Artikel i Svt.se. Fetterna i skräpmat är framför allt billig solrosolja, majsolja och härdade margariner. Bl a pga hög andel av omega-6-fetter, som är inflammationsdrivande. Margarinerna är också obiologiska fetter via industriella processer.
De utgör inte den rätta näringen för hjärnan, och det är ju då inte omöjligt att den krymper av felnäring.
Naturligt fett är däremot mycket viktigt för hjärnans byggnad och funktion.
Jag disputerade i början av 70-talet på att göra matematiska modeller av fetthydreringen vid Karlshamns Oljefabrik där nästan alla råvaror för svenskt margarin togs fram. Det vi hydrerade var främst rapsolja, men det hände ibland att man blandade in smör som inte gått att sälja. Ni minns kanske smörberget. Jag kommer ihåg den äckliga grå illaluktande smörja som kom ut ur processen, den skulle nog ingen äta frivilligt. Men med lite målafärg och smakämnen lurades vi att tro att det var ätligt. Huvudorsaken till att man gör så här är att råvaran är billig och man får fram en produkt med en lämplig konsistens. Ingen ordentlig kartläggning av om det var hälsosamt alltså, det tog man förgivet eftersom smör var ”så hälsovådligt” på den tiden.
Lars Bern
Intressant!
Jag har funderat mycket kring förekomsten av transfetter vid fetthydrering av den naturliga anledningen att jag misstänker att jag fram till 1999, som det kakmonster jag var, fick i mig en hel del av dessa fetter med margarinet i min kakor och att detta också var huvudanledningen till att jag då hamnade på hjärtintensiven i en mycket allvarlig hjärtinfarkt. Denna misstanke blev väldigt stark när jag med min forskarutbildning sedan började gräva i orsaken till varför jag hade drabbats och då snabbt kom fram till den extremt starka kopplingen mellan dessa omättade transfetter och hjärtsjukdom – detta samband hade tydligen då redan varit känt sedan början av 80-talet om jag tolkade det jag läste rätt.
Som jag förstod det hela 1999 var att de kemiska processerna i våra kroppar som fintrimmats under miljoner år kan identifiera dubbelbindningarna i de omätttade fetterna och som i sitt naturliga tillstånd i stort sett bara befinner sig i sitt iso-tillstånd (med angränsande väteatomer på samma sida – iso) vilket också innebär att fettkedjan har ett knä vilket i sin tur betyder att när dessa fetter inlagras som naturliga bestånddelar i alla våra cellmembran så tar de mycket mer utrymme än en motsvarande rak fettmolkeyl där de roterar med många tusen varv per minut och attt detta gör cellmembranen mjuka och flexibla och troligen också mer permeabla för t.ex. fria fettsyror. I sitt transtillstånd som uppstår vid upphettning i margarinprocessen vrids isofettmolekylen kring dubbelbindningen ett halv varv vid knät och bildar då istället en transfettmolekyl som då blir rak (med angränsade väteatomer på opositionella sidor – trans) med förödande förstyvande konsekvenser vid inlagringen i alla cellmebran. Våra biokemiska processer är helt enkelt inte adapterade till att identifiera denna ’anomali’.
När jag blev på det klara med detta 1999 så blev det därför abrupt slut med mitt kakätande och dessutom så gjorde jag och min fru en symbolisk brasa – en reningseld – i vår trädgård på allt margarin vi hade i huset. Alla produkter med beteckningen ’partiellt härdat vegetabilsikt fett’ hamnad eockså på brasa och blev också bannlysta ur vår kost och detta är troligen också en stor anledning till att jag idag mår så fint trots att 1999 jag tackade nej till en bypassoperation och överhuvud taget inte heller tar några hjärtmediciner. Vad jag tycker är skamligt är att transfetterna idag fortfarande är tillåtna i Sverige trots ett riksdagsbeslut (!) i början av året.
En fråga – fanns det redan på 70-talet misstankar om vad transfetter kunde ställa till med för vår hälsa.?
