Jag såg just ”Dokument inifrån” på TV2: Vårdlotteriet.
Det handlade idag om vilka patienter med hjärtsmärta som skulle få ligga på hjärtintensiven. En läkare berättade öppenhjärtigt om att multisjuka, dementa patienter hellre lades på andra avdelningar, även om det fanns någon ledig plats på hjärtintensiven.
Jag tycker att det känns helt rätt. Dementa människor far mycket illa på den högt mekaniserade hjärtintensivvårdsavdelningen. En dement person mår i allmänhet bäst i sin lägenhet på äldreboendet, med vederbörlig tillsyn och behandling. Där bör den kunna få den smärtlindring den behöver. Även hjärtsviktsbehandling bör den kunna få där.
Tyvärr är det väl så att den demente ofta skickas in till sjukhus vid misstanke på hjärtinfarkt, men det innebär ju inte att det säkert är det bästa för den demenssjuke.
Det är svåra avgöranden detta. Dels är frågan om skattebetalarna vill betala mycket dyr intensivvård för sjuka dementa, i tilltagande mängd, dels om den demente har bäst vårdkvalitet, eller livskvalitet, på intensivvården.
Kloka ord från en sann humanist.
Kloka ord, men som äldreomsorgen ser ut i dag är detta en omöjlighet.
Man inte ens klarar att ta hand om en människa som ”bara” är dement eller allmänt svag av ålder, hur skall man då kunna vårda en patient med en nytillkommen infarkt eller hjärtsvikt?
Personalen hinner inte med det basala även när situationen är optimal. På boendena är ensamarbete regel i många fall. På de ställen jag arbetat har jag varit ensam mellan 6.45-10.00 samt efter 16.00 el 17.00. Nattetid fanns ingen personal på avdelningen, utan det var 5-6 personal på 110 boende.
De boende fick medicin och mat alldeles för tätt ibland (konstigt att de inte hade ngn aptit), eller alldeles för sent andra gånger (skumt att många är undernärda)
Den medicinska kompetensen är alldeles för låg och sjuksköterskor finns inte längre på avdelningarna utan är ”konsultsköterskor” som undersköterskorna skall ringa vid behov. Vilket förstås kräver att man skall kunna avgöra om och när behov finns. Inte heller är alla undersköterskor, då arbetsmiljön och villkoren försämrats så till den grad att de som kan söker sig bort. Man förväntas samtidigt offra sig väldigt mkt, arbeta varannan helg, långa pass eller delade turer tex 6.45-12 + 16-21. Lönerna är låga och friskvård el andra förmåner finns sällan.
Man lägger dessutom ner boenden då trenden är att alla skall bo hemma. Isolering och ensamhet leder till depressioner och ökad fysisk ohälsa. Samtidigt skär man nämligen även i hemtjänsten, som för övrigt också saknar kompetent personal. Inte heller här finns sköterskor el läkare att tillgå snabbt.
Så visst, det du säger är rätt , men då krävs samtidigt en kraftig satsning på utbildning, en möjlighet till flexibel bemanning (tex kommunala bemanningsenheter) , så att man snabbt kan öka personalstyrkan efter behov, en annan organisation som gör det lättare att få tag på läkare och sköterskor. En arbetsmiljö som uppmuntrar och stöder personalen så att de orkar med arbetet utan att själva bli sjuka. Frågan är om Sveriges skattebetalare är beredda att ta den kostnaden, eller väljer att förneka sin egen stundande åderdom och istället hellre lägger pengar på sin egen konsumtion….Var jag arbetar? Äldreomsorgen i Göteborg. Tyvärr…Försöker Hålla mig frisk genom Lchf, yoga och div själslig föda för att slippa hamna där. Men kanske blir det som min läkare tror att den maten gör att jag kommer att dö av hjärtinfarkt. Men fördelen är ju att jag i så fall slipper demensboende. Samt att jag fick äta gott och må bra när jag levde….Kvalité går iallafall före kvantitet för mig..
Arbetat många år inom vården och alltid sett prioriteringar. Är man äldre än 65 år, dement och dessutom KVINNA, så hamnar man alltid på sämsta plats, för då är man ”Svarte Petter”.
