Cancer som en ämnesomsättningssjukdom

Cancerforskaren, professor Thomas Seyfried höll en föreläsning om cancer vid Ancestral Health Symposium vid Harvard Law School 2012(?).
Dr Georgia Ede sammanfattade texten i 4 kapitel.  (En You Tube-film av henne)
Sven Erik Nordin har tolkat hennes texter till svenska:
(Om ni vill beställa textorginalet från Sven Erik kan ni maila honom på sevenerik44(a)yahoo.se)

Cancer som en ”ämnesomsättningssjukdom” – del 1

 Artiklarna skrivna av Dr Georgia Ede (översättning S E Nordin)

Thomas Seyfried PhD, en hjärncancerforskare med över 25 års erfarenhet inom området, gav en banbrytande presentation om cancer på Ancestral Health Symposium, som hölls vid Harvard Law School i augusti. De tre viktigaste punkterna i hans tal var:

1. Cancer orsakas inte av genetiska mutationer
2. Cancer är en mitokondriell sjukdom
3. Cancer kan behandlas med ketogena dieter

Efter att ha hört hans föreläsning, som utmanade allt jag trodde jag visste om cancer, blev jag inspirerad att läsa hans nya bok, med titeln ”Cancer som en ämnesomsättningssjukdom, om orsak, behandling och förebyggande av cancer”. Där lägger han ut mer än 400 sidor av tät vetenskaplig evidens komplett med 1 740 referenser, och dussintals av tabeller, diagram och fyrfärgs glansiga bilder för att illustrera sin uppfattning. Han har kraftfulla och övertygande argument. Boken är dyr, och den skulle vara nästan omöjlig att förstå utan en gedigen vetenskaplig bakgrund, men ”hemligheterna” i boken är så viktiga att jag ville göra dem tillgängliga för alla – de måste helt enkelt spridas. De här fyra artiklarna tillägnas mina vänner, min familj, kollegor och patienter som kämpar mot cancer eller har nära och kära som lider av cancer. Kanske kan denna information ge hopp.

Denna första artikel kommer att fokusera på Dr. Seyfried första punkt – att cancer inte orsakas av genetiska mutationer.

Genteorin om cancer

Om din grundläggande biologikunskap är rostig, så kan jag berätta, att våra gener består av DNA; spolar av kodad information, som berättar för våra celler exakt hur de skall bygga alla de proteiner, som de behöver för att bedriva sin dagliga verksamhet.

Dessa ritningar måste vara flexibla, eftersom cellerna behöver olika proteiner under olika omständigheter. Cellerna måste kunna anpassa sig till olika förhållanden, såsom stress, skada, infektion, temperaturförändringar och livsmedelsförsörjning. Så, gener innehåller massor av speciella kontroller som kan slås på och av, beroende på vad som händer i och runt cellen.

Jag fick i läkarutbildningen lära mig, att cancer handlar om gener som blir tokiga, något ont som dyker upp, en giftig kemikalie eller en strålning, som angriper ditt DNA, och poff – du fick cancer (såvida du inte är en seriefigur; i så fall utvecklar du superkrafter). Muterade celler börjar dela sig som galningar och tar över din kropp. Jag fick också lära mig att sättet att bli av med cancer är att översvämma den med giftiga kemikalier och strålning … Hmmm …

Etablissemangets linje är, att cancer orsakas av mutationer (förändringar) i DNA, som sedan förvandlar friska, väluppfostrade celler till vårdslösa, glupska, odödliga avfällingar. Dessa mutationer stjäl en uppsättning instruktioner, kodade i cellernas DNA, och forskarna tror att dessa mutationer förorsakar att cellerna sedan blir helt vilda.

 SKILLNADER MELLAN friska celler och cancerceller

Cancerceller är mycket annorlunda än normala celler. De växer oberoende och ignorerar anti-tillväxtsignaler och order som normalt skulle hindra friska celler från att bli okontrollerbara. Cancerceller skapar sin egen blodtillförsel och kan dela sig för evigt. Cancerceller förlorar många av de fysiska egenskaperna hos sina moderceller; De är oftast mindre, och kan vara vanställda eller formlösa. Ibland smälter de ihop med varandra eller med angränsande celler och skapar märkliga hybrider. De mest aggressiva typerna av cancerceller invaderar lokala vävnader och/eller lossnar och färdas i blodet till avlägsna delar av kroppen (metastaserar).

Hundratusentals olika mutationer har upptäckts i cancerceller, men det är faktiskt ovanligt att hitta genetiska mutationer i friska celler, eftersom friska celler har stabilt DNA.

DNA är den viktigaste molekylen i kroppen, så evolutionen har sett till att den är väl skyddad. DNA hos friska celler är inte bräckligt. I så fall skulle det inte ha överlevt. Det finns till och med ”vaktmästare-gener” som är utformade för att underhålla och reparera defekter i DNA, eftersom massor av saker i naturen kan skada DNA – även sådant vi tänker på som hälsosamt, som solljus och grönsaker.

Cancerceller har instabilt DNA, som muterar lätt och därför är i ständig förändring. Det är därför det finns så många mutationer i cancerceller. Denna ”genomiska instabilitet” ses som ett starkt indicium av forskare, som tror på mutationsteorin. De tror att tumörcellerna muterar för att förbättra sig själva, och att de med de mest smarta mutationerna är de som överlever och reproducerar sig bäst (Darwinism – survival of the fittest). De tänker på cancerceller som oövervinneliga, som starkare, snabbare och smartare än friska celler. Men detta är inte sant.

 Jo, de flesta tumörceller växer snabbare än de flesta av sina friska angränsande celler, men det är inte för att de är snabbare. Det är för att de är oreglerade. Alla friska celler runt dem kan växa lika snabbt, men det finns kontroller och balanser på plats för att hindra dem från att växa mot sin vilja. Vid behov kan de växa lika snabbt, om inte snabbare än tumörceller gör. När till exempel levern är skadad och friska celler behöver växa snabbt för att ersätta de skadade cellerna, så är deras tillväxthastighet densamma som för levercancerceller under tumörprog-ression.

Tumörceller är mer sårbara än friska celler. Det är faktiskt därför strålning och kemoterapi kan fungera. Strålning och kemoterapi är toxiska för alla celler, cancerceller och andra, men de är mer toxiska för tumörceller. Om tumörceller vore mer robusta än normala celler, skulle dessa terapier ta död på alla dina friska celler och endast den stora fula tumören skulle överleva. I stället behandlas människor till gränsen för utplåning med kemikalier och strålning, medan läkarna håller tummarna i hopp om att fler tumörceller än friska celler kommer att dö, och att patienten skall överleva behandlingen.

”Ömtåligt DNA är inte tillräckligt flexibelt eller samordnat nog för att möta utmaningar. Det är, trots allt, stabilt friskt DNA som gör att våra celler kan anpassa sig till stressiga miljöer. Tumörceller är också mer känsliga för värme (feber) och svält. När kroppen är stressad, är tumörcellerna de första att duka under. De är inte några ”superfientliga kloner”.

Bara för att cancerceller har massor av mutationer betyder det inte nödvändigt-vis att mutationer orsakar cancer. Seyfried hävdar att mutationer bara är villospår.

 Peta hål i MUTATIONSTEORIN

Den ”onkogena paradoxen” avser detta puzzel:

• Ett enormt utbud av företeelser i världen – från virus till strålning, kemikalier och oxidation – kan skada DNA och orsaka mutationer.Seyfried citerar nobelpristagaren Alfred Szent-Györgyi: ”… Det blir allt svårare att hitta något som inte är cancerframkallande.”
• Det finns hundratusentals unika mutationer associerade med tumörer.En enda tjocktarmscancercell kan innehålla 11 000 mutationer! Det stora antalet och typen av mutationer som finns i cancerceller är så allvarliga att de skulle orsaka ett friskt embryos spontana avbrott i sin utveckling, men cancerceller fortsätter på något sätt…
• Transformation av en normal cell till en cancercell (malign transformation) sker på exakt samma specifika sätt varje gång.

Hur kan alla olika och oförutsägbara händelser, som leder till alla dessa slumpmässiga mutationer, alltid orsaka exakt samma resultat? Det är som att säga att oavsett hur du attackerar en orc – vare sig du sticker honom i magen med ett svärd, kastar en sten på hans huvud eller skjuter bort honom från en klippa – så faller hans vänstra arm alltid bort. Befängt!

Ingen specifik mutation är en tillförlitlig markör för någon typ av cancer.

Det finns inte ett exempel på en mutation som orsakar samma typ av cancer varje gång. Inte ens de mutationer som starkast förknippas med vissa cancertyper förorsakar cancer hos mer än några få människor.

