Jag fick ett mail:
”Jag går just nu en utbildning till kostrådgivare. Jag hörde där av en näringsfysiolog att LCHF kan ge diabetes, med följande förklaring: Vid lågt kolhydratintag (under 10 E%) går all glukos från blodet direkt till hjärnan (eftersom hjärnan föredrar glukos som energikälla och kroppen prioriterar hjärnan högst) utan att passera varken levern, muskler eller andra celler. Detta trots att dessa celler har öppnat portarna för glukos (genom insulin). När lågt kolhydratintag pågår under längre tid så tappar cellerna sin känslighet för insulin eftersom det aldrig kommer in någon glukos till cellen trots att portarna är öppna. Detta kallas för insulinresistens som är ett förstadium till diabetes typ 2.”
Det är skandal att en föreläsande näringsfysiolog är okunnig i basal näringsfysiologi och biokemi. H*n har tydligen aldrig hört talas om mekanismen glukoneogenes.
Glukoneogenes baseras på att vid lågt blodinsulin, som blir vid lågt kolhydratintag, bildas mer av hormonet Glukagon. Glukagon stimulerar levern till glukostillverkning. Glukoneogenesen sker med protein, aminosyror – och fett, glyceroldelen av triglyceriderna, som utgångspunkt. En biprodukt vid glukoneogenesen är ketonkropparna, som ger ketos. Ketonkropparna är energirika partiklar som kan användas som energikälla i hela kroppen, även i hjärnan. De har till och med en stimulerande effekt på hjärnaktiviteten. Jämför att fasta (inget kolhydraintag) brukar ge eufori.
Glukoneogenesen är kroppens egen finstämda blodsockerkontroll. De insulinproducerande betacellerna och de glukagonproducerande alfacellerna i bukspottkörteln, pancreas, ligger helt nära varandra, vilket ger möjligheten till minutiöst samspel.
Detta gör att hjärnan hela tiden får det normala blodsocker den ska ha. Varken för lågt eller för högt. Både för högt och för lågt blodsocker är skadligt för hjärnan och orsakar hjärnskador på lång sikt. Högt blodsocker och högt insulin i hjärnan orsakar bl a kärlförkalkning och inlagring av proteinet amyloidos i hjärncellerna, vilket ger demens på lång sikt. Enligt Bruce Fife i boken ”Stoppa Alzheimer nu” ger kokosfett en extra hög halt av ketoner vilket har en stimulerande effekt på hjärncellerna och gör dem friskare.
Ett alltför lågt blodsocker är skadligt för hjärnan och dödar hjärnceller.
Insulinresistens, dvs motstånd i kroppens celler att lyda insulinets uppmaning att ta emot glukos, beror i första hand på överintag av kolhydrater, vilket har orsakat långvariga perioder av högt blodsocker, hyperglykemi – och därmed hyperinsulinemi.
Andra orsaker till insulinresistens kan också finnas. Eftersom insulinresistens och därmed metabola syndromet har ökat under de senaste hundra åren bör man söka orsaken i någon eller några av de industriprodukter som har översvämmat marknaden under den tiden. Tillsatser? Margariner? Omega-6-oljor?
Vid LCHF-kost ersätter man kolhydratenergin med energi från naturligt fett. Det blir då mindre behov av insulinproduktion i betacellerna. Beredskapen för insulinproduktion kan då gå ner i betacellerna, vilket kan visa sig som en nedsatt glukostolerans. Det gör inget. Det är bara att fortsätta att äta LCHF så behåller man sin hälsa och normala vikt.
Det är till och med onödigt att göra ett glukostoleranstest. Det är bara att kolla blodsocker före och ca en timme efter en LCHF-måltid, så ser man att allt är väl, med normala blodsockervärden.
Jag har just läst boken Stoppa Alzheimer nu och min sambo och jag äter kokosolja sedan en vecka tillbaka. Han har fått ordning på en krånglande mage efter en tarmresektion (äter tyvärr inte lchf) och mår jättebra!
Jag äter dessutom lchf och mår jättebra!
Jag har ätit lchf i perioder för viktminskning, men inte gått ner utan hellre upp. Men jag har förstått att jag måste äta minimalt med kolhydrater för att det ska fungera för mig så nu är det ordning och reda i kylskåpet.
Men jag tror att jag har fått god hjälp av kokosoljan, för nu har jag gått ner rejält bara på en vecka.
Jag tar en matsked kokosolja i en kopp te tre ggr per dag. Sambon tar den i morgongröten och i kaffe. Det funkar helt ok.
Hoppas att mailskrivaren kopierar Ditt inlägg och tar med för högläsning till kostrådgivarkursen.
Näringsfysiologens påstående låter konstigt.
