Artikeln i Aftonbladet: På sjukhus – efter diet.
Enligt de som läst Cissis Twitterinlägg hade det gått två månader från det hon slutade med LCHF tills hon fick sin bukspottkörtelinflammation, pancreatit. Det är lite lång tid för att direkt koppla sjukdomen till den kosten. Det kan i så fall lika gärna vara den kost hon ätit efter LCHF som orsakat pancreatiten. Hade hon ätit LCHF i två månader och fått pancreatit i direkt anslutning skulle hon säkert beskyllt LCHF för sjukdomen.
Av visst intresse i sammanhanget kan vara att Cissi Wallin tidigare har missbrukat alkohol. Förgiftningseffekten av alkohol på bukspottkörteln försvinner nog inte samma dag som man slutar att dricka.
Det finns två huvudtyper av orsaker till pancreatit: alkohol och gallsten. Alkohol inflammerar bukspottkörteln genom giftpåverkan. En gallsten kan sätta sig fast i den utförsgång till tolvfingertarmen som är gemensam för galla och bukspott. På grund av stoppet stasar bukspottet och stannar kvar i körteln och börjar där att bryta ner cellerna, och orsakar inflammation.
LCHF påverkar gallstenssjukdomen. Gallan är till för att bryta ner fett. Vid fettintag drar gallblåsan ihop sig, och pressar ut den galla som förvarats i den, genom gallgången till tolvfingertarmen (duodenum) där den fyller sin funktion.
Om man äter fettsnålt töms inte gallblåsan, utan gallan blir kvar där. Gallan innehåller hög koncentration av kolesterol, och när gallan inte töms sedimenterar kolesterolet och bildar stenar, som blir runda när gallblåsan för sig.
Gallstensanfall får man när en sten går ut i gallgången och fastnar där. Det är stasen av galla bakom stenen som orsakar smärtan. Men det finns muskulatur i gallgångsväggen som ”mjölkar” ut stenen till tarmen, och när stenen har avgått så upphör smärtan. Om inte stenen fastnar i själva utgången, och orsakar pancreatit förstås.
När man övergår till mera fettrik kost börjar levern producera mera galla och gallblåsan töms efter varje fettrik måltid. Då bildas inga nya gallstenar, och de gamla börjar lösas upp av gallan som strömmar runt dem. Då kan det hända att en gallsten, som tidigare varit för stor för att gå ut i gallgången, blir mindre och följer med gallströmmen ut i gallgången och kan fastna där. Naturligtvis kan den fastna även i den gemensamma utförsgången och orsaka pancreatit.
De vanligaste gallstenspatienterna är dock fortfarande de gamla vanliga lågfetthögkolhydrat-ätarna.
Det är inte rimligt att avstå ifrån en nyttig LCHF-kost för att det finns en promilles (?) risk att drabbas av gallstenspancreatit. Hälsovinsterna av LCHF är så enormt mycket större. De allra flesta människor erfar hälsovinster av LCHF.
I Aftonbladets artikel får Charlotte Erlanson-Albertsson uttala sig. Hon har en stor aversion mot LCHF, sannolikt grundad på att hon planerar att saluföra ett bantningspreparat utvunnet ur spenat. Hon vill naturligtvis inte ha konkurrens av en kost som gör människor både friska och slanka.
Hon beskyller LCHF för helt sanslösa effekter: Förstoppning, inflammationer, cancer, trötthet, nedstämdhet, diabetes, åderförkalkning. Allt helt utan vetenskapligt underlag.
Det är konstigt att när det gäller positiva effekter av LCHF säger etablissemangsföreträdarna att det inte är tillräckligt utvärderat, men när det gäller negativa effekter sägs det vara grundligt utforskat. Det går inte ihop.
Charlotte EA forskar på råttor och möss och har ingen egen erfarenhet av människor, i denna fråga. Det är ofattbart att hon alls blir tillfrågad som expert när det gäller människor.
@ Annika:
Med epidemiologiska studier kan man ofta bevisa det man vill bevisa.
Eskimåerna är förstås inget bevis för att LCHF är ”sanningen och livet” det är bara ett vetenskapligt ”refuteringsargument” (a la Popper) som tillbakavisar att ”fett och speciellt mättat fett är farligt”. Speciellt som de direkt (på 10 – 20 år) blev sjuka på vår kolhydratrika kost. (Samma för innevånarna på Tokelau).
Ancel Keys är ju med rätta beryktad för att med sitt forskningsfusk (urval av epidemiologiska studier) på femtiotalet visat ett ”tydligt” samband mellan mängden fett i kosten och antalet hjärtdöda.
I vetenskapens namn måste man nog försöka se det enkla mönstret i helheten och detta mönster leder i alla fall för mig fram till slutsatsen att kolhydrater är ett ”gift” för vårt metabola system som en del på grund av genetiska vinstlotter klarar bättre än andra som din svärfar. Själv drog jag själv och min fru en nitlott efter 60 år och det verkar vara många som gör det tyvärr. Risken för nitlotterna ökar tydligen med åldern och vinstlotterna blir färre.
@ Annika:
Lågkolhydratkost är godkänd av Socialstyrelsen för behandling av personer som lider av diabetes typ 2 och/eller övervikt. Vid det här laget känner tusentals kostintresserade konsumenter till att faran med mättat fett/kolesterol bygger på forskningsfusk och att ett stort antal diabetiker typ 2 och överviktiga efter kostomläggning till LCHF har ätit sig till förbättrad hälsa och normalvikt. Allt fler övergår nu till mer eller mindre strikt d.v.s. individanpassad LCHF kost.
Tack vare Internet – en jättearena för kunskapsutbyte och tankemöten – kommer LCHF konceptet att sprida sig världen över trots att det i nuläget saknas intresse för seriös forskning på LCHF i forskningskretsar och trots fortsatt skrämselpropaganda. Det går att lura alla en tid, några låter sig luras hela tiden, men det går aldrig att lura alla hela tiden.
@ Sofia:
Jag tvivlar inte på att en kostomläggning till individanpassad LCHF kan hjälpa många, framför allt till att gå ned i vikt om man har problem med sockerberoende och är en sån person som antagligen både du och jag är, dvs har ett blodsocker som lätt svänger av kolhydratrik kost, med påföljande insulinpåslag som gör att snabbt sjunker till en nivå ännu lägre än utgångsläget och man blir hungrigare än någonsin strax efter måltiden. Att utmana kroppen på det sättet är inte bra och riskfaktor för det metabola syndromet, det förstår jag också och jag tycker att det är fantastiskt att så många blir hjälpta av LCHF. Viktnedgången ger sig sin tur en massa positiva hälsoeffekter. Det är också en frälsning för många som jojo bantat och plågat sig själva att äntligen får äta riktig mat som dessutom är god och som man blir mätt på.
En kombination som inte verkar vara bra för någon är att blanda en fettrik och en kolhydratrik kost, vilket är risken med cross-over kost där man blandar den västerländsta och österländska kulturer och det är troligtvis därför problem med övervikt och diabetes nu kommit i Kinas storstäder.
Hur mycket man än tror på LCHF, så tycker jag att man bör vara ödmjuk för det faktum att många människor även blivit hjälpta och gjort hälsovinster av helt annan kostomläggning som innebär mindre fett. Om man hävdar att kolhydrater är ett gift och att alla människor på jorden bör äta enligt LCHF, så tycker jag faktiskt att det är hån mot exempelvis 120 miljoner Japaner, som har högst medellivsslängd i världen och är ett av dom länder med minst hälsoproblem.
@ 105 Annika:
I hela Asien, inklusive Japan, pågår det just nu en explosion av metabola syndromet och diabetes typ2.
Man kan bara spekulera om orsaken, men att den ligger nånstans i den importerade västerländska industrimatskulturen är tveklöst. Det kan vara sockret, eller glutamaten (MSG), eller något annat.
Det de bör göra är att omgående återgå till sin traditionella kost, för att därifrån fundera vad som gick snett.
Vad gäller fett, så behöver vi en viss mängd av naturligt fett för att bygga våra kroppar och dess funktioner, hur mycket fett per dag vi behöver är det olika åsikter om. Får vi inte fett så får vi näringsbrist.
Hur mycket kolhydrater man behöver, när man har fått det fett och protein man behöver, får var och en prova sig fram till.
Vi som äter LCHF har märkt att vi mår bäst på hög andel naturligt fett och bara mycket liten andel kolhydrater. De som har fått metabola syndromet eller diabetes T2 har utvecklat en kolhydratintolerans och bör äta mycket strikt LCHF.
@ Annika:
Roligt att diskutera med dig med tanke på din bakgrund!
Själv tror jag inte att LCHF är frågan om någon frälsning utan snarare som ett vetenskapligt förhållningssätt av den enkla anledningen att den stämmer väldigt bra med verkligheten för oss som hamnat i det metabola syndromet. Själv anser jag som en ofta ”hånad” anekdot att ett blodtryck på 110/60 är hyfsat för en allvarlig hjärtsjuk 65-åring och likaså ett konstant blodsockervärde runt 5,0 och en anekdot som dessutom råkat gå ned 20 kg och nu har sin ungdoms vikt vilken råkar vara normalvikten för längden. (Samma sak gäller för min fru! Ur statistisk synpunkt kan man fråga hur stor ”sannolikhet” det är att två individer ”råkar” erhålla samma resultat på samma kost.)
Därför tycker jag att det för alla som hamnat i det metabola syndromet kan vara värt att prova strikt LCHF istället för att proppa i sig massa mediciner. Det kan väl inte vara fel att vara frisk och medicinfri även om kanske inte läkemedelsbolagen skulle bli speciellt förtjusta av en sådan utveckling ”en mass” eller vad tror du som har erfarenhet från ledningen i ett sådant bolag.