@Göran
Jag tvivlar. Inte på kemikunskaperna, utan på generaliteten i det ganska enkla resonemanget. Ett anekdotisk ”motbevis” är att min far åt massor av billiga kakor och liknande, ändå var hjärtat starkt och i perfekt form då han dog (av blodförgitning) 2007. Ingen i vår släkt har haft hjärtproblem av ditt slag (mormor har flimmer visserligen), trots ibland ganska ”tveksamma” kost och motionsvanor, ingen åderförkalkning (infarkt, kärlkramp) har märkts av. Jag tycker det är svårt att slå sig fri från de nyare förklaringsmodeller som inkluderar infektioner och/eller genetik, snarare än kost primärt!
Dessutom finns ju naturliga ”nyttiga”(?) transfetter i mjölk och vissa bär (bla hallon). Hur stämmer det med den där enkla modellen med cellmebranen. Vad är det egentligen som säger att alla sortes fetter lagras in ”som de är” (hos alla individer)?
MVH
Henke
Göran sjöberg:
Mary G. Enig var tidig med att varna för transfetter, men tyvärr en röst i öknen:
https://en.wikipedia.org/wiki/Mary_G._Enig
Jag är tveksam till transfetternas betydelse. Det vi vet är att kemiskt-tekniskt bearbetade fetter inte är bra för kroppen. Om det sedan är transfetterna eller något annat i margarinerna som är skadligt är mindre intressant. Huvudsaken är att fabriksfetter inte är bra.
Henke , Claes
Som vanligt finns det ’hur mycket som helst’ (en ocean av rapporter!) att studera när man börjar gräva i någonting som detta med transfetter och självfallet så är det knappast inom mänsklig förmåga att ta del av all kunskap speciellt inte om man inte har det som heltidssysselsättning inom sitt eget specialfack. För något år sedan stötte jag av en tillfällighet på något om transfetter i animalier som påstods vara den ’felande länken’ men jag gick aldrig till ’bott’ med detta. Det borde också finnas statistisk över hur ovanliga dessa typer av omättade fetter är i naturlig oprocessad mat. Är det 50% transfetter så är de förstås inte ovanlig och om vi tror på evolutionär anpassing så bör vi kanske inte vara så misstänksamma. Är det endast en bråkdel av en procent i vår naturliga miljö så är misstänksamheten mer på sin plats.
Jag har närmat mig läkarvetenskapen utifrån vilket i klartext betyder att jag inte har haft med mig de rådande pardigmerna som lärs ut i grundkurserna vilket jag tror kan vara en fördel i kostsammanhang. Omedelbart har jag slagits av den oerhörda komplexitet som råder i våra biokemiska processer. Som metallurg behärskar jag förhoppningsvis kemi, fysik och termodynamik men blir ändå helt förstummad inför den komplexitet som kännetecknar de molekylärbiologiska processerna som utgör livet i våra celler för att inte tala om komplexiteten i växelverkan mellan cellerna i våra kroppar. Just nu läser jag för andra gången, med samma förtjusning som första gången för ett par år sedan, standardverket ”Molcular Biology of THE CELL” av Alberts et al. och bland annat att människan har ca 25 000 proteiner (gener)som styr alla våra livsprocesser men att vi endast känner till funktionerna hos en bråkdel av dessa proteiner.
Sunda förnuftet säger då att vi är tvugna att göra väldigt grova generaliseringar om vi överhuvud taget skall kunna uttala oss om någonting som har med vår hälsa att göra och det gäller förstås också för inverkan av fetterna som finns i vår kost. En sådan generalisering gjorde den beryktade Ancel Keys genom att på 50-talet föra fram hypotesen att allt fett och kolesterol i kosten är farligt för hjärtat och som idé var hypotesen inte så tokig. Problemet var att den inte höll för närmare vetenskaplig granskning. Hypotesen var inte bara alltför enkel utan också direkt felaktig och det visades redan i början av 60-talet att det var kolhydraterna som ansvarade för den allvarliga ökningen i triglyceriderna i blodet. Det groteska ur vetensakplig synvinkel var dock att Ancel Keys ägnade sig åt rent och flagrant forskningsfusk för att hävda sin hypotes. Den skada som detta fusk har medfört under nu mer än 50 år är i mina ögon omätligt inte minst för att den indirekt ledde fram till våra nuvarande kostråd och den rådande fetmaepidemin.