Vid lågkolhydratkost borde väl rimligen också insulinhalten i blodet minska och därmed inte ”lura cellerna” att mer glukos finns än som faktiskt finns i blodet.
Och även om hjärnan prioriteras så borde väl en viss mängd av det lilla glukos som finns ändå nå andra celler, såsom muskler etc, för allt blod rinner väl inte alltid genom hjärnan, eller hur fungerar den där prioriteringen egentligen Annika?
Intressant,,,, är en ”tveksamt mediaförvirrad ”ev nybörjare,65+…vad hur ska tänka, i ev omläggning till LCHF kost, som senior…..känner inget stöd av min primärvårdsläkare….. …jag har i många år haft typiska metaboliska symtom har,ingen direkt övervikt, tyvärr ett handikappp som gör det svårt med motion. Skulle vara.TACKSAM.. för linfo, tips och ”push” av ngn som känner igen ”problematiken” sas.
Fascinerande. Alla som provat LCHF och roat sig med att mäta blodsockret före och efter maten vet att det ligger på fastevärden hela tiden, alltså runt 5 mmol/L. Det betyder ju att det finns glukos i lagom mängd till alla celler som vill ha det. Hela tiden. Kroppen ställer in detta helt själv med hjälp av glukoneogenesen, precis som Annika skriver.
reTINA
Gå in på https://www.kolhydrater.ifokus.se där kan du få mycket info och hjälp av likasinnade.
Kan man inte anta att vi alla reagerar som en diabetiker om vi bara stoppar i oss tillräckligt med kolhydrater? Det måste väl finnas en gräns för hur mycket glukos cellerna kan ta emot, oavsett hur mycket insulin som utsöndras av bukspottkörtelns betaceller. Man borde därför kunna säga att vi alla är diabetiker i någon mån.
Sedan är ju näringsfysiologens påstående intressant med tanke på att LCHF i så fall både gör en sjuk och sedan frisk, vilket väl skulle kunna betyda att kroppen – om man framhärdar med LCHF – skulle oscillera mellan tillstånden sjuk och frisk (i diabetes). Jag finner det synnerligen osannolikt att så skulle ske.
Diplomerad Friskvårdsterapeut och Kostkonsult
Diplomerad Kost & Näringsrådgivare
Beskrivning av Diplomerad Kostrådgivare
Lic. Kostrådgivare – LCHF
SAFE utbildar dig inom kostrådgivning
Om man Googlar ”Kostrådgivare” kommer det upp massor av varianter.
Man kan bli licensierad, diplomerad och man kan bli kostrådgivare utan andra förtecken.
Hur skall man kunna veta att de som utbildar andra har några kunskaper över huvud taget?
Utbildningarna är mycket olika i längd och innehåll.
Den viktigaste informationen brukar vara vad det kostar.
Jag hittade en kurs på 80 tim som skulle kosta ca 16 000 SEK.
Vem som helst kan diplomera eller licensiera och dela ut diplom och licenser. Viktigast borde nu vara att försöka få fram adekvata uppgifter om innehållet i kurserna.
Med den spridning som i dag finns inom koståsikter kan man ju hamna helt fel.
Och -nej, jag har inte själv för avsikt att utbilda mig till någon som helst sorts kostrådgivare.
Men jag önskar alla som tänker utbilda sig eller har utbildat sig lycka till. Jag hoppas verkligen att ni hittar rätt i djungeln av kurser.
Sarad 12.38, Finessen är att kroppen inte behöver prioritera några organ. Genom glukoneogenesen får alla organ precis den mängd blodsocker som de vill ha och behöver.
Helena, En bra ledning i gallringen av kostrådgivar-kurser borde ju vara att det finns ordet LCHF i inledningen.
Sen får man försöka bedöma kompetenser och kostnader.
Annika. Man kan ha högt insulin även om man inte äter kolhydrater om man har högt kortisol. Det kan säkert ge upphov till insulinresistens. Ofta en anledning till bukfettma.
Hej re Tina!! Köp några böcker om lchf, det är inpirerande, jag har köpt flera stycken, tex LCHF Husmanskost av Anna Hallén och LCHF för kvinnor av samma författare samt ett par böcker av Annika Dahlqvist. Dels får man bra recept men man blir också stärkt av att ta del av andras berättelser. Anna Hallén berättar så bra i början på sina böcker och hennes recept känns fräscha. Sedan finns ju mycket på nätet, tex den nya: http://www.kostrådgivarna.se.
Mitt tips är att seriöst bestämma sig för att testa LCHF, börja med några veckor och se hur du mår!
Jag tror mycket på vetenskap och för mig innebär det helt enkelt att teorier och förklaringar stämmer överens med verkligheten.
Omvänt kan vi vara säkra på att om en person, som den här näringsfysiologen, påstår att man kan bli diabetiker på LCHF-kost så har det han eller hon säger ingenting med vetenskap att göra för att det just inte stämmer överens med verkligheten.
