Artikel i SvD: Ingen vill betala för sanningen om salt.
Det skulle ju vara tämligen enkelt att göra en riktig jämförande behandlingsstudie på salt som enda skiljande variabel. Finns den studien, med hårda ändpunkter?
En intressant faktor i fråga om saltet är att innan kyl och frys uppfanns var saltet den dominerande konserveringsmetoden för våra förfäder. Och på den tiden fanns knappt hjärtinfarktsjukdomen.
Ingen vill betala för sanningen om salt
8 juli, 2011 av 16 kommentarer
Just, det har du rätt i, saltet som konserveringsmetod var ju dominerande innan kyl och frys kom! Hur många har inte vuxit upp med stekt salt sill som middagsmat. För att inte tala om mamma och mormor och fler därtill. Vad jag minns så fanns inget större behov av varken kyl eller frys, det fanns ju speceri-, kött/chark- och fiskaffär på bekvämt gångavstånd. Man kunde handla flera gånger i veckan. Även de som inte var ”hemmafruar”.
Salt som konserveringsmetod är ju inte så jättegammal. Det finns faktiskt en teori om att införandet av kyl och frys i alla hushåll på 50-60-talet ska ha lett till minskning av saltintaget och därmed vara en delförklaring till att insjuknandet i hjärtinfarkt minskat 30 år senare.
Men, som sagt, några bevis i form av behandlingsstudier har jag inte sett.
Alla mina äldre släktingar har större delen av livet varit friska ända fram till de började vaccinera sig mot säsongsinfluensan. Stroke och hjärtinfarkt har drabbat dem. (?) Salt hade de varit rädda för ett tiotal år innan dessutom.
När det gäller salt-hjärtkärlproblem refererar Barry Groves flera undersökningar som visat ett negativt samband – ju mera salt desto färre hjärtinfarkter. (Trick and Treat s. 144ff). Han har ett trettiotal källhänvisningar, av vilka de flesta tycks dödförklara tanken att salt skulle vara skadligt. En av dem är till J.M. Kaufman, som hade ett ingående resonemang i Malignant Medical Myths (2006).
Så jag undrar om det kan behövas mera forskning om detta.
Saltet kanske inte är så gammal som konserveringsmetod här i norr men runt medelhavet borde det funnits med under några tusen år. MAn kan anta att medelhavsborna fått i sig mer salt under historiens gång. Och hur var det med medelhavskost och hjärt och kärlsjukdom??
Jag har vuxit upp med just saltfisk och saltkött, jag har aldrig nånsin brytt mej i det där att minska på saltintaget, jag klarar inte av att äta osalt mat, (har faktiskt försökt dra ner på salt då mitt x tyckte jag drog på lite väl mycket med saltet i maten).. äter jag ute måste jag alltid salta på för att jag ska tycka det är gott. Så jag får väl se hur länge till jag klarar mej utan stroke eller infarkt, är 53 nu och käkat lchf i 2,5 år.
Jag tror ju mer på att det är överkonsumtion av snabba kolisar och margariner som är störst orsak till stroke o hjärtinfarkt.
Det är rätt svårt att äta för mycket salt. För mycket salt smakar ju illa redan i munnen. Saltad mat vill man ju inte ha varje dag/måltid. Tror att kroppen och smaken reglerar saltintaget ganska bra själv. Man blir ju också törstig och det är ju positivt för kroppen med vatten.
Många vanliga blodtryckssänkande läkemedel (t ex hydroklortiazid) kräver salt i blodet för att kunna driva ut vätska och därmed sänka blodtrycket. Fungerar alltså inte om man SAMTIDIGT minimerar sitt saltintag. Vet folk om detta?
Mycket desinformation skulle bortfalla automatiskt om vi genom gammaldags, hederlig grundforskning lärde oss att bättre förstå hur den friska människan och hennes metabolism fungerar. Det skrämmande är inte att ingen betalar för forskning kring salt, det skrämmande är att grundforskning i medicin knappast finns. Allt är inriktat på att läkemedelsföretagen skall få nya produkter och den enskilde forskaren skall få lönsamma patent. Jag såge gärna, att det satsades skattepengar, stora pengar!, på grundforskning!
Salt är ju också en basal linsnödvändig substans som är oumbärlig för organismens funktion.
Ni ser från Cochrane utredningen och från Atterstam i SvD att man skulle behöva grupper på 18 000 pat.
Behövs det så stora grupper kan ni vara säkra på att en ev. statistisk skillnad är minimal och inte betyder nått eller är beroende på samvariation.
Äter man mycket KH som friterad potatis behövs mycket salt för att det skall bli gott och såna saker gör att det finns en viss statistisk samvariation med salt men det har ingen fysiologisk effekt som vår mest internationellt kände blodtrycksforskare Björn Folkow alltid ansett i dispyter med Njurmedicinaren Aurell.
hälsar
karl
Karl E. Arfors: Takk, mycket vettugt – sådant är viktig å få med seg.
Det var ju intressant det som Calle här ovan skriver, att blodtryckssänkande läkemedel kräver salt i blodet för att kunna driva ut vätska och därmed sänka blodtrycket!
Kan någon kunnig utveckla det eller bekräfta?
Var inte saltets farlighet också ett resultat av Pekka Puskas Karelienstudie ?
Hur vet man att man uppskjuter död hos 3000 människor om året i Sverige om man inte först har gjort studien? Kanske de också kan säga hur många dagar man i genomsnitt vinner i livslängd?
Är extremt ovanligt att människor tas in på sjukhus på grund av att de ätit för mycket salt. Det omvända är däremot inte helt ovanligt och livshotande. De får spasmer och blir helt desillusionerade.
Min morfar som var gammal sjöman och levt på insaltad mat, åt alltid massor med saltad mat även efter han gått i pension. Han saltade alltid maten för säkerhets skull. Det smakade annars alltid för lite. Kommer ihåg hans vitsaltade tallrikar. Han blev runt 90 år gammal och det är inte dåligt med tanke på det hårda liv han levde med 2:a världskriget, flykt med familjen från både ryssar och tyskar, smuggling av människor till Sverige och ett liv till största delen ute på havet.