Min egen generalisering är att ”Kolhydrater farliga och fetter är nyttiga för hälsan!” (LCHF) och den hypotesen tror jag mycket mer på än det rådande paradigmet (trossatsen?) som hävdar motsatsen och som bevisligen inte fungerar i praktiken (Rössner t.ex. medger ju öppet detta). Även om LCHF är en väldigt grov generalisering så fungerar den i praktiken och för mig är det nog ett av de främsta kännetecknet för att en teori kan vara vetenskaplig.
Tack Professorn! Men är det ändå inte så att bara för att det funkar på dig och en del andra människor så behöver inte teorin bli vetenskaplig på så vis att den i praktiken hjälper alla? Jag tror mer och mer på att inte äta kolhydrater och fett i hop eftersom att sådan mat har jag älskat och förmodligen har den kombin byggt upp min mage som är hälsofarligt stor. Innan vi vet mer så tycker jag att var och en får äta som den tror är bra, men att vi alla är försiktiga med att säga att vi vet något tills vi verkligen vet bättre.
Nu har jag en teori om att små portioner mat 3 ggr om dagen är bra för min diabetes. Har fått bra långtidssocker-värden när jag hållit på att äta så hela sommaren. Varje måltid innehåller lite kolhydrater och det fett jag inte kan få bort eftersom jag äter matlådor. Känner om jag får tillräckligt energi och kan lägga till en grov macka om jag känner mig svimmig. Till frukost äter jag havreringar och röd mjölk, varje morgon. Det har funkat men jag kan ju inte säga åt er andra att jag vet att detta är rätt eller pracka på er att ni skall göra likadant för den skull.
Alla bör läsa den nya boken ”Forsknings-fusket” av docent Ralf Sundberg.
Han visar hur ekonomiska och politiska särintressen styrt forskningen och vad som är ”sanning” under lång tid, och skapat den enorma miljöskada och sjukdom som finns idag. Det finns en lång rad med organisationer som arbetar dolt för att behålla denna falska forskning.
Människorna är utsatt för det allra största bedrägeriet i världshistorien. Det har kostat miljontals människor livet och gett megamiljarder dollar i vinst till företagen som ligger bakom.
LCHF är ett sätt att få mat som är bra för människor.
Anki
Jag tror nog att du helt rätt i att man som diabetiker inte ska blanda kolhydrater och fett . Min fru är en allvarlig typ två diabetiker och det fungerar inte alls för henne att blanda kolhydrater och fett eftersom hon inte använder någon medicin. Och inte för mig heller som allvarligt hjärtsjuk.
Både hon och jag själv befinner oss sedan mer än två år i ett tillstånd av fettförbränning som kallas ketos och vi mår alldeles förträffligt utmärkt – vi kollar då och då med urinstickor som finns att få tag i på apotek – men detta förutsätter förstås att man egentligen inte äter några kolhydrater alls – kanske mindre än 10 gram för känsliga personer som diabetiker och hjärtsjuka tenderar att vara. Friska människor kanske klarar 100 gram innan ketosen bryts.
