Artikel i NYTimes.com. FDA berättar om statinbiverkningar i form av minnesproblem, muskelsmärtor och diabetesrisk.
Professorerna säger att statinerna har en odiskutabel fördel, men faktum är att många statinstudier har inte visat någon överlevnadsvinst i statingruppen.
Barn får tugga Lipitor! läser jag i tidningen Läkemedelsvärlden.
”Pfizer har nu fått ett pris satt på sin tuggtablett Lipitor (atorvastatin), tänkt som behandling av barn som har blodfettsrubbningar. TLV har sagt ja till att låta tabletten ingå i högkostnadsskyddet.”
https://www.lakemedelsvarlden.se/zino.aspx?articleID=17680
Mer forskning i NY times:
https://www.nytimes.com/2012/02/28/health/research/diet-soft-drinks-linked-to-risk-of-heart-disease.html?src=me&ref=general
Konsumtion av diet-läsk är associerat med hjärt-kärlsjukdom. Epidemiologisk studie, så orsakssamband är inte visat. Själv tolkar jag det så att lightläskdrickande är en markör för en mängd andra livsstilsfaktorer, som t ex hög konsumtion av skräpmat, socioekonomisk status osv. Det är omöjligt att korrigera för alla dessa faktorer i en undersökning.
Kolla har, en bra anledning att glomma statinerna for gott!
”The pathophysiology of postprandial hyperglycemia is characterized by hyperglycemic spikes that induce oxidative stress [9], which in combination with soluble advanced glycation end products (AGEs) and lipid peroxidation products, act as key activators of upstream kinases, leading to endothelial dysfunction and expression of inflammatory genes [10] (Fig. 2). This article is an overview of the role of postprandial hyperglycemia, as a major fundamental disturbance, in the pathogenesis of vascular failure.”
Alltsa blodsockerspikar orsakar ”oxidativ stress” som i kombination med forsockrade proteiner ( ihopklumpade till sk AGEs (”..gamlingar..”) och oxiderade(!) fett produkter……. leder till stelnande artarer och …inflammation. mm. Alltsa inget om mattat fett som ej oxideras, daremot om de oxiderbara fetterna, alltsa PUFA’s dvs omega 6 m.fl. Soker man pa glycation atherosclerosis etc. hittas en mangd forskning som har forblivit ouppmarksammad men som ofta pekar ut for mycket kolhydrater och omattade fetter som dom verkliga bovarna i aderforkalkning och hjart/karl sjukdomarna. Inte undra pa att min karlkramp som varat i over 5 ar bara ”tog slut” nar jag slutade med kolhydrater och valde mattat fett i stallet.
Cheers!
OT:
Nu har veganimperiet replikerat min replik i Sydsvenskan:
Här är repliken av Stig Bengmark (jo han heter faktiskt så) och Jonas Paulsson (pappan till den köttfria måndagen):
https://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article1611864/LCHF-orsakar-cancer-och-hjart–och-karlsjukdomar.html
Jag har snabbt kommenterat den på LCHF.se-bloggen men hoppas få tillfälle att skriva en riktig replik på repliken i Sydsvenskan:
https://www.lchf.se/Bloggar/Blogg/tabid/83/EntryId/9145/The-Vegan-Empire-strikes-back-i-Sydsvenskan-om-LCHF.aspx
År 2008 var Bengmark ganska ok. Han varnar bl a för marängeffekten.
Kött tycker han är helt ok. Inga köttfria dagar rekommenderas.
…” Stig Bengmark tror på paleokostens princip, det vill säga att äta som man gjorde på stenåldern, därför att det är den mat som vi är anpassade till.
Det innebär att han avråder från bröd och alla sorters mejeriprodukter men rekommenderar kött och fisk, nötter, grönsaker och frukt.”…
https://hd.se/halsa/2008/02/04/laett-att-aeta-sig-sjuk/
Lite mer intressant läsning om hälsans betingelser:
https://hem.bredband.net/eskiltre/skarpning.htm
fattar ni inte!
en förberedande kampanj för FETTSKATT pågår
extraskatt på mat är ”en finansministers våta dröm” alla måste betala, lika bra som skatt på luften vi andas!
medelande från finansministern:
”På grund av den ökande fettkonsumtionen i landet och de stora riskerna för hälsan som vetenskapen påvisat senaste tiden ser jag mig tvungen att införa skyddsskatt på allt animaliskt och annat farligt (mättat) fett. Skatten införs från 1:a juni 2012.”
Vad vofaren Mats Reimer menar i nedanstående länk är väl att Annika länkar till Rune Lanestrands blogg
där RL redogör för att A linde uttalat sig ganska varierande om vaccination. Men jag kan inte se att han har täckning för påståendet han gör:
”Fettdoktorn påstår på sin blogg att statsepidemiolog Annika Linde predikat en sak och gjort en annan, att Linde skulle ha uppmanat folket att vaccinera sig med Pandemrix men själv avstått från samma spruta.
https://www.dagensmedicin.se/blogg/mats-reimer/annika-dahlqvist-sprider-myter-om-annika-linde/”
Hej Dr Annika!
