Artikel i DN: Studie: Mammografi minskar inte cancerdöd.
Man har alltså inte sett någon minskad dödlighet i bröstcancer i de länder som införde allmän mammografi tidigare än andra. Andra studier har pekat på samma sak. Ytterligare andra har pekat på motsatsen.
I vilket fall finns det ingen entydigt positiv effekt av mammografi på bröstcancerdödligheten. Trots detta känner många av oss kvinnor som fått sin bröstcancer upptäckt på mammografi. Sen kan det finnas andra som missar sin bröstcancer för att de litar på en nyligen genomförd negativ mammografi.
Denna tveksamma effektivitet av mammografin tycker jag ställer frågan om skattefinansiering av mammografin på sin spets. Jag tycker kvinnor själva ska få ta initiativ till sin mammografiundersökning – och betala vad det kostar.
En annan frustrerande tveksamhet är mobilstrålningens orsakande av hjärntumör. Ena veckan är mobilen cancerorsakande, den andra veckan inte.
Nästan alla människor pratar i mobil nu för tiden. Om mobilen var cancerorsakande skulle man ha sett en explosionsartad ökning av incidensen av hjärntumör.
Har man sett det?
Så vitt jag kan förstå är det inte så. Inte ännu i alla fall. Hur många år ska det gå innan man kan bedöma detta säkert?
Jag skulle varmt rekommendera boken ”Mobiltelefonins hälsorisker, Fakta om vår tids största miljö- och hälsoskandal” av Mona Nilsson. När man läst den är det bara en struts som fortfarande inte vill se vart det barkar…
hej!
jag bloggade om detta igår och tänkte att nu får du lite vatten på din kvarn 😀
Kram Mariann
Det finns flera undersökningar där man funnit att cancer bildats oftare på den sida man håller mobilen vid örat. Så en viss risk finns nog för den som pratar länge och ofta. Men man kan minska risken kraftigt genom att se till att mobilen inte sänder med full styrka. Det gör man genom att se till att man har en basstation så nära som möjligt. Låter paradoxalt för en del, men det är enkel fysik, se
https://www.klostergardens-byalag.se/xje/health/mobilstralning.htm
Somliga protesterar när de upptäcker att det finns en basstation/GSM-mast nära en skola. Men om man är rädd om barnen är det viktigt att den är NÄRA, då utsätts de inte för så kraftig nivå när de pratar i sin mobil. Det enda som skulle vara säkrare är att helt förbjuda mobiler för barn, men det tycker jag inte är realistiskt.
Resultatet av studier beror ofta på vem som sponsrat studierna och så det väl ofta och detta skriver Mona Nilsson mycket om i sin bok.
Vet inte vem som sponsrat studien som nu DN skriver om, men det tog ju ganska så många år innan studier övervägde som nu sa att rökning var farligt och sen till slut detsamma för amalgam som numera förbjudits i Sverige. Det där med ”svininfluensavaccinationen” var väl ett undantag och numera verkar det också förbjudas! Åtminstone vad gäller panderemix som nu användes i Sverige för ganska så många miljoner!
Vill minnas att TF avrådde till vaccinationen och dom har ju stor erfarnhet av det här med kvicksilver även om det nu var små volymer.
Vad gäller mammografi så tas det väl även fel beslut ibland förutom riktig cancer som kan upptäckas!
Dvs. Man ser för mycket ibland!
Efter att ha läst diverse böcker och artiklar kom jag nyligen fram till att jag skall tacka nej till mammografi så länge som jag inte har några problem.
Läs gärna Overdiagnosed – making people sick in the pursuit of health – skriven av H. Gilbert Welch, Lisa M. Schwartz och Steven Woloshin.
Boken som kom ut i år handlar om olika typer av screening bl.a. mammografi och psa-test.
Jag vill också rekommendera How Patients Should Think (10 questions to ask your doctor about drugs, tests and treatment) av medicinjournalisterna Ray Moynihan och Melissa Sweet.
Sedan kan man ju fråga sig hur nyttigt det är att mer eller mindre pressa sönder kvinnors bröst för att därefter bestråla dem… skulle själv aldrig gå med på det, verkar helt sjukt!
Det är bara att instämma i att den stora satsningen på allmän mammografi borde resulterat i färre dödsfall i bröstcancer än vad statistiken visar. Problemet med nuvarande mammografi är att den bygger på röntgenstrålning. Om man vil se benstrukturer i kroppen är röntgenbilder det givna förstahandsvalet. Vill man däremot se på vävnad och förändringar i denna, såsom cancer, väljer man hellre andra metoder såsom magnetresonans (”magnetkamera”) mfl. Notera att det inte finns något som heter magnetröntgen -uttalar någon ordet ”magnetröntgen” bekräftar det att personen har grava kunskapsbrister!).
Att man ser något överhuvudtaget i mammografiundersökningen beror på att cancerceller utsöndrar kalcium i lite större grad än vanliga celler. Ben innehåller som bekant mycket kalcium och det är detta grundämne man ser på röntgenbilderna, både när man studerar bilder av benbrott och mammografibilder. En cancer som syns tydligt i mammografin är troligtvis så stor att den också känns som en liten knöl. Utmaningen inom mammografin är att hitta tidiga cancerceller (vilka avspeglas i små ansamlingar av kalcium) innan cancern har börjat sprida sig. Detta är ganska svårt. En del mammografispecialister är dock mycket duktiga på detta, medan andra är mindre skickliga.
Jag tror inte att röntgendosen vid mammografi man får är så farlig och i varjefall inte värre än att ta en röntgenbild hos tandläkaren. Det är istället metodens alltför höga feldiagnostik som stör mig. Antingen missar man en cancer eller så tror patienten felaktigt att hon har har bröstcancer. Oacceptabelt i båda fallen, vilket även det ansedda Cochrane-institutet har uppmärksammat. Följaktligen bör man snarast gå över till bättre metoder (och dessa finns!) men det blir inte enkelt: alternativen är dyrare och svårare att utnyttja för storskalig mammografi, tillräckligt med utbildad personal saknas och befintliga röntgenmammografer kommer dessutom att bli arbetslösa (= motstånd mot förändringar)…
Slutsatsen blir tyvärr att vi nog får dras med denna mindre goda metod ett bra tag till.
Peter Jensen, Fil. Dr. i Biokemi, Göteborg