Om man vill vara snäll ska vi inte kalla det svammel utan en hypotes som skulle kunna testas. Detta behöver nu inte göras eftersom tusentals och åter tusentals sådan experiment redan har utförts och nu talar vi om livslånga tester och under tusentals år. Experimenten utfördes av eskimåerna som levde traditionellt på mycket strikt LCHF-kost (inte en enda kolhydrat utom i modersmjölken) och bland dem fanns inte ett enda fall av diabetes rapporterat. Däremot brabbades de direkt av diabetes när de övergick till vår egen kolhydratrika kost och idag pågår därför en diabeteskatastrof bland dessa eskimåer och det beror just på att de av olika skäl har övergivit LCHF-kosten.
För mig är LCHF en kost alltså som ligger så nära naturvetenskapen man nu kan komma om man vill bli frisk förstås.
Vill man verkligen bli sjuk ska man dock definitivt göra som jag själv gjorde tidigare – satsa på en kolhydratrik kost och toppa med konstgjorda fetter – framför allt margarin med sina transfetter.
En fundering. Följer dietister verkligen sina egna kostråd? I så fall är de ju i alla fall ärliga i sin naiva okunnighet. Ibland skulle man vilja var en fluga i taket.
Läs The Potbelly Syndrome av Russ Farris och Per Mårin (docent, verksam vid Capio Axessakuten, Göteborg)
https://www.potbellysyndrome.com/
Solbrith,
Man kan självklart gå upp i vikt på LCHF. Kanske man fokuserar mycket på allt man får äta och verkligen äter det, även om man inte behöver äta. Bara för att man äter en LCHF frukost så behöver man inte göra den alltför stor och man behöver heller inte äta något mellan måltiderna (inte fylla en deciliter grädde till varje kaffekopp heller).
Det handlar visserligen om att öka sin förbränning, men även om att inte äta sånt vi aldrig hinner förbränna (för många). LCHF gör resan oftast lättare.
Ja Wille, alldeles riktigt. Jag lyssnade inte på kroppen utan satte glatt i mig för mycket av till exempel grädde och ost. Nu har jag stabiliserat mig. 🙂
”Experimenten utfördes av eskimåerna som levde traditionellt på mycket strikt LCHF-kost (inte en enda kolhydrat utom i modersmjölken) och bland dem fanns inte ett enda fall av diabetes rapporterat. Däremot brabbades de direkt av diabetes när de övergick till vår egen kolhydratrika kost och idag pågår därför en diabeteskatastrof bland dessa eskimåer och det beror just på att de av olika skäl har övergivit LCHF-kosten.”
Säg då att 100 personer äter LCHF i två år.
Hamnar de då i eskimåernas situation.
Att när de börjar äta kolhydratrik mat igen så kommer
de att drabbas av diabetes i samma utsträckning
som eskimåerna.
Om de aldrig hade börjat med LCHF så kanske bara 2 av dom
fått diabetes.
I så fall är det en stor risk att börja med LCHF.
För mängder av människor kommer inte att hålla
sig till LCHF hela livet.
Sebastian
Jag vet inte riktig tom jag förstår ditt resonemang.
Mitt eget är förstås förenklat men så här ser jag det.
Allt talar för att vi med vår nuvarande kolhydratrika kost ”kör sönder våra system” och framför allt glukosregeleringssystemet som gör att vi hamnar i det metabola syndromet med diabetes och hjärtsjukdom – med inflammationer överallt i kroppen som hänger ihop med ett risigt immunförsvar pga av alltför mycket blodsocker och insulin.
Kolhydraterna (vilka kan man alltid diskutera) fungerar helt enkelt som ett ”gift” i våra kroppar när det blir för mycket av det ”goda”. Är systemet sedan sönderkört så är det sedan ”kört”. Bukspottkörteln går knappast att reparera hos en diabetiker och ärren i ådrorna (placken) går väl heller inte att backa på om man drabbats.
LCHF är i detta körda läge ett sätt att minska ”giftnivån” och därmed förbättra immunförsvaret för att minska inflammationsnivån i kroppen. Cellerna får både ordentliogt mat och syre igen och kan försvara sig. Man gör helt enkelt det bästa av läget även om det ibland är lite trist att man inte kan äta någon tårta mer när den står framför nosen på samma sätt som det är trist för en nykter alkoholist att inte kunna ta en sup till när folk festar på.
De traditonella eskimårna hamnade förstås aldrig i det ”körda systemet”.
Sebastian, Vi vet inte hur det går för personer som övergår från ett långvarigt LCHF-ätande till högkolhydratkost. Det finns inte forskat på det. De som likt de flesta av oss LCHF-are har ätit oss friska med LCHF, känner ingen tvekan om att vi vill fortsätta att vara friska med den kosten.