Nu behöver jag Dina råd! Min gamle vän (just passerat de sjuttio) är stark som en oxe och han är absolut inte överviktig. Hjärnan är i topptrim men inte hans hjärta. Han blev diagnostiserad att ha hjärtflimmer för knappt ett år sedan. Han har sedan ett antal år tillbaka tagit blodtryckssänkande mediciner och då hjärtflimmer konstaterades lades givetvis Simvastatin och blodförtunnande till. Efter att jag skickat ett antal varningar om statiner i form av länkar från Din och Andreas bloggar vågade han ta steget att själv utesluta statinerna. Frågan gäller nu hans blodtryck. Han ligger på 90/60-65 och då han reser sig upp ”snurrar det i skallen” som han säger. Kanske inte så konstigt med den låga syresättingen till hjärnan. Han har ingen större respons från sin läkare då dessa problem tas upp och vi undrar nu vad Du kan ha för åsikt om detta? Är det rent av farligt att ha ett så lågt blodtryck?
PS. Min vän är absolut inte rädd för fet mat, men tyvärr startar han varje morgon med ett glas apelsinjuice.
@ Bustas:
Jag är inte Dr Annika, men till att börja kan du väl googla på vilka biverkningar hans blodtrycksmedicin har. Hjärtflimmer? Själv äter jag en liten dos Losartan och det är inte kul att läsa om biverkningarna – bl.a. livshotande ödem som kan uppträda direkt eller först efter ett par år. För något år sedan fick jag diagnosen hjärtflimmer på vårdcentralen i en panikångestsituation, men på hjärtintensiven konstaterades att det INTE var hjjärtflimmer.
Ralf Sundberg säger i ”Forskningsfusket!” att högt blodtryck ofta är kroppens adekvata svar på stress, verklig eller inbillad rädsla eller ändra obehag 🙂 Det låter vettigt:
@ Bustas:
Det finns all anledning att vara uppmärksam på blodtrycksmediciner!
https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4809546
70+ Skrev:
Att eliminera stress och rädsla är en politisk fråga om det överhuvudtaget går. I avaktan på ett mer mänskligt samhälle kanske det inte är helt fel att ta mediciner.
@ O:
”Att eliminera stress och rädsla är en politisk fråga om det överhuvudtaget går. I avvaktan på ett mer mänskligt samhälle kanske det inte är helt fel att ta mediciner.”
Att eliminera stress/rädsla går givetvis inte, men att lära sig hantera stress och rädsla (verklig och irrationell) är väl kanske inte helt fel heller?
Lipitor – besök på akuten
För cirka ett år sedan träffade jag en bekant.
Jag undrade hur det var med hennes man.
Men, vet Du inte, sa hon, han hamnade på akuten.
Jag undrade förstås varför.
En förmiddag hade han ringt till henne på arbetet och undrat om de hade träffats tidigare under dagen.
Det hade gått cirka två timmar sedan de hade ätit frukost tillsammans och han hade inget minne av det.
Tiden var som bortblåst.
Hans fru blev förstås orolig.
Hon ringde Sjukvårdsupplysningen och de skickade en ambulans.
Hon åkte hem för att följa med.
I sista minuten plockade hon ned den medicinburk som han hade fått sist – Lipitor.
På sjukhusets akut gjordes alla möjliga undersökningar men kom inte fram till någon diagnos.
Man sa – det är sådant som kan hända.
Precis när de skulle till att lämna rummet kom frun ihåg Lipitor-burken och visade den för doktorn.
Hon undrade om det kunde finnas någon koppling till minnesförlusten.
Han svarade, utan att kolla, att det gjorde det inte.
När de kom hem började de studera bipacksedeln litet närmare och där stod faktiskt något om minnet.
——–
Samtliga statiner har likartade biverkningar. De kan komma plötsligt – eller gradvis över åren.
Dr. Duane Graveline (spacedoc.net) drabbades själv av en liknande typ av minnespåverkan (TGA)
Läs mer på hans hemsida.
Google också:
”Wonder Drug That Stole My Memory”, The Telegraph mars 2009 (Stephen Hudson).
Stephen Hudson ger en bra beskrivning av andra typer av minnesproblem som är vanligare.
Det är lördagsmorgon och dags för en ny ”Professor Göran”-krönika.
Situationen idag är, som många besökare på denna blog vet, att jag tyvärr förlorat det mesta av min tro på att den medicinska vetenskapen har så väldigt mycket med egentlig vetenskap att göra och ansluter mig här också till den syn som den franske fysiologen Claude Bernard framförde redan för 150 år sedan. Jag tror dessutom att det är lättare för mig att ”syna” den medicinska vetenskapen utifrån eftersom jag inte är direkt inblandad och därför kan närma mig den med öppna ögon och framför allt utan att ha blivit indoktrinerad med existerande medicinska dogmer (fett är farligt t.ex.).