Sorgligt att du inte vet mer om äldrevården. Ädelreformen, som genomfördes i början av -90-talet är väl bland det sämsta, som kunde hända våra äldre. Nu har väl förfallet av vården av våra äldre hållit på i 20 år och fortfarande vet inte läkare vilken kompetens(eller ICKE kompetens) som finns i äldrevården. Natt sjuksköterskan kan ha FLERA HUNDRA patineter att ha ansvar för. Dagsköterskan har något mindre antal, men ibland personal, som aldrig gått någon utbildning. Ska hon dessutom hinna svårt hjärtsjuka, så…….,,!!!!!!!!!!!!!! ”Patienterna” på våra Äldreboenden är multisjuka, som ibland skulle platsa på vilken medicinavdelning som helst, men nu kallar man dem för ”medicinsk färdigbehandlade” för att få pengar från kommunen. Från landstingets sida så skickar man” hem” döende människor till äldreboenden för att slippa kostnader för landstingssäng med utbildad personal. Ja, det finns mycket att berätta från den sk vården. F ö håller jag med Lisa i allt.
Utvärdera Ädelreformen och ge våra äldre en värdig vård. !
Jag jobbar som kommunssk – PAS för två boenden, ett stort med 30 lgh och mellan 30-35 boende beroende på hur många par vi har för tillfället. Dessutom ett demensboende med 6 demenssjuka.
Det lilla boendet är helt underbart. De bor i varsitt rum (med pentry) i ett boende mitt bland vanliga lgh. De har tillräckligt med personal, äter hemlagad mat som de i förhållande till kapacitet hjälper till att laga. De trivs och anhöriga är nöjda och tacksamma. Kommunledningen har försökt att stänga boendet flera ggr men det har blivit för stora protester varje gång. (t o m där, med 6 boende, finns två personal mellan 8 -12!!! Då kommer ytterligare en)
Jag håller med om mkt ni säger i kommentarerna. (även om att 1 baspersonal mellan 07 och 10 inte kan stämma, då brukar det finnas som mest personal eftersom alla ska komma upp, göra sin morgontoalet och äta frukost)
För 10 år sedan hade jag PASansvar för 8 patienter!!! Och när jag var sjuk kom en annan i mitt ställe (Nu tar jouren akuta händelser, allt annat väntar tills jag kommer tillbaka) Och jag hade 5 kolleger dagtid på 48 patienter! Och älskade mitt jobb och kände mig duktig och professionell
Jag jobbar över ett par timmar i veckan och känner sällan tillfredsställelse över vad jag gjort utan mer frustrering över de jag inte hunnit besöka, det kag borde skrivit i journalen m.m. m.m.
Håller med Annika om att de gamla (även de utan demenssj.) absolut har det bättre på sitt boende än i akutsjv och att man snarare sätter in för mkt (mediciner, behandlingar, undersökningar, you name it)
i st f att ta sig tid att förklara för patienter och anhöriga, ge möjlighet för dem att ibland våga avstå från livsuppehållande behandlingar.
På mina boenden klarar vi både palliativ vård, vård i livets slutskede, och jag försöker att inte skicka in mina patienter i onödan och ffa att de får komma hem så snart det går. De är tryggare hemma (utan citationstecken) de känner igen våra röster och våra händer. De får lugn och all smärtlindring och medicin mot illamående, ångest och annan symtombehandling de kan behöva för att dö med värdighet
och med sina anhöriga hos sig. De som är ensamma dör inte heller ensamma utan någon av defast anställda sitter vak.
I min erfarenhet, i de kommuner jag har jobbat, har inte ädelreformen varit det stora problemet
däremot alla indragningar som bara forts och forts samtidigt som politiker och tjänstemän vill att vi ger samma vård.
De allra flesta bland äldressk och baspersonal jobbar hårt för att göra det bästa av en mkt svår situation.
Jag tror, Annika, att om lasarettsläkarna tar sig tid för att verkligen informera de anhöriga behöver man inte sätta in så mkt onödig intensivvård och antibiotikakurer osv
”bara dement” ? Jösses, det tänker jag inte ens kommentera!
Tyvärr, är mitt eget engagemang på upphällningen pga för mkt arbete utan erkännande men med mkt frustrering, med urusel lön …………
Hur behandlar man en misstänkt hjärtinfarkt utanför ett sjukhus? Kan de göra det på vårdcentralen t.ex?