Nå – om LCHF nu inte fungerar för en del individer på grund av en ”genetisk nitlott” så är det förstås bara att beklaga och istället glädja sig med alla oss som här dragit en ”vinstlott” på LCHF men som ligger i sakens natur tyvärr inte heller kan fortsätta med vårt kolhydratberoende där vi tydligen istället dragit en riktigt stor ”nitlott”. Jag skulle mer än gärna vilja fortsätta med kolhydraterna och allt godis om jag inte blev sjuk av dom. Som ”sockeralkoholist” så måste man nog avstå från den där ”supen” även om den skulle sitta fint 🙂
Jag anser som sagt att LCHF är en vetenskaplig livsstil men det kanske är så att man måste nå vägs ände (gallstenar, hjärfel, diabetes, reumatism ……?) innan man överhuvud taget blir intresserad av att prova. Varför lösa probelm som man inte har? Jag är därför lite imponerad av dom som inte behöver avstå från kolhydraterna och ändå gör det. Det är ”starkt” tycker jag men dom kanske inte är lika ”sockeralkoholiserade” som jag själv och min hustru.
Att allting är oerhört komplext när det gäller vår hälsa är vi nog väldigt överens om och vad gäller japanernas livsstil som du tar upp finns en hel del skrivet förstås. En intressant synpunkt som Gary Taubes tar upp i sin bok berör de japaner som flyttat till USA och äter ”skräpmaten” (lustigt uttryck förresten). Om jag inte kommer ihåg fel så mådde de japaner betydligt bättre som levde i en klassisk japansk social gemenskap men samtidigt åt denna skräpmat än de som också hade lämnat den sociala biten bakom sig.
Kan vi misstänka social stress som en viktig faktor också?
Livet är för mig just nu ett intressant experiment fyllt av intressanta hypoteser av vilka en del är mer vetenskapliga än andra och där de mer vetenskapliga förstås är de som stämmer bäst med vår verklighet.
@ Annika Dahlqvist:
Glutamat tror jag är en riktig bov och kanske även höga halter av nitrit? Även i den forskning som kom nu att risken för cancer ökar med rött kött, så kanske det snarare är tillsatserna i processat kött eller någon annan confounder och inte köttet i sig som är problemet, men jag har i och för sig inte läst studien. Den skit vi stoppar i maten har kanske större effekt än vad vi tror?
@ Professor Göran:
Kul att diskutera med dig med som har så mycket kunskaper, och med dr Annika och Sofia också för den delen : ) Kul att du och din fru har gått ned så mycket i vikt. Själv har jag idrottat på nästan elitnivå och tränat varje dag fram till ungefär 12 år sedan. Då åkte jag på en skada som gjorde att jag fick sluta med idrotten. Det hände ungefär samtidigt som jag gifte mig och gymmet byttes snabbt ut mot mys-pys i soffan med mannen och ett glas rött och en bit ost och jag gick upp mycket i vikt. Har gått ned en del, men inte allt. Har insett att för min del handlar det mycket om att min kropp är gjord för träning och att motion är det absolut viktigaste för mig för att må bra, både fysiskt och psykiskt så jag kanske hellre borde packa träningsväskan än att lägga tid på att skriva på detta forum .;o) Toleransen för kolhydrater är också större när jag tränar hårt har jag märkt.
Jag tycker absolut att det kan vara värt att prova LCHF, jag hoppas att jag varit tydlig med att jag inte är en motståndare till LCHF, utan bara ifrågasätter om det är universalmetoden för allt och för alla. Men testa kan man ju alltid göra för att se om man med kosten kan förbättra hälsan, om inte annat så lär man sig mer om sig själv. Stress tror jag har jättestor betydelse för många av dagens hälsoproblem, kanske ännu mer än kosten. Långvarigt kortisolpåslag som man får av stress tror jag kan vara en större orsak till övervikt och även diabetes och hjärtproblem än vad man tror. Har iofs inga belägg eller läst några studier om det heller, men eftersom kortison har de biverkningar de har med ökad bukfetma mm och risk för metabolt syndrom, så verkar det logiskt att kroppens egna kortison borde kunna bidra med detsamma?
@ Annika:
Jag har följt Annikas/Andreas kunskapsspäckade LCHF bloggar under drygt tre år och har inte läst eller hört någon hävda att kolhydrater är ett gift i strikt bemärkelse, ej heller att alla människor på jorden bör äta enligt LCHF. Däremot finns det krafter som vill demonisera LCHF förespråkare och LCHF konceptet på ett sätt så att det luktar begravd hund på lång väg. I de fall jag sett begreppet ”gift” användas har det varit inom apostroftecken, vilket underförstått betyder att det fungerar typ ett ”gift”, något man inte tål, blir mer eller mindre sjuk av och inte ett gift i vanlig mening. För mig fungerar gluten typ ”gift”.
Ett mycket stort antal diabetiker typ 2 har ätit sig helt medicinfria ibland på några få dagar efter kostomläggning till LCHF. Gå in på kostdoktorn.se och botanisera bland rubrikerna under flikarna. Jag är rätt säker på att du kommer att ställa dig frågan hur det kommer sig att ingen inom etablissemanget intresserar sig för och bättre tar tillvara de hälsoförbättringar och erfarenheter många patienter på egen hand och tillsammans med behandlande läkare gjort sedan lång tid tillbaka och fortfarande gör. Resultaten finns ju öppet tillgängliga på Annikas och Andreas bloggar. Inom alla andra samhällssektorer/idrotten är man extremt nyfiken på andras vinnande koncept! Varför då inte inom kostetablissemanget? I ”Forskningsfusket” får vi viktiga pusselbitar.
Min egen barndoms kosthållning (f.1941) ligger mycket nära LCHF. Har haft förmånen att växa upp på vildfångad lax, öring, harr, skogsfågel/hare, ren- och älgkött, fläsk från hushållsgrisen, skogens vilda bär, fet hemmjölk/grädde/hemsmör samt en och annan hårdbrödskiva/hembakad mjukkaka. Vi ungar åt aldrig potatis (hemodlad och naturgödslad) om den inte mosades i rikligt med smör. Dock, under många år gick även jag på den av Keys initierade skrämselpropagandan mot mättat fett samtidigt som jag skulle följa rådet att äta 6-8 skivor bröd + ½ kg över halva jordklotet transporterad och besprutad frukt om dagen.
Vägen till framgång är som bekant kantad av misstag. Tack och lov hittade jag till Annika och tillbaka till den kosthållning som jag vuxit upp på. Med erfarenhet från ett hårt fysiskt arbete och fettsnål kosthållning under drygt 25 år och fortfarande fysiskt aktiv så påstår jag att LCHF + individanpassad fysisk aktivitet, dvs. lätt och lagom – är medicin för kropp och själ. Jfr Björn Ferry, Jonas Colting. Nu har ju dessutom Mattias Ribbing, svensk mästare i minne – visat att hjärnan funkar BÄST på LCHF.
Varmt lycka till med allt Annika 🙂
@ Sofia:
Jag håller med om att man bättre borde ta till sig nya rön och erfarenheter och bemöta olika initiativ som hjälper människor med mer nyfikenhet och optimism. Det gäller inte bara LCHF anhängare som fått utstå påhopp, utan även veganer som ofta får höra att dom är militanta mm. Min bror och hans tjej är veganer och får ofta gliringar, fast dom mår bra av den kosten och fördömer inte andras matvanor för det, eller tvingar sina barn att äta vegetariskt mm. För min bror återstår det väl iofs att se om det är bra, han är nybliven vegan och jag är lite tveksam, men hans tjej har varit det hela livet och jag har full respekt för det och har inga tvivel för att det funkar för henne.
Min son var vegan tidigare men mådde däremot inte bra av det, vilket han kom till insikt om själv och det var ju bra. 6-8 skivor brödkampanjen var rätt pinsam och det är väl dom flesta överens om. Men utöver det tror jag att om man är överviktig, bör man rannasaka sig själv mer än att skylla på några rekommendationer. Om man ska vara helt ärlig, så har dom flesta som är överviktiga idag inte följt några kost- hälsoråd alls (även om det så klart finns undantag), utan överskridit sitt energiintag med skräpmat och socker och så ser ju inte rekommendationerna ut, oavsett om det är LCHF, vegankost, GI eller dom svenska näringsrekommendationerna. Att LCHF kan vara ett bra alterantiv för många ifrågasätter jag som sagt inte och viktnedgången i sig får positiva effekter.
Det är bra att lyfta fram förebilder och goda exempel med idrottsmän och kända personer, men att argumentera som att bara för att det funkar för dom så är det bevis för att det är bäst, gillar jag inte. Det finns elitdrottsmän och andra supersmarta personer som äter annan kost än LCHF också. Vi skulle kunna ägna hela dagen med att bolla fram och tillbaka vilken kost olika framstående personer äter och ändå inte komma någon vart. Det är väl viktigare att folk äter en kost som var och en mår bra och vägleda dom som gått vilse i matdjungeln, än att försöka övertyga dem som faktiskt redan mår bra av sin kost, vilket bara retar upp folk i onödan.
Varmt lycka till du med och må väl : )
@ Annika:
En vetenskaplig inställning är alltid öppen! Då TROR man på sanningen!
En religiös inställning är alltid sluten! Då VET man sanningen!
Och alla har vi själva per definition ”högt till tak” medan våra ”motståndare” alltid har ”lågt till tak”.
För så där fem år sedan, då jag knappast vill påstå att jag var speciellt påläst, var jag också inne på att bli vegetarian och tyckte det var så förbaskat gott även om jag gick upp i vikt (mot +20). För tre år sedan blev det av hälsoskäl tvärstopp på den utvecklingen och nu är det därför kött, fisk och mejeriprodukter som gäller och idag är jag nog definitivt också ”bättre påläst” 🙂
Vad det gäller frågan om vegetarianism kontra LCHF kan jag som alltid varmt rekommendera ”Vegomyten” som jag tycker är en fantastisk bok för att Lierre Keith efter 20 år som vegan också gjorde en tvärvändning men vad gäller ”påläsning” så slår hon mig med hästlängder med en väldigt övertygande genomgång av vårt förhållande till jordbruksproduktionen.