Jag omges idag av drivor av böcker från olika discipliner som relaterar till sambandet mellan kost och hälsa; ett samband som nu har ockuperat mitt intresse under snart tre år, och som gjort mig ständigt utmattad när jag alltmer förstått den oerhörda komplexitet som genomsyrar minsta aspekt av det vi kallar liv. ”Molecular Biology of THE CELL”, Alberts et. al på 1500 sidor läser jag idag med samma glödande ögon som när jag för första gången 1963, som 17-åring, trängde in i Gunnar Häggs ”Oorganisk Kemi”; en bok som också formade mitt liv. Hade jag vid denna ålder fått tag i Alberts et el. hade jag säkert ägnat mitt liv åt mikrobiologin istället. Med Gunnar Hägg i botten känns det ändå som jag står på en väldigt solid naturvetenskaplig grund när jag nu förundrat betraktar sambandet mellan kost och hälsa. Till min boksamling har jag nyligen lagt ”ANATOMY and PHYSIOLOGY in Health and Illness” av Ross and Wilson för att bättre förstå hur människokroppen fungerar och efter att ha kommit en femtedel in i detta standardverk tilltar mitt utmattningssyndrom men samtidigt börjar också den generella bilden klarna när det gäller de allmänpraktiserande läkarnas ”omöjliga situation”. Jag tycker faktiskt väldigt synd om läkare och till och med om Mats Reimers i hans generella okunnighet om vad vetenskap i grund och botten är.
Den grundläggande orsaken till att det är synd om den praktiskt verksamma, kliniske, läkaren är att han måste vara RELIGIÖS inför sina klienter för att de helt enkelt förväntar sig att han SKA VETA vad han håller på med. Det är ju därför de sjuka besöker honom och som de gjort genom årtusendena när de kommit till medicinmännen/prästerna för att få en diagnos. Den sjuke vill också ha en förklaring till varför han har blivit sjuk. Då har det inte spelat någon roll om diagnosen sedan varit att de blivit sjuka för att de förargat gudarna, för att de kluvit märgbenen med fel hand eller för att de ätit för mycket mättat fett. Sedan förväntade sig den sjuke också ett botemedel och där har som bekant en hel del provats genom tiderna från blodiglar till statiner. Den schaman som tvivlade på sin profession blev heller inte långvarig som schaman. Den cyniske läkaren vet förstås att det är frågan om nonsens men vill kanske ändå tro att blodiglarna har någon effekt. Det viktiga är att den sjuke TROR att han nu fått koll på läget och för medicinmannen att han fått ordentligt betalt.
Den läkare som är ödmjuk i förhållande till denna sin omöjliga situation har jag inga större problem med (Annika är för mig en sådan läkare) men den som däremot har en högfärdig arrogant attityd har jag betydligt svårare med. I det senare fallet kan jag förstå att läkare som Mats Reimer då har låtit skräddarsy sin prästkåpa för att få den att sitta väl och utifrån denna religiösa position inte har några problem att håna dem som har ett vetenskapligt förhållningssätt till sjukdomarna och därför ett förhållningssätt som verkligen kan göra människor friska. Om man inte bestämt sig för att förneka den verkliga verkligheten så tar man förstås in det vetenskapligt faktum att naturfolk inte drabbades av någon av våra vällevnadssjukdomar. Det krävs faktiskt inte speciellt mycket av vetenskaplig medicinsk intellektualitet för att inse att kolhydraterna är ett ”gift” för kroppen och därför är den grundläggande externa orsaken till de flesta av våra hälsoproblem. Man kan tycka att man nästan måste var obegåvad för att inte kunna ta till sig detta enkla faktum i sin medicinska världsbild om den inte är dogmatiskt religiös förstås för då ligger det liksom i saken natur att man in kan ta till sig främmande dogmer hur vetenskaplig de än kan vara. – om man nu inte är en extrem cyniker förstås och det tror jag faktiskt inte att Mats Reimers är så då återstår egentligen bara att konstatera det faktum att han i grund och botten är religiös.
Detta påminner mig om när jag som 19-åring började tappa håret (det är klart nu) och i den åldern är man förstås lite känslig med tanke på det intryck som man ville göra det motsatta könet. Jag uppsökte därför en av Stockholms främsta specialister, en docent, som nog var en väldigt klok man. Den första frågan han ställde var hur min far såg ut på huvudet och när han fått det svaret så sa han att det egentligen bara fanns en enda operation som kunde stoppa detta håravfall och det var en kastrering för att det skulle ta bort själva grundorsaken till problemet dvs. testosteronproduktionen men att det var få som var villiga att genomgå operationen. Problemet med denna operation var i mitt fall förstås att jag sedan knappast skulle kunna imponera på det motsatta könet på rätt sätt även om kalufsen hade varit hyfsad. Men docenten förstod också att han inte kunde lämna ynglingen i detta förvirrade tillstånd så han skrev därför ut en medicin som skulle masseras in i hårbotten men som han förstås mer än väl visste var den tämligen verkningslös men kanske ville han inbilla sig själv och framför allt mig att den på något sätt skulle hjälpa.
Ordentligt betalt kommer jag ihåg att han fick men jag kände mig ändå inte lurad – tvärtom. Jag hade fått min förklaring och kunde leva vidare och hade också lättare att inse att även det motsatta könet faktiskt kunde koppla ihop min alltmer lätta kalufs med den grundläggande orsaken och detta var inte någon direkt negativ insikt.