Hur det är med de som är friska och slanka vet vi inte. Om de övergår till LCHF och stannar där så är det ingen risk, då förblir de friska. Men om de återgår till högkolhydratkost så finns det förstås risk för insjuknande, och hur den risken står i relation till dem som aldrig övergick till LCHF vet vi inte. Det bästa är alltså att övergå till LCHF – och stanna där.
Huvudproblemet är att många ser _indirekta_ variabler – såsom insulinkänslighet och glukostolerans – snarare än _direkta_ variabler – såsom blodglukos – som primära.
Mig veterligen har någon aldrig blivit sjuk av försämrad insulinkänslighet i sig självt. Däremot är det skadligt att ha höga blodglukosvärden. Skador som efter en tid leder till sjukdom.
Eric C Westman et al. Insulin Resistance from a Low Carbohydrate, High Fat Diet Perspective. Metab Syndr Relat Disord. 2005;3(1):14-8.
Stephan Guyenet har skrivet några postar om IR. Den mest intressante i den här sammanhangen er :https://wholehealthsource.blogspot.com/2012/01/what-causes-insulin-resistance-part-v.html
Traditionella Inuiter åt åtminstone 50 g kolhydrat dagligen och flera hundra gram protein. Detta är mer än tillräckligt att undvika IR. Denna artikeln är inte just publicerat i går, men det ändrar inte vid poängen:
https://www.jbc.org/content/80/2/461.full.pdf
Om man har nedsatt glukos tolerans(som följa av kost med väldigt lite kolhydrat och moderat/lågt protein), vill jag tro att man ville ha fasta glukos och insulin som är aningen högra än ideellt.
Andreas (är dansk om ni undrar övar konstiga formuleringar :))
Ja man blir insulinresisstent av en stor andel fett och lite kolhydrater.. det är så det skall vara och är normalt.
Kallas för fat induced insulin resistance, och det sker i muskelcellerna och handlar om att spara på glukosen främst för hjärnans behov.. det är en frisk kropps anpassning till födans macronutrienter.
Inget man skall vara rädd för altså.. motsatsen vore värre, då skulle hjärna framförallt kunna ligga pyrt till vad gäller glukos.
Det man skall skilja på är altså en normal anpassning till kostens fördelning och kronisk insulinresistens.
Vid LCHF så ökar fettoxidationen framförallt i musklerna och den ökade glukoneogenes leder även till att fett bryts ner till ketonkroppar.. som till 70% kan ersätta hjärnans behov av glukos.
Fett i form av fria fettsyror hämmar glykolys i cellerna och glukos hämmar fettoxidation.. de är som komunicerande kärl, när det ena ökar minskar det andra.
Vad som är farligt och det man skall akta sig för är höga halter glukos och FFA i blodet.. det kallas ofta för metabolt syndrom!
Då hampar det sig att cellerna simmar i ett hav av FFA och glukos, och det är inget som de är skapta för, man har hamnat i en metabol dysfunktion.. som om man inget gör åt den så småningom kan leda till betydligt värre sjukdommar.
Andreas,
Jag tittade på länken men hittade inget om inuiterna men jag letade kanske inte så noga. För mig låter det ändå lite konstigt att de skulle ha fått i sig så mycket som 50 g kolhydrater från kosten om det nu inte är frågan om den glukos som kroppen själv skapar från proteinet och glyceroldelarna hos fettmolekylerna vilket förstås sker om man befinner sig i ketos och som jag antar att inuiterna ständigt måste ha gjort. Varifrån skulle dessa 50 gramkolhydrater annars ha kommit? Detta skulle vara intressant att få reda på. Det kanske inte var frågan om ”riktiga” inuiter utan ”halvinuiter”?
Jag kommer ihåg en intressant berättelse i Vilhjalmur Stephenson böcker om sitt liv bland inuiterna (och dessa var absolut ”riktiga”) i början av 1900-talet. När de vid ett tillfälle var isolerade men ändå hade obegränsad tillgång till renkött blev de ändå sjuka och först räddade när de fick ta del av det sälspäck som en inuit hade på sin släde. De tillfrisknade då på några dagar.
Som jag har förstått det hela så behöver människan inte ha några kolhydrater överhuvud taget för annars borde jag nog ligga väldigt risigt till efter snart tre år på sträng ”inuitkost”. Dessutom äter vi inte lever där glukogen som bekant gömmer sig till viss del. Kolhydrater tor jag helt enkelt inte essentiella i vår kost eller har jag fel här? Protein och tillräckligt med riktigt nyttigt fett måste man förstås få i sig för annars dör man tror jag.