@ Annika:
Håller helt och hållet med om att ”folk skall få äta den kost som var och en mår bra av”. .
Kostexperter och dietister bör därför gå före med gott exempel och sluta upp med att demonisera och varna för LCHF konceptet. På så sätt skulle fler diabetiker T2 våga prova LCHF.
@ Annika:: ” … att argumentera som att bara för att det funkar för dom så är det bevis för att det är bäst, gillar jag inte. Det finns elitidrottsmän och andra supersmarta personer som äter annan kost än LCHF också”.
Exakt!
Jag valde Ferry och Colting bara som exempel för att de visar att man kan prestera på elitnivå och t.o.m. bli världsmästare på lågkolhydratkost när andra bestämt hävdar motsatsen. Mattias Ribbing visar att man kan bli svensk minnesmästare på LCHF när tClaude Marcus i SVT: påstår motsatsen nämligen ”att man blir dum av LCHF”. .
https://www.youtube.com/watch?v=wAp8GSDIYRE&list=UUyxv-Kecjm1eH83nmDmVlvA&index=3&feature=plcp
@ Sofia:
Hej ok, då är jag med och då är vi överens : )
@ anhörig:
Ja! Det är hög tid att även kostetablissemanget och dess förlängda arm – dietisterna – slutar med med skrämselprppagandan mot LCHF, inte minst för diabetikerna skull. Egentligen är det en stor skandal att man förtiger och osynliggör den kunskap som fanns – långt innan man upptäckte insulinet – om vilken kost som fungerade bäst för diabetiker och som i dag – med eller utan insulin – skulle kunna skulle kunna innebära ökad hälsa för det växande antal personer som ionsjuknar i diabetes 😉 Som kanske skulle kunna förebygga diabetes?
Det känns helt ologiskt att en kost som snabbt ger dramatiska hälsovinster för diabetiker (jfr professor Görans fru + alla andra beskrivna fall på dr Dahlqvists och de Eenfeldts hälsobloggar) skulle vara hälsovådlig för friska 😉
Glädjande nog finns det ljuglimtar!
Så här skriver Zembra på kostdoktorn:” Nu går det framåt med stormsteg. Veckans reklamblad för ICA Kvantum i Hörby har med en hel sida med LCHF produkter.
Överst ett recept på Frukostbullar med mandelmjöl, pofiber, kokosnötsmjöl, bakepro, fiberhusk, bakpulver, ägg, creme fraiche, kokosfett och vatten. Ser verkligen goda ut så jag kommer att testa.
Sen gör de reklam med prisuppgift på mandel-, kokos- och hasselnötsmjöl samt extrapris på smör.
I en ruta står det ” Mandelmjöl, kokosmjöl och hasselnötsmjöl kan användas till matlagning och bakning. Eftersom dessa mjölsorter inte innehåller något gluten och har låg kolhydrathalt passar de till de som äter glutenfri- och LCHF-diet”.
De har sen en längre tid tillbaka alla sorters fet yoghurt samt 1 liters grädde och 1 kilograms smör.
Roligt att en butik i en småort ser till att ta hem och göra reklam för det vi konsumenter vill ha så vi slipper köra långa vägar för att få tag i det.”
Hej i våras gick jag en kurs med LCHF kost. ”Bli av med ditt sockersug” I kursen fanns en mental tränare och en sjuksköterska. Vi fick inte fylla i ngt slags hälsoformulär utan vi bara startade direkt, kursen var 4 dgr, vi bodde på platsen. Jag frågade efter ett par dagar hur det var om man hade gallsten, vilket jag hade, men det skulle snarare förbättra situationen för gallstenen och om jag inte minns fel, så hade dom ngt exempel där gallstenen minskade, kan det stämma tro?Jag tycker att vi åt överdrivet mkt fett, bacon och massor av ägg och kokkosfett i teet och kaffet etc. Så fort vi blev sugna så skulle vi äta ngt med mkt fett.
Jag åkte hem, åt av det jag skulle och efter ca 10 dagar åkte jag in med starka smärtor: Pankreatit. Jag genomgick en ercp, låg på IVA i 14 dagar med en kraftig inflammation och med en feber på 39-40 grader.
Jag var alltså, mkt, mkt illa däran.
Jag är helt övertygad om att LCHF dieten var droppen och att det borde vara ngn slags lag på att man hade ngn form av läkarkontroll, om man ska sätta igång dylika kurser eftersom det i detta fall verkligen hade behövts. Detta har ju med att ändra en kost till i mitt fall med sötsuget, blev totala förändringar.
Hemskt att amatörer kan få göra så! Nåväl, idag mår jag bra, men det tog mig 2 månader att hämta mig hemma efter den pärsen och jag är TACKSAM att jag lever.
Susanne
#117 susanne brodde
Det verkar totalt omdömeslöst att rekommendera att man ska vräka på med fett när man har gallsten. Det måste väl ändå ha betydelse hur stor stenen är och likaså antalet stenar.
Om jag vore som du skulle jag begära skadestånd från kursledningen för kostnader i samband med sjukskrivningen och för sveda och värk.
@ susanne brodde:
För några veckor sedan fick jag ett mycket kraftigt gallstensanfall efter LCHF och det var anledningen till att jag fick syn på denna artikel och började skriva och det blev en ganska het debatt. Kärnfrågan var huruvida det alltid är rätt att prova LCHF som kostomläggning vid gallsten, oavsett om man har stöd från sin behandlande läkare eller inte. (se tidigare inlägg), sedan kom vi även in på annat. Nu drabbades inte jag så hårt som du med svåra komplikationer, men jag blev ändå upprörd över hur många LCHF förespråkare rekommenderar kosten som en metod för att stimulera gallan för att spola ut stenar, utan läkarkontakt som kan kolla gall- och leverstatus, ultraljud mm.
Inte för att jag inte tror att LCHF inte kan fungera för att sätta fart på gallan, det finns en logik i det, men jag tycker att det är fel att exprimentera med kosten egen hand om man redan har haft besvär. Jag håller med @ Flora: Dvs, att det kan vara värt att kolla hur stora stenar man har och hur många. Har man otur och har hundratals, kanske tusentals stenar och i ”fel” storlek, vad är det då som säger att man inte riskerar många fler anfall och svåra komplikationer innan man blir av med dem? Man kan tycka att det är värt risken, men på egen hand och utan läkarkonsultation?
Jag hoppas att både LCHF förespråkare och motståndare, kan bli bättre på att lyssna på varandras argument och se både fördelar och nackdelar med olika kost för olika individer och sammanhang. Allt behöver inte vara svart-vitt bra eller dåligt.
Tur att du, Susanne, mår bra nu iallafall.
@ 117 susanne brodde:
Gallsten bildas av fettsnål kost, som jag tidigare har skrivit om. LCHF.se har gjort en enkät som visade att de flesta med gallsten har blivit förbättrade av LCHF. Sen kan vem som helst ändå få pankreatit. De flesta som får det har troligen ätit fettsnål kost enligt de gällande rekommendationerna.
Sen har jag aldrig rekommenderat någon att äta onödigt mycket fett. Vi ska bara äta precis så mycket fett som vi behöver för vårt behov av näring och energi, när vi minimerar kolhydraterna och äter ”lagom” med protein.
@ 119 Annika:
Jag tror inte att en läkarkonsultation kan förutspå vem som ska få gallstensanfall eller pankreatit, och inte heller vem som ska rekommenderas LCHF eller ej.
@ Annika Dahlqvist:
Inte förutspå, men utifrån anamnes och ultraljud kan dom säkert göra en bättre riskbedömning än vad man själv kan göra som patient och inte minst utesluta andra diagnoser. Man skulle även önska att doktorn i mån av resurser kunde följa upp med ultraljud övertid för att se hur den förändrade kosten har fungerat över tid.
@ 122 Annika:
Jag tror inte att någon inom den reguljära vården kan följa gallstenssjukdom med ultraljud. det finns det inte resurser till, annat än inom ramen för vetenskapliga studier. Det skulle vara ett bra forskningsämne: gallstensförlopp med LCHF resp lågfettkost.
@ Annika Dahlqvist:
Även svenska näringsrekommendationerna med moderata mängder fett, så man jämför mot gängse rekommendationer. Olika saker skulle vara intressant att följa upp.
För det första är det intressant att se vilken kost som bildar stenarna, för det andra vilken kost som är att föredra när man har stenar men ännu inga besvär, för det tredje hur kosten påverkar dom som redan har börjat få besvär med gallstensanfall.
Det kommer nog att dyka upp många sådana här kurser som ex. ”Bli av med ditt sockersug” i fortsättningen. Mindre nogräknade personer som vill profitera på den omtalade kosten utan att ha kvalifikationer. Det kommer att ge LCHF-kosten dåligt rykte och vore det i USA skulle de bli stämda och få betala stora skadestånd.
@ 125 Flora:
I så fall borde alla kurser som lär ut tallriksmodellen blir skadeståndsansvariga mot personer som blir skadade av den kolhydratrika kosten.
Det ena ursäktar väl inte det andra. LCHF-företrädarna behöver nog granska vad som saluförs i deras namn av okvalificerade personer så att kosten inte råkar i vanrykte ännu mer.
@ Flora:
Jag håller med dig, det blir som att binda ris till sin egen rygg, om man tillåter personer som inte är kvalificerade hålla kurser i LCHF’s namn eller när förespråkare uppmanar folk att inte följa sin läkares rekommendationer.