# Professor Göran.
De tankar du förmedlar om läkare och deras religiösa förhållningssätt till det faktum att de måste ha ”svaret” till sina patienter, har även funnits i mina tankegångar. Då jag hör eller läser ett tokigt (i mina öron) uttalande från någon inom sjukvården, så funderar jag på om denne medvetet eller omedvetet uttalar en lögn. Sedan funderar jag givetvis på om det rent av är jag som har fel i mina åsikter eftersom jag aldrig har varit i närheten av någon utbildning i ämnet. Men eftersom jag har Dr Annika att tacka (hon är ju bevisligen läkare) för min ”nya” hälsa så har även jag viss fakta att luta mig mot då jag hör andra läkare uttalar sig och speciellt om de uttar sig om vad som är rätt eller fel att äta för människan. Jag högaktar ”desertörer” som Dr Annika och Andreas med flera och jag blir fundersam då jag ser Reimers i tv-rutan.
@ Professor Göran:
Tack för ännu en välskriven och intressant lördagskrönika! Du har skapat ett hälsofrämjande behov Professor Göran 🙂
Själv repeterar jag ´Forskningsfusket´ och tänker på hur en modern variant av woodoodöd signerad läkemedelsindustrin, hotar friska individer. Det är nog viktigt att man verkligen tar sig tid att gå till botten med vad man egentligen TROR på.
@ Bustas:
Finns lakare som som fortsatter med samma dos av blodtryckssänkande mediciner nar systoliskt sjunkit till 90? Sjuk doktor skulle jag vilja saga.
Gar ej gransen for hogt vid ~120 idag?
Dock kan lite hogre an 120 behoves for t.ex diabetiker som annars kan behover amputera fotterna tidigare p.g.a miskad genomstrommning.
For mig sjonk blodtrycket med lchf och kokosfett. 120-135 ar jag nojd med utan mediciner. Innan lchf kunde det ofta vara over 160, utan medicin…
#18 @Sten Bsell
När jag bodde i Nordamerika använde min läkare begreppet ”pre-hypertension” för blodtryck över 120/80 men under 140/90, med rekommendation om medicinering. Har en känsla att detta begrepp tillkommit på initiativ av Big Pharma, som naturligtvis vill sälja mer preparat. Förr vill jag minnas att läkarna sällan skrev ut medicin under 140/90.
Jag har liknande erfarenhet som dig av lchf och kokosolja: i morse låg trycket på 100/72. För ett par veckor sedan var jag tvungen att helt sluta medicinera, när det systoliska trycket sjönk under 90.
Tack alla för era kommentarer angående min väns låga blodtryck. Han följer tråden med stort intresse.
@ 9 Bustas:
Om man medicinerar mot högt blodtryck ska man inte pressa en patient så lågt ner i blodtryck, men när man medicinerar mot hjärtsvikt så kan blodtrycket bli mycket lågt.
Jag kan därför inte råda i hans medicineringsfråga.
Länkar till mycket läsvärt inlägg från Tom Naughtons blogg om de nya statinvarningarna:
https://www.fathead-movie.com/index.php/2012/03/01/new-statin-warnings/
och här är direktlänk till den mycket intressant videon i inlägget ovan om hur det går till i praktiken för att överdriva mediciners positiva effekt i vetenskapliga studier:
https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=nFtt-W3LROY
Simvastatin – man i 70-årsåldern
För några år sedan hörde jag nedanstående berättelse om en man i 70-årsåldern.
Det var hans son som berättade den.
Pappan hade fått diabetes-2 på äldre dagar, drabbats av hjärtrytmrubbningar m.m. Enligt gängse rutiner hade han ställts på en mängd olika läkemedel och sedan blivit tvungen att göra flera ambulansfärder till sjukhuset.
Pappan, en riktig naturmänniska, bodde på landet med sin sambo.
En dag gick han ut som vanligt, men blev borta litet längre, och när han kom tillbaka var hans byxor genomblöta ända upp till knäna varför hans sambo undrade vad som hade hänt.
Han hade svårt att förklara. Det var som tiden var bortblåst.
Han hade ”vaknat upp” ståendes i en liten bäck.
Ett av hans läkemedel var simvastatin.
För några månader sedan pratade jag med en man i 65-årsåldern. En fantastisk man som har rehabiliterat sig själv efter hjärnblödning m.m. Tyvärr har han svårt för att läsa.
Han står på simvastatin, flera blodtrycksmediciner m.m.
En dag pratade jag med honom om eventuella biverkningar.
Jag tog bl.a. upp det här med minnet och han fick höra Duane Gravelines historia.
Då berättade han om en cykeltur.
En dag cyklade han i ett, för honom mycket välkänt, villaområde.
Han hade gjort samma rutt massor av gånger.
Men den här gången blev han tvungen att stanna.
Han kunde inte komma ihåg resten av vägen.
Han blev tvungen att stanna och ”invänta” minnet – som kom tillbaka efter några minuter.
Han berättade att den här historien hade ”hängt med ” och han hade undrat varför.
Jag föreslog att han skulle berätta den för sin läkare och se hur han reagerade.
Jag tyckte också att han skulle fråga sin läkare om det var någon skillnad med nytta/risk med statiner om man hade haft en propp eller en blödning i hjärnan.
Simvastatin – dam i 85-årsldern
Det var Strokedag i sjukhusets foajé.
Jag satte mig litet längre bort bredvid en äldre dam.
Vi började prata. Hon berättade om en misstänkt, liten hjärtinfarkt varpå jag sa – men då står Du säkert på simvastatin. Jo, det gjorde hon.