Cancerceller i samma tumör kan ha olika mutationsmönster.

Muterade gener, som tros vara starkt förknippad med cancer (”onkogener”), främjar ibland tumörtillväxt, men de kan ibland hämma tumörtillväxt, och ibland kan de göra båda delarna.

Transplantationsexperiment utgör det starkaste beviset.

Så här är det: Om du transplanterar muterat cancercells-DNA i en frisk cell, blir den friska cellen nästan aldrig cancer. Endast 2 av 24 försök lyckades omvandla normala celler till cancerceller (och forskarna kunde inte vara säkra på om det inte i själva verket berodde på viral kontamination). Dessa resultat tar väsentligen död på mutationsteorin omedelbart.

KRIGET OM CANCER

Tänk på det här: Om cancer är en genetisk sjukdom, baserad på hundratusentals mutationer, vad ska vi göra – skapa hundratusentals olika läkemedel för att behandla den?

President Nixon förklarade krig mot cancer för 40 år sedan. Mutationsteorin om cancer har varit stadigt på plats och styrt forskningen sedan 1981, men trots de enorma summor pengar, tid och energi som har östs in i cancerforskning sedan dess, så fortsätter vi att förlora kriget mot denna dödliga sjukdom. Omkring 1500 amerikaner dör varje dag i cancer. Forskare sätter nu sitt hopp till ”Cancer Genome Project”, som de ser som den lysande framtiden för cancerbehandling. De har redan börjat använda genetiska fingeravtryck av cancer för att utforma dyra, högteknologiska läkemedel som särskilt drabbar unika DNA-mönster av enskilda cancerceller. Drygt 700 av dessa smarta bomber har utvecklats hittills, men ingen av dem har räddat ett enda liv. De allra flesta framsteg vi har gjort i bekämpningen av cancer, har berott på identifiering av och utbildning om livsstils-riskfaktorer (t.ex. rökning) och har inget samband med genetiska teorier.

Seyfried hävdar att anledningen till att vi gör så små framsteg är att vi kämpar mot fel fiende. Gener, hävdar han, är inte fienden, och de sitter inte i förarsätet. Istället är de oskyldiga offer för cancern. De är skadade, destabiliserade, och slumpmässigt muterade av cancerprocessen. Men om genetiska mutationer inte orsakar cancer, vad gör det då? Hur klarar sig cancerceller med alla dessa mutationer? Vad håller dem igång? Och vad är det som orsakar alla dessa mutationer i första hand?

Vad orsakar cancer? Del II

Mitokondriernas fascinerande miniatyrvärld, deras viktiga roll i våra friska celler och hur mitokondrier som blir skadade kan leda till cancer. 
Del 2 av 4 i en artikelserie om Dr Thomas Seyfrieds oerhört viktiga bok, Cancer som en metabolisk sjukdom. [För att läsa artikeln # 1, klicka HÄR .]

 O, Mäktiga Mitokondrier!

Mitokondrierna förvandlar maten vi äter till energi. Mitokondrier är vackert komplexa strukturer, som finns i nästan alla våra celler. Inuti mitokondrierna finns komplicerat vikta membran, översållade med speciella enzymer, fetter och proteiner som används för att driva eleganta kemiska reaktioner. Dessa kemiska reaktioner är det som ”förvandlar hamburgare till hästkrafter”. Du kan se på bilden nedan att mitokondrierna (de fyra ovala orangefärgade varelserna) flyter runt i det yttre området av cellen (som kallas cytoplasman). Cellens kromosomer (DNA) lever inuti kärnan.

[Mitokondrierna har sitt egen DNA, men det är en annan historia].

 

.

 

 

Mitokondrier är sofistikerade elproducenter, som bryter öppna kemiska bindningar i matmolekyler för att komma åt energin inuti dem. Kemiska bindningar består av positiva laddningar som kallas protoner och negativa laddningar som kallas elektroner, vilka håller ihop varandra väldigt hårt. Mitokondrierna bänder isär elektronerna från protonerna, och leder sedan elektronerna genom en ”elektrontransportkedja” och skapar elektrisk energi. Den energin används för att skapa ATP-molekyler, vilka var och en innehåller en mycket energirik fosfatbindning. ATP (adenosintrifosfat) är som ett kemiskt batteri i miniatyr; våra celler kan bryta isär ATP fosfatbindningar, när de behöver energi för att göra något. Syre väntar vid slutet av ATP:s monteringslinje för att fånga upp de övertaliga elektronerna, binder dem till sig och bildar vatten som en oskadlig biprodukt. Eftersom denna process kräver syre och resulterar i en energirik fosfat-bindning, benämns den ”oxidativ fosforylering” – också kallad ”andning”.

 

Energifrågor  

I den första artikeln i denna serie finns det en lista över skillnader mellan normala celler och cancerceller. Men jag utelämnade en viktig skillnad, eftersom det skulle ha varit förvirrande att nämna den för tidigt.

 

Den viktigaste grundläggande skillnaden mellan normala celler och cancerceller är hur de skapar energi.

Normala celler använder en sofistikerad process av andning för att effektivt förvandla någon form av näringsämnen (fett, kolhydrater eller protein) till stora mängder energi. Denna process kräver syre och bryter ner maten helt till ofarlig koldioxid och vatten. Cancerceller använder i stället en primitiv och ineffektiv process som kallas ”fermentering” (jäsning) för att förvandla antingen glukos (huvudsakligen från kolhydrater) eller aminosyran glutamin (från protein) till små mängder energi. [Observera att fett inte kan jäsas. Detta kommer att vara viktigt senare.] Den här processen kräver inte syre, och bryter endast delvis ner matmolekyler till mjölksyra och ammoniak – som är giftiga avfallsprodukter.

Normala celler kan ibland tillgripa jäsning, om de tillfälligt upplever en syrebrist (ett intressant exempel är djupdykande djur). Men ingen vettig cell skulle någonsin välja att använda jäsning, om det finns tillräckligt med syre. Varför skulle den det? Processen ger inte alls lika mycket energi, och den skapar giftiga biprodukter. Kort sagt är jäsning primitiv, slösaktig, och smutsig. Du får mycket mer valuta för dina pengar med vanlig ”andning”. Andningen är modern, smart och ren.

 

Cancerceller är bisarra genom att de använder jäsning även när det finns gott om syre. Detta kallas ”Warburg Effekten”, som anses vara cancercellernas ”metaboliska signatur”. Om du ser en cell som förvandlar glukos till mjölksyra, trots att det finns syre, så har du hittat en cancercell. Varför skulle cancerceller gör detta, när det finns syre? Är de dumma?

Nej, de är inte dumma. De är desperata. De kan inte lita på sitt tjusiga andningssystem för energiproduktion, eftersom deras mitokondrier är skadade. Andningen kan inte fungera väl, om inte alla de fina inre strukturerna inuti mitokondrierna är snyggt intakta. Även jäsningen sker inne i mitokondrierna, men den stora skillnaden är att jäsningen är mycket enkel och inte kräver det komplexa inre maskineriet i mitokondrierna.

 

Vad kan skada våra mitokondrier?  

• Strålning
• Cancerframkallande kemikalier
• Virus
• Kronisk inflammation

Ett sätt på vilket dessa företeelser kan orsaka problem för mitokondrierna, är genom att generera reaktiva syreradikaler (ROS), vilka skador andningen. Du kan tänka på ROS som instabila molekylära ”flipprar” i ett flipperspel, som anställer stor förödelse för molekyler runt dem, vilket orsakar slumpmässig skada, oavsett var de slår till.

Det råkar vara så, att några av de gener som har starkast koppling till cancer (”onkogener”) är de som kodar för mitokondriella proteiner. Mutationer i dessa gener påträffas ibland i cancerceller:

• BRCA-1 (bröstcancer-genen)
• APC (tjocktarmscancer-genen)
• RB (retinoblastom-genen)
• XP (xeroderma pigmentosum-genen)

 

Det är också intressant att notera, att en del av de virus som har starkast koppling till cancer är kända för att skada andningen:

• Kaposis sarkomvirus
• Humant papillomvirus (livmoderhalscancer)
• HIV
• Cytomegalovirus

 

Cancerösa mitokondrier  

På vilket sätt är cancercellernas mitokondrier skadade? Jämfört med friska celler har cancerceller:

• Färre mitokondrier per cell
• Deformerade mitokondrier med onaturligt släta inre ytor
• Minskad aktivitet av kritiska andningsenzymer såsomcytokrom oxidas och
• Mindre mängder (deformerade)cardiolipin – (ett nödvändigt mitokondriellt fett)
• Mindre DNA i sina mitokondrier
• Läckande, okoordinerade elektrontransportkedjor, som förorsakar att dyrbar energi slösas bort i form av värme i stället för förvandlas till ATP.[Denna onormala situation kallas ”frikoppling”. Det har visat sig att mer snabbväxande tumörer faktiskt är varmare på grund av denna effekt.]