.@ Annika:
Dom flesta kostprogram och rådgivare på olika viktminskningskurser och center, typ Itrim och viktväktarna, är mycket noga med att man konsulterar sin doktor om man har olika sjukdomar eller om man är gravid. Det är ofta ganska hårda policies med formulär etc man får fylla i för att få delta, uppvisa läkarintyg om man har diabetes mm.
@ 127 Flora:
Vi har ingen chans att kolla allt själva. I så fall måste vi få tips om felaktigheter så att vi kan argumentera emot.
@ susanne brodde:
I vems regi studieförbund gick kursen och vem var ansvarig kurslledare?
@ 128 Annika:
Ingen har patent på LCHF, det går inte att ta patent på en dylik förkortning. Det enda vi kan göra är att fortsätta att informera om vår definition av LCHF.
Om de etablerade tallriksmodellskurserna hänvisar till läkare när det gäller sjukdomar är inget vunnet, eftersom de vanliga läkarna inte har en aning om vilka hälsoskador en kolhydratrik margarinkost åstadkommer. De vet därför inget om hur man ska äta för att bli friskare.
@ Annika Dahlqvist:
Men ditt namn skulle väl kunna vara en garant? Du skulle kunna ha någon slags certifiering, där kurser och de som håller i dem godkändes av dig, där dom som håller i kurserna får kriterier på vad man får säga och inte, hälsoformulär och dokumenterad uppföljning mm. Det blir även ett sätt för dig att få in data och du kan dessutom göra en extra affär av det! : )
@ Annika: ” … jag tycker att det är fel att exprimentera med kosten egen hand om man redan har haft besvär …”
Precis det rådet fick i alla fall jag vid tre läkarkontakter när jag hade gallbesvär under den fettskrämda och fettsnåla perioden av mitt liv. Menar du att dessa läkare agerade fel? Det är ju rätt naturligt att man provar sig fram och utesluter det man inte mår bra av, även när det gäller gallan. Efter övergången till LCHF för 4 år sedan har besvären minskat och numera upphört 🙂
Annika Skrev:
Kanske skulle du läsa #131 en gång till – spesielt de två sista meningarna/setningene 😉
@ Annika:
Hur tänker du egentligen? Hur mycket skall en människa orka?
Hur hade det sett ut om LCHFs företrädare med Annika som plogbil tigit stilla
Dr Annika, Tusen Tack 🙂
Värst vad ni är negativa! Jag kom med ett förslag i all välmening som jag tror skulle kunna ge lite trygghet till dom känner sig tveksamma inför LCHF men som är nyfikna och vill prova på det. Man behöver iofs inte behöver hålla med om är ett bra förslag, men det finns ingen väl anledning till stridigheter på grund av en konstruktiv idé?
Annika har ju varit med och tagit fram kokböcker mm, så varför skulle inte Annika eller andra kunniga läkare eller dietister som har tillräcklig kompetens inom LCHF, kunna stå bakom ett utbildningsmaterial och en slags certifiering som LCHF företrädare med rätt kompetens, exempelvis dietister, nutritionister, läkare och sjuksköterskor får tillgång till? Jag förstår att Annika har mycket att göra, men det finns väl andra kunniga som kan göra grovjobbet, även om Annika (eller någon annan känd läkare) sätter sitt namn och stämpel på det.
Sedan kan man inte förhindra att andra som inte är kompetenta gör LCHF kurser, men om det finns ett utbud av LCHF kurser enligt någon slags certifiering, finns det ju en valmöjlighet och innebär en trygghet för den som väljer en sådan kurs. Ett kvalitetssäkrat utbud av LCHF kurser, tror jag även skulle kunna gynna trovärdigheten och acceptansen för LCHF på en bredare front och övertyga skeptiker inom vården på ett alternativt sätt istället för att LCHF ska vara en fortsatt kontroversiell het potatis, kanske till och med kunna ingå som en delkurs i näringsfysiologernas och dietisternas utbildning på sikt?
@ 136 Annika:
Ett annat problem är att vi LCHF-förespråkare inte har exakt samma åsikt i varje detalj. Det är oenighet om mjölkprodukterna, om matmängden etc. Därför är det svårt att agera rikslikare. ”Eleverna” måste själva välja vilken förespråkare de vill tro på.
Jag brukar skriva att LCHF-definitionen är ”min” eftersom jag var först, men det är alls inte säkert att alla tycker att min definition av begreppet är den rätta.
kostintresserad Skrev:
Anser du att dessa läkare agerade fel?
@ kostintresserad:
Huvudet på spiken, du stod under en läkares vård när du fick dessa råd. Det är en helt annan sak än att exprimentera själv utan någon läkarkontakt och få rådgivning som inkompetenta personer, kanske råka illa ut som Susanne som gjorde ett inlägg tidigare. Otur kan man tycka och det kanske även hade hänt ändå. Men oavsett vad så är det enligt min mening en läkare som ska ställa diagnoser och göra en riskbedömningarna om man är sjuk. Väljer man att inte följa de råd man får, fine, då gör man det på egen risk, men det är inte ok att folk som inte har adekvat utbildning ger råd till sjuka i samband med kurser mm! Om en läkare har sagt att man kan prova olika kost och utvärdera, då är det en annan femma, då är det ju ändå läkaren, i egenskap av legitimerad yrkesutövare, som har ansvaret för det råd han/hon gett.
@ Annika:
Nu är det ju så att läkare ställer fel diagnoser, föreslår äldre människor mediciner som äldre inte bör äta, känner inte till detta https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1316&artikel=4809546 och skriver dagligen ut mediciner med farliga biverkningar etc. Läkare tar bort andra läkares medicin med motiveringen att det är en olämplig medicin för just honom o.s.v..
Som vuxen har man alltid eget ansvar att kritiskt granska, vardera och därefter agera oavsett om det är en läkare på sjukhus, vårdcentral, i en läkarspalt, dietist, kursledare eller medmänniska som man konsulterat.
susanne brodde Skrev:
Du skriver är ju allvarliga saker. Du borde kanske göra en anmälan så att kursansvarig tillika din egen berättelse blir föremål för granskning?
Vilket studieförbund anordnade kursen?
Susanne Brodde har inte hörts av något mer sedan hon skrev sitt inlägg. Det får respekteras. Men det som hon upplevde på kursen ”Bli av med ditt sockersug” våren 2011 är ju såpass allvarligt att det borde utredas Det är inte säkert att det går lika bra?? nästa gång någon råkar ut för något liknande.
Jag har googlat på kurser med liknande namn och kommit fram till att det finns en hel del. Ex. https://femtiosexkilo.se/tjanster/. Ett annat exempel https://www.direktpress.se/enahabo/Bloggar/Ekans-Halsocoach/?pageArchiveId=62901. Finns säkert fler och kommer nog att dyka upp som svampar i regn om man ser att det går att tjäna pengar på detta. Sanering behövs men på vems ansvar.
@ kostintresserad:
Jag håller med om att man har ett eget ansvar att kritiskt granska och givetvis händer det att även läkare ställer fel diagnoser. Skillanden är dock att läkare och andra legitimerade yrkesutövare måste ta ansvar för sina råd och sina beslut på ett helt annat sätt och står under myndighetstillsyn. Läkare kommer alltid att göra misstag ibland och olika läkare gör olika bedömningar, men det är inte ett argument för att det ska vara fritt fram för personer som saknar utbildning att leka doktor.
Annika Skrev:
Det tycks vara ”fritt fram” för utbildade ;).
https://www.dagensmedicin.se/nyheter/lakare-far-ge-ovetenskapliga-rad-i-tv
@ 143 Annika:
Om läkare följer de etablerade direktiven vad gäller kostrekommendationer så behöver de inte ta ansvar för att patienter blir sjuka av råden. Därför är de sämre än LCHF-rådgivare vars råd gör människor friskare.
Men det finns aldrig någon garanti att alla blir helt friska även med LCHF.
@ Annika Dahlqvist:
Jag förstår vad du menar men jag håller inte med dig. Det är farligt att tänka så.
Ponera att du har en person med diabetes typ 1 som har långverkande insulin. han/hon skulle antagligen må bra av en kostomläggning till LCHF, men behöver då troligtvis en dosjustering och trappa ned det långverkande insulinet i takt med att man ändrar kosten och kanske på sikt sätta ut det helt och hållet och bara ha kvar måltidsinsulinet vid behov då och då, vid mer kolhydratrika måltider. Det är ju jättebra om det sker under läkarkontroll! Men om en kostrådgivare som saknar medicinsk kunskap ger denna rådgivning utan att läkaren är inkopplad, kan det bli ödestigert med insulinkoma och kanske dödsfall. Med kanske 60-70 timmars utbildning kan man få en snygg titel som diplomerad eller licencierad kostrådgivare som låter mer än vad det är. Det är därför inte så lätt för sjuka att veta vad alla dessa titlar står för och i vilka händer man är i heller.
Förståelsen för vad som ligger i ens kompetensområde får man först efter en viss erfarenhet. Efter en kort tids utbildning och i början av karriären är det lätt att tro att man kan allt. Det gjorde jag själv under min första praktik på apoteket för många år sedan. När jag sedan lärde mig mer och till slut själv blev handledare och lärare i egenvårdsrådgivning, hade jag bättre koll på i vilka lägen det var ok att ge råd, vilka produkter som var bra och i vilka fall jag skulle skicka personen i fråga till doktorn. Det är därför väldigt besynnerligt att personer som har korta utbildningar med snygga titlar börjar ge sig in på doktorns eller dietisternas områden.
Sedan kan du och andra tycka att många läkare och dietister gör fel, men det är inte anledning till att uppmuntra personer som kanske bara har två månaders utbildning att ge råd åt sjuka. Någonstans måste det finnas en tydlig gräns för inom vilken ram man verkar och ett tydligt ansvar, vilket skiljer sig mellan den legitimerade yrkesutövaren till skillnad mot exempelvis en diplomerad kostrådgivare.