Eftersom hon var intresserad berättade jag litet ditt och datt.
Plötsligt blev hon alldeles tyst och jag undrade vad som stod på.
Då kom historien.
Jag körde bil till för ett par år sedan, men då hände något som fick mig att sluta.
Jag skulle åka och hämta en väninna.
Det hade jag gjort massor av gånger och utan problem.
Men den här dagen kunde jag plötsligt inte komma ihåg var jag skulle svänga av och jag blev tvungen att åka hem och börja om från början.
Det gjorde att jag blev sen och min väninna undrade förstås var jag hade tagit vägen.
Jag kunde inte berätta sanningen utan jag hittade på en historia.
@ Anna Delin:
Intressant video!
Detta är förstås egentligen ingenting nytt om man redan ”har synat” vad som pågår inom den medicinska forskningen och framför allt de för mig helt sjuka jävförhållanden som ständigt avslöjas men det är ändå upprörande när man ser det så här klart framlagt. Man förstår också att förleläsaren är uppriktigt upprörd för att det hela egentligen är så alldeles ohyggligt skamligt för en akademiker med vetenskapliga ambitioner.
Om Mats Reimers hävdar att det som läkemedelsindustrin håller på med är vetenskap – och jag tror att han gör det – när de köper akademiker och hela institutioner så har han en helt annan uppfattning om vad som är vetenskap än vad jag har. Nu tror jag knappast att Mats är intresserad av att en ens lyssna på en sådan här föreläsning. För honom är säkert denna föreläsare bara en ”knäppis” som Professor Göran och alla andra LCHF’are.
Om han mot förmodan ändå skulle lyssna på föreläsningen så kanske det enklaste förhållningssättet för honom vore att förneka denna verklighet även om detta kanske skulle strida mot den grundläggande vetenskapliga metoden men om man är religiös är detta förstås inget hinder speciellt om den grundläggande dogmen just är att läkemedelsbolagen håller på med medicinsk vetenskap för hjälpa mänskligheten och där statinerna också är deras största gåva tisom bör förskrivas till så många som möjligt.
Ibland blir man mörkrädd – finns det ingen moral överhuvud taget.
Lever vi i en helt cynisk värld?
Är det bara feghet överallt?
Det måste bli slut på detta någon gång!
Vi lever väl ändå i ett mänskligt samhälle!
Eller fattar jag ingenting?
Jag kanske bara är löjligt naiv?
”bland blir man mörkrädd – finns det ingen moral överhuvud taget.
Lever vi i en helt cynisk värld?
Är det bara feghet överallt?
Det måste bli slut på detta någon gång!
Vi lever väl ändå i ett mänskligt samhälle!
Eller fattar jag ingenting?
Jag kanske bara är löjligt naiv?”
Detta sagt av en man som jöbbar i ett företag som gör delar till ett stridsflygplan som säljs internationellt. Kliv ner från dina höga hästar.
@ O:
O – din kommentar ar det samsta jag sett. Tittade du pa videon? Aven om du jobbar inom sjukvarden som ofta levererar rent ut sagt gifter varje dag sa har du ratt att ifragsatta metoderna som bestamde ”basta behandling”. Att jobba i Saab eller Bofors ar ingen moralisk belastning, speciellt da dessa vapen inte far saljas till lander i krig och huvudsakligen ar till for Svenskt forsvar (eftersom Sverige inte kan erbjuda 25 ars export krediter som USA gor nar dom saljer sina undermaliga vapen.)
Om du vill invanda mot Prof. Goran forsok atminstone att gora det i sak eljest vanligen kliv av diskussionen.
Las sedan ”Forskningsfusket” av Ralf Sundberg, som gor det lattare eftersom det forklarar sa gott som allt i videon, direkt pa Svenska!
Annars tycker jag att det luktar som om inslaget representerar atminstone ett av dom 5 D’na i videon.
Nämen O!
Du har rätt!
Det är en rutten värld vi lever i!
Ta bara Syrien!
Där lär det redan finnas svenska vapen och vem vet. Kanske svenska stridflygplan kommer dit på samma sätt som i Libyen
Man blir deprimerad!
Men vad heter du och vad jobbar du med förresten? Det vore roligt att få reda på lite om dig och vad du tycker. Är du med i Fredsrörelsen? Då har du kanske väldigt starka skäl för att vara anonym här på bloggen om du jobbar på Bofors t.ex. och det måste man förstås respektera. Det finns ju inget krav på att man ska uppträda med öppet visir.
Själv tycker jag förstås att det är trevligt att veta vem man diskuterar med och vad den personen står för. Diskussionen blir mer seriös då. Tycker inte du att det också? Att du har hög moral har jag förstått och det är enligt min uppfattning inte så många som har en sådan – Annika är nog ett lysande undantag inom läkarkåren och det är därför jag gillar att vara här på hennes blog. Det kanske är din anledning också.
Kan du berätta för oss vad du själv anser vara vetenskap och moral och inte minst i statinfrågan som den här tråden handlar om?
Om du såg du videon skulle det vara trevligt att höra dina synpunkter på den!