Det här med insulinresistans är väldigt intressant. Jag tycker mig ha märkt att de få gånger jag har ”syndat” med kolhydrater så verkar det som om mitt immunförsvar omedelbart går ned för räkning och att jag då har åkt på någon lindrigare förkylning. Min nu ganska friska kropp (perfekta värden på alla håll och kanter) har kanske anpassat sig till denna strikta LCHF-kost och jag har heller aldrig några vidriga flunsor som jag ofta hade innan jag la om kosten. Ferry noterar ju också detta fenomen. LCHF verkar ju vara förbaskat nyttigt helt enkelt. Alla blir pigga, magra och friska. (Jag misstänker att mitt dåliga immunförsvar också var orsaken till de infekterade ådror jag hade – alltså inte bara en association i detta fall utan helt i linje med Uffe Ravnskovs forskning.)
Det kanske är så att jag nu direkt blir förgiftad av kolhydrater medan jag tidigare helt enkelt tålde mer av dessa på samma sätt som en härdad alkholist kan dra i sig en hel del sprit utan att bli nämnvärt påverkad medan en normal människa skulle trilla omkull för samma mängd.
Man anpassar väl sig till en viss grad.
Mina blodsockervärden ligger förresten runt 5.2 även om jag mäter två timmar efter en rejäl LCHF måltid och lodtrycket ligger stadigt på 110/60 vilket lär vara hyfsat för en 65-åring.
De kommer från glycogenet i muskelköttet, och de åt mycket kött!
Dvs vi som äter animalisk LCHF behöver knappast var rädda för att få glukosbrist.
”glycogen is found in a low concentration (one to two percent of the muscle mass).”
https://en.wikipedia.org/wiki/Glycogen
Javisst. Det finns ingen garanti för att någon dietistutbildning ger alla kunskaper eller ens korrekta kunskaper inom något område. Inte ens för LCHF-kostrådgivare. Men det är en bra start.
Nästan all ”kunskap” är föränderlig över tid.
Zepp
Nämen!
Det där med 1 – 2 % glycogen i muskelmassa lät ju bra till man började ”räkna” på detta.
Om vi räknar optimistisk på 2 % så betyder det att den vanlige ”riktige inuiten” då skulle ha ätit mjnst 2.5 kg kött per dag (2500 x 0.02 = 50 g) och med tanke på att vi kankse behöver lika mycket fett som protein för att hålla oss friska så är vi väl framme vid att inuiterna hade en strålande aptit eftersom de i så fall minst åt 5 kg kött och fett per dag. Jag kommer fortfarande ihåg när jag imponerade på mina arbetskamrater en lunch genom att äta upp en hel kyckling på 1.2 kg. Sedan behövde i alla fall inte jag äta mer den dagen så jag har själv lite svårt att köpa detta resonemang.
Dessutom är det välkänt att eskimåerna matade sina hundar med det magra köttet och själva åt de fetaste bitarna. Hundar har tydligen en annan metabolism och klarar bättre av stora mängder protein om jag fattat det hela rätt.
Jag tycker att den där Guyenet är en lite lurig hjärnforskare om det nu var så här han menade.
Om det är så så betyder det förstås att han som forskare indirekt har bevisat att fett och protein fungerar som mycket bättre bränslen om man med bättre här menar att förbränningsprocessen går fortare i kroppen 5 kg mat per dag är inte att ”leka med”. Utan att räkna närmare på det så måste de för att kyla bort denna energi enligt termodynamikens grundläggande lagar ha vidtagit exceptionella åtgärder men det var ju förstså kallt där de bodde
Det måste helt enkelt finnas en bättre förklaring till varför Guyenets inuiter fick i sig ”åtminstone 50 g kolhydrater per dag” om det nu inte var per vecka vilket i mina ögon är mer troligt..
Andreas
Dansk?
Just nu råkar jag befinna mig i Danmark och har precis kommit tillbaka från frukosten här på hotellet. Utan att påstå att det ligger någon större vetenskaplighet i mina enkla observationer här i matsalen och inte för att jag heller tror att jag har några ”fördomar” om danskar i allmänhet så var det för mig ändå helt frapperande hur många väldigt tjocka (som Ragnhild jag gillar jag inte att stigmatisera någon grupp i samhället och ordet tjock gillar jag därför inte men feta låter faktiskt ännu sämre för att nu inte tala om den medicinska termen ”obesitas” vilket leder tanken till några slags konstiga objekt man studerar i mikroskop eller likande – det är jobbigt med tabun!) ”urinnevånare” jag såg i jämförelse med motsvarande observationer på svenska hotell.
Jag undrar var hästen och vagnen är i den här frågan i Danmark men jag slås av misstanken att det här med fettskrämseln som verkar ha bitit sig fast i ditt fädernesland, och som resulterat i den berömda (beryktade?) fettskatten, kommer att resultera i samma katastrof som i USA. Någon bacon såg jag inte på frukostbordet trots att Danmark är en av världens största producenter och inte heller någon äggröra som är det två maträtter som gör att jag som LCHF-are kan överleva på mina USA-resor.
