I Carolina Journal online.
Steve Cooksey upptäckte att han blev frisk från sin diabetes med lågkolhydratkost, och startade en blogg om det. Han blev då hotad med fängelse av dietistförbundet. I North Carolina är det inte tillåtet att tala om för diabetiker hur de kan äta för att bli friska.
Dom som ej vill att Wi skall må bra – förefaller bli mer och mer desperata – som jag ser det.
Men ”simma lugnt” – för Mahatma Gandhi lär ha sagt: ”First they ignore you, then they laugh at you, then they attack you, then…you win !”
He,he – Så det är inte bara i Sverige som dietister har ont i tårna (tradusa-translation) Det heter ”ømme tær” på norsk.
Saltrates fotsalt kurerer – BRUK det, så ska du se 🙂
Vilka SEKTER det finns när nu Amerikanska dietister tydligen ser honom som en ”kättare”…
Det är till att ha lyckats med sin indoktrinering till fulländning och detsamma var det ju här i Sverige för några år sedan! 😉 Tack Annika!
haha jag älskar det han säger i sidfoten på sin blogg ;-D
”I am not a doctor, dietitian nor nutritionist… in fact I have no medical training of any kind. If I can figure this out so should they… if it wasn’t for their …
A) Intellectual Laziness
B) Willful ignorance
C) Greed
D) All of the Above 🙂
https://www.diabetes-warrior.net/
Vad skall man säga. Jag blir en smula deprimerad när man ser detta. Det känns som en återgång till den Spanska inkvisitionen.
En likartad händelse i Sverige är väl när Annika blev anmäld till Socialstyrelsen. USA ligger ett antal år efter oss i information mm. Sedan är det bra att Dr Lustig sprider information om sockrets skadlighet.
/Stefan
Det börjar visst röra på sig ”over there” too!
Eller bollen är i rullning, nu behöver vi bara vänta och se.
…och detta sker i ett land som sägs vara en demokrati.
Häromdagen fick en norrman visst över 7 års fängelse för att han körde fel med bilen och hmnade på en gågata med pågående fest.
Dit törs jag inte åka!!! trots att jag har kusiner där.
@ ragnhild:
Det heter ”ömma tår” på svenska också!
Egentligen är situationen idag ”helt sjuk” när det gäller samhällets inställningen till kolhydraterna – ja faktiskt rent av Kafka-aktig!
Om man äter kolhydrater ”i övermått” under lång tid hamnar man förstås så småningom i metabola syndromet och utvecklar till slut sockersjuka; dvs. man tål sedan överhuvud taget inte kolhydrater. Hela ”insulinapparaten” har då körts i botten via våra cellers insulinrsistens med åtföljande hyperinsulinemi och där de insulinproducerande betacellerna slutligen havererar i bukspottskörteln och man förvandlas från en typ tvådiabetieker till typ ettdiabetiker.
Själva orsaken till sjukdomen är förstås kolhydraterna och det sjuka i hela samhällsdebatten är att det inte är ”officiellt” acceptabelt att säga att man måste gå till själva orsakerna till att man blir sjuk och därför sluta upp med kolhydraterna även om det nu i Sverige inte är direkt föbjudet att ge sådana kostråd (tack vare Annikas pionjärinsats) men först när man nått ”vägs ände” dvs. verkligen hamnat i det metabola syndromet.
När jag tänker på budskapet i min föreläsning igår kväll så kan man fundera på om den svenska kvacksalverilagen skulle kunna ha tillämpas på mig eftersom mitt budskap står i direkt strid med dietisterna officella kostråd. Nu kan jag inte kvacksalverilagen men jag antar att den går ut på att man inte får kränga någon skum medicin som påstås bota de flesta sjukdomarna. Det kanske skulle vara svårt att tillämpa lagen på LCHF eftersom vi inte förespråkar någon medicin, snarare tvärtom, utan föreslår att vi ska minska ned på det ämne i vår kost som skadar oss och då samtidigt bli av med många av våra sjukdomar.