Jösse, Man kan förstås inte ställa diagnosen hjärtinfarkt i hemmet, utan EKG och provtagning, men man kan behandla symtom som smärta och hjärtsvikt, om man har tillgång till kompetent personal och adekvata mediciner.
Den dementa patienten har ingen glädje av en infarktdiagnos, men den har nytta av en god behandling.
Naturligtvis görs ett besök på närmsta sjukhus för diagnos och inledande akutbehandling. Vad vi diskuterar är eftervården och uppföljning vilket vi kan göra på särs boende med hjälp av hembesök av distriktläkare, blodprover, P+BT och liknande.
Trots min egen kritik över kommunal äldrevård blir kritiken ofta överdriven. Vi har fullt kompetenta distr. läkare, äldressk och baspersonal. Och de som bor på särs boenden i min kommun har ett värdigt liv och ett gott omhändertagande i de allra flesta fall (rötägg finns tyvärr överallt)
Vad de kunde ha är mer personal så att måltider kunde spridas ut mer, ökad tid för promenader, träning och meningsfulla aktiviteter. Mer ssk som kan skapa goda och säkra rutiner och som kan se försämringar i tid för att kunna sätta in åtgärder och som hinner utföra det som behövs.
Och en personal som kan överleva på sin lön och få vara stolta över att arbeta inom äldreomsorgen.
Jag har studerat på högskola i 2,5 år. Jag har ett stort ansvar och om jag gör ett misstag kan jag skada någon och dessutom bli åtalad, missta möjligheten att få förtsätta arbeta i mitt yrke. Ändå har jag en lön efter 20 års erfarenhet som tvingar mig att använda min semester på extra jobb i Norge,
Lisa och leg. sjutsköt:
Vi vet. Många anhöriga har traumatiske episoder/upplävelser i.f.t. sina kära. Det kan starta ved läkarbesök, var doktorn har en för slapp holdning när det kommer til å utreda vad som feler pasienten, om denne har någon år på sig. Kort sagt, gamla ska dö – punktum. Inte värd at anstränga sig! Resultatet blir ofte lång period med plågor…… som kunne ha varit behandlat. Dette är også en høyst relevant side! Nerdoping, neglisjering; stakkars gamla – . Inniblant finns folk som bryr sig; dr. Annika, du Lotta och många flera, men ni är inte många nog. Och Lotta, jag verkligt skäms över eras arbetsförholdande inkluderat lön. Och jag tror inte det blir bättre häller –
Oh, yeh, jag har erfaring, bl.a. med läkare som konstaterar via EKG at något är riv, ruskande galet. Visar mig testen och frågar mig (jag är inte läkare): ”Ska vi skicka pasienten til sjukhuset” ??? Jag svarar: JA
😯 ….. Kort sagt: Sjukhusets diagnostiserer hjärtinfarkt. Obs. pasienten er en före detta frisk, hemmaboende person (inte senil) MEN…. patienten är gammal. Det är farligt det – å bli gammal. Watch out 😉 Med lchf……. 🙂
Var är den goda kompetansen du talar um på äldreboende dr. Annika – i.f.t. å verkligen ta sig av den demente, sätte sig inn i hur personen har det, visa respekt, ha tid …. hjelpa när ångesten och förvirringen tar över, trygga – , och losa henne framöver på vägen så godt det går. Nei, verkligheten är inte något särskilt at ropa hurra um. Unntak finnes – ”glansbilder” å vise fram – men stort sett. NEI, det er ikke godt nok – tvertiomot.
Men konkret til vad du tar upp. Om oppfölgingen er god nok (det er den ikke), så har du jo gode poeng der. Mvh.
Ragnhild, Jag talar inte om hur det är, utan hur det borde vara. Och som det ibland är.
Den tanken slo meg, men så ble jeg så opprørt, festet meg ved innlegg…. Takk skal du ha, som kommenterte og puttet ting på plass. Man blir virkelig opprørt når denne gryta røres i. Hver gang 😉
Annica!
För mig, som arbetat flera deccenium i vården och har flera specialutb. blir jag så less att höra, att äldre personer och särskilt de dementa INTE ska behandlas proffsigt. De ska naturligtvis behandlas på hjärtintensiven(damen i TV-ptogrammet visste mycket väl att hon var ”på Huddinge”) och på alla andra kliniker när de behöver annan vård pg av cancer, ögonsjukd mm mm. Hur kan man ha en så´n vissen människosyn? Är man mycket dement, så kan man få med sig en välbekant vårdare från ”boendet” om det krävs, men min erfarenhet är att de flesta äldre vet, när de är på sjukhuset.