Ägg fanns i alla fall så jag tröstade mig med fem stycken och sedan satsade jag på en bit brieost och även en rejäl leverpastejsbit men där misstänker jag att jag lurade mig själv eftersom jag är så svag för kolhydrater. Men jag undvek ändå ”gifttallriken” med Danish dvs. mina älsklingar; de danska wienerbröden. Fast jag slutade med dessa 1999 (två per dag innan) känner jag fotfarande smaken i munnen. Jag blir helt enkelt lyrisk bara jag börjar tänka på dem. Nå – är man ”kolhydratsalkoholist” så går det väl kanske aldrig ur kroppen kan jag tänka – det är bara att erkänna sin genetiskt dåliga karaktär.
Man kanske skulle anmäla sig frivillig hos Guyenet som kanske behöver ett intressant ”obesitasobjekt” för att studera i sina hjärnmikroskop fast det här aktuella objektet för tillfället har blivit normalviktigt. Men detta går säkert snabbt att ändra på – förutsättnignarna verkar finnas – det är bara att kapa trossarna!
Jag vill understryka att den typ IR som ses vid extremt kulhydratsnåle dieter, lågt/medelmåttigt protein, inte behöver vara det samme som ses i övar fordrade västliga individer.
Glykogen varierar mellan olika vävnad och organ kött betydligt mera än muskel kött. Mognad kött nästan ingenting als.
Inuit=Politisk korrekt namn för eskimå.
Inuiter var som nämnd inte i ketos när maten var tillräcklig.
LCHF har inte blivit så stort i DK som i N och SE. 5.2 i fastaglukos är vist inget att bekymra sig om. Det går säkert bra att äta inga kulhydrater als, men det är nog inte många som orkar i längden.
Om man slutar att äta kulhydrater, vill dom ofta kännas mer frestande an annars. Samma sak händer för dom som försökar att leva väldigt fett snålt. Tror inte att det skal jämföras med missbruk.
Göran Sjögren
”hittade inget om inuiterna”
Hade det inte varit bättre om du studerade v a d inuiterna åt och h u r energifördelningen var, innan du påstår helt orimliga, egenfabulerande ”fakta”??
Göran Sjöberg ”Dessutom är det välkänt att eskimåerna matade sina hundar med det magra köttet och själva åt de fetaste bitarna”. Om detta kan man läsa om i snart sagt varenda jakttidning med jämna mellanrum. Just detta visste min livskamrat tillika jägare, varför han aldrig köpte de fettsnåla kostråden. Idag har han anledning att säga ”Vad var det jag sa” 🙂
Tack för många intressanta och berikande kommentarer och för att du alltid väljer att fokusera på det positiva och konstruktiva. Hoppas innerligt att din röst fortsätter att höras på denna kunskapsspäckade blogg!
Jag undrar varför många tappar håret efter cirka 4 månaders LCHF kost, vad kan det bero på?
När jag söker på bloggen om detta hittar jag ingen förklaring, problemmet tas ej upp. Men googlar jag på
LCHF tappa hår får jag väldigt många träffar, Nu skulle jag gärna höra vad Annika Dahlqvist känner till om detta.
Mvh Gun
Tapparhår gör vi alla:
https://spa.118100.se/tappa+h%C3%A5r
Till det konstruktiva hör att när man gjorde undersökningar om vad inuiter åt i energifördelning, räknade man inte in hundarnas föda och ä n d å kom man bara upp till 46% fett hos inuiter.
”…eskimåerna matade sina hundar med det magra köttet och själva åt de fetaste bitarna”.
Ja, men till historien hör att när de vintrar utan jaktlycka tvingades äta sina hundar, så måste ovanligt många åldringar sättas ut för att dö i kylan. Om detta har Hugh Brody skrivit gripande saker.
Hundkött är för magert, sägs det i Kanada. Men i undangömda dalar i Schweiz lär man alltjämt äta hund och må bra av det, vad skall man tro på? Här i Sydtyskland fanns det specialbutiker för hundkött ända in i 1900-talet.
Gun!
Vista inte om det med hårtapp, men kan bero på låg thyroidea aktivitet.
Göran Sjöberg!
Danmark har inte haft så prominenta förtalare för LCHF som Sverige. Det lyckas ej heller att få danskarna att sänka fett intaget något vidare, under dom 20+ åren som det har varit offentligt rekommenderat. Någon fett skatt kommer troligen inte att ändra på det 🙂
Anhörig!
Nu talar jag om ett ej naturligt hår avfall, då håret varje dag ligger i drivor på axlarna.
