa med ett osedvanligt sunt leverne.
Intressant att pröva på en som redan är sjuk och har mest nytta av att veta vad som händer.
@ Lasse P:
Fast visst kunde det vara intressant att följa upp med en kurva för insulinnivån också. Vad är det som får ketonnivån att sjunka?
En annan konsekvens kan vara att man kan bli fet av lågkalorimat om den innehåller sötningsmedel. Fettförbränningen hämmas och överskottet av energi lagras som fett, eller hur?
De allra flesta liberal-LCHF:are som äter rotfrukter, frukter och mängder av grönsaker kommer ändå aldrig upp i 2,2 mmol/L ketoner i blodet, så även med light-läsk ligger man bättre till än liberal-LCHF:are som sätter i sig uppåt 80-100 gram kolhydrater per dag.
Alltså, vi som hoppar frukter och rotfrukter kan utan problem dricka en light-läsk då och då.
@ ove:
Du har helt rätt att kalibrerade instrument är bäst men är effekterna så stora som doc. registrerar så är det faktiskt inte ”så noga”. Dessutom använder han samma mätare hela tiden vilket betyder att även om absolutvärdet är förskjutet säg 10 % upp eller ned (vilket vore ganska mycket) så är nog ändå den uppmätta förändringen på ca 50 % behäftad med ett betydligt mindre fel.
Om någon av mina doktorander skulle komma och visa resultat från ett experiemnt som pekade på en 50 % effekt så skulle jag bli ”eld och lågor” och det sista jag då skulle fråga vore om instrumentet var kalibrerat. Däremot skulle jag förstås vilja se experimentet upprepat och gärna med ett annat instrument men inte nödvändigtvis.
Den ”normala” medicinska forskningen missar säkert inte att ha kalibrerade instrument men det spelar egentligen ingen roll hur välkalibrerade intstrumenten är om man från början helt har ”missat hela tåget”. Mycket av den medicinering vi utsätts för bygger faktiskt på väldigt små uppmätta skillnader som man med statistiskt avancerade och därmed svårgenomskådliga processer påstår är ”signifikanta”. Här finns uppenbarligen väldigt mycket forskningsfusk begravt bakom ”välkalibrerade instrument” inte minst i själva uppläggen av försöken och speciellt genom urvalet av försökspersonerna. Resultaten i de färdigskrivna publikationer som läkemedelsbolagen sedan lägger fram framför någon känd professor och får honom att skriva på som ”försteförfattare” mot ett rundligt arvode ”ser” garanterat väldigt ”vetenskapliga” och välgjorda ut – på den punkten missar läkemedelsbolagen inte – de är faktiskt proffs och vet vad de gör!
För mig är i alla fall det doc håller på med mycket mer äkta vetenskap (nyfiket undersökande för att hitta orsakssammanhang) än vad läkemedelsbolagen håller på med så långt jag nu har kunnat förstå begreppet vetenskap men du kanske har en bättre ”definition” som ”ekluderar” det doc gör. Berätta då om din syn så kan vi här ha en kreativ (vetenskaplig) diskussion kring vad vetenskap nu kan vara i medicinska sammanhang. Det vore väldigt trevligt.
@ ove:
Ingen har påstått att detta är något annat än det enkla experiment som det är. Inte heller författaren drar några förhastade slutsatser och pratar om detta som något vetenskapligt bevis. Han nämner bland annat koffein som en förvillande faktor till resultatet, och det skulle inte förvåna mig om kaffe påverkar dessa värden också. Hur som helst är det en intressant iakttagelse och någonstans måste man ju börja? Mycket evidensbaserad forskning bygger ju i grund och botten på att någon nyfiken själ har börjat ifrågasätta och undersöka saker i mindre skala.
@ Annika: #6
Intressant frågeställning!
När vi började mäta ketonhalten med urinstickor blev vi väldigt nervösa för min fru, som är allvarligt sockersjuk, hade så väldigt kraftigt färgade stickor men hon mådde bra och blodsockervärden var perfekta.
Tydligen är det kombinationen av höga blodsockervärden tillsammans med höga ketonvärden det som är kännetecknande för den farliga ketoacidosen och då antar jag att man också mår förskräckligt dålig vilket alltså inte var fallet med min fru. Jag har ännu inte riktigt förstått mekanismerna men insulinresistens och/eller obetydlig insulinproduktion (förstörda beta-celler, diabetiker typ 0) är definitivt ingredienser. Men vi är övertygade om att kolhydrater är ett ”dödligt gift” och kanske sötningsmedel då ett ”surrogatgift” 🙂
Vi tänker i alla fall inte ställa upp som försökskaniner.
@ Professor Göran:
Inte bara surrogatgift. Aspartam i höga doser är nervgift på riktigt. Surfa in på olika trädsgårdsforum så ser du att dom rekommenderar koncentrerad Fun light för att ta kål på myrorna. :o)
Jag slarvar dock ändå ibland och dricker då hellre lightläsk än vanlig, men det får vara en viss måtta. Inte 2 liter som någon skrev om tidigare!
Vet folk som inte tycker två liter är nåt att snacka om och i alla fall en var tjock då han drack den mängden.
När man kickar på socker resonerar man kanske så här: Är ju två eller tre liter på ”hela kvällen” kvällen är många timmar juh.
Är det för mycket javisst men så ser verkligheten ut för en del och om bara ett glas kanske förstör fettförbränningen för känsliga så kommer förstås två, tre liter läsk att ställa till det för ännu flera.
Gör som jag, drick Ketossoda
Vatten alltså 😛
@ Professor Göran:
Jag vet inte om du läst den länk ang. osteokalcin som jag berättat om tidigare.