Bättre i så fall lobba för att rekommendationerna utvecklas och ändras och påverka de professioner som verkar inom vården, vilket du också gör på ett framgångsrikt sätt.
@ Annika:
Vad får dig att ponera att en kostrådgivare skulle börja ge en diabetiker T1 kostråd?
Vad får dig att ponera att en diabetiker T1 skulle vända sig till en annan kostrådgivare, än den diabetessköterska han/hon redan har?
@ anhörig:
Jag har surfat en del på nätet och har tyvärr hittat flera sajter där kostrådgivare säger att dom kan hjälpa folk med olika sjukdomar, däribland icke insulinberoende diabetiker. Det här har inget att göra med om man tycker LCHF är bra eller dåligt, utan att oseriösa människor tjänar pengar på folk som gått vilse i matdjungeln. Både kostrådgivare som arbetar med LCHF och andra kostprogram som isodieten mm profilerar sig mot att dom kan själpa folk med ibland rätt komplicerade diagnoser.Prova själv att söka på kostrådgivare diabetes typ 1 så får du se. Dom tar bra betalt också!
Jag hoppas att det inte är så att diabetiker vänder sig till dessa istället för sin läkare eller diabetessköterska, men eftersom det finns ett så stort utbud och reklam riktas mot den gruppen så kan man förmoda att det är på det viset. Kanske är det så att dom själva fått upp ögonen för LCHF eller andra kostprogram, men inte får stöd av sin läkare och då letar sig till andra ställen. Då kanske titlar som lic. kostrådgivare kan låta som att man vänt sig till en person med många års utbildning och erfarenhet, fast det egentligen handlar om kanske 60-100 timmar utbildning. En del skriver till och med att man ska ta med sig utdrag från journaler mm från sin läkare för bedömning och tar kanske 1000kr/timmen för ett besök. Det är skamligt.
Diebetes typ 1 var för övrigt bara ett av många exempel, även inflammatoriska sjukdomar som kan vara ett mycket komplext område är ett annat. Exempelvis inflammatoriska tarmsjukdomar där det beror mycket på var i tarmen inflammationen sitter, vilken typ av tarmsjukdom det är, om man är mitt i ett skov eller inte, om man har blivit tarmopererad och kanske tar upp mindre näring osv.
Det är jättebra kostrådgivare, så länge som dom håller sig till friskvård och förebyggande hälsovård. Helt ok att ge kostråd åt dom som bara vill leva sundare, överviktiga och möjligen dom som har icke insulinberoende diabetes och måttligt förhöjt blodtryck, men där drar jag gränsen.
Jag tror att det är ytterst viktigt för LCHF som koncept att man inte uppmuntrar folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka, det binder bara ris till sin egen rygg och LCHF riskerar att tappa i trovärdighet och få mindre acceptans.
@ Annika:
Känner du till någon LCHF företrädare som ”uppmuntrar folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka”?
@ anhörig:
Här är hela meningen igen. Läs den igen och svara på vad det är du inte håller med om istället för att citera halva meningen och plocka ur saker från sin kontext!
”Jag tror att det är ytterst viktigt för LCHF som koncept att man inte uppmuntrar folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka, det binder bara ris till sin egen rygg och LCHF riskerar att tappa i trovärdighet och få mindre acceptans.
@ Annika:
Att LCHF uppfattas som ett ”hot” snarare än en möjlighet av dietister för att hjälpa människor till hälsa är egentligen inte så konstigt.
LCHF är ju definitionsmässigt trots allt på direkt kollisionskurs med vad alla dagens dietister (egentligen utan undantag) fått lära sig som ABC på skolbänken – dvs att det är fettet som skall demoniseras för att det gör dig fet och speciellt då det mättade fettet som dessutom gör dig hjärtsjuk och detta strider faktiskt mot all naturvetenskap som jag har förstått denna. Att mättat fett är farligt är i mina ögen helt enkelt en religiös dogm, nonsens, och ingenting annat. Mättat fett är faktiskt något av det mest hälsosamma vi hjärtsjuka kan stoppa i oss medan fleromättade fetter borde förses med varningstext. (T.ex. Am J Clin Nutr. 2004 )
Och när det gäller ”de nyttiga kolhydraterna” ser jag som du känner till dessa mer som ett mer eller mindre beroendeframkallande och långsamt verkande ”gift” eftersom det sänker vårt immunförsvar och för diabetiker utgör de dessutom ett omedelbart dödligt gift de nu inte tar motgift i form av insulin.
När man som jag (och du?) helt plötsligt inser att dagens kostråd till stor del är en bluff av religiös natur så är det förstås lätt att också helt tappa förtroendet för hälsovården och söka sig till olika ”lycksökare” som pekar åt motsatt håll.
Jag är verkligen inte mycket för oseriösa charlataner som försöker tjäna pengar på sjuka desperata människor men jag är inte heller någon anhängare av läkemedelbolagen som gör samma sak men i en oändligt mycket mer sofistikerad och lönsam verksamhet där läkarkåren utgör en slags ”gisslan” som läkemedelsbolagen förlängda arm.
@ Annika:
VEM i allsin dar skulle kunna ha intresse av att ”uppmuntra folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka, det binder bara ris till sin egen rygg och LCHF riskerar att tappa i trovärdighet och få mindre acceptans”?.
@ Professor Göran:
Jag går inte så långt som att jag säger att dagens kostråd är bluff men är heller inte negativ till LCHF, utan är mer ”grå” i min uppfattningen om att olika människor kan må bra av olika kost. Det har vi pratat om förut, så det behöver vi kanske inte gå in på igen. Där tycker vi lite olika helt enkelt: ).
Instämmer dock i att viljan att ta till sig nya rön och nyfikenheten hos läkare och dietister mm, borde vara större när så många människor säger sig ha blivit hjälpta av LCHF. Mycket tråkigt att det ska ligga så mycket prestige bakom och att det är viktigare att ”ha rätt” än att lyssna och ta till sig av argument och nya rön och även ha mer av det i utbildningarna.
Oavsett vad man tycker om läkemedelsbolagen och läkarkåren, vilket vi också har olika åsikter om, så är det inget som jag anser rättfärdigar personer utan medicinsk utbildning, med endast ett par månaders kurs inom kosthållning att ge råd till sjuka. Det skulle vara samma sak som att säga att många byggfirmor med behöriga hantverkare är minsann också oseriösa, därför kan man lika gärna låta vem som helst dra om elen i huset. Det tycker jag är fel väg att gå och ett farligt resonemang. Hellre lobba och verka för att nya rön antas av professionella och legitimerade yrkesutövare istället.
@ Annika, Bortse från kommentar 153. Det strulade till sig 🙂
VEM i allsin dar skulle kunna ha intresse av att ”uppmuntra folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka”?
Jag tycker att det verkar högst osannolikt att någon skulle vilja uppmuntra till dylikt beteende.
@ anhörig:
Det undrar jag också? Med tanke på dom motargument jag får på mina inlägg, när jag hävdar att jag tycker att det är fel att personer utan medicinsk utbildning riktar sig mot kostrådgivning åt sjuka, blir jag lite orolig.
:
Annika Skrev:
Som sagt tycker jag att det verkar högst osannolikt att någon människa skulle vilja uppmuntra folk som saknar utbildning att ta dyrt betalt för konsultationer och kurser med kostråd till sjuka!
Tidigare nämnde du diabetiker. Personer med diabetes har via välutbildade läkare och sjuksköterskor blivit ordentligt informerade om att de bär på en allvarlig sjukdom. Risken att de på eget bevåg skulle utsätta sig för okontrollerade kostexperiment utanför ramen för diabetesvårdens kostrekommendationer är i praktiken obefintlig.
Eftersom Socialstyrelsen har godkänt lågkolhydratkost för behandling av patienter med diabetes T2 så skulle eventuell risk att patienten kontaktade oseriösa kostrådgivare undanröjas helt om man inom diabetesvården följde Socialstyrelsens riktlinjer och erbjöd LCHF som alternativ samt adekvat hjälp vid en eventuell kostomläggning till LCHF.
@ anhörig:
Tidigare nämnde du diabetiker. Personer med diabetes har via välutbildade läkare och sjuksköterskor blivit ordentligt informerade om att de bär på en allvarlig sjukdom. Risken att de på eget bevåg skulle utsätta sig för okontrollerade kostexperiment utanför ramen för diabetesvårdens kostrekommendationer är i praktiken obefintlig.
Jag tror att du har fel. Med tanke på hur kostrådgivare med olika kostinriktningar profilerar sig mot diabetiker och personer med andra sjukdomar och att antalet aktörer verkar öka, indikerar det att det finns ett behov att fylla. Det behovet måste mötas på rätt sätt så att inte oseriösa aktörer får en marknad.
Eftersom Socialstyrelsen har godkänt lågkolhydratkost för behandling av patienter med diabetes T2 så skulle eventuell risk att patienten kontaktade oseriösa kostrådgivare undanröjas helt om man inom diabetesvården följde Socialstyrelsens riktlinjer och erbjöd LCHF som alternativ samt adekvat hjälp vid en eventuell kostomläggning till LCHF.
Absolut!