 

Maligna cancerceller har visat sig ha väsentligt lägre andningsfrekvens jämfört med normala celler. I en studie av hos människan metastaserad ändtarmscancer, hade cancercellerna en andningsfrekvens 70 % lägre än de omgivande normala cellerna.

 

Hur växlar skadade mitokondrier från andning till jäsning?

Mitokondrierna har utvecklat en process som kallas tillbakariktat svar, som hjälper dem att hantera tillfällig stress eller skador. Det kallas tillbakariktat svar, eftersom DNA inuti kärnan under normala omständigheter uppfattar signalerna och skickar order ut till mitokondrierna i cytoplasman. Men om en mitokondrie är skadad, och andningen är i fara, så skickar mitokondrien ett SOS-meddelande till kärnan, som säger ”vi har inte tillräckligt med energi, så vi måste börja med jäsning!” Den talar i huvudsak om för kärnan, att denna skall aktivera jäsningsgener i stället för andningsgener. Du kan tänka på jäsning som en otymplig ”backup-generator”. Det tillbakariktade svaret utlöser följande händelser:

En mängd olika gener aktiveras – gener som styr de proteiner som krävs för att köra jäsning istället för andning. [För ”gen-fantaster”: Exemplen inkluderar Myc, Ras, HIF-1alpha, Akt, och m-Tor.] Samma gener råkar också vara kända i cancerforskningens värld som ”onkogener” (gener som är associerade med ökad cancerrisk). Den troliga orsaken till att gener som behövs för att köra jäsning också är samma gener som är associerade med cancer, är att jäsning (och/eller brist på andning) ökar risken för cancer.

Medan dessa jäsnings-/onkogener har växlat upp, har deras andnings-motsvarigheter växlat ner. Och vilka kan de vara?

 

De är gener som p53, APE-1 och SMC4. Dessa gener styr DNA-reparationsproteiner och är associerade med andning. Samma gener råkar också vara kända i cancervärlden som ”tumörnedtryckningsgener” (gener som förhindrar cancer). Minskning av aktiviteten hos DNA-reparationsproteiner är inte något du vill ha på lång sikt.

 

Det tillbakariktade svaret var avsett för tillfällig användning i nödsituationer, inte långvarig användning. Men cancerceller befinner sig i det här läget för alltid, eftersom de inte har något annat val.

 

Mitokondriella felfunktioner

Att vara i full farts jäsningsläge, medan andningen endast haltar efter, har följande effekter:

• Reaktiva syreradikaler (ROS) genereras, vilket orsakar slumpmässig skada.
• Komplexen Järn-svavel är skadade.Dessa behövs i elektrontransportkedjan.
• P-glykoprotein är aktiverat, och pumpar toxiska läkemedel ut ur cellerna.Detta kan göra tumörceller resistenta mot de flesta kemoterapier.
• Förmågan hos mitokondrierna att initiera programmerat cellsjälvmord (apoptos) avtar eller försvinner.När något allvarligt går fel i en cell, är det mitokondriens uppgift att se till att cellen tackar för sig graciöst, av hänsyn till organismen. Detta är anledningen till att cancerceller med alla typer av konstiga mutationer överlever; jäsning tillåter konstiga celler att leva vidare.
• Kalcium läcker ut från mitokondrierna och in i cytoplasman.Korrekt flöde av kalcium är kritiskt för normal celldelning, eftersom den mitotiska spolen, som är den struktur som hjälper kromosomer separera korrekt, är kalciumberoende. Felaktiga spolar ökar risken för skeva celldelningar – där en dottercell får för många kromosomer och en annan dottercell inte får tillräckligt många.

 

 

 

Det vetenskapliga beviset för sambandet mellan mitokondriell skada och cancer

Kommer du ihåg från den första artikeln hur transplantation av (muterat) DNA från cancerceller till friska celler bara som mest förorsakar cancer hos 2 av 24 fall? Låt oss titta på resultatet av några mitokondrie-transplantationer för en jämförelse:

• Om man smälter samman tumör-cytoplasma (mitokondrier) med normala celler (med friskt DNA i sina kärnor) och sedan injicerar dessa hybridceller i djur produceras tumörer i 97% av djuren.
• Om man transplantaterar normal cytoplasma (mitokondrier) till tumörceller (med muterat DNA i sina kärnor) minskar cancerutvecklingen. 
• Om man sammansmälter normal cytoplasma (mitokondrier) med tumörkärnor (med muterat DNA inuti) minskar tumörbildningens hastighet och omfattning.
• Om du förbehandlar normal cytoplasma (mitokondrier) med strålning, förlorar den sin förmåga att rädda tumörceller från cancerutveckling (eftersom strålning skadar mitokondrierna).
• Om man överför friska mitokondrier till celler med skadade mitokondrier minskar cancerutvecklingen.

Vad dessa resultat kan ”kokas ner” till är detta: Statusen på DNA är inte det viktiga. Men skadade mitokondrier kan förvandla friska celler till cancerceller, och friska mitokondrier kan vända cancerutvecklingen i tumörceller. Detta säger oss att cancer inte är en genetisk sjukdom. Cancer är en mitokondriell sjukdom.

 

Hur förorsakar skadade mitokondrier cancer?  

För miljarder år sedan, innan växterna tog greppet om vår planet, innehöll jordens atmosfär väldigt lite syre, så levande varelser använde jäsningen för att generera energi.

Organismerna var mycket enkla, utan avancerade kontroller för att hjälpa dem att bestämma när de skulle reproducera sig; de bara fortplantade sig så fort de på något sätt kunde. Mitokondrier dök upp för cirka 1,5 miljarder år sedan, ungefär en miljard år efter att syre blev tillgängligt, och hade förmodligen redan då förmågan att växla fram och tillbaka mellan jäsning och andning, beroende på hur mycket syre som fanns tillgängligt i omgivningen.

 

Många celler kommer helt enkelt att dö, om deras mitokondrier blir skadade, men om skadan inte är för plötslig eller alltför svår, kommer vissa celler att kunna anpassa sig och överleva genom att byta tillbaka till jäsning för att framställa energi. Mitokondriell skada låser upp en gammal verktygslåda av redan existerande anpassningar, som gör att cellerna kan överleva i syrefattiga miljöer.

 

Mitokondrier är lika bra på att producera energi som deras ankomst på den evolutionära scenen tros vara ansvarig för den ökade komplexiteten i levande varelser. Att skapa, bygga och stödja nya varelser med specialiserade organ och förmågor tar mycket energi. Om du inte ständigt tillför energi till en levande varelse för att den skall bibehålla sin form och funktion, så kommer den gradvis efter hand att ge vika för entropi, eller kaos. För celler innebär det tillbakagång – DNA blir instabilt; cellerna förlorar sina unika former, blir desorganiserade och börjar reproducera sig okontrollerat. Låter det bekant? Ordet är Cancer!

 

Summan av kardemumman om mitokondrier och cancer  

Ett stort antal miljörisker kan skada mitokondrier – det är de typiska saker som vi tror skadar vårt DNA och förorsakar cancer. Men förhoppningsvis övertygade den första artikeln i denna serie om att skadat DNA inte är den främsta orsaken till cancer, trots allt. Det är våra mitokondrier vi behöver oroa oss över. Mitokondrierna tar hand om våra celler och vårt DNA. Studier visar att mitokondriell skada inträffar först, och sedan följer genetisk instabilitet.

 

Även om det finns gott om syre omkring, har skadade mitokondrier inget annat val än att ta till jäsning, vilket, om ni kommer ihåg, är en primitiv, slösaktig och smutsig process.

Detta är inget sätt att sköta en prydlig, modern varelse. Celler kan inte hålla sig i form och under kontroll under dessa omständigheter. De kanske kan leva, men det kommer inte att vara snyggt. Celler med skadade mitokondrier löper, om de överlever, stor risk att bli cancerceller.

 

Så, vad innebär det?  

Vad kan vi göra för att skydda våra mitokondrier och förebygga cancer? Och om vi redan har cancer, vad gör vi då? Kan mitokondriell skada vändas, eller åtminstone minskas?

 

Läs artikel nr 3!

Del III:

The Big C  

Det är något speciellt med cancer. Få, om ens några andra diagnoser orsakar så mycket känslomässigt lidande, både för personer med cancer och för deras nära och kära.

{Observera, detta är del 3 av 4 i artikelserien; för att komma till artikel nr 1, klicka HÄR .}

Detta beror delvis på denna potentiellt dödliga typ av tillstånd, och dels på eländet i samband med de flesta konventionella cancerbehandlingar – kirurgi, kemoterapi och strålning. Men jag skulle vilja lägga till en mer kraftfull känslomässig faktor för att fullständiga trion av terror: Om man talar om för dig, att du har en ofattbart komplex genetisk sjukdom, som inte ens läkare förstår, så hamnar du i en position av maktlöshet, du kan känna dig som ett hjälplöst offer. Vi tycker om att säga att människor ”slåss” mot cancer, och att de är modiga. Exakt hur har du tänkt bekämpa en sjukdom, som orsakas av genetiska mutationer som redan har inträffat? Jag kan helt förstå varför vissa människor förlorar hoppet, när de får en cancerdiagnos.

 

Standard kostrekommendationer  

För att lägga till den nämnda risken för förtvivlan, så finns det en enorm förvirring kring den enkla frågan om vad människor med cancer ska äta. Människorna i mitt liv, som har cancer, får höra att de ska äta massor av cancermotverkande, antioxidant-rika grönsaker, magra proteinkällor, fullkorn, nötter, frön och färgglada färska frukter. Många tror att en mager vegandiet är det mest hälsosamma dieten för cancer. Men så fort kemoterapi börjar orsaka skrämmande snabb viktminskning, är människor beredda att äta vad de kan för att klara av sitt kaloriintag och bibehålla sin styrka – allt från sötade energidrycker och smoothies till kolhydratrik snabbmat. Vissa patienter har även utfodrats med ”sockerbomber” i form av olika näringslösningar. Med tanke på allt jag vet om kost och allt jag har lärt mig från Dr. Seyfrieds omfattande arbete kunde ingenting vara värre för dig, om du har cancer!  

 

Cancer har en kärlek till sött  

Nästan alla tumörer är starkt beroende av glukos för att överleva, vilket är anledningen till att man med PET-kamera kan hitta många tumörer som gömmer sig i normal vävnad. PET följer radioaktiv glukos när den färdas genom blodomloppet. Radioaktivt märkt glukos ackumuleras i tumörvävnad mer än i normala vävnader som omger den, och syns därför på skanningen.  

Det finns ett starkt samband mellan högt blodsocker (hyperglykemi), diabetes och cancer. Det är väl dokumenterat, att t.ex. tillväxten av hjärntumörer påskyndas och att prognosen är sämre hos djur och människor med högre blodsockernivåer.

Hyperglykemi är direkt kopplad till dålig prognos hos människor med malign hjärncancer och är associerad till den snabba tillväxten av de flesta maligna cancerformer.  

Högt blodsocker ökar insulinnivåerna, vilket stimulerar cancercellerna att ta in och använda mer glukos – detta gör det lättare för cancerceller att själva få näring. Insulin ökar också aktiviteten på den ”jäsningsväg” som beskrivs i artikel 2 i denna serie, och jäsning leder till ytterligare cellskador.

 

Högt blodsocker ökar också nivåerna av ett annat cirkulerande hormon som kallas IGF-I (Insulin-like Growth Factor I). Cancerceller med receptorer på sin yta för detta hormon växer snabbare. IGF-I startar en kemisk väg som driver tumörcelltillväxt [för dig som är cellbiologi-fantast: det är PI3K / Akt / HIF-1alpha-vägen]. Denna väg skapar förutsättningar för cellerna att föröka sig, undvika döden (”apoptos”), och rekrytera sin egen blodförsörjning (”angiogenes”). Angiogenes erfordras för att tumörerna skall kunna växa till mer än två millimeter i storlek.

För att göra saken värre, så aktiveras generna för denna tillväxt också av jäsningsprocessen. Mer glukos = mer jäsning och mer insulin, och mer IGF-I = mer tumörtillväxt.

Kort sagt är cancer en sjukdom av tillväxt, och insulin är mor till alla tillväxthormoner (se min kolhydrater sida ).

 

 

 

Cancerns akilleshäl

Oavsett vilken typ av cancer du har, vilken klass eller vilket stadium det kan vara, eller vilka mutationer (”genetiska markörer”) den kan ha, så är ett kännetecken för alla cancerceller just skadade mitokondrier (se artikel 2 ). Enligt Dr Seyfried är cancer inte en samling orelaterade sjukdomar, som var och en måste behandlas individuellt; alla former av cancer är en och samma sjukdom – en mitokondriell sjukdom, och sjuka mitokondrier föredrar glukos och glutamin som bränsle. Det här är cancerns akilleshäl. Friska celler med friska mitokondrier är flexibla och kan anpassa sig till nästan vilken bränslekälla som helst, men inte cancerceller. Faktum är att majoriteten av celler i vår kropp fungerar bäst när de bränner fett för att få energi. Cancerceller är dåliga på att bränna fett, eftersom fettförbränning kräver andning, vilket kräver friska mitokondrier. Utmärkt. Vi har dem precis där vi vill ha dem.

 

Hur fungerar diet-restriktion?

Om maten är begränsad nog för att sänka blodglukosnivån, så kommer insulin och IGF-1 nivåer också att vara lägre, vilket tystar de tumördrivande gener och vägar som beskrivits ovan. Detta innebär att jäsningen minskar, det blir svårare för tumörer att rekrytera nya blodkärl, och tumörtillväxten bromsas. Under låga blodsockerför-hållanden kommer insulinets motsatta hormon, glukagon, att hoppa in och ta tag.

Glukagon stimulerar fettförbränningen, vilket ger ketoner och fettsyror i blodet. Ketoner och fettsyror är bara nedbrytningsprodukter av fetter. Ketonkroppar och fettsyror kan inte jäsas; därför kan cancerceller inte använda dem som bränsle.

Glukosbegränsning stör cancerceller. De flesta friska celler föredrar att använda fettsyror och ketoner som energi. Och: Glukosbegränsning är bra för friska celler.

Glukagon hindrar också blodsockret från att falla för lågt genom att slå på en process i levern som kallas ”glukoneogenes” (gör glukos från scratch). Det är därför vi aldrig behöver äta några kolhydrater, för vi kan alltid göra den mängd glukos vi behöver av proteiner och fetter. Hjärnan kan inte bränna fettsyror, men den kan bränna ketoner, och under låga glukosförhållanden skiftar hjärnan gradvis från att bränna främst glukos till att bränna mestadels ketoner (för att läsa mer om varför det är bra för hjärnan, klicka här ). Hjärnan kan fortfarande kräva en liten andel av glukos för att fungera på bästa sätt, men det finns alltid tillräckligt med glukos i blodet på grund av glukagon, och de flesta andra organ kommer under dessa förhållanden att låta glukos passera för att låta hjärnan ha förtur på detta.

 

Cancerceller och friska celler har båda en molekyl på sina ytor som kallas GLUT-1. Denna glukostransportör ser till att få glukos ur blodet och in i cellerna. Intressant nog, så kommer friska celler under låga glukosförhållanden att skapa fler av dessa transportörer och visa dem på deras ytor för att optimera deras förmåga att få tag i glukos. Ännu mer fascinerande är att cancerceller, som är skadade, och som därför är mindre flexibla och anpassningsbara, inte kan göra det här. Faktum är att när glukosnivåerna är låga, så är cancerceller ännu svagare än vanligt; det är inte bara så att de inte kan höja sina GLUT-1-nivåer, deras GLUT-1 nivåer sjunker faktiskt! Detta är ytterligare ett sätt på vilket glukosbegränsning försvagar cancercellerna. Även om det alltid finns en viss glukosmängd i blodet på grund av glukoneogenes, så har cancerceller svårare att få tillgång till det än friska celler, därför att de är skadade.

 

Sambandet oxidation/inflammation

När ketoner bränns som energi istället för glukos, genereras färre vårdslöst ”reaktiva syreföreningar” (ROS). Dessa vilda fria radikaler orsakar ”oxidativ skada” – en typ av skada som har förknippats med många kroniska sjukdomar. Detta att ändra kroppen från att vara en kolhydrat-brännande maskin till att bli en fettförbrännande sådan innebär minskad oxidativ skada, och minskar därmed den potentiella risken för många kroniska sjukdomar. Dieter som höjer blodnivåerna av ketoner anses av neurologer som ”nervskyddande”, det vill säga de skyddar hjärnceller från skada. Jag skulle faktiskt säga att glukosförbränningen är ”neurotoxisk” (”giftig för hjärnan”) och att förbränning av ketoner istället helt enkelt återställer den naturliga, hälsosamma nivån av sjukdomsresistens vi ärvt från våra förfäder.

 

En anledning till att ”ketogen kost” (dieter som tvingar kroppen att bränna ketoner istället för glukos) övervägs för behandling av många neurologiska sjukdomar – från autism till Alzheimers, Multipel Skleros och epilepsi till Parkinson – är att övergången från glukosbränning till ketonförbränning är starkt anti-inflammatorisk. Seyfried skriver:

”Det finns ingen läkemedelsbehandling jag känner till, som kan rikta sig mot så många proinflammatoriska mekanismer i mikromiljö som DER (dietrestriktioner energi). Jag tror att verkliga framsteg i tumörhantering kommer att uppnås, när patienter och cancerkliniker kommer att inse detta faktum.”

I själva verket, säger Dr Seyfried, är det inflammation som skadar mitokondrier och andning i första hand, och att därmed inflammation kan vara den verkliga orsaken till cancer.

 

 

 

Hur man kan svälta cancerceller  

Matbegränsning reducerar förekomsten av både ärftliga och förvärvade cancerformer i laboratoriedjur.

De flesta cancerceller växer bäst när de har tillgång till en kombination av glukos och aminosyran glutamin (se artikel 2 ). Det finns dock vissa typer av cancerceller som klarar sig fint utan glukos som näringskälla, eftersom de är särskilt bra på att bränna glutamin. Dr Seyfried hävdar att detta är anledningen till att BÅDE glukos (från kostens kolhydrater) och glutamin (från protein) måste begränsas för att på bästa sätt motverka cancerceller.

Dr Seyfried rekommenderar ett speciellt formulerat lågt kaloriinnehåll  – ”ketogen kost” – bestående av 80% fett, och resten (20%) protein + kolhydrater. Denna diet tvingar dina celler att bränna fett för att få energi. Den innehåller tillräckligt med protein för att dina celler ska fungera, men inte mer. Överskott av protein innebär överskott av aminosyror – och glutamin är en aminosyra. Den ketogena dieten behöver inte innehålla någon kolhydrat (se min kolhydrater sida ), men enligt Seyfried, är det ok om den innehåller betydande mängder av kolhydrater – så länge totalmängden kalorier är låg. Enligt Dr Seyfried reagerar blodsockernivåer mer på kaloriintag än på kolhydratintag.

 

Målet med denna diet är att ändra kroppen från att bränna mestadels glukos (socker) till att bränna mestadels ketoner (fett). Fettmolekyler bryts ner till 3 fettsyrakedjor plus en molekyl glycerol. Fettsyrorna kan förvandlas till ketoner, och ”ryggraden” glycerol kan förvandlas till glukos. [Det är därför som även hög konsumtion av fett kan höja blodsockret lite hos vissa personer. Kolhydrater är dock förstås bäst på att orsaka högt blodsocker. Proteiner kan höja blodsockret (om än inte lika enkelt och inte så brant), eftersom vissa aminosyror kan omvandlas till glukos. Fett är minst benäget att höja blodsockret, men det är som sagt inte omöjligt, speciellt om du äter mer kalorier än du behöver.] Tanken med ketogen kost är att begränsa kolhydrater och protein så mycket att fett från kosten (och/eller från övervikt) istället för att lagras som fett bildar ketoner, som är skapade för att brännas av friska celler och ge energi.

 

Sammanfattning av Dr Seyfried rekommendationer för cancerpatienter

Personer som följer en strikt ketogen diet för att kontrollera kramper (t.ex. epileptiska anfall) eller hantera cancer behöver väga och mäta allt de äter, och övervaka blodsocker och blodketoner dagligen. Särskilda mätare krävs för hemtestning. Mätarna själva är billiga, men testremsor är mycket dyra. Jag äger en Precision Xtra blodketonmätaren, och ketonstickorna kostar ca $ 2,00 styck. (Översättarens anm.:I Sverige kan man t.ex. via bloggen Kostdoktorn på nätet köpa en kombinerad blodsocker- och blodketonmätare från ”A.Menarini diagnostics” – typ ’GlucoMen LX plus’ – för drygt 500 kr; teststickorna för glukos kostar ca 5 kr/st, och ketonstickorna ca 26 kr/st). 

 

Dr Seyfried rekommenderar att blodsockernivån tillåts falla till intervallet 5,5-6,5 mmol/L, och att ketoner får stiga till åtminstone 4,0 mmol/L. Han hänvisar till denna kombination av värden som ”zonen av metabolisk styrning”. För att ge dig en uppfattning om den genomsnittliga personens värden när man äter en typisk diet, så tenderar blodsockernivåerna att vara något på 8 eller 9, och ketoner är vanligtvis 0,3 mmol/L eller lägre.

 

Det snabbaste sättet att komma in i terapeutiska zonen är genom att fasta (endast vatten) i 3-5 dagar. Under induktionsfasen kan (ofarliga) ”kolhydratutsättnings-symtom” uppstå, som normalt innefattar yrsel, illamående och huvudvärk.

 

Han erbjuder ett alternativ till den här fasteintroduktionen: begränsa kolhydrater till mindre än 12 gram per dag och begränsa protein till 0,8 till 1,2 gram per kg kroppsvikt per dag (från 0,4 till 0,6 gram per kilo kroppsvikt). Men med denna mindre extrema planering, säger han att det kan ta upp till flera veckor för att nå de rekommenderade terapeutiska värdena.

 

När du är i zonen, rekommenderar han att du använder dina dagliga testresultat för att finjustera ditt kaloriintag – d.v.s. se hur många kalorier du kan komma undan med och ändå var kvar i den terapeutiska zonen. Allas ämnesomsättning är olika, så vissa människor kan komma undan med mer kalorier än andra utan att falla ut ur zonen. En källa jag läste föreslog ett inledande kaloriintag på ca 30% under dina dagliga metaboliska krav i vila (du kan beräkna din basala ämnesomsättning med hjälp av enkla räknare, gratis tillgängliga på Internet). Om du är överviktig och går ner i vikt med denna plan, rekommenderar han att äta tillräckligt så att du inte förlorar mer än 1 kg i veckan. Han rekommenderar också att du kompletterar din kost med multivitamin, kalcium, omega-3 och D-vitamin.

 

Om din cancer skulle ha nytta av kirurgisk operation, rekommenderar han att vänta tills du har varit på ketogen kost i minst ett par veckor, innan du genomgår operationen, om du har råd att vänta. Detta beror på att dieten kan minska blodkärlens massa, inflammation och tumörstorlek, vilket gör det lättare för kirurgen att avlägsna tumören på ett renare sätt.

 

Dr Seyfried påpekar att kraftig motion kan höja blodsockernivån, och därför råder han patienter att ”gå, inte springa.”. Ansträngande muskelaktivitet släpper mjölksyra i blodet, vilket kan omvandlas till glukos i levern och släppas ut i blodomloppet.

 

OBS: Dr Seyfried skriver: ”Vi tror inte att enbart KD-R (begränsad ketogen diet) kommer att ge fullständig sjukdomsupplösning för alla patienter.” Han fortsätter sedan med att diskutera andra strategier som kan kombineras med dietrestriktioner för att optimera resultaten – Dessa kommer att behandlas i artikel 4.

 

Vissa grundläggande försiktighetsåtgärder

Alla dina mediciner ska övervakas noggrant av din läkare, eftersom denna kost kan avsevärt påverka vilka doser som blir nödvändiga. Om du till exempel tar ett diuretikum (urindrivande), kanske du inte längre behöver det, eftersom denna diet har naturliga vätskedrivande egenskaper. Ett annat exempel: om du tar insulin eller blodsockersänkande läkemedel för diabetes, är det sannolikt att du behöver mycket lägre doser ganska snabbt. Det kan vara mycket farligt att inte uppmärksamma dessa faktorer. Blodprov kan behövas för att övervaka elektrolyter och andra viktiga medicinska värden. Vissa människor kan behöva påbörja denna diet på ett sjukhus eller en klinik för inställning och korrekt övervakning.

Denna diet fungerar inte om du tar steroida läkemedel såsom Dexametason (Decadron), eftersom steroida läkemedel höjer blodsockret. Det fungerar inte heller om du får intravenösa mediciner som innehåller glukos.

 

Det är mycket viktigt att ha stöd från din familj och din läkare, om du går in för en sådan här plan, eftersom det kräver noggrann övervakning, disciplin, och socialt stöd (svårt att hålla handen ur kakburken när alla andra hemma njuter av kakor).

Att utforma en näringsmässigt adekvat ketogen diet är inte lätt, så se till att du drar nytta av erfarenheterna från andra som vet hur man gör det på rätt sätt. Det finns ett par bra resurser som anges nedan för att komma igång. Du kanske även vill anställa en dietist med expertis inom medicinsk ketogen kost.  

 

Ni ska veta att jag inte är kvalificerad att rekommendera någon särskild diet till någon med cancer, och denna sammanfattning av Dr Seyfrieds rekommendationer är inte avsedd som medicinsk rådgivning. Ketogen kost är mycket utmanande och bör inte genomföras utan tillräcklig utbildning, förberedelse, stöd och medicinsk övervakning.

Så många återstående frågor … Måste dieter för cancerbehandling verkligen vara så här strikt? Vilken är den bästa kosten för att förebygga cancer?  

För att läsa den sista artikeln i den här serien, klicka HÄR .

 

Cancer Del 4: Finns det hopp?

Framtiden för förebyggande och behandling av cancer får inte ligga i sexiga, högteknologiska, gen-inriktade behandlingar, utan i våra egna händer … eller snarare, på våra egna tallrikar. Vilka dieter fungerar bäst för cancerbehandling och prevention?

 

[Detta är den 4:e i en 4 delars artikelserie, inspirerad av Dr Thomas Seyfrieds bok Cancer som en metabolisk sjukdom. Om du vill läsa den första artikeln, klicka HÄR .]

 

Cancer-behandlingar: Standard-behandlingar kontra diet-behandlingar

• Konventionella behandlingar kan hjälpa till på kort sikt, men kan orsaka problem på längre sikt. 
• Cytostatika är giftigt för friska celler och kan skapa motstånd bland cancerceller, vilket ökar risken för mer aggressiva cancerformer vid återfall.
• Strålning startar aktiviteten i kedjan för tumörtillväxt (PI3K / Akt / HIF), som främjar inte bara tumörtillväxt, utan även rekrytering av nya blodkärl (angiogenes) och läkemedelsresistens.
• Strålning ökar fusionsaktivitet mellan celler, vilket medför att normala och friska celler kan slås samman till hybridceller och bli mer aggressiva.
• Strålning skadar mitokondrier direkt, vilket ökar risken för cancer i framtiden.
• Både strålning och immunosuppressionterapi (läkemedel som hämmar immunsystemet) kan öka förekomsten av metastaserande cancer (cancer som sprider sig).
• Steroider såsom Dexametason (Decadron), som ofta används för att minska inflammation, höjer blodsockernivån, ger näring åt tumörceller och ökar deras överlevnad.
• DER (dietenergi-restriktioner) utlöser cancercellsdöd viaapoptos (programmerat cellsjälvmord), vilket är en naturlig, icke-inflammatorisk process som sker inuti cellen, och inte ger några ytterligare skador. Konventionella behandlingar dödar cancerceller via nekros, en inflammatorisk process som sker från utsidan och är lokalt destruktiv. Tumörceller som matas med glukos/glutamin är resistenta mot apoptos, men under ketogena förhållanden blir de blir bättre på att genomgå apoptos igen.
• DER och kemoterapi kan båda orsaka viktminskning.Emellertid är viktförlust associerad med DER hälsosam och försvagar inte människor, medan viktförlust förorsakad av kemoterapi är ohälsosam och försvagande.

 

Dr Seyfried undrar om en del av fördelarna vissa människor får av kemoterapi kan bero på den faktiska kaloriminskning som uppstår på grund av aptitlöshet. Han konstaterar att läkemedelsstudier vanligtvis inte tar denna möjlighet i beaktande.

”DER (dietenergirestriktion) kan betraktas som ett brett spektrum, en giftfri metabolisk terapi som hämmar flera signalvägar som krävs för utvecklingen av maligna tumörer, oavsett ursprungsvävnad. Det är inte klart för mig varför så många onkologer har svårt att uppskatta detta koncept. ”

”Terapier som minskar glukos och höjer ketoner kan svälta glukosberoende cancerceller och samtidigt skydda och understödja friska celler. Det finns ingen annan cancerbehandling som kan göra detta.”

 

Kompletterande cancerbekämpande strategier

Dr Seyfried anser inte att enbart dietrestriktioner är tillräckliga för att bekämpa de flesta cancerformer, så han föreslår ytterligare några strategier som kan användas i kombination med dietåtgärder för att optimera resultaten:

• ”Anti-glykolytiska” läkemedel, som minskar aktiviteten hos glykolysen (jäsningen), som är den primära vägen att få energi för de flesta cancerceller.

”… Anti glykolytiska läkemedel tillsammans med energibegränsande dieter kan fungera som en kraftfull dubbel” metabolisk knock ”för att snabbt döda glykolysberoende tumörceller.”

• ”CR-härmande” läkemedel som efterliknar effekterna av kalorirestriktion genom att sänka glukosnivån.Dessa läkemedel bör inte användas utan diet, eftersom de sänker glukoshalten utan att höja halten av ketoner. Utan ketoner kan friska celler dö av energibrist; de har då varken glukos eller ketoner som bränsle.
• Högtrycks syrebehandling (högt tryck, 100% syre).Överskott av syre minskar aktiviteten av ett enzym som kallas hexokinas II, som fångar upp glukos efter att detta kommit in i cellen, så att det kan brännas för att bli energi.

 

Men standardbehandling fungerar ibland, och diet fungerar inte alltid …  

Vi vet alla människor som har genomgått framgångsrika standardbehandlingar och som inte har haft ett återfall av cancer. Min egen mor hade cancer två gånger, för decennier sedan, och hon har inte haft någon cancer sedan. I båda fallen var operation läkande för henne. Om du har turen att ha en enkel form av cancer i en kroppsdel ​​som kan tas bort helt, och du tar hand om den innan den sprider sig, är din prognos förmodligen ganska bra. Cellgifter och strålning kan döda många cancerceller eftersom (vilket diskuteras i artikeln # 1 ), dessa är mer sårbara för sådana medel än friska celler, och om du har ett tillräckligt bra immunförsvar, så kan din egen kropp sedan ta hand om resten. Vissa människor får därefter aldrig cancer igen – de kan ändra sin livsstil efter att cancern skrämt dem och börja ta bättre hand om sig själva (min mor slutade röka, till exempel). Vissa övergår till en hälsosammare kost och börjar motionera. Vissa kan bara ha tur. Men helt klart är att modern cancerbehandling har gjort skillnad för vissa människor, inklusive min egen mor.

Så min mamma är en cancer-framgångssaga, men en nära vän till familjen som fick diagnosen glioblastoma multiforme (hjärncancer) var inte lika lyckligt lottad. Hon levde bara några månader, och de sista månaderna med mycket dålig livskvalitet. Hon hade rökt i många år, men hade slutat långt innan hon fick sin cancerdiagnos. Hon älskade godis. Som barn såg vi alltid fram emot hennes besök, eftersom hon alltid kom in genom dörren med ett stort paket röd lakrits och en kingsize-påse M & M. Och så fort hon fick slut på godsaker, sade hon till min mor: ”Har du inte nåt sött?” Jag har ingen aning om varför hon fick hjärncancer, naturligtvis, men moderna behandlingar kunde verkligen inte hjälpa henne. Jag tycker verkligen det är intressant, att den näst vanligaste typen av cancer bland unga människor är hjärncancer, och att hjärnan bara råkar vara det organ som är mest beroende av glukos. Kan det vara så att hjärnan är extra känslig för de skadliga effekterna av kost som innehåller mycket socker och mjöl?

 

 

Fallstudier av dietbehandlingar

Linda Nebeling, PhD, MPH, RD (nu hos National Cancer Institute) är upphovsman till den allra första studien av en ketogen diet vid mänsklig hjärnsjukdom [Nebeling 1995]. Det var en banbrytande studie av 2 unga flickor med långt framskridna, inoperabla hjärntumörer, som inte hade svarat på traditionella behandlingar. En 3-årig flicka med stadium IV astrocytom och en 8-årig flicka med grad III astrocytom behandlades med en ketogen diet. Båda barnen reagerade positivt, och upplevde en långsiktig tumörbehandling utan ytterligare cellgifter eller strålning. PET-skanning visade en minskning med 22% av glukosupptaget i tumören hos båda flickorna.

 

Giulio Zuccoli MD (italiensk neuroröntgenläkare) och Thomas Seyfried PhD publicerade en fallrapport [Zuccoli 2010] av en medelålders kvinna med glioblastom (en form av hjärncancer) som behandlades med en ketogen diet på 600-kalorier/dag. Vid diagnosen hade man givit henne steroider (för att kontrollera inflammation) och kramplösande medicin (för att kontrollera kramper). Hon opererades, fastade kort tid, och sedan började hon med dieten. Efter 14 dagar på denna diet, stoppades behandlingen med steroider, och kemoterapi och strålbehandling inleddes. Efter två månader avbröts behandlingen med cellgifter och strålning. En vecka senare gjordes en PET-undersökning och MRI (Magnetisk resonanstomografi), och ingen tumörvävnad eller svullnad upptäcktes. Patienten slutade sedan med dieten, och 10 veckor senare, visade MRI tecken på att tumören hade kommit tillbaka. Denna fallrapport visar att a) den ketogena dieten tolererades väl; b) dieten kan vara en användbar tilläggsbehandling, eftersom de flesta tumörer av denna typ inte svarar lika bra som hennes gjorde på enbart standardbehandling, och c) inflammationen var välkontrollerad utan det vanliga behovet av steroider, vilket bekräftar de antiinflammatoriska egenskaperna hos kosten.

 

Eugene Fine, MD, professor i nukleärmedicin vid Albert Einstein College of Medicine har precis publicerat en 28-dagars pilotstudie [Fin 2012] av en VLCD (very low carbohydrate diet; mycket kolhydratfattig diet) med 10 män och kvinnor i åldern 53-73 år med obotlig, avancerad cancer av varierande typer (3 kolon, 2 bröst, 2 lunga, 1 äggstock, 1 matstrupe, 1 äggledare). Kolhydratintaget var ca 9%, men mängden protein och fett var inte begränsad. Intressant nog var de med höga ketonnivåer (och låga insulinnivåer) de enda där tumörerna antingen slutat växa eller blev mindre, vilket framgår av PET-skanning. En länk till hans videopresentation finns nedan i avsnittet Resurser. Dr Fine’s studie är banbrytande, eftersom den kan bana väg för ytterligare studier, som så väl behövs.

Beth Zupec-Kania är RD en nutritionist hos Charlie Foundation (en organisation för att öka medvetenheten om och ge stöd för användning av ketogen kost hos barn med epilepsi). Tio gliompatienter (hjärncancer) kontaktade henne för att få hjälp med att använda ketogen kost vid behandling av sin cancer. Fyra av dem tog till slut ställning för en strängt övervakad ketogen diet. Och 3 av 4 patienter fick stabil eller förtvinad (reducerad) tumörstorlek, dokumenterat av MRI. Två hade varit på diet i flera år och var fortfarande vid liv trots att de till en början fått bara några månader kvar att leva. En patient dog; han hade haft framskridet stadium av metastaserande cancer innan han började med ketogen diet. Han var aktiv och alert till de sista två månaderna av sitt liv, och överlevt sin prognos med ett år.

 

Hinder för dietbehandling

Ketogen kost är svår att följa. Den kräver noggrann övervakning, enorm självdisciplin, och kräver strängt taget att människor vänder sin diet helt upp och ned. Man måste vara mycket motiverad, och ha fullt stöd av alla man bor tillsammans med. Även om alla på planeten vore 100 % övertygade om att en ketogen diet är den bästa dieten mot cancer, skulle jag vara beredd att äta upp min hatt, om alla med cancer följde den. Det skulle vara orealistiskt – att förändra sin kost är svårt.

 

Ketogen kost är till sin natur en fettrik kost, och detta kommer att störa vissa människor på en psykologisk nivå, på grund av (onödig!) rädsla för att äta fett. För mer information, se min fetter sida och min kolesterol sidan .  

De flesta läkare får nästan inte lära sig någonting om kost under läkarutbildningen, och när de en gång blivit praktiserande läkare, så är de för upptagna för att lära sig. Näringsbehandlingar är inte särskilt sexiga eller high-tech och kanske inte är av intresse för vissa läkare. Näringsbehandlingar kan ses som långsammare, innan de verkar, och som tidskrävande att genomföra. Men här har vi det viktigaste hindret: Om en viss behandling inte är sanktionerad av det medicinska etablissemanget och inte har solida, vetenskapliga studier bakom sig, så kommer de flesta läkare att vara rädda för att rekommendera den, eller ens stödja den – på grund av obehaglig känsla av osäkerhet och rädsla för medicinsk felbehandling. Läkare tar sitt ansvar på största allvar och vill ge den bästa behandling de kan. I dagens värld, innebär det tillämpning av ”standardbehandling”. För närvarande är kirurgi, kemoterapi och strålning den etablerade standarden för cancervård. Och vad mer är, standardbehandlingen är vad försäkringsbolagen kommer att betala för. Det är högst osannolikt att de skulle täcka kostnaden för ketonmätare, testremsor, speciell kostrådgivning, etc.

 

Fortsätter din läkare helt enkelt att hänga med i standardbehandlingen, eller är han eller hon intresserad av att vara föregångare? Skulle läkaren vara villig att läsa Dr Seyfried bok, eller åtminstone hans tidskriftsartikel? [Se referenser nedan]

 

Den goda nyheten är att du inte behöver din läkares tillstånd för att äta en ketogen diet, bara hans eller hennes stöd och vilja att följa dina framsteg. Fördomsfria, patientcentrerade läkare bör vara med på dina insatser, så länge som du är villig att själv ta ansvar för din vård.

 

Måste ketogen kost verkligen vara så strikt?  

Om du läser artikel 3 , kan du ha blivit nedslagen av att se hur tuffa Dr Seyfried’s kostrekommendationer är. Men hur drakonisk hans diet än är, så anser han inte att den kommer att fungera särskilt bra på egen hand utan kemoterapi. Även om inga behandlingar av något slag är perfekta, skulle Dr Seyfried’s hypotes om mitokondrier och kost – om den är riktig – inte ha potential att fungera bättre än vad han tycks tro?

 

Efter att ha läst hans bok och hört honom tala, tror jag att Dr. Seyfried är en lysande vetenskapsman och tänkare. Den enda kritik jag har (mild, konstruktiv, men förfärligt viktig) är densamma som jag har mot de flesta forskare som studerar kost. Han ser kost som en enkel samling av proteiner, kolhydrater och fett, och han negligerar helt hur den faktiska maten ser ut.

 

Dr Seyfried jämfört två olika typer av föda hos möss med cancer – en högkolhydrat ”standardföda” och en högfetts- ”ketogen föda. Han fann att ketogen föda inte fungerar mot cancer, om du låter mössen äta så mycket de vill. Deras blodsockernivåer stannade högt, och deras cancer växte. Han var tvungen att sänka deras kaloriintag för att se fördelarna. Han drog slutsatsen att båda dieterna fungerade lika bra, så länge du sänkte kalorierna – mycket. Detta gjorde mig misstänksam, så jag besökte ”musfoder-tillverkarnas” webbplatser för att se vad dieterna faktiskt innehåller. Jag undrar om det kommer att chocka dig lika mycket som det chockade mig.

 

 

Nedan följer standarden för högkolhydratfodret:

ProLab RMH 3000 (LabDiet) – 62% kolhydrater, 22% protein, 5% fett, 5% fiber

Ingredienser: malet vete, mjöl av skalade sojabönor, vetemjöl, mald majs, fiskmjöl, fläskfett, blålusernmjöl, kalciumkarbonat, bryggerijäst, sojaolja, salt, vitaminer och mineraler.

De fyra första ingredienserna är raffinerat spannmål och baljväxter. Nästan 100% raffinerad skräp (inklusive massor av raffinerade kolhydrater) som ingen mus med självrespekt naturligt skulle konsumera. Inte undra på att han var tvungen att begränsa hur mycket av det här mössen åt med 30-60% för att sänka blodsockret.

 

Och här är det ketogena fodret:

Ketocal (Nutricia) -90% fett, 1,6% kolhydrater, 8,4% protein

Ingredienser: hydrerad sojabönolja, torr helmjölk, raffinerad sojabönolja, sojalecitin, fasta ämnen från majssirap.

 

Snyggt… Processad soja, mejeriprodukter, och majssirap. Stackars små möss!

Om du har läst min mejerisidan , vet du att vassleproteinerna i mjölk höjer insulinnivåer på ett sätt som kan förhindra ketos. Detta kan ha varit anledningen till att han var tvungen att begränsa mängden av det mössen åt för att få bra resultat.

Till Dr Seyfrieds fördel, påpekar han i sin bok att andra forskare har kunnat uppnå goda resultat i sina djurcancerexperiment utan att behöva begränsa kalorierna, men han kan inte förklara varför. Låt oss titta på ett mus-foder som fungerade utan att man behövde begränsa kalorierna:

Ketogenic Bio-Serv F3666 – 8.36% protein, 0,76% kolhydrater och 78,8% fett

Ingredienser: ister, smör, majsolja, kasein, cellulosa, mineralblandning, vitaminblandning, dextros

Titta, inget vassleprotein och inga raffinerade kolhydrater! Mössen kan äta så mycket av detta (visserligen mycket konstiga) foder och få bra resultat [Stafford 2010]. Det gör mig hoppfull om att även denna udda kost, vilken är långt ifrån en hälsosam mus-kost, levererat positiva resultat.

 

Dr Seyfried hänvisade också till en annan studie som använde en högprotein-, lågkolhydrat-diet med obegränsade kalorier, som också fungerade, men jag kunde inte hitta artikeln i tid för att inkludera den här. [Ho 2011]

Jag kan inte låta bli att undra hur dessa små möss skulle ha klarat sig om de hade matats med riktig mat, som möss faktiskt är avsedda att äta.

Så – behöver vi begränsa kalorier eller inte? Det kan bero på sammansättningen av kosten … Jag tror inte att juryn har bestämt sig än. Men människor som äter välutformad ketogen kost rapporterar en kraftig minskning av aptit och tenderar att naturligt finna, att de äter betydligt mindre utan att behöva räkna kalorier.

 

Metastatisk cancer är olika  

90% av alla dödsfall i cancer beror på metastatisk sjukdom (cancer som spridit sig till fler än ett organ). De är de riktiga bovarna. När cancern en gång är på väg, så är det mycket svårt att stoppa den, det är därför förebyggande är så viktigt. Men innan vi kommer till det, är en av de mest fascinerande ämnena i Dr. Seyfried bok hans teori om hur och varför vissa cancerceller färdas genom kroppen till avlägsna organ. Han gör ett övertygande argument av hur en viss typ av immunceller som kallas makrofager hjälper cancern att spridas.

Den normala rollen makrofager spelar i vårt immunsystem är en mycket komplicerad och speciellt sådan. De är fantastiska celler, med möjlighet att ändra karaktär, form och beteende vid behov – beroende på de lokala förhållandena. Varje makrofag börjar sitt liv som monocyt, en rund cell som kan kryssa omkring i blodomloppet. När problem lurar någonstans i kroppen – om det finns skador, inflammation eller infektion – lyssnar monocyterna till samtalen från skadade vävnader och beger sig till det oroliga området. När de är tillräckligt nära, pressar de sig själva ut ur blodkärlet och in i den lokala vävnaden, där de magiskt förvandlas till makrofager, så att de kan börja jobba.

 

Makrofager bedömer situationen och släpper alla typer av särskilda kemiska signaler för att rekrytera andra sorters immunceller till platsen. Men det coolaste med makrofager är att de kan svälja saker hela. Makrofag attack! Makrofager slukar våra egna använda, skadade eller döda celler, och de slukar bakterier som kan skada oss. Dessa celler är alltså våra bästa vänner, när det gäller infektion eller sårläkning, men om de blir cancerösa kan de bli våra värsta fiender, eftersom de är mycket aktiva, kan smälta samman med andra celler – och de är rörliga!

 

Vi föreställer oss att du fått makrofager som löper amok. Metastatiska tumörceller av många typer har observerats ha fagocytiskt beteende (dvs. de äter andra celler … precis som makrofager gör). Makrofager finns ofta bland tumörceller, varvid de bidrar till kronisk inflammation i området genom att utlösa lokala immunreaktioner. Dessa makrofager kallas TAM:s, eller tumörassocierade makrofager. Tumörer innehållande TAM har en sämre prognos.

Makrofager har en tendens att vistas oftare i sina favoritorgan – de dras särskilt till lungor, lever och ben. Dessa organ råkar också vara favoritplatser för cancer att flytta sig till. Vissa cancerformer sprider sig också gärna till skadade eller inflammerade delar av kroppen, precis som en makrofag skulle göra. Växter och vissa lägre djur, som inte har makrofager, kan också få cancer, men deras cancer metastaserar aldrig. Fascinerande!  

 

Hur förebygger man bäst cancer i första hand?  

Eftersom 90 % av alla dödsfall i cancer beror på metastatisk cancer (cancer som har spridit sig till fler än ett organ) – och denna uppskattning inte har förändrats på 50 år – så spelar tidig upptäckt och förhindrande av spridning en viktig roll för prognosen. Men den goda nyheten är att de flesta cancerformer kan förebyggas.  

Ca 5 % av cancerfallen orsakas av mutationer som ärvs vid födseln. Omkring 15% av alla cancerfall orsakas av virus. Resten – hela 80 % – har samband med följande riskfaktorer:

• Rökning
• Alkohol
• Fetma
• Ålder
• Strålningsexponering
• Karcinogen kemisk exponering

Det innebär att de allra flesta cancerfall kan förebyggas med hjälp av livsstilsförändringar. Dr Seyfried skriver (och jag har läst många artiklar som stödjer denna logik), att det bästa sättet att förebygga cancer (och de flesta kroniska sjukdomar, för den delen), är att undvika exponering för saker som orsakar vävnadsinflammation, och alla riskfaktorer ovan är direkt förknippade med inflammation. Två av ovanstående riskfaktorer har samband med kosten -alkohol och fetma – så låt oss ringa in dem. (Det här är trots allt en hemsida om näring och nutrition). Mer information om hur alkohol och inflammation hör ihop, se min alkohol-sida . Men vilken är kopplingen mellan fetma och inflammation?

 

Vägen till inflammation är kantad av raffinerade kolhydrater. Att fullt ut förklara vetenskapen bakom dessa samband här skulle ta oss för långt ur spår, men det räcker att säga nu, att raffinerade kolhydrater (som socker och mjöl) leder till högt blodsocker och höga insulinnivåer, vilket i sin tur ökar produktion av skadliga fria radikaler inom mitokondrierna, och även ökar produktionen av en molekyl som kallas NF-kappa-B, vilken aktiverar gener som främjar inflammation. Det skulle därför vara meningsfullt, oavsett om du är överviktig eller inte, att minimera exponeringen för raffinerade kolhydrater.

 

Fetma är en stor riskfaktor för cancer, och det finns ingen tvekan om att kosten är det mest kraftfulla verktyg som finns för att hantera vikten. Om du har uppmärksammat ledande tänkare inom området fetma, eller om du är bekant med informationen på denna webbplats om övervikt, eller om du har lärt dig genom dina egna erfarenheter vad som fungerar bäst, så vet du att den enskilt mest effektiva koststrategin för att förebygga och hantera viktökning (samt för att förebygga och hantera de flesta kroniska sjukdomar i civilisationen) är att undvika raffinerade kolhydrater. Raffinerade kolhydrater (som socker och mjöl) håller blodsockret och insulinnivåerna höga, främjar inflammation och oxidation i hela kroppen, för att inte tala om att de ger överätande på grund av förlust av kontroll över aptiten, vilket fortsätter den onda cirkeln.  

Ändå känner vi alla till människor med cancer som inte är överviktiga och som verkar ta väl hand om sig själva. Vi känner också idrottare som inte dricker, inte röker, och är i utmärkt fysisk kondition, som ändå har drabbats av cancer. Kan det verkligen vara så att raffinerade kolhydrater är den dolda riskfaktorn hos sådana personer? Om du är nyfiken på att läsa mer om sambandet mellan kolhydrater och cancer, så finns det en utmärkt artikel nyligen tillgänglig gratis på nätet:

https://www.nutritionandmetabolism.com/content/8/1/75

(länken är inställd på Google-översättning)

Förutom att undvika inflammation, rekommenderar Dr Seyfried en 7-dagars fasta på enbart vatten en gång om året. Hans resonemang är att en total fasta tvingar kroppen att göra sig av med skadade och försvagade celler – som kan vara förstadium till cancer. Med inget annat att äta, övergår friska celler till kannibalism – och börjar äta sina utsatta grannceller. Vilken förebild är det?

 

Summan av kardemumman är att kosten klart gör en enorm skillnad, men vi vet ännu inte vad den absolut bästa dieten för cancerbehandling är. Dock råder det ingen tvekan hos mig vid det här laget om, att kolhydrater är dåligt för den som har cancer, men i vilken grad kalorier, protein och fett behöver begränsas verkar mer oklart på denna punkt. Vi behöver fler studier, och de måste vara mer genomtänkta. Det verkar som om ketogen kost har en enorm potential, men jag vet inte om den måste vara lika strikt som Dr. Seyfried rekommenderar. Människor som utformar sin ketogena diet runt friska, hela livsmedel och undviker mejeriprodukter kanske kan komma undan med mer kalorier?

Jag tror det är vettigt för dem av oss som vill minska risken för cancer att minimera raffinerade kolhydrater, minimera mejeriprodukter (särskilt de med hög vasslehalt), behålla vår vikt på en hälsosam nivå och välja obehandlade livsmedel framför processade. Eftersom redan sådana kostvanor är en avsevärd förbättring från amerikansk standardkost, så har jag hopp om att de skulle kunna göra stor skillnad i vår risk för cancer (liksom många kroniska sjukdomar).

Men om jag redan hade cancer eller var en cancer-överlevande, så skulle jag inte ens ta i en kolhydrat med tång. Mejerivaror, som är ett tillväxtmedel (för kalvar), skulle också avföras från menyn.

 / Georgia Ede