Om inte, så får du här en motsvarande länk och kanske oxå en möjlig koppling till dålig eller obefintlig insulinproduktion.
https://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=10082
Man har i blodprov på människor funnit att låg halt av osteokalcin ofta är kopplat till låg halt av insulin.
@ Annika:
Piloter i US Air Force lär visst inte få flyga på x antal timmar om dom druckit eller ätit något som innehållit aspartam.
@ Lasse P:
Tack för länken till läkartidningen.
Det var intressant läsning och dessa endokrinologer verkar ju dessutom veta vad de talar om och andas heller ingen ”kaxighet” utan snarare en viss ödmjukhet inför komplexiteten i hela frågeställningen kring vår metabolismen där insulin troligen är det mest fundamentala hormonet. Bara den ”enkla” kemiska strukturen hos det protein som insulin utgör och i jämförelse med andra proteiner antyder dess tidiga evolutionära uppkomst och betydelse. (Alberts et al. har en fin plansch i kapitlet 3 som handlar om proteiner och som åskådliggör detta på ett slående sätt.)
Det enda jag reagerar mot i artikeln är att man hela tiden snarast ser till möjlgheterna att ta fram specifika mediciner där man ingriper i detta komplicerade maskineri istället för att försöka förstå hur externa faktorer som t.ex. kosten kan påverka och orsaka störningar som då rimligen kan återställas om man tar bort själva orsaken. Detta skulle vara i fysiologen Claud Bernards ”vetenskapliga” anda. Men den mesta forskningen bedrivs som bekant i läkemedelsbolagens regi och då kan det definitionsmässigt bara inte finnas något intresse av att ta bort orsakerna till vår sjukdomar. Även om dett kan tyckas cyniskt så är det ett ”logiskt” faktum eftersom man knappast vill såga av den gren man sitter på.
Växelverkan mellan olika hormoner och deras påverkan på den genetiska ”expressionen” i olika celltyper är ”sanslöst” komplex och i denna växelverkan ligger förstås den ”högsta” förklaringsnivån när det gäller hur vi fungerar fysiologiskt och folk som är kaxiga i sådana sammanhang (som t.ex. min favvo) har genom ett sådant förhållningssätt därför förlorat all vetenskaplig trovärdighet hos mig. Egentligen så tror jag att ju mer kunskap man har om fysiologins komplexitet ju mindre kategoriskt tenderar man att uttrycka sig.
Vad som är ett hormon kan ju förstås diskuteras och som Nisse Simson påpekar i den aktuella intervjun så känner läkare i gemen inte ens till att D-vitamin är ett hormon och att det påverkar så otroligt många processer i kroppen.
@ Professor Göran:
Du är nyanserad som vanligt och beträffande ”pillerlösningen” så håller jag det för troligt att ”Big Pharma” ser en affärsidè.
Däremot undrar jag över om det finns en möjlighet att det man (av okunskap?)tolkar som diabetes T2, i själva verket är osteokalcinbrist, jag menar att symtomen är ju slående lika, hög blodglykos, fetma och dåligt med insulin.
Det kanske är så,som med mycket annat, att vissa, pga ålder, får lägre osteokalcinproduktion men att det tolkas som diabetes T2 och båda tillstånden kan ju hållas i schack med kost.
Som jag skrivit tidigare så får du, utan lov, agera bollplank pga av min egen (än så länge) brist på kunskap.
Det är möjligt att det förhåller sig på det sättet men det hela är så oerhört komplext som sagt.
Det viktiga som jag ser det är själva den sökande inställningen till frågan och som alltid finns det en ”ocean” att simma omkring i. Dessutom kan man inte närma sig denna ocean utan ”förutfattade meningar”. Detta ligger i epistemologins själva natur även om de flesta av oss så gärna vill tro att vi själva inte har några förutfattade meningar.
Det kanske är som det sägs:
”Det är med idéer som med barn, man tycker bäst om sina egna.” 🙂
Men är man medveten om det, så kanske man är mer lyhörd än de omedvetna.
I dagens ”Kropp och själ” i P1 mäter dom blodsocker efter intag av sötningsmedel. Medverkar gör bl.a. Charlotte Erlansson Albertsson. Går att lyssna på här: https://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=1272
Nu kommer en fundering som jag tycker är intressant med ketogen kost mot epilepsi.
Har en son med terapiressistent epilepsi (han med krampminskning på lågkolhydratskost med kokosfett och vi svänger nu sakta mot ketogen kost)
Sjukvårdens ketogena kost som behandling innefattar sötningsmedel i mycket för att få barnen att äta samtidigt så säger vår dietist att ketogen kost fungerar inte så bra som man önskar och pekar på vikten av att äta varierat med spannmål som bas.
Min tanke är spontant hur kan man få en ketogen kost att fungera bra för barnen om den ska innehålla fun light, cola light, och söta måltider innehållande varierande sötningsmedel (för annars äter inte barnen säger man).
Om man kan halka ur ketos och få ett svängande blodsocker av sötningsmedel så borde det ju finnas en felmarginal inom den medicinska behandlingen som ketogen kost är bara genom att använda dessa sötningsmedel.
Det är många som inte får effekt överhuvudtaget på sina barn av ketogen kost och därför ger upp, kunde de lyckats om de skippade sötningen?
Vår dietist är inte alls med på detta resonemang då sötningsmedel är helt kalorifria och hon förstår inte att det inte alltid handlar om kalorier.
Lite OT men synpunkter på detta tar jag tacksamt emot.