Landstingsläkarna skickar givetvis hem folk i raketfart, så kommunen får betala sjukhussängar för sk färdigbehandlade, trots att det kan rör sig om timmar innan döden kommer. Landstinget får inkomsten till kliniken. Eftersom Ädelreformen gjorde att kommunen får stå för kostnader och bedriva sjukvård i särskilda boenden, som de inte gjort tidigare, så vidhåller jag att Ädelreformen ska utvärderas. Jag var med när reformen genomfördes och plötsligt skulle kommunen bedriva sjukvård, som landstinget tidigare gjorde.Ingen i kommunen visste hur, men bedriva sjukvård skulle den. Vi har alla tagit emot sk färdigbehandlade via fax sent på kvällar och nätter.
Har arbetat inom många specialiteter, men skäms fortfarande över att jag inte hann sköta om alla svårt sjuka, döende och ångestfyllda äldre i kommunen på ett mycket bättre sätt. Under tiden som ensam nattsjuksköterska hade jag ansvar för 600! personer i kommunens särskilda boenden. Ensamarbete , med ibland flera dödsfall per natt. Lönen????!!!! Blev själv utsatt för bl annat rån, eftersom alla i kommunen visste, att jag arbetade ensam.
Nu är jag stolt sjuksköterska, som arbetar mestadels med olika utbildningar
Snälla ni UTVÄRDERA ÄDELREFORMEN! Gör ett rejält kunskaplyft för den dåligt utbildade personalen!
Själv ser jag framemot min pensionering med ”Garntipension”! och hoppas slippa Äldreboendet!
Man kan ju även tycka personal som dagligen jobbar med äldre, skulle vilja fortbilda sig lite själva, genom helt enkelt, bara läsa in sig – hur exempelvis dementa fungerar. Men nejdå, inte en chans.Ofta är det snabbpålästa anhöriga som måste påpeka fundamentala självklarheter – och som oftast får det ingen respons i praktisk tillämpning..
Leg sjuksköt, Man kan i grunden bara utgå från sig själv. Jag känner det som att jag inte skulle vilja ligga på en hjärtintensivvårdsavdelning om jag blev dement. Då skulle jag vilja ha en god symtomlindrande behandling i mitt ordinarie boende, och om min kropp valde att avsluta livet så skulle den få göra det, utan återupplivningsaktiviteter.
Men det bästa vore kanske att man fick skriva ett testamente när man är fullt klar, om hur man vill ha det när man blivit dement. Den som vill ha all tänkbar högteknologisk behandling även sedan den blivit dement kan ju då ”beställa” det?
Jag önskar också att personal som väljer att jobba med dementa skulle få möjlighet att vidareutbilda sig på arbetstid. Dementa är långt ifrån en homogen grupp. Min erfarenhet är att personaltätheten är på tok för låg och därmed blir arbetsbelastningen alltför hög vilket gör att tredje part kommer i kläm. Trots detta gör säkerligen de allra flesta äldrevårdare ett fantastiskt jobb. Skulle tro att de flesta är rätt uttröttade när när de kommer hem efter ett arbetspass. Det måste vara frustrerande att ha så kort om tid i det praktiska omsorgsarbetet, inte minst när gamlingarna skall matas och bäddas. Som anhörig kan man alltid hjälpa till vid de tidpunkter som man vet att personalen har det stressigt.
hur ser du på psykvården? det hade varit intressant att få höra din åsikt som läkare
Sorry Annica!
Ut och jobba som nattsjuksköterska några månader! Demenssjukdomarna är så många och kan pågå i flera år, ja i decennium. Ska jag då inte få adekvat vård för ex katarakt, glaukom, olika cancerformer mm mm, utan bara lämnas dithän? Jag tror inte alls, att ni distriktsläkare kan allt detta. Bevare mig för slik människosyn. Dement kan jag vara i jättemånga år, men får jag inte hjälp med andra sjukdomar, så kommer jag under min demenstid att lida alla helvetes krav. Får jag ex en hjärtinfarkt under min tid på demensboendet, så ska den behandlas proffsigt, inget annat!
