Jag var idag på stan och tänkte att jag skulle få i mig något. Jag gick in på en Asia-snabbmatsrestaurang. Jag försökte få en rätt: Ris med biff – utan ris. Jag fick vänligt bestämt förklarat för mig att det inte går att äta mat utan ris. Jag försökte förklara att jag blir sjuk av ris, men det hjälpte inte.
Jag tycker inte om att behöva få mat på tallriken som jag inte äter upp, det är slöseri på mat. Jag blev tvungen att gå därifrån utan mat.
Jag gick i stället till en vanlig grill. Där var det inga problem att få en hamburgare utan bröd. (Den kostade 25 kr, säkert mycket billigare än vad biffen skulle ha kostat på Asia-restaurangen)
Vad beror detta på? Har riset en helig ställning i Asien?
Ris är ofta utfyllnad i asien, blir ofta små skålar Det blir ibland muntra miner när svenskar vill ha mer ris. Potatis anses som grismat i vissa områden runt medelhavet.
Kjære Annika,
dette beror på restaurantøkonomi! Mye ris + litt kjøtt = meget rimelig. Asiatiske restauranter serverer gjerne ”billige” retter, nettopp av den grunn at de serverer et tonn med ris + saus + grønnsaker og litt kjøtt; da ser det ut som et stort og rimelig måltid, for det utrente øye.
Jeg har det samme problemet når jeg er i Asia, eller når jeg spiser på asiatiske restauranter. De forstår rett og slett ikke at du ikke vil ha ris.
Uansett – det er andre årsaker også til å være generelt skeptisk til asiatiske restauranter. De fleste er ualminnelige glade i å bruke vegetabilske oljer, sukker og smaksforsterkere. Velg din asiatiske restaurant med omhu!
God helg.
Jan
”Helig” ställning är väl kanske en överdrift, men nog är det så att åtminstone i Japan, Kina och de sydostasiatiska länderna så har riset en enormt stark ställning. Även deras pasta är till stor del baserad på ris. När jag går på snabbmatsrestaurang i den delen av världen delar jag med mig av ris, pasta och pommes till mina följeslagare, hellre än att diskutera med personalen eller slänga maten.
Jag tror att det beror på att det då blir solklart att man får nästan ingenting gott på tallriken. Ris är bara för att ge intrycket att man har mycket mat 🙂
I Thailand får man inte automatiskt ris när man beställer mat, om man inte beställer ris så får man frågan om man vill lägga till ris. då är det lätt att tacka nej och inget behöver slängas.
Jag har försökt samma sak i Stockholm på ett ställe jag brukade gå till och med samma resultat som du. ’Man kan inte äta mat utan ris’. så jag fick ris på tallriken och kunde tyvärr inte låta bli att äta lite av det. Nu blir det inga fler besök där.
När jag var till Kina och besökte Beijing, förstod jag på guiden att ris är ”fattigmansmat” och inte någonting som automatiskt serveras med maten på restauranger. Kinesisk mat rent generellt är dock mångt mycket mer mångsidig och variationsrik än vad som framgår i den västerländsk-kinesiska matkulturen. I princip kan man säga att den kinesiska mat som serveras i väst inte är kinesisk mat.
Är det alltså bara i Sverige som risobligatoriet gäller, och inte i Asien? Mystiskt.
Jag har aldrig haft problem med att avstå från riset på asiatiska restauranger. Kan väl inte vara så vanligt. I Japan är riset ”heligt” och man kallar frukost, morgonris och middag kvällsris så just på japanska restauranger kan de tycka man är konstig.
Apropå ris!
På den ”gamla goda tiden”, dvs innan jag blev strikt LCHFare för tre år sedan, så hade jag åter hamnat i en ”ond cirkel” där jag kände att jag höll på att återvända till tillståndet 1999 då jag hamnade på hjärtintensiven – jag kände att ett nytt akutbesök inte var långt borta.
Jag var då också inne på att bli vegetarian för att jag trodde att detta kanske kunde vara bra för mig. Det var ju också så förbaskat gott och speciellt det där med riset. Jag kommer fortfarande ihåg hur jag alltid beställde ”Fyra vegetariska rätter” på en indisk restaurang och alltid bad om både extra ris och extra bröd. Så här i efterhand så inser jag ju att jag faktiskt var ”kolhydratsalkoholist” och vikten var dessutom tillbaka på 1999 års nivå dvs 20 kg över nuvarande nivå.