Jag frågade faktiskt om det fanns några som tillhörde hälso- och sjukvården i publiken men till allas förvåning fanns det inte en enda bland de hundra deltagarna som kom därifrån. Kan detta ha att göra med titeln på mitt föredrag ”LCHF som Vetenskap – Medicin som Religion”?
Efter mina egna diskussioner med många LCHFare som varit i kontakt med hälso- och sjukvården tycker jag blir det mer och mer uppenbart att begreppet LCHF där håller på att bli till ett ”rött skynke” fast man tycker att det snarare borde vara tvärtom. Eller kan det vara så ”ruskigt” att hela denna apparat egentligen, på samma sätt som läkemedelsföretagen, egentligen inget annat önskar än att folk ska fortsätta vara sjuka och att det för denna apparat faktiskt är bättre ju fler som är det. I det stora hela så är man då helt enkelt inte intresserad av att befolkningen skulle vara eller bli frisk.
Hemska tanke!
Jösses!
”… tycker jag blir det mer och mer uppenbart att begreppet LCHF där håller på att bli till ett ”rött skynke” fast man tycker att det snarare borde vara tvärtom.”
Det är synnerligen allvarligt att våra s.k. kostexperter fortfarande är så ointresserade av en kostmodell som gör diabetiker friskare, t.o.m. medicinfria. Inom andra samhällssektorer är man tvärtom nyfiken på andras framgångar. Och här handlar det om dessutom om liv och hälsa 😉 Kostexperterna borde vara extremt intresserade 😉
Det finns absolut anledning att fråga vad anledningen till detta kompakta ointresse och motstånd består i. Visst luktar det begravd hund!
det är ju helt sjukt
Professor Göran Skrev:
Å ena sidan, så var det ju bra, att nå så många som möjligt som ansvarar för sin egen hälsa, å andra sidan kan man ju tänka sig att, ansvarar man för någon annans hälsa så måste det ju kännas lite obekvämt att få insikt om LCHF-kost och LCHF-hälsa.
Men det är skönt att det nu talas klartext i detta ämne. År 2012 talas det alltså om att ta bort en accepterad orsak. Att så inte sker på stört har otäcka orsaker i annat än hälsan. Detta är lätt att notera (och är också offentligt) eftersom det inte finns något intresse att ta tag i en ”räddande ängel”. Det är ofattbart men sant.
Därför är det ypperligt att klartext sätts samman som ex. vis Göran i kommentaren ovan eller många bloggar och hemsidor där man nu också säger ifrån.
Hoppas det finns framsynta människor som kan träda till när ”myndighetsplatser” blir lediga! DET borde vi tänka på, kan jag tycka. Det finns risk att nuvarande ”professorer” ordnar med likasinnade efterföljare. De sitter ju i olika styrelser och kan påverka.
Aprilhälsningar
Rolf Aronsson
Korruption,
ignorans,
inkompetens,
egoisme,
feighet,
bekvemmelighet,
flokkmentalitet,
sneversyn,
fravær av forskningsinstinkt,
altruisme glimrer med sitt fravær blant forskere,
økonomiske intresser råder = en slags korruption det med ….
… evolutionen stagnerer – til slutt går vi opp i røyk 😉
Jeg øver meg på pragmatisk tankegang. Alternativet er sorg – kjenner på det nå, spesielt med tanke på alle sjuke, gamle, handicapede – alle som ville profitert så bra på denne livs-stilen/naturlige maten som kroppen higer etter. …. Mange vil ikke få hjelp i dette livet – slik er det bare (eks. på pragmatisk tankegang). Verden er løpt løpsk dvs. utviklet seg uten kontroll. Takk til alle som står på, også her!