Vi måste slippa läkare, som tycker att: Han var ju så gammal, så inte behövde han röntga sig, om han hade fallit eller inte skulle väl cancer behandlas, för han var ju dement. Det är precis så man behandlar gamla på vissa Äldreboenden. Låt oss slippa en så´n människosyn! När ALLA människor behandlas lika och med respekt oavsett ålder, så får vi en bra Ädelreform. Se´n kan man givetvis säga ifrån att bli behandlad, men det jag har nästan aldrig mött . Får man en hjärtinfarkt, så är man ångestfylld även som dement och mår bättre av att träffa en ”hjärtdoktor”.
Som du märker är jag upprörd över din människosyn! Som sagt: ut och jobba några månader, så kan vi diskutera hur äldre människor blir behandlade! Tror att du lever i en drömvärld!
Även kommunerna har låg bemanning och mycket låg kunskap inom sin personal. Låt dem få ett kunskapslyft. Begär inte att trötta outbildade människor ska utbilda sig på fritiden , när det ofta handlar om kvinnor med låg utbildning och dessutom ofta ensamstående.
Nä, jag är dörädd för att bli gammal i detta sammhälle!
Jag har följt Annikas LCHF-blogg i drygt tre år nu och jag håller inte med leg. sjuksköterska om att Annika har en dålig människosyn. Tvärtom! Att döma av aggressiviteten i kommentaren 25 november, 2011 at 14:03 känns det som om du har missuppfattat läst hennes inlägg och hennes kommentarer. Det kan finnas fördelar och nackdelar även med intensivvårdsbehandling. Vi människor är och känner olika.
Little I, Det finns förstås mycket att tycka och säga om psykvården, men det är inte direkt läge för det i denna blogg. Men en sak är att det inom psykvården, liksom i all annan vård, erbjuds ett enormt kolhydratöverskott i maten. Kolhydratöverskott är inte alls bra för psykiskt sjuka eftersom det höga blodsockret och insulinet påverkar psyket på ett negativt sätt. De borde få mera av naturligt fett, och mindre socker och stärkelse, för att må bättre psykiskt.
leg sjuksköt, själv är jag inte rädd för att slippa ligga på hjärtintensiven när jag har blivit dement. Jag vill hellre ha symtomlindrande behandling, så långt det går, i mitt hem.
Men jag är livrädd för att bli sjuk och omvårdnadsberoende och få kolhydratrik mat och lättmargarin av kommun och landsting. Men reglerna har förhoppningsvis ändrat sig vid det laget så att jag själv får välja vilken sorts mat jag vill ha.
Leg sjuksköt, says:
” Dement kan jag vara i jättemånga år, men får jag inte hjälp med andra sjukdomar, så kommer jag under min demenstid att lida alla helvetes krav.”
”Han var ju så gammal, så inte behövde han röntga sig, om han hade fallit eller inte skulle väl cancer behandlas, för han var ju dement. Det är precis så man behandlar gamla på vissa Äldreboenden. Låt oss slippa en så´n människosyn! När ALLA människor behandlas lika och med respekt oavsett ålder, så får vi en bra Ädelreform”.
Og jeg legger til: ” Inte bry deg – hon klager uansett. ” Samtal mellan två av personalen på äldreboende. At den senila damen hadde brutit benet, fant de ut dagar efteråt.
Leg. sjuksköt: Du har absolut rätt i det du säger. Jag ville inte retta et enda ord af vad du säger. MEN, kan vi holda dr. Annika utanför, även om der är något i vad du säger om läkarers holdninger generelt: Jag vill kalla den misförstådd ”snält” tänkande. (Beklager min norsk/svensk)
Jag tror at hadde din forståelse, och upprördhet varit mera utbredd och hörd av blant fagpersonalen, så hadde pasienterna, och anhöriga med, aldri varit i den situasjonen som visas idag. Och varför har det blivit så at ”vilkårligheten rår”, med läkarnas välsignelse. Det är ni ”innanför” som må säga til – inte bara vart 10. år, men kontinuerlig.
Jeg gjentar. Det er farlig å bli gammel – vi kan dø av det 😉 MEN, vi kan se til at de gamle og senile har det GODT på veien … til en annen tilværelse. Så är det inte idag. Spesielt om du råkar bli senil. Takk for at du ”sang ut”.