Idag känns dock nya sjukhusbesök väldigt långt borta även om man förstås inte ska vara för kaxig.
Miracle noodles har en noll kolhydrat ris också, torr rostad eller i en gryta eller curry fungera det fint – endast 5kcal också.
@ Karl Järnhammer:
Vad innehåller nudlarna då om det är noll kolhydrater? Har någon gjort en blodsockertest efter intag av dem? Särskilt intressant vore det om en diabetiker testade en liten sockerserie efter mirakelnudelintag.
Riset ska man äta sist om man inte blir mätt på den ”riktiga maten” om jag förstått kinesisk matkultur rätt. Här i väst är det nog mest restaurang-ekonomi som ligger bakom ”risobligatoriet”.
Annika, miracle noodles (eller Shiritaki) är tillverkade av konjacsrot (fråga mig inte vad det är…). Finns som ris eller olika sorters nudlar. Lite gummiaktig i konsistensen. Men för den som är pastafreak kan dessa vara toppen ;o)
Länk till LCHF-butiken; https://www.lchfbutiken.se/187/ris-150g eller https://www.lchfbutiken.se/135/lchf-butikens-nudlar-200g
Hur ser äkta kinesisk mat ut? Alltså vad äter man i Kina om man inte är så fattig att det blir mest ris.
Finns det kulturer som äter mera åt LCHF i sin traditionella mat? Dvs grönsaker kött fett lite rotsaker men inte ris och spannmål och dylikt?
#15
https://no.wikipedia.org/wiki/Det_kinesiske_kjøkken
Se nederst på siden – velg ”kategori: Det kinesiske kjøkken” – og du har lesestoff for resten av uken – spennende som denne gamle dramatiske kulturen for øvrig.
Google kan tala om att Miracle noodles görs av konjacrot, en japansk kulturväxt. Denna innehåller mest glukomannan, en hemicellulosa, som liknar cellulosa. Nudlarna innehåller ca 97% vatten och 3% glukomannan, som är ett förtjockningsmedel. Om den bryts ned i tarmen blir det ca hälften glukos och resten mannos. Ett ganska blygsamt kaloriinnehåll och sockerinnehåll. Ätbart även för en lchf-entusiast!
Jag vill ge en liten varning angående mat med väldigt lågt energiinnehåll. Om man fyller buken utan att tillföra mycket faktisk energi så har kroppen lätt för att ställa sig i svältläge och alltså stoppa fettförbränningen och starta nedbrytningen av ens egna muskler. Om ni vill äta sådant så se till att också få i er ordentligt med fett så kroppen förstår att det inte är svält på gång.
Bah! Man får helt enkelt strunta i asiatiska restauranger!!! Usch för vitt klibbigt ris!!!
Utan ris hade du nog inte fått så mycket på tallriken, Annika.
@ Cia:
Men jag bad inte att få mera av något annat, bara att få slippa riset. Möjligen att jag mumlade något om smör, men det tror jag inte att de ändå uppfattade..
Om man anser mat vara heligt så jobbar man inte på en snabbmatssylta…
Nog är det väl enklare att lämna riset på tallriken, än att
bråka med personalen?
Min erfarenhet på restauranger är att det sällan är några problem när man säger till att man inte vill ha potatis eller ris. Tvärtom får man då ofta den”stora” biffen eller fisken för att den ”normalstora” skulle se så liten ut på tallriken. För ”giriga” restaurangägare kan detta kanske kännas svårt.
sia Skrev:
Håller inte med dig om det. Bråka var det ju heller inte frågan om.
Restaurangen förlorade en gäst – man går någon annanstans.
Just det! #22 o 24… det var bara en bön om att slippa det. Men problemet var väl att de häller på tillbehöret ovanpå riset, köttbitar i sås typ, så det blir ett väldans petande om man vill äta maten utan ris…. eller hur? I det läget ber man att få slippa riset och om det inte går….ja då… händer det som hände. Man ska vara risätare på asiatiska krogar??
Hej Annika!