”Jag frågade faktiskt om det fanns några som tillhörde hälso- och sjukvården i publiken men till allas förvåning fanns det inte en enda bland de hundra deltagarna”’
Jag har vid två tillfällen (hösten 2011 + våren 2012) nämnt min lchf-diet till min husläkare och berättat om de två fördelar den givit mig: viktnedgång + minskat eksem, och hon har tyckt det varit intressant och roligt att höra. Även om hon inte direkt uppmanat mig med att fortsätta med lchf har hon heller inte sagt det minsta för att avråda. Mitt intryck har snarast varit att hon varit försiktigt positiv.
@ ragnhild: ”Alternativet er sorg”
Om det skulle hjälpa skulle man sätta sig ner och gråta.
Då är det bättre att bli f–d åt denna cynism, men det räcker inte att knyta näven i byxfickan. Vi kan åtminstone stå för att vi äter LCHF och via länkar och samtal sprida kunskaper från Annikas och Andreas bloggar, även det vi känner till om forskningsfusk och jäv. ”Djungeltelegrafen” är inte att förakta.
@ Johanna:
Ja – man kanske inte ska se det så mörkt.
Eftersom 25% av svenskarna nu provar LCHF och då förbättrar sina ”metabola markörer” som läkarna mäter upp vid hälsokontroller så finns det nog många inom sjukvården som har börjat ”tänka till”. De flesta som arbetar inom hälsovården vill förstås patienternas väl och kan ju knappast bli arga när det ”går bra”. Problemet är kanske att de inte öppet vågar tala om de positiva kliniska erfareneheterna med LCHF av rädsla för att bli ifrågasatta av sina överordnade på vårdcentraler och sjukhus.
En spännade tid vi lever i 🙂
@ Professor Göran:
Är det därför det är så svårt att hitta en LCHF positiv läkare i Stockholm?
Ska jag behöva ta tåget till Sundsvall och lista mig hos Annica?
Professor Göran Skrev:
Jag började med LCHF den 9:e januari 2012. Innan dess var jag insulinbehandlad diabetiker som tog ca 12 enheter Apidra till måltiderna och ca 30 enheter Lantus på kvällen. Efter kostomläggningen så tog jag direkt bort mitt måltidsinsulin och efter 5 dagar nattinsulinet. Jag har aldrig haft så jämt och bra blodsocker som efter kostomläggningen. Jag berättade inte för min läkare eller diabetessköterska att jag skulle prova LCHF.
Vid första uppföljningen jag hade med min diabetessköterska var hon väldigt orolig, eftersom mitt hba1c var på 39 mmol/mol så hon att jag måste minska min insulindos. När jag berättade att, det kan jag inte eftersom jag tagit bort allt, så såg hon ut som en fågelholk. Då berättade jag att jag gått över till LCHF. Alla kolesterolvärden såg bra ut så hon hade ju inget att klaga på men ville ändå att jag skulle träffa min läkare.
När jag träffade läkaren så frågade hon vad jag åt för mat nu när jag åt enligt LCHF. När jag berättade vad jag äter så var hennes spontana kommentar att det var ju inget konstigt! Hon ville göra en uppföljning till i Maj men sa att om det här fungerar bra för mig så kanske hon skall rekommendera det till sina andra diabetes patienter.
Jag tror att en del av hemligheten i att få acceptans hos läkarkåren är att bearbeta de enskilda läkarna och kunna visa att hba1c värden och kolesterol värden inte försämras utan snarare blir bättre. Om dom kan se detta hos flera av sina patienter så kommer dom ändra sig till slut.
Och jag bor i Stockholm så hoppet kanske inte är ute för Stockholmare
Börjar man ”fundera” så är det lätt att man blir såld på LCHF och här är nu en lördagskrönika som åter bevisar detta i mitt eget fall.