Att vara diabetiker är ju faktiskt samma sak som att vara sockersjuk vilket i klartext betyder att man blir sjuk om man äter socker vilket också innefattar kolhydrater av alla slag eftersom dessa omedelbart omvandlas till blodsocker i matsmältningeapparaten och det är ju detta blodsocker som man sedan som diabetiker inte tål – detta är ingen komplicerad vetenskap men det är förvisso vetenskap. Om man ändå väljer att äta kolhydrater för att man inte vill eller kan avstå från ’godis’ har man också valt att leva ett liv med mediciner till läkemedelsbolagens fromma men att man också betalar priset med därmed sammanhängande så kallade naturalförloppet vilket inte ger så ljusa framtidsperspektiv för en diabetiker som du säkert känner till. Inte minst lär det vara näst intill omöjligt att inte bli fet som diabetiker om man använder medicin eftersom insulin är ett fettlagrande hormon. Äter man inte kolhydrater så minskar insulinproduktionen förstås drastiskt och fettförråden öppnas på vid gavel och släpper ifrån sig sin överskottsnäring så att de flesta celler blir mätta och belåtna. Inom parentes kan jag nämna att min fru återfick sin ungdoms ’flickkropp’ som den 60+ kvinna hon är efter att ha tappat 12 kg på två år.
Det tar förstås några veckor, kanske fem, innan man har anpassat sig till ett ketostillstånd med fettförbränning men det är alldeles för lätt att bryta (går på någon timma) när någon välvillig släkting t.ex vill truga på en någon tårtbit under förevändningen att ”en enda liten bit kan väl inte vara så farligt”. Men det är just det det är för sedan tar det några veckor igen att komma tillbaka in i ketostillståndet och välmåendet. Detta vet jag och min fru alltför väl efter att ha gått på ett antal ’minor’.
Michel Montignac var väl den förste att fördöma kombinationen av snabba kolhydrater och fett vid samma måltid.(Je mange donc je maigris!), på svenska: Jag äter, alltså blir jag smal.
Har en fråga som inte hör hemma här men gör ett försök ändå. Har för mig att du Annika skrev ett inlägg om benskörhet och Bisfosfonater som läkemedel? Hittar inte inlägget här så det kanske inte stämmer? Undrar Eva
Eva I, Jag kommer inte heller ihåg artikeln jag refererade till, men det är visat att de som äter bifosfonater får ökad risk för vissa utmattningsfrakturer. Men de får förstås något mindre risk för de vanliga frakturerna i stället. Nettoeffekten kan jag inte säga. Någon annan?
Det är skillnad på kolhydrater och kolhydrater. Ni måste skilja på kolhydratkällor som vitt mjöl, pommes frites och kiwi. Att svepande säga att kolhydrater är dåligt är skrämmande okunnigt.
Gör en sökning på pubmed.com efter olika grönsaker, rotfrukter och frukt så får ni en uppsjö av tydliga fördelar av att inkludera dessa i riklig mängd i sin kost.
Fluffy_ferret, Jag har letat men inte hittat studier där frukt är enda skiljande faktorn i jämförande grupper.
Har du hittat studier där fruktfaktorn är urskiljd från grönsaker?
Grönsaker och rotsaker (förutom potatis) har jag aldrig uttalat mig negativt om.
fluffy ferret
Du får ursäkta men det verkar vara en yrkesskada hos mig att komma med långa inlägg.
Det är förstås skillnad på allt, till och med hårstråna i påvens skägg, och det är därför vi över huvud taget kan tala om olika saker och som i fallet med skägget då förstås om olika hårstrån. Men för att överhuvud taget kunna diskutera måste man ändå kunna generalisera och t.ex. tala om skägg i största allmänhet istället för enskilda hårstrån. I LCHF generaliserar vi (på gottt och ont) om jag förstått beteckning rätt genom att slå samman alla kolhydrater som i matsmältningsapparaten förvandlas till glukos och gör därmed i princip ett skägg av alla typer oberoende av om de är snabba eller långsamma. Även om fruktos är en specialare så hänger den med av bara farten och då sträckser vi naturligtvis på generaliseringen och befinner oss i ytterkanen av skägget. Vi kan sedan diskutera de enskilda hårstråna i all oändlighet tills vi sliter håret av varandra och detta händer allför ofta i kostdebatten enligt min smak.