Tillbringade påskhelgen i Peking i år. Första besöket i detta fantastiska land. Döm om min förvåning när man inte serverade ris till maten per automatik !! Och det behövdes inte heller !!! Maten som sådan var så vältillagad och god så att riset var överflödigt.
Bad man om att få in ris tolkades det som att man inte blev mätt och att tilldelningen varit snål.
Mådde alldeles utmärkt på den kinesiska dieten under de 10 dgr jag var där, om än inte alltid LC.
Mvh Kjell Brell
Jag har varit två gånger i Kina och blivit väl ”trakterad” vid båda tillfällena och jag kommer inte heller ihåg att det serverades något ris.
Ofta får man många olika rätter att välja mellan vid en middag eller en bättre lunch. En av dessa rätter var en stor grillad fläsklägg som blev min favorit och man påpekade då att detta tydligen också hade varit Mao Tse Dongs favoriträtt men han var ju ingen mager person precis så man får misstänka han åt en del kolhydrater också.
Mitt intryck var annars att de kineser jag träffade (lite äldre akademiker) inte bara var ganska runda om magen utan också var lite fettskrämda så jag fick därför i stort sett behålla fläskläggen för egen räkning men jag var nog den magraste i gänget ändå.
Har haft samma problem här i Göteborg.
Det kan man läsa om här:
https://lottaprovar.blogspot.se/2012/06/varning-for-thai-shanghai-restaurang.html
Vad är problemet? Vilket I- landsproblem säger jag bara.Tror ni verkligen att man blir sjuk av ris? Ja med våra västerländska vanor då vi inte rör oss, vi har andra kostvanor som gör att vi blir sjuka!Inte är det riset, inte är det potatisen, inte är det pastan heller.Inte de endast i sig. Så enkelt är det inte..
Ris är en del av måltiden, som mer än hälften av jordens befolkning har som basföda, det är också ett sätt för många att
över huvud taget bli mätta! Hur många feta diabetessjuka asiater, indier har ni sett?
Ja om de nu inte är asiatiska akademiker vill säga och har det bättre ställt och har ändrat sin livsstil. Men det är fortfarande inte – riset man blir sjuk av, fet av eller får diabetes av. Tänk lite bredare, tänk lite.
@ 29 Johanna:
Du behöver inte bli så moraliskt indignerad. Jag bad ju bara om att få slippa riset. Inte att få mer av något annat. Det borde väl inte kunna uppröra någon. Och jag säger inte att alla måste skippa riset, bara vi som är insulinresistenta.
Kina och Indien har högre diabetesfrekvens än vad vi har. Varför vet vi inte. Kan det vara all glutamat som de kryddar maten med?
Asien har en epidemi av diabetes och en katastrof inom en snar framtid. Naturligtvis beror detta på en jättekonsumtion av kolhydrater, framför allt ris. Jag var på en stor födelsedagsfest där det serverades tio huvudrätter. Alla var gjorda på ris!
Coca Cola och mängder av kedjor med snabbmatsrestauranger bidrar till folks ohälsa. Där kan till exempel serveras kyckling med ett tjockt lager fritering och ”unlimited rice” Plus Coke.
I Kuala Lumpur hade jag problem att köpa kaffe. Alla drack ”3 in 1” Det betyder kaffe, massor av socker som till slut bildar ett gult centimetertjockt lager i koppen och mjölkpulver.
Trots sådana ovanor tror jag att det är riset som skapar feta människor i Asien. Inte bland de fattigaste utan bland medelklassen som nu kan vräka i sig ris. Som Elvis som åt ihjäl sig när han blivit rik.
Johanna Skrev:
Kära Johanna, när jag bytte pasta, ris, potatis och bröd mot smör o grädde så blev jag både frisk o smal, tillsammans med tiotusentals andra. Knappast en slump. Tagga ner lite.
Ur en handlares synvinkel så är detta beteende märkligt. Även om riset (potatis,pasta e.d.) är billigt så sparar ju restaurangen ändå lite pengar på att inte behöva lägga det på tallriken. Dessutom, en handlare med självbevarelsedrift ska inte göra NÅGON kund missnöjd, för det handlar ALDRIG om bara en tappad kund. Nästan alla människor känner minst en annan människa som får veta att handlaren burit sig dumt åt. I just detta fall så har man ju dragit en jättenitlott, jag vågar inte ens gissa hur många potentiella kunder man tappat på detta.