@ Annika, ” Med tanke på hur kostrådgivare med olika kostinriktningar profilerar sig mot diabetiker och personer med andra sjukdomar och att antalet aktörer verkar öka, indikerar det att det finns ett behov att fylla. Det behovet måste mötas på rätt sätt så att inte oseriösa aktörer får en marknad”
Att detta
https://www.dagensmedicin.se/nyheter/lakare-far-ge-ovetenskapliga-rad-i-tv
får förekomma – och vi har under den sedan många år tillbaka pågående kostdebatte sett åtskilliga exempel – är förödande för moralen. Att medicinskt utbildade experter får ge ovetenskapliga råd i massmedia är betydligt farligare än en enstaka / eventuell oseriös kostrådgivare 😉
@ kostintresserad:
Artikeln tar upp att det finns en lucka i Socialstyrelsen tillsyn av vårdpersonal när det gäller råd som ges via media, vilket givetvis inte är bra. Huruvida det finns åtskilliga exempel på att legitimerad vårdpersonal ger råd i media som står i strid med vetenskap och beprövad erfarenhet tar inte artikeln upp, det får stå för dig men det förekommer säkert. Det finns givetvis oseriösa och okunniga människor inom vården precis som i andra yrken, men jag förstår inte varför det ska vara ett motargument för att förminska problemet med att outbildade personer verkar inom sjukvårdens område? Problemet blir väl inte mindre av att vårdpersonal också gör fel?
I artikeln framgår det ju även tydligt att det åligger vårdpersonalen att följa vetenskap och beprövad erfarenhet vid direkt behandling av sjuka och Socialstyrelsen har möjlighet att agera. För dom som inte står under Socialstyrelsens tillsyn är det svårare att utöva kontroll. Utan utbildning kan man ju kalla sig nästan för vad som helst, bara man inte använder en skyddad yrkestitel, så det kan vara vilseledande för sjuka som konsulterar dessa personer.
Så vad har denna artikel, om Socialstyrelsens begränsningar att utöva tillsyn för vad läkare säger i media, att göra med det problem som jag belyser? Dvs att personer som saknar kompetens och behörighet och som därmed står helt och hållet utanför Socialstyrelsens möjlighet att utöva tillsyn, ger indviduella råd till sjuka efter personlig konsultation?
@ Annika:
Tvåtusentalets kostintresserade konsumenter, patienter och anhöriga är långt ifrån lika lättlurade som nittonhundratalets. Tvärtom! De flesta vet, inte minst av egen erfarenhet, att utbildning inte är någon garanti för seriöst engagemang och agerande. De vet också att många läkare, dietister och annan medicinsk utbildad personal går i pillertrillarindustrins ledband. De vet att det gammal kunskap om vilken kosthållning som fungerade bäst för diabetiker innan insulinet upptäcktes av någon outgrundlig anledning har ”glömts bort”, nämligen kunskapen om att lågkolhydratkost – med eller utan insulin – är A och O i sammanhanget. Inte minst är fler och fler mycket väl medvetna om att intensiv verksamhet för att försöka återta herraväldet för att få tillbaka makten pågår på olika plan och i olika sammanhang.
https://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412216
Det är enormt tråkigt att bristande kunskap, desinformation, forskningsfusk, jäv, lobbyism, girighet och cynism nu bäddar för oseriösa egenföretagare. Dock, eftersom dagens kostintresserade konsumenter, patienter och anhöriga tack vare Internet, denna viktiga mötesplats för kunskaps- och tankeutbyte, inte på långa vägar är lika lättlurade som gårdagens, finns det trots allt gott hopp.
Här är bara en i raden av nordiska seriösa läkare
https://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412283&r=1
Och här en av många numera insulinfria diabetiker
https://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9172412267&r=1
@ Annika: ”Så vad har denna artikel, om Socialstyrelsens begränsningar att utöva tillsyn för vad läkare säger i media, att göra med det problem som jag belyser?”
Att medicinskt utbildade experter får ge ovetenskapliga råd i massmedia är betydligt farligare än en enstaka / eventuell oseriös kostrådgivare!
@ 146 Annika:
Här är det ju du som ger oprofessionella råd till t1-diabetiker!
Jag anser inte att t1d ska sluta med sitt långverkande insulin. Det är basinsulinet som de har brist på iom att deras insulinproducerande betaceller inte fungerar som de ska. De får ställa in sin dos av långverkande insulin efter behovet när de minskar på kolhydratintaget. När de då inte äter kolhydrater vid måltiden är det det kortverkande insulinet som de kan dra ner på mera, och kanske sluta helt med, om det går.
Jag har svårt att tänka mig att någon LCHF-kostrådgivare utan medicinsk kompetens ger råd om insulinbehandling av typ 1 diabetiker. Eller?
@ 148 Annika:
Det är icke insulinbehandlade diabetiker som kostrådgivare utan medicinsk kompetens kan ge råd till. Det är insulindosering de inte bör ge råd om. Detta inkluderar även dietister, men de ger vad jag har förstått ofta råd om insulindosering.
@ Annika Dahlqvist:
Hur kan du få det till att jag givit oprofessionella råd till någon diabetiker? Det är befängt att du påstår det. Till vem har jag givit råd?! Det enda jag har gjort är att jag med ett teoretiskt resonemang försökte belysa att det kan gå illa om man följer kostråd från icke medicinsk utbildade personer, om man inte samtidigt stämmer av och trappar ned insulinet med sin doktor, om blodsockret faller och man har en fast insulindos baserad på den tidigare kosten. Jag är väl knappast ensam om att föra teoretiska resonemang och exemplifiera saker på denna blogg, och det är definitivt inte samma sak som att ge råd till någon? Jag använder dessutom oftast ord som ”troligtvis” och ”förmodar” när jag argumenterar om saker som ligger utanför min kompetens, för att vara noga med att det jag säger inte skulle låta som ett kategoriskt påstående, utan just resonemang!
Jag vill poängtera jag har INTE gett varken medicinska råd eller kostråd till någon diabetiker och skulle inte få för nog att göra det heller, det ligger utanför mitt kompetensområde. Det enda råd jag gett, är att man ska kolla med sin doktor när man är sjuk!
Jag har börjat följa denna blogg och engagera mig för att jag är intresserad och vill lära mig mer, och är positiv till mycket men ifrågasätter även saker ibland. Tyvärr tycker jag att det alltför ofta på denna blogg handlar om att alla måste hålla med om allt, annars blir man betraktad som en ”fiende” till hela LCHF konceptet. Du och andra som redan är övertygade om att LCHF är bäst i alla avseenden, finns det inte ett värde i att inte bara dom som inte enbart är odelat positiva engagerar sig och att bloggen inte bara blir en plattform för dom som redan är frälsta? När även du som pionjär och redaktör för bloggen nu som ett slag under bältet påstår att jag skulle ha gett oprofessionella råd, blir jag riktigt besviken. Det ger mig negativ energi istället och jag funderar på att ge upp mitt engagemang för detta.
Annika Skrev:
Det faktum att Socialstyrelsen har godkänt lågkolhydratkost för behandling av patienter med diabetes T2 och att personal inom diabetesvården INTE följer Socialstyrelsens riktlinjer och erbjuder sina patienter LCHF som alternativ inklusive uppföljning och adekvat hjälp till självkontroll vid en eventuell kostomläggning till LCHF tycker jag är extremt allvarligt och anledning till stor oro!
Det visar nämligen att medicinskt utbildad personal inte är uppdaterad vare sig när det gäller Socialstyrelsens beslut och riktlinjer eller när det gäller modern forskning. Konsekvenserna av detta blir i förlängningen förödande för tusentals människor medan läkemedelsindustrin tjänar pengar på att sjuka människor inte får ett schyst omhändertagande 😉
@ Annika:
”Tyvärr tycker jag att det alltför ofta på denna blogg handlar om att alla måste hålla med om allt …”
Vad är nu detta för svammel? Vem har någonsin påstått att alla måste hålla med om allt?
@ Annika,
Synonymer till ”troligtvis” är bl.a. ”av allt att döma” samt ”med ganska hög sannolikhet”.
Visst sjutton är det en anvisning på hur en medicinsk uppföljning i det här fallet borde gå till.
Ta det som en lärdom att inte slarva med orden i stället för att bli irriterad och komma med bortförklaringar. Detta sagt i all i all välmening 🙂
@ anhörig:@ Annika Dahlqvist:
Man bör i sammanhanget att nämna att även tidigare kostråd står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, så det är upp till varje läkare, dietist tillsammans med sin patient att göra den bedömningen. Socialstyrelsen slår även fast att det är viktigt med noggrann uppföljning av patienterna då LCHF är nytt och det inte finns så mycket dokumentation än.
Sedan gällde mitt invändning inte kostråd av överviktiga och personer med diabetes typ 2, utan folk med allvarligare sjukdomar som dessutom ligger utanför Socialsyrelsens beslut. Jag skrev till och med att jag tyckte att övervikt och diabetes typ 2 samt personer med måttligt förhöjt blodtryck kunde förmodligen kan betraktas som ”friska” och kunna få LCHF kostråd även utanför vården. Min invändning handlar att man måste dra gränsen någonstans för vad som betraktas som kostråd till ”friska resp. sjuka” även om det finns gråzoner samt vem som bör ge dessa råd.
Oavsett om man är av den uppfattningen att läkare gör fel bedömning eller inte,legitimerar det inte att outbildade kostrådgivare ger LCHF råd till personer med diverse sjukdomar som exempelvis diabetes typ 1 och inflammatoriska sjukdomar. Jag håller heller inte med dr Annika om att det är ok för dem utan medicinsk kompetens att ge dessa kostråd, bara de inte ger råd om medicindoseringen. Kosten hänger så nära ihop med sjukdomen och läkemedlen, så läkaren/diabetesköterskan bör absolut involveras.
För mig är det samma sak som att låta en icke behörig elektriker dra om elen i huset, med motiveringen att det finns många firmor med behöriga hantverkare som gör ett dåligt jobb. Då tycker jag att det är bättre att sanera marknaden, både från oseriösa behöriga aktörer och från icke behöriga, och öka standarden inom branschen istället. När det gäller LCHF skulle det innebära att lobba mer mot vården och främja för att öka kunskapen hos professionella yrkesutövare. Läkare, dietister, nutritionister, istället för att legitimera att outbildade kostrådivare tar dyrt betalt för konsultationer av sjuka. Men det är väl bara konstatera att dr Annika och jag tycker olika om det.
Det är ofta en viss tröghet och startsträcka när det kommer nya rön, i synnerhet om de är banbrytande. Det kan ta tid att lära gamla hundar att sitta och många avvaktar och är kritiska. Det är är i viss mån även en naturlig process när nya riktlinjer kommer, även om en del av kritiken mot dr Annika och LCHF från vissa håll gått för långt, en del mycket elaka röster på ett oacceptabelt sätt. Sedan tror jag inte att allt motstånd behöver betyda att man är negativ. Det kommer nya rön hela tiden inom olika områden som vårdpersonalen ska hålla sig a jour med, så tidsbrist för kompetensutveckling och uppföljning av patienterna, tror jag också kan vara en faktor att LCHF inte fått större genomslag än. Men nu känns det ändå som om fler och fler inom vården får mer acceptans för LCHF på det man hör och läser, vet dock inte hur det ser ut i praktiken.
@ Annika
” …istället för att legitimera att outbildade kostrådivare tar dyrt betalt för konsultationer av sjuka …”
Återigen VEM legitimerar detta?.
@ 1940:
Nej nu får du ta och ge dig.
Det är verkligen tråkigt att inte samma spelregler ska gälla för mig som andra på denna blogg. En del av er som erfarit att det förekommer härskartekniker och mobbning mot LCHF anhängare, borde städa för sin egen dörr.
Är jag ensam om att föra den typen av resonemang på denna blogg i syfte att hålla en debatt och utbyta kunskap? Sedan när blev en frågeställning och teoretiskt exempel som dessutom var direkt ställd till dr Annika, oprofessionell rådgivning?
@ Annika:
Så här skriver du: ”Ponera att du har en person med diabetes typ 1 som har långverkande insulin. han/hon skulle antagligen må bra av en kostomläggning till LCHF, men behöver då troligtvis en dosjustering och trappa ned det långverkande insulinet i takt med att man ändrar kosten och kanske på sikt sätta ut det helt och hållet och bara ha kvar måltidsinsulinet vid behov då och då, vid mer kolhydratrika måltider”
Jag tolkar detta som att du exemplifierar hur en medicinsk uppföljning ”med ganska hög sannolikhet” bör gå till när en diabetiker T1 gör en kostomläggning till LCHF.
Jag är en vetgirig och kostintresserad sjuttioplusårig (f. 1940) nybörjade som inte tänker ge mig för att jag blir uppmanad att ge mig i mitt kunskapssökande av en irriterad ”Annika” även om det känns tråkigt att bli så snorkigt bemött. Inte nog med att detta, du svamlar ju också när du säger: ”Tyvärr tycker jag att det alltför ofta på denna blogg handlar om att alla måste hålla med om allt …”
Vem har någonsin påstått att alla måste hålla med om allt?
@ anhörig:
Jag har redan svarat på den frågan. Det är ju det som ingen vill svara på rakt ut. Jag skrev ett inlägg mot bakrund av att en person fått komplikationer av kostråd där jag ville framhålla att jag tycker det är VIKTIGT att outbildade och oseriösa inte får utrymme på marknaden med kostråd till sjuka. Bemötandet på det från dig och flera andra, är att det är värre när läkarna agerar oprofessionellt, vilket givetvis inte heller är ok, men en annan fråga. Jag tycker att det är att förminska frågeställningen att bemöta ett problem med ett annat problem.
@ Annika:
Har du någon uppfattning om vem eller vilka det skulle kunna vara? Det är ju du som återkommer med detta budskap gång på gång.
Att bortse från att ”medicinskt utbildad personal inte är uppdaterad vare sig när det gäller Socialstyrelsens beslut och riktlinjer eller när det gäller modern forskning. Konsekvenserna av detta blir i förlängningen förödande för tusentals människor medan läkemedelsindustrin tjänar pengar på att sjuka människor inte får ett schyst omhändertagande” men oror sig för eventuellt oseriösa kostrådgivare känns lite som att sila mygg och svälja elefanter.
Det är nödvändigt att ”man” tar itu lika kraftigt med bådadera. En icke uppdaterad medicinskt utbildad personal bäddar ju för eventuellt oseriösa kostrådgivare.
@ 1940:
Men snälla nån, det var ett resonemang med ett teoretiskt exempel och ett direkt svar på dr Annikas inlägg, inget råd! Att diskutera fallbeskrivningar och exempel kan aldrig bli ett råd och det är det många som gör på bloggen. Ska inte samma spelregler gälla för mig som för andra?
Ett råd hade varit om jag svarat på en fråga från en diabetiker och/eller gett ett nedtrappningsschema och kostråd.
Och ja, jag förebehåller mig rätten att bli upprörd när du kommer med falska beskyllningar. Jag anser också att när man framför invändningar på denna blogg, oavsett hur saklig den är, finns det många som bemöter det på ett mycket respektlöst sätt. Som exempelvis denna vändning, att en argumentation helt plötsligt blir till ett patientråd. Allt jag resonerat kring blir oviktigt och fokus läggs på huruvida en mening ska tolkas!
Jag vet inte om det kan bero på att matdebatten blivit så infekterad, (bla pga hur dr Annika själv blivit illa behandlad) och att det inte finns någon tolerans och utrymme för en vettig diskussion längre, utan bara pajkastning och krigföring. Mycket tråkigt tycker jag och absolut inte konstruktivt, vare sig för mig, dig eller dialogen om LCHF.
@ Annika:
Jag beskriver hur jag uppfattade ditt exempel med åtföljande anvisning om hur uppföljning av en typ ett diabetikers kostomläggning bör gå till.
Hittills har du undvikit att svara på min ställda fråga ang ditt påstående att ”alla måste hålla med om allt här på bloggen?.
Nu ser jag fram mot att du presenterar ett namn. Vem påstår att alla måste hålla med om allt 😉
@ 1940:
Så här skrev jag:
Tyvärr tycker jag att det alltför ofta på denna blogg handlar om att alla måste hålla med om allt, annars blir man betraktad som en ”fiende” till hela LCHF konceptet.
Med det menar jag att man får respektlösa påhopp om man råkat yttra något som bara kan uppfattas som minsta kritik mot LCHF konceptet, åtminstone är det min erfarenhet.
Ett exempel på det är just den mobbing jag blir utsatt för just nu. En frågeställning med en fallbeskrivning som varken tar upp några praktiska doseringar, blodsockervärden, kostanvisningar mm blir till att jag skulle ha gett oprofesionella råd (som dr Annika uttrycker det) eller anvisningar som är det ordet du använder? Med andra ord det jag skrev är helt värdelös information för att kunna användas i någon praxis.
Det är massor av männsikor som tar upp exempel på dylikt sätt och det är bara dumheter att förväxla ett sådant inlägg med att det skulle handla om att ge råd eller anvisningar heller för den delen.
Ett annat exempelv var häromdagen, när jag skrev några positiva rader om mina erfarenheter från forskningsvärlden och läkemedelsindutrin, en bransch som jag arbetat i många år. Fick många påhopp för det, bland annat kallad feg för att jag bara undertecknar med mig mitt förnamn (vilket typ 75% av alla här gör, en del inte ens med förnamn) och att jag som anonym skulle företräda etablissemanget, fastän personen i fråga inte hade någon aning om vad jag arbetar med eller vad mina intentioner är.
Det tredje är att när man skriver ett lång nyanserat inlägg som belyser olika aspekter, fördelar och nackdelar mm och försöker för ett resonemang kring en helhet, så är det ofta någon som istället för att komma med konstruktiva argument, citerar en mening eller kanske inte ens en hel mening av det man skrivit och kommer med en motfråga enbart på något taget ur sin kontext, vilket enligt min mening saboterar diskussionen helt och hållet och det blir viktigare att hävda sig än att argumentera i sak.
Dr. Annika Dahlqvist har väldigt svårt att tåla att någon ifrågasätter LCHF-kosten. Där har vi ett exempel på att ”alla måste hålla med om allt” på den här bloggen. Hon har ex. ännu inte tagit avstånd från kursledare som ger råd till gallstenspatienter. Det skulle vara intressant att få ett uttömmande svar från dr. Dahlqvist huruvida hon anser att det är OK för den som har gallsten att äta fett i stora mängder.
@ Annika:
Problemet för dig är att du gått ut med att du arbetat inom läkemedelsindustrin. Därmed betraktas du som en svuren fiende till de som skriver på bloggen och måste nedgöras.
OT tillika en trevlig nyhet. Idag släpps ytterligare en söndagsbilaga med LCHF. Tanken är tydligen att Expressen skall återkomma med stora LCHF bilagor regelbundet framöver. Härligt! Vi får hoppas att trenden håller i sig 🙂
Tack modiga dr Annika för allt fantastiskt arbete du gjort genom åren och fortfarande gör..
@Annika
Du kommer in i debatten i # 49 och börjar med att säga att ”det är dags att nyansera debatten kring mat” varefter du snabbt övergår till att anmärka på att många LCHF anhängare för att ha svårt att ta till sig miljö- och hälsoargument från oliktänkande och vänder dig till dr Annika, som du anser vara lika onyanserad som sina motståndare i matdebatten och gärna mörkar de negativa effekterna av LCHF och att dr Annikas beter sig oetiskt.