Jag läser just nu i det fantastiska standarverket ”Molecular Biology of THE CELL” av Alberts et al. om hur oerhört lite vi trots allt idag känner till om de biologiska som äger rum i kroppen mellan de 24 000 proteinerna som utgör det mänskliga livet i all dess komplexitet. Det är väldigt lätt att bli ”religiös” och falla i stum beundran inför det faktum att liv överhuvud taget kan existera. Läs den ni som inte har gjort istället för att titta på TV – det lär ta något år förstås – det går inte att läsa verket för fort om man ska förstå hur det hela generellt hänger ihop. Men den är i mina oändligt mycket mera spännande läsning än den bästa kriminalroman.
Jag har med ytterligt stor fötjusning under julen också läst ”THE ART AND SCIENCE OF LOW CARBOHYDRATE LIVING” av Jeff S. Volek och Stephen D. Phinney och dessa två herrar verkar i mina ögon veta väldigt väl vad de talar om när det gäller kolhydrater och framför allt hur viktigt det är att inte bryta det ketogen tillståndet om man vill må fint – speciellt om man haft olyckan att ha hamnat i det metabola syndromet. Jag kan inte komma ihåg att de överhuvud taget heller talar om skillnader mellan olika kolhydratkällor men jag kan förstås minnas fel i all hast. Det viktiga är att man helt enkelt befinner sig i ketos dvs. äter tillräckligt lite kolhydrater. Jag gillar deras liknelse om att man ju kan knappast flyga halvägs (jag är i flygbranchen gubevars) till Hawaii – man måste ta steget fullt ut om man vill komma ur det metabola syndromet men förstås med risken för att bli kallad för ”extremist”. Det enklaste sättet att kolla att man kommit fram till Hawaii är faktiskt att kissa på en ketonsticka (finns på apotek). Är den svagt färgad är man framme!
Som du påpekar så finns stora skillnader i metabolismer och inte minst mellan olika individer och en del bryter det ketogena tillståndet redan vi kanske 10 gram medan friskare individer kanske klarar 100 gram. Och sedan tar det tre veckor att komma tillbaka om nu sköter sig.
”STOPPA ALZHEIMER NU!” av Bruce Fife tycker jag också verkar vara en höjdare som talar mycket för fördelarna av en ketogen kost (skippa kolhydraterna – LCHF – med andra ord) och inte minst om hur viktigt det också är att undvika all processad industrimat med alla tillsatser där sötningmedlet aspartam verkar vara rena rama nervgiftet på lång sikt – hemsk läsning! Det finns massor av läskiga giftsynergier vi idag bara anar men som ständigt avslöjas.
Så nog finns det en hel del att diskutera!
Nei du, inte längre än man skulle tåla. Som Ruben* var inne på; du utgör en mycket intressant extra dimensjon til debatten både ved innlägg och länkar. Mycket taksam för det. Och så har du sans för, och tar med den viktiga humoren. Helsa din fru och säga at du är rent ut av okey.
* sådär ca. gengitt.
🙂
Återkommer till min fråga om bisfosfonater och behandling av benskörhet. Hittade en Tag under Annikas blogg i min Iphone . En ”varning” för behandling fanns under Läkemedelsverket från 15 april -11.
Tydligen värt att diskutera innan man blir behandlad. Rubriken är:” Bisfosfonater och atypiska frakturer.” Benskörhet ar ju en vanlig åkomma , särskilt för kvinnor. Även tandstatus bör iakttas vid behandling.
Eva, en annan möjlig
biverkan av bifosfonater är sår i matstrupen. Om man inte lyckas svälja ner tabletten helt genom matstrupen kan den orsaka sår och ärrbildning där. Detta måste ju ses som en allvarlig risk med tanke på att det ofta är äldre människor som medicinerar med bifosfonater. Äldre människor har ofta en försämrad sväljningsfunktion.
Inget med ämnet att göra…
Kul att se en bld på dig Anki o dessutom fin att titta på 🙂 Annika du är också fin i ditt stora leende !
Mvh Svante