Jag har sett massor av diabetessjuka i Asien och massor av feta människor. Jag har sett många som saknat ett eller två ben, amputerade pga diabetes. Jag har sett blinda människor som blivit blinda av diabetes pga risätande. Utan medicinering är denna sjukdom fruktansvärd. Alla är rädda för att få diabetes. Ändå äter man ris och numera även vetemjölmat i stora mängder. Jordens överbefolkning beror på att det finns stor tillgång på ris, vete, potatis etc. Därför är många hundra miljoner människor sjuka. Feta och med diabetes. För många finns det inget alternativ men många är medvetna om att riset skapar ohälsa.
Allt eftersom vetet tränger sig in blir problemet ännu större.
I Sverige kan vi fortsätta att äta ris i den trygga vetskapen att staten betalar medicinen när vi får diabetes.
Vi kan till och med äta ris när vi kommit så långt som till dagliga insulinsprutor. Dietister, diabetessköterskor och läkare uppmanar oss till detta så vi behöver inte visa någon skam för att vi i onödan förbrukar samhällets resurser.
Till sist Johanna! Diabetes är inget i-landsproblem. Det är ett globalt problem som drabbar u-länderna allra hårdast på grund av dålig tillgång till medicin och information.
Det fenomen är enbart en ekonomisk fråga för svenska asienrestaurangägare, inget annat.
Det är nämligen så att ris är det billigaste alternativet för att dryga ut maten på så att förtjänsten blir så stor som möjlig.
Det är inte första gången detta sker på denna typ av restaurang, vill minnas en artikel i en dagstidning för några år sedan då några besökare var och åt lunchbuffé men vart utskällda för att dom inte tog av riset med förklaringen att det vart för dyrt för ägarna om alla bara åt av kötträtterna.
34 @ SWEDBOY:
Oerhört intressant!
Finns det några studier eller artiklar som handlar om detta du berättar.
Jag har pluggat japanska på högskolenivå ett år i Sverige och tre månader som utbytesstudent i Tokyo och det har pratats en del om riset några gånger. Så jag har rätt.
Bland annat så ska man inte dränka sina sushibitar i soja, eller trycka ner sina ätpinnar rakt ner i en skål med ris. Jag har för mig att riset (på sätt och vis) är en symbol för det levande och att man med sojan befläckar det – om sushibiten ska doppas så är det med fiskdelen före. Ätpinnarna rakt ner i risskålen inför sitt sällskap skulle alltså betyda att man har uppsåt att döda någon på plats, men jag har för mig att just pinnar i skålen förekommer på begravningar (osäkert).
Väl i Japan så berodde det lite på måltiden, men om man beställde in en rätt och inte flera specifika småsaker, så fick man som regel en separat skål med ris till. Varje del av rätten serveras för övrigt på sin egen tallrik/skål. Extra ris fanns att tillgå i en större gryta/skål på bordet.
Sen så fick jag flera gånger på knackig japanska försöka förklara för förbluffade invånare varför jag inte åt något ris och varför de själva inte borde äta så mycket chips eller godis heller, trots att de var smala.
Som någon tidigare nämnde så äter man morgonris, kvällsris osv. Ordet ’gohan’ (eller ’meshi’) kan betyda antingen ’tillagat ris’ eller ’måltid’, vilket torde säga en del om risets ställning där.
Kan tilläggas att det åtminstone i Tokyo finns dryckesautomater i princip aldrig längre än ett stenkast ifrån var man än befinner sig. Däri finns en del olika sorters vatten, men även mycket läsk, kaffedrinkar och inhemska grönt te-drycker.
Angående att asiater brukar hålla sig friska från ’våra’ sjukdomar så blir väl många av dem riktigt hängiga och ur form relativt tidigt i livet? Sen så kanske den höga självmordsstatistiken beror mer på att de arbetar sig till depression, snarare än att de inte äter tillräckligt med fett för att ta upp D-vitamin… För särskilt fettfattigt är det inte, mycket friterat finns där – och där har vi stärkelsen med.