Och har du förresten läst Uffe Ravnskovs böcker apropå forskarmoral och statiner och har synpunkter på detta? Han är ju med sin höga moral ett lysande undantag inom den medicinska forskarvärlden men så har han också förstås varit ”utfrusen” under större delen av sin karriär.
Och Forskningsfusket av Ralf Sundberg? Också en medicinsk forskare med ryggrad.
Det vore väldigt trevligt att få igång en seriös diskussion om vad som är forskarmoral.
Bloggar tenderar tyvärr ofta att bli ytliga och det tycker jag är tråkigt som du kanske har förstått så det vore roligt om du kunde hjälpa till att göra diskussionen mer seirös.
PS 1
Ett tips.
Den kände grafikern A. Paul Weber har gjort en väldigt fin etsning som heter ”Melankoli” och som visar en forskare med huvudet i sina händer mot en fond av raketer som rullar förbi utanför hans fönster. Jag är övertygad om att du skulle gilla den etsningen. Du skulle kunna sätta upp den på din vägg som en ständig påminnelse om vår ruttna värld. En annan fin etsning som tyvärr väcker en del anstöt om man skulle ha den på sin vägg är ”Rückrat aus” (Utan ryggrad) som skildrar människor som i ett långt led väntar på sin tur att få ryggraden bortoperarad och sedan med fåniga leenden vaggar iväg utan ryggrad. Den är magstark och jag skulle själv inte sätta upp den på mitt kontor.
https://www.weber-museum.de/
PS 2
Apropå statiner och blodfetter så var den förste forskaren som undersökte det här med blodfetterna en fysiker och vetenskapsman som hette John Gofman och han visste vad han höll på med. Han kartlade detta med LDL, VLDL och HDL redan i början av 50-talet men tyvärr tog medicinarna över och vi har sedan tappat 60 år i den vetenskapliga processen. (Gofam insåg att han slogs med med väldigt okunniga väderkvarnar och ägnade sig istället åt strålningsskador.)
https://en.wikipedia.org/wiki/John_Gofman
Anledningen till att Gofman använde sin ultracentrifug till att studera blodfetterna berodde på att han på samma sätt som forskaren i A. Paul Weber etsning hade drabbats av melankoli eftersom han hade varit med om att ta fram kärnvapnen under 40-talet i USA (Manhattanprojektet) och ville ägna sig åt någon form av ”botgöring” får man misstänka.
PS 3
Apropå moral så ska jag imorgon hålla en två timmars föreläsning om hur bra LCHF är för diabetiker på ett möte hos Diabetesföreningen i Trollhättan. Är man emot LCHF så måste detta förstås anses som en omoralisk handling men om man är för LCHF så är handlingen å andra sidan moralisk. Det är svårt det här med moral och LCHF – vad tycker du O?
@ 27 O:
Menar du att en person som arbetar för Volvo inte har rätt att uttrycka en åsikt om statinfabrikanternas moral, eller menar du att personen i fråga bör sluta att arbeta för Volvo?
Patientberättelse
Muskelsmärta och svaghet i nacke, armar, axlar och ben.
Smärta i bröstryggen samt i vänster fot (tredje/fjärde tån).
Smärtan och svagheten ökade och till slut var jag tvungen att be om hjälp med att klä på mig och kamma håret. Jag kunde inte göra vanliga saker som att lyfta en kopp eller att sätta på mig säkerhetsbältet utan att det gjorde ont.
Jag hade så ont i fotknölen på vänster fot, jag tålde inte det minsta tryck.
Därför blev jag tvungen att gå på ”sidan” av foten.
Symptomen startade 12 veckor efter att jag hade börjat med Lipitor.
Jag berättade för min hjärtläkare och medicinare. Båda förnekade att det kunde finnas någon koppling till Lipitor eftersom jag hade nästan normala värden.
Jag besökte fotvårdare, kiropraktor och ryggspecialist utan att få någon lindring.
När jag inte stod ut med mina smärtor längre – och inte heller brydde mig om mitt kolesterolvärde – slutade jag med Lipitor och blev 50% bättre på en vecka.
Sedan träffade jag en neurolog och av honom fick jag diagnosen statinutlöst muskelvärk. Han berättade att han träffat på många patienter som hade likartade symptom.
Nu har det gått två år sedan jag slutade med Lipitor och förbättringen fortsätter långsamt, men jag har fortfarande en del smärta och svaghet.
Jag kan promenera normalt även om mina tår smärtar ibland.
Min anm.
Sluta aldrig rakt av – diskutera helst med Din läkare och trappa ned långsamt.
Om jag inte missminner mig finns något förslag på spacedoc.net.
Historien skulle kunna gälla vilken statin som helst.
@ Professor Göran:
”Själv tycker jag förstås att det är trevligt att veta vem man diskuterar med”. Absolut!
Dock måste vi ha förståelse för att det finns personer som har behov av att leva under skyddad identitet, exempelvis några tusen kvinnor bara i Sverige. En annan sak är att det är omöjligt att säkert veta vem människan bakom orden/fasaden är. Det kan finnas olika anledningar till att vissa inte vill röja sin identitet.
@ Bokmal:
Det där känns som kloka ord och gäller nog inte endast statiner.
Var just inne på askapatient.com.
Det kommer ständigt nya statin-berättelser.