Vi måste alla ha någon livsåskådning som gör att vi kan orientera oss vi världen och i denna ingår förstås vad vi tror oss veta att vi ska äta för att må bra – men ofta bryr vi oss inte utan ”glufsar i oss” vad som serveras. Det vi tror om maten är vanligtvis en produkt av vår ”kultur” för de flesta av oss anpassar vi oss snällt till ”det rådande paradigmet” och varför skulle vi inte göra det? Vi är trots allt samhällsvarelser och det ska mycket till för att vi som enskilda individer ska börja ifrågasätta det vi fått med oss med ”modersmjölken” även om vi säkert någon gång som barn trilskats vid matbordet för att komma fram till efterrätten. Eskimåbarn har jag sett vid något tillfälle fick sälögon att suga på så det som vi själva uppfattar som underligheter är oftast kulturellt betingade. Själv hade jag heller inga djupare tankar på vad jag stoppade i mig – t.ex. två wienerbröd per dag – innan jag hamnade på akutmottagningen 1999.
Om vi har ett problem – eller snarare får ett som en hjärtinfarkt – så vill vi förstås lösa vårt problem. Och vill naturligtvis lösa det på enklaste sätt och sedan lämna problemet bakom oss. För ett par dagar sedan hörde jag på nyheterna en professor i kardiologi som förstås är expert på mitt eget problem klaga över attityderna både hos sjukvården och hos patienterna. Vad han beklagade sig över var att patienterna så väldigt snabbt, ett par månader, efter att de blivit hjärtopererade och fått sina mediciner betraktar sig som friska och sedan fortsatte att leva som tidigare. De ansåg sig friska när de var ”färdigbehandlade” och brydde sig inte om sina kostvanor. Varken patienterna eller sjukvårdspersonalen tog själva orsaken till problemen, dvs. levnadsvanorna, på allvar.
När jag hörde detta så tänkte jag på mig själv och hur lycklig jag bör vara över att jag själv fått en forskarutbildning då jag själv drabbades av min väldigt allvarliga infarkt. Som forskare är det faktiskt ens ”jobb” att finna orsaken till problem och sedan ta tag i själva orsaken om man nu har den möjligheten. Det är också denna inställning som är vetenskaplig och när jag nu för andra gången läser Claude Bernards ”An Introduction to the Study of Experimental Medicine” från mitten av 1800-talet så är det just denna vetenskapliga inställning som gör läsningen så befriande och upplyftande.
https://en.wikipedia.org/wiki/Claude_Bernard#Introduction_to_the_Study_of_Experimental_Medicine
Även om jag inte hade någon medicinsk utbildning så krävdes det ingen större ”forskargärning” att komma fram till samma uppfattning som den här professorn gav uttryck för dvs. att det var fel på mina levnadsvanor. Jag beslutade mig helt enkel för att angripa själva orsakerna till att jag hamnat på akutmottagning.
Det första jag gjorde vara att sluta med allt godis. Det andra vara att symboliskt elda upp allt margarin vi hade i huset i trädgården när jag kom fram till att en av de största anledningarna till hjärtinfarkter var de tranfetter som finns i de härdade vegetabiliska fetter som ju margarin består av och som ingår i allt billigt godis . (Sambandet mellan transfetter och hjärtsjukdom kände man till redan på 1980-talet.) Det tredje jag gjorde var att börja cykla till jobbet. Det fjärde var att byta jobb för att minska stressen.
Nå efter att ha fattat dessa beslut om att ta itu med orsakerna så var det heller inte så svårt att tacka nej till den bypassoperation man direkt erbjöd mig och som jag sa till överläkaren på NÄL så går det väl att utföra den operationen senare om det skulle visa sig vara nödvändigt. Den har ännu efter tretton år inte visat sig vara nödvändigt även om mitt hjärta fortfarande bara fungerar ”till hälften”. Jag slutade också ganska snabbt med alla hjärtmediciner.
När man efter fem år slutade kalla mig till återbesök för att man betraktade mig som ”frisk” eller ”kardiellt stabil” som man uttryckte det i journalen så hade jag redan börjat ”fuska” med godis igen även om jag passade mig för allt som kunde innehålla margarin. Alltså inga billiga kakor utan endast exklusiva smörbakade konditorivaror gällde då. Men viktkurvan pekade stadigt uppåt och 2009 var jag tillbaka på ruta ett och kände att det nog inte var långt kvar innan jag skulle få göra ett nytt besök på akutmottagningen.
Då blev min fru akut och allvarligt sockersjuk – en sjukdom som hon troligen burit med sig väldigt länge. Igen var det ”vetenskapliga” beslutet att angripa själva orsaken till problemet lätt att ta. Om man blir ”förgiftad” av ett ämne som gör en sjuk och i detta fall socker så angriper man som forskare själva orsaken och helt enkelt tar bort det ämne som förgiftar en. Vi slutade därför från den ena dagen till den andra (faktiskt midsommarafton 2009) med ALL mat som omvandlas till socker i matsmältningen – dvs. alla kolhydrater och blev sedan strikta LCHFare.
Efter tre år anser jag mig nu vara ”grymt påläst” (i förhållande till perioden 1999 – 2009) och inser också idag hur otroligt mycket ”vidskepligt nonsens” som fortfarande genomsyrar vår kostvetenskap och den medicinska vetenskapen. Claude Bernard pekade på sakernas eländiga tillstånd inom medicinen för 150 år sen och ville införa strikt vetenskaplighet på samma sätt som inom fysiken och kemin men man måste tyvärr konstatera att mycket av den religiösa övertron på olika mediciner som ”botande” fortfarande genomsyrar medicinen idag.
Statinerna som används för att bekämpa ett av kroppens viktigaste och nyttigaste ämnen är kanske det mest horribla exemplet. Blodtryckssänkande kemikalier kommer nog in på en väl meriterad andraplats i detta skräckkabinett.
Men det finns fler!
Synd att inte Aftonbladets journalister vet bättre 😉
https://www.aftonbladet.se/debatt/article14737719.ab
MEN, for noen kommentarer på Aftonblad- artikkelen 🙂 Og kvaliteten/kunskapen og ”viddet” som formidles. Jeg er mildt sagt imponert. Dr. Annika og Dr. Andreas – dette er bevis på at det har lønnet seg å være trofaste mot deres overbevisning – og at som de altruister dere er, heller ikke har gått av veien for å formidle hva livs-stilen lchf kan gjøre for folkhelsen.
Wow – takk til Aftonbladet – skit i artikkelen, jeg lar kommentarene framtre som det viktigste. Heia alle svensker. Skitmat-myndigheter, på tid å snu, det er ingen skam. Faktisk ville dere (bare kanskje) få litt respekt tilbake – ikke vent, tiden renner ut!!!
Blant mange saklige kommentarer fant jeg også en observation fra ”Tor”…. (her et utdrag):
”……………………………………………………………………………..en sak går igen i alla TV debatter jag sett i ämnet.
I samma studio-ljus och med samma TV-smink ser alla LCHF:are tokfrächa ut med ljuvlig hudton och glänsande starkt hår medan andra sidans experter ser ut som gråa spöken. Utom Gladiator – Hero då men ska man tro det han gör reklam för SAMTIDIGT som han kritiserar LCHF i TV bör vi alla äta en viss typ av frusen fyrkantig kladd-pizza för att må bra”.
Ha,ha – og god lørdag alla ni – som byr på hopp (på norsk betyr det ”jump” (eng.) 😉
”Vidd” betyr: Det å være vittig/godt humør.
Amerikanska myndigheter har mera handfasta grepp än hos oss. En fransk mejerichef måste se på när en last ost lämpades överbord i hamnen i New York. Osten var gjord på opastöriserad mjölk.
En big nerigenom här visas hur poliser invaderade en butik för naturlig mat med dragna pistoler:
https://mises.org/daily/5692/The-Freedom-to-Buy-and-Sell-Raw-Milk