Alla skapar vi vår egen verklighet genom de tolkningar vi gör av det som händer runt omkring oss.
Det som kännetecknar positiva personer är att de söker efter lösningar och försöker se hinder och problem som möjligheter och utmaningar. Att gödsla det goda är konstruktivt. Jag har funnit att professor Göran Sjöberg en förebild i det avseendet, något som de flesta av oss borde träna på.
Gun 11.34, Jag kan ingenting om detta. Någon annan?
Jag läste någonstans att vid övergång till lågkolhydratkost kunde håret reagera med tapp, men att det kom igen senare, när kroppen hade vant sig vid nyordningen.
”Alla skapar vi vår egen verklighet genom de tolkningar vi gör av det som händer runt omkring oss.”
Låter inte som en syn prof G delar.
Q, vilken är din verklighet?
Efter 8 år på LCHF och vid snart 63 årsåldern har jag intensiv hårväxt, ca 15 mm/månad. Mitt hår är också friskt och glansigt trots att jag anvånder hårfärg.
Jag kan inte minnas att jag hade problem med håret någon gång under tiden.
Däremot hade jag för 40 år sedan problem av det slaget under några månader som visade sig härröra från en viss schampo.
Vad trevligt att folk verkar läsa min långa filosofiska utläggningar. Ett tag trodde jag faktiskt det bara var typ ”Exilapotekare” som engagerade sig mentalt i dessa.
Just nu har jag dessutom lite ”ågren” efter att alldeles nyss kommit hem från en resa till Belgien tillsammans med en kollega. Dels bjöd jag honom på en öl på flygplatsen i Brüssel (som ju är så fantastiskt goda i Belgien) fast jag själv tog ett glas rödvin. Och på flyget hamnade vi i olika klasser där jag själv fick en bricka med ’oätlig’ kolhydratmat medan han hamnde längre bak i en avdelning som inte fick mat. Nå – jag erbjöd honom då min bricka som han då accepterade. Han är uppenbarligen som jag själv en ”fodisgris” (så där med 25 kg +) och han är dessutom lite intresserad av LCHF. Handlade jag här oetiskt??
Q – om verkligheten.
Jag har en väldigt naiv tro och det är att det finns EN verklighet som vi uppenbarligen kan tolka på olika sätt. Man skulle med Popper och hans favoritmatematiker Tarski kunna säga att det finns en objektiv sanning som vi dock aldrig kommer att kunna ’komma fram till’. Med Xenophnaus (som kanske var lika naiv som jag själv ibland känner mig ) skulle jag villja hävda att vi kan skaffa oss mer kunskap om denna sanning och därmed närma oss den. I detta ligger själva den vetenskapliga processens kärna enligt min mening för vetenskapen är just en process som till sin natur leder åt det hållet och dessutom är kritiskt ifrågasättande.
Frånerkänner vi oss själva TRON att det finns EN verklighet så frånerkänner vi oss förstås också per definition möjligheten att närma oss den och också själva naturvetenskapen.. Med Berkeley måste man tyvärr erkänna att det dock aldrig går att BEVISA att verkligheten verkligen existerar av den enkla anledningen att det är mer än uppenbarat att MIN verklighet bara kan existera i mitt eget medvetande.
Framför oss öppnar sig dock ett träsk – ett bottenlöst – om vi släpper TRON på att det finns EN objektiv verklighet som kan förklaras. Via Heraklitus, Hegel, Husserl, Heidegger och Sartre hamnar vi också till slut i detta Postmodernistiska existensialistiska träsk där svart kan förvandlas till vitt utan vidare spisning. Att denna filosofi håller på att breda ut sig är tyvärr en sorglig sanning idag.
Och i detta träsk kan till och med kolhydrater bli nyttiga hur sjuk mänskligheten än blir av dem!
Hej Annika.
Vi har ett barn på 7 år med diagnos diabetes typ 1 sedan 2 månader.
Vi försöker att behålla hennes egen insulinproduktion genom att laga all hennes mat och ge henne mindre kolhydrater än tidigare. Hennes blodsockernivo ligger jämt och fint, så hon behöver inte ta insulinsprutor så mycket som tidigare men hon har ketoner i urinen ganska ofta. Läkarna har ingen förklaring till det, men rekommenderar att vi ger henne mera kolhydrater.
I skolan får hon samma mat som de andra, fast mindre av potatis, ris, pasta.
Ketonerna i urinen visar helgerna när hon är inte i skolan
tacksam för svar från orolga föräldrar
ser nu att jag har skrivit under fel rubrik (ovan bloggare), vi misstänker naturligtvis inte att vår dotter blev sjuk av LCHF mat, för hon åt inte alls det innan.