Den här berättelsen från den 1 mars 2012 gäller en 49-årig man som stod på simvastatin.
Jag citerar några rader ur hans berättelse.
”..Who cares if ”your numbers look good” if you feel terrible all the time. Another incentive, at least for me to quit statins is the updated FDA warnings about increased risk of diabetes and dementia.” Slut citat
Besök hemsidan och läs resten av hans berättelse.
För övrigt finns det 834 berättelser till enbart om simvastatin.
Bokmal Skrev:
Jag slog upp Lipitor här på Internet i Fass, och det var ju en hel del biverkningar som listades. Förutom svullnader och muskelsvaghet så kunde biverkningar vara sömnlöshet, mardrömmar, yrsel, förstoppning, illamående, anorexi, viktökning, förhöjt blodsocker mm, och även som du skrev minnesförlust.
Bokmal Skrev:
Jag letade i Fass http://www.fass.se på Simvastatin. Även där stod det om ”minnesförlust”
Möjliga biverkningar som rapporterats för vissa statiner:
•sömnstörningar, inklusive sömnlöshet och mardrömmar
•minnesförlust
•nedsatt sexuell förmåga
•depression
•andningssvårigheter inklusive ihållande hosta och/eller andfåddhet eller feber.
När min mor fick en statin utskriven (tror det var lipitor, men jag minns inte riktigt…) gick jag in på Fass för förskrivare, och läste… Där finns lite mer om forskningen beskrivet.
Bl a kunde jag läsa att i två grupper, den ena med statiner, den andra utan (kontrollgruppen), var den totala dödligheten lika stor. T o m ett dödsfall mer i statingruppen. Jag minns inte hur stora grupperna var från början, inte heller hur länge undersökningen pågick, men antalet dödsfall i båda grupperna var mellan 80 och 85.
Det var färre som dog i hjärt/kärlhändelse i statingruppen, än i kontrollgruppen, så det är visserligen sant när dom påstår att statiner kan motverka död i hjärt/kärlhändelse. Men det är ju bara halva sanningen. Hela sanningen är att den totala dödligheten är lika stor med statiner, som utan. Så om man absolut inte vill dö i hjärt/kärlhändelse, utan föredrar att få dö i t ex cancer, då ska man äta statiner.
Under den månad min mor åt statiner, så förvandlades hon från en pigg 77-åring, som dagligen var ute och motionerade sin golden retriver, till en sängliggande åldring med svår muskelvärk. Hon blev försvagad i benen, och klarade med svårighet att ta sig fram i lägenheten med rullator.
Hon blev svårt deprimerad, och började tänka att hon måste göra sig av med sin älskade hund, då hon inte längre själv kunde gå ut med den. Hon har ett bra nätverk när det gäller hunden, men hon kände att hon inte kunde ha kvar den, om hon permanent skulle behöva förlita sig på andra.
Hon upplevde också att hennes minne blev försämrat, och blev förståss orolig över det också.
Jag sa givetvis åt henne att sluta med statinerna, och efter en månad hade beslutet mognat hos henne.
Förbättringen gick lyckligtvis snabbt, och hon kunde avskriva tankarna på att göra sig av med jycken.
Idag är hon en pigg 81-åring, som numera orkar ge sin hund den motion den behöver, samt de dagliga kissrundorna. Hennes minne är helt ok igen.
För min egen del hade jag en skyhög apokvot för några år sedan, efter några år på LCHF. Tror inte en sekund att det berodde på kosten, snarare på någon sorts infektion jag bar på. Jag uppsökte vårdcentralen för att kolla upp och förhoppningsvis kunna utesluta borrelia (vilket jag kunde).
Läkaren var mycket bekymrad, och ville att jag skulle ta statiner. Jag tvärvägrade förståss. Jag berättade om den totala dödligheten, samt att ett högt kolesterolvärde snarare verkar skyddande för äldre kvinnor.
Då snäste läkaren: -Du är inte någon äldre kvinna!
Jag var då 53. Jag tycker inte att det verkar logiskt, att något som skyddar äldre kvinnor, skulle vara skadligt vid 53. Lika ologiskt som att det mättade fettet plötsligt blir farligt när man nått över 2-årsåldern.
Infektionen, eller vad det var, gav med sig så småningom, kolesterolvärdet har jag inte kollat sedan dess.
Jag äter givetvis fortfarande LCHF. Jag kommer aldrig att äta statiner, eftersom jag struntar i på vilket sätt jag kommer att dö. Jag tycker inte att cancer verkar så mycket roligare än hjärtinfarkt.
Min slutkläm på detta långa inlägg blir: Läs inte bara bipacksedeln, gå även in på Fass för förskrivare och läs. Visserligen stöter man på en massa medicinska facktermer, som kan vara svårt för en lekman, men det går att tyda det som står om forskningen. Man får så mycket mer information, än det som står på bipacksedeln.
Såg videon ovan om hur forskningsresultat manipuleras och blir riktigt rädd! Är det så det går till i Sverige också? Hur ska jag då veta att det nya blodförtunnande läkemedlet Pradaxa (dabigatran) faktiskt är ett bättre läkemedel än Waran, när det förhåller sig så här:
”Studien är vetenskaplig och har utförts av oberoende forskare på Linköpings Universitet, även om den bekostats av tillverkaren Boehringer Ingelheim tillsammans med Landstinget i Östergötland.” ur Dinamediciner. HJÄLP!!!
Hej, jag är en 69-årig man som fick en hjärtinfarkt för 10 år sedan, och har sedan dess ätit statiner 40 mg av olika sorter dagligen. Nu har jag fått muskelvärk och spända senor och funderar på att sluta med dessa mediciner då jag har läst om dess biverkningar.
Jag vill fråga; eftersom statiner lär påverka musklerna negativt, hur fårhåller det sig då för hjärtat som ju också är en muskel?
Om jag nu bestämmer mig för att sluta medicinera, vad finns det då för alternativ?
Det som också får mig att fundera mycket är ju det faktum att jag hade lågt kolesterolvärde då jag fick min hjärtinfarkt. Man sa till mig då att jag inte borde ha fått någon infarkt då alla mina värden talade emot detta.
Mvh Martin
Martin 39:
Ät lchf och må bra, om du inte har läst Uffe Ravnskovs böcker så borde du göra det, jag har inga såna där problem som hjärt/kärlsjukdomar och går inte på några mediciner alls.. men jag läste ändå Uffes bok ”hur kolestrolmyten hålls vid liv” och en sak vet jag och det är att jag ALDRIG kommer att knapra statiner, oavsett vad läkarna skulle säga och oavsett om jag skulle haft en infarkt före..
@ 39 Martin:
Även hjärtmuskeln blir svagare av statiner. Hjärtsvikt är en möjlig biverkan av statiner.
Lågt kolesterol är en riskfaktor för hjärtinfarkt: https://www.svd.se/opinion/brannpunkt/ar-kolesterol-en-riskfaktor_3201249.svd
Tack för svar. Efter detta känner jag att jag kommit fram till en korsning där jag måste välja väg och det känns som det blir en utan statiner!!! mvh Martin
Intressant läsning.
Har ätit blodtrycksmediciner(2), blodförtunnande (1), vätskedrivande (2) kolesterolsänkande (1) under 4 års tid är 63 år. Började träna på gymn för ett år sedan. Onormal värk i samband med träningen kändes inte som muskelvärk som jag var van vid efter lite hårdare träning. En osäkerhet och svaghet som inte upplevt tidigare gjorde mej rädd och fundersam. Hade framtill dess haft med motorcyklar att göra men kände mej plötsligt osäker med styrka och balans. Känsligheten med värken tilltog och jag började misstänka fibromyalgi. Upplystes av en som har diagnos på detta om att äter jag statiner så ta kontakt med läkaren. Sagt och gjort, läkaren som förstod sa att vi slutar med statinerna och kollar dej i vår. Jag la samtidigt totalt om mina intag såväl med mat som dryck till de mycket mer hälsosammare. Tog naturtillskott som nypon, blåbär, fiskolja, b-vitamindryck, proteintillskott, tränade mer regelbundet. har på ett och etthalvt år gått ner 15 kg. Intresserade mej helt enkelt mer för min kropp igen. Har slutat med alla mediciner, har normala värden. Men har fortafarande värk särskilt på natten i höfterna, kan ofta vakna av detta, oavsett olika underlag. Stelhet och ömhet som sitter i en stund in på morgonen. Sitter jag blir jag lätt stel med värk som följd men släppr då jag mjukat upp mej lite. Fotvalven kan också bli stela och det kan ta emot då jag skall ner på knä och upp igen. Har fortfarande ont och stel i vänster del av nacken sedan ett år tillbaka. Hur länge kan kan dessa stainer sitta i? Har ätit Simvastatin och Lipitor. Har fått bättre känsel på yttersida i båda låren efter att ha haft en domnande känsla. Jag rör mej mycket i hopp om att komma in i ”gamla gängor” igen. Har druckit grapejuice i sommar men tycker mej märka att jag får krypningar i musklerna, särskilt på natten. Det har gjort mej nyfiken på om det är så att statinerna sitter i kroppen fortfarnade och med grape så blir min värk värre. Sammanfattingsvis är mitt huvudsakliga problem, stelhet och värk med ”äckelkrypningar” i muskler och leder. Någon som har kommentarer?
@ Annika Dahlqvist:
@ Anonym:
@ Professor Göran:
Hej! Är en kvinna på 54 år som har fruktansvärt ont i alla muskler pga statiner. Ändå har jag hållet upp med dem över två månader men jag får inget slut på detta elände. Jag har ätit Simidon i 10dgr när värken kom i benen. Slutade o värken försvann. Träffade kardiolog som satte in Atorvastatin 20 mg som jag tog i 10 dgr. Värken började i fötter igen o spred sig snabbt till hälsenor, baksida lår o vad, tår fingrar, bäcken, ländrygg, axlar, nacke, överarmar, tryck bakom ögon och dimsyn. Hur ska jag få hjälp med detta elände när ingen tror på en. Gjort röntgen som visade inflammation i axlar o armar. Har två värden som visar på inflammation varav ett var ngt levervärde. Har ätit Q10 30 mg en dryg månad men vad göra mera. Snälla hjälp mig få stopp på denna värk o stelhet som är värst nätter o förmiddagar. Onödigt rävgift