Var och en som är intresserad kan ju följa kommentarerna och därmed bilda sig en uppfattning om vem som är nyanserad, vem som kommer med personliga påhopp och vem som kommer med lugn och saklig information. Min egen uppfattning är att när dr Annika fortsätter att lämna saklig information slår du fast att ”hon missförstår dig” samtidigt som du levererar du – budskap med provocerande innehåll och anklagelser. När jag påminner jag dig om att dr Dahlqvist arbetar inom sjukvården och att hennes kostrekommendationer är godkända av Socialstyrelsen fastslår du att även ”jag gör mitt bästa för att missförstå dig” samtidigt som du fortsätter att önska dig en konstruktiv debatt. Du påstår att du är ”genuint intresserad” och jag att en ”genuint intresserad” person knappast väljer att förolämpa bloggvärden på det sätt som du gör och samtidigt kräva en seriös debatt av övriga debattörer!
Den fortsatta debatten böljar fram och tillbaka. Professor Görans inlägg är som alltid balanserade och nyanserade. Nu är vi framme i ett skede där du är missnöjd med att det saknas förståelse för att du vill föra in konstruktiv kritik och samtidigt missnöjd med att vissa inte skriver längre sammanhållande kommentarer utan endast tar upp en enstaka fråga som hen vill ha belyst. Har jag fattat rätt att du vill förbehålla dig rätten att själv få ifrågasätta på ditt sätt och samtidigt styra andra till längre och utförligare kommentarer? I så fall håller inte med dig utan tycker att att det måste få finnas utrymme både för långa kommentarer samtidigt som den som vill måste få möjlighet till att få en specifik fråga belyst.
Just nu anser du dig vara mobbad. Någon mobbning är det inte frågan om för närvarande i den här debatten, möjligen språkförbistring. Med tanke på hur du inledde din medverkan under det här spåret tycker jag att du skall ta och tagga ner när det gäller anklagelser om mobbning och krav på andra. Själv tror jag på en fortsatt saklig debatt eftersom alla genuint intresserade personer brukar sträva åt det hållet. Vi är alla här för att lära av varandra.
Tack dr Annika för att du fortsätter att låta oss träffas på denna viktiga mötespllats. Du är all heder och respekt värd 🙂
Intressant att just denna tråd om bukspottskörtelinflammation växt så långt över de vanliga proportioner här på Annikas blogg och det är rimligt att anta att det finns någon anledning till detta faktum . Det är knappast någon märkligt att en kost som förespråkar så lite kolhydrater som möjligt står i direkt konflikt med de officiella kostråden som är förment nyttiga för vår hälsa och som dessutom påstås vara vetenskapliga. Enligt dessa råd ska vi minimera mängden fett i vår kost och speciellt då det mättade. Det sorgliga med detta sakernas tillstånd med dessa kostråd där fett och kolesterol demoniseras är att det inte finns något som jag skulle vilja kalla vetenskapligt underlag trots ivriga påståenden att det finns ”hur många vetenskapliga undersökningar som helst”. Det handlar därför i mina ögon här istället om en ”religion” och i alla sådana försvarar man förstås alla grundläggande dogmer in absurdum.
Även om det är otrevligt så måste man faktiskt erkänna att det råder en antagonism mellan dessa ståndpunkter av den enkla anledningen att de bara inte går att förlika två diametralt olika ståndpunkter med varandra hur än Annika försöker. (För detta krävs faktiskt en Hegelian) Minimerar man fettet maximerar man också kolhydraterna och tvärtom.
Annika gillar inte att jag använder ordet ”gift” om kolhydrater. Det är förstås ett ”otrevligt” ord som kan få folk att ta avstånd från LCHF av känslomässiga skäl. Faktum är dock att väldigt många av dem som tar bort detta ”gift” ur sin kost helt plötsligt blir ”friska”. För mig är detta ett vetenskapligt faktum för att det helt enkelt stämmer med verkligheten även om de som inte gillar denna verklighet här gärna vill håna oss som ”tillfrisknat” som en skara religiösa ”Anekdoter”. Man kan ju då undra om ”gift” är en bra beteckning på ett ämne som när man slutar distribuera det till människor gör att de just tillfrisknar. (Med tanke på Annikas bakgrund så är hon ju troligen expert och kan kanske komma på en bättre beteckning på ett sådan ämne. Att det finns människor som på samma sätt som med kolhydrater tål en hel del alkohol utan att bli sjuka skulle förstås kunna vara ett argument för att det är fel att använda beteckning ”gift” både om alkohol och kolhydrater.
Som sagt råder det tyvärr en antagonism mellan den officiella kostlinjen och LCHF hur mycket vi än skulle vilja sudda över detta faktum och tillhör man nu dem som vill försvara den officiella kostlinjen och förlöjliga oss LCHFare så letar man då förstås med ljus och lykta efter händelser som kan kasta minsta skugga över LCHF och här har vi under åren hört en hel del. Det ligger liksom i saken natur. Du blir fet av fett! Du blir dum i huvudet! Det är en ensidig kost! Ja det finns en hel del varianter. För mig är detta dock infantila påhopp även om de kommer från ”respekterade professorer”. Som naturvetare med vurm för vetenskapsteori vill jag helst gråta när jag konstaterar sådant trams från folk som borde vara mer pålästa.
Det här med fett, galla och LCHF är dock av en helt annan kaliber än de infantila påhoppen när det gäller att hitta LCHFs ”svaga” punkter och det är väl därför denna tråd aldrig verkar vilja ta slut. Här finns nämligen en logik som man eventuellt kan ”vrida till”. Om man ätit fettsnålt i många år så har knappast gallblåsan varit den mest aktiva delen av matsmältningssystem för att uttrycka det milt och om man tror att det finns något i vår fysiologi som kalla homeostas så tror vi också att kroppen med tiden har anpassat sig till denna vår officiella kost genom att låta denna del av kroppen vila i frid och då möjligen med ett antal kristalliserad gallstenar.
Om vi då helt plötsligt radikalt ändrar våra matvanor så att vi istället har mycket fett i maten så är det rimligt att tro att saker kan ändras snabbt. Själv tog det mig några månader innan kroppen hade anpassat sig ordentligt till strikt LCHF och då förstått att den nu helt plötsligt hade fått en hel del mer nyttiga näringsämnen att ta hand om och framför allt väldigt lite ”gift”. Bacon och ägg och tre koppar kaffe gjorde knappast system trögt så där på morgonen.
Om man har problem med gallstenar så kan man möjligen tro att det kan vara förnuftigt att på samma sätt som med en nedfrusen bil inte dra på full gas direkt. Motorer brukar inte må bra av detta.
För övrigt tycker jag inte att det är något fel i försvara de officiella råden om man nu tror på dem så ovetenskapliga de nu än råkar vara. Alla människor har rätt till sin tro. Problemet är om man samtidigt har denna tro och även vill försvara en vetenskaplig kostlinje som LCHF. Det går helt enkelt inte!
Själv tror jag att man faktiskt måste välja mellan tro och vetenskap – det är min tro 🙂
@ Sofia:
Ja det stämmer att jag använde olyckliga ordval och en onödigt hård ton initialt, i synnerhet inlägg 49. Jag har redan bett om ursäkt för det en gång och om inte det gått fram till dr Annika så gör jag det gärna igen. Jag hade precis genomgått ett svårt gallstensanfall som jag förklarade och blev upprörd över kostråden, naturligtvis är det inte ok, varken för mig eller någon annan att bete sig respektlöst och låta det gå ut över någon andra för att man mår dåligt, men det var så det var.
Att du tar upp det igen blir jag förvånad över, eftersom det var tack vare dig jag gick tillbaka och kollade vad jag faktiskt hade skrivit, rannsakade mig själv och bad Annika om ursäkt. Du skrev själv att du tyckte det var bra att jag gjorde det och vi önskade varandra trevlig helg och jag trodde att saken var utagerad. Därför tycker jag att det både är onödigt och konfliktsökande att du går tillbaka och leta upp ett inlägg som du själv vet att jag bett om ursäkt för och drar upp det igen.
Nu gör du något slags hopkok och refererar till delar av inlägg blandat med egna tolkningar, lägger till och drar ifrån, och på ett mycket olyckligt sätt som inte alls speglar mina åsikter utan dina egna tolkningar av valda delar av det jag sagt.
Jag tolkar det som att jag förbrukat min rätt att tycka och tänka och bli bemött med respekt av andra på denna blogg pga tidigare ogenomtänkt inlägg, som jag dessutom redan bett om ursäkt för? Det här får därför bli mitt sista, iallafall på ett tag. Jag vill inte ägna en massa negativ energi på att kriga och jag känner bara att detta blir destruktivt och kontraproduktivt för min del.
@ 174 Annika:
Detta att du skriver att en T1-diabetiker sannolikt ska trappa ut det långverkande insulinet helt och bara ta måltidsinsulin ibland vid behov, skulle kunna tyda på ett råd att t1d ska göra så. Särskilt känsligt är det att du skriver under med ”Annika” vilket gör att personer skulle kunna tro att det är jag som har skrivit det.
Jag tycker att du bör iaktta en större försiktighet med vad du skriver på min blogg, så att du inte skadar sjuka människkor.
@ Annika:
Jag anser att du kraftigt överskred gränsen när du påstod att du är utsatt mobbning under detta dr Dahlqvists inlägg och tyckte att du kunde behöva en påminnelse om dina egna skriverier. Min kommentar kunde givetvis ha utformats på ett annat och mer professionellt sätt. Tack för kritiken! Jag tar den på allvar och lovar att tänka mig för nästa gång.
Rätt eller fel är min spontana tolkning av ditt beslut att lämna debatten i det här skedet att du passar på tillfället och kör med en liten ”snyfthistoria” där jag blir lite av en syndabock, den som slutligen bär skulden till ditt beslut, vilket jag självklart varken håller med om eller far illa av. Den visan har vi hört förr.
Själv tänker jag fortsätta att följa dr Annikas fantastiskt lärorika och spännande LCHF blogg. Återigen, detta är en mycket viktig mötesplats för kunskaps- och tankeutbyte. På många plan