Hoppas på svar
Moann
@ 46 Moann:
Det är bra för en typ 1-a att äta kolhydratlågt för att hålla insulinbehovet så lågt som möjligt. Om blodsockret ligger stabilt normalt behöver man inte oroa sig för ketoner i urinen. Man behöver inte ens kolla urinsticka om blodsockret ligger bra. Det är vid högt blodsocker som ketonuri är av intresse.
Det finns absolut ingen anledning till att inta mera kolhydrater pga ketoner i urinen. Vilken skulle logiken bakom det vara? Någon annan som har synpunkter på detta?
vi fick lära oss att när man inte tillför tillräckligt med kolhydrater då börjar kroppen använda sitt eget fett för att tillverka ”brensle” till cellerna….då bildas det ketoner som är farliga och dödliga på längden.
Hon har magrat vid debuten av sjukdomen, men efter behandlngen med insulin har stannat upp, t.o. med ökat litegrann….så hon får absolut inte tappa sitt lilla fettdepå.
Vi ger henne inte Lchf mat (hon är bara 7 år) men tar idéer ifrån… t.ex byter ut mjölmängden till hälften fulkorns dinkel och hälften mandelmjöl, använder mycket smör som hon tycker om, använder cocossmör i matlagring, gör egen pasta med hälften mandelmjöl o hälften durumvetemjöl….försöker att inte köpa färdig/halvfärdig mat för att undvika onödiga tillsattser, hon äter grönsaker och frukt.
Frågar är varför finns det ketoner i hennes urin och hur farliga är ketonerna?
taksam för svar
Moann
@ 49 Moann:
En frisk människa får ketoner i urinen när hon inte har ätit på några timmar. Det är för att kroppen själv får tillverka glukos (Glukoneogenes, sök på Google/Wikipedia) därför att glykogenförrådet har sinat. Ketonerna är en biprodukt vid glukoneogenesen. Det är helt naturligt och ofarligt, sannolikt nyttigt, eftersom ketonerna är en bra energikälla och även har andra positiva effekter i kroppen.
Dessa mekanismer är desamma för friska och för diabetiker som har fått sin rätta insulindos och har ett normalt blodsocker. Ketoner i urinen vid normalt blodsocker är alltså helt nomalt för både friska och diabetiker.
Tack snälla Annika det känns lungnande
Det är mkt som du utelämnade där Annika! Det märks att du inte är expert på området biokemi och näringslära. Men så läser man ju inte heller någon näringslära på läkarutbildningen.. Det gör man däremot på näringsfysiologutbildningen! Skandal att du´får gå runt och ge kostråd om denna farliga diet!
Linda Skrev:
Man behöver knappast vara expert inom biokemi eller näringslära för att förstå att högt kolhydratintag i ett allt mer stressat samhälle och värld ligger bakom diabetes typ-2. Det räcker att ta till sig information och statistik om hur diabetes typ-2 har ökat lavinartat de senaste 30 åren i länder där diabetes samt hjärtsjukdomar var låga. Till och med i Japan har diabetes ökat dramatiskt i takt med att skräpmatskulturen tagit över. Samma sak syns i Afrika där sötslisk som Coca cola invanderat. Hjärtsjukdomarna i USA ligger fortfarande lika högt, trots att amerikanarna blivit mycket duktigare på att undvika fett.
Själv har mår jag mycket bättre efter 8 månader på strikt LCHF. Jag har mycket mer sällan ont i magen. Gått ner mycket i midjemåttet. Detsamma gäller min fru, som brukade ha dagliga problem med IBS, samt lederna, psoriasis. Hon har dessutom ingen gallblåsa pga gallsten i sin ungdom, och klarar LCHF utan problem.
Detta är något som återkommer hos stor del bland de som lever enligt LCHF (upp mot 20% av Sveriges befolkning), diabetiker mår bättre. Folks blodvärden förbättras dramatiskt. Folk blir friskare av den.
Vore denna diet farlig och skadade människor, orsakade dem lidande, skulle knappast upp mot 20% och ökande praktisera den. Då skulle troligen inte människan alls existera idag, med tanke på hur människan åt för 20 000+ år sedan. Man kan gå tillbaka till vikingatiden och hitta en kost som är i linje med LCHF också. Inte var det några diabetes typ-2 epidemier där inte. Framgår inte på något vis att 20% av människor led av något som ens i närheten handlar om diabetes typ-2.
Men du kan väl upplysa om vad det var för något ”mkt” som Annika utelämnade? Du som verkar påstå dig vara expert inom biokemi och näringslära? Vad nu det betyder – knapra en massa olikfärgade piller?
@ 52 Linda:
Berätta det viktigaste som jag har utelämnat?
Annika Dahlqvist Skrev:
Svaret sitter ”långt inne” – ser det ut som.
Du Linda ”som vet”, vad är det som är så farligt med LCHF-dieten